Kristiansand, Norge… och nu i Mandal… vilken segling…

Skagen
Vaknade efter 02:40 och började fundera… Det ska man inte göra, om man vill somna om. Vinden ylar i riggen och tankarna far iväg hur vi ska komma loss från bryggan. Trångt och vinden rätt in mot sidan. Tänker, funderar och hoppas att Kibben vaknar snart. Fast väckningen är satt till 04:00…

Stirrar på henne en stund innan klockan ringer och (känner på sig att någon stirrar) hon vaknar ur sin sömn och frågar vad klockan är. Rorsman tar till en liten nödlögn (endast på 15 minuter, vilket är inom felmarginalen) och säger att det är dags att stiga upp. Gör klart skepp. Frukosten får vänta, vem är hungrig så här dags?

Kör ”reptricket” och får ut aktern för att backa ut, men misslyckas och får göra om det. Grannarna sover, men hör säkert att vi är på gång.

Lite morgonburriga tar vi oss ut ur hamnen. Revat storsegel och iväg. Fy fasen, vilka vågor vi mötte då vi tog oss mot norra udden av Skagen. Det var inte kul, inte alls. Blöta av saltstänk vände vi fören västerut och fick vinden akter om tvärs… Vilken skillnad…

Rorsman hade precis kollat in en reservhamn på Danmarks västkust, men Kibben hade inte sådana funderingar. Alltså satsade vi på Norge… långt bort västerut. Nämligen 100 M.

Vi delar på bördan med seglingen, men vissa skillnader uppstår naturligt. Det verkar som Rorsman gillar saltstänk och nederbörd (vilket å det bestämdaste dementeras)…

… medan Kibben tar rodret all annan tid…

Men samarbetet fungerar riktigt bra. Mitt på Skagerack såg vi, som vanligt Stormfåglar. De flyger väldigt nära båten och susar ned i vågdalarna med stela, korta vingslag. Det är ett nöje att följa deras flykt.

Men på denna resa fick vi även besök av delfiner! De simmade runt på alla sidor av Panta Rhei och höll oss sällskap under 20 minuter. Sådant blir man glad av, trots allt det böta och guppandet…

Som vanligt på en längre överhavssegling, ändrar vädret karaktär. Det enorma gungandet lugnade ned sig under några timmar. Då gäller det att passa på att äta (tex). Oavsett om vi är hungriga eller inte…

En eloge till Kibben. Endast efter 40 minuter får Rorsman en god varmrätt utskickad i sittbrunnen. Hur går det till? Bara att gå på WC i allt gungande, och att inte slå sig fördärvad, tar drygt 12 minuter… Ni som inte seglar, fattar inte hur svårt detta är… Och ni som är yngre och seglar, skrattar åt dessa rader…

Äntligen närmar vi oss Norge. Regnet, som vi haft som följeslagare under dagen, lättar något och visar oss att det finns en sol bakom alla moln…

Här har vi ”landat” ett antal gånger på vår färd västerut från Sverige. Fyren Grönningen passeras vi 21-tiden. Hård vind och trötta seglare…

Det tar en stund med telefonens hjälp att registrera sig och få tillgång till el. A nice cup of tea med jordgubbar från Danmark får avsluta kvällen. Sova, sova, sova. Men hamnen är utsatt för dessa vindar. Det gungar (vilket inte stör oss) men ibland kommer bryggan och Panta Rhei i otakt och då, ja då rycker det till ordentligt… Men vi somnar med vår sömnbrist, trots rycken.

Morgon i Kristiansand…

Morgonpromenad runt stranden i det soliga vädret. Fina stränder och många nybyggen med utsikt mot vatten. Kristiansholm på bilden.

Såg ett pensionärsgäng bada i havet (11 grader) och mysa tillsammans. Kanske något att ta tag i på äldre dagar… då vi tappat känseln… Bilden kan lika gärna vara tagen i varmare klimat.

Kristiansands Domkyrka invigdes 1885. År 2022 seglade vi hit, den 17/5 och beskådade både träning och fest, på nationaldagens morgon. Efter några timmar seglade vi vidare till Mandal och fick beskåda kvällens nationaldagsfirande där…

En fin nyare Fiskebrygga. Ett helt kvarter med restauranger och en fisksaluhall. Vi köpte med oss räkor på morgonpromenaden.

Vattenkonst i hamnen.

Dags att lämna Kristiansand
Eftersom vinden skulle vrida mot syd, skulle denna hamn bli ännu mer gungig. Vi beslutade att segla till Mandal, endast 24 M västerut. Färskaste rapporten gav en prognos med 12 m/s i byarna. Rakt framifrån.
Det kan vi nog stå ut med och därmed tog vi in ett rev i storseglet och lämnade den gungande hamnen åt sitt öde…

Men efter endast 4 M med vindar på 12-15 m/s gav vi upp. Panta Rhei klagade och vi ombord tyckte det var grymt jobbigt. Hittade lä bakom en ö och konverterade till en motorbåt. Ständig motvind på 12-14 m/s och motström på 0.5-1 knop är inget alternativ.

Rejält kummel och den pekar med ”hela handen” var vi ska passera.

Tålamodsprövande men bekvämt att ta till motorn. Eftersom dyningen rullade in på vissa passager, tog vi till stor marginal mot klipporna, ifall något fel på Pentan skulle visa sig (t.ex. smuts i tanken)… Rullandet var stundvis brutalt.

Mandal är en bekant hamn för oss. Dessutom prisvärd. I Kristiansand tog de 60 NOK för en dusch. Här 15 NOK… Äntligen rena!

PS räkorna smakade utsökt.