… eller en ekonomisk och faktamässig torr summering. Utan ”skyddsnät” gällande mat. Både ”hemma” och på restauranger. Ser man den summan, borde vi vara tyngre…😊
Det är ju inte lätt att minska våra kostnader gällande gästhamnar. Visst, om vi hade ankrat på redden ett tiotal gånger till, hade den kostnaden minskat med ~5000:-. Men med tidvatten och väderläget för stunden, lockar en bra gästhamn förföriskt.
Däremot går det att spara mycket på att äta fler måltider ombord. Väldigt mycket, men vi valde att njuta fullt ut, gällande lyxen att äta ute…
Hur lång blev vår segling? Drygt 3300 nm, lite kortare än vi hade föreställt oss. Att jämföra med vår segling till Tromsö i Norge, 3700 nm. Norge är långt…
Här kommer torra fakta:
Gästhamnar: 30.645:-
Motorn kördes 271 timmar till en kostnad av 7400:-.
Saker till Panta Rhei inklusive lyft på varv: 18.400:-.
Besättning: 27.300:- inklusive köp av kläder, hyrbil mm.
Mat och restaurangbesök: 50.000:- Oj…! Här har vi ”spårat ur”…
Promenader: 770 km.
Cykel: 160 km (väldigt lite).
Kanske kan dessa kostnader ge en uppfattning om vad en segling runt Storbritannien kostar.
Vi lämnade Trosa den 6 maj och var tillbaks den 14:e september. En kall inledning men med värme under andra hälften av seglingen.
Hur har det gått med rodret? Jo, den är hemma och vi försöker förstå vad som är fel. Men i skrivande stund, har vi inte svar på det.
Trots alla kostnader, är det egentligen ganska billigt att hålla på med segling…
Nu avslutar vi bloggen. Tack för att ni följt oss i sommar!
Medan vi funderade på vart vi skulle ta oss idag, lossade vi tampen från bojen, och lät vår hemlängtan, eller Panta Rheis hemlängtan avgöra. Trosa eller Södertälje.
Glappet i roderlagret har under de senaste veckorna gjort sig påmint, med kraftigare klagan.
Det blev Pantas längtan mot slutdestinationen, som utgick med ”segern”. Mest på grund av att vi verkligen ville komma hem innan lagret kraschar helt och hållet.
Natten bjöd på slagregn och åska. Mullret hördes på avstånd och ljuset från blixtarna lyste upp himlen med jämna mellanrum.
Ser resterna av nattens front ta sig vidare österut.
Men även bakom oss finns moln som kan resultera i mer regn. Vilket vi fick känna på.
Hoppet tänds om uppehåll, när vi ser himlen ljusna under molnen.
Rorsman sitter ”stand by” ifall något oförhappandes skulle dyka upp. Skönt att slippa stå ute i ur och skur…
Efter Sävsundet hissade vi seglen, vilket kändes mycket bättre… Finns det verkligen en skatt vid roten av regnbågen…?
Julaftons fyr vid Bokösund, nära Trosa.
Inspirationen avtar allt eftersom vi närmar oss slutet på vårt fantastiska seglingsäventyr. Idag är det moll i känslorna. Nu gäller det att ta oss i mål och därför skippade vi Trosa. Raka spåret till Torpa.
De sista dagarna har bara försvunnit i hemtransport, känns det som. Det hade varit trevligt att spendera några dagar i vår ”egen” skärgård, men slutmålet lockade…
Dessutom kommer det en regnig period framöver.
Vi anlände till Torpa, vår slutdestination, i tid, för att både hämta bilen i Trosa och få ned alla seglen. Bilen är sprängfylld med båtprylar. Det kommer att krävas många resor innan båten är tömd.
Ligger i sängen hemma i huset och skriver avslutningen på bloggen. Det känns som det var i förrgår vi lämnade Trosa.
Vi kommer att summera lite fakta på bloggen, om några dagar.
Tack för att ni mönstrat på så att vi behållit skärpan… men nu är det dags att mönstra av…
Sista bilden från aftonen igår, utanför Oxelösund, får förmedla vår känsla för sommaren…
Molnfritt hela natten. Stjärnbilderna var lätta att känna igen. Nu såg vi även Orion med dess bälte. Det är fint att vara omgärdad i nattens natur…
Månen är naturligtvis bekant, även om vi saknar halva ytan (men det fattar inte kameran)…
Krispig morgon med 10 grader vid solens uppgång. Fjorton grader i salongen…
Skönt lugn att vakna i. ”Say no more”…
Morgonpromenaden får bli en svamppromenad idag. Vi lämnar båten och hoppas på att solen värmer salongen, tills vi återkommer.
Stolt fjällskivling, mycket god.
Kantareller, mycket goda.
Lätt undanvind även idag. Den stora skillnaden är att prognosen tror på sol hela dagen… Kan ju hoppas att det stämmer.
Hittills flödar solen över oss. Vinden har ökat till närmare 10 m/s. Kommer att bli en snabb segling över Bråviken. Rodret gör sig påmint om glappande, dunkande ljud. Inte bra… Inte alls bra…
Viskärs släckta fyr öster om Arkö.
Vi närmar oss Vinterklasen med 7 knop och blir ifattseglade av dessa tävlande jollar. Kan det vara ILCA (Laserjollar)?
Sjutton stycken i första klungan och ett fyrtiotal i de efterföljande. Stor tävling?
Full fart in mot Bergö. Hugger den enda lediga SXK-bojen, innan en hotfull regnfront kommer ikapp oss. Men, som igår, falsklarm, gällande regnet…
Varvar ned, tar oss ett dopp och planerar för en middag i sittbrunnen. Ja, i sittbrunnen eftersom solen återkom…
Nu är vi ensamma på plats och njuter av kvällens sol. Den ger inte bara ljus, utan även värme och batteriladdning.
Funderar på att segla till Trosa i morgon. Beslutet tas i morgon bitti, beroende på vindarna…
Samma vy som igår, men utan regn och vind. Endast dyningarnas dödskamp hörs på andra sidan. I hamnen är det stilla. Svanarna skapar små vågor när de simmar förbi.
Ingen morgonpromenad idag. Vi är jagade av en regnfront…
Några små skurar men i övrigt uppehåll.
Ännu ett av många fina sund ”Sjö-4:an” bjuder på. Ekholmen.
”Graffiti”… eller ”hällristningar” i Olsundet?
Lätt undanvind med stöttning av motorn ibland. Känner oss jagade av en ny regnfront och vill helst ha lagt till innan.
Läsesalen har flyttat ut i det fina vädret… för den som inte är i tjänst…
Anders, en gammal kompis, skulle iväg på en kappsegling. Vi hann dock träffas och fika tillsammans, Det är en DS 37:a, en matchracingbåt som använts tidigare i stora sammanhang. Gjord för kappsegling.
Ensamma vid bryggan och regnfronten inte ens synlig (flopp ), blev det ett dopp i det blå, innan middagen. En fin plats i lä av vindarna. Kommer att ge oss god sömn.
Inte alltför långt kvar till Trosa. Känns bra men även lite vemodigt att närma sig slutet på vår fantastiska segling…
Månen var synlig hela natten och dämpade nattens kompakta mörker.
Regnet ska komma vid niotiden. Vinden har redan ökat. Vi stannar kvar i Flatvarp och förstår att det kommer att bli en innesittardag. Därför är morgonpromenaden extra viktig. Ut i blåsten!
En glimt av sol, innan molnen tog över.
Går en bit längs vägen och viker av mot Ytterby, en koloni av hus. Vinden når endast trädens toppar och vi har det bra på marknivån. Härliga skog…
Lätt att gå längs fina stigar. Vinden verkar inte överstiga 10 m/s än.
Något klent med björnbär, men desto mer svamp. Några fjuttiga kantareller, några smörsopp, två champinjoner samt ett antal Karljohan. Ska bli gott…
Vi hann inte ”hem” innan regnet trevande började falla ned i nästan horisontell riktning. Värmen av vår långa promenad lockade till ett snabbt morgondopp, trots regn och blåst.
Frukosten smakade extra bra idag, där vi satt i vår lilla ”glasbubbla” och såg ut i regnet som ökade hela tiden.
I skrivande stund, vid 13-tiden, tar vindbyarna tag i masten och kränger Panta Rhei lekande lätt från sida till sida. Vi ligger tryggt och bra i lä av betongkajen och har förtöjt båten med gummihulkar. Vindprognosen varnar för vindbyar på 21 m/s…
Grått, blött och blåsigt. Och långtråkigt…
-”Kibben, ska vi pausa läsandet och ta en fika”? Svaret var positivt och därmed tickade tiden åter lite snabbare, medan vi aktiverades i det som en fikastund innebär…
… men därefter, ”same as before”…
Vinden och regnet avtar på sena eftermiddagen. Det grå täcket på himlen ljusnar något. I övrigt inget nytt att förmedla.
I morgon fortsätter vi norrut som planerat. Nu blir det ”filmtime”🙂. -”Fram med popcorn Kibben”!…
Hälsningar från vår innesittardag som övergår till innesittarkväll…
Först: Vaknar till svalornas glada kvittrande. Deras pigga sång letar sig in genom vår öppna taklucka. De har samlats i stora grupper för att ta sig söderut. Men just nu sitter de och kvittrar på linor och mantåg. Deras pyttesmå klor griper elegant runt trådarna. Vi studerar dem på 30 cm avstånd genom våra salongsfönster. De är så små, men bra på att bajsa… suck…
Vi ligger fortfarande i skugga men morgonljuset flödar in över piren. Denna Omega 42:a är bekant. Den har masthead rigg. Ovanlig för båttypen.
Morgonpromenaden tar oss till stranden. Fiskaren i den lilla båten, som vi träffade senare, har fångat en tjugotal rödspättor som han säljer eller ger bort. De är små. Svårt att förstå honom när han envisades med att ha en pipa i munnen. Hela tiden…
Kibben hade en hemlig plan. Materiel: handduk och tvål, väl dolda.
Morgonen var helt magisk. Vattnet turkost och med solens värme i ryggen var det enkelt att ta steg för steg, på den fina bottensanden. Njutbar stund… Man känner sig levande…
När vi badade, närmade sig en äldre herre vår plats. Men han stannade 100 meter innan. Satte sig, och blickade ut över havet. När vi var klara fortsatte han sin vandring mot oss.
Vi tackade honom för visad, stor hänsyn. Det visade sig att han varit etnolog och flyttat från Stockholm hit till Byxelkrok. Han var 84 år och ordförande i föreningen ”Östersjöcentrum i Byxelkrok”. Vi hade en trevlig pratstund med denne ”gentleman”. Dessa möten…
Han lämnade en broschyr vid vår båt.
Dags att lämna Byxelkrok efter frukost.
Fin segling men inte många andra båtar. -”Hej på dig Kungsgrundet” (utanför Västervik).
… och -”hej på dig Storkläppen”… Håller vi på att flippa ur?
Seglingen var bra men mot slutet av dagen avtog vinden och seglen började slå i dyningen. Man kan bli skogstokig för mindre. Åtminstone gäller det Rorsman. Skogstokig!
Därför var det en stor lättnad att segla in i den skyddande skärgården. Glida fram utan rullande och slående segel… Dyningen hördes ryta mot klippor och skär, när de kraschade utanför vår trygga farled (Rorsman, som var lite ”pist of” lipade åt de döende vågorna. Lite omoget kan det te sig).
Väderskär.
Jungfrusundet, fin plats som vi passerat många gånger.
Äntligen framme efter 42 M. Vinden kommer de närmaste dagarna att blåsa från en gynnsam riktning. Problemet är nederbörden som utlovats.
Men hittills har vi haft det helt underbart i sensommarvärmen. Ett dopp innan middag. Därefter en aftonpromenad med smak av björnbär…
Hälsningar från en ”gratishamn” utan el och vatten… (men bra plats för vindens ökande verkningar…)
Först: Måndag kväll på svaj. Solljuset blir en aning extra rödtonat via mobilen. Men inte mycket. Det blev återigen en fantastisk solnedgång.
Mörkret smyger på, tidigare och tidigare, vilket medför tidigare läggdags. Speciellt när vi ligger på svaj och inte har landkontakt. Men det är befriande skönt att vara isolerad ibland…
Senare på natten lät fullmånen sitt ljus flöda över oss. Lite blekvit, men mångatan i havet hade en varmare ton. Varför det såg ut så, vet vi ej. Men vackert.
Natten var lugn och vi vaknade kring sextiden. Kibben grattade Rorsman och rullade över till ”sin” 72-åring. Vi låg tätt ihop och lät tankarna vandra. Ord var överflödiga… Känslan var varm och kärleksfull i vårt eget lilla universum…
Ett morgondopp, det första denna säsong…
Solen hade redan börjat sin bana över himlen innan vi med motorns hjälp tog oss genom grundområdet och riktade stäven mot Borgholm på Öland.
Fixade och städade under den monotona färden. Borgholm, med sina drygt 10.000 invånare, var sommarvarm och de flesta butiker och restauranger var öppna. Gästhamnen däremot, var nästan tom.
En stadspromenad var efterlängtad efter svajankringen i natt. Borgholms kyrka öppnade 1879.
Tittade in i ett konstgalleri. Fantasifulla saker som ”kittlade” fantasin. Kolla detaljerna på mandolinen.
Födelsedagslunch på en fin restaurang. Eftersom det var tisdag, var valet enkelt. Raggmunk…
Efter stadsbesöket hissade vi seglen och tog oss vidare norrut. Bra vind och vindvinkel. Passerade Sandvik och insåg att vi hinner till Byxelkrok, innan det blir alltför sent.
Fin-fin segling i sommarvärmen. Oh, låt det alltid vara så enkelt som idag…
Väl framme efter 42 M firade vi dagen med ett glas bubbel och småplock av allehanda slag.
Solen skulle gå ned 19:27 och vi såg till att vara på plats för att ännu en gång beskåda denna händelse.
Ni läsare kanske tycker att vi ”snöat in” på solens upp-och nedgångar. På sätt och vis ja, men om vi tänker framåt några månader… då längtar vi tillbaks till dessa stunder.
Rorsman laddar kameran…
Kibben har slagit sig till ro…
Idag gick solen ned i havet 19:27. Loj dyning söker sig till stranden och avslutar sin färd i ett brus mot de slipade stenarna.
En fin dag att minnas i vintermörkret. Tack för all uppvaktning.
Sommarvärmen är redan på plats på morgonen. Den har dessutom tagit med sig en lätt ”mjukfuktig” dimma som ger hamnen en trolsk inramning.
Morgonpromenad i vanlig ordning. In mot stadens centrum och äldre kvarter. Domkyrkan blev helt färdig 1703.
Det är trevligt att strosa omkring i städers äldre kvarter.
Vi betar av våra göranden innan det blir dags för lunch. Thailändsk buffé med allt möjligt att äta. Salladsavdelning, sushiavdelning, huvudrätterna och en efterrättsavdelning. Därtill glass med sirap, om man tycker att det är lämpligt.
Vi började med sushi… så fint upplagt. Här syns knappt hälften av utbudet.
Till sist mjukglass, som man själv får spritsa ur en maskin. Den är mjuk, seg och god. Kan aldrig bli för mycket…🤭 eller… Efteråt ångrar man sig lite grann, men den känslan släpper parallellt med att smärtan i magen lättar…
Kibben hade beställt klippning och Rorsman vågade göra samma sak med sig själv. Spännande, eftersom han inte varit hos frisören på 40 år… Hur kommer det att se ut?
I morgon fyller Rorsman år och vi kommer att vakna tillsammans i denna vildmark som havet kan liknas vid. Kan det kanske bli en överraskande god frukost, med kaffe, istället för the? Wow, det vore fint…
En timme kvar till vår ankringsplats vid Skäggenäs. Ingen vind men mycket värme. I havet 21.8 grader. Mängder av små, små irriterande flygfän. Överallt…
Bärgade en fin fendert som korsade vår färdväg.
Resultatet av frisörernas ansträngningar. Nej, vi har inte gjort någon ansiktslyftning. Bara fått håret vårdat…😊.
Bytte till oss några nya böcker. Ikväll blir det läsafton i högsommarvärme…
Inte långt till bron.
Vi har inte varit helt alerta med att bada denna sommar. Men ikväll kändes det helt rätt.
Natten var lugn med endast svaga kluck från vågtoppar som klatchade i bogen lite vårdslöst. Fullmånen lyste in i sovrummet med sitt bleka sken. Den har mycket ljus att ge.
Stiger upp, tar ett glas vatten, upp med ankaret och iväg. Bilden tagen 06:20…
Vi hann säga -”Hej” till solen, innan den doldes bland molnen under några timmar. Silhuetten av Öland ser ut som en skrynklig horisont. Ett fraktfartyg stävar norrut mot Ölandsbron.
Vi ligger på en babordsbog och har samma mål men vindriktningen tvingar oss till omvägar…
Ger upp kryssandet efter att studerat vårt spår på plottern. Inga upplyftande kryssvinklar i den svaga vinden och motströmmen… Halva dagsetappen kvar och Pentan tar oss rakt mot målet.
Kalmar passerar vi i stort sett alltid på väg till eller från kontinenten. Ett bra ”pit stop” med allt man kan behöva. Idag ska vi på utställning på slottet.
Mycket att ta in. Inte bara ljuset från fönstret…
Kyrkan, som en gång i tiden låg på våningen under, har ”kommit upp sig”… (en våning).
Gyllene salen med kassettak bestående av bladguld,
Lånad från Florens, en 35-årig kvinna som troligen dog när hon skulle föda sitt tredje barn. Hur kan de veta allt?
En intressant guidad tur i mumiernas värld.
Sommarvärmen finns! Endast morgnarna som är svalare. Kvällssolen värmer…
Allt väl ombord. Vi laddar för buffén på Thai Silk Palace, i morgon.
Lite sega i benen efter vår ”Giro-di-Skåne-runt”… Stor omställning till höstkänsla med en temperatur på 13.4 grader, både i hav och luft. Lägg därtill ett tjockt knottrigt lager med dagg på allt, och vi inser att vi glidit in i en ny årstid… över en natt…
Vi visste ju att det skulle ske, men det tar ett tag att smälta övergången. Blir nog några fler varma perioder längre fram… Kanske redan idag?
Klockan har hunnit bli efter sex när vi rundar hamnens skyddande pir. Idag kan denna stenmur ”vila” eftersom endast svag dyning ses bölja på havet.
Kvart över sex möter vi åter en gång detta stora eldklot. Klotet som ger oss förutsättningen att utnyttja vindarna. Vi hoppas kunna sätta segel om någon timme.
En stund efter frukosten var gennakern hissad. Fartökningen på över en knop var ett faktum😊.
På vår styrbordssida ser vi silhuetten av Bornholm på 25 M avstånd. På babordssidan kustlinjen norr om Simrishamn. Snart är vi utom synhåll från land och helt befriade från internet.
Gennakern och autopiloten kämpar i den alltmer tilltagande vinden. Vi glider stundtals fram i 7-8 knop. Får se när Rorsman måste ta tag i ratten…
Vilken härlig fart! Fem nautiska mil innan Utklippan, saxade vi seglen. Det fungerade men vågorna gjorde styrandet svårt.
När vi passerat Utlängan, slapp vi vågorna och Panta Rhei gick som tåget. Inga vågor, autopiloten inkopplad, 8 m/s från 150 grader sann vindvinkel. Farten hela tiden kring 7 knop. Så enkelt det är…
Passar på att äta middag. Siktar in oss på Kristianopel, innan skymningen tar över. Men varför inte segla tills mörkret kommer. En timme idag, sparar två timmar i morgon då vi får motvind.
Vi lär inte hinna till Bergkvara, men planerar att ankra upp på något grundflak närmare land.
Nu börjar vinden mojna och troligen blir det ankring i skymning eller mörker. Återstår att se. Det är en underbar och varm afton.
Vi har seglat hela dagen, från soluppgång till solnedgång. ”Another day in paradise”… Nja, kanske inte riktigt så, men en kalasdag gällande segling…
Gennakern nedtagen och motor sista biten innan mörkret. Havet har en ton av brons…
Efter 80 M med fin segling, kan vi lägga oss till ro. Enstaka fåglar hörs i omgivningen. I övrigt helt tyst…
God natt från en, just nu, lugn plats i Kalmarsund…
… eller frrreijdaoug … som det sägs här… hur klarar de att förstå varandra…?
Igår, innan aftonens ljus börjat övergå i en blågråakrig ton, hade en bogserad utrangerad båt glidit på grund vid hamninloppet. Den lilla bogserande fiskebåten klarade inte uppdraget, som de planerat.
Det tog en timme för lilla ”David” att få loss ”Goliat” från grundet. Mörkret hade börjat lägga sig innan ekipaget kunde stäva ut mot öppet vatten. Mångatan som glimmade i den lugnt böljande vattenytan, visade dem vägen ut…
Vart var de på väg?
Ovanstående lilla incident fick oss att ta en extra kvällspromenad. Kvällen var behagligt ljummen. Något vi kommer att sakna när det åter krävs långbyxor…
Visst har hon ”attityd”, vårt sommarhem?
Värmen hänger kvar på morgonen. Solen, pålitlig som vanligt, ger oss en kick för att inte ligga kvar i kojerna. Hamnen sover när vi tar vår morgonpromenad.
Fina områden att vandra omkring i.
Efter frukost cyklade vi mot Sandhammaren. Fyren som vi rundat med våra olika båtar, ett otal gånger, är en Heidenstammare byggd 1862 med en höjd av 29 meter.
Från havet, där vi genat längs 5 meterskurvan, syns idag endast den översta toppen. Men här syns den i all sin prakt. Renoverad 2023.
Heidenstam var den fyrmästare som utvecklade fackverksbygget av fyrar. Billigare, snabbare och lättare.
Den fina sandstranden är milslång och ett populärt ställe för rekreation.
Info gällande Sandhammaren.
Vår tänkta lunch vid Sandhammaren blev till en fikastund, då vi inte var hungriga. Cyklade vidare till Kåseberga, som vi passerade med båten igår. En endaste gästande båt. Hamnen är ”gungig” vid friska vindar och varje gång snabbfärjan till Bornholm passerar…
Nu då, en lunch? Nej, hungern låter vänta på sig. Köpte istället på oss delikatesser från fiskaffären.
Nu hade vi ”kravet ” på oss att skyndsamt cykla hem till båten, innan sillen övergår till surströmming i cykelväskan. Dessutom hägrade lunch på hamnkrogen i Killinge. Endast sex meter från Panta Rhei.
Problemet var att de stänger 14:30. Vi hade 22 km hem och satsade hårt för en snabb cykeltur. Bild på Kåseberga. Vi lämnade både kossor och Ale stenar osedda denna gång.
Växelvis slipstreaming och i full fart susade vi norrut, med en sällan skådad frenesi. Trots att våra hopfällbara minicyklar är små som ponnyhästar, susar vi fram likt kärlekskranka åsnor i Moldavien… De är snabba och stabila i hög fart.
Motivation är bra. Rejält fuktiga kom vi fram och hann till och med duscha innan lunchen. Klarade av 22 km på mindre än 40 minuter…
Gårdagens tyska båt har lämnat men en ny tysk gäst har anlänt.
Äntligen, efter 44 km cykeltur var det dags för lunch. Gott och lagom mycket.
Det är fortfarande tidig eftermiddag och som vi säger, speciellt till de som fortfarande förvärvsarbetar: ”Äntligen fredag !🥂”.
Klockan är snart sex och den ljumma morgonen lockar till morgonpromenad. Solen kommer snart att ge en dos extra värme. En ny dag…
Ystad är trivsamt att ströva omkring i. Många fina, gamla och välhållna hus.
Staden har även satsat på fina blomsterarrangemang. Bild på klostret.
Igår fick Rorsman hjälpa ”Grossherzogin Elisabeth” kasta loss. De såg väl på håll att jag var seglare, eller möjligen den enda personen på land, inom lagom avstånd…
Stor dyning från syd gjorde segelhållningen knepig. Några windgliders (ej i bild) svävade i uppvindarna vid Ale Stenar, Kåseberga.
Här ser ni en trogen följare. Ny bekant för oss men han ”mönstrade på” vår blogg redan på ”Qinoatiden” (> 8 år sedan). Christer heter han (osäker på stavningen) och peppade oss att fortsätta våra ansträngningar med bloggen. Ett positivt möte. Tack för det!
Perfekt dag att köra några maskiner och låta lufttorka.
Gästhamnsavgiften var så modest att vi kände oss nödgade att besöka pizzerian. Därefter en salmbärspromenad. Blir god sylt.
På kvällen är vi tre besökande båtar, varav två tyska. Några förbipasserande gillade vad de såg, när de tittade på Panta Rhei… Ger oss positiva minnen…
Kvällens lugnande inverkan på vinden, smittar av sig på oss. Ser ut över havet, där gässen flyger i fin formation mot nästa sädesfält. De äter upp sig inför längre etapper.
Möjligen blir vi kvar ytterligare en natt här. Beror helt och hållet på vindarna. Hanöbuktens översegling är lång och det gäller att Panta Rhei kan hålla bra fart, för att slippa ”nattsudda” in i nästa hamn.
Kvällspromenad i hamnområdet igår. Till vänster en Sirius 40 DS. Panta Rheis ”storasyster”. Den breda (nästan 4.9 m) aktern tillhör en Hanse 460.
Solen försvann tidigt på sena eftermiddagen men dök oväntat upp under regnmolnen, endast 10 minuter innan den skulle lägga sig för natten, klockan 20:02.
Helt magisk orange ljus! Himlen var orangeröd ännu efter en timme. Vad är det som händer? Tror oss veta att smutspartiklar i atmosfären orsakar dessa vackra solnedgångar.
Kvällarna och framför allt nätterna är numera helt mörka. Tyder på att hösten börjar ta för sig. Värmen vi omger oss av ger dock andra vibbar. Vi njuter så länge det varar.
En kort morgonpromenad innan frukost och därefter en cykeltur till möns Klint.
Till klinten var det endast 7 km. Här kollar vi in en fyrplats på en höjd, på vägen dit.
Inte mycket vind idag. Ser ett antal segelbåtar på väg hem.
Trampade vidare till klinten. Mäktig brant. Den är över 120 meter hög.
Efter 530 trappsteg var vi nere på stranden.
Tog en omväg hem i den regnfria dagen. Lätt att cykla i Danmark, i avsaknad av branta backar. Böljande landskap och stora vidder.
Kibben syns som en liten fin blomma på vägen…
För att orka hela vägen hem (28 km), tog vi en paus på ett mysko ställe… Inget är billigt i Danmark på grund av valutan..,
Väl hemma i båten tog vi beslutet att spara 1000:-. Inget restaurangbesök och heller ingen hamnavgift. Vi lämnade hamnen tidig eftermiddag. Ankring utanför Klinten lockade och det skulle även förkorta morgondagens segling med en timme.
Här rundar vi Klinten.
Ankrade på 6 meters djup och förstod att natten kommer att bli rulligt värre. Svårt att få middagsbesticken att ligga kvar på bordet, för att inte säga maten på tallriken… Det var för väl, att vi valt kallrökt lax, som låg kvar på tallriken, och inte köttbullar…😊.
Bakom den massiva branten av algskelett, fanns inte tillstymmelse till internet. Faktiskt ganska skönt för Rorsman. Det gav en dryg timmes fri aktivitet från bloggen. Fokus blev i stället att börja läsa en bok ”The Girl with the Dragon Tattoo”, på engelska…
Nattsömnen blev lite klen med detta rullande, men så är det bara.
Vi var igång igen innan solen gått upp. Vi låg kvar… bra. Klinten lika mäktig som igår.
Visst är det vackert att uppleva ännu en fin morgon? Tittar yrvakna ut genom vårt sovrumsfönster.
Iväg innan solen gått upp. Motorgång någon timme.
Fin segling, som mot slutet blev mer fartig än önskat. Men det gick bra. TROTS att toaletten strejkade. Lite knepigt blev det att avverka 51 M i stora vågor, utan WC… Lätt att hålla sig för skratt… men svårt att hålla sig (säger snubben med prostataproblem)…
Väl i Ystads gästhamn satte vi igång med att fixa problemet. Efter drygt en timme var det fixat. Detta skitproblem som drabbar de flesta båtar som seglar i salta hav. Urinsten som bildas utvecklar till sist en förträngning och stopp. Likt åderförkalkning hos människor.
Inga smaskiga bilder och tursamt nog ingen odör som kan förmedlas via bloggen…
Äntligen trampar vi svensk mark igen och kronan är 1:1. Allt är billigt och välbekant.
Denna butik har löst många av våra problem genom åren.
Vi firar både hemkomsten till Sverige och att WC:n fungerar, med asiatisk mat. Riktigt gott, mycket och prisvärt…
Hunden heter Tom och satt som besatt och stirrade på våra tallrikar. Rottweiler med 25 % labrador.
Det blåser hårt på havet och inget som lockar just nu. Mörkret lägger sig tidigt men värmen håller sig kvar, vilket är helt underbart…
Hälsningar från en båt med en skitbra, fungerande WC…
Solen hann knappt upp, innan vi lämnade den demolerade och nu, vindpiskade hamnen. Frisk sidvind tvingade oss att sakta förhala oss mot de aktre pålarna, med lång lina som höll upp fören.
”Slowly but surely” kom vi till ögonblicket när vi släppte alla linor och backade med högsta möjliga motorvarvtal, för att inte hamna alltför snett mellan stolparna. Det gick bra men det skulle komma nya prövningar…
Vi höll båten stilla, bakom vågbrytarens vågfria yta, medan tågvirke och fendertar stuvades undan.
Ute på fritt och rejält gungande vatten, hittade storfallet än en gång mastlanternan, och där satt den.
Rorsman klättrade upp på det stuvade seglet och försökte lösa problemet med hjälp av båtshaken. Svårt att hålla sig kvar. Mycket svårt. Misslyckat försök, som gav ett minne på smalbenet…
Många olika försök, men lösningen kom med Kibbens idé om en ny vinkling på problemet. Låta vinden hjälpa till och Rorsmans hela längd plus båtshakens hela längd och tankekraftens superlängd -”Yes”, fast det var nog inte det enda ordet i Rorsmans vokabulär under klättringen tidigare…
Som lök på laxen, öppnade sig en av lådorna i pentryt, och började slå in/ut och så vidare, tills vi tömde den och lyfte bort den. Den får vi justera när vi väl kommer i hamn. Autopiloten fick hålla Panta mot vågorna under tiden.
Slutligen kunde vi påbörja vår korta (15 M) segling hit. Gropigt värre… och med en onödigt stökig start på dagen.
Lätt att hitta en bra plats i Klintholms hamn, tidiga som vi var. Promenad förstås. Man kunde inte se ladan från andra hållet, förrän vi kom till gaveln på denna sida. Helt dolt av växtlighet. Ända ned till marken.
Ljummen men frisk vind som skulle öka allteftersom. Några få badare. Desto fler windgliders, eller vad de kallas.
Kibben❤️
Båten fixad och putsad. Dags för enkel, sen lunch. Vi har undvikit chips tillräckligt länge för att våga beställa en ”fish n’ chips”. Kan väl kalla det för en ”memory lane”-lunch…
Hittade mängder av björnbär och även något som kallas strandplommon. Det fick bli efterrätten under vår promenad runt nejden. Vädret är soligt, riktigt varmt och blåsigt.
Kibben vilar på maten…
Två Sirius 40 DS fanns i hamnen när vi anlände. Lite för stora…
Nu på kvällen är det vi, en dansk och en nederländare som lagt oss tätt tillsammans. De övriga 45 gästande båtarna är tyska.
Många båtar är rejält stora och i en del av dem har skepparen mycket att lära, gällande tilläggning i en blåsig hamn. Voi, voi, så det skriks i de större flytetygen.
Den ”icketyska” armadan.
I morgon ska det tydligen regna hela dagen, vilket ger oss en vilodag. Vindarna är dessutom ogynsamt klena.
Nästa planerade hamn för oss är Ystad. 56 M i nordostlig riktning.
Vi kände att vind och vågor redan påbörjat sina morgonskift vid femtiden. Avvaktade en stund och somnade om.
Blir väckta av solstrålarna som letat sig in i sovhytten. Wow, vilken väckning! Lämnade vår, nu gungande ankringsplats omgående och förstår att dagens etapp kommer att bli bra med denna vind.
Frukost i 6.4 knop. Autopilotens manöverdosa på navigationsbordet och iPaden med sjökortet på frukostbordet.
Vår sista glimt av Tyskland, Burg auf Fehmarn. Dags att byta ut den tyska artighetsflaggan mot den danska.
Små korrigeringar på kursen till och från. Vi är inte ensamma. Många hemvändande tyska seglare på kontrakurs.
Vår planerade segling till Gedser blev inte av. Vinden ”valde” resmålet idag och vi tog sikte på Hesnaes, drygt 20 M längre norrut. Ännu en lång dag på havet.
Vi har inte varit iland, efter vårt brådstörtade avsked i Laboe… Benen längtar efter spring.
Passerade Gedser medan vinden tyvärr avtog… Hmm, inte bra, för vi har 19 M kvar… Dessutom i en sämre vinkel…
Nåväl, seglingen är enkel och solen intensivt värmande.
Klen vind ger klen fart. Här behövs mer segelyta. Nämligen en gennaker. In med genuan och upp med den blåvita duken. Vi kanske ska döpa gennakern till ”Sisu”, för färgerna… och att den drar så bra.
Fartökning från 2.8 till närmare 5 knop. Nu leker livet igen…😊.
Vi blev överraskade av hur hamnen i Hesnaes såg ut. Allt var mer eller mindre raserat. Det var grunt och stenblock låg på botten.
Några fungerande platser fanns.
Den yttre skyddande piren är helt förstörd.
Här låg vi i maj 2023 och allt var fint tills stormen ödelade allt i oktober samma år.
Samtalade med en bofast (en av ca 13 st) och fick reda på att en återuppbyggnad ska påbörjas.
Husen har halm även på väggarna, vilket är ovanligt.
Det är svårt att lägga till mellan stolpar, vid sidvind. Det fick vi erfara när Rorsman avsatte en halvtimme med att hjälpa den lilla tyska Sirius 31:an, att förtöja. Mycket strul, vilket är lätt hänt. Som tur var, kom fler till undsättning.
Under natten passerade många fartyg in- respektive ut från Kiel och Kielkanalen. Även stora kryssningsfartyg (svårt att ta en bra bild med telefonen).
Det går inte att urskilja lanternorna på dessa upplysta ljusfenomenen.
Morgonen kom med sol och långsam ökning av temperaturen. Som så många gånger förr…
Seglar vidare i den lätta vinden och äter vår frukost med panoramautsikt. Gäller att fördriva tiden på långsamt bästa sätt.
Vi hann segla sex timmar, varav en kortare stund med gennaker. Därefter blev det för klent med vindkraften.
Mörka moln över Fehmarn, men regnet når inte oss, än… Framför oss såg vi bron, men nu försvann den i regndropparna… Vi är fortfarande torra…
En enkel dag utan några överraskningar. Det blev en transportdag. Den näst sista dagen i augusti. Fehmarbron med 18 meters fri höjd.
Ringde till marinan i Burgtiefe på Fehmarn, men fick inget svar. Vi har förstått att nu är det hemvändarhelg för seglarna och ett samtal till en närliggande hamn, gav negativt besked.
Nästan bleke och klena vindar i prognosen, gav oss mod att ankra på svaj även i natt. Inga hotfulla VHF-samtal från ”Kustwaffe”…
Nu ligger vi inte långt från platsen, Burgstaken, där vi hämtade vår Panta Rhei, för sex år sedan…
Ankrade på sex meters djup i strömmande vatten. Vi såg botten hur bra som helst på detta djup.
Innan middagen ett dopp. Det är trots allt nästan 20 grader i vattnet och mer därtill i luften. En luft som inte orkar röra på sig för tillfället…
Rorsman hoppade i och njöt (efter en stund) av bad tvätt och en uppiggande effekt. Men, detta men. En båt med klen motor, dragandes på vattenskidor, passerade intill och naturligtvis ramlade det släpade offret, 10 meter från oss.
Båten hade en besättning av två unga, fräscha, solbrända par och de var inte bekymrade av att Rorsman stod naken på badstegen och försökte krympa ihop till något som liknade en förlängning av denna stege…
Rorsman är av naturen, lite blyg av sig, och eftersom imitationen av badstegen inte fungerade, kravlade (ålning medelst hasning) sig Rorsman upp i sittbrunnen, med sin vita bak mot ett gäng tyskar som inte ens brydde sig om vår båt… Men man kan ju inte veta…
God förstärkt salladsmiddag även idag. När solen, sent på kvällen åter lyser på oss i sittbrunnen, är det magiskt skönt. Njutbart…
”“Kustwaffe” har inte hört av sig och nu har vi kvällen för oss själva.
