Panta Rhei sailing west, to start with…

Sovit som brunbjörnar i vinteride… Det tar på krafterna att segla långa etapper under varm sol… med en kort, orolig natt dessförinnan…

Detta är hela deltat Arcachon. Vid högvatten ser det ut som en jättestor sjö (allt är vatten). Tidvis med starka tidvattenströmmar. När vi seglade in i medströmmen i över 8.6 knop igår, hamnade vi mitt i ett getingbo av båtar. Segelbåtar, motorbåtar och båtar som kör omkring folk. Det verkade som hela Frankrike var här i sina flytetyg, även vid 20-tiden, denna blåsiga och varma fredag i semestertider…

På morgonen, direkt till hamnkontoret, där vi blev ombedda att visa papper på båt och besättning. Vi har ett pampigt registreringsintyg för Panta, utförd av OSK (Oceanseglingsklubben).

Nästan så den unga flickan i receptionen ställde sig upp och gjorde honnör…🙂

Hamnen är jättestor med 2000 platser och längs stränderna utanför, säkert 600-700 platser på boj. Många annorlunda båtar med mycket träinslag. Säkert grundgående för att vara i detta stora delta. Tror nog att de flesta lever sitt båtliv inne i deltat. Utanför pressar Atlanten på och nästa hamn ligger oändligt långt bort…

När frukosten var avklarad cyklade vi till en stor sanddyn, Dune de Pilat, Europas största, med en längd av 3 km, 500 meter bred och 107 meter hög.

Det gick förvånansvärt lätt och framförallt säkert att ta sig fram på de fina cykelbanorna. Kustnära. På vissa ställen hade de gjort om gatorna till enkelriktat och låtit den andra körbanan bli cykelbana… Det var fint… Det var många som cyklade idag..

Efter 13 km kom vi fram.

En lungmanet som inte hunnit ut innan ebb. Ser ut som en glasskulptur…

Ingen trängsel. Fler badare närmare de centrala delarna.

Kibben, närmast i bild till höger, gjorde ett pass till ”Base Camp 1” för att känna på hur tungt det var att gå uppför i den fina, lösa sanden. Tror nog att hon höll inne med vissa fakta…

Därefter, en gemensam attack mot ”The summit”… Kroppspråket säger en del om hur tungt det var… Många pauser… fast för att ta bilder, inte för att flåsa… som de andra…

En fin utsikt och high five för oss som orkade (det fanns en bilväg från andra sidan)… fusk… Kolla vinkeln till höger, där vi kom upp…

Vy över inloppet vi seglade in genom igår.

Båtarna har lagt till mot sanden och väntar på att vattnet ska sjunka så de kan ta promenader på sandön som snart stiger upp ur havet, framför dem.

Mycket sand av den fina sorten.

Lågvatten och flera kvadratkilometer av mark blir synlig…

Det stora deltat har krympt för ett antal timmar. Sedan börjar allt på nytt. Kolla längst bort… långt bort. Fascinerande…

HELA dagen passerade båtar ut och in, förbi vår plats. HELA tiden. Bogpropellrar skriker ut sin frustration för att styrmännen inte fixar att förutse vindar och strömmsättning. Eller är sena i sina beslut…

I skrivande stund krockade en större motorbåt med Panta. Det fanns gott om plats, men väldigt många båtar förstås. Panta har vit motorbåtsgelcoat på stävplåten, men inga skador. Vi visade tummen upp för klantskallen som körde. Vi hade tur denna gång. Båtarna tar aldrig slut, nästan komiskt många… Som en parad…

Eftersom vi anlände ”utifrån” fick vi den andra natten gratis. Och nog var det välkommet, eftersom en natt kostar 71 Euro…! Dyrast hittills… När vi läser vårt kontrakt, jo här är de måna om alla papper, ser vi att vi även slipper gårdagens avgift. Från svindyrt till svinbilligt… Alltså tre nätter för 71 Euro, Har vi missat något…

