Fredag morgon: Vaknar av att grannbåten lämnar klockan 06:15. Tidvattnet styr många avgångar och även tider man vill vara framme. Vi ser att molnen återigen har tagit över herraväldet i skyn. Dock är det behagligt varmt och vi passar på att gå vår morgonpromenad.
Tar oss österut mot Berry Head, halvön vi passerade igår. Vacker kustlinje, som vi inte såg på grund av drizzlet.
Ser på avstånd ett fraktfartyg som kommer från Japan. Över 400 meter långt och överfyllt med kontainrar. Behöver vi verkligen allt vi köper…?
Det flyter tusentals tappade kontainrar på världshaven. Stora risker för oss seglare. Numera, tror jag att de flesta har lufthål som gör att de sjunker, så småningom. Vad tycker fiskarna om det…?
Snackade med en ornitolog och en ”fiskgillare”. Starka kikare var deras ”vapen”, där de stod högst uppe på platån. De blev nog lite avis när vi berättade att vi seglat bland både delfiner och sulor…😊. På nära håll.
En bra promenad i fin natur. En natur som växer ohämmat. Mumsade åter igen på björnbär. Mötte fler hundar än hundägare på promenaden.
På hemvägen stannade vi till vid Berry Hotel. Såg en skylt att de serverade frukost från klockan åtta. -”Kibben, hur mycket är klockan?” -”Den är åtta”, vilket resulterade i att vi tog oss in i detta anrika gamla hus, och beställde varsin ”Full english breakfast”.
En av dagens höjdpunkter var frukosten. Mäktig, god och plenty. De kom in med kaffe/the och toast först.
När vi nästan var klara med detta, fick vi in resten… Det var en typisk engelsk upplevelse, att få äta sig igenom denna frukost. Bra initiativ. Helt klart prisvärt… eller ”bloody” bra att vi gjorde det…
Vår värd på hotellet, en älskvärd dam, sade åt oss att gå runt i deras trädgård och beundra allt det vackra. Vilket vi gjorde.
Utsikten från vår frukostplats.
Denna kaj (breakwater, på engelska) har historiska vibbar.
Passade på att tvätta samt säkerhetskopiera våra enheter på biblioteket, innan vi senare tog oss ur hamnen.
Vandrade genom en skönt varm stad.
Tänkte ta en ”Afternoon tea med scones” men kön var alltför lång och dessutom var vi fortfarande mätta efter den bastanta frukosten.
Längs kajerna hängde mängder av folk och fiskade krabbor. Vi frågade vad som var på gång och fick svar av en vuxen man: -”Oh, the kids love it”. Det sade denna man som knappt hade tid att prata, där han fiskade dessa djur…😊. Hela familjer var engagerade. Krabborna fick sedemera komma i havet igen, när de var mätta på bacon…
Engelsmännen älskar sina djur och sina hundar, som får hänga med in på pubar och restauranger…
Bra balans…
Med båten som torkställning, tog vi oss ut 1M ur hamnen och ankrade för natten. Nu har vi funderat klart och tänker starta vår segling/motorgång mot Cherbourg i natt vid 03-04-tiden. Vill ha dagsljus då vi passerar trafiksepareringszonen och helst kvällsljus när vi kommer fram. Får se hur det blir med det efter 90M…
En reflektion gällande England: De är mycket vänliga och artiga och ett ord som de använder väldigt mycket är: sorry. Även för den minsta störning de möjligen orsakat andra.
De är skojfriska, allt från hamnkaptener och personal i övrigt vi mött. Kul att växla ”roligheter” med dem, tycker Rorsman som hänger hyfsat med, eftersom skolengelskans femma i betyg sitter kvar…
Hälsningar från oss i ”startblocken”…
Panta Rhei sailing west, to start with… 