Alla utlovade, lätta regnskurar har uteblivit, vilket vår torra sittbrunnsdurk kan förtälja. Börjar dagen med en morgonpromenad söderut på fin asfalterad cykelbana.
Där och då, med ordet cykelbana hängande i bokskogens grenverk, kom vi på den briljanta ide’n att efter frukosten plocka fram cyklarna och ta oss till Kiel. Endast 12 km söderut.
Vi hann smaka på björnbär, psalmbär och små gula plommon, som växte vilt längs vägen.
Det är känslan av lugn semester, som präglar denna dag. Ingen brådska. Ingen planerad färdväg. Bara semester…
Rorsman kollar detaljer på den nyare Sirius 35 DS, som låg bakom oss. Avundssjuk…
Efter några kilometer fick Kibben punktering på bakhjulet. Vi stannade och slog upp vår mobila cykelreparationsverkstad vid ett stort minnesmärke, över de som stupat i tyska U-båtar under första och andra världskrigen.
Oerhört tragiska minnen. Så många unga fina män som fått sätta livet till. En hel cirkel med tätt skrivna namn… tätt skrivna…
Det är svårt att kränga av däcket på dessa små hjul. Men, det går. Utan att utöka ordförrådet… Men förbålt knepigt är det!
Mestadels bra färdväg och väl framme i Kiel, när vi funderade på vilken smak på glassen vi skulle ha, ringde telefonen.
-”Hello, are you the owner of Panta Rhei?” -”Yes, it’s me”. Där hinner hjärnan fundera på många olika scenarion, under bråkdelar av en sekund.
-”Your check out time passed 15 minutes ago and the owner, is back”.
Med dessa ord studsande i hörselgången, började sommarens bästa cykelträning tillbaks till hamnen. Kibben tog täten och Rorsman höll sig tätt bakom. För bra slip-streaming… Pust, var har hon hittat farten…
Vi ursäktade oss för ”den Hafenmeister”, som försökte se arg ut, länge, och lite till, och slängde upp cyklarna i sittbrunnen, för att en minut senare glida ut ur hamnen.
Med motorns hjälp och sittbrunnen fylld med attiraljer som inte ska vara där, tog vi oss ut en bit och fällde ankaret på 4 meters djup.
Det är 0.3 M till stranden. Här får vi vara ifred. Äntligen kan vi bada och även se hur illa det är med växtligheten på skrovet. Vi ligger i Kieler Förde…
Rorsman rengjorde rodret från långt grönt sjögräs. Det krävdes två separata dyktillfällen, eftersom det satt så för.. nat hårt.
Propellerbladen såg bra ut. Kölen hyfsat fin. Endast en bit under vattenlinjen fanns långa vackert gröna växter. Men det är sammanlagt 22 meter grönsaker som bromsar… Det bästa av allt är att nu VET vi…
En skön, sen eftermiddag med många bad och en sallad med sting, fick avsluta dagen… Solen lyser in i sittbrunnen och vinden är obefintlig. Kanske vi slipper gungandet snart.
Solen lyser in i sittbrunnen tack vare sjöbrisen. Vi njuter stort av denna sommardagseftermiddag…
I morgon, vem vet? Men, vidare ska vi i lätta vindar… Danmark elller Fehmarn…
God morgon! Natten i kanalen var stilla och lugn. Den utlovade regnskuren uteblev, vilket ger oss ett torrt båtdäck att beträda. Uppskattas. Man ska även glädjas åt de många små positiva saker man upplever. Dagen blir på något sätt ”ljusare” då…
Ett antal stora fartyg har passerat. Vi hörde propellerljuden redan på avstånd, men vågklucket uteblev, trots att de passerade på endast 100 meters avstånd. Högsta tillåtna fart i kanalen är 15 km/h (~8 knop).
Vår närmaste båtgranne startade sin motor vid tretiden i natt, och lät den gå på tomgång. Vi lämnade ankringsplatsen som god tvåa, efter en mindre segelbåt. Grannbåten låg kvar, puttrandes i den i övrigt jungfrueliga tystnaden…
Däckspumpen är superbra att spola ren ankarkätting och ankare. Dessutom uppskattar vi våra head sets (intercom) för tyst kommunikation.
Nu ser vi fram mot en utdragen frukost. Jämfört med 2023 har vi mycket bättre täckning på kanalen för internet idag.
Det blir många möten…
Använder denna ”superautopilot” för första gången. Många funktioner, varav en är att vi kan handstyra via det runda vredet. Den kan man använda i grov sjögång, om man tror sig vara bättre rorsman än autopiloten… ”Rorsman” ombord på Panta Rhei nedlåter sig inte jämföras med dylika digitala ”hjärnor”…
Ser båtar framför oss som stannat. De har säkert väntat över en halvtimme. Vi saktar ned och glider slutligen ikapp dem. Anledningen till stoppet ses på bilden nedan. Bogserbåtar både framför och bakom. Omstart, där vi åter halkar efter… suck…
… och alla dessa stora fartyg…
Den hängande bilfärjan vid Rendsburg. Tågen kör upptill.
Vid Lurssen varv byggs denna lyxbåt. Fyra stora bollar (för vilket ändamål?) och två satellitantenner, eller liknande.
Äldre årgång. Stilig på sitt sätt..,
Det blev en spurt mot slutet för att säkra plats i kommande slussning. Stackars Penta…
Men som i sagan, kommer sköldpaddan alltid fram…
Flytbryggan är endast 15 cm hög, vilket gör det svårt för fendertarna att göra sina jobb. Dessutom är det högt att hoppa ned från båten…
Det tar på psyket att ha beväxning på botten. Se där, en anledning att efter 46 M och stor sluss, inta en god middag på hamnkrogen. Calamares i en form vi inte sett förut. Stora bitar som var tuggmotståndliga… Till det, en passande måltidsdryck…
Som bonus på maten, en kvällspromenad på 5 km. Fin omgivning, i en ljummen luftström som flödade över stranden. Vi njuter av dessa stunder…
Strandkorben… hur många som helst…
Lyssnade på en trubadur och tänkte ta oss något uppfriskande på den restaurangen, men det blev istället kelning med dessa bjässar. Irländska varghundar, där den yngre (liggande) är vän med alla han ser. Således inget bra personskydd. De var lugna som morfindopade kaniner… Dessutom gillade hundarna musiken som strömmade ur gitarren. Allt enligt de tyska ägarna, i en blandning av tysk/engelsk/finger-samtal…
Restaurangerna var välfyllda även då vi återkom från promenaden. Dags att ta oss hem. I morgon ska vi kolla in en Sirius 35 DS, på bryggan bakom oss. Ser ny ut.
Nu är vi på ”hemmaplan” och slipper tänka på tidvattnet och dess inverkan. Saltvattnet är inte lika salt längre. Inga kanaler med broar och slussar.
Vad finns kvar som utmaningar? Jo, vindarna. De kan styra oss mer än allt annat. Har inte kollat hur det ser ut. Vare sig vädret eller sträckan framöver. Vi är ju nästan ”hemma”…
Idag kan vi ta det lugnt medan tidvattnet vänder och börjar fylla. Vid 13-tiden är det läge att lämna Cuxhaven, för en snabb resa.
Passade på att ta en rejäl morgonpromenad innan frukost. Hamnen är bra och ligger strategiskt. Bra faciliteter och en hamnkrog med god mat.
Vinden ska komma lagom till vår avfärd. Just nu är det stilla och varmt. Önskeväder på morgnarna.
Dessa tyskar… och deras Strandkorben eller vad man kallar dessa minihytter. De tillhör den tyska strandkulturen vid Nordsjökusten.
Vi rundade hela detta torra landskap igår. Kilometervis med havsbotten man kan promenera på vid lågvatten.
Många Strandkorben blir det… Hamnen längst bort i bild.
En bryggstolpe i hamnen vid lågvatten. Mängder av ostron, som ingen vill plocka.
Kunde inte låta bli att provsitta en Strandkorb. Av minerna att döma, verkar det bra…
Dessa två skönheter skulle dela sluss med oss och ytterligare sex andra segelbåtar. Sammanlagt gick slussning och väntan här i Brunnsbuttel, på 1.5 h.
Väntar i Elbe innan slussning. Fick hålla 0.4 knop mot strömmen, för att ligga kvar på platsen.
Kielkanalen, eller Nord-Ostsee-Kanal var färdig 1895, men breddades och fördjupades till 1914. Den är 99 km lång (på kanaler anges avstånd i km), 102 m bred och 11 m djup.
Normalt tar det en dag att passera, men vi har en hel del beväxning undertill och vår fart för motor har sjunkit från 5 till 4.4 knop. Det suger! Både i bränsletanken och hjärnbarken…
Österjöfärgen klarar inte de salta hav vi besökt under så lång tid. Dessutom tvättade marinan, som tog upp båten för roderkontroll, botten med högtryckstvätt. Som en extra, gratis service.
Visst det var nog bra, medan vi stod bredvid och såg stora delar av vårt dyra beväxningsskydd rinna ner i backen… suck…
Vi lämnar inte många spår efter oss…
Fritidsbåtar får inte färdas på denna kanal i mörker. Vi hade planerat att hinna till Giselauslussen (20 M), men det går ju så sakta! En chansning blir en vändplats med ruggiga stolpar (10 M). Ska bli spännande se hur vi fixar det.
”Slowly but shurely… äntligen framme. Många rostiga stålstolpar att förtöja mellan. Om man vill det. Vi och fyra andra, ankrar på svaj. Det finns plats tack vare grunt vatten (2.4 m under oss). Nu har vi tre platser att dela upp kanalfärden i. Rendsburg (liten stad), Giselauslussen (på landet) och här, Baggerloch Duckerswisch, precis bredvid kanalen.
Här råder lugnet i sommarvärmen. Vattnet håller 23 grader.
-” Kibben, would you like a nice cup of tea”? -”Yes please.
-” I would like to write the blog. Is it ok if you take care of the service”?
-” Of course honey, just sit down and relax. It will be ready in a sec.”
Kan det bli mer harmoniskt? Dessutom på ett språk vi haft förmånen att öva under några månader…
Lite smärtsamt är det att bli väckt klockan fyra. Men men, nu hade vi bestämt oss för att utnyttja tidvattnet och strömmarna under morgonen och förmiddagen. Alltså, bara att låta bli snoozeknappen och kliva upp.
Tjugo minuter senare lät det så här i VHF-radion:
-”Den Helder Traffic, Den Helder Traffik, this is Panta Rhei, Panta Rhei, Panta Rhei calling”.
-”Yes, this is Den Helder Traffic. Good morning”.
-”Good morning sir, we ask permission to leave the harbour”.
-”Your permission is granted. No traffic on sight. Good luck”.
-”Thank you”.
Så kan det låta när vi anländer till och lämnar hamnar här nere. Hemma använder vi ytterst sällan VHF-radion. Har man en VHF-radio ombord, ska den vara på vid färd, enligt reglerna, men hur många har den påslagen?
På vår resa är den alltid på. I Storbritannien och Irland hörde vi ett antal PanPan- och Mayday-meddelanden.
Vi styr ut från Nederländernas största marinbas och siktar mot mörkret. Hamnljusen och ljusskenet över staden lämnar vi bakom oss…
… och välkomnar solens återkomst, ännu en gång.
Efter några timmars motorgång kunde vi sätta segel och flyta hemåt i medströmmen. Efter ett antal timmars seglande, hade vi tillräckligt bra väderprognos för att ta beslut för vidare segling. Ända till Cuxhaven i Tyskland. Vilket medför nattsegling.
Vi passerade Texel, Vlieland, Terschelling, Ameland, Schiermonnikoog, Borkum, Juist, Norderney, Ostdorf, Langeoog, Spiekeroog, och Wangerooge, innan vi kunde vika av söderut mot Elbe. De ingår i de Nordfrisiska och Ostfrisiska öarna.
Seglade med saxade segel. Svårt att få dem att stå i allt gungande. Det tär på psyket att se och höra deras högljudda klagan.
Ännu en dag på havet närmar sig slutet. Vad har vi då gjort? Förutom ätit frukost, ytterligare en frukost, fikat (med munk), ätit lunch, fikat och intagit middag…? Hinner man som pensionär mer? Njäe…
Rorsman har förstås handstyrt för att minimera slitaget på både segel och psyke…
Det är alltid lika fascinerande att se solen gå ned i havet.
Därefter tar vi oss fram i totalt mörker. Fartygslanternor syns på avstånd. Blinkande ljus, vad det må vara och mängder av röda, synkront blinkande ljus på vindkraftverk. Ett möte med en segelbåt på nära håll. Såg bara lanternorna. Den hade inte AIS.
Seglen är surrade och motorn surrande… Bilden på plottern: Växlat till nattläge för att inte bländas. Det svarta är havet. Vi går i 5 knop och har nyss passerat en mindre fiskeflotta (gröna) på nära håll. Det lila strecket är vårt spår och den prickade linjen framför är mot waypointen. Den blå visar vart vi är på väg. Siffran 1 i en vit figur visar strömmens riktning och styrka. All text kan vi välja bort eller göra mindre (den stör).
Vi turas om att stirra ut i nattens svärta. Sover, om vi kan, växelvis. Dyningen rullar oss onödigt mycket.
Det är naturligtvis enklare att använda motorn, men lite tråkigare. Om vi seglar är vi aktiva med segeltrimmet. Som ändå inte går att se i mörkret…😊. Känslan av att natten är lång, infinner sig.
I övrigt är natten ljummen med över 19 grader både i luft och vatten. Stjärnhimlen hänger tindrande över oss. Letar efter kända stjärntecken. Månen visar sig inte i natt. Därav det kompakta mörkret.
Klockan är 02:00 den 26:e augusti och Rorsmans ögon börjar gå i kors. Dags att väcka Kibben. Som tur är vaknade hon innan… Alltid skönare så…
Efter lång längtan välkomnar vi ljusets återkomst. Visst är det underbart med morgonstunder?
Rorsman tar sin andra timmes sömn…
Funktion före design. Fula men säkert praktiska.
Varför inte lasta på en våning till…? Eller två😊
Liten fiskebåtmed nätet uppe.
I inloppet till Elba, mötte vi civilisationens verkningar. Plastbackar, trätrallar, stora plastsjok, växter, en död mås och en död sälkut. I mynningen till Elba hade vi 2.2 knop medström. Här 1.5 knop. Bojen verkar rusa mot oss.
En segling som denna på 175 M bjuder två delar medström och en motström. Det var jobbigt under delar av natten när vi endast gjorde 2.9 knop över grund. Men belöningen kom mot slutet, när vi seglade med farter mellan 8-9 knop i den fina medströmmen. I en vindstyrka på 5-6 m/s…
Ofta då vi seglat i hög sjö, är balansorganen påverkade. Tex. böljar väggarna när man sitter på wc-stolen hemma. Nu var det inte alls så tuffa förhållanden men allt verkade bölja ändå. Får tillskrivas hjärnans brist på sömn.
Promenad till sta’n för proviantering och därefter middag på hamnkrogen… Dusch och med en känsla av hum-hum-dum? i huvudet, stupar vi i säng klockan 21 ikväll…
Men först en morgonpromenad i Alkmaar. Det var något som var annorlunda. Helt klart bekant men ändå inte. Nej, inte än… inte än…
Vi blev inte omfamnade av en varm och smekande luftmassa… Det var ju svalt! Endast 12 grader. Luften stod still och vattnet låg spegelblankt. Jovisst var det en vacker morgon. Vi piggnade till mer än vanligt.
Kontrasten mot gårdagens fullproppade gator var stor. Morgonpromenaderna ger oss oftast stor behållning.
Små öppningsbara broar fanns överallt i den kanalfyllda staden.
Sinnebilden av Nederländerna.
Vi vandrade i ett fint grönområde.
Kibben är intresserad av hur elektricitet blir till. Här trampar hon för att ge oss ledljus…🙂.
Det stora tivoliområdet var öde och tyst. Endast renhållningen jobbade febrilt med att ta reda på den stora mängd skräp som besökarna inte hade vett att lägga i de uppställda soptunnorna.
Vi förundras över hur de fått in det stora pariserhjulet…
Truus Wijsmuller, med några av hennes 1001 barn. Se på de två översta barnens ansiktsuttryck…
Hon räddade ett otal judiska barn och ungdomar innan andra världskriget.
Vår egen blomma i hamnen.
Vidare färd utan tanke på vindar och strömmar. Men lite press blev det att hänga på de två stora motorbåtar som gick före oss. Deras fart med motorerna på tomgångsvarvtal, verkade vara 6.3 knop…
De fick vänta på oss vid broarna.
En sista blick på Alkmaar och pariserhjulet…
Kanalfärd med otaliga hus och även husbåtar längs vår vattenled. Det är populärt med husbåtar. Mysfaktorn är nog stor om man gillar vatten.
Både tegel- och ag/halmtak.
Vi hamnade i en regatta. Som motordrivet fartyg, var vi väjningspliktiga… Men störst går först… hmm…
Äldre och nya vindkraftverk.
Modern design på bron.
Slussen vid Den Helder avslutar vår tvådagars kanalfärd. Tre slussar och 21 broöppningar.
Tankade diesel och fick sedan plats på ”hammerhead” som det heter, vid bryggans ytterända. Sommarvärmen smeker oss åter. Ljuvligt…
Lång promenad in till sta’n för en sen middag. Denna gång på en thailändsk restaurang. På hemvägen passerade vi marinmuse’et.
Kvällen gick i planerandets tecken. Vindar, tidvatten och allt som vi vill ha koll på, inför nästa etapp. Denna gång, åter i salta hav.
Förbereder Panta Rhei för i morgon och oss själva mentalt.
Vaknar, inte mörbultade eller ens med träningsvärk efter gårdagens rally. Men det känns att vi fick ett bra ”träningspass” igår.
Nordanvinden fortsätter att härja på havet. Vågornas brutala avslut hörs ända in till hamnen. Funderade på en vilodag här i IJmuiden. Staden bjuder inte direkt på en trevlig omgivning. Förutom playan.
Lusten att kryssa vidare mot naturens krafter, är som bortblåst 😊.
Därför blev vi upprymda av tanken att ta oss norrut via Noordzeekanaal (mot Amsterdam) och därefter svänga in på den nordgående Zijkanaal D.
”Fuck the wind and waves”😏… Inte heller något tidvatten att ta hänsyn till.
Först en morgonpromenad till stranden. Vår oändligt långa brygga…
Stranden ligger öde i det bleka morgonljuset.
En fin sak. Stoppa in handen och få dig en klick solskyddskräm. Gratis.
Kibben som är snabb, fick springa till båten och hämta en bytta… Den stoppade vi in i hålet, gång på gång, tills automaten pumpade luft och med en tydlig suck rapade ut det sista… Nja, det här är ju inte sant, bara en ful tjuvaktig tanke🤭…
Det gick att segla en bit på den stor kanalen.
Marginalerna är små.
Lyxbåt…
Vi seglade över några vägtunnlar. Här är ventilation från dem.
Som sagt, små marginaler om man ska korsa leden.
Nu börjar den mysiga kanalfärden. En tjalk förtöjd vid huset. Såg många husbåtar längs stränderna.
Den första slussen var väldigt liten. Vi lade i två Euro i den gula träskon. Hittills har vi inte behövt betala, vare sig för broar eller slussar.
Det kanske var tack vare pengarna, som slussvakten öppnade portarna till denna lilla, mysiga och grunda kanal.
Allt gick väl med två slussar och nio broar. Som mest väntade vi två minuter på en broöppning. Mycket allerta brovakter.
Förtöjer mitt i Alkmaar. Hamnavgiften endast 200:-, knappt man tror det är sant. All service ingår.
Känslan av Amsterdam är påfallande.
”The Great Saint Laurence Church” byggdes på 1500-talet. Orgeln är den största nu spelbara i Nederländerna. Enormt stora fria golvytor.
Promenaden går vidare. Ännu en kyrka.
Lördagsmiddagen intogs på en grekisk restaurang.
Matsmältningspromenad runt i staden. Det var feststämning överallt i centrum. Fullt med folk i de flesta restaurangerna. De hade till och med lyckats pressa in ett stort tivoli längs många och trånga gator. Till och med ett pariserhjul i en gränd! Närmast en bragd…
Dags att ta oss ”hem” igen. Centrum är som en stor fin labyrint med mängder av matställen. Lätt att gå vilse.
Distansen från IJmuiden till Den Helder (nordvästra Nederländerna) är 36 M till havs och 45 M denna väg. Helt klar ett vinnande koncept vi valt i rådande vindar.
Hälsningar från en hamn med mycket hög ljudfaktor…
Sovmorgon till 06:50 i en lugn grönomgärdad, vindstilla hamn. Drar direkt eftersom vi snart färdas på en kanal där vi får medström. Kör, och gör det nu! Frukost på vägen ut mot havet. Vi hade planerat att komma till första bron precis innan första öppningen (efter morgontrafiken).
Men när vi fick syn på bron efter en skymmande dunge, såg vi att den redan var upplyft. Wow, de har lyft den för yrkestrafiken och vi skulle få första öppning långt senare…
Men efter att ha stirrat på bron och vetskapen om att den är hissad i 13 minuter, fick vi kontakt med brovakten. -” Jodå, kör på”, fick vi reda på. -”Jag ger er grönt ljus”. Vi skulle behöva ytterligare 6 minuter, men tiden skulle inte räcka till för oss… eller kanske…
Som tur var hade Pentan redan uppnått arbetstemperatur. Nästan full gas (3000 rpm). Vem kommer ihåg en förlorare?
Yes, vi hann och vi vinkade tacksamt mot alla kameror som hängde längs bron.
Spännande… vi hinner… full gas…
Men, det skulle visa sig att bron var avstängd i öppet läge… VARFÖR sade inte brovakten något om detta. Vi höjde blodtrycket på oss själva och höll på att spränga gamla Pentan, för att klara passagen… ”Skitgubbe”…
Faktiskt skrattade vi åt situationen, när vi väl fått tillbaks våra normala blodtrycksvärden…
Många nybyggen längs vattnet.
Specialbåt. Vi har sett många specialbyggda båtar, för respektive ändamål. Både i Norge och här. Den kör åt vänster.
Spärren, om flodvågen kommer från havet.,.
Vi mötte en ”häxkittel” av vågor när vi kom ur kanalen. Där och då, precis innan vi skulle hissa storseglet, fastnade fallet runt mastlanternan. Vågade inte ens gå upp på däck just nu. KAOS i vågor, skulle vi kalla denna stund. Ingen hissning av storseglet.
Rullade ut genuan och tog oss hoppande mot norr. Efter en timme lättade vinden något och vi var på djupare vatten. Rorsman klättrade upp på bommen och lyckades till sist få loss fallet. Men denna stökiga sjö med 17 meters djup var hemsk! HEMSK!
Under de sista fyra timmarna fick vi rejäl medström och kunde nästan surfande ta oss i hamn. Visserligen stökigt hoppande.
Inte mycket vi hinner med på nya platsen efter 54 M. Vi ligger på bryggplats M63 och har 550 m in till land.
Middag ombord och därefter en minimal promenad innan dusch. En fantastisk beach.
Cornelis Vreeswijk är född i IJMuiden.
Saffier Yachts har några modeller på plats för visning. Fina, exklusiva och dyra dagseglare.
Nu väntar vi bara på att balansorganen ska lugna ner sig efter vår ”ännu en dag” på havet…
Tidplanen för seglare är skriven i sanden vid lågvatten… Efter genomgång av dagens färdväg, insåg vi att både matinköp och en titt i båttillbehörsaffären inte blir av. Vi väljer att ha två knops medström i kanalerna. Strömmen vänder abrupt klockan 14 och då ska vi vara framme vid dagens mål. Men en snabb promenad i det skira morgonljuset, ville vi inte hoppa över.
Morgonstund har guld i mund… Ser ut att bli ännu en fin dag. Friska vindar sveper redan in bland masterna och ser till att sjusovarna i hamnen blir varse om denna fina morgon.
Staden är verkligen mysig och liten.
Den inre hamnen där vi låg 2023.
Bostadshus.
Annat hus… museet.
Väderkvarnen vid inre hamnen.
Därefter snabbt iväg för att hinna in i kanalen för att utnyttja strömmen. Första 8M, innan kanalen, seglade vi fort i en gynnsam och kraftigt byig vind.
I kanalen kunde vi ibland ta hjälp av focken. Väldigt många pråmar. Ibland blev det trångt, men varken svårt eller jobbigt.
Resan gick snabbt tack vare medström hela vägen. Den lilla Yachthaven Rhoon ligger inbäddad i grönska och känns både trygg och mysig.
Cyklade till centrum för att handla. Därefter en ordentlig runda på landsbygden.
Elva kilometer, fågelvägen” ser vi Rotterdam sticka upp över nejden. Tydligen fortfarande Europas största hamn.
Landet är platt och cykelvänligt. Många alléer som hejdar vinden.
En sida i hamnen är skyddad av en allé med pilträd.
Två andra sidor är skyddade av kraftiga buskage/träd. Det känns som vi förtöjt i en väl skyddad ankdamm. Ser både dopping och sothöns simma runt här inne.
Nu har vi bara två broar och en sluss mellan oss och havet. Dessa gör att vi inte kan planera tiden, men vi bör vara vid Hoek van Holland i morgon och åter kunna lyssna till havets brus mot sandstränderna…
Om allt flyter på bättre än förväntat, tar vi oss upp längs kusten och kollar in en hamn utanför Den Haag. Strömsättningen på havet ligger rätt, under eftermiddagen…
Gårdagens soliga segling, utan solskyddsfaktor tog hårt på gammal hud. En miss i en annars bra planerad dag…
Hälsningar från två clowner med något röda luktorgan…😊
Vi hoppade över morgondoppet, även om vattnet var varmt som kvarglömd mjölk på köksbordet…
Vore bra att vara tidig vid första slussen. Om vi får vänta, dukar vi för frukost, och det gjorde vi. Väntade och åt frukost.
Inte lika många båtar i farten på morgonen, vilket underlättar slussningen.
Därefter fin segling. Här blev vi omseglade, fast det gjorde ingenting. Vi tittade åt andra hållet…
Nederländerna är platt och farlederna grunda. Dessutom är vågorna små, trots byvindar på 10 m/s. Ni som känner till Pantas akilleshäl, vet att hon ”vägrar vågor” på kryssen.
Nu möter vi mängder av pråmar.
En är döpt till ”Energy Stockholm”.
Andra slussen idag. Stillestånd under oklara 30 minuter. Det går inte att planera hur långt man hinner, om man behöver broöppning eller slussa… Äntligen öppnas porten.
Det gamla (kyrkan) och det nya möts i samverkan…
Tredje och sista slussen för idag. Den tog rekord i ”tidsslöseri”, 2h 15 minuter… Den fungerade inte som den skulle…
Nittiofem procent av de slussväntande människorna, stirrade i sina mobiler…
Som tur var, bokade vi plats i Willemstad. Vill ju säkra en plats, i dessa semestertider.
Willemstad, ”smaka” på namnet. Det känns trevligt på något sätt. Och staden är hur mysig som helst. Vi var här två gånger 2023. Både på nedresan och även på vägen hem.
De har en bra båttillbehörsbutik i den inre hamnen. Den ska tyvärr upphöra och vi ska ta oss en titt på resterande reafynd, i morgon.
Det blev en sen ankomst och därför åt vi middag på sta’n. Utsökt mat och en fantastisk efterrätt förgyllde aftonen.
En kortare stadspromenad fick avsluta kvällen.
Ser lite udda ut med det gröna…
Äter svanar denna ytsörja?
En fin och solig dag med bra segling, men mycket väntande.
Frisk nordlig vind även i morgon. Enkelt att ta oss vidare, utan havsvågor. Några dagar till.
Hälsningar från ”gourmanderna” ombord på den trivsamt kryssande segelbåten Panta Rhei…
Den stora marinan i Breskens var varm, tyst och billig. I morse reflekterade vi över en sak som vi kommer att sakna senare i höst. Nämligen värmen när vi stiger upp på morgnarna.
Inget huttrande, utan bara mjukt smekande varmluft som omger oss. Både i båten och ute.
Tog en morgonpromenad i vanlig ordning. Ni undrar möjligen om den strandsatta båten kom loss? Ja, det gjorde den. Troligtvis med hjälp av två SAR-båtar, som cirkulerar på havet hela tiden. Motsvarar möjligen en variant av våra SSRS-båtar, men med betald besättning.
Den strandsatta båten ligger bakom den fina segelbåten. SAR-båten är kvar. De ligger vid ett varv som har en stor travellift. De vill nog se hur det ser ut undertill.
Vinden har ökat en aning, men det är varmluften vi känner… Kibben skojar med perspektiv.
Vlissingen ligger vid inloppet till kanalen där vi ska börja vår nordgående resa ifrån. Vindarna spås bli friska till hårda, från norr, flera dagar framöver. Därför lämnar vi havet och tar oss in i kanalsystemen.
Det kommer att bli många slussar och broar att passera. Packade som sardiner. Redan här i första slussen höll vi på att bli av med flaggstången. Endast tack vare ett rungande -”STOPP”, med en kraft som även Pavarotti skulle avundas, fick Rorsman hejd på båten bakom…
I en annan smockfullt packad sluss hade en Bavaria på 50 fot, med nio personer i besättningen, party. Sex eller sju av dem var hur glada som helst och dansade på däcket. Musiken dånade och gänget både skrålade och skålade… mycket. Vi andra hade något att titta på och väntan i slussen gick fort… Men ändå…
Lyxbåt.
Sista bron (svängbro) innan Middelburg, där vi fyllde tanken med HVO100. En fin stad som vi övernattade i 2023.
Fina hus i Middelburg.
Flodbåt.
Korna tar hand om kanalslänten.
Skönt att segla igen… även om det endast är med genuan.
Ankrade på svaj vid Kortgene. Luften härligt övervarm och vattentemperaturen 25 grader. Skönt att ligga på redden och få den friska vinden över oss.
Bad, naturligtvis. Bland hundratalet öronmaneter som vi kände dunsa mot benen.
Rorsman passade på att borsta bort 3 centimeter långt sjögräs runt hela vattenlinjen. Hängande i ett snöre som Kibben höll i, var det enklare i det strömmande vattnet.
Ja, tillbaks till rubriken. Platsen vi är på syns som en röd pilspets. Rotterdam syns längst upp till höger. Vi ska ta oss fram i kanaler och i det stora deltat, för att ta oss norrut.
Lämnade den sovande Minodin 2, klockan 05:30. Men fick inte tillstånd av ”port control” att lämna hamnen. De ville ta in ett stort fraktfartyg först. Den var eskorterad av tre bogserbåtar. Vi passade på att sakta driva med vinden och äta vår frukost.
Efter 20 minuter fick vi klartecken och kunde stånga oss ut mot dyningen. Volvo Pentan kommer att få jobba sig varm idag…
Lite tråkigt att köra motor och enbart rulla tummarna. Det gungar tillräckligt mycket för att undvika läsning. Stökigt… Vad ska man fördriva tiden med? Hålla i sig…
Lite tråkigt är det även att se kustlinjen i Belgien… Många, långa rader av ”klossar” till hus.
I Reeds Nautical Almanac, gällande sjövägsregler, läser vi att myndigheten i Belgien är rabiat noga med att man ska föra tecknet (kon) som visar att man kör motor med hissade segel, vilket vi gör för tillfället.
Konen har vi inte hängt framtill på båten, vilket vore bäst. Men vem vill krypa omkring på ett gungande fördäck…? Av samma gungande anledning, byter vi inte artighetsflaggan just nu.
”Högoktanigt” rabiata är de även mot att fritidsbåtar inte får använda röd (lågbeskattad) diesel. Vi har nu en blandning i tanken. Kan väl kalla det ”rosé (vin)…😊.
Vi får väja för en och annan fiskebåt.
Sandstränderna är milslånga. Bad och boende för semesterfirare.
Vår första tanke var att ta oss till Zeebrugge, 39 M, men när vi väl närmade oss målet, beslutade vi att pumpa på några timmar till. Pentan var ju redan varmkörd…
Belgien verkar vara en enda lång sandstrand. Vi passerade hela Belgien idag. Gästflaggan fick ligga kvar i påsen, till förmån för den nederländska. Även Nederländerna har sina sandstränder.
Denna båt hade otur och verkar ha strandat när högvattnet stod högt, vilket kan ställa till det ytterligare. Högvattnet nu på kvällen, ger den en chans att komma loss.
Hamnen är stor. Bakom mig finns en lika stor yta med båtar.
Trevlig konst.
Som det verkar, oändliga sandstränder… Den grundstötta båten ligger kvar. Nu stiger vattnet endast några timmar till. Håller tummarna att den kommer loss. Båten syns längst till vänster i bild.
Femtiofyra nautiska mil på 11 timmar. Hela tiden med motorn drivande. Vad håller vi på med? Har vi verkligen så bråttom?
Den friska vinden är inget problemet längre, noterar vi när vi stiger upp. Tyvärr är det för sent för att haka på medströmmen. Särskilt när vi har en båt liggande utanpå.
Det får bli som vi tidigare planerat. Avgång 05:30 på måndag. Ser fram mot etappen som i bästa fall tar oss ända till Zeebrygge, 40 M närmare Trosa. Byter plats med Minodin 2, så att vi kan lämna tidigt. De är på väg söderut och ska haka på en annan ”tidtabell”…
Börjar med morgonpromenad till stranden. Det finns mycket krigshistoria här i Dunkerque. Bland annat om en stor evakuering, som räddade livet på 380 000 personer, under maj/juni 1940. Insatsen kallades ”Operation Dynamo” och blev en framgång trots ett misslyckande till en början.
Mängder av både militära båtar och civila fritidsbåtar gjorde heroiska insatser för att frakta folk i säkerhet över Engelska kanalen.
Därefter frukost, tvätt och en lång cykeltur.
Kommunhuset…
Fin natur nära staden. Idag kunde vi mumsa i oss stora, mogna björnbär. Solvarma…
Kanaler finns överallt.
Det blev även ett dopp i havet. Ganska lång promenad till vattnet, eftersom tidvattnet hade runnit ut.
Sista punkten att avverka idag blev middag på en av strandrestaurangerna.
Nu laddar vi inför färden i morgon. I skrivande stund viner vinden i tackel och tåg, men det ska ha lugnat ned sig till i morgon bitti. Blir möjligen dyning som vi får kämpa mot.
Vaknade i en blåsig, mulen och smågungande hamn. Vinden tar i och ”sjunger” sin klagosång i hundratalet master och vant. Precis som det brukar låta i stora hamnar, där varje vant ger sin ljudbild i den stora kören…
Värmen hänger dock kvar och förmedlar sommarkänsla, trots solens frånvaro.
Frankrike firade ”Jungfru Marie’s himmelsfärd” igår. Hundratals båtar av alla slag, passerade oss i en lång rad och tog sig mot havet. Dessutom firade ett stort gäng, i vår närhet, denna speciella dag. Vi hörde dem på kvällen och hela natten. Jag menar h e l a natten. De har inte lagt av ännu. Klockan är snart åtta på morgonen… Ja, ja denna ungdomliga uthållighet…
Fick senare veta att det gänget är lite ”eljest”… Nåväl, uthålliga var de minsann…
Planerar dagen och får troligen stryka ”bad i havet” på grund av vädret. Röd/gul flagg är hissad på badstranden.
Det får bli en lång stadsvandring. Men först efter att vi vinkat av L’Aventure som seglar vidare mot nya spännande platser. Positiva och levnadsglada Ve’ronique och Thierry.
Det är alltid lite ledsamt att skiljas, men samtidigt gläds man åt deras fortsatta resa söderut. Au revoir och bon voyage…⛵️
Spolade av båten innan vi drog på sta’n. Mycket smuts i teakdäckets grova fiberyta.
Eglise Saint Eloi. Stor, tung och mäktig.
Dess klockstapel. Även den enormt stor.
Vid lunchdags var det svårt att få plats plats på restaurangerna. Hittade en trevlig och populär restaurang med ”rätt” meny. De trollade fram två platser i ett undangömt hörn…
Andra bröllopet vi bevittnar under vår segling.
Promenerade förbi en stor marknad som verkade sälja allt från krimskrams, kläder till mat.