Någon stunds vila innan vi tar oss till något matställe. Inte så lätt som vi trodde. Klockan närmar sig 20:00… På första stället satte vi oss i den, närmast tomma restaurangen och ville beställa. Tyvärr, allt fullbokat…

Nästa restaurang som såg trevlig ut, sade samma sak. Fullbokat. Men, då tog vi upp alla våra franska glosor och förklarade att vi svenskar kan äta en middag på 35 minuter. Efter att kyparen och även den dit kallade chefen, plockat upp hakorna, fick vi på nåder och med heder och samvete en lucka på 35 minuter. Men endast med rätter som gick att servera snabbt.

Två Ceasersallad (med varm kyckling) serverades till vårt rosévin. Gott, snabbt och bra, sent på kvällen…

Båttyper…

Hela kyrkan från nattbilden igår.

Tallarna, eller pine har ständig påverkan av vind. För övrigt är allt vi sett idag som en minivariant av Mallorca men mycket renare och finare. Och cykelvänligare…

Vad ska vi göra i morgon? ”Hitt på nåt”… Framför allt kolla igenom Panta, inför nästa långa etapp.

Hälsningar från ett hav av båtar och sand…

Port Médoc – Arcachon, 76 nm

Kvällen på redden var lagom blåsig för bra svalka. Kvällsdopp och, efter bloggen (som stjäl så många timmar) läsning i sittbrunnen. Även Rorsman hann läsa vidare i sin bok. Skön kväll i solnedgången…

Ankrade 100 meter från ett grundområde med 1 m djup (chart datum). Till det ska läggas 0.87 m lägsta tidvatten just nu. Under natten blåste det upp rejält, som det ofta gjort, och tillsammans med strömmen, räckte ankarkättingen ända fram till 1 meters grundet. Tror nog att ankaret fått fästa om någon gång på grund av den starka strömmen vi låg i.

Klockan ett på natten låg vi rakt ovanför grundet. Ekolodet visade 2.1 m och tidvattnet var på väg ned ytterligare 45 minuter… Som lägst var det 1.9 meter till botten, innan tidvattnet började fylla på igen. Samtidigt ändrade strömmen riktning och vi kunde söka audiens hos John Blund igen… Nu gick det bara uppåt…

Tidig väckning och iväg 05:25 för att få några extra nm. Alla metrar är till vår fördel när vi ska över grundflaket om 65 nm. Vi kämpade för motor under två timmar i motströmmen. Full fart framåt gav 1.4 knop som sämst. Körde på så grunt vatten vi vågade, med ögonen på ekolodet, hela tiden.

I mörkret hörde vi hur vågorna på grund av strömmen vredgades och kastade omkring Panta åt alla håll. Vi såg endast de vita brotten på toppen på den branta sjön. Havet ”låter” på ett visst sätt och det kändes som vågorna ville in i sittbrunnen… Riktigt jobbigt.

Efter en timme var det värsta över, samtidigt som morgonljuset började anas i öster. Nu spurtade vi fram i mer än 2 knop med högt gaspådrag… PUST…

Här rundar vi norra udden och väntar på att vinden ska börja… Vågorna några nm längre fram väntar på oss. Stort gung när vi väl kommit ut på öppnare vatten.

Vinden fanns där och seglen hissades. Från stor rullning sida till sida, blev Panta som en helt annan båt. Slut med rullandet och bra fart söderut. Enligt prognosen, skulle vinden avta under dagen. Vi såg till att trimma seglen.

Vi följde kusten längs den tre nm breda zonen mellan land och militärens enormt stora skjutområde. Sandstrand hela tiden… Inloppet till Arcachondeltat var grunt och i Reeds Nautical Almanac läste vi på hur man skulle göra. Ringde även en myndighet och frågade om vågorna tillät passage, under de ”öppna” två timmarna närmast högvatten. Allt gick bra och vi förstår att informationen i Reeds gäller ”worst case”.