Efter lunchen lockade badstranden rejält men…
Fyra timmar på sta’n tar på krafterna. Vi är inbjudna till en drink och småtugg, ombord på Minodin 2 ikväll. Tack, gärna…
Ser att den hårda vinden från nordost håller i sig… suck. Blir ännu en dag i Dunkerque.
Vi ligger på bryggan som leder upp till grinden. De allra flesta i hamnen passerar Panta Rhei och många ger tummen upp för designen. Sådant är trevligt…
Kibben studerar strömkartorna…
… medans Rorsman kollar solen… En stund av lugn innan sovdags.
Man blir aldrig vän med klockans ringsignal… När ögonlocken äntligen orkar öppna, stirrar man på displayen, som verkar hånle rätt i ansiktet. Nolltre och trettio lyser med skarpa, digitala siffror in genom pupillerna, och når slutligen en melerad hjärna, som skickar impulsen vidare till kroppens muskelgrupper. -”Det är dags”. Oj, oj och aj…
Glädjande nog är det sällan vi behöver väckning. Tänker på alla som forfarande är aktiva i arbetslivet…
Månens upplysta halva märks knappt i hamnens starka belysning. Vi lossar förtöjningen och ropar upp Calais hamn via VHF, och begär tillstånd att lämna.
Vi kör för motor mot ett kolsvart, ingenting. Något bländade av alla starka ljus. Ser inte i verkligheten vart vi ska, men GPS-plottern visar exakt vart vi ska och hur djupt det är… Vilken bra apparat!
Första biten ur hamnen får vi strömmen mot oss. Mentalt tungt att pumpa på i 2.8 knop.
När vi äntligen kunde köra över sandbankarna med 2.3 meters djup (nu 8 meter tack vare tidvattnet) blev det desto roligare. Nästan 9 knop i rätt riktning. Yes! Detta var ju anledningen till denna okristligt tidiga väckning.
Här ute, en bit från stadens belysning, kom månen åter till vår hjälp. Utanför oss ser vi en rad av upplysta fartyg. Innanför, kustlinjens samhällen.
Vi är lovade ännu en solig och varm dag. Ser bra ut, när morgonljuset kämpar om herraväldet.
Mmm… välkommen åter…
Efter fyra timmars motorgång var vi framme. Fyren längst ut på piren, vid hamninloppet.
Phare de Risban, längre in i inloppet. Bägge fina och ståtliga.
Ho’tel de Ville. Jösses…
”Duchesse Anne”. Känns större än vår egen ”af Chapman”.
Dunkerque är ännu en hamn som vi känner igen, sedan vår segling till San Malo, 2023. Vi hade sällskap den sommaren av Kia och Beja. De seglade sin Linjett 39:a ”Liana”.
Nu är vi ensamma, men inte länge till.
Grym arkitektur.
Besättningarna på ”Minodin 2” och ”L’Aventure” seglade in i hamnen på eftermiddagen och på första träffen blev det ”bubbelmingel” i Panta Rheis sittbrunn.
Riktigt trevligt att träffa våra vänner från ”avseglargruppen”.
Middagen intogs i L’Aventures sittbrunn medan kvällsljuset sakta tonade ned. Kvällen avslutades med en bluesafton där Thierry och Simo hittade varandra i en blues, som satt helt rätt… vilket gig…
Sen kväll, naturligtvis, men en bra och fin kväll i sommarvärmen…
I morgon ligger vi kvar på grund av vädret. Således ännu en ledig dag…
Morgonpromenad till stranden i Dieppe. Många hamnar liknar varandra. Varhelst naturen sprängt in en dalgång i den höga kustlinjen, finns en hamn. Vissa av dem är mycket grunda, och kräver mer än rätt ankomsttid. Alltså, båtar som kan torrsättas vid lågvatten.
Den kilometerlånga stranden laddar för en ny invasion av turister. Ännu helt öde. Vi fick ha den för oss själva.
Längs strandpromenaden hade ett jättestort tivoli satts upp. Där fanns alla möjliga attraktioner. Allt var fortfarande stilla. Endast måsar och duvor var i farten och pickade i sig vad besökarna lämnat efter sig…
Ett förtydligande gällande restaurangernas öppettider. De har öppet tidigare, men då endast för drycker och snacks. Folk sitter och tar sig en öl eller något annat. Ofta ”Happy hour”. Kocken anländer oftast efter klockan 18… eller 19…
Skärmdumpen visar med all tydlighet att man inte behöver gå hungrig runt hamnen. Vi ligger, som en grön plupp, nära det röda tecknet för bränsle.
Gatan ovanför oss. Restaurangerna ligger vägg i vägg.
Holländsk skuta, som vi seglade förbi 😊.
Den holländska J109:an ”Jekko” tog en bild på Panta Rhei igår.
Seglingen började trögt men blev senare fullständigt fartfylld och njutbar.
Under fem timmar snittade vi mellan 9-10 knop. Code 0-an, med 55 friska kvadratmetrar, fick jobba hårt i dag.
Denna lilla stad har vi tidigare passerat på närmare håll. Den har ett fint ”utseende”.
Nu börjar vi närma oss en udde med ”gropigt väglag”. Håll stadigt i ratten och stå bredbent.
Denna udde, Cap Gris-Nez, blir tuff att runda. Nu kör vi! Vilket vi redan gör… Full fart…
Här lämnar vi udden bakom oss och pustar ut. Fördäcket är blött av uppkastade vattenkaskader. De fanns runt oss överallt! Det var som att åka i en dåligt preparerad puckelpist. Rena rodeoritten…
Det tog en halv dag för denna X-412:a att passera oss. Panta var riktigt vild idag…
Som ni redan förstått, seglade vi förbi Boulogne-Sur-Mer. Fin vind, vindvinkel och rejäl medström, som höll hela vägen, ändrade vår plan.
Calais är endast ett ”nödstopp” för oss, eftersom vi ligger på en väntboj och ska dra vidare 03:30 i morgon. Allt för att få bästa medströmmen till Dunkerque. Och framförallt, slippa motströmmen…
Stundtals ligger vi endast 4 meter från motorbåten. Det gäller att vi svänger synkroniserat i natt.
Hamnen är rejält rullande och otrevligt bullrig. Men som sagt, endast ett pitstop för några timmars sömn.
Hälsningar från en racingbetonad Panta, som pustar ut efter 74 M…
Men först en morgonpromenad i Fe’camp. Det är lätt att se att tidvattnet är lågt. Jämfört med bryggsystem i östersjön, har dessa tidvattenhamnar större utmaningar.
Det märkliga är ju att man inte upplever, eller ser att något händer. Hela hamnen sjunker sakta ned och det märks inte på annat sätt, än att vinden avtar. Den når helt enkelt inte ned…
En skön strandpromenad utan badgäster och endast några få morgontidiga, som sitter på de rundslipade stenarna och njuter av att se ut mot horisonten, och lyssna på den lugna ”andhämtning” som vågorna skapar, när de fortsätter att finslipa de släta stenarna…
Vid lågvatten kommer mycket extra land fram.
Bilden ovan är tagen på samma plats, där Monet målade tavlan…
Kritan håller bra. Vi kan inte se några nedraserade stenar. Naturligtvis gör de milda vintrarna, sitt till.
Om några timmar ska vi ta oss ut igen. Får dock vänta lite till för att ha tillräckligt med vatten under kölen.
En ensam fiskare provar lyckan.
Motor, segling, kort motor, segling första timmarna. Jobbigt och dessutom någon timme motström. Därefter full fart mot målet.
Vi blev dock omseglade av denna J109:a…
Vi anlände till Dieppe vid högvatten. Precis innan både vinden och medströmmen dog. Vi ligger i höjd med gatan.
… och nu, efter drygt 6 timmar, har vi omärkligt sjunkit 9 meter…
Eglise Saint-Remy.
Därefter besökte vi en annan kyrka, Eglise Catholique Saint-Jacques, där de spelade orgel. Wow, vilken upplevelse, vilket drag! Man höll på att tappa brallorna, när organisten tryckte på med bastonerna!
Vi har aldrig, jag upprepar aldrig, varit med om ett sound som vi nu fick uppleva.
Lång promenad innan middagen. Det är lite knepigt att hitta öppna restauranger innan 19:00… Vi vill ha lite tid att smälta maten, innan vi söker oss mot ”sängkammaren”…
Tidvattnet har redan sjunkit en bit.
Fascinerande och häftigt.
Dagens etapp på 32 M klarade vi utan alltför mycket motström. I morgon ska vi ta oss 56 M och då blir det både motström och medström. Bara att gilla läget…
Vinden ska förhoppningsvis hjälpa oss mer i morgon. Det är psykiskt påfrestande att köra motor i 5 knop och endast komma framåt i 2 knop… Timme efter timme…
Kan nämna, då vi lämnade Cherbourg och formligen skenade fram i 8,5 knop (för motor), mötte vi en seglare som forsade fram så skummet yrde runt stäven. En titt på AIS:en och vi konstaterade att den båtens framfart över grund, endast var 1.1 knop…
Det gäller att hålla sig väl med tidvattenströmmarna…
Natten i Le Havre var tropisk och sömnen djup. En kortare morgonpromenad innan frukost och därefter iväg för att jaga medströmmen…
Men först två bilder från igår kväll. Det kändes fel att gå till sängs när man kände den trolska värmen på kvällen. Ljuvligt…
Morgonljuset bakom stadssilhuetten.
Lågvatten.
Fin-fin segling i frisk vind och stark medström, gav oss några extra timmar att förbruka i Fe’camp. Vädret lika fint som igår men några grader svalare, vilket mottogs väl…
Inloppet till hamnen.
Mäktiga klippor, söder om sta’n.
Hamnen i Fe’camp.
Högst uppe på toppen på berget, finns ett kapell, som vi är på väg till. Kommer att bli varmt.
Hamnen sedd från kapellet.
Längs denna dramatiska kust kommer vi att segla i morgon.
Kapellet, ”Chapelle Notre-Dame de Salut”.
Åter nere i sta’n. Englise St-Etienne.
Gatubilder.
Palais Bene’dictine.
Efter 7 km (transpirerande) promenad, lyxade vi ordentligt och lät våra smaklökar njuta av havets läckerheter…
Lax, vitfisk, musslor och crevette. På en bädd av surkål… hmm, kan man tycka, men gott.
Lågvatten även här på kvällen. Drygt 7 meter.
En stund på stranden i kvällningen. Vinden har bedarrat och hela universum verkar varva ned…
Vi har åter fått uppleva en fin dag, och även fartfylld segling. Livet känns bra just nu, men vi vet att ”underbart är kort”…
Natten utanför ”Sa Vaas” blev efter några timmar förbaskat obekväm. Rullandet var stundtals groteskt. Periodvis svårt att sova. Morgonen kom, trots den korta natten, som en befriare.
Fick åter lära oss att ta upp ankaret i mörker. Bra belysning ombord gör det relativt enkelt. Dessutom har vi våra ”intercom”-lurar, som gör kommunikationen enkel (och räddar kärleken)…
Solen gick upp vid sjutiden och vi pumpade på med motorn redan klockan 05:40.
Le Havre’s silhuett med det smala kyrktornet som ett landmärke. Mot slutet kunde vi segla några timmar.
Redan halvvägs på vår resa (53 M) blev det varmt. Havstemperaturen 23 grader och i luften över 30. Wow, så konstigt det kändes. Men skönt, om än klibbigt…
Här svänger vi in i själva småbåtshamnen.
Det är en stor båthamn, med modesta priser (450:-) för båtar i vår storlek.
Den kommersiella hamnen i Le Havre är Frankrikes största.
Monterade för första gången våra solskydd, för att dämpa värmen i salongen.
Semestertider…
Saint-Josephkyrkan.
Fin oas i staden.
Tidvattnet är idag mer än sju meter. Här är det lågvatten.
Det blev en stund med gitarren i sommarvärmen. Mycket uppskattat av våra amerikanska grannar, som var på väg till Paris i sin motorbåt.
Vilken härlig värme nu på kvällen vid 21:30-tiden, 26 grader. I natt lär inte rullandet hålla oss vakna. Kan möjligen bli värmen…
Supersommarvarma hälsningar från en båt med alla däcksluckor på vid gavel…🥵
Oh, vilken fin morgon Cherbourg bjuder på! Solig och en aning krispigt ljummen. Båtdäcket fortfarande bubblig av dagg som inte torkat.
Vad är det första man gör då man kliver iland i Frankrike? Tar en morgonpromenad med ett enda syfte. Att köpa en baguette till frukost😊.
Stora byggnader även här.
Teatern.
Napoleon.
Medelhavsvibbar när vi ser växtligheten. Speciellt en dag som denna.
Vad är det andra man gör i Frankrike, då magen åter kräver uppmärksamhet? Äter moules eller crevettes förstås! Vi valde moules. Alla Europas restauranger verkar ha chips som basmat…
Notre Dame.
Åter ned till hamnen. Mängder av dessa stora fiskar simmar bland bryggorna. Ingen som fiskar dessa. Går de att äta?
Vi tänker utnyttja tidvattenströmmen på över 4 knop, för att ta oss österut. Uträkningen gav oss en starttid klockan 18:30.
Mäktiga byggnader som säkert var för militära ändamål tidigare, kantar vår väg ut ur hamnen.
En av de tuffaste passagerarna om vädret är hårt, La Jamette med fyren Gatteville.
Med enbart genuan satt…
Vi kommer att ankra upp utanför ”Sa Vaas” (rubriken) för att invänta nästa tidvattenvåg österut, tidigt i morgon bitti. Det är optimalt att färdas ungefär 6 h och sedan vänta 6 h, som vi ska göra nu. Slipper kämpa i motström.
Det kommer att vara mörkt när vi ankrar på 4 meters djup. Måste lägga ut mycket kätting, då tidvattnet är 6 m.
—- Jag simmar i ett fält av björnbär och känner mig fri. Tar mig upp mot ytan för att att andas. Ljudet som hörs där uppe, blir bara högre… får syrebrist… vad är det som händer?
Ljudet ökar, tränger igenom medvetandet och jag inser att jag drömt, när telefonens signaler sliter mig ur drömmens sköna tillvaro. Upp mot ytans brutala verklighet…
Det är smärtsamt att vakna. Fullmånen lyser in genom våra fönster och jag ser på Kibben som gnuggar sina grusiga ögon. Det känns tungt, men jag är inte ensam, vilket känns bättre på något sätt. -”Godmorgon, det är dags”.
Inom tre minuter är vi påklädda och kliver ut i sittbrunnens månbelysta yta. Snart är vi på väg mot Frankrike, i den i övrigt svarta och stilla natten…. Klockan är 03:20 när vi vänder stäven mot Cherbourg…
Men först: Gårdagens eftermiddag och kväll var sköna. Fixade och städade innan vi tog ett dopp i det 18-gradiga, salta havet. Middag i sittbrunnen, medan aftonens färg målade kvällshimlen osedvanligt orange… (teleobjektiv)
När ljuset lämnat för nattens mörker, syntes Brixhams ljus tindra på avstånd.
När vi väl är på väg i den behagligt ljumma morgonen, känns det bra, trots vetskapen om att det kommer att bli en mycket lång dag.
Mobiltelefonens kamera ”överdriver” den röda färgen i vår nattbelysning. Månens sken syns på seglet.
Det är fullmåne, vilket jagar bort det värsta mörkret ombord. Fullmåne betyder också att tidvattnet och dess strömmar är högre och starkare.
Vi har seglat förbi hundratals fiskebojar tidigare och vet att de finns överallt. Trots månljuset ser vi dem inte och kan bara hoppas på att inte trassla in dessa linor i propellern. Motorsegling första timmarna.
Nu anar vi morgondagens ljus och välkomnar tacksamt dess återkomst. Vinden börjar sakta bygga upp. Det blir nog bra, det här…
Där har vi den. Solen som ska följa oss till Frankrike…
För första gången i år tar vi till det stora ”artilleriet”. Vinden är lagom, vindvinkeln likaså. Vilken kraft denna gennaker på 89 m2 ger.
Kibben på väg till ”akvariet”. Vi hade många möten med delfiner. Även under nattens mörker.
När vi bägge låg på fördäck och Panta gled fram i 6 knop, var våra utsträckta händer endast en halvmeter ifrån dessa nyfikna ”projektiler”… fin upplevelse.
Byte av artighetsflagg. Till skillnad från Storbritanniens in- och utklarering, är det som att komma hem. Ingen ”byråkrati”.
Seglingen gick över förväntan. Sidoströmmen nära den franska kusten på 4 knop, fick vi ta höjd för… Mot slutet seglade vi mellan 6-10 knop. Visserligen hade vinden ökat under dagen, till 10 m/s och gennakern hade inte en endaste ”rynka” i nylonet kvar…
Flyttade fram klockan en timme och plötsligt var det kväll. Kort promenad och ”a nice cup of tea” får avsluta en mycket fin dag på havet…
Cherbourgs marina är stor och kan anlöpas 24/7 utan tanke på tidvattnet.
Fredag morgon: Vaknar av att grannbåten lämnar klockan 06:15. Tidvattnet styr många avgångar och även tider man vill vara framme. Vi ser att molnen återigen har tagit över herraväldet i skyn. Dock är det behagligt varmt och vi passar på att gå vår morgonpromenad.
Tar oss österut mot Berry Head, halvön vi passerade igår. Vacker kustlinje, som vi inte såg på grund av drizzlet.
Ser på avstånd ett fraktfartyg som kommer från Japan. Över 400 meter långt och överfyllt med kontainrar. Behöver vi verkligen allt vi köper…?
Det flyter tusentals tappade kontainrar på världshaven. Stora risker för oss seglare. Numera, tror jag att de flesta har lufthål som gör att de sjunker, så småningom. Vad tycker fiskarna om det…?
Snackade med en ornitolog och en ”fiskgillare”. Starka kikare var deras ”vapen”, där de stod högst uppe på platån. De blev nog lite avis när vi berättade att vi seglat bland både delfiner och sulor…😊. På nära håll.
En bra promenad i fin natur. En natur som växer ohämmat. Mumsade åter igen på björnbär. Mötte fler hundar än hundägare på promenaden.
På hemvägen stannade vi till vid Berry Hotel. Såg en skylt att de serverade frukost från klockan åtta. -”Kibben, hur mycket är klockan?” -”Den är åtta”, vilket resulterade i att vi tog oss in i detta anrika gamla hus, och beställde varsin ”Full english breakfast”.
En av dagens höjdpunkter var frukosten. Mäktig, god och plenty. De kom in med kaffe/the och toast först.
När vi nästan var klara med detta, fick vi in resten… Det var en typisk engelsk upplevelse, att få äta sig igenom denna frukost. Bra initiativ. Helt klart prisvärt… eller ”bloody” bra att vi gjorde det…
Vår värd på hotellet, en älskvärd dam, sade åt oss att gå runt i deras trädgård och beundra allt det vackra. Vilket vi gjorde.
Utsikten från vår frukostplats.
Denna kaj (breakwater, på engelska) har historiska vibbar.
Passade på att tvätta samt säkerhetskopiera våra enheter på biblioteket, innan vi senare tog oss ur hamnen.
Vandrade genom en skönt varm stad.
Tänkte ta en ”Afternoon tea med scones” men kön var alltför lång och dessutom var vi fortfarande mätta efter den bastanta frukosten.
Längs kajerna hängde mängder av folk och fiskade krabbor. Vi frågade vad som var på gång och fick svar av en vuxen man: -”Oh, the kids love it”. Det sade denna man som knappt hade tid att prata, där han fiskade dessa djur…😊. Hela familjer var engagerade. Krabborna fick sedemera komma i havet igen, när de var mätta på bacon…
Engelsmännen älskar sina djur och sina hundar, som får hänga med in på pubar och restauranger…
Bra balans…
Med båten som torkställning, tog vi oss ut 1M ur hamnen och ankrade för natten. Nu har vi funderat klart och tänker starta vår segling/motorgång mot Cherbourg i natt vid 03-04-tiden. Vill ha dagsljus då vi passerar trafiksepareringszonen och helst kvällsljus när vi kommer fram. Får se hur det blir med det efter 90M…
En reflektion gällande England: De är mycket vänliga och artiga och ett ord som de använder väldigt mycket är: sorry. Även för den minsta störning de möjligen orsakat andra.
De är skojfriska, allt från hamnkaptener och personal i övrigt vi mött. Kul att växla ”roligheter” med dem, tycker Rorsman som hänger hyfsat med, eftersom skolengelskans femma i betyg sitter kvar…
Sommaren fortsätter men utan sol idag. Tar en rejäl morgonpromenad inför dagens seglingsetapp. Vi vill slippa motströmmen på slutet och få den med oss. Skillnaden blir över 5 knop.
Drake’s Island i bakgrunden. Den har haft många användningsområden tidigare. Militärt, fängelse mm. Idag är den privatägd.
Sir Francis Drake med en jordglob vid sin sida.
Färgklickar…
På öppet vatten blev det alltför mycket gung. Fick ta ned seglen en stund, för att inte vänsterarmen skulle bli alltför lång… Därefter endast genuan.
Speciell form på klippan.
Välskött liten fiskebåt. Drizzlet fuktade ned oss nästan hela dagen.
Ett hål i väggen.
Även idag såg vi delfiner och sulor som dök som projektiler i havet, där delfinerna jagat upp fisk.
Fyren Start Point.
Brixhams färgglada hus. Lagom till att vi kom fram slutade drizzlet och kvällen blev behaglig. Mycket folk på sta’n.
Hamnen är stor och här huserar väldigt många fiskebåtar. Marinan tillhör samma grupp som i Plymouth och vi fick utnyttja våra poäng därifrån. Rabatten blev 6 pund vilket lättade smärtan något när betalkortet tömdes på ännu en hamnavgift…
Solen förstärkte färgerna i Brixham.
Som sagt, Brixham livar upp vistelsen med färg. Väldigt kuperad, där den klänger sig fast på sluttningarna.
Ännu en påminnelse om Sir Francis Drake…
… och en kopia på hans skepp, Golden Hind. Man förvånas hur liten den är, och med som det ser ut, hög tyngdpunkt.
Vi gick omkring i staden och förvånades av att se så många pubar, restauranger och små matställen, längs hamnen och de närmaste kvarteren. Utbudet är enormt, med tanke på att här bor under 20 000 invånare.
Idag seglade vi 40 M. Mesta tiden satt vi inne och lät Panta Rhei sköta resten. Skönt med däckssalong!
Nästa etapp ser ut att bli 50 M, till Portland Marina, men de närmaste dagarna verkar vinden alltför svag för segling i gungandet. Motorgång i 10-12 h lockar inte, men kanske blir det så.
Portland är ett bra ställe att ta oss över till Frankrike. Endast 65 M tvärs över Engelska kanalen till Cherbourg. Härifrån skulle det bli närmare 90 M.
Vaknar i gryningen. En gryning som redan nu avslöjar dagens agenda. Svag vind och svag dyning, om ens någon alls. Dyning som knappast noteras av besättningen. Vi är ”inrullade” i större sammanhang…
Upp med ankaret från en fin sandbotten, och iväg. Pentan skulle få gå hela dagen. Det förstod vi redan igår, då väderleksprognosen studerades.
Vi styr mot en vacker tavla av sol, tunna moln och vatten. Ut mot horisonten, en ny dag att förvalta. Enkelt att laga frukost. Klockan är 06:20.
Mekar båt, städar och till och från möter vi stora delfinstim runt oss. Många gånger. De är lätta att se redan på avstånd, tack vare det blanka havet.
Lugn, harmoni och glädje. Det förmedlar dessa kloka djur.
Inloppet till Southampton. Bayfield cottage.
Fin fyr, Plymouth Breakwater Lighthouse.
Valde en av sex marinor i området, Queen Anne’s Battery. Den har fem guldankare och kostar 730:-. Lite ”fartblindhet” hjälper pulsen ligga stabilt låg…
Innanför sillen (tröskeln) ligger Sutton Harbour. En av de sex marinorna.
Minster Church of St Andrews.
Guildhall.
På väg mot Hoe Park vid waterfront. En stor och fin rekreationsyta.
Minne över stupade under både första och andra världskriget. Notera bucklan på klotet i toppen av monumentet. En spärrballong under andra världskriget orsakade detta.
År 1882 flyttades fyren från sin ursprungliga plats, hit till Hoe.
Den lilla ön till vänster är Drake’s Island.
Sol, sommar och värme. Dagen inramades i en känsla av medelhavsvibbar…
Militären huserar i den gamla fästningen.
Hittade en fin grekisk restaurang och njöt av en middag utan chips😊.
Några ord om black berries (som vi plockat på hemvägen) med en hundägare, gav oss en trevlig stund att öva språket och allmänt knyta sociala band. Han fick adressen till vår blogg och han lovade återkomma med sitt instagram.
Hans hund, den bolltolkiga ”Buzz”. Snabb som blixten och uthållig som universum…
Kvällskappsegling.
Hmm, vilken är vår båt…?
Inbyggda larvfötter på denna rib.
Sir Francis Drake finns inskriven i historieböckerna här. Han seglade som första engelsman runt jorden, och andra jordenruntresan i historien.
Spanska armadan skulle invadera England 1588 men stördes av Sir Francis Drake.
Trutarna måste ha förstått att vi ska lämna hamnen idag. Kan tänka mig att snacket dem emellan gick: -”Sista chansen för en rejält frätande guano på segelbåtarna”. -”Ta i nu så fjädrarna ruggar, vi måste ge seglarna ett minne från Newlyn”…
Dessa tarmtömmande fjäderfän är stora. Det blir de i fiskehamnar… och producerar därefter…
En kort (ja tjena) promenad till servicehuset och en stilla stund i sta’n, innan avfärd.
Luftledningar.
Lågvatten, i den nästan tomma fiskekajen.
Strandpiparna pickar i sig det de hittar, på kajen. Inte på stranden…
En sista titt på fyren och därefter ska vi kasta loss.
Fast det blir inte riktigt så. Den yttersta båten, ni vet de med Seagullen, får inte igång motorn.
Det visar sig att de haft strul en längre tid, med kontaktproblem i startkretsen. -”Give us two minutes”, bad de och vi gav dem 30 långsamt väntande minuter. Därefter förhalade (flyttade) vi dem mot fiskebåten, allteftersom fransosen och vi backade undan.
Upp med seglen och iväg i en frisk undanvind.
Ännu en bild på Saint Michael’s Mount.
Södra kusten i Cornwall. Det rullar men storseglet klarar detta, tack vare 7 m/s.
Lizard Point, Storbritanniens sydligaste utpost.
Lägger oss på svaj vid Great Penhaver Point. Stranden var fylld med människor. Troligtvis en populär sommarort. Känner oss nöjda med dagens 42 M. Det blev lite längre än tänkt, eftersom morgondagens vind blir klen.
I morgon hoppas vi ta oss till Plymouth. Kan bli många motortimmar…
Föresten, skepparen på den franska båten har kappseglat runt jorden sex gånger. Den sjunde i ”fel” riktning, vilket är lite galet.
Han har vunnit stora race. Allt detta fick vi reda på i slutet av vår 30-minuter långa väntan. Tyvärr glömde jag fråga om hans namn…
Någonstans bortom horisonten ligger Frankrike…
Hälsningar från en fritt svajande Panta… utan grannar…
Det blir aldrig tyst och stilla i en aktiv fiskehamn. Dessutom är detta Englands största.
Motormuller hördes svagt hela natten och starka lampor ombord på de stora båtarna matade några mAh in i våra batterier, via solcellerna…
Morgonpromenaden är inställd eftersom vi ska ta en längre promenad till Mousehole. Ett samhälle tre km söder om Newlyn. Drizzlet som böljade över oss, likt en läckande ångbastu, bidrog även det till en extra lässtund i sovrummet. Skönt att ta det lugnt…
Tar oss iland innan tidvattnet har nått lägsta nivån (blir inte så högt att klättra). Man får inte ha bråttom till morgontoaletten, eftersom avståndet till servicehuset är 600 m… Det hinner hända mycket på den sträckan. Dessutom är det alltid kö, eftersom duscharna finns på toaletterna… suck och knip…
Vägen till Mousehole erbjöd fin utsikt över strand och hav. Dessutom kunde vi mumsa i oss ”black berries” längs den branta sluttningen.
Hamnen i Mousehole erbjuder inte plats för båtar i Pantas storlek. Även här klänger husen längs sluttningarna.
Gatorna är små och staden är liten och mysig,
Kan det vara ”måndag morgon”…
På hemvägen tog vi den nedre stigen, nära stranden. En pool som själv byter vatten vid högvatten.
Fin början på den nedre vägen. Men underbart är kort, vilket också gällde vår lilla väg.
På slutet fick vi ta oss uppför en brant, lerig stig. Att vända tillbaka, var inte vår ”melodi”. Hittade många goda björnbär. Troligen för att få människor gått uppför slänten.
Åter tillbaka i Newlyn.
Vår fikastund fick en dramatisk start. Grannbåtens dieselmotor rusade. Svart vatten formligen forsade ur avgasröret och en ”lytzendimma” svepte in över alla tre båtarna.
Panik i grannbåten och Rorsman beredde sig på att kapa deras förtöjningar, ifall problemet skulle eskalera.
De fick inte stopp på motorn. Jag föreslog att täppa igen insuget (bästa sättet) men de vågade inte krypa in till motorn. Nåväl, efter mer än 6-7 minuter lyckades de stoppa rusningen.
Vi kunde andas ut, men inte in, eftersom den brända oljelukten trängt in iPanta Rheis inre. Stor vädring trots drizzle. Äntligen kan vi fika ifred… host…
Det visade sig vara deras dieselgenerator som rusat. Deras båt, en Sun Odyssey 45 DS, har samma bekvämligheter som i ett hus, vilket kräver stora mängder energi.
De hade fyllt på olja i motorn och möjligen överfyllt den. Det var intressant att ”panikprata” med fransmännen… men förstås svårförståeligt.
Dagen har omärkligt glidit över i eftermiddag. Den grå himlen ger ingen hjälp att tyda hur mycket klockan blivit. Drizzlet har ökat och nu talar vi om regn. En paus i promenerandet, tills luften blir torrare igen. Det är faktiskt närmare 20 grader ute… helt ok…
Efter regn kommer… drizzle… lättare molnighet och till sist solen☀️. Vi är ”laddade” för en promenad i nordlig riktning.
Denna gång till Penzance, på fin strandväg. Solen tittade fram och därmed också skön värme.
Saint Michael’s Mount, 2 M öster om Penzance. Både utseendet på avstånd och namnet påminner om Le Mont-Saint-Michel, som ligger i Frankrike. Vi besökte klostret 2023 och blev hänförda.
Morrab semi-subtropic garden. En tyst och varm oas i Penzance.
Idag intog vi middagen i solig och varm sittbrunn.
I går seglade vi förbi Land’s End i England. I morgon kommer vi att passera Lizzard Point, som är den sydligaste punkten i Storbritannien. Bägge, välkända landmärken för sjöfarare och ligger i grevskapet Cornwall.
Nu gäller det bara att övertyga båten, som ligger ytterst, att vi vill lämna klockan 09:15. De tyckte annorlunda, men vi hoppas att de tar sitt förnuft till fånga…
Bara en sådan sak, att det hänger en Seagull aktersnurra på deras båt, ger vissa antika vibbar… (Seagull var ett anrikt fabrikat, för 70 år sedan…).
Hälsningar från Panta Rhei som ligger beredd i startblocken…
Den fina, stilla kvällen med smult vatten, var på morgonen endast kvar i våra minnen. Redan under natten började dyningen hitta in och den fick på morgonen sällskap av lätt drizzle…
En bra tidpunkt att lämna denna fina idyll, var efter åtta. Tyvärr kom hamnkaptenen ut för att kassera in pengar, efter att vi lämnat…🤭.
Seglen sattes direkt och storseglet togs ned redan efter 20 minuter. Genuan därefter. Den stora atlantdyningen, med korssjö omöjliggjorde segling.
En stund för motor och därefter endast genuan utrullad. Efter hand fungerade det hyfsat, men rullandet var rejält.
Seglingen gick bättre och bättre och efter 39 M kom vi till Newlyns hamn, som var överfull. Vi var dock lovade en plats (ringt innan) men den hade någon olovligen tagit.
Vi blev anvisade en plats utanpå en fiskebåt som renoverades. Två timmar senare hade vi två segelbåtar utanpå oss… Blir nog lite press i morgon då kulingen trycker på rätt i sidan…
Newlyn är i första hand en fiskehamn.
Ägare fixar sina båtar vid lågvatten.
Staden klättrar verkligen på en brant slänt.
Troligen skydd mot stora vågor.
Promenad och en liten middag ute, innan vi klättrade ned 3 meter från kajen, till fiskebåten och vidare ”hem”.
Kommer att bli lite spring över Panta från de yttre båtarna…
I morgon tar vi en ”semesterdag” på grund av kuling. Det kommer att bli hyfsat långa etapper längs den engelska sydkusten, innan vi åter kan betala med Euro…
Idag startar vi för en övernattningssegling. Fyller diesel (vit = beskattad), eftersom vi är på Irland. Vår sista anhalt på den ”Gröna ön” med de vänliga (och skojfriska människorna). Samt whisky och Guinnes…
Dags igen, att elektroniskt klarera in i Storbritannien.
Våra vänner Karen och Paul följer vårt exempel och seglar ut en halvtimme senare. Deras mål är The Isles of Scilly, medan vi hade som mål att ta oss så långt vi kunde, på en dag-natt-dagsegling. Vi hade kontakt via VHF-radion på resan.
Lite trångt att ta oss ut ur den lilla fiskehamnen i Kilmore.
Autopiloten fick ansvaret att ”sikta rätt”. Det ska ni veta, att hålla kursen på ett rejält slingrigt hav, är svårt. Enklare att bara trycka på en knapp…
Rorsman hann läsa en roman på seglingen. Det rullar rejält och storseglet tenderar att slå. Inte bra, inte kul, kan bli dyrt…
Desto roligare var det när delfiner besökte oss. De gjorde det vid flera olika tillfällen. Som mest var de 10 stycken som hälsade på. Riktigt härliga stunder. Man fascineras, tittar och glömmer sig själv. Man blir ”mjuk”, glad och slappnar av, vilket är bra för hälsan…
De verkar simma fort med endast en liten rörelse på stjärten. Då de ska andas såg vi att de släppte ut luften, just innan deras ”andningshål” kommit över ytan och sekundsnabbt hade de dragit in ny luft i lungorna. Imponerande…
Dagen var solig och varm. Så även kvällen. Natten var behagligt varm och att sitta på vakt i sittbrunnen, eller salongen, var en behaglig upplevelse.
Stjärnhimlen var stark, eftersom vi hade över 50 M till närmaste land. Kolsvart omgivning, där vi seglade i fem knop mot något vi inte såg…
Vintergatan var väl synlig. Tankarna far runt och man undrar ju hur det ser ut långt ut i rymden. Är vi ensamma? På vår planet verkar vi göra allt för att förstöra och slå ihjäl varandra… En tanke som slog mig var, hur gör delfiner när de sover? Ska kolla på nätet.
Solen går ned och vi sätter oss i salongen och låter Panta sköta resten… lyxsegling… med rull…
Kibben sover en stund efter 01:00 och vid fyratiden kryper Rorsman till kojs ungefär en timme.
Kibben försöker dämpa de hemska rycken i storseglet. -”God morgon älskling, jag kommer och tar över”. Klockan är 05:30.
En stund senare kom den efterlängtade solen fram igen. En ny dag har precis börjat…
Trots mycket segling, blev det åtta timmar motorgång. Dyningen från Canada var helt enkelt för dj___ig och vi var tvungna att ta ned seglen… Vi ändrar vår plan och stannar i ögruppen Scilly.
Några klippor vid The Isles of Scilly.
Ännu en gammal byggnad, som säkert var viktig, för länge sedan.
Det finns många bojar att förtöja vid. Vattnet är kristallklart och läs nu noga. Vi badade (16 grader i vattnet) för att luften var så ljummen ☀️.
Jollen tvättade och packade vi ned, redan i Arklow. Tyvärr, ska nog sägas. Orkar inte ta fram den igen, för att ta oss iland. Kvällen blir kortare än vanligt på grund av sömnbristen.
I morgon tänkte vi ta oss till Newlyns marina. Det blir en heldagsresa på närmare 40 M.
Nära till grannarna idag… Paul och Karen tog sig iland och ska reda ut hur vi ska betala för övernattningen.
En fin plats under solen… men det gungar även här… suck…
Bra segling tills vi rundade Irlands SÖ-udde. Motström resterande 11 M och därtill jobbig sjö i sidan. Stundtals tog vi oss fram i 2 knop i motströmmen, vilket är segt, då båtfarten i vattnet är över 5 knop…
Passerade stillastående vindkraftaggregat. Har letat oss in på grundare vatten för att slippa den värsta strömmen. Sirapssegt… Bara att ta det lugnt… Det går ju inte fortare om vi startat motorn. Tvärtom…
Den lilla hamnen är stor, sett till fiskeflottan.
Vi blev anvisade platsen på ”hammerhead”. Omgående promenad till hamnkontoret och vidare runt i den lilla byn. Hamnchefen insisterade på att Panta Rhei var 10 meter lång… inte 10.7 meter. Vi accepterade och köpte en glass för överskottet. Som Rorsman tappade, då struten gick av på mitten…
Lite vibbar från hus i Danmark…
Promenad till den lokala puben, för en sista irländsk öl respektive cider. Bägge från Rockshore…
Minnesmärken finns det gott om. Kriget har tagit otal offer. Här har även havet slukat fritidsmänniskor/fiskare och somliga har fått sina namn uppsatta på minnesstenar och bänkar.
Middag i båten och därefter en kvällspromenad på stranden.
Havet är lugnt, men det kommer att förändras.
Fem större fiskebåtar och 13 mindre.
Åt lite psalmbär/björnbär på promenaden. Black berries på engelska.
Solig och varm promenad som avslutades med en rejäl skur, då vi var hemma igen👍.
Vår tanke var att segla till ögruppen Scilly (130 M) men vädret gör att vi skippar denna fina plats. Om några dagar kommer det att blåsa halv storm, och vi försöker hinna runt Englands SV udde ”Lands End” innan det brakar loss.
Det blir en nattsegling, vilket är jobbigare nu, än under våren. Mörkret gör det tuffare.
Nu ska vi planera seglingen beroende på vindstyrka, strömmar och båtfart det närmaste dygnet. Vore bra att slippa de värsta platserna i motström. Vinden kommer vi att ha med oss, tror vi…
Upp med ankaret 05:30 och iväg igen. Det var en rullig natt, men det gick förvånansvärt bra att sova. Ankarkättingens skrapande längs havsbotten hördes tydligt, då Panta förflyttade sig i strömmen.
Trevligare med ljusets återkomst. Nu drar vi!
I skrivande stund har vi kommit 14 M av närmare 40 och regnet har upphört.
Man hinner fundera på många saker, sittandes i en båt på väg…
Fick en anekdot och några tankar från Tim, 13 år, som var med oss tidigare. Här kommer den i ograverad version:
”Jag var och hälsade på min Mormor och Morfar Simo och Maja. Så jag tänkte berätta lite om några av de upplevelser som jag kommer ihåg mest från min resa. Till och börja med så var det när vi var på resturangen esplanade. Maten var god men jag tyckte det lite roligare var att det var någon som jobbade där som kändes som han jobbade första dagen på jobbet. När Simo frågade om en öl var ljus så gick han och kollade och sedan sa han att den inte var det men den var väldigt ljus. En annan rolig sak var inte en riktig händelse men mer en rolig sak med Skottland. Det fanns de här super roliga tränings stationerna som vi alla tyckte såg ut som om de inte skulle hjälpa alls med träning på grund av att de var dåliga och var jättekonstiga alla det roliga var att de fanns sådana på alla nästan alla ställen men kändes som de fungerade på noll”.
Det var några av de händelser jag tyckte var roliga över till dig Simo.
En heldag i Arklow ger oss tid att strosa runt och riktigt njuta av sommarvärmen. Fast det kommer inte att bli så…
Kibben ville klippa sig och efter femte salongens, -”nej inte idag, men gärna i morgon” gav hon upp. I en stad med 15 000 invånare fann vi 6-7 frisörer och minst sju barbershop salonger.
Sommarvärmen fortsatte och vår gummibåt packades ihop efter rengöring.
Samtal med andra båtägare gav oss viktig information om platser med starka strömmar och vad vi bör tänka på. Trevligt med nya bekantskaper.
Vi hade inte tänkt lämna idag, men sträckan till Kilmore är 52 M, och det kändes bra att dela upp den i två bitar. Det blev att snabbhandla mat och en snabbdusch. Därefter iväg, jagandes tidvattenströmmar.
Morgonpromenaden tog vi längs stranden. Här visste vi inte att vi skulle segla ut, om bara fem timmar.
Vallmoblommor påminner oss om Gotland. Mumsade i oss björnbär på promenaden.
Hamnchefen hade lite känsla. Blommor vid servicehuset. Han hade sålt gästhamnen till en skeppsredare och njöt av livets sötma. Bilen var hans ”boys toy”, en MB GT 53, AGM. Han gillade ljudet och betalade gärna över 20 000 SEK i skatt, för att lyssna på motorns bränsletörst.
Även Arklow är pubtät…
Det blev en hastig sorti efter lunch och det blev en härlig segling söderut i sommarvärme. Vattentemperaturen var över 18 grader… yes!
Lite knepigt att ankra när strömmen flyter på i över två knop. I skrivande stund rullar vi stundtals lika mycket som vi gjorde på Nuku Hiva i Stilla Havet…
Tidig start i morgon för att utnyttja strömmen.
Gungande/rullande hälsningar från Panta Rheis besättning…
En lektion i rätt uttal. Hamnen vi besökte var, Dun Laoghaire. Svårt att uttala och möjligen ännu svårare att komma ihåg senare. Men om man uttalar namnet rätt, är det: ”don liiri”. Att vi inte kom på det själva, utan att fråga…
För att utnyttja tidvattnet bäst, satte vi avgångstiden till 11:00. Därmed hann vi ta vår morgonpromenad. Denna gång, ut på östra piren. Den är omkring en km lång.
Utsidan.
Efter en häftig storm, klurade en snubbe ut hur vindstyrkan kan mätas.
Svårläst info om anemometern.
Vidare genom staden.
Det finns färgglada hus även här i don liiri.
Lämnar hamnen med seglet satt. Frisk vind på 8-13 m/s utanför piren.
Någon timme motström för att sedan kassera in en härlig medström hela dagen, på nästan tre knop. Panta forsade fram i 8-9 knop under två timmar.
Vi formligen sladdade in i inloppet till Arklow.
Stadsvandring med restaurangbesök som slutmål.
För första gången på semesterseglingen tog Rorsman och smakade en Guinnes. Godare än förväntat. I övrigt vår nya favorit Rockshore.
Denna snubbe fixade och ”räddade” denna roddbåt i floden, under tiden vi åt middag.
Stadsbilder.
Det blir inte mycket tid över då vi färdas längre sträckor och dessutom startar sent på dagen. Vi ligger utanpå en segelbåt i denna flod. Lite pittoresk och lantlig känsla. Lugnt och stilla i och med att hamnen är liten.
I övrigt kan nämnas att dagen varit osedvanligt varm och synnerligen njutbar.
Hälsningar från Panta som toppade 10 knop i halvvind.
Det gråa vädret ger inte upp. Husfasadernas grå ytor, även här i Dun Laoghaire, ger en viss stramhet i besökares upplevelser av staden.
Den gröna ön, ja det stämmer nog, men landskapet ”blommar upp” först när molnen tunnar ut, eller när solen tittar fram. Då ändrar naturen och de mäktiga kullarna sin utstrålning från grått till grönt. Riktigt fint! Då kommer ”färgfilmen” i telefonen till sin rätt😊.
Sovmorgon på riktigt idag. Inget tidvatten att beakta. Ej heller tågtidtabellen, eftersom tågen går var 10-15:e minut. Struntar även i morgonpromenaden, eftersom vi kommer att gå mycket när vi stiger av tåget i Dublin. Resan dit tar 45 minuter. Men hur tar man en sovmorgon ”på riktigt”? Äh, bäst att kliva upp…
Solen skymtade förbi några minuter. Till och med dessa enorma stolpar, som håller bryggsystemet på plats, ger oss en glimt av den gröna ön, under vattnet🤭. Det finns uppskattningsvis 110-130 stycken av dem.
Tåget som står på stationen har dieselmotorer i nästan varje vagn. Enormt bullrande. Tåget vi tog in till Dublin var eldrivet och tyst.
Väl inne i sta’n började duggregnet blöta ned allt och alla. Beslutade oss snabbt för en rundtur med buss på nästan två timmar. Mycket information att ta in och mot slutet var det öppna kanaler mellan öronen och trötta minnesceller, som signalerade ”overload”.
Vi fick ta del av allt från 700-talet (vikingar) till dagens kändisar och däremellan historiska händelser. Dessutom information om U2, Sine’ad o’Connor, Samuel Beckett och Oscar Wilde med flera.
Wellington Monument, minnesmärke över Arthur Wellelsley’s segrar (vem var han…?).
Slutligen klev vi av den ryckiga och avgasluktande (inne i kupe’n) bussen och tog lunch på en stor pub i fyra våningar. Det närmaste Rorsman kunde komma vanlig husmanskost finns på bild. Skinksteken var långkokt och mör. Grönsaker kan de tydligen inte fixa aldente…De hade kanske lagats på samma sätt som skinkan. I övrigt godkänt och mycket mat, som det ofta är på pubar.
Därefter en lång promenad runt i staden. Staty föreställande Oscar Wilde. Cool…
Trinity College, innergården.
Ett stort grönområde, St Stephen’s Green.
Saint Patrick’s Cathedral.
Christ Church Cathedral.
Dublin Castle, innergården.
River Liffey.
The Spire, 120 meter hög. Borde fungera bra som åskledare…
Pubar, pubar och pubar… Tyvärr hann vi inte smaka på de olika ölsorterna men tittade in i några pubar, där livemusiken flödade ut genom dörröppningen, likt ölen ur kranarna vid bardisken. Utanför några pubar var det full rulle på diskussioner och intag av öl. Solen hade passerat middagshöjd, för bara några timmar sedan…
Till maten tog vi varsin pint Rockshore Irish Lager. En ljus, uppfriskande och maltig lager med en lätt humlekaraktär i bakgrunden. Se där vad vi lärt oss… på nätet…
Det blev totalt 15 km promenad idag, varav 12 km i Dublin. Godkänd stadspromenad, även denna gång.
Sista bilden visar att solen trots allt finns på Irland…
Sovmorgon med väckning 06:00, men redan klockan 05:15 vaknade vi efter en drömfri natt med djup sömn.
En kvart senare var ankaret uppe och storseglet hissat. Vi utnyttjade medströmmen igen, denna gång ut ur viken.
Bojen ser ut att färdas med 2-3 knop. Som bäst fick vi drygt fyra knop med oss.
Nattens ”djupaste” timmar var helsvarta. Midsommarljuset är passerat sedan länge och gryningsljuset en aning disigt, vilket ger landskapet en något blågrå nyans. Som så ofta denna sommar… grått, grått och grått…
En flock stora (”Kolmårdenstora”) delfiner följde oss en stund.
Vår tänkta ankringsplats i en stor bukt, 30 M söderut, blev inaktuell efter tre timmars segling i bra fart. Tog oss hela vägen till en Marina söder om Dublin, på en gång, 52 M.
Kibben är redo…
Rockabill Lighthouse.
På Lambay Island häckade många sulor. Ser ut som vita klippor.
Totalt sett en enkel segling utan sjö. Ska bara runda halvön Ben of Howth i fin medström, innan ”målrakan”.
Fast den spurten uteblev på grund av fyra fartyg som korsade vår väg. Trafiksepareringszonen har regler man ska följa och respektera. Därför blev det ingen spurt…
Många båtar på fjärden, denna fina seglingssöndag. Inloppet till den 5-stjärniga hamnen. Vi skulle nog släcka minst en av dem…
Bilden ger oss vibbar från vår segling i Frankrike.
En kortare kvällspromenad.
Vi ligger långt ut i bryggsystemet. Glädjande nog har de en flytande dusch med WC på närmare håll, i denna, en mix av narrowboat och kanalbåt.
Dublin City med sina 590 000 invånare (2022), får vänta tills i morgon. Kan ju plugga in några fakta tills dess…
Väckning satt till 05:00 men lågvattnet som skulle inträffa vid 07-tiden jagade oss i drömmarna, likt kölskrapande demoner. Just nu är det dessutom extra lågt…
Det hela slutade med att vi kastade loss redan 04:55 för att ha en halvmeter extra marginal. ”John Blund” hade ju redan dragit iväg som ett höstlöv i kuling… Dessutom måste vi träffa rätt med tidvattnet vid inloppet till Carlingford. Bra att ha tid till godo…
Hamnen i Ardglass är både liten och mysig. Omgiven av fin natur, och igår, även sol. ”Morgonstund har guld i mund”… Är det inte det man säger, för att rättfärdiga okristligt tidig start på dagen?
Lugn morgon när vi passerade St. Johns Lighthouse’s ”vemodiga” blink för motor. Snart släcker vi lanternorna och hoppas att dagen kommer med värme och vind.
Skönt att kunna stänga av Pentan och segla mot målet. Nordirlands kust.
Fin fyr med burspråk, i inloppet till Carlingford.
Vi hade räknat rätt och hade fin medström in mot ankringsplatsen.
Två knop till vår fördel. Bojen är formad som en båt för att klara den värsta strömmen på sju knop.
Klart skepp och fika för ankare utanför hamnen. Därefter jollen in till hamnbassängen. Enda vettiga platsen som gick att komma iland på.
Fast vi fick en reprimand för tilltaget. ”Ligger ni för ankar, kom inte in i hamnen”. Men då var vi på väg ut… precis som tidvattnet…😊
Stadsvandring och även en längre promenad till utkanterna av denna mysiga lilla stad.
Kyrkan och kyrkogården.
Ännu en kyrkoruin.
Ståtlig fästning på sin tid, Carlingford Castle.
Vi fick besök av ”The Coast Guard”. Chefen och två, tror vi, lärlingar kom ut för att inspektera Panta Rhei. Nu ska skeppspappren fram. Tänkte vi. Men det gjorde inte chefen i gummibåten. Han berättade om sina planer på att åka till Norge och köpa en större, gammal Swanbåt.
Efter ett varv runt Panta, började han berömma vår bostad. Snygg, cool, wow…
Senare på eftermiddagen, när vi kom tillbaks till båten, passerade de på nytt. Han hade kollat in Sirius på Internet och ville prompt köpa vår båt…
Trevligt med uppskattning och med avslutningsorden -”If you come in later, I will buy you a drink”…
En positiv känsla byggs ofta upp med att vi träffar personer med rätt ”vibbar”.
Dusch på badplattformen innan lättare middag. Förresten, höll på att glömma. Vi köpte varsin mjukglass. Enligt Rorsman var det den bästa glassen i år… Av ren kärlek, gav Kibben halva glassen till undertecknad…❤️
Hälsningar från ankring i strömmande vatten och en höjdskillnad på fyra meter… Vi kommer att ha en meter under kölen, vid nattens lågvatten… Sov gott…
Vaknade klockan 05:25. Lämnade hamnen 05:45 och hissade segel för en fin öppen bog och medström. Efter en timme rundade vi udden vid Danaghadee med fyra knops medström.
Därefter hade vi över två knops medström i fem timmar… Men på slutet blev det ett segt kryssande i en motström på 0.8 knop. Vi kämpade på och tog oss in till Ardglass i planerad tid.
Detta är den sista anhalten på Nordirland. I kväll får vi klarera ut från Storbritannien, via nätet. För att senare klarera in igen, då vi lämnar Irland. De kunde ju ha stannat kvar i EU…
Enligt sjökortet är detta en obelix.
Hamnen är liten och grund på kanterna. Det blir vi varse om senare… Nästan lågvatten gör rampen i land, brant.
Bassängen kommer att krympa lite till innan tidvattnet börjar fylla på, på nytt. Hamnen sedd från andra hållet.
En aktiv fiskehamn.
Golfklubben huserar i en gammal ruin från 1400-talet.
En seglare hade otur. Fastnade och med fallande vatten, sitter man obönhörligen fast.
En timme kvar till vattnet börjar stiga igen. Ni kanske tycker att de var alltför nära land. Tänk då på att strandlinjen var 20 meter längre bort för en timme sedan… inte alls nära…
Ingen vind, inga vågor. Alltså ingen fara. Om tre timmar, vid 21-tiden flyter de loss igen. Och händelsen får ett lyckligt slut…
Tar morgontåget till storstaden. Dagen ser ut att bli lugn och lagom varm (18 grader).
Vandrar planlöst omkring för att fördriva en överskottstimme innan vi tar oss till Titanic Belfast-utställningen. Mycket varierad byggnation i denna storstad med 348 000 invånare. Mängder med stora, gamla byggnader. Staden har inte vaknat än…
Albert Memorial Clock.
Mäktiga Belfast City Hall.
Gatukonst med tänkvärd text…
Titanicutställningen var intressant och väldigt beskrivande och välgjord. Vi har även sett en film (dokumentär) på TV om fartyget och dess historia. Där framgick väldigt många, för oss, nya rön.
Brittiska imperiet (rosa) 1907.
Ett av de mest kända skeppen i världen. Tyvärr känd på grund av en mycket tragisk händelse. Över 1500 omkom, medan över 700 överlevde. Titanic ligger på nästan 4000 meters djup.
Området nära utställningen.
Vi promenerar vidare i staden. Sökande efter ett matställe. Eller snarare, välja ett av de otaliga restauranger, pubar och kafeterior som doftar förföriskt för hungriga seglare.
Det är pride- och whiskyvecka. Hittade en pub där vi lyckades bryta mot våra tidigare vanor. Kycklingpasta och därtill vatten…
Den lilla tågstationen i Carrickfergus.
Tåget var dieseldrivet och hade växellåda. Växlade som en bil.
Idag har vi vandrat över 20 km, varav 12 i Belfast. Får leva på dessa meriter i morgon då vi ska segla 40 M. Så är i alla fall planen idag.
Morgonen i Lamlash var hellugn och skön. Vätan hade torkat under natten och Panta var torr och därmed trevligare att vara på.
Genom sundet bakom segelbåten kommer vi att lämna Skottland. Vinden hinner anlända, innan vi hissar segel.
Som vi förstod igår, är ”kyrkan” en uthyrning med självhushåll…
Efter några timmar passerade vi Ailsa Craig. Den är 337 m hög.
Efter en heldag med god fart och inte alltför mycket stökigt rullande, närmar vi oss Nordirland. Solen tittade fram ur molndiset som omgärdat oss hela dagen. Vi såg Irland när vi hade 11M kvar…
Vi förtöjde i Carrickfergus Marina, en av två hamnar som ligger en halvtimmes tågresa från Belfast. Bra och trygg hamn.
Kort promenad i omgivningarna. Carrickfergus Castle från 1100-talet.
Kontrasten av att vara rejält påpälsad under seglingen och att vara på land, är stor. Kortbyxor räcker på promenaden.
Havets temperatur sjönk under dagen från 16 grader till 12.
En förklaring till vår avoga inställning till chips, på hotellet igår. Det hela började så här:
När ”familjen” ombord var stor, i förra veckan, tipsade Maria om en förrätt vi skulle ta, när vi skulle äta ute. Nämligen Cullen skink. En skotsk soppa på rökt fisk, potatis och lök. Inte en endaste chipsatom…
Tyvärr lyckades vi inte med detta under seglingsveckan. Vid avskedets stund, påminde Maria oss att prova Cullen skink, då tillfälle ges.
Och det gyllene tillfället uppstod igår, när vi strosade på Lamlash huvudstråk. Vi var egentligen inte hungriga och hade tänkt äta ombord, men hotellets meny lockade med Cullen… Eftersom det är en förrätt skulle det passa oss som hand i handske… Vem vet när nästa tillfälle dyker upp.
Vi noterade att köket skulle stänga en stund klockan 17:00. Nu visade våra atomklockor 16:15. Alltså hinner vi in för att avnjuta en Cullen…
Vi satte oss tillrätta och beställde varsin Staropramen (de hade inte Tennant). Kyparen kom in med menyn och vi behövde inte ens titta i den, utan ropade unisont: -”Please, two Cullen skink”. Varvid kyparen skruvade lite på sig och förklarade att den tillagas efter 17:30 då stormiddagarna tillreds…
Det var för väl att Rorsman hade ölsejdeln under hakan, så gapandet stannade vid den skumfyllda kanten, och inte föll hela vägen mot bordsskivan…
Ja, resten känner ni till från igår. Blackpudding respektive fisk med varsina jättehögar med… chips…
Så kan det gå… hälsar besättningen på väg mot Belfast (en heldagstur på 55 m).
Första morgonen som vi kliver upp i en tom salong. Drizzlet har upphört men den grå omgivningen ändrar inte nyans, men allt är torrare. Avslutar vistelsen i denna välskötta marina, med att fylla tanken med ”röd” diesel.
Bra och fartfylld segling i medström. Här närmar vi oss Arran med Holy Isle till vänster.
Om solen får lysa, även en aning, ser öarna genast grönare ut.
Jolletur iland där elmotorn stod för driften. Fin ramp att ta sig iland på. Det gäller att ha koll på tidvattnet och bära jollen högt upp över strandlinjen.
Ännu en utomhusbowlingbana. Holy Isle i fonden.
De flesta hus var väldigt välhållna och en allmän känsla var att samhället var ”framåt”.
Panta Rhei ankrad på redden, med Holy Isle som skyddande barriär österut.
Promenaden längs huvudgatan slutade med en mindre middag på ett hotell. Black pudding respektive fisk. Till dessa rätter… ja ni får gissa en gång.
Här och nu kändes det som att chips inte kommer upp på våra menyer fler gånger. Det kan bli för mycket av det ”goda”…
Det är fantastiskt att vi kan se på direktsänd friidrott från Varberg och även Allsång på Skansen. Ankrade i en bukt i utlandet.
Ja, det blev tomt. Både i båten och inom oss själva. För att ge känslorna ytterligare styrka, visade naturen sin medkänsla genom att vara deppigt grå…
Det var så stilla att man kunde höra drizzlet (yr) falla… fast inte just nu på morgonen. Däremot släppte molnen greppet om dropparna, senare på dagen.
Det är svårt med avsked…
För att skingra tankarna fixade vi till i båten. Städade, tvättade och såg till att musikstudion åter kunde tas i bruk.
Därefter cyklade vi in till sta’n för proviantering. Drizzel, drizzel…
Tillbaks till båten med all mat och därefter in till sta’n igen. Drizzel…
Var tolfte timme har denna ruvande svan, närmare till vattnet… Knölsvan heter mute swan, på engelska.
Trutarna är stora och fräcka. Här står en på motorhuven och stirrar på ägarna, som sitter i bilen… Den hotar kanske med att släppa sin frätande guano på klarlacken…
Det har varit lite knepigt att äta på pubar, eftersom vi hade Tim (13 år) med oss. Vi valde andra matställen. Vissa pubar tillät barn att följa med in. Vet inte vad som egentligen gäller…
Men nu, då vi var både barn- och barnbarnsfria, sökte vi regnskydd i denna pub.
Caesarsalladen skulle bli början på den ”slanka” perioden igen. Den var god och helt rätt i vår strävan att hitta kroppsformen igen.
Trevlig atmosfär, som blev bättre när en kvartett högljudda individer lämnade lokalen.
Tyvärr lättade inte regnet. Det blev värre.
Vi kunde ju inte bara sitta och glo tills regnet återigen minskade. Ny beställning…
Här spårade vår ”slanka” period ur, ganska rejält…
En liten förmildrande omständighet, var att vi skulle cykla hem 3 km i regnet…
Vår ”slanka” period får börja i morgon. ”Morgen, Morgen nur nich heute, sagen alle faule Leute”… något i den stilen…
Lägger in en tredje tvätt och lyxduschar länge. Denna hamn har superb service och mycket trevliga anställda. Allt detta får vi för 614:- natten. Fast varje tvätt kostade 113:- extra…
Dagen har övergått till kväll, medan regnet fortsätter att hamra på salongstaket. Skönt med kupévärmaren i kväll.
Vi ruckar inte på rutinerna. Morgonpromenad med ”vakten” kvar ombord… zzzzz… Känns kanske inte helt tryggt, men känslan av otryggheten här är, minimal.
Panta Rhei ligger på ”hammer head” (längst ut på bryggnocken). Faktiskt en av de största båtarna i denna lilla hamn (lite hybris…).
Passar på att besöka serviceinrättningen då vi går. Den är inbyggd i färjeterminalens 110-åriga byggnad. Med förutfattade tankar tog Rorsman ett djupt andetag, och klev in.
Döm om min förvåning när min morgontrötta hjärna projicerade bilden på näthinnan. Kolla! Restaurerad 1994 till glansen av fornstora dagar.
Många pissoarer… WC-stolarna var grymma… (utanför bild).
Vidare upp mot höjderna.
Därefter kastade vi loss från hamnen och tog oss ut tillsammans med en engelsk båt. Fick Ok att lämna efter att färjan startat och därefter öppnades gångbron för oss.
Knappt någon vind medan vi tog oss söderut för motor. Frukost på vägen. Men vinden kom och genuan rullades ut.
Efter 9 M tog vi oss in i denna stora marina med 730 platser. Allt sköttes professionellt och hamnkontoret är bemannat dygnet runt.
Här finns allt för oss båtägare.
Promenad mot centrum, 3-4 km i nordlig riktning. ”The Pencil”.
Vi gick på ett fint promenadstråk längs havet. Minnesmonument över de som stupat i både 1:a- och 2:a världskriget.
”Time for icecream”, på ett inneställe. Medan vi slickade i oss den kylda varan, kom ett gäng bröllopsgäster med fotografer till stranden.
Det blev en stunds underhållning.
Dagen avslutades på en lyxig restaurang, där Kibben och undertecknad blev bjudna på en enastående middag.
Förrätten, havets läckerheter… så gott…
Kvällen tillbringades i Panta Rheis salong med samkväm och rekapitulering av veckan som gått. En vecka som varit full med värme och kärlek…
Ännu en skön morgon med godkänd temperatur. Solen finns bakom halvflummiga moln men orkar ändå att trycka igenom lite värme.
Morgonpromenad för oss vuxna, medan Tim vaktar båten, i sin djupaste skönhetssömn. Det verkar som morgonsömnen är den tyngsta sömnen… tydligen svår att lämna…
Inloppet till Tarbert.
På promenaden hittade vi två liter kantareller! Wow, ännu en fin förrätt att se fram mot.
White beach.
Under de första timmarna kryssade vi i klen motvind. Här gäller det att inte bli ”tokig”…Därefter läns in i ett fjordliknande långt sund.
Kalle vet sin plats… och lämnar den inte frivilligt…😊.
Den lilla hamnen vid högvatten.
Seglingen på 25 M tog en stor del av dagen, men var bra. Det var ingen segelbåt som klarade att matcha oss. Panta Rhei Racing, i Kalles händer…
Promenad på sta’n omgående. Några regnstänk,men inget som besvärade. Vårt fokus låg på att hitta en restaurang att äta på.
Grova, robusta och fina hus.
Det fanns planterade buskar längs strandpromenaden, med bland annat hallon och jordgubbar. Varsågod om ni endast tar de mogna.
Slottet.
De håller på med restaureringsarbeten.
Promenad efter middagen.
Hamnen är enkel, gällande service men mysig i övrigt. Påminner om de franska hamnar vi besökte för två år sedan. Fast mycket mindre.
Ännu en dag att lägga på minnet. Det har blivit många hamnar att memorera. Tur att vi har stöd i vår loggbok (bloggen).
Nattens regn hade lämnat stora vattenpussar på överbyggnaden. Solens klena strålar glittrade ibland till i dessa blanka ytor. Morgonluften var fortfarande fuktig och något sval. Men inte värre än att vi kunde gå i kortbyxor.
Några bilder från igår. De allra flesta slussar var manuella. Här laddar vi upp inför den första egentliga slussen.
Slussarna är inte breda… Bavaria 36 på väg in.
Uppe.
Kalle var inte sen att ta rodret. Lätt kryss mot Tarbert.
Staden är mysig och vädret varmt. En bra start på resten av eftermiddagen. Lågvatten.
Promenaden kompletterades med lite annorlunda rörelser.
Som vanligt vill vi ha en översikt, och därför tog vi oss upp på höjden. Hamnen är trygg och faciliteterna riktigt fina. El, vatten och duschar ingår i hamnavgiften, 506:-
Tarbert castle började ta form i slutet av 1200-talet och växte till sig under många år. Idag kan vi beskåda resterna av det som en gång var en pampig byggnad.
Middag ute igen. Kan ju inte förneka att det smakar extra bra med bjudmat…😊.
Kvällen var fortfarande ljummen när vi åter tog oss ”hem”… Tidvattnet hade återtagit sina domäner över den långgrunda stranden. Denna båt stod på botten för några timmar sedan.
Sammanfattningsvis, åter en fin dag med mycket skratt och glädje.
Hälsningar från en mätt och glad besättning ombord på Panta Rhei…
Klockan är halv fem och vädret ser lovande ut. Sent i eftermiddag blir det möjligen regn.
Bilden från igår kan vi bara tyda på ett sätt: ”Red skies in the night, sailors delight”.
Bilden från i morse (nedan) tyder vi till: ”Red skies in the morning, sailors warning”.
Dagen får utvisa vad som gäller.
In i andra slussen. Något struligt med logistiken, men det blev bra då vi grupperat oss med två andra båtar. Mycket trångt i slussarna.
Klämmer in oss bredvid en aluminiummotorbåt. De pressar in en Bavaria 36:a i utrymmet som blivit över.
Samtliga ombord hade uppgifter. Tacksamt att vara fler ombord…
Högt att kasta upp trossen.
Kibben och undertecknad har tagit Crinan canal för 20 år sedan. Vi gastade på Swede 340:an Amarant. Idag tyckte vi att det var fler slussar (15 st)…😊
Framme i Ardrishaig efter 8 M och över sex timmar. Regnet kom över oss sista timmen, men avtog efter två timmar.
Detta lilla samhälle verkade slumra i sommarvärmen. Ett enda matställe, Hotel Grey Seagull, var öppet. Naturligtvis hamnade vi där. Även besättningarna från två andra båtar hade hittat dit.
Tidig morgon och Rorsman är redan igång… Kan inte trycka bort den oro som jagat mig, både i sömn och i vaket tillstånd, vad kommer svaret att bli… Detta varv, Ardfern, verkar ha koll på mycket och ser otroligt välvårdat ut… Plenty money…? Sure…
Glada över det fina vädret, denna stilla morgon. Den röda båten är en Joshua. Samma typ som Rolf Bjelke och Deboraph Saphiro seglat runt jorden med och dessutom övervintrat i Antarktis i. De har gjort otroliga seglatser med båten, och blev tilldelade medaljer för deras insatser för båtlivet.
Panta Rhei väntar på lyft i vackert väder. Två snubbar hade till uppgift att flytta båten och ta tillbaka henne till platsen. Varvet verkar ha många anställda. Måste bara säga, snubben som startade motorn i morse hade inte koll.
UTAN glödtändning körde han igång startmotorn och vevade på LÄNGE tills motorn startade. Och hade gasreglaget på full fart. Stackars motor…
Rorsman berättade hur det egentligen ska gå till… Som tur blev han inte sur… Där ser man hur proffs gör…
Subliften klarar 40 ton och lilla Panta Rhei är inget problem. En liten mygga i gapet av detta monster…
Efter ytterligare informationsutbyte , där Rorsman åter beskrev allt som vi sett och upplevt, gällande problemet. Därefter lades en plan upp, gällande vad vi önskade oss.
Därefter ville de att vi avlägsnade oss och vi tog en ordentlig promenad, ut i landsbygden.
Hittade en väg som tog oss upp mot högre höjder.
Och vad gör man på högre höjer (inte den högsta)? Jo, tar fram kameran. Maria och Tim.
Kalle och Maria.
Och till sist, ägarna till Panta Rhei…
Här hade vi inte svaret på varvets undersökning. Men känslan var inte helt tokig, efter samtal i morse…
Resultatet av allt: Vi kan segla hem båten med detta glapp i rodret. Men ta det lugnt. De hade två ”experter” som undersökte detta och erfarenhet av hur snabbt detta fel kunde förvärras. Nu ska ni veta att vi har LÅNGT hem. Mycket långt, och vi kommer inte kunna undvika hårt väder över stora hav… Så fungerar det inte i naturen..,
Här vill jag flika in Roines samtal (SBS) gällande problemet. Han har reparerat många roder och har mycket erfarenhet av dessa problem. Han skrev i sitt mail till oss: -” Jag skulle inte känna mig orolig”. Tack för info och nu har vi ytterligare två ”professionella” svar på detta…
Det hela mynnar ut i att Kibben och undertecknad seglar vidare längs Englands västra kust men vänder hemåt då vi når Engelska kanalen.
Vi har redan lagt ut 15-20.000:- på detta (Atlantica vägrar) och fixar allt hemma i lugn och ro.
All info vi fått gav en mer basisk syra i Rorsmans mage… I detta vackra, vindstilla väder tog vi oss mot Crinan canal och kunde segla vidare, ungefär som vi planerat med våra underbara och förstående gastar.
Inloppet till kanalen. På grund av lågvatten kom vi inte in idag.
Tog en boj (20 pund) och paddlade iland.
Kanalen är ca. 8 M lång men med många slussar. Smal och grund. Just nu vill de spara på vattnet och max djup är 2 meter, vilket vi fixar lätt…
Stor gambling i varm salong medan Rorsman författar på bloggen…
Med en befrielsens suck och en tom plånbok kan vi nu fokusera på våra kära vänner och därefter ta oss vidare i vår sommarsegling. Visserligen hem, men det kommer nya dagar…
Klockan är 21:30 och solen värmer (nästan). Kalle njuter av stunden…
Nu är klockan 21:40. Solen lämnar oss för denna gång och vi känner stor ödmjukhet för allt vi fått uppleva denna, något omvälvande dag…
Hälsningar från en fin och en ”befrielsens dag i Skottland…
Morgonpromenaden blev solig och fin. Upp till McCaigs tower igen. Endast Tim höll fast vid att skönhetssömnen är viktigare än promenaden.
Passerade destilleriet på vägen.
Somrigt vacker morgon. Men det skulle bli sämre under dagen.
En av många mäktiga fyrbyggnader. Denna var omgärdad av en lång mur.
Kalle var redo för regnet som skulle förfölja oss ett antal timmar. Vi seglar i svag vind men gör ändå över 10 knop i den starka medströmmen. Häftigt, är bara förordet!
Sundet ut mot Atlanten är Corry Wreckan, ökänt för farliga strömmar. Varningstext på sjökortet. Man ska åka i rätt tid och det får inte blåsa mycket från fel håll, kontra strömmsättningen. Här blåser det knappt någonting men farten är över 6 knop…
Annorlunda silhuett. Udden ska rundas och därefter kryssar vi sista timmen till varvet.
Rorsman träffar chefen för reparationsdelen. Går igenom det vi vet och har gjort. Upptagning i morgon bitti.
Under tiden har resten av besättningen vandrat till puben/hotellet och bokat bord för middag.
Bakom en mysig och ganska liten pubavdelning, fanns en fin restaurang. Kibben och Rorsman blev bjudna på en mycket god middag i fin miljö. Tack för den.
Det blir lite omstuvning i båten då även salongen ska utnyttjas till att sova i.
Kort förflyttning till Oban. Hann förtöja innan ett tretimmars regn tog vid. Stor skillnad mot dagarna innan.
Efter regn kommer sol. Lunch ute och storhandling på både Tesco och Lidl.
Promenerar runt i staden. Många hotell längs med vägen som går längs stranden. Pampiga hotell. St. Columbas Cathedral syns längst bort med slät topp.
Utsikten från McCaigs Tower. En bankir som såg till att stenhuggarna hade arbete, och därför lät bygga detta byggnadsverk. Han ville att staden skulle ha en fin övre front sedd utifrån. Bara sådär…
Bild på bild. Nedre delen av bilden är en tavla med lite information. Den övre delen det verkliga landskapet med Kerrera i solglittret.
Vy från samma plats. Många bojliggare.
Det finns många fina hus i Skottland. Underhållsfri yta i sten.
I denna hamn ingår dusch… kors i taket. Fast hamnavgiften är 527:- …😞
Om en timme anländer våra gastar. Väntan är snart över…
Solen skiner och vädret är tillräckligt varmt för kortbyxor. Med andra ord, riktigt bra väder för denna del av jorden.
Ännu en lugn och fantastisk natt med fullmåne. Tidvattnet är extra högt/lågt då månen är full eller ”tom”🤭.