På våra elektroniska sjökort fanns inte några prickar utsatta. Däremot i Reeds, vilka vi följde och på plottrarna såg det ut som vi nästan körde på land…

Till vår stora glädje, hade vi nästan tre knops medström och bra vind upp i deltat. Glada även för att ha kunnat segla hela dagen.

Inget svar på VHF när vi ropade upp hamnen. Klockan närmade sig 20:00 när vi lade till vid väntbryggan. Ingen i Capitaineriet och vi tog oss längre in i hamnen, till en lugnare plats på änden av en brygga. Något trötta och hungriga gjorde vi klart skepp och fick till en fin, men sen middag.

Bryggorna på denna sida av hamnen hade inga grindar, varvid vi kunde ta några sköna steg på land innan kojdags.

Solen går ned 21:45 idag.

Nöjda med dagen, främst för att seglingen gick bra, satt vi en stund i sittbrunnen och inväntade natten. Skön svalkande vind svepte genom de öppna takluckorna, ned i salongen. Vattnet i hamnen håller 28 grader…

God natt…zzzzz

Hälsningar från två mosiga seglare…

Port Medoc – Port Medoc, 1 nm

Lugnt och varmt i hamnen. Solen i dis, vilket tacksamt noterades. Räknat och funderat på fortsättningen och tror att vi ska försöka ta en sista fransk etapp söderut. Kanske tar vi oss vatten över huvudet med 75 nm och en ”slottid” på endast två timmar på målet… Helst i dagsljus dessutom.

Började med morgonpromenad till boulangeriet, totalt 4 km och kläderna var redan på morgonen genomblöta. Tvättade och hade tur att en hagelskur kom 10 minuter innan vi hängde kläderna på tork. Först undrade vi vad som föll i havet… Rorsman var uppe på däck och det var lite underligt att inte bli träffad av dessa ”kulor”. Kan ha att göra med att vi inte orkat träna på länge och Rorsman blivit smal som en räka… If you don`t use them, you lose them… Glest mellan ”kulorna” som ni kan se… till en början.

Det haglade stora, vita och genomskinliga ”snöbollar” från den 28 gradiga himlen…

Om det varit helg och middagsdags, hade kylning av en drink passat utmärkt…

Efter en cykeltur till affären passade vi på att ta en mindre lunchmeny på en av de många hamnrestauranger, på armlängds avstånd. Kalasgod förrätt på sallad, tomat, melon, ägg, skinka och dressing. Hade räckt som huvudmål.

Rorsman tog crevettes insmorda i vitlök och persilja. De var varma. Kibben valde kotlett. Vi delade broderligt. Utsökt mat.

Till efterrätt fick Kibben glass och Rorsman ”pannacotta” samt en liten sockerkaka dränkt i arrac med vispad grädde på toppen.

Allt i allo en riktig fullträff med lunchen. Något stinna i magtrakten tog vi därefter en rejäl cykeltur till nordvästra udden på denna halvö. Till Point de Grave. I närheten finns denna fungerande fyr, Fare de Grave, som även inhyser ett museum.

Vidare cykling via underbart skuggiga skogar, dit solen inte når, och därmed mycket behagligare temperatur.

Till sist framme vid en av plagerna. Rorsman valde att bada med badbyxor, Kibben hade inte en endaste tråd på kroppen… Vi badade i gränslandet mellan ”naturelle” och ”textilier”…

Ungefär 27 grader i havet. Efter 5 minuter på cykelsadeln var vi både varma och blöta igen.

Packade ihop och lämnade den övervarma hamnen för att ligga på redden. Mer vind för kylning i natt och hur många bad som helst ikväll.

I morgon lämnar vi så fort som den starkaste motströmmen minskat. Helst tidigare men då går det oerhört långsamt. Planerad medelfart är nästan fem knop om vi ska lyckas ta oss in i nästa hamn…

Hälsningar från en lugn och varm semesterdag…

Ile D’Oleron – Port Medoc, 50 nm

Vilken natt! Såg blixtarna redan på långt håll. De syntes väl i den kolsvarta natten. Runt hela horisonten flammade de. Visserligen på långt avstånd men det kändes lite ensamt att vara ankrad en kilometer från stranden.