Knappt någon vind. Passerade Ardtornish Castle, dit gårdagens promenad tog oss. Den ser lite ”ynklig” ut från havssidan. Vädret är fortsatt lika förtjusande varmt…
Fjorden går in till Fort William, Caledoniska kanalen. Vackert med blåskimrande berg… Kunde endast segla en halvtimme, i övrigt motor.
Detta fina hus på ön Mull, är Duart Castle. Mäktig och byggd på en knepig klippa.
Vi räknade noga på tidvattenströmmarna och kunde utnyttja dem till fullo. Som bäst 1.6 knop extra.
Hamnen i Kerrera. Vi åt vår lunch på den lilla restaurangen, medan tvätten tumlade runt i maskinen.
Lite konstigt blev det, då Rorsman valde scallops, black pudding med sallad. Kibben valde Caesarsallad med kyckling. Vi skulle provsmaka av varandra. Efter en halvtimme kom de in med maten. Minimala portioner och ingen black pudding… den var slut…
Rorsman fick några, kanske bara en extra, scallops… Varför fick vi inte reda på problemet innan?
Maten smakade bra men lite snopna blev vi. Priset för denna lilla lunch blev 480:-, vilket inkluderade varsin öl.
Inget behov av torktumlare då luften var varm, vinden frisk och solen sken. Allt blev torrt på en halvtimme.
Promenad på landsbygden.
Fiskodling.
Minnesmärke över David, som fick igång ångbåtstrafiken här.
Vi har fått njuta av ännu en härlig sommardag.
Om ett dygn mönstrar Maria, Kalle och Tim ombord i Oban. Det får bli ”compact living” under några dagar. Vi ser verkligen fram mot att ha dem ombord…
Vi förflyttar oss över viken till Oban (0.8 M) under morgondagen och fyller förråden till brädden.
Ovana som vi är, gällande sol och värme, har axlar och rygg fått en något rosaskimrande ton. Första gången vi egentligen kunnat ta av oss, fast vinden svepte över fjärden. Vår vinterbleka hud klarade inte av denna plötsliga omställning.
Hur gör vi idag? Går ju inte att jobba med båten och ha magen upp mot solen… Eftersom det är lördag, kanske en bok och praliner kan lösa problemet. Ligga på rygg och njuta av värmen… med magen mot himlen. Nja, kanske inte vår ”melodi”.
Solen, som precis visat sig över skogen, kommer att förgylla vår tillvaro även idag.
Det är så stilla…
Inloppet till denna vik med gästhamnen till höger.
Igår kväll var vinden frisk, men det var inga problem med det, tack vare värmen. Drygt 22 grader.
Ett dopp i det bräckta vattnet på morgonen och sedan iväg på en längre promenad. Gäller bara att undvika de stora, blaffiga, röda maneterna…
Det blir fuktigt, om inte svettigt att gå till Ardtornish Castle (ruin) och sedan hem igen. Men sommarvärmen gillar vi… Totalt 9 km i underbar, torr värme…
Bra väg att vandra på. Endast sista km var snårig.
Ruinen, med Kibben spanande ut mot gattet vi ska ta i morgon.
Allt blir så mycket finare och bättre med solens hjälp.
Någonstans bortom horisonten ligger Oban, där vi ska möta upp våra vänner på måndag kväll.
Oj, så varmt det är (inte klaga, bara svettas). Många små dopp under kvällen. Härligt!
På måndag kväll får vi ombord våra kära vänner. Tisdag morgon tar vi oss vidare söderut mot varvet, som ska hjälp oss att fixa (troligen nedre lagret) vårt problem. Strömsättningen avgör när vi lämnar Oban.
Sedan vet vi inte hur lång tid allt kommer att ta, med reservdelar mm. Men att allt kommer att lösa sig, känns bra. Tyvärr får vi troligtvis bekosta allt själva…
Vi har olika scenarier om hur vi gör nästa vecka.
Hälsningar från ett supersoligt, supervarmt och lugnt Loch Alaine…
Godmorgon, några bilder från i natt och mycket tidig morgon. Vi har upplevt blåst och regn så länge, att vi glömt hur det också kan vara… Stilla, tyst och bara så lugnande…
Då tidvattnet steg i natt, flöt småpartiklar förbi båten med en hastighet som var överraskande hög. Omkring 1-1.5 knop var det nog… och vattenytan fortfarande som en spegel. In med vatten, ut med det igen… så håller det på hela tiden.
Något att tänka på, ifall vi tar gummibåten längre bort, utan motor.
Hittade inga fästingar på oss, trots vandringen i över en timmes tid igår, i högt gräs och överblöt omgivning. Såg varken får eller kreatur och det var kanske anledningen till detta.
Solen värmde och luftens temperatur passerade 20-gradersstrecket… Vad händer?
Naturligtvis städade- och fixade vi båten. Luftade och torkade allt. Lagade även små irriterande läckor. Allt i en somrig värme och torr luft…
Planerade för lyft i Ardfern Yacht Center. Fick besked igår att de kan ta upp oss på måndag. MEN på måndagskvällen anländer våra käraste vänner till Oban.
Lyft av båten blir på onsdag. Tisdagen blir en transportdag. En bild på utrymmet vid axeln, bakom motor och drev. Att komma in där kräver Rorsmans kropp, utan frukost och kroppen insmetad i vaselin…
Elmotorn (på gummibåten) fick ta oss de 0.8 nm till gästhamnens brygga. Hamnen och viken vi ligger i, längst bort… Dags för promenad i solvärmen. Fuktig T-shirt, inget problem…Tack solen och värmen!
De har utvunnit finaste sanden som man kan göra glas av här, sedan kriget.
Vi fascineras fortfarande av tidvattnet…
Hemma igen, med slottet i bakgrunden.
Vattentemperaturen har stigit från 12 till 20 grader idag, troligtvis tack vare pålandsvinden in i viken. Vi tog ett dopp i det blå, fast egentligen inte. Vattnet var brunt av humus, tack vare alla utlopp som rinner ned i viken. Vattnet smakade (saltmässigt) som i Östersjön…
Ni förstår nog inte hur bra detta väder är för oss…
Sommarvärmen ska tydligen vara kvar några dagar till. Helt plötsligt ser vi topparna på bergen och alla de gröna nyanser som bergssluttningarna bjuder på… Vilken fantastiskt fin natur…
Först bilder på grannbåtar i Tobermory. En Ovni 370, byggd i aluminium. Ser ”elakt hård” ut, om man ser den rakt framifrån. Den kom in med alltför hög fart och kom mycket nära en annan båt. Tvärnit och omtag. Allmänna snacket på bryggan, ”Varför kör de så fort?”
Två snygga båtar som ”snackar” med varann. -”Som bara båtar kan” (Robban Broberg).
Nu hade vi räknat på tidvatten och strömmar och lämnade hamnen innan tio. Visserligen kryss, men med härlig medström som hjälpte oss mot målet. Som synes, ingen sol och endast lite duggregn.
Sökte oss längre in i viken, tillsammans med andra likasinnade. Tog gummibåten iland för promenad. Bar upp den högst upp på stranden (sliriga alger) eftersom det var lågvatten. Då vi kom tillbaks efter nästan tre timmar, hade vattnet stigit ända upp till båten…
Många bäckar i området. Vad tittar Rorsman på?
Jo, ett härligt porlande vatten. Växtligheten här var enorm. Vi såg många jättestora träd på promenaden.
De utnyttjar vattnet för tillverkning av elektricitet. En stor skruv, som en gigantisk köttkvarn, roterade långsamt men hade troligen bra moment tack vare stor yta mot vattnet.
Vi gick ut på okänd terräng (tyvärr) och fick pulsa på vattniga hedar, som var ytterst svåra att gå på. Tur att våra skor fortfarande är täta.
Den torra och fina delen av promenaden. En lyckad promenad, trots allt plumsande i vatten. Vi hittade nämligen kantareller igen. Räcker till varsin svampsmörgås
Slottet Ardtornish Estate reser sig ur skogen, likt ett sagoslott. Kan förnimma känslan av att vara med i en spännande kriminalroman…
En Sirius 35 DS passerade oss för en stund sedan. Även den hade vattenlinjen målad i färgen burgundi. Alltså, tre likadana skönheter i samma område. Alla sköna ting är tre… eller…
Dagens aktivitet avslutas med dusch på akterplattformen. Det är nästan 20 grader idag, vilket vi njuter av, även utan sol.
Morgonen kom till Loch Na… ja vad det nu heter… med disregn som letar sig in i varje tänkbar fiber, i våra regnställ. Grått, vått och icke önskvärt, men det gäller att ”gilla läget” trots att man egentligen inte ”gillar läget”.
För motor tar vi oss till Tobermory med tända lanternor i diset. En timme senare avtar blötan och omgivningarna blir genast ljusare. Extra mycket trevligare, tack vare de färgglada husen som visar en välkomnande färgpalett i det nymornade solljuset.
Vi hann träffa våra norska vänner och deras seglarkompisar, innan de seglade vidare. Promenad, naturligtvis. Gårdagen tillbringades ju ombord.
Sextio platser vid bryggorna. Inte direkt billigt att ligga i hamn (490:-) men desto bättre med torkningen av regnställen. Ni vet, sladden…
Hamngatan är proppfull med bilar. Det är semestertider. Många restauranger att välja på och vi avslutade promenaden i en av dem. Vi valde olika laxrätter och slapp denna gång ”fish och chips”. Den ekonomiska budgetbalansen störtdyker…
Är man i Skottland bör man naturligtvis besöka något destilleri. Här var det nära, men vi tittade i alla fall in, som snabbast.
Färgglada hus, även en bit från de centrala delarna.
Rorsman hjälpte till att byta revlinan i en Furlex, på en Hallberg-Rassy 36:a. Ägarna var därefter och kikade in i Panta Rhei. De blev begeistrade. Det visste vi ju innan…🤭.
En exakt likadan Sirius 35:a lade till bredvid oss. Den hade till och med samma färg på vattenlinjen… Det var nr 42, många år nyare än vår. Den hade dock rorkult, vilket är unikt för dessa båtar.
Inte lätt att komma ihåg namnet på vår akringsvik. Speciellt om någon skotte nämner det för dig… Populärt, bland oss, kallad ”likörviken” (Drambuie, skotsk likör)…😊.
Men innan vi hamnade här: Efter 21 M fin, lätt segling, pysslade vi med båten och dammade sängkläder mm. Det var länge sedan vi hade en vindstilla morgon och helt torrt på däck. Dessutom kämpade solen om herraväldet i lufthavet ovanför oss. En riktigt härlig morgon.
Rorsman blev tillräckligt varm för en kontroll av rodret igen. Nu kunde man rucka rodret horisontellt, vilket betyder att nedre lagret gett sig mer. Yes! Nu, äntligen tror vi att vi hittat felet. Det har funnits många frågetecken, och ett av de heta tipsen, var naturligtvis nedre roderlagret. Fortsättning följer. Badtemperaturen låter vänta på sig, kan jag förtälja…
Här seglar vi in i viken. Duggregnet har besökt oss några gånger under dagen.
Ankrar så nära stranden vi vågar. Vi vill ha lä, vilket inte många öar kan ge… Runt udden bara, och låta ankaret möta botten på 13 meters djup. Ensamma…
I skrivande stund är vi endast fem båtar på svaj. En, större tvåmastad ketch, ”Alba Venturer” (Ocean Youth Trust Scottland) med minst 13 personer ombord, ligger i vår närhet.
Eftersom duggregnet är blötare än blött, blir det ingen jolletur i land för oss. Vi hann ju lägga till innan vi blev våta. Således ingen promenad. Men en tanke. Hur har de med fuktigheten i ”Alba…” med alla dyngblöta regnställ…? Eller är Kibben och undertecknad fuktkänsliga…?
Svar: Nej!
Hälsningar från drisslet i Loch Na… eller hur det var…
Frisk halvvind och rejäla atlantvågor tryckte iväg Panta Rhei mot ön Coll. Dessutom hade vi strömmen med oss. Lite väl jobbigt, men det gick fort.
Colls ”jollebrygga” består av denna trappa. Långa förtöjningstampar på jollarna gör att det går att flytta omkring dem och komma in till trappan. Tidvattnet är nu 1.8 m.
Fåren har bra bete. Får finns överallt.
Tar en fika på hotellet och laddar ner info för betalning av bojen vi förtöjde vid. Väntar på samtal för betalning.
Lågvattnet lämnar en 1 km torrlagd yta. Om några timmar är det vatten överallt.
Kyrkan är gammal, liten och eftersatt.
Vandrade vidare mot de stora fartygens brygga. En rostig påminnelse om vad folket har varit med om på dessa öar.
”Hebridean Princess”, en äldre och mindre lyxkryssare. Hade ett 40-tal passagerare och 47 besättningsmän. Lyxnivå på allt. Pratade med en gäst och hon himlade med ögonen då hon berättade om lyxen. Priset för denna niodagars kryssning, ville hon inte avslöja… Hennes örhängen och ringarna på fingrarna var nog ”äkta”…
Några solglimtar under dagen, vilket höjer humöret.
Efter middagen såg vi en snubbe stå och paddla sin gummibåt mot den friska vinden, men drev allt längre från sin egen båt. Hustrun kvar på segelbåten. Det där såg inte bra ut.
Drivande lyckades han få tag i en ankrad båt längre ned. Där stod han och pustade ut.
Inga andra jollar var på väg ut till sina båtar. Vi funderade på att sjösätta vår jolle, dock utan motor. Går knappt att ro mot rådande vind…
En segelbåt var på väg in mot hamnen och möjligen hade hustrun i båten med problemet, ropat på VHF.
Plötsligt kom en 45-fots segelbåt farande i 5 knop, rakt mot vår akter! De var på väg att assistera snubben i gummibåten och var troligtvis fokuserade på den.
Eftersom det blåser rejält, svingar båtarna hela tiden, och Panta är inget undantag. I sista stund hann segelbåten gira undan för vår ”svansviftande” Panta…!
Det knöt sig i Rorsmans mage… Kibben slapp se situationen.
Det blev fel idag. Trögt internet och säkert en trög skalle…😊. Men skärmdumparna nedan ger helheten i alla fall. Har redan satt två timmar på detta idag. Det får räcka…
Torsdag: Vi lämnar vår ankringsplats nära varvet och tar oss förbi Plockton och vidare till kaoset som vi skrev om i förra mailet. Här är några bilder från den resan.
Här ser man att vi ligger ungefär 3 m under öns ”vattenlinje”, men har tillräckligt med vatten under oss…
Här går det fint. Focken och motorn samspelar innan vi kommer till bron. Endast ösregnet stör.
Efter bron får vi några sjömil medström, men därefter blir det jobbigt.
Vinden mot oss (10 m/s). Vad värre är, strömmen mot oss (4 knop). Helt galet! Här ska vi inte vara nu!
Ankrar i en liten inbuktning vid husen till höger. Dit når inte strömmen. Fikadags och väntar över en timme, för att kunna färdas vidare med någorlunda värdighet… Men efter sundet blev vi ju anfallna av öppna havets vrede…
Högg en boj i regnet och gick i ide. Allt var blött…
Fredag: Regn, regn, regn, regn och regn över 50 mm detta dygn. HÅ-EE-ÄLL-AA dagen…
Vi öppnade knappt dörren till sittbrunnen.
Lite uppklarning visar naturens färgspectra och sedan in i diset igen. Fukten dryper… Hur kan det finnas så mycket vatten i molnen?
Lördag, idag. Vinden avtagit till 6-11 m/s och vridit en aning. Dessutom mindre regn. Kollar som snabbast hur tidvattenströmmen bör gå just nu och inser att om vi drar direkt, innan frukost, ska vi hinna till Mallaig innan den vänder. Ut ur bukten med fock och motor i samarbete.
Hamnen är full men efter någon timmes väntan får vi vår efterlängtade plats.
Gör klart skepp och nästan högtidligt stoppar vi in 230V-uttaget i bryggans överflöd av elektroner…
Längtan efter promenader var stor. Går runt i detta lilla samhälle. Vart som helst, bara vi rör på oss. Regnet har i stort sett upphört. Ångloket ska till Fort William.
Restaurangvagnen ser inbjudande ut…
Finaste servicehuset i år! Toppenklass.
Lunch på en trevlig men ”högljudd” restaurang. Mycket mat med monkfish och så naturligtvis chips.
Stadsbild.
En längre promenad efter middagen på en fin stig ovan samhället. Vi fick ihop över 10 000 steg trots alla ”måsten”…
Nu har båten och regnställen torkat. Vi har bunkrat mat och både tvättat och dushat. Livet känns mycket bättre just nu. I morgon, om vi lämnar hamnen, har vi vinden akter om tvärs. Halleluja!
… men hur är det egentligen? Så frågar ofta reportar… Ja, va f_n tror ni?
Vi hängde i vaggan från att Dan lämnade oss där, på havets botten med kraft nog att bära hela ekipagets 25 ton. Nattens väntan, ja vi var vana att fördriva tiden, med ingenting…
Rorsman tog en kort ”ojdå, somnade jag” i läsandet av boken, som halkade ur greppet… och som väckte den överraskade läsaren ur sin slummer… Kibben är snart klar med sin stickning…. Många dagar, senaste veckan, vi väntat på något…
Väntan, väntan och förhoppningen av att Ewen inte försovit sig.
Såg några billjus komma mot varvet vid 00:30. Nu händer det. Han kom ut med båt och kopplade loss oss från den halvrostiga ställningen. Därefter pekade han med hela handen ut i den mörka natten, dit ska ni… men jag väntar tills jag ser att ni har tillräckligt med vatten under kölen. Vi var mycket tacksamma för all hjälp vi fått det senaste dygnet. Alla har haft tid med oss.
Kibben backade ur denna konstiga upptagningsvagn och vi stävade ut i den, nu svarta natten, med tre dm vatten under kölen. Nu börjar vattnet åter att sjunka…
Mörkerseendet har ju inte klarat sig från åldrandet. Men efter en halvtimme var vi ankrade i det svagt strömmande vattnet, på andra sidan sundet.
Många tankar och känslor gjorde att John Blund hade konkurrens. Men till sist sov vi som ”sömngångare” i den gungande natten. Hmm, när sover egentligen ”sömngångare”…? Finns de ens?
Iväg för att ha medström i första sundet om 2h. Det gick bra men därefter fick vi motström på 4 knop i nästa långa sund. Vi hade inte planerat eller räknat rätt! Fy fasen vilken pärs!
Efter att ha pumpat oss fram i en halvtimme, då vi insett vår problematik, ankrade vi upp och väntade in medströmmen. Härligt med en varm fika i kulingen och regnet… Allt var blött, ja helt bloody blött.
Därefter pumpa på med Pentan på riktigt höga varv, mot vind (12-16 m/s) och vågor som hittat in i vårt sund. Rakt emot…
Pentan gav oss en fart på 1.6- 3.7 knop. Vilket dj___a väder! Regnet, storvågorna och saltstänket gav Rorsman insikten om att inte göra om detta… Kanske husvagn… Aldrig mer, men nu hade vi 4 nm kvar till en hyfsad vik där vi kunde hugga en boj. Oj, oj. oj. Vilken förbannad resa! Magplasken som Panta fick känna på, var obehagliga. En tanke gick till kölbultarna… Allt dryper i regnet. Vattnet 11 grader och luften 14… och vinden, hur mycket som helst.. (primalskrik).
Det blev inte Mallaigh. Här ligger vi och slickar våra blöta sår. I morgon ska det regna över 50 mm… Inget är riktigt bra nu. Speciellt med tanke på att rodret åter klonkar… inte bra. Inte alls bra…
Vi får hänga på bojen i två dygn innan vi vågar oss vidare. Livet leker inte just nu… och vem fasen skulle ha tid att leka…?
Internet här är lika trögt som en snigel med höftproblem. Därav bara text.
Hälsningar från ett blåsigt och dygnblött Scottland, med undertoner i moll..,
Dan, vår hjälte för dagen. Med en handled som gick att vrida och böja i ovanligt omöjliga vinklar… Han fick dit en skruv i det tomma hålet. Ett hål som kanske varit tomt länge…
Skruven är inte rostfri men vi har planer på större jobb längre fram. För att känna oss helt trygga med rodersystemet.
Den lilla hjälten (Rorsman). Ville inte vara med på bild…
Någon har mekat med rodret tidigare. Nu känns det i alla fall bättre men inte helt tryggt, eftersom vi kommer att segla över både små och stora vatten.
Vi kommer nog vara ”allergiskt” känsliga mot klonkljud hädanefter…
Förpiken har fått husera allt som legat i sittbrunnstoften, eftersom vi ville ha snabb access till hjärtstocken, ifall att…
I morgon ska förpiken åter bli den mysiga lilla musikstudio, som den är ämnad att vara. Två cyklar, segel, stolar, sittskydd, gummibåtsgrejer, solcell mm ska hitta sina platser i toften. Vem fasen har lagt upp ”jättetossorna”. Inte undra på att det är fullt…
Klockan 19 kom Dan och drog ned hela vårt gungande universum, till en ny plats lite längre ut, för att vi ska ha möjlighet att bli losskopplade vid 01-tiden i natt.
Han kopplade loss dragbilen och körde upp till riktiga landet igen, och skulle gå på puben ikväll innan kojdags.
Här får vi hänga vidare tills chefen kommer i en båt och kopplar loss oss vid 01-tiden i natt. Vi fortsätter att bara vara… Han ska även lotsa oss mot djupare vatten, eftersom vattnet inte kommer att stiga lika högt, som igår. Vi får helt enkelt inte fastna, för då blir det katastrof… Spännande blir det…
Vi hänger vidare och njuter av utsikten och insikten av att havet sakta kommer att krama Panta Rheis rundmysiga kropp om några timmar…
Vi lär oss engelska tack vare intensivt problemlösande med alla som passerar. Vi har snackat med Ewen (chef), John, Dan och Jack… nej jack ska det vara (det betyder domkraft och den talar man ju inte med, utan om)…😊
God natt på er följare. Om allt går planenligt, vilket vi är övertygade om, tar vi oss över viken och ankrar upp på rätt djup…
Jefa hjälper oss så mycket de kan. Bra företag. Sirius har tystnat efter första kontakten… Bättre internet nu på morgonen.
Lägger oss utanpå denna konstiga sak, och väntar. Djupet 1.9 m och vattnet är på väg ut.
Två killar kom och guidade oss in i den.
Där hängde vi i vagnen, på torra land. Efter 4-5 h bogseras hela ekipaget i land.
Här hängde vi över natten. Idag ska det jobbas.
Ser ok ut.
En av tre låsskruvar (varav en saknas) vid övre lagret.
Rodret linjerar inte med skäddan längre.
Man kan se att rodret tiltat. Framändarna ska vara i linje.
Enligt Jefa kan det gå att linjera rodret genom de tre låsskruvarna. Det hoppas vi naturligtvis på. Kanske fixa en egen skruv och modifiera.
Kanske blir vi stående på land ett tag på grund av att tidvattnet blir lägre, vilket gör att vi inte kommer iväg ens vid högvatten. Men det är ju värdsliga (naturliga) problem 😊. Tidvattnet kan man lita på.
Idag ska det ske… Det vore en underdrift att säga att vi inte är spända. Bara att ta oss dit. Just nu är det 600 meter havsbotten som ligger någon meter ovan havsnivån. Då vi anländer, bör det finnas närmare två meter att flyta på… Men redan efter en dryg timme blir det för grunt för oss. Då ska vi stå på varvet, eller flytt fältet… om vi hinner… Häftigt!
Lyftet bör gå enkelt, eftersom det är ett varv. Därefter den stora frågan. Vad kommer vi att hitta och kommer vi att kunna avgöra vad som är fel?
På morgonen har vi förberett för lyftet. Fantastiskt väder och nu luftar vi alla skrymslen och vrår. Vet ni vad? Vi bär kortbyxor och T-shirt (bara det inte blåser). Andra gången lättklädda i Scottland.
Morgon- och förmiddagsbilder.
Det gröna är land vid lågvatten men nu kan vi glida in. Som lägst 1.6 m nära varvet, enligt ekolodet. Vi verkar ha lite marginal till det djupet (Panta går 1.65 djupt)…
Det tar 10 minuter/bild. Bara lite info. Vi är på land hängande i en konstig storvagn som vi gled in i ute på 1.9 meters djup.
Blev hissade några dm. Därefter vänta på att vattnet ska sjunka (4h) och en dragmaskin tar hela ekipaget till land.
Hänger i vagnen i natt. Jag upptäckte att en av de tre skruvar som håller rodret kvar i båten, saknas. Hittade den inte. Mycket allvarligt.
Dessutom verkar själva roderbladet sitta en liten aning löst kring axeln. Inte alls bra, kräver helt nytt roder. Leveranstid 6-7 veckor + semester och frakt. Men i morgon kollar vi allt noga och ser vad som är stort fel och vad som är mindre stort.
Vi får ta det därifrån och se vad som kan fixas och om något kan vänta. Stora frågan är ju om vi överhuvudtaget kan segla vidare (läs hem).
… men avståndet till lovartstranden är mycket kortare än i Portree, vilket ger lägre vågor och behagligare tillvaro. Dessutom är det fina omgivningar med vacker, bergig natur runtomkring oss. Om ni zoomar in, kan ni skönja Duncraigs torn i den mörkare skogsdungen.
Idag har vi fått ytterligare information från rodertillverkaren Jefa. Bra info men även information som skapar fler frågetecken.
Dessutom har vi fått kontakt med Sirius Yachts. Senare idag ska de förhoppningsvis ge oss information/fakta som kan kasta några ljus över alla frågetecken.
Kan inte rucka axeln horisontellt. Verkar stum. Men då jag vred axeln, dunkar det… Något innanför (typ lagret mm) damasken eller något i själva rodret. Eller något annat…
Vågar inte ta bort damasken innan vi är på land. Vi tas upp vid 12-tiden i morgon. Dit vi ska, ligger 2 meter ÖVER vattenytan just nu men vi ska pricka högvattnet och ha några dm till godo… Bara det gör ju ont i magen…
Pyspunkan på Rorsmans cykel är numera ett minne blott😊. Läskigt med en smutsig cykel inomhus med vita möbler…
Vi mumsade i oss tre kantarellsmörgåsar igår och idag två. Gott.
Lite trög internet (tar 4 minuter/bild) men i övrigt bra att ha tillgång till ”omvärlden”.
Det har regnat hela dagen, med endast korta uppehåll. Hela livet känns som en måndagsmorgon… suck…
Nu ska gitarristen ombord sjunga och spela. Det är rena medicinen, även om det blir ”out of tune”.
Släppte vår tjocka tross som Panta Rhei klamrat sig fast i under tre ”skakiga” dygn.
Avfärd 05:45 med lagom vind, lagom med segel, lagom trötta, ja lagom med det mesta. Morgonen var vacker med sitt lugna väsen.
Åkte först in till bryggan och lämnade soporna som samlats under vår ofrivilliga karantän. Lågvatten.
Tidvattnet börjar fylla, vilket innebär medström för vår färd. Plockar upp Kibben.
Tar det lugnt med enbart genuan utrullad.
Bakom några frodigt gröna kullar ska vi ankra upp efter 23 M.
Tar en gul gästboj. Många båtar, men de flesta verkar vara hemmahörande här. Vi ligger på en bra plats, även om det är en bit att ro in.
Det lilla samhället är fint och lite gulligt. En fin strandnära gata.
Då vi anlände sken solen och naturligtvis blir allt så mycket mysigare. Speciellt med tanke på att temperaturen stigit till 16 grader.
Efter två dygns stillasittande, var vi i stort behov av att sträcka på benen. Vandrar runt på de flesta gator och tar en avstickare till en utsiktspunkt. Vi kom inseglandes denna väg och mötte våra norska vänner i Mana. De var på väg söderut och nyttjade tidvattnets södergående ström. Många av de närmaste bergstopparna är kring 700 m höga.
Vidare till Duncraig castle. Lång extra promenad men vi belönades med att hitta drygt en liter kantareller. Fint slott med en gräsmatta som även de bästa golfklubbarna skulle avundas…
Passerade enstaka stora träd.
Bra med dubbla kölar vid lågvatten.
Efter mer än tre timmars vandrande, stannade vi till vid ett ”vattenhål”. Notera den lilla kantarellen. Dagens positiva överraskning.
Stora ytor som kommer fram vid lågvatten.
Nästan overkligt lugnt efter alla blåsiga dygn. Det är så skönt och rofyllt i denna vindstilla värld.
Passar på att dyka för ytterligare en kontroll av rodret. Det ser ut som det ska. Inget har glidit nedåt. Förvirringen kvarstår…
I morgon ska det regna över 20 mm. Därav dagens extra långa vandring. Blir troligtvis ännu en blöt dag att ta sig genom.
På måndag får vi reda på när vi kan komma till varvet. En timmes färd och högvattnet måste vara rätt, för att vi ska kunna komma till lyften.
Den värsta vinden hemsökte oss på sena eftermiddagen. Rattens lås, orkade inte hålla fast rodret. Se där, ännu en punkt att sätta på to-do-listan. Det svängde och gungade alltför mycket… Klonk, klonk… och åtdragning av låset 30 gånger… men till vilken nytta.
Vi såg grannbåten ta sig iland i storvågorna. Men på tillbakavägen var det tufft för dem. Troligtvis yngre muskelknuttar… med bra balans. Inte lätt att äntra en gummijolle i rådande väder…
Men Rorsman, som igår hade en yttemperatur efter dyket, på 12 grader , tyckte det var skönt att spola av sig i ljummet, färskvatten på badplattformen. Visserligen onödigt blåsig plats men helt ok. Döm om min och möjligen Kibbens egen förvåning, där hon stod redo att duscha på akterplatformen, då platsen blev ledig…
Tredje dagen på boj i vindar över 11 m/s i medelvind. Vindbyarna hade vi inte önskat oss… Har sett vattnet släppa från ytan då de värsta vindbyarna svepte förbi. Säkert mellan 18-20 m/s.
Det blev ingen resa till hamnen idag, Vi gnider vidare på våra ”babianrumpor” och fixade en helt utsökt middag ombord.
Hårda vindbyar och gunget gav inte riktig ro i sinnet under natten. Morgonen kom som en befriare med ljus och aktivitet. Bara genom att stiga upp och sysselsätta sig med något, var lugnande.
Vinden ska öka under dagen och det känns inte helt bekvämt att ta jollen till sta’n. Vill vara ombord ifall något skulle hända med förtöjningen. Bara sitta standby, medan Panta Rhei svingar sig 90 grader till styrbord, för att därefter kasta sig tillbaks och fortsätta 90 grader åt babord. I blåsigt gungande.
Vid högvatten har vi 2.5 km till stranden. Vågorna hinner växa sig stora på den sträckan. Under lågvatten endast 700 meter, vilket naturligtvis ger lägre vågor. Just nu har vi 4 meter tidvattenskillnad.
Solen tittar fram lite då och då. Glädjande att solcellerna toppar 12.5 A under korta stunder. Dags att fika… länge… ännu längre…
Blir mycket informationssökning på internet gällande roderfakta. Vi har hyfsat bra 5G uppkoppling även vid bojen.
Om vinden bedarrar innan kvällen, tar vi oss in för promenad, soptömning och eventuellt en middag.
Ombord har vi, jämfört med de andra ”källarbåtarna” runt oss, utsikt genom fönstren hela tiden. Vi behöver inte ens vrida på våra huvuden för att se oss omkring. Snurrar, det gör Panta Rhei så gärna… och gungar…
Lyssnade på ”Ring så spelar vi” och fick hemlängtan.
Resultatet av allt sittande blir ju känslan av ”babianrumpa”.
Tidigt i morgon tar vi oss försiktigt vidare och anpassar avgången till medströmmen i sunden vi har att passera.
Det blåser tillräckligt hårt redan idag, men först i morgon kommer ”finalvindarna”. Regnet kommer farande i en hiskelig fart och avsaltar allt som finns på båten, vilket i och för sig är bra, men tråkigt. En typisk innesittardag i gunget…
Idag hade vi en kortare mailkonversation med Jefa och dessutom kontaktat vårt försäkringsbolag. Där har processen nu startat. Bra så…
Dessutom, glädjande nog, fått tag på enda varvet i närheten, som kan ta upp lilla Panta på land. Det är 25 nm dit. Yes, nu har vi en plan.
Men först ska vi rida ut kulingen på denna boj i morgon. På söndag ska vi släppa det grova, trygga repet och ta oss närmare varvet. Men inte ända fram. Kanske kan varvet lyfta oss på tisdag eller onsdag.
Nu försvinner landskapet i dis och regn…
Rorsman tog en ålning med hasning in bakom motorn och kände på nedre axellagringen. Går inte att dra sidledes, men då jag vrider på axeln, klonkar det rejält. Hmm…
Försöker få tiden att gå. Inte ofta man har tid i överflöd till att göra, ingenting. Men som svaret på våra böner kom en norsk Bavaria svepande förbi, visserligen fort och på onödigt nära håll, och skulle fånga en boj.
Det blev början på en 45-minuters, ska väl inte kalla det underhållning, förevisning hur knepigt det kan vara…
Som så många båtägare i denna väderlek var kalechen (sittbrunnstältet) uppe. Rorsman kurande längst bak i sittbrunnen och försökte se framåt genom sprayhoodens plastfönster, som är regnvåta på utsidan och immiga på insidan.
Efter en böjd och tappad båtshake och kanske några väl valda ord ombord, var de slutligen fast i sin 30 mm tross. Båtshaken hämtades med jollen. Nu kan både vi och de, slappna av…🙂.
Men vad ska vi hitta på nu? Får satsa stort på en fin middag, det är ju fredag.
En trevlig sak är att våra solceller klarar hålla igång både kyl och frys, samt laddning av våra små enheter i detta väder…😊.
Nattens sömn var inte den bästa. Vindbyarna svepte ned, slet i riggen och avlöste varandra. Regnet var helt ok för avsköljning av däcket. Vem bryr sig på natten…😊.
Första gången för eget ankare på 10 meters djup i mjuk lera (enligt pilotboken, dålig hållbotten) gav ingen djupsömn…
Satte på appen ”Ankarlarm” som vi trimmade till 20 meters radie. Vi låg nära en annan båt och ville förvissa oss att vi inte stöter ihop. Vid tvåtiden på natten tjöt larmet. Nytt okänt ljud (otäckt) och snabbt upp och kolla. Inga problem, kontra den andra båten.
Somnar in igen, dock lite svårt, nytt alarm efter en timme. Inga problem. Mest tidvattenförflytting… Letar därefter åter igen efter vår favorit denna tid på dygnet, John Blund med ”extra bloody heavy function”… typ träklubba…
Det blåser rejält och vi beslutar att ta upp ankaret och ta en hyrboj. Helt utan övrig service för 200:- natten. Men det känns tryggt med tanke på kulingvindarna som kommer att svepa över oss om någon dag. Känns tryggt då förtöjningstampen på bojen är över 30 mm i diameter… och klarar båtar upp till 12 ton i kulingvindar. I natt ska det jagas djupsömn. Det tar på krafterna att vara utan kontroll…
Anders Svensson, en mycket duktig tekniker, båtägare och vän, ringde och gav oss råd och tips. Efter en grundligare undersökning av övre lagret uppifrån, tycker vi se att hjärtstocken sjunkit 15 mm. Man ser mycket av rullagren. Men vi vet ju inte hur det såg ut innan… Repet ska förhindra ”roderförlust”,
Pumpade upp jollen för första gången denna sommar, och tog oss in till sta’n. Skvalpigt…
Inre hamnen, dit vi tog jollen.
Panta Rhei längst till vänster och en elegant cruisingbåt till höger i bild.
Vi frågade hamnansvariga om råd och platser där vi kan ta upp båten. Svårt med tung båt och långt till bra upptagning…
Betalade för tre dygn, eftersom det ska blåsa mer än behövligt. Vi behöver stilla vatten för vidare färd. Konsultation med rodertillverkaren Jefa i Danmark. De rekommenderade starkt att ta upp båten prompto, men det går ju inte…
Efter en styrke-tycka-synd-om-oss-öl på en fin sylta, tog vi oss tillbaks till vårt sargade flytande hem.
Rorsman dök ned för att se hur verkligheten under vattnet såg ut. Tolv grader i vattnet, gör ju att undersökningen inte tar onödigt lång tid…
Rodret satt där det skulle och hade inte glidit ned. Mycket märkligt! Nu får vi tänka om än en gång. Stor förvirring igen…
I morgon ska det blåsa ( Intet nytt på Västfronten) och regna drygt 23 mm. Blir nog en innesittardag…
Vaknade redan 04:00. Ja, Rorsman vaknade av, ja ni män i mogen ålder vet nog. Varför lägga sig igen, då väckarklockan är satt på väckning 05:00?
-”God morgon Kibben, dags att segla vidare”. Hon är inte svårövertalad och vi tar varsitt glas vatten och gör Panta Rhei klar för avgång. Elva grader ute och inget regn, vilket tacksamt noteras i den hjärnhalva som huserar sådana känslor.
Port control är lite knussliga i denna hamn med att låta fritidsbåtar störa det större tonnaget. Nu hade vi tur och om vi drog omgående (04:50) var det ok att lämna hamnen. Ett passagerarfartyg var tydligen snart på väg in.
Vi förbereder oss för en lång dag till sjöss med motvind. Bara att gilla läget…
Fick besök av ett tiotal små delfiner. Dagens glädjeämne.
Den minsta trålaren vi sett.
Någonstans där framme finns bukten vi ska ankra upp i. Utanför Skyes största stad, Portree. Här är vi inte varse roderglappet…
Mäktiga toppar.
Portree i all sin färgprakt. Det är nu vi gör den tråkiga upptäckten med rodret. Något är fel och det klonkar oroväckande mycket då vi vrider på ratten. Första tipset är att roderlagren har gett sig. Men så mycket och så snabbt?
Får ta oss in till sta’n och se om det finns hjälp att få. Vore bra att torrsätta med hjälp av tidvattnet, som är fyra meter. I annat fall får man väl bada…🥶
Vi har att göra den närmaste tiden… suck… Så här kan det möjligen bli:
Ta reda på vad som är fel
Beställa reservdelar
Lyfta båten någonstans
Fixa problemet
Segla vidare, men allt detta kommer att ta tid. Dessutom är vi utanför EU…😖
Kibben, hämta lördagsgodiset…😏 Hälsningar från en stukad Panta Rhei 😞
Det tog tydligen på krafterna att färdas på landsvägen. Sovit djupt och länge. Dagens körning går till södra delen av ön, som heter Harris. Naturen ska tydligen vara helt olik den vi såg igår.
Liknar fjordarna i Norge.
Vackert landskap som vi färdades i, både i solsken och regn. Enkelt då man har bil.
Fiskodling, men ska man köpa fisk i matbutiken är den dyr. Hade dessutom förväntat oss större utbud av fisk på restaurangerna. Möjligen väljer vi fel restauranger… Fisch and chips finns förstås överallt.
Vägen är bra men smal för vår skåpbil. Ibland var vägen så kurvig och brant, att vi tappade andan. Att mötas går endast på de breddade platserna, som ligger hyfsat tätt. Denna sträcka kallas ”The Golden Road”.
Vi ett tillfälle mötte vi en grupp kor. Denna eftersläntare vägrade vika av från den asfalterade vägen. Vi stannade så nära vägkanten vi vågade. Kossan var riktigt envis och strök förbi bilen så att backspegeln vek sig bakåt. Rackarns kossa! Ingen ursäkt fick vi heller…
Enorm sandstrand kommer fram vid lågvatten.
Vägen följer kusten.
Church of St. Clement, byggd på 1500-talet.
Även denna, annorlunda typ av natur finns i Norge och även i Sverige.
Hus med sjöutsikt. Det vita ”knytet” är ett får. De fanns överallt och ofta på vägen.
Väl hemma igen, började planeringen för morgondagens segling. Vindar, strömmar mm. Vår plan är att segla 50 M söderut och lägga oss på östra sidan om Skye. Motvind förstås, men det får vi ta om vi ska undvika de mycket hårda vindarna som ska blåsa här.
Kanske första svajankringen i morgon. Kan ju vara bra med tanke på ekonomin. Här kostar varje natt nästan 500:-.
Vet inte hur vårt Bruceankare klarar tränga igenom kelpen. Kan bli en tuff lärdom eller inte…
Fiskebåtarna har en hel del utrustning på stadskajen. Vissa av de båtar som ger sig ut, ser inte ut att ha fått någon yttre vård på flera år…
Valet mellan bussresor eller hyrbil föll till bilens fördel. Det kom vi fram till vid inspektionen av busstidtabellerna på turistbyrån. Emellertid fanns det ingen liten bil att hyra och följdaktligen sitter Rorsman nu och rattar en större modell av skåpbil.
Vid Callanish fanns några olika stensättningar, varav vi stannade till på de mindre. Har man sett en, har man sett alla, tyckte vi och trängde oss med nöd och näppe ut från den trånga parkeringen. Klumpig bil.
Landskapet var fint.
Black house, en liten samling stenhus där folk bodde till mitten av 1970-talet. De började renoveras 1991 och är nu en turistattraktion.
Ibland tog vi genvägar för att se mer ”vildmark”. Vägarna är smala och skåpbilen bred, vilket krävde stort fokus. Kibben agerade, förutom som kartläsare, även som vänstertrafikspåminnare. Det behövdes några gånger, ska ni veta…
På bilden är det hela vägen som används…
Vid norra spetsen av Isle of Lewis, ön vi är på, åt vi fish & chipsburgare. Port Ness ligger väldigt vackert. Solskenet ger vattnet en turkos nyans över sandbotten. Fin fin badstrand men vem badar i kallvatten? Den torrlagda hamnen närmast i bild.
Denna segelbåt måste ha hyfsat med högvatten för att komma ut. Nu står den fint på botten med sina två kölar.
Hamnen ligger bakom klipporna. Fin färg på vattnet.
Vidare till den yttersta udden på ön, Butt of Lewis. Denna plats är den blåsigaste fyrplatsen i hela Storbritannien.
Fina vidder. Det blåser kring 18 m/s i byarna. Kibben nästan flyger tillbaks i medvinden.
Att titta på upprört hav är fascinerande. Man kan till och med bli lite kaxig, då man står på torra land och vet att Panta Rhei ligger tryggt i sin fålla i Stornoway.
Naturkrafter…
Kibben spanar ner i virvlarna.
Vi kom hem helskinnade från dagens bilresa men en våldsam bilkrasch framför oss, medförde en stunds väntan.
En djup och drömlös natt tar oss tillbaks till normalläge, gällande sömnen. Ligger och lyssnar på regndropparnas mjuka dunsar på salongstaket. Skönt att ligga kvar i kojen och låta morgonpromenaden vänta en stund…
Men efter en alltför kort stund, tystnar både dunsarna och ljudet av vinden i riggen. Kliver upp och njuter av lyxen att kliva upp i en torr och varm salong.
Några bilder från gårdagskvällens promenad i den härligt sommarvarma luften. Ni kan nog inte förstå hur mycket vi njöt av denna värme.
Hamnen och staden sedd från andra sidan.
Den sjunkna trädgården.
Ja, denna söndagsmorgon var ju lite blötare men ändå hyfsat ljummen (14 grader). Stadshuset byggdes 1929.
Kibben tog en tidsresa tillbaks till 1900-talet och träffade en ”Herring girl”. De hjälpte till med strömmingsfisket på den tiden.
Regnet kommer till och från att vara närvarande idag. Här råder ingen vattenbrist och vi ska skölja båten ordentligt, för att få bort saltet.
Den stora gröna oasen lockar till promenader.
Lews Castle. Idag tittade vi in och upplevde stora rum och lyx. Dessutom tog vi varsin scones med fika. Denna gång med alla tillbehör, vilket gav en kulinarisk upplevelse.
Den stora balsalen och ”morgonrummet”.
Lite fakta.
Fikastunden gav energi, vilket vi utnyttjade till att vandra vidare i de fina omgivningarna.
Dags för tvättstuga igen. En tvättmaskin som klarade 9 kg och en för 20 kg! Riktiga bamsingar. Torktumlaren svalde 20 kg och torkade vår tvätt på 15 minuter. Bra grejer.
Idag har vi promenerat 13 km och bekantat oss med omgivningarna. I stort sett alla affärer är stängda, det är ju söndag.
I morgon bör bussarna gå och vi planerar en resa till Port of Ness, i den norra änden av denna ö, Lewis.
Hälsningar från den väldoftande båten med en ren besättning🙂.
Morgon i Stromness: Midsommaraftonens soliga morgon lockade till promenad redan innan klockan sex. Denna dag ska inte sovas bort…
Det kommer att bli mycket sittande och rullande på överseglingen till Stornoway. Därför är det bra att få igång kroppen med en toppbestigning till kullarna bakom staden. Bild över hamnen.
Den mysiga lilla staden med de dyra glassarna… (måste släppa detta nu!).
Sundet där vi formligen ”kastades” in genom igår, ska lite senare idag, ”kasta” ut oss med fin medström. Mäktiga krafter och riktigt ”rufsigt” vatten…
Tidvattenströmmen i sundet bestämmer avgångstiden. Hoppas vi räknat rätt… För nu kastar vi loss…
Passerar mäktiga branta klippor.
Innan solen gick ned på midsommaraftonens kväll, seglar vi längs med Scotlands norra, höga kust. Så mäktigt att se i kvällssolen.
Nordöstra hörnet på Scotland, Cape Wrath. Passerar på behörigt avstånd för att slippa ”gropigt väglag”, races, tidal streams och allt vad de kallas.
Måste säga att midsommaraftonens segling hittills, varit bra. Endast liten dyning från olika håll. Det är länge sedan vi varit uppe så länge under midsommar. Och ännu ska vi inte lägga oss på ett tag. Solen går ned 22:32.
Natten bjöd på mestadels bra vind. Enstaka stunder med svag vind och flaxande segel. Sovit endast varsin halvtimme… Solen steg upp vid 04:30-tiden. Under nattens mörkaste timmar, fick vi sällskap av vågval. Senare även delfiner. Trevliga ögonblick, dessa möten.
Tröttheten dämpas av soluppgången och den gryende dagen. Ännu en ny dag att ta vara på.
Nu närmar vi oss en ny ögrupp. Yttre Hebriderna. Vinden har gett upp och för motor tar vi oss rullande fram mot målet. Med betoning på rull… jösses…
Rejäla sjömärken.
Sista biten in till den fint skyddade hamnen, mitt i staden.
Erik och Marie passerade oss redan innan mörkret ersatte dagsljuset igår. Vi fick ett varmt välkomnande till Stornoway, då vi lade till klockan 07:30, efter 113 M.
Efter lite prat och även besök av en snubbe från hamnen, var det dags att äta lite frukost, och därefter sova en timme… Ivriga att få upptäcka staden och sträcka på benen.
Sommarvarmt! Härligt! Kortbyxor anbefalles. Om vi tog av oss solglasögonen, skulle vi bli tagna för engelsmän, på grund av våra vita ben…🤭.
Vi vandrar oplanerat längs gatorna. Lite vimmelkantiga av sömnbrist och allt gungande under närmare 24 timmar. Känns som vi haft en lyckad fest igår, på självaste midsommaraftonen…
Nu har vi tillbringat både Nationaldagen och midsommaraftonen på havet. Vad blir nästa steg? Korsa Skagerack på julafton…?😊
Hamnen i Stornoway.
Såg ett antal fungerande telefonhytter på sta’n. I några satt information om att de ska tas bort på grund av för lite utnyttjande.
Till sist, en liten pärla, Hillman.
Till sist, gällande bilar. Att gå över gatan är spännande i länder med vänstertrafik… Allt blir fel på något sätt.
Vår midsommarlunch tar vi idag då vi bjuder in våra vänner till sill och nubbe. Hur ska det gå, då hjärnan redan är marinerad av sömnbrist?
Startade klockan åtta i Kirkwall för att få medström ut genom sunden. Skönt att segla igen.
Här måste vi ta oss genom dessa tidvattenvågor. Fick två översköljningar på fördäck… Branta och höga, inger respekt.
Besättningen på Mana tog sovmorgon (som vanligt) men kunde redan efter några timmar passera oss på öppna havet. Högt och effektivt segelplan.
I sundet som syns till höger i bild, slog vi fartrekord…
Häftig medström.
Stromness ser inbjudande ut, där den ligger och trycker på sluttningen.
Efter en behaglig och solvarm dag, nåja flytoverallerna var på, blev det promenader i denna lilla stad (ca 1000 invånare).
Vi upplevde äkta, bottenvarm värme. Så skönt. Tillvaron blev genast härligt behaglig. Till den milda grad att vi köpte varsin liten mjukglass (jo de var väldigt, väldigt små) för 104:-. Priset fick man ju reda på då man köpt denna lyxvara…
Kvällspromenad på landet.
Påminner om Norge.
Hotellet har pondus.
Ett kort möte med Erik och Marie om avgångstid i morgon. Vill ju inte komma i fel tid till sundet där vi tog vårt fartrekord. Motström på 5 knop klarar vi inte.
Planen för tillfället är att vi startar vår 110 M segling till Stornoway på Yttre Hebriderna, kring 11-tiden i morgon, midsommarafton.
Det blir varken sillunch eller grillafton men vi kan lova att vi är vakna under midsommarnattens ljusa skymning… som då vi var unga…
Med en önskan om en fin midsommar till er alla 🌸💐🌸.
Morgonpromenad igen. Ja, ja, det börjar bli lite väl bekanta gator vi vandrar på… Här går vi runt Peedie Sea. En inhängnad av vatten med stora fina gräsytor runt omkring. Det seglas modellsegelbåtar på denna ”sjö”.
Nu börjar det blåsa rejält. 11-15 m/s rätt i sidan. Fendertarna motioneras hårt…
Tankstället är ockuperat av en Bavaria 46:a som kom i natt. Under hela dagen har seglare gått förbi Panta Rhei, bärandes dieseldunkar.
Eftersom vi ligger på ”pool position” ser vi vad som händer på bryggan. Ett antal elektriker och mekaniker har besökt många av båtarna. Det finns behov av underhåll och reparationer.
Inte mycket att rapportera idag, en dag i väntans tecken. På redden ligger en av de största lyxkryssare vi sett. Msc Preziosa, registrerad i Panama. Den är 333 m lång (Silja Serenade är 203 meter).
Den kan ta 4345 passagerare och besättningen uppgår till 1388… Barkasserna ”skyfflade” in turisterna (120 personer i varje) och Kirkwalls gator blev en enda tät massa av Homo Sapiens, bablandes de flesta språk som vi känner till…
Avslutar dagen med att äta ute på Helgi’s, en mysig pub med typisk engelsk mat. Alltså inte gourmet men helt ok i detta landet… Erik och Marie gjorde oss sällskap. Vi ser alla fram mot att segla vidare i morgon.
Om det blir till Stromness, här på Orkney, eller till Stornoway i Yttre Hebriderna, beslutas i morgon. Alltså, antingen 35 M eller 135 M… Allt beroende på hur väderfönstret utvecklar sig under natten.
Det är knepiga vindförhållanden just nu… Oavsett beslut, får Pentan träda i tjänst igen…
Måndag: Morgopromenad till Tesco för några färska bröd till frukosten. Passade på att plocka med mig fyra öl, vilka jag fick lämna tillbaks. Efter 10:00 är det fritt fram…
På väg till St Magnus Cathredal för att se insidan. Först en yttre reprisbild på denna mäktiga byggnad i röd sandsten.
Katedralen är otroligt mäktig. Nu pågår en utställning med vackra segel hängande mellan pelarna. Nästa bild är tagen halvvägs i denna bild. Lång…
Började byggas på 1600-talet och byggdes ut under 300 år…
Därefter en promenad till Skottlands äldsta bibliotek. Men utseendet, både det yttre och inre, stämde inte alls. De var moderna.
Bussresa till Skara Brae. En bosättning som byggdes innan pyramiderna. Den kom i dagen 1850 efter en storm.
De har byggt en replika vid museet och att därefter se originalets rester gav en tidsresa från vår tid till 5000 år bakåt. Lite ”ståpäls” då man inser historiens gång.
Originalet, som det stormande havet blottlade.
Skaill House har sin egen historia.
Landägaren (laird på engelska) hade exklusiv smak och pengar.
Bussföraren var tung på gasen, men vi kom helskinnade tillbaks till vår ”base camp”. Blir några nätter till i Kirkwall.
Vinden avtog någon timme på kvällen och ersattes av strilande regn. Passade på att tanka fullt. Det går åt en hel del diesel numera… Vart tog ”normalvädret” vägen…?
Dieselstationen och hamnkontoret.
Blev åter inbjudna till Mana för väderplanering och umgänge. Det tar mycket tid att planera seglingen. Både vind och strömmar ska passa för att slippa en jobbig resa, eller delar av den.
Tisdag: Som vanligt en morgonpromenad. Nattens regn har ersatts av några välkomnande solluckor. Känns lite varmare trots den evigt blåsande vinden. En vind som inte tar hänsyn till oss småbåtar.
I morgon kommer en ”liten kuling” att dra in över ögruppen.
På toppen av stenmuren har de stående stenar. Vi vet inte anledningen men såg samma byggnadssätt på Shetlandsöarna.
Another day in paradise, eller att gilla läget och t.ex. gå till sta’n igen. Ett besök på Orkney Museum och därefter in i stadshuset för en utställning. På St Magnus Café, i Stadshuset, satt många lokala pensionärer. Kan ju inte vara fel att prova en kopp Minestronesoppa och tonfisksandwichar. Godkänt och det gällde även priset. Speciellt då vi jämför med Skara Braes kafé, där vi tog varsin kopp choklad och varsin torr scones, utan extra mumsmums (221:-)…
Tar det lugnt och fördriver tiden med vad som faller in. Köpte lite, med betoning på lite, lösgodis. Engelsk lösgodis är inte god…
Kibben stickar i salongen, undertecknad tar några ackord i musikstudion (förpiken). Läsning av spännande kriminalromaner sker i biblioteket (salongen). Där har vi även intagit kvällens middag… Kvällen avslutas i sovrummet… Liten båt med många möjligheter…
Möjligen kommer ett väderfönster på torsdag, som ger oss läge att ta oss till Stromness. Volvo Pentan är laddad…
Men först ett avsked… Fem dygn i Lerwick gav oss lite ”hemmakänsla”. Vi kände ju även till staden och omgivningarna från vårt tidigare besök 2012. Trevliga och hjälpsamma bofasta, och även båtgrannar. Det är inspirerande att tala engelska och försöka lära sig ett och annat nytt ord.
Dessutom har vi fått nya trevliga norska vänner i ”Mana” (SwedeStar 370).
Vaknar innan klockan. Solen har precis gått upp 04:15 och vi kastar loss direkt, innan frukost. Eftersom det inte blåser, tänker vi inta den under gång. Det skulle visa sig bli svårare än vi förväntat oss…
Lerwick visar sin finaste sida i denna arla morgonstund och nog tycker vi att stadens grå nyans har fått lite färg. I alla fall i våra hjärtan…
Ännu ett kryssningsfartyg på väg in med turister och pengar. Under vår tid såg vi fyra stycken, besöka staden. En viktig inkomstkälla…
Här ligger vi fortfarande i vågskydd av ön Bressay. Det går inte att fånga vågornas storlek på bild. Allt verkar så ”platt” och enkelt…
… men det är inte platt och framför allt inte enkelt i en liten båt… vågorna syns inte i bild…
Då vi kom ut på helt öppet vatten mötte vi ”kämpestor” dyning. En dyning som rullade in mot babords bog och gjorde livet ombord påfrestande. Tio timmar framåt fick vi bra ”träning” av samtliga muskler i kroppen…
Autopiloten styrde bra. Seglen kunde inte stå i gungandet. Frukosten tog sin tid att få till. Även att äta. JÖSSES vad det rullade!
Den utlovade vinden var klenare än prognostiserat och korta stunder hissade vi storseglet men fick ta ned det igen. Misshandel av segel att ha den uppe…
Fair Isle i diset. Det finns ett sextiotal bofasta på ön. Ett måste att besöka ifall man är i dessa farvatten. Det fick vi höra av samtliga vi mötte. Synd att missa men vår 100 M etapp gav oss inte ro att stanna till… Vi rullade vidare… med betoning på rulla… Ville i hamn innan en friskare västvind skulle komma. Enligt väderrapporteringen är det många svårbedömda lågtryck som försvårar våra planer framöver. Det vore förstås trevligt att ankra i en skyddad vik, om vädret inte vore så växlande och hårt.
Regnet hittade oss på kvällen och blev vår följeslagare resten av resan. Med regnet kom även lite mer vind. Här tas storseglet upp igen. Djup slör och mindre än 7 m/s gav hårda ryck i storseglet. Motorn fick gå samtliga 19 timmar, som färden tog.
Första sundet på Orkneyöarna gav oss en aning motström (vi anlände 30 minuter för sent). Men vi slapp dess fulla styrka på 2 knop. Dessbättre fick vi medström sista timmen och Pentan, som normalt tar oss fram i 5 knop, gav oss glädjesiffror kring 7.5-8 knop😊. Måste än en gång lovorda, speciellt iPadens enkla funktioner gällande position, snabbhet och tidvattenfakta. Paddan är vår reservplotter.
Halv tolv på natten, förtöjde vi bakom ”Mana”. De hade anlänt fyra timmar tidigare. Regnet fortsatte att skölja våra regnställ från saltkristaller, medan vi förtöjde och fendrade av ordentligt. Västanvinden skulle komma med frisk bris tidigt på morgonen. Och till sist… elkontakten! Tänk att få värme och kunna torka allt det blöta, enbart genom några koppartrådar från bryggan…
Morgonen i Kirkwall var fortsatt regnig men solen var på väg.
På denna ruin flyttade de 1877, muren några yard för att bredda vägen…
St Magnus Cathedral. Öppnar för oss turister på eftermiddagen.
Fina byggnader…
… som vi nu endast kan se resterna av.
Här är en utomhusbowlingbana på naturgräs. Superfin och slät yta.
Vi ligger längst in på 2.5 – 4.7 meters djup, beroende på tidvattnet. Skönt med flytbrygga. Hamnen är bra och hamnkaptenen tog inte betalt för första natten… bara en sådan sak gör ju att besöket börjar bra… Ska försöka köpa några liter diesel till vår hjälte för dagen, Pentan. Den lilla vita boden är hamnkuren, där vi checkade in och den ännu mindre gröna ”plastdunken” är dieselmacken.
I skrivande stund viner vinden i våra lazyjacks och korta regnskurar passerar och lämnar blöta spår efter sig. Hyfsat varmt är det och vi planerar nästa ”drag”, som är väderberoende. Ser tufft ut, men det är bara att ”sitta still i båten”… medan fendrarna får jobba dygnet runt…
Hela kroppen känns härligt begagnad efter överseglingen. Det finns tydligen över 600 muskler i människokroppen och vi har nog nyttjat de flesta, det senaste dygnet…
Tidig middag och därefter en soft afton denna blåsiga söndag.
Hälsar besättningen från Orkneyöarna, med 200 öar, varav ett 20-tal är bebodda av 20.000 invånare.
Det tror vi på, just nu. Start innan 06:00 i morgon, för att hinna ända till Orkneyöarna, innan nästa ”blody” kuling drar in. Orkneyöarna, med staden Kirkwall, ligger 100 M söderöver och lockar med nya upplevelser och fina naturscenerier.
Tyvärr ger inte ”väderfönstret” oss möjlighet att stanna till på Fair Isle, där det finns lunnefåglar och vackra, branta klippor.
Sista väderprognosen tar vi in då vi lämnar hamnen, och hoppas på att den inte ändrar sig alltför mycket under resan… Vi kommer att möta mäktig dyning som bör ha lagt sig något, tills i morgon.
Morgonpromenadens vyer börjar bli bekanta. Idag hittade vi en katolsk kyrka som var öppen.
Vidare till Flower park. Där spelade några gamlingar ”outdoor grass bowling” på den mest enastående jämna, släta gräsmatta vi någonsin skådat.
Denna engelska gentleman, som seglar en 50 år gammal, mindre träbåt, har alltid då vi frågat, med glädje delgett oss kunskap om segling i dessa vatten. Kibben fick hålla hans blombukett och vinflaska, medan han letade fram mer fakta. Hans fru jobbar för tillfället på Fair Isle, så presenterna var till en god vän, som skulle plocka upp honom… hmm…
Köpte två Pilot books över Skottland. Ovärderliga om vi vill ligga i naturhamnar. Runt öarna och i sunden på Orkney, drar strömmen med 2-3 knop och då gäller det att veta var och vad som gäller…
Avslutningsmiddag åter på The Dowry.
Panta Rhei är redo, är vi…? En tuff resa väntar på sin början… Vi får sällskap av våra norska vänner i Mana (SwedStar 370). Vi seglar i olika fartklasser…😊. God natt…
Bilden tagen i början av musikstunden. Folk och spelemän droppade in hela tiden.
Först en bild från musikpuben från igår kväll. En trevlig tillställning där pianot och dragspelet var dominerande. Övriga instrument var fiol, gitarr och ukulele. Det var nio spelemän vid 21-tiden då vi lämnade puben, som nu var full med publik. Vi hade sällskap av våra norska vänner, Erik och Marie.
Det börjar fylla på i hamnen och kryssningsfartyget utgör ett bra skydd för vågor norrifrån. Morgonpromenaden går längs stranden.
Stora kyrkogårdar på slänten. Bild på den nya…
… och den gamla.
Detta är anledningen till att vi är kvar…
En färgklick i allt det grå.
Ett besök på museet om Shetlandsöarnas historia. Fint upplagt och mycket att ta in. Såpass att vi fikade i konstgalleriet…
… och tog varsin glass till middagens efterrätt… Det är ju sommar här (16 grader) och folk går i kortbyxor och T-shirt. Många badar dessutom. Inte vi, nej, nej och nej.
Helt plötsligt börjar torsdagens klara ljus övergå i aftontoner och därmed har vi avverkat ännu en dag i hamnens bekväma famn. Vi har gått runt lite överallt och fått ihop 13 km.
Rorsman har till och med fått igång gitarren, tack vare värmen. Äntligen…
I klubbhuset har vi hyfsad internet och fin utsikt. Vinden har ökat på eftermiddagen och ska kulminera i natt och på fredag. Därefter är dags att röra på oss.
Skulle vi segla iväg eller stanna? Många variabler fanns i vågskålen och det som fick oss att stanna kvar, var Eriks (norska båtgrannen) information om hur våra tänkta hamnar söderöver var beskaffade. Oavsett, segling eller inte, blir vi liggande i någon av hamnarna och då är Lerwick bästa platsen gällande utbud mm.
Betalade 1300 nya kronor till hamnkontoret, för ytterligare tre nätter.
Kryssningsfartyget Aida, höll på att ankra, denna tidiga och vindstilla morgon. Det är stundtals obefintlig internet här på dagarna, och med alla kryssningspassagerare som ”skyfflas” iland, dör det lilla som eventuellt skulle orka med ett enkelt mail…
Vi har fått en egen plats längs bryggan.
Morgonpromenad till Lerwick Boating Club, för morgonbestyren.
Därefter promenad genom sta’n. Det finns många kyrkor. Alla lika grå och vissa är helt vanliga fyrkantiga byggnader.
Vi tar färjan över till Bressay som ligger någon nautisk mil öster om hamnen. Innan vi lämnade, tog vi emot en båt på vår babordssida. Bra att kolla att de inte fendrar av mot våra skrovfönster.
Lerwick sedd från redden.
Första gången på resan som cyklarna tas fram. Cyklade till sydänden av ön.
Mängder av får och enormt stora ytor. Böljande gröna kullar och många vrak runt ön. Därefter cyklade vi till norra delen i motvind.
En trevlig utflykt (16 km). Fikade i båten och gick till biblioteket där de har bra wi-fi. Uppdaterade våra elektroniska grejer.
Bakom oss ligger det tre båtar i bredd. Innersta båten får mycket tryck, då vinden blåser rakt in mot sidan på de ”tre musketörerna”… De senast anlända är från Frankrike.
Kryssningsfartyget har lämnat och internet återgår till normal tröghet…
Middag ombord och möjligen går vi till en pub vid 20-tiden, där det ska spelas musik idag. Musikerna droppar in allt eftersom och ensamblen växer med olika instrument.
Hälsningar från besättningen med något trötta benmuskler.
Inte många som kommit igång tidig morgon. Några bilder på centrum. Tydligen har invånarantalet på Shetlandsöarna de senaste åren, sjunkit från ca 27.000 till 24.000. I Lerwick bor omkring 7500.
Ett antal smala gränder påminner om Gamla Stan i Stockholm, fast i mycket mindre skala.
Denna båt kräver högvatten vid sjösättning.
Långpromenad runt sta’n på fina gångvägar.
Till höger, utanför bild, ligger en golfbana anlagd 1920. De banor vi såg, sluttade mycket.
Hur var det nu med den ”röda” dagen? Jo, vi fyllde våra tomma dieseldunkar med röd (skattereducerad) diesel. Något annat val fanns inte. Helt ok att använda i GB men då vi kommer in i EU igen, då kan det bli problem.
Det finns mycket information på nätet men som vi tolkar det, ska vi klara oss då vi skrivit på ett papper med fakta om båt och mängden diesel. Det pappret fick vi inte behålla. Tog ett foto. Mitt kvitto är viktigt att spara. Loggbok bör också föras, just in case of…
Ifall vi blir kontrollerade i tex Nederländerna. Kan de, enligt dieselsnubben här, ringa hit och kontrollera om allt stämmer mot mitt kvitto… Verkar ovanligt struligt…
Vi har ett ”tillfälligt” tillstånd att segla in i EU, utan risk för böter, fängelse (jo även det står någonstans i mängden av information) eller att de tar båten i beslag… Man blir trött av denna ”soppa”…
Nåväl, vi har gjort det vi kan. Det kommer att bli mer röd diesel, allt eftersom vår resa fortsätter.
I övrigt har vi tvättat, storhandlat, fixat med båten. Att växla till oss några enpundsmynt som behövdes till tvättmaskinen, frestade tålamodet. Ingen affär var intresserad av denna transaktion, men till sist kom Kibben på att ge sig på en taxi. Det var väl inget föraren såg några framtidsutsikter i, men vi fick ihop till det som behövdes…
Intagit en Caesarsallad inkluderande blackpudding. Den påminner om blodpudding men var fluffigare och mer kryddad och smaksatt. Gott.
Bra väder idag men förstås svalt. Vet inte i skrivande stund om vi seglar vidare i morgon. Det ska blåsa frisk till hård vind från fel håll, i många dagar framöver. Var vill vi ligga inblåsta?
Både på Out Skerries och här på Whalsay har vi varit ensam gästbåt. Legat mot stora bildäck eller andra stora avbärare, och fått klättra upp från båten, vilket naturligtvis gett en viss träning, men som kan gå fel…
Nu ska vi ta oss till huvudstaden och trängas med andra båtar. Där finns flytbryggor, vilket gör det hela mycket enklare.
En kortare morgonpromenad för att få igång kroppen. Träffade en trevlig och möjligen något ”eljest” snubbe, som vi gick med. Han talade med någon form av äkta dialekt. Helt klart något vi inte hört förut. Dessutom stammade han svårt.
Men på något sätt kunde vi förstå varandra. Han tyckte som vi, att promenader är viktigt och en intressant nyhet var att den röda stora fiskebåten är till salu…
Tidplanen för oss, var att vänta in vinden och strömmen. Medan vi åt frukost, blev vi i det närmaste inlåsta av en fiskebåt. Men allt löste sig innan vi kastade loss…
Någon som gillar att bo med vidunderlig utsikt och utan grannar och granar… Böljande landskap.
Snubben som vi talade med i morse, berättade att det ligger stora lyxkryssare i hamnen (vilket Kibben redan sett på Marine Traffic, men vi höll masken för att hålla igång vår svårtydda konversation). Möten med människor vi träffar ger positiva vibbar och bra information…
Lade oss utanpå en norsk SwedeStar 370. Vi fick inte gå iland innan vi fyllt i en ”Pleasure Craft Report” på nätet.
Och det tog sin tid! Mängder av information skulle fyllas i och det var inte alltid lätt att förstå allt…
Femtio minuter senare var vi godkända och kunde hala vår gula karantärsflagga (som vi inte hissat över huvudtaget) och kunde gå iland för att betala hamnavgiften.
Går till båtklubben för att kolla in faciliteterna.
Typisk Shetland.
Inne i båtklubben. År 2012 lämnade vi våra klubbvimplar, men såg dem inte bland alla nyare.
Typiska skorstenar, i mängder…
Maffig och grå. Grå som så många andra byggnader.
Handlade ”fish & ships” och åt i båten. Gott men mastigt fett… Ut och promenera igen…
Bra väder och svag vind gör stadsvandringen behaglig.
Det verkar endast finnas ”röd” diesel att tillgå här i hamnen. Oskattad och därmed ”olaglig” men vi tror att det är ok, om man behåller kvittot och för loggbok. Osäker på hur det är med den saken… Får väl hitta någon snubbe och börja snacka…😊
Söndag eftermiddag och kväll. Bra drag då vinden tog i mellan 8-13 m/s. Vi hade tur som klarade höjda, och slapp kryssa. Focken jobbade hårt och fint. Likaså Kibben…
Lyckades fickparkera mellan två fisketrålare. Det var svårt att få tampar till kajen, eftersom både vind och ström motverkade våra insatser. Dessutom lågvatten och högt till kajkanten.
Kibben är bra på att klättra på däck, alltså inte bara båtdäck, utan grova, svarta lastbilsdäck. Därmed lyckades vi med vår förtöjning.
En reflektion vid middagsbordet: -”Vi kanske inte ska stanna på svåra platser”… Men detta visste vi ju inte innan vi anlände och detta var den enda lediga platsen och vi ville inte ut i blåsten igen.
Efter middagen, en promenad. Panta Rhei ligger vid den gula jättetrålaren.
År 2012 var denna ö, Isle of Noss, vårt första landmärke, då vi dundrade in mot Lerwick i natten. Speciell profil.
Två jättetrålare ligger vid kaj.
Skön promenad men i blåsigaste laget. På Out Skerries finns inga träd. Här på Whalsay hittade vi några runt enstaka hus…
Dörrarna på de offentliga hus vi besökt (väntrum, toaletter och kyrka) har kraftiga fjädrar för att stänga dem. Och alla öppnas inåt, av förståeliga skäl… Det blåser mest hela tiden…
Det känns att vi fortfarande har en liten sömnskuld kvar. Eller så är det kanske för att vi lever alltför aktivt för tillfället… Mycket blåst och gung…
Ska nog betala av lite på sömnskulden. God natt från blåsiga Whalsay.
Efter några timmars drömlös sömn, tar vi dagens första promenad. En hamnansvarig kom och berättade hur allt fungerar. Allt fungerar inte, kan vi konstatera…😊. Men känslan är god och gästfriheten stor…
Beroende på tidvattnet, är det olika svårt att kliva av och ombord. Här är det högvatten.
Vi gick på hela öns vägnät under promenaden, vilket är mindre än 1.5 km… Ett litet samhälle med drygt 33 bofasta idag (år 2012 omkring 60-80 bofasta. Över 15 bilar på dessa två små bebodda öar…
Vi ligger på Bruray. På bilden, den större ön Housay. De är förbundna med en smal betongbro.
Panta Rhei kurar bakom den bortre piren.
Det finns några riktigt gamla hus, men de är förfallna.
Ett promenadtips från en kvinna med hund vi mötte, tog oss runt hela Bruray. Hon flyttade hit för fyra år sedan, på grund av för högt tempo på fastlandet. Vi frågade inte vad hon jobbade med.
Hon kunde berätta att den lilla affären stängde 2017. Likaså skolan. Sjuksystern lämnade samma år. Det märks och känns att tiden var något ”bättre” 2012, då vi besökte öarna första gången… Dessutom träffade vi då, öns ”JR Ewing” med familj. Så icke denna gång. Ska skriva om det mötet, någon gång senare i bloggen…
För övrigt kan vi meddela att den trevliga golden retrievern kvinnan släpade på, var tjockare än en gris inför julslakten. Stackars hund. Den hade av förståeliga skäl svårt att gå.
Fyren som leder båtfarare in via norra inloppet, står på ön Bound Skerry, den obebodda ön.
Högsta punkten på ön med 360 graders utsikt. Samtliga hus syns. Hamnen och den mindre farleden ut likaså.
Stormfåglar från ovan.
Grov, rostig kaj men robust… Hela båten är saltindränkt efter överseglingen.
Det är lördag och påpassligt firar vi att allt gått bra och vår segling nu börjat på ”allvar”. Hädanefter blir det nya hamnar, förutom Lerwick.
Hittade en kyld Champagne i det 11 gradiga kölsvinet. Räckte både till fördrink och fisksoppan…
Golfströmmens värme flödar nog mest på Irlands och Storbritanniens västra kuster.