Nu började åskdundret höras. Därefter kom fronten med kraftig vind. Oron i magen omöjliggjorde sömn. Ligger och hoppas att ovädret inte kommer rakt över oss. Det blev inte otäckt nära och så småningom tog sömnen över oron… Mobiler och paddor förvarades i ugnen… Faradays bur (hyfsat bra).

Vi hade långt att segla och tog upp ankaret 07:00. Med motorns hjälp tog vi oss norrut på mycket grunt vatten för att slippa motströmmen längre ut.

Regn- och åskmoln drog sig mot fastlandet men på andra sidan ön vi ska runda, kom nya mörka moln upp vid horisonten.

Mötte branta vågor när vind och vågor kämpade om herraväldet. Här har vi lyckats runda Ile D’Oleron och satt segel. Men efter en halvtimme kom både vind, vågor, regn och hagel. Vi hade rullat in genuan i förväg, vilket var bra, när vinden ökade till 12 m/s. Halvvind/slör, vilket var gynnsamt.

En oskyldig liten ”korv” rakt föröver och till höger ovädret.

Kibben stannade inomhus. Ett hagel, stort som en grön ärta, slank in i salongen vid dörröppning. Hagelkornet fick vad den förtjänade. Kibben åt upp den… Rorsman hade lite skydd av biminin. Det gjorde ont att bli träffad…

Resten av seglingen blev odramatisk och över halva sträckan fick motorn hjälpa till. Vi hade en ”tid” att passa. Och det lyckades vi med, riktigt bra. Medström upp i det stora deltat där floderna Gironde och Dordogne rinner ut. Staden Bordeaux ligger 50 nm uppströms. Hellre 3 knop medström än det motsatta…

Efter 15 nm förtöjde vi i en stor hamn, som kändes ”trött”. Det mesta kändes lite ”B”… Varmt, mer än vi önskade, men nu sent på kvällen känns det behagligt.

Nu får vi fundera på nästa etapp. Kan bli några dagars väntan på bra vindar, men just nu vet vi inte.

Mörkret lägger sig omärkligt över oss medan syrsorna, eller vad det är, spelar sin kvällsserenad…

Hälsningar från en dag med många variabler…

Gungandet blev måttligare ju längre kvällen led. Till vår förvåning brände de iväg ett helt fantastiskt fyrverkeri på ön, klockan 23:00… Nationaldagen är ju i morgon, den 14 juli. Vita, blå och röda färger, som i Tricoloren.

Nåväl, natten var lugn och sval. Till och med kylen är glad… Morgonen så skön och stilla. Morgondopp i 23-gradigt hav. Det strömmar runt båten ~ 1 knop.

Rorsman tog några dyk och putsade propellerbladen och drevet. Tyvärr växer det ganska bra överallt. Nästa objekt får bli rodret. Det tar på krafterna eller främst flåset…

Dags att ta oss in till hamnen och samhället. Även med gummibåten måste vi vänta in högvatten…

Den observante läsaren kan nog se att Rorsman varit hos frissan. Kibben hade satt upp en tillfällig filial på badplattformen… Långa låga dyningar gav en viss karaktär på frisyren, men det gör det hela mer levande…

Hamnen är liten med grunt inlopp (barmark långa stunder). Vid lågvatten kan man gå torrskodd in/ut därifrån. De har två ”sillar” (trösklar som ser till att hålla kvar vattnet i bassängen, vid lågvatten).

Samhället visade sig bestå av hamn, ett antal mat/dryckesställen och egentligen inte så mycket mer. Från vår behagliga tillvaro (temperaturmässigt) ombord, fick vi en grym påminnelse om hur varmt det är på landbacken… Några glas vatten och varsin