Den lågtstående solen, avslöjade saltstänkets verkan. Dags att skölja bort det värsta…
Söndag
En envis frisk nordvästvind håller oss kvar i hamn. Planerade ta oss norrut men ändrar planen till att segla SV med bara focken satt. Känns som att vi är klara med Out Skerries.
Kyrkan.
Talade länge med denna gamla fiskargubbe. Han har fiskat scallops (pilgrimsmusslor) under sitt arbetsliv, men aldrig smakat dessa läckerheter. Hans son har tagit över fiskebåten och därmed finns en fiskare kvar på ön. Men även sonen fiskar endast scallops. Vi fick se redskapen som släpar/krattar på havsbotten. Verkar mycket förstörande…
Här hämtas musslorna och fraktas till Mainland Shetland, med färjan Filla. Det kom ytterligare fyra bilar till ön, medan två lämnade…
Dags att segla vidare på eftermiddagen, då vinden lugnat sig en aning. Endast några timmars färd med gung…
Det är inte en dans över huvudtaget, även om jitterbug med hopp och lätta kast med skruv, till stora delar liknar vår segling. Det tog 34 timmar att lämna EU och komma till Out Skerries, på Shetlandsöarna. Den närmaste ön på vår resa västerut…
Det började som planerat. Vinden var en aning klenare än prognosen, vilket var bra, för den räckte till. Dyningen som stormen byggt upp några dagar innan, rullade mäktigt in mot babords bog. Wow, vilka enorma vattenmassor. Endast några meter höga och 30-40 meter mellan topparna. I dessa dalar började vindens vågor att bygga upp sig. Fulla ställ och vinden in från sidan gjorde färden snabb, och därmed stökig. Som vanligt på en segling över stora vatten…
Autopiloten klarade av att styra men Rorsman valde att låta den vila, och satt på sittbrunnskanten och rattade, mesta tiden…
Kvällen kom och därmed försvann den klena värmen från solens strålar. Påpälsade som övergödda gråsälar, tog vi oss gungande/ hoppande/skruvande fram i det alltmer avtagande ljuset… Så här års blir det inte helt mörkt, vilket kändes bra.
Men gungandet/hoppandet/skruvandet fortsatte… Att gå in i båten var förenat med risker att slå sig, om man tappade greppet… Att det ska vara så svårt…? Så var det inte för 20 år sedan… hmm…
Kibben kände av sjösjukan då hon skulle ned och vila en stund. Hon som klarat det mesta gällande ”kaotiska rörelser”… Nej, någon lätt första dag, blev det inte!
Däremot fick vi fira den svenska nationaldagen i sol och svaga vindar. Vi började firandet klockan 00:00 den 6 juni och avslutade klockan 24:00 samma dag. Hela tiden ombord och på väg västerut.
Vi hann segla 85 M innan vinden avtog till 2-4 m/s och vi tog ned seglen. Gungandet, som nu lugnat ned sig, gjorde ändå att seglen slog och måste bärgas.
Volvo Pentan väcktes till liv och fick jobba 11 timmar innan vinden återkom.
En tankeställare över vår demokrati och frihet som generationer före oss har byggt, och format till dagens Sverige… Vi för den svenska fanan ”högt”…
Man blir glad av att möta stormfåglar. Med stela och snabba vingrörelser tar de fart och segelflyger därefter längs vågdalarna. De susade förbi oss även under dygnets mörkaste timmar. Endast någon meter från toppvant och stäv. Man får faktiskt ögonkontakt med dem. En sällsam känsla…
Även sulan är skicklig på att glida. Och dyka i vattnet från hög höjd.
Vi passade på att ta korta sovstunder under Nationaldagen. Rorsman tog sig två stycken entimmars ”powernaps”. Kibben fick en extra i bonus efter sjösjukan.
Nu glider vi in i andra natten och självklart vill ögonlocken senare på kvällen, sluta sig… Att sitta och styra en båt går väl an, även om man nickar till någon sekund…
Sista timmarna under andra natten tog vi ett rev i storseglet för att låta våra trötta hjärnor hinna med att hitta infarten till hamnen.
I nattens mörkaste timme tog vi ned seglen och styrde in i hamninloppet. Tidvattnet var som lägst, vilket gav minst påverkan av strömmar. Vi kände igen oss, eftersom vi varit här 2012, men den något ”romantiserade” minnesbilden i våra hjärnor, fick sig en uppdatering.
Förtöjde mot en grov kaj. Fendrade av ordentligt och såg till att förtöjningslinorna var tillräckligt långa för att klara tidvattensskillnaden på 1.2 meter. Vi orkade inte ens att klättra upp till kajen, utan gjorde klart skepp och kramade varandra för en lyckad resa…
En stunds kontemplation och därefter uppkoppling till internet för att kolla kommande väder…
Kröp ned i den efterlängtade kojen med tunga ögonlock och släckte ljuset 03:45 (02:45 lokal tid).
Ifall ni vill ha kontakt med oss, så länge vi är i ”The Empire” (England), använd WhatsAp. Allt annat kostar stålar.
God natt, från en sjörullad besättning på Panta Rhei…
Kopervik, känner vi oss färdiga med. Som vanligt, om det passar, en morgonpromenad innan frukost.
En kortare segling till Rövaer, med endast focken utrullad. Det får bli dagens aktivitet. Även molnen aktiverades. Efter att vi kastat loss kom ”vintern” över nejden.
Vindstötar på 13 m/s var lagom för det lilla seglet, i undanvinden.
Dessa stora fartyg (gas ?) har legat här alla gånger vi passerat. De ser fullastade ut. Kanske någon ”reservdepå”. Flera ankare och många linor till land.
Väljer att inte segla genom kanalen i Haugesund. Enklare att segla stora farleden. Enligt seglare vi talat med, har de ökat hamnavgifterna rejält, 550 NOK inklusive el men utan dusch.
Efter en behaglig segling med tanke på vädret, var vi framme i gästhamnen. Mycket trivsammare att vara här än i Kopervik. Har hamnen för oss själva. Hamnavgift 250 NOK.
Hamnen sedd från bron (Urd, där vi ligger och huvudön Rövaer till vänster). Det finns en fin liten affär på ön. Även ett fint ”Maritimmuseum” med intressanta fakta om havet och djurlivet. Endast ett 80-tal åretruntboende.
Passagen går rätt genom samhället. Ögruppen påminner om Kvitsöy, men är mindre. Dock lika charmig.
Idag blir det både en längre och senare kvällspromenad. Lyxar till middagen som består av fiskhamburgare, egen potatissallad, broccoli, avokado och sallad. Mjukar upp lederna med ett halvt glas rött…
Det är ljust länge på kvällarna. Våghöjden enligt VHF-rapporten är 3.5-4 meter. Respektingivande! Dessa monumentala vattenmassor sveper långt upp på de första skären, som kommer i deras väg.
”Turstien” tog oss både till toppen av ön (46 meter) och buskig vegetation. Stigen var bitvis riktigt krävande. Man vet att man är i Norge, då vissa delar av stigen kräver att man hjälper till att dra sig upp, för det är så brant. Här har Kibben tagit hjälp av repet.
Både getter och får finns på ön. Frisk luft och bra bete året runt.
Som sagt, respektingivande vågor. De bör nog lugna ned sig tills i morgon… kan man i alla fall önska sig…
Det blev en lång promenad i vacker natur och frisk vind. Bör ge god nattsömn… Rövaer, torsdag
Vi har stirrat i Windyappen (väderprognos) mest hela tiden på förmiddagen. Tyvärr förbättrar det inte prognosen… Kollar igen, senare… och igen… och igen…
Bytte några böcker. Många språk att välja på.
Dags att göra de sista förberedelserna inför överseglingen. Installerade våra MOB1 i flytvästarna. Monterade säkerhetslina längs båten. Fyller ”grab sacken” med skeppspapper, telefoner, paddor, pass mm. Epirben är installerad. Livflotten, lätt åtkomlig i babords sittbrunnstoft. Förtöjd till en fast punkt vid rattpidestalen.
Kibben plockade fisk och räkor ur vår nya frys ombord. Till lunch hade hon lagat till en bedårande god fiskgryta!
Torskrygg, räkor, broccoli, fänkål, potatis, lök, tomater och saffran… samt aioli.
Nu på eftermiddagen kom det utlovade regnet. Det är 12 grader ute och knappt 11 grader i havet. Det blåser friskt och kyler därmed ganska bra.
Vår plan är att segla ut ikväll, men vi ska stirra på väderappen in i det sista. Oavsett hur vi gör kommer det att bli en lång, tuff, blöt och svinigt kall segling. Sätter en waypoint på Outer Skerries, 195 M. Sedan kommer vindarna att bestämma var vi till sist hamnar…
Det blir troligtvis väldigt många timmar motorgång, om prognosen håller.
Vi känner oss redo och hoppas att det går att komma över till Shetlandsöarna. Om det blir alltför jobbigt innan vi kommit halvvägs, kan vi ta oss mot norska kusten igen…
Natten var lugn, och i morgonljuset ser vi att havet utanför hamnen är täckt med vågor där topparna är vresigt vita. Vågor som rundat den skyddande udden rullar in och gör livet en aning ”ryckigt”, trots gummihulkar på förtöjningslinorna. Vi ligger tryggt och bra och endast de värsta vindstötarna hugger tag i masten och ger oss slagsida.
Morgonpromenaden kombinerades med matinköp. Rhododendron finns i de flesta trädgårdar.
Kollade motor och drev och såg att bränsleledningen har skavt mot röret för oljemätstickan. Dålig installation av Penta. Gorillatape fixar problemet. Lite båtvård och allmän kontroll av saker ombord. Om någon timme ska stormen rasa som värst och då kommer även regnet.
Men innan dess tar vi några vändor på sta`n. En stad som inte känns lika mysig som de vi tidigare besökt. Eftersom gästhamnar/städer får pengarna att rulla, kan vi lika gärna gå ut och äta… annars får vi ju inte bra flöde på stålarna… Det räcker egentligen med att båten rullar och inte stålarna… men ibland så…
En enkel kinesisk restaurang lockade in oss på lunch för 155 NOK. Hyggligt pris, tänkte vi, och bänkade oss i den folktomma, spartanska lokalen. Efter några svåra tolkningar mellan kockens kinesisknorska och vårt tungomål, valde vi det han föreslog. Dagens lunch breiflabb (marulk) med okänd, medelstark sås (vi förstod inte alla varianter).
Det var riktigt gott och vi njöt av lunchen, ovetandes om att vi snart skulle bli lite fattigare än planerat. Det kostade 630 NOK. Ok, gilla läget och framförallt gillade vi maten. Första gången vi ätit breiflabb. Vi kunde dock inte betala med kort och några norska pengar hade vi inte.
Med stor tillit till två svenska pensionärer, förklarade kocken, tidigare servitör, nu kassör, att det finns en uttagsautomat tre hundra meter in mot centrum. Vi vandrade dit och hade en fight med automaten, som gjorde ett enkelt uttag, så krångligt som det bara går… Vi gick dock segrande ur denna strid… Men den norska banken tog 20 NOK för detta arbete som vi utfört… Bävar vad som kommer att stå på kontoutdraget hos vår Swedbank… De ska väl också ha något, för något de inte gör…😊
PS Notan slutade på nästan samma summa som vi betalade på Rema1000 för tre dagars mat…
Mätta, panka och med ett antal norska kronor i fickan, tog vi oss tillbaks till vår gungande båt för en fika. Vinden ökade och regnet började hamra på salongstaket lagom till vår fikastund…
Kvitsöy. Morgonpromenaden avslutades joggande tillbaks till båten…
Tar oss vidare, ut ur den lilla skärgården.
Huvudön har många ”flikar” med kajer, bryggor och hus. År 2023 fanns cirka 500 bofasta här.
En av många laxodlingar vi kommer att se i Norge.
Gråvädret och regnskurarna omger oss.
Seglar med endast focken satt. Höjdar allt det går och mötte mäktig dyning i öppningen mellan Kvitsöyarkipelagen och Karmöy. Får ännu en gång en påminnelse om att inte vara ute på öppet hav då det blåser friskt…
Vinden, fortsatt 11-13 m/s men allt blir så mycket enklare då vi slipper de mäktiga vågbergen, i lä av Karmöy. Det är kallt, blött och lite motigt… Kanske inte helt kul just för ögonblicket…
Desto skönare att ha kommit fram. En lätt lunch och en varm kaffekopp gör underverk… Här ska vi stanna två dygn på grund av stormen som kommer passera oss. Blir nog lite oroligt, även om vi ligger hyfsat i lä av bebyggelsen.
Den holländska grannbåten seglade nonstop från Haarlingen… De fick en tuff avslutning.
Vi har besökt Kopervik tidigare och vi kan åter konstatera att serviceanläggningen, som består (just nu) av en enda offentlig WC, är ”helrutten”. Toastolen och pappershållaren är det enda som fungerar… Första gången på resan vi måste duscha ombord… Ström och vatten finns på bryggan, vilket är det viktigaste just för tillfället.
En skärmdump på vädret för i morgon. Inte kul, inte alls kul… Det tråkiga är dessa hårda vindar även flera dagar framåt…
Vi får fördriva tiden med att turista… Over and out.
Tananger. Hyfsat fin morgon för en promenad. Vinden lagom frisk och från rätt riktning. Planerar att endast segla 11M och tar det lite ”semesterlugnt”.
Den inre gästhamnen som båtklubben driver syns till höger i bild. Vi ligger längre ut (bild igår), ensamma.
Gamla lotsen spanar efter fartyg. Kibben gör honom sällskap men hon spanar mest efter rätta vindar, som kan ta oss långt västerut.
Närmar oss Kvitsöy
Det finns ett flertal små vattenvägar man kan välja, för att komma in i denna fina lilla skärgård.
Mängder av små öar och skär, ger många skyddade hamnar. Vi ligger ensamma vid gästbryggan. Mötte några båtar som troligtvis skulle hem för arbetsveckan.
Passar på att ta en långpromenad i det fina vädret. Den mäktiga fyren, som byggdes 1829, är ett bra riktmärke. De små vita prickarna till vänster i bild, är får (sauer på norska). Vi mötte hundratals av dem på de stora gröna ytorna, på ön.
Fyren från 1700-talet.
En lite annorlunda natur med gröna fält bland skrevorna. Fåren har en fin miljö att vistas i.
Konstnären Lauritz Haaland bodde här. Han var en framstående norsk marinmålare. Några av hans verk och även andra konstnärers verk, var monterade på staketet som omgärdar villan han bodde i.
Kvitsöy är en väldigt fin ögrupp, inte långt från Tananger eller Stavanger. Solen hjälpte till att göra dagen till ett fint semesterminne.
Men det gäller att njuta och leva i nuet, för på tisdag förväntas vindar på upp till 25 m/s i byarna (stormbyar). Planen för imorgon blir att byta hamn.
Det blåser redan ”liten kuling” som de säger här. Vi ligger tryggt förtöjda mot den gamla bryggan, i denna skärgårdsidyll…
Fyller diesel innan vi lämnar Egersund. Tror nog att Pentan får ett långt arbetspass idag. Förhoppningen är att prognosen stämmer, för då kan vi möjligen segla en stund. Vi tänkte avverka 40M i sol och laber bris.
Vita hus, vackert belägna vid vattnet på väg norrut från Egersund.
Knappt någon vind. Prognosen lovade bättre. Både styrka och riktning.
Här lämnar vi den släta vattenytan. Vet inte hur mycket vi kommer att rulla i den gamla dyningen, ute på öppet vatten. Visst är det vackert?
Fyren Obrestad. Pentan jobbar och vi ser att motströmmen är ca. 0.6-1 knop. Söker oss nära land på grunt vatten för att minimera motströmmen.
Det blev 6h motorgång innan vi kunde segla. Dyningen var inget som störde, men vinden var klen. Feisteins fyr.
En enkel dag på havet… Låt er inte luras, så kul var inte dagens etapp…
Efter nio timmar förtöjde vi i Tananger. En plats som vi besökt många gånger tidigare. Det blir ofta samma hamnar, eftersom avstånden är så långa och valmöjligheterna begränsade. En enkel dag på havet. Lördagsmiddag och lång kvällspromenad…
Hummergubben personifierad. Någon har gett honom en ”modernare” look…
En sköytje. Troligen en Colin Archer, före detta räddningsbåt som användes av sjöräddarna förr. Mycket stabil och klarar hårt väder.
Stor eller liten, det finns något för alla…
Vädret framöver ser inte alls bra ut. En seglarkompis som har seglat mycket i dessa vatten, berättade att det är svårt med bra ”väderfönster” vid segling till Shetlandsöarna… Vi vet nu att det stämmer. Oroliga vädersystem ger alltför korta möjligheter, för att hinna över. Vi avvaktar och tar det lugnt. Hur länge, vet vi inte… -”Kibben, ska du inte ha en till pralin”…
I morgon ska det blåsa rejält, men vi ligger tryggt och bra vid kaj. Ha` de, som de säger här.
Fredagen den 30:e maj. Den tidiga morgonen är grå och vindfattig. Vi har det varmt och torrt ombord, och har det bra. Vi klagar inte ”på riktigt” och får planera vår segling efter vind, vågor och ork. Visst kan vi bara gasa på, pressa oss vidare och låta Pentan dra ett ännu större lass, men det skulle innebära en känsla av ”tröttande transportsegling”. Vi har ju tiden, som är en av de viktigaste faktorerna för en resa. Det är långt kvar till hösten… än…
Läste våra anteckningar från seglingen till Shetlandsöarna år 2012. Det var till och med tuffare och lika kallt då, men vi var förstås några år yngre… Dessutom hade vi inte en båt med salong… Den gången lämnade vi Norge från Djurö, en ö väldigt nära Egersund, och seglade 250 M till Shetland. Men som oftast vid långa seglingar på öppet hav, hinner vädret ändra sig några gånger. Framför allt möter man vågsystem från olika håll.
Gårdagskvällens tröstätande spår i salongen är borta. Inte ens vattenglasen står kvar. Innehållets sjunkande nivå i chipspåsen, motsvarade inte höjningen av humöret… Men lite tröst var det, om inte annat så släppte vi fokus på regnet… Om någon timme kommer bordet att bestyckas med en god frukost. Se där, ett av livets glädjeämnen😊. Men först en morgonpromenad, det regnar ju inte…
Ser att en mindre segelbåt med tre snubbar, redan har lämnat. Lite lustigt var det, för en av dem kom ur- och gick i båten genom luckan på fördäck. I allt regnandet igår… Hur blött blir inte det? Skönt med egen kupé…
Gästhamnen i Egersund. Några båtar har vi redan stött på, flera gånger. Sent igår kväll såg vi på Marine Traffic, att vår vän i sin lilla Pogo 650, seglade långt utanför kusten på nordlig kurs. I regn och kulingvindar. Tuff kille!
Morgonpromenaden tog oss bland annat till Varberg, en utsiktsplats vid inloppet. Gästhamnen ligger i utloppet av en älv.
När vi väl lämnar, kommer vi att segla under bron, längst upp i bilden.
På utsiktsplatsen (tuff uppförsbacke) finns historia om kriget. Norge blev ju hårt drabbat av tyskarna. VARFÖR MÅSTE FOLK VARA I FEJD? Även så idag..
De blå ringarna visar tyska nästen längs kusten.
Studerade vindprognoser framöver. Det verkar bli svårt att ta sig över till Shetland den närmaste veckan, om man vill undvika kraftig motvind på vägen. Vi behöver nästan två dygn och vädret verkar inte stabilisera sig tillräckligt länge… dubbelsuck. -”Kibben, plocka fram en chipspåse till, förresten, ta två”… och lite godis…
Kanske en liten croissant, bara för att…
Solen började infinna sig på eftermiddagen, och humöret växte, allt eftersom temperaturen ökade. Dags för en längre promenad.
Grand Hotell har brunnit ned två gånger. Tänk att de restaurerade allt till att se ut som i fornstora dagar.
Ut ur stadens ljudkuliss, fann vi, tror vi, Hålandsälva.
Dagens dos av promenad blir över 15 km. En cykeltävling passerade oss. Även en liten tävling för de små och unga sattes igång. Musik och sång från en scen på torget gav unga (modiga) talanger chansen att framträda inför publik. De sjunger ju så bra!
Köpte färska räkor till middagen, som fick bli huvudrätten idag. Gott, igen…
I morgon tar vi oss minst 12M. En liten bit i taget… Ska tanka fullt med diesel i morgon. Bra plats, bra pris och bra diesel.
Några årtal…
Eftermiddagsvädret har gett oss ett lyft. Det fina vädret är gynnsamt för allt vi seglare längtar efter. Ha’ de.
Farsund. Glömde ta med en bild som berättar om vidskepelse från förr. Kvinnorna har aldrig haft det rättvist…
Kvällen igår var sommarskön. Mörkret sänkte sig långsamt över byn. Dagsljuset ersattes av lampornas klena sken. Ljusen speglar sig i den något slätbuliga ytan i nattmörkret…
Startade tidigt i det fina vädret. Beslutet gav fler motortimmar, men troligen slipper vi regn och framförallt ösregn de sista timmarna.
Vi gjorde ett tappert försök till segling men vågorna omöjliggjorde det. Här passeras Lista fyr. Vågorna borta men svag vind i nosen. Motström. Vinden ska öka om några timmar.
Välskött liten fiskebåt med fem fiskegäster ombord. Den stannade för fiske syd om Lista.
Passar på att ta en fika då havet lugnat sig ordentligt. Vinden obefintlig en stund, eftersom den ska vända till vår fördel.
Mycket nära en krock…!
Sitter i sittbrunnen och njuter av fikastunden då vi plötsligt hör ett plask, väldigt nära. Innan vi ens hunnit reflektera passerar en segelbåt tre (3) meter från vår sittbrunn, på nästan kontrakurs!!! Vi rycker till och likaledes gör de lika överraskade människorna, i den andra båten. Och allt är över på några sekunder…
Vi hade våra ögon på vårt fikabröd och besättningen i den andra båten i sina telefoner…
Vi som har bra sikt genom alla fönster. Hur kunde vi missa den båten. Vi har AIS, vi ser och syns för alla med AIS. Den mötande båten hade inte AIS. Vi vet att många inte har det, och kollar ofta, ofta överallt runtom oss. Men ändå. Hur kunde vi missa på öppet, snällt hav?
Nu har vi slutat darra och lärt oss att vara ännu mer skärpta. Någonstans i universum finns tydligen en stjärna som ser efter oss… Dessutom seglar vi en Sirius… (aftonstjärnan)…🙂
Fin undanvind de sista timmarna. Dock hann vi inte i hamn, innan regnet…
Regn, mer regn och hårda vindbyar sveper över oss gästande båtar. Tio iskalla, blöta grader ute…
Snackade med en holländare i en större aluminiumbåt. De seglade direkt från Holland till Farsund. Det tog dem två dygn. De hade samma beskrivning, som vi använder för överseglingar. ”Like a washing machine”… Ja, dessa vagabonderande vågsystem från olika håll…
Har inte planerat något för morgondagen. Tröstäter…
På morgonen vinkade vi av vår vän i sin Pogo 650, ja den är inte längre i decimeter. Sju grader ute men han håller värmen i sin torrdräkt. Fast det tror vi nog inte på… Lunchen har han i en liten korg, som hänger på relingen… Men afternon tea och middagen…?
Morgonpromenad till hamninloppet för att se hur mycket det gungar. Verkar inte helt fel, och vi beslutar oss för att lämna Mandal, någon timme senare.
Motor tre timmar till Lindesnes och därefter segling. På vägen dit ringde vi till försäkringsbolaget för att utöka vårt seglingsområde. Tretusensexhundra kronor senare är vi lugna…
Grått, blått och moln är hur fint som helst…
Lindesnes, Norges sydligaste punkt, har vi passerat många gånger. Denna gång i svag vind och dyning som hade våglängden, topp till topp på 30 meter. Höjd ungefär 2 meter.
Första gången i Farsund, var som gastar på Nymans C34, på väg till Skottland. Hamnen var redan då välkomnande för oss båtturister. Bra läge och 250 NOK, all incusive, är enastående bra. Tog en tvätt… Vi har 12 meter till servicehuset och 10 meter till mataffären…
Alltså, solen tryckte på med osedvanlig styrka och vi var tvungna att bara njuta av den sommarljuva värmen i sittbrunnen. Så skönt, så härligt, så underbart…
En långpromenad efter middagen. Ankaret är från den skotska fregatten ”The Mary”. Hon strandade utanför Farsund år 1720. Elva man omkom.
När solen skiner är det fint.
Dessa roddare tog sig över Atlanten, från New York till Le Havre i Frankrike. Året var 1896 !!! Imponerande! Det tog dem 62 dygn.
En riktigt skön eftermiddag i solvärme. Ska vi inte söka oss söderut på en gång, för värmens skull? Känns bra i alla leder och psyket..
Men, men, planen för i morgon är 38 M med regn halva seglingen (bara det inte haglar). Då bör vi vara i Egersund till kvällen och kan börja planera seglingen till Shetlandsöarna. Planera är ordet, för vädret styr vår tillvaro. Till 100%…
Vi är tio grader mer västerut än Trosa och med samma tid på klockan, är det ljust, mycket längre än vi är vana vid. Helt OK…
Att studera väderprognoserna framåt, ger en dyster bild av vår fortsatta segling. Just nu inblåsta i Mandal, som är en riktigt bra hamn, oavsett vindriktning. Dessutom nära till allt och synnerligen låg avgift. Det är kommunen som har hand om hamnen. Vi ligger i Mandalälvens utlopp och det är bra att ligga i sötvatten.
En typisk ”innesittardag” med vertikalt regn. En trevlig händelse: Vi körde en tvätt och därefter var det dags för frukost. På bryggan höll en snubbe på med att ta upp grovt sjögräs och grenar ur vattnet. Iklädd täckjacka och mjukisbyxor… Klädesvalet verkade fel och nu borde han vara 10 liter tyngre än när han började.
Under frukosten såg vi honom slita med att ta upp så mycket bråte som han orkade lyfta. Till sin hjälp hade han sin båtshake… Här sitter vi i en torr och supervarm salong och vad tror ni händer? Jo, vi tar på oss minimalt med kläder och går ut och hjälper honom. Tacksam för hjälpen och därefter skulle han ringa kommunen som ska ta bort allt.
Stocken på bilden ovan väger säkert 70kg! Vi fick hämta ett rep för att få upp den. Ryggen klarade sig, hos oss alla tre. Det regnar och temperaturen är 11 grader, men det var inte sååå kallt att vara ute… Där gick en timme till, i väntan på att det horisontella regnet skulle upphöra.
Bilden från resan hit igår, ger en helt annan och framförallt ljusare bild av Norge. Husen är i huvudsak vitmålade. Det är väldigt vackert även i Norge.
Passar på att fixa en läckande slanganslutning. Kallt gråväder ute. Varmt och torrt inne, avskiljd med endast några fönster. Det lilla vädringsfönstret är enkelglas, därav kondensen, jämfört med de tjocka isolerglasen. Vi sitter dock inte i sjön…😊.
Solen kom fram och även vi. Vandrar runt och besöker olika affärer. Shoppade loss på Sport Outlet. Oförskämt billigt!
Provade varsin milk shake och rorsman beställde även en Espresso. Trodde först att den lilla muggen var till skräp, men insåg att på botten av den, skvalpade en skvätt starkt kaffe…😊.
Ännu en promenad i bra väder. En av oss svenskar som ligger här, seglar ensam en Pogo. En mycket lätt och ganska liten båt, med stora kappseglingsregattor, speciellt i Frankrike. Dessa kalla, regniga dagar med hårda vindar, som vi upplever just nu, kan inte vara lätt ombord på denna racer…
Mandalitten med ”Laks i lomma, aegg i skoan å fint bröd i hatten”. Det var rikedom för de mindre bemedlade.
I hamninloppet där Mandalälven rinner ut finns tre konstiga träställningar (zooma in för att se bättre). Det är laxtrappor som man klättrade upp i, för att se när laxen kommer in mot älven. Vet inte om de används idag. Älven är mycket rik på lax och öring och de kan vandra upp till lekplatser 48 km uppströms.
Om vädret inte ger oss bekymmer, kan vi segla en liten sträcka västerut på torsdag. Men tills dess gäller det att aktivera oss. I morgon en ny dag…
Skagen Vaknade efter 02:40 och började fundera… Det ska man inte göra, om man vill somna om. Vinden ylar i riggen och tankarna far iväg hur vi ska komma loss från bryggan. Trångt och vinden rätt in mot sidan. Tänker, funderar och hoppas att Kibben vaknar snart. Fast väckningen är satt till 04:00…
Stirrar på henne en stund innan klockan ringer och (känner på sig att någon stirrar) hon vaknar ur sin sömn och frågar vad klockan är. Rorsman tar till en liten nödlögn (endast på 15 minuter, vilket är inom felmarginalen) och säger att det är dags att stiga upp. Gör klart skepp. Frukosten får vänta, vem är hungrig så här dags?
Kör ”reptricket” och får ut aktern för att backa ut, men misslyckas och får göra om det. Grannarna sover, men hör säkert att vi är på gång.
Lite morgonburriga tar vi oss ut ur hamnen. Revat storsegel och iväg. Fy fasen, vilka vågor vi mötte då vi tog oss mot norra udden av Skagen. Det var inte kul, inte alls. Blöta av saltstänk vände vi fören västerut och fick vinden akter om tvärs… Vilken skillnad…
Rorsman hade precis kollat in en reservhamn på Danmarks västkust, men Kibben hade inte sådana funderingar. Alltså satsade vi på Norge… långt bort västerut. Nämligen 100 M.
Vi delar på bördan med seglingen, men vissa skillnader uppstår naturligt. Det verkar som Rorsman gillar saltstänk och nederbörd (vilket å det bestämdaste dementeras)…
… medan Kibben tar rodret all annan tid…
Men samarbetet fungerar riktigt bra. Mitt på Skagerack såg vi, som vanligt Stormfåglar. De flyger väldigt nära båten och susar ned i vågdalarna med stela, korta vingslag. Det är ett nöje att följa deras flykt.
Men på denna resa fick vi även besök av delfiner! De simmade runt på alla sidor av Panta Rhei och höll oss sällskap under 20 minuter. Sådant blir man glad av, trots allt det böta och guppandet…
Som vanligt på en längre överhavssegling, ändrar vädret karaktär. Det enorma gungandet lugnade ned sig under några timmar. Då gäller det att passa på att äta (tex). Oavsett om vi är hungriga eller inte…
En eloge till Kibben. Endast efter 40 minuter får Rorsman en god varmrätt utskickad i sittbrunnen. Hur går det till? Bara att gå på WC i allt gungande, och att inte slå sig fördärvad, tar drygt 12 minuter… Ni som inte seglar, fattar inte hur svårt detta är… Och ni som är yngre och seglar, skrattar åt dessa rader…
Äntligen närmar vi oss Norge. Regnet, som vi haft som följeslagare under dagen, lättar något och visar oss att det finns en sol bakom alla moln…
Här har vi ”landat” ett antal gånger på vår färd västerut från Sverige. Fyren Grönningen passeras vi 21-tiden. Hård vind och trötta seglare…
Det tar en stund med telefonens hjälp att registrera sig och få tillgång till el. A nice cup of tea med jordgubbar från Danmark får avsluta kvällen. Sova, sova, sova. Men hamnen är utsatt för dessa vindar. Det gungar (vilket inte stör oss) men ibland kommer bryggan och Panta Rhei i otakt och då, ja då rycker det till ordentligt… Men vi somnar med vår sömnbrist, trots rycken.
Morgon i Kristiansand…
Morgonpromenad runt stranden i det soliga vädret. Fina stränder och många nybyggen med utsikt mot vatten. Kristiansholm på bilden.
Såg ett pensionärsgäng bada i havet (11 grader) och mysa tillsammans. Kanske något att ta tag i på äldre dagar… då vi tappat känseln… Bilden kan lika gärna vara tagen i varmare klimat.
Kristiansands Domkyrka invigdes 1885. År 2022 seglade vi hit, den 17/5 och beskådade både träning och fest, på nationaldagens morgon. Efter några timmar seglade vi vidare till Mandal och fick beskåda kvällens nationaldagsfirande där…
En fin nyare Fiskebrygga. Ett helt kvarter med restauranger och en fisksaluhall. Vi köpte med oss räkor på morgonpromenaden.
Vattenkonst i hamnen.
Dags att lämna Kristiansand Eftersom vinden skulle vrida mot syd, skulle denna hamn bli ännu mer gungig. Vi beslutade att segla till Mandal, endast 24 M västerut. Färskaste rapporten gav en prognos med 12 m/s i byarna. Rakt framifrån. Det kan vi nog stå ut med och därmed tog vi in ett rev i storseglet och lämnade den gungande hamnen åt sitt öde…
Men efter endast 4 M med vindar på 12-15 m/s gav vi upp. Panta Rhei klagade och vi ombord tyckte det var grymt jobbigt. Hittade lä bakom en ö och konverterade till en motorbåt. Ständig motvind på 12-14 m/s och motström på 0.5-1 knop är inget alternativ.
Rejält kummel och den pekar med ”hela handen” var vi ska passera.
Tålamodsprövande men bekvämt att ta till motorn. Eftersom dyningen rullade in på vissa passager, tog vi till stor marginal mot klipporna, ifall något fel på Pentan skulle visa sig (t.ex. smuts i tanken)… Rullandet var stundvis brutalt.
Mandal är en bekant hamn för oss. Dessutom prisvärd. I Kristiansand tog de 60 NOK för en dusch. Här 15 NOK… Äntligen rena!
Efter en rejäl morgonpromenad bland vräkigt lyxiga villor norr om Långedrag, kollade vi in vädret. Det var tillräckligt bra för att lossa förtöjningarna… Lämnar Sverige klockan 10:00.
Passerar Winga fyr på avstånd. Vi har varit där. Det var vackert, och historiskt en höjdare. Idag är den lilla hamnen i sundet inget val för seglare på grund av vinden.
Vidare förbi Hönö. Namnen på öarna här ger fina vibbar. Evert Taube har gjort många av dem, ”odödliga” i sina sånger. Vi har seglat här på västkusten många gånger och förundrats av det salta vattnet och siktdjupet. Besökt de flesta kända öar.
Efter en grymt hoppig segling, närmar vi oss Skagen. Man glömmer, vilket är bra, hur jobbig en halvvind på 8-11 m/s kan vara på stora hav… Det blev lite brantare än planerat…
Närmar oss Skagens hamn. Ett trettiotal båtar ligger för ankar och väntar på… ja vadå? Den vita figuren med det långa blå strecket är vi.
Många stora fiskebåtar i hamnen. Inte undra på att fiskbestånden kan ta slut.
Säsongen verkar inte ha satt igång än.
Checka av i Danmark: Ta en öl, handla röda pölser och äta wienerbröd… Eftersom vi anlände sent, blev det inte något wienerbröd… I övrigt har vi uppfyllt vår kvot här.
Det vi lärt oss, efter att de burit in våra öl, är att en stor öl = 0.6 liter och en mellanstor = 0.4 liter. Helt OK tills notan ska betalas…
Hamnavgiften är 455:-. El ingår, men inte dusch. Tur att man på äldre dagar har sämre luktsinne…😊
Bjässar laddar för fiske…
Klockan är satt på väckning 04:00. Bara att gilla läget och försöka utnyttja vinden. Det ska blåsa 17 m/s i byarna och vi hoppas kunna klara det enbart med revad stor. Vågorna kommer dock att bli grymma… men nu måste vi få dem akter om tvärs. Om inte, hamnar vi längre in i Oslofjorden, vilket vi inte vill, men tvingas till, om vi inte ska få det alltför jobbigt. Det ska tydligen regna i morgon… trist. Det är kallt nog som det är… God natt.
Kanske får vi hyfsat väder 30 timmar framåt. Det tror vi på. Vi gör ett försök att ta oss västerut. Blir det för jobbigt, stannar vi i Skagen om 7 timmar. I annat fall bör vi vara i Norge om drygt ett dygn. Om prognosen håller vad den lovat. En tuff resa i frisk till hård vind lär det bli…
Dags att skiljas från vår laddstolpe. Det är lätt att få ”bryggfrossa” och inte ta sig vidare, då vädret är emot och allt vad mysigt sjöliv innebär. Man blir rädd/försiktig, bekväm… Men det gäller inte alla… inte oss…
Motorn fick ta oss hela vägen idag. Lite skämmigt, men det finns lite olika förklaringar till det. Svagare vindar än dyningen och kryss… och bekvämligheten att sitta inne och styra i kyla och småregn. Naturligtvis är en fika i ”motorbåt” enklare…
Långedrag, Göteborgs kappseglingsmecka, har vi besökt ett flertal gånger tidigare. En bra hamn att utgå från. De har en mycket aktiv seglingssektion här.
Spårvagnen tog oss in till staden. Den är det längsta spårvägssystemet i Norden. Vi fick en hint från Maria om att de har supergoda räkmackor i Gothia Towers. Vi tog oss dit och frossade i en god macka på 23:e våningen…Mätta och panka tog vi en promenad till Nordstan och Feskekyrkan.
Mätta blev vi och dessutom mycket gott. En god lunch kräver en bra promenad. På bilden, ”Läppstiftet”, vid Lilla Bommen, den inre gästhamnen. Barken Viking, en fyrmastad bark, ligger här sedan 1951 som hotell och restaurang.
Vi trampar vidare och köper en burk med skagenröra i ”Feskekörka”, till ett kilopris som överstiger varenda smaklök som finns i våra mätta munnar… I Norge och vidare ska vi nog plocka upp våra middagar ur havsdjupen. Utrustning finns ombord.
Det finns så många olika fisksorter… vissa ända från Medelhavet. Behövs det verkligen?
Dags för hemfärd, via Coop idag. Memorera spårvagn nr. 11. Den går till Långedrag.
Två sena nätter med våra vänner i Onsala, gör att vi lägger oss tidigt ikväll… I morgon, en ny dag med nya krafter och visioner…
… väder omger oss, och vår tänkta tidplan har segat till sig som honung i kyla…
Vaknar tidigt när stora regndroppar smattrar mot salongstak och sovrumsfönster. Det regnar vertikalt och Panta Rhei kränger i vindbyarna. Vindmätaren verifierar det vi känner, 13-14 m/s in på babords låring. En titt på temperaturmätaren ger oss svaret på vad vi ska hitta på idag. Regn, nästan kuling och endast 5.6 grader ute. Det blir en innesittardag…
På bilden syns tydligt att vi utökat fikastunden med tröstätning. Varsin extra halva av ”kärleksmums”…
Passade på att uppdatera, samt ladda ned ett nytt sjökort över Storbritannien i ”paddan”. Den är vår redundans till GPS-plottrarna. Även plottrarna fick englandskortet installerat. Tro det eller ej, det tog över två timmar och dessutom stöd från Navionics support. Får väl skylla på långsam uppkoppling, både på nätet och i hjärnan…
Klockan är tre på eftermiddagen och vi har inte varit ute än. Temperaturen har stigit till 7.6 grader och regnet minskat. Den hårda vinden har vridit mer mot norr, vilket minskat guppandet i hamnen… Vilken dag…
Nu anar vi solen svagt genom de gråblå molnen. Dags för promenad. Ordentligt påpälsade klev vi ut i sittbrunnen och fick motstå impulsen att omgående gå in igen. Iskallt🥶!
Panta Rhei, rejält inklämd mellan Y-bommarna likt en hamburgare mellan hamburgerbröden.
Elstolpen på bryggan har ännu en gång gett oss skönt inomhusklimat. Natt som dag…
Ny inbjudan från våra vänner. De lockar med mat och socialt umgänge. Sådant säger man inte nej till…
Ännu en kväll hemma hos Inger och Ragnvald. Herrarna såg Sverige slå Tjeckien i ishockey, medan damerna vandrade i minnenas allé. De har många arbetsår tillsammans. Tack kära vänner för dessa dagar.
Skjuts tillbaks till båten vid 23-tiden. Temperaturmätaren på bilen visade 4 grader. Temperaturen vid båten var 5.3 grader eftersom Panta Rhei ligger i ett ”varmbad” på 12 grader… Det är i stort sett vindfritt nu och bör vara det även i morgon bitti då vi ska knixa oss ut ur denna hamn, som är något liten för en ”kloss” som Panta. Bogpropellern får nog jobba extra… God natt.😴
Innan vi lämnar Varberg, tar vi en obligatorisk morgonpromenad till fästningen. Det blev ju lite ont om tid och lust för en kvällspromenad. Men först en stämningsbild från igår kväll…
Morgonen var hyfsat varm men solen har lämnat oss för många dagar framåt, enligt SMHI. Vi har dessutom nederbörd på gång…
Ett litet samhälle, denna fästning. Högt uppe på borggården finns en pump. Måtte vara djup, för att komma ned till grundvattnet.
Grov fasad mot havet…
Information.
På väg mot Gottskär. En timme med bra vind och god fart. Nästa timme var det svårt att få seglen att stå i dyningen som rullade in i sidan. Fick dämpa storseglets smällar med att hålla i skotet. Jobbigt och risk för armskador. Tredje och fjärde timmen tar vi Pentan till hjälp i allt rullande. Skönt att sköta allt inifrån, i regnet…
Det är ingen upplyftande känsla att kolla in SMHI:s prognos. Närmaste veckans väder kommer att bromsa upp vår framfart ordentligt. Vi får helt enkelt ta det lugnt…
Framme vid Gottskär ska vi besöka Kibbens tidigare chef Inger, samt hennes sambo Ragnvald. Vi får låna deras plats i båtklubben. Pressar in oss mellan Y-bommarna. Blir nog några ”minnen” på friborden. Speciellt med tanke på att det ska bli hårda vindar och troligtvis en del gung i hamnen.
De hämtade oss och vi tillbringade en fin eftermiddag och kväll i deras hus vid havet.
Tvättade både kläder och oss själva. De har haft båt i många år och förstår båtmänniskors behov.
En god middag fick avsluta kvällen innan vi blev skjutsade tillbaks till båten. Det blåser och är ruggigt. I med 230V-pluggen! Fort som attan!
En skön och ”varm” kväll tillsammans… That’s what friends are for” får bli avslutningsorden…
Solen går ned för denna gång i Höganäs. De fjättrade båtarna har stillat sina ryck i förtöjningslinorna, och lagt sig till ro. Dagen i land, har gett oss en skön smak av sommar. Tjugo grader härligt smekande luft kring bara ben och kortbyxor… Vi tar gärna extra promenader en dag som denna. Detta är den andra, nya hamnen för oss.
Redan innan 06:00 tog vi oss ut mot de väntande vågorna. Hissade seglen och riktade stäven norrut. Just nu slipper vi kryssa, men det gungar bryskt…
Rorsman vill visa sin nya flytväst i morgonljuset. Vi ska montera in våra MOB1 i dem (lokaliseringssändare, AIS).
Kullen med sin fyr. Vi har tidigare både promenerat och cyklat dit från Mölle, ”Mölle by the sea”. Tänker på Povel Ramel och hans ”Gräsänkling blues”…
Rätt vindriktning och styrka gör att vi snabbt tar oss förbi denna kända landtunga.
Fördriver tiden med fika och läsning, samt lite båtfix. Rorsman var nere i Pantas workshop och passade på att kolla in i motorrummet.
Det skvalpade runt 5-6 liter vatten där!!! Det läcker någonstans!!! Men var?
Första åtgärden blev en snabb okulär besiktning. Såg ingenting som tydde på en större läcka.
Nästa åtgärd, starta motorn och se ifall det läcker ut någonstans.
Nästa åtgärd, smaka på vattnet. Det var inte salt, vilket var lugnande.
Kibben länspumpade och Rorsman torkade upp det sista (en aning oljigt jobb). Vi håller vårt motorrum rent, men en tunn oljehinna finns ju på de målade ytorna, under och omkring motorn.
En ny kontroll efter en stund, avslöjade att läckaget finns bakom motorn, i den aktre delen av det stora utrymmet.
För att nå detta, måste vi tömma styrbords toft (utrymme) i sittbrunnen.
En gummibåt, två cyklar, två cykelväskor, ett Code-0 segel, två sittstolar, dävert, åror och andra detaljer till jollen. Samt en solcell…
Därefter kunde Rorsman kliva ned och kika in akterut mot det vi misstänkte. Varmvattenberedaren. Blandarventilen till den, har en koppling som droppade. Den gick inte att dra åt hårdare. Lösningen i denna gungande värld, där Panta klarade sig själv, blev vulktape. Får se hur bra det blir…
Efter en timme var allt i ordning och vi kunde återgå till våra aktiviteter. Kibben vill också visa sin nya, fina flytväst…
Varbergs fästning, numera vandrarhem, museum och restaurang. Byggd på 1300-talet. Stod färdig år 1618 som ett av Europas modernaste, men blev aldrig involverat i något krig.
Kallbadhuset byggdes år 1903. Föregående två badhus hade förstörts i stormar.
Solig, stilla och varmt i Varberg.
Efter 11 timmar på havet, är det skönt att ta en promenad i den varma aftonen. Det blev 8 km av misstag. Skulle handla kläder på en Outlet som var utlokaliserad… långt bort… och vi irrade lite…
Under segel vid sjutiden. Ännu en dag med motvind och krabba, uppstudsiga vågor. Vi börjar med ett långt slag mot Vens östra hamn, Bäckviken. Ön kallas ofta för Öresunds pärla. En fin ö att cykla på, kan vi intyga. Turbåten från Landskrona lägger till här. Hamnen syns längst till höger.
Vidare mot och förbi det danska renässansslottet Kronborg, i Helsingör. Att solen tittat fram och att det ska bli 20 grader varmt på land, lättar upp stämningen ombord. Besättningen är som vanligt iklädda sina overaller, oavsett temperatur i land…
När vi lämnade Södra Östersjön och kom över i Kattegatt, mötte vi vågor som vuxit sig stora, ända från Skagen. Men vi hade ett ”ess i rockärmen”. Nämligen den fina medström som puffade oss i rätt riktning.
Strömkartan visar var vi bäst utnyttjar dem. Det gör stor skillnad och hjälper Panta Rhei att hålla god fart mot målet, som idag blev Höganäs.
Det är lite underligt att strömmen går rakt mot vindriktningen här… Vi behöver ju inte förstå allt, utan bara glädjas åt detta.
Screenshot
Hamnen är hyfsat stor och det finns ett hotell och två restauranger vid den långa bryggan. Vi kunde inte motstå dagens lunch… lite bortskämda är vi nog, men idag ramlar pensionen in… och ut…
Höganäs är känt för sina krukor, men den enda vi hittade var denna… Det tillverkas inga krukor här längre. Numera är det högteknologisk järnteknik som är den stora grejen. Huset i bakgrunden med 15 våningar fick mycket kritik då den byggdes. Den passar inte in i den övriga stadsbilden.
På den södra piren har de cementerat fast mängder av kakelplattor, med olika motiv och texter, på en sträcka av cirka 100 meter. Dekorativt. Zooma in.
I morgon blir det troligtvis en heldag på sjön. Håller oss på den svenska sidan, på grund av den envisa vindriktningen. Svårt att komma loss…
Dags att segla vidare. Motvind och korta, krabba vågor gjorde det till en utmaning… Till vår fördel hade vi medström på nästan en halv knop. Det kändes positivt. Som synes var det samma klädkod, som vanligt. Regn fick vi också… Är det egentligen kul, det här vi håller på med?
”Ingenting går upp mot gamla Skåne, i Landskrona, är det toppen tycker jag…”. Siv Malmkvists gamla dänga från förr. Vattentornet är ett tydligt landmärke, som vi passerat förr. Idag blir första gången vi tar natthamn här.
Vi lägger oss i inloppet till ”Lustbåtshamnen i Landskrona”. En grund hamn, men det fungerar ju för oss, med vårt lilla djupgående.
Promenad efter regnet. Annorlunda design på vattentornet. Stranden kallas Halvmånen och är rensad från sjögräs. Bryggan som går långt ut i vattnet är nyinvigd. Längs ut (300 meter) finns ett kallbadhus. Det kostar 85:- att bada där, men då ingår även bastu.
Citadellet har en lång historia.
Stora ytor runt om.
Det har bland mycket annat, använts till att ta emot flyktingar som fritogs ur koncentrationslägren 1945. Redan den 2 maj kom de första vita bussarna med flyktingar.
En av Sveriges första koloniområden finns runt citadellet. Ett stort område med prunkande trädgårdar.
Själva staden har många stora, gamla byggnader. Det verkar som allt som har med växtlighet att göra, växer sig mycket större, lummigare och högre, än hemma.
Själva seglingen var mindre ansträngande idag. Något, lite varmare… Just nu surrar kupévärmaren och ger oss trivsel. I förrgår var det skeppskatten ”Trasan”…
Man kan inte motstå en söt katt som mönstrar ombord… Telefonnumret runt halsen och ett samtal bekräftade att hon heter Trasan och bor i hamnen. Hon ”pratar” helt otroligt mycket och är vansinnigt kelen……
Visar sig på ruffluckan och ”snackade” in sig…
Det blir svårt att kasta ut henne om hon inte självmant tar tag i det…
Hur gick det då? Jo, hon förstod att det var dags att gå hem, precis innan Eurovision…
Solen lockade redan vid 05-tiden men ”slocknade” igen efter en kort stund. Likaledes gjorde Rorsman. Sovmorgon är något man ska ta på allvar i mogen ålder…
Köpte ny gasol. Nu har vi fyra fulla 2-kilos gasolflaskor ombord. När vi lämnar Sverige, går det troligen inte att byta/fylla dessa. Vilket betyder att vi ansluter oss till raw-food-gänget…
Buss till Malmö C. Billig biljett (24:-) för oss över 70 (vilket vi endast är på pappret)…
St Petri kyrka reser sin mäktiga silhuett mot skyn. Den är Malmös äldsta tegelbyggnad. Byggd mellan 1300-1380.
Tittade in i Apoteket Lejonet. Härlig gammaldags inredning. Ett kulturapotek, byggd 1898.
Går man 10 km i sta’n hinner man även se många fina parker. Det slog oss att vi känner dofterna av många blommande buskar och träd. Kanske rensar vi doftsystemet ute på öppet hav?
Bilden nedan, blommorna på ett ”nakenträd”. Kejsarträd som blommar på bar kvist. Inte ett endaste blad än.
Intog en fin-fin buffelunch på restaurang Umami där Kibben fastnade i entrén. Ni som känner hennes fablesse för dessa amfibier, förstår bilden på ett djupare plan…
Innan sista stadspromenaden, kom lite regn. Vi beslutade att ta en vanlig busstur ”ringleden” ett varv och därefter, på samma biljett (inom 60 minuter), åka hem till båten i Limhamn.
Det gick inte som vi planerat. Med datamässig precision förklarade biljettappen att biljetterna var förbrukade. Tre minuter innan vi skulle kliva på hembussen…
Det fina med nya köp, var då Kibben köpte TVÅ biljetter, fick hon 25% rabatt… Nu har vi lärt oss det…
Mycket snack om Eurovision ikväll. Vi laddar för att hålla oss vakna…
Det vi tar med oss gällande Malmö är, stora ytor, frodiga grönområden, cykelvänlig stad och många gamla mäktiga byggnader. En trevlig dagsutflykt.
På morgonen var temperaturen redan 10.5 grader och solen började värma. Vinden över hamnen knappt märkbar. En angenäm känsla av en annalkande sommar…
Bron vid Falsterbo kanal öppnar varannan timme. Vi planerar att gå igenom där 15:00 efter 32 M segling. Dags att hissa seglen.
Djup slör och 8-10 m/s samt frånlandsvind (små vågor) ger en behaglig resa. Åtminstone första delen. Kan ni tänka er, Panta Rhei gasade på allt hon hade och vi hann med broöppningen vid 13:00! Numera omdöpt till Panta Rhei R, som i racing…
Allt gick bra denna fartiga segling och vi kunde andas ut med 15 minuter till godo.
Kanalen byggdes 1942 och kortade av sträckan runt det ökända Falsterbo rev.
Själva kanalen är 0.9 M lång och är skyddad mot både vind och vågor. Den blev klar 1942 och byggdes under brinnande krig för att undvika tyska minfält. Vi anropade kanalen via VHF, om vår ankomst. De svarade artigt, fast de sitter i Trollhättan…
Efter bron blev det motvind, men vi kämpade tappert på, eftersom vi haft en bra resa under hela förmiddagen. Här passerar vi under Öresundsbron. Det är alltid läskigt att se uppåt… trots fem meter till godo…
Brons norra sida, ett fantastiskt stycke ingenjörskonst…
Smidig incheckning i Limhamns marina. Allt går via internet. En kort promenad innan dagens höjdpunkt, fredagstacos…
Det är varmt på land och vattentemperaturen är 12.2 grader… Kortbyxor på? Nix… Men en lång kvällspromenad runt nejden lockade i den relativt varma kvällssolen… Bryggorna är ohyggligt långa. Många platser, men även många lediga, eftersom ett stort antal båtar forfarande står på land.
Hamnen i Limhamn är riktigt bra och toaletter och duschar är i toppklass. Det är en riktigt stor hamn med många platser.
Säkert många aktiviteter under sommaren. Vi såg ett fyrtiotal Optimistjollar upplagda vid en stor damm ” på land bakom stranden”. Helt perfekt ställe att segla på för dessa små flytetyg…
Nu blir det dags att ta ned flaggan klockan 21:00. Tidigare var det vid solens nedgång…
Morgonpromenad i ett blåsigt och ”nordanvindskallt” Skillinge. Solljuset ger oss kraft, vilket behövs, denna kalla vår… Vi har anlänt till ag-takens rike.
Seglingen bjöd på hårda vindar och därmed en snabb resa. Började med endast ett revat storsegel eftersom de värsta vindbyarna svepte över oss med 16 m/s.
Kusten kring Sandhammarens fyr är en av Sveriges största skeppskyrkogårdar. Fyren är byggd på 1860-talet. Sandstranden här är tre kilometer lång och lockar troligen badgäster, när vädret och därmed badtemperaturen ökat…
Vi genade längs strandlinjen på 5-6 meters djup, för att hålla bra höjd efter rundningen av Skånes sydöstra kust. Bra tryck i seglen och ett vakande öga på ekolodet…
Denna Folkbåt har nog inte sjunkit utanför Sandhammaren, men legat under vattnet en längre tid…
Ni tolkar bilden fel! Så här var det: Vi hade inhandlat färskt bröd och bar det i kassen. Plötsligt såg vi två duvor förfölja oss ett trettiotal meter. De trodde nog att vi var gamla nog, för att mata duvor… Lite oförskämt av dem. De hade kanske dålig syn… Och nej, de fick inget av oss unga pensionärer…
Franciskanerklostret i Ystad.
Information.
Gästhamnen i Ystad. Det finns en bra båttillbehörsbutik i närheten… men (kors i taket) vi hade inte behov att köpa något…
Det blev några promenader i denna fina stad. Många fina gamla hus. Det märks att turistsäsongen börjat så smått. Det talas engelska, tyska, ryska, italienska och skånska i sta`n…😊
Troligtvis blir det en lång etapp i morgon till Falsterbokanalen. Vinden kommer att räcka till även i morgon…
Vinden och den stora dyningen döljer sig bakom klippan. Bruset hörs tydligt. Hamnens släta vattenspegel ligger fortfarande i sömn. En lång dag på havet väntar oss. ”Freja”, den blå båten, träffade vi i Harstad, Norge 2022. Hon seglar under Schweizisk flagg.
Bra vind och vindvinkel första tre timmarna. Därefter svag vind. Rorsman fick hålla storskotet för att undvika kraftiga ryck i den stora dyningen. Vinden orkade inte hålla seglet.
Dessbättre återkom vinden och det rejält. Toppnoteringen blev 10.2 knop i ”nedförsbacke”.
Vårt färdspår fick en liten ”knick” då vinden åter lugnade ned sig. Det stora tonnaget håller till i trafikkorridoren mellan fastlandet och Bornholm.
Kanske ett stall, i sitt tidigare liv.
Vi behöver inte trängas, så här års. Efter 58 M är vi nöjda. Mat, tvättstuga och promenad, blev kvällens aktiviteter. Andra gången vi stannat till i Skillinge, Österlen.
I morgon tänker vi segla till Ystad, om allt klaffar…
Vilken lugn och ljus morgon vi får uppleva i Kristianopel. Solen trycker på med värme, rakt in i salongen. Svårt att förstå att det endast är tre grader varmt… Klockan närmar sig sju och vi börjar dagen med en morgonpromenad.
Udda parkering…
Rapsen blommar…
Nattfrosten har inte gett sig.
Lite fakta om Kristianopel.
Fyra tyska grannar i den stilla hamnen. Minsta båten en ”Späckhuggare”.
Numera har vi en 230V äggkokare på 300W. Vår lilla inverter klarar den utan yttre elanslutning.
Mekade lite med Panta Rhei, innan det var dags att segla söderut. Det blev motvind, tyvärr. Dubbelt så kallt och 30 % längre sträcka, på grund av allt kryssande… suck… Och kallt blev det, rejält kallt.
Skönt att vara framme i denna, före detta övernattningshamn för fiskare. Nu gäller det att få upp värmen. Efter att vi gjort ”klart skepp” är vi, som vanligt varmare.
Till kvällen var vi fyra båtar från fyra olika nationer i bassängen. Panta Rhei var minstingen i gänget… Det lär inte bli så långa promenader här då ytorna på de tre öarna är små och just nu ska man inte gå överallt på grund av fåglarnas häckning.
På tal om fåglar. Dessa arter såg vi idag: Svan, skrak, havsörn, kråka, gräsand, ejder, svala, gråtrut, silltrut, mås, rödbena, sädesärla, grågås, tärna, lärka och strandskata. Dessutom gråsäl och knubbsäl.
På tal om fåglar, överkurs. I förrgår mötte vi fem vita hägrar. De är sällsynta och finns tydligen bara söder om Kalmar…
Det finns lånebåtar, för att komma över till de andra öarna.
”En Heidenstammare”.
Äntligen fick vi se en solnedgång i havet…
Utklippan, dag 2…
Tisdagens väderprognos lockade inte till fortsatt segling. Alltför motigt… Det kommer att bli en lång dag då vi väl lämnar hamnen. Troligtvis i morgon.
Denna ”lediga” dag börjar med frukost, storstädning, omstuvning av saker samt lite skruvande och mekande. Och kan ni tänka er, ni kommer inte att tro det är sant, kortbyxor på! Visserligen tröja och täckjacka, men wow. Så länge solen skiner och vi kan vara i lä för vinden…
Våra grannbåtar lämnade allt eftersom. Det blev tyst och stilla. Endast fågelsången ljöd över oss, speciellt lärkan, samt vågornas dova slut mot klipporna utanför pirarmarna… Det varade en stund men därefter kom en öppen, mindre rib-båt, in med tre snubbar. Enligt tillsyningsmännen, som också brummade in i hamnen, hade gummibåten startat i Malmö och besökt intressanta platser längs vägen. Närmast kom de från Karlskrona och skulle Vidare upp mot Kalmar…
Ombord på tillsyningsmännens båt fanns tre anställda på SMHI. De skulle laga en mast som förser dem, och oss, med aktuella vinddata. Vart tog vår ”ensamtid” vägen…?
Solen är framme och gör tillvaron riktigt mysig samt fylld med Ah (amperetimmar)… I ”skrivarstugan” har vi hyfsad kontakt med internet.
Morgonpromenaden företogs naturligtvis vid den vackra parken, förbi slottet och vidare till Stensö. Kunde inte motstå en bild på Kalmar Nyckel i solskenet.
Idag är det lugnt…
… även i den södra delen av Kalmar sund. Fraktfartyget stävar mot gränsen mellan himmel och hav…
Petter Stordalen ska bygga ett 12 våningar högt hotell, vid inloppet till gästhamnen. Bredvid högskolan.
Ibland, som här vid inseglingen till hamnen, är det svårt att se sjömärkena som visar var vi ska segla. GPS:en är då en fantastisk tillgång.
Muren byggdes mellan 1603-1606 av danskar, då det begav sig. Den är tre kilometer lång. Hitta Kibben i övre bilden. Hamnen syns bakom vågbrytaren. Tidig fyr på bilden nedan.
Intressant information.
När vi lämnade Kalmar tankade vi diesel och skulle därefter tömma WC-tanken. Men det sistnämnda sket sig, bokstavligt talat. Den var inte igångsatt för säsongen😡. Väldigt ofta alltför ofta, är de satta ur spel, av olika anledningar. Frustration!
En svag vind sveper över den tysta hamnen. Kibben är redan vaken då undertecknad slår upp ögonen. Dags att stiga upp och möta en ny seglingsdag. Det hoppas vi på trots SMHI:s ”motorbåtsvänliga” väderprognos… På kajen träffar vi en fiskargubbe, med grå skepparkrans, som ska tömma sin lilla öppna, överbelamrade fiskebåt. Han berättade att fisket för hans del, i stort sett är över på grund av brist på fisk.
Det kommer att bli mer fart i hamnen snart, då kranbilen anländer för att sjösätta båtarna som står uppställda framför oss. Bland annat en Omega 42 som ska delta i kappseglingen ”Gotland Runt”. Men då är vi redan långt härifrån. Det tror vi i alla fall… Gårdagens etapp blev endast 19 M. Idag lockar den asiatiska bufférestaurangen i Kalmar och vi lossar förtöjningarna 05:45.
Försäkringsbolaget kräver nya nödraketer ombord. Det är lördag och båtbutiken i Kalmar hinner troligtvis stänga, innan vi kommer fram. Det är 30 M dit och just nu glider vi fram i måttliga 3-4 knop. Det känns som Panta Rhei har träningsvärk…
En nyinstallerad kyl/frys i kölsvinet är full med fryst god mat (-10 grader). Därför har vi möjlighet att planera var vi intar våra middagar. Ombord eller på restaurang. Dessutom inga problem med strömförsörjningen, eftersom vi kopplar in elsladden i varje hamn, nu då det är extra kyligt.
Motorn får jobba igen då vi passerar Borgholms Slottsruin…
Vi hann, med Pentans hjälp, till båtbutiken. Köpte ”Havsropet” med två fallskärmsraketer och två handbloss för 1300:-. Inte billigt, för något vi hoppas slippa använda. Dessutom tog de våra 20 år gamla raketer för destruktion (130:- = billigt). Idag är det inte lätt att bli av med gamla nödraketer. Varken polis, brandkår eller återvinningen tar emot dem.
Under Ölandsbron har vi passerat massor av gånger.
Svenska marinens övningsfartyg Gladan, systerfartyg till Falken, ligger här. Det är en skonert (skonare med två eller fler master) byggd 1946.
Att anlända till en gästhamn innebär ett utflöde av pengar, i alla möjliga riktningar. Vi shoppar loss och handlar mat för tiden framåt. Just nu laddar vi för buffén med varsitt glas rosévin i salongen… det är ju lördag…
Precis i första skålen, kommer en holländsk Gibb Sea 33 in lovart om oss. Han hade inte flaggan satt (troligen inför tilläggningen) och vi antog att det var ännu en av de tyska seglare som ska segla i vår oerhört fina skärgård… Och tyskar är mycket vänliga. De tar gärna och hjälper till då vi exempelvis kommer in i någon gästhamn. Oavsett behov eller inte. Därför stoppade vi skålen och Rorsman gick ut på bryggan för att ta emot båten som seglades av en ensam HOLLÄNDARE… (de är ju duktiga).
Att det kan gå fel är ett understatement. Knappt någon vind och allt borde vara lugnt, fick denne seglare ett ”ryck” som inte var planerat. Rorsman som stod på bryggan hoppade ombord på det egna flytetyget och förhindrade en ”close encounter” med stävarna.
Därefter sade holländaren: ” it`s first time for me”. Vet inte vad som var första gången men allt gick väl och vi är glada att vi var ombord. Placerar ännu en fendert i lovart…
Efter att pulsen återtagit normalfart gick vi runt i stan och hamnade så småningom på Thai Silk restaurangen. Obegränsat med sushi att börja med. Därefter ett smaskigt frossande på buffén… oj, oj, oj…
Gott, mycket mat, extra mycket, alltför mycket och därefter den uttöjda magsäckens smärta… För er som eventuellt läser dessa rader, lär av andras misstag…
Bästa ”botemedlet” efter missbruket är att ta en längre promenad. Finaste delen är stadsparken vid Kalmar slott.
På bilden ovan syns Kalmar nyckel. Se nedan.
Efter fem kilometer känns det bättre. Lyxar med dusch…
Ett glest och troligen iskallt morgonregn ger oss lugnet att softa i sovrummet… känns lyxigt… ingen brådska. Konstaterar att kupévärmaren gjort sitt jobb i natt…
Idag packar vi saker på sina rätta platser och ordnar allt som verkar kaosartat. Känns bra efter några timmar, när allt kommit på plats.
Efter regnet kryssade vi söderut i klen vind. Kämpade ett tag mot ”kalmarsundsvågor” och något motström. Gav upp efter drygt en timme och kunde konstatera att vi endast kommit 3 M mot målet…
Blå Jungfrun i röd granit, såg vi igår, ser den hela dagen idag och kommer att se den även imorgon… Mytomspunnen, säregen och isolerad. Tidigare hette ön Blåkulla men ändrades senare till Blå Jungfrun. Myten säger att den som tar en sten med sig från ön, kommer förföljas av otur, tills stenen återförs till ön.
En lugn resa för motor… lite tråkigt är det ju…
I hamnen kan vi vräka ut oss i hela Pantas längd. Troligen första gästbåten i år…
Handlade strömming, skagenröra och potatissallad i fiskbutiken. En kortare promenad innan middagen ökade smaklökarnas känslighet.
Väderkvarnen byggdes i Vimmerby 1856 men flyttades hit 1885. Användes till 1950 och är Nordens största väderkvarn. Den är 26 meter hög.
En längre promenad (7 km) efter middagen tog vi på allvar på Allvaret 😊. Stora torra, karga ytor.
Sett korthorniga kor och ett antal fågelsorter på vår kvällspromenad. Tomma sommarstugor och i övrigt ett slumrande Öland. Syrenbuskarna har börjat visa vilken färg de har då knopparna öppnat sig något, trots den kalla våren.
Något varmare idag, men vi tar inga risker. Elsladden är inkopplad…
God morgon. På något sätt blir den ”inre väckarklockan” påverkad av gårdagens titt på väderprognosen. Den lovade hyfsad vind på morgonen och riktigt bra fram till tidig eftermiddag. Ja, då blir vi omedvetet påverkade och därför var vi på väg redan 05:20. Utan yttre väckning.
Men som så ofta, stämmer det inte alltid. Som nu, i skrivande stund, då vi för motor tar oss söderut. Nåväl, livet är ännu enklare i ”motorbåtsutförande”…
Den arla morgonen var kall och stilla. Fåglarna hade redan börjat sjunga för oss. Även göken, som vi hörde redan igår. Lämnar hamnens två sovande segelbåtar och ger oss ut på ännu en lång etapp.
Solen döljs av lågt hängande nattmoln, som vi hoppas ska lätta. Vi behöver verkligen solvärmen. Please…🙏🏻
Vinden kom, om än något försenad, och Panta Rhei dansade fram i vågorna i en djup slör. Stabilt och fort, det gillar vi som sitter inne i glasburen och håller i oss…
Ännu en bra seglingsdag! Kom tidigt fram till Byxelkroks gästhamn, efter 49 M. Den mesta tiden var vi i salongen och Panta Rhei fick sköta all förflyttning själv. Ni anar inte hur kallt det är då vattentemperaturen ligger på 6.4 grader och luften 7.6… Vem vill sitta i blåsten då?
I lä av land och full solinstrålning började vi tina upp, även mentalt. Fyra segelbåtar, två tyska, en holländare och så vår ”racer för dagen” Panta.
Skönt med en promenad efter seglingen. Mellan stugorna syns Blå Jungfrun, i Kalmarsund. Den ön syns på långt håll, med sin höjd på 86 meter.
Bland sand- och stenstränderna ligger stora kalkstenshällar.
Vi hann med två promenader på ön, samt serva den återstående winchen. Solen trycker på allt den kan för att övervinna vindens kylande effekt.
I natt kommer vi att njuta av kupévärmaren, tack vare el på bryggan…
Efter en lugn natt och sovmorgon kom vi iväg innan sju. Svag undanvind utlovad och då är det ju dumt att ligga och dra sig. Frukost tar vi då vi kastat loss. Det är ingen sommarvärme. Sex grader, vilket gjorde klädvalet enkelt. Flytoveraller…
En sak som vi uppskattade mycket, var våra nyinköpta head sets (intercom). Såååå bra och enkelt att kommunicera med då Rorsman hänger i stäven och spolar av ankaret och Kibben styr och ställer med båt och ankarkätting! Kanske något att ha på sig jämt för att förstå varandra, istället för hörapparat…😊
Seglen hissades och Panta Rhei gled makligt söderut medan vi åt frukost i salongen. Detta är DS-segling då den är som bäst😊.
Vi seglade på öppet hav, kortaste spåret, och hoppades att dyningen inte skulle stöka till det i den modesta undanvinden. Allt gick över förväntan och vindprognosen stämde inte med verkligheten, vilket vi tacksamt noterade…
Passerade Häradsskärs fyr, en rejäl Heidenstamskonstruktion. Byggdes 1863 och är den första svenska fyren med roterande lins.
Efter 47 M (nautiska mil) förtöjde vi mot Kryssarklubbens brygga på Stora Ålö. Iskalla sjömil eftersom vattentemperaturen låg på 6.8 grader C och luften ca 12 grader. Kylan suger kraft… men i salongen där vi tillbringade halva tiden, var det drygt 20 grader tack vare solen. I övrigt en gynnsam och bekväm seglingsdag…
Styrbords genuawinch var i behov av infettning. Den lät inte helt ok. Lätt åtgärdat.
Efter maten en kvällspromenad. Träffade på ett antal Scottish Highlanderkreatur. De är bra betesdjur på fuktiga marker.
Klockan har passerat 21 och solen har precis gått ned, vilket även känns i salongen. Ute är det 6.2 grader, samma som i havet. Dags att slå på värmaren…
Denna mås har tagit emot oss varje gång vi kommit till båten. Den sitter på akterstolpen, endast en meter från båten. Vi kan även konstatera att den suttit på segelkapellet. Stora blaffor som vi skyndsamt tvättar bort… suck…
Tisdagen anlände med klar, fin luft med långa solstunder mellan bulliga moln. Dessutom frisk vind med ettriga vindbyar. Ytterligare några vändor till båten, i den kyliga morgonluften. Man slutar inte förvånas över hur mycket hon ”sväljer”, gällande allt man packat in. ”Hängbuk”? Ja, hon tillhör ju inte racingsegmentet inom segelsporten…
Efter en lunch på stan med några av våra vänner, lossade vi förtöjningarna för vår planerade avresedag, den 6 maj klockan 14:40. Låt äventyret börja…
Den svenska flaggan ska vi med glädje visa upp i de utländska hamnar vi besöker. Undrar hur länge vi kommer att behöva flytoverallerna mot kylan…?
Vi fick en fin segling till Ringsö. Ankrade på svaj i fladen. En stor motorbåt med finska flaggan i aktern, låg redan där för natten.
Ankrar på fyra meters djup och kliver in i den soluppvärmda salongen… Dags för ”a nice cup of tea”. Första etappen avklarad. Tid att softa…
Sommaren 2024 blev en ”hemmasegling” i Östersjön, bland annat till Örnsköldsvik i norr och Öland samt Gotland. Behovet av långsegling fanns inte efter vår ”boatsitting” vid ön Nuku Hiva i Franska Polynesien (Marquesasöarna) under vintern. Vi tog hand om en Feeling 52 under sju veckor, medan ägarna reste runt vår planet, på sin semester. En fantastisk och varm upplevelse… Några bilder från vintervärmen🥵… innan vi kastar loss i vårkylan nu i maj🥶… (It´s possible to click the pictures).
Elvira at anchor in Taiohae bay, Nuku Hiva, Marquesas, French Polynesia
Förutom en extra noggrann genomgång av båten i år, har vi bland annat köpt några elektroniska säkerhetsdetaljer. Epirb (satellitnödsändare, krav från försäkringsbolaget) och MOB1 (personliga nödsändare).
Dessutom nyare nödraketer (krav från försäkringsbolaget), utökad försäkring för båten och oss själva, ompackad livbåt, sjökort, hamnböcker, solceller, extra reservdelar mm mm.
Till sist. Länken nedan visar vår rullande vistelse vid Nuku Hiva ombord på ”Elvira”. Bra träning inför kommande havsseglingar😉. Gungandet pågick mer eller mindre 24h/dygn under 7 veckor…
Panta Rhei sailing west, to start with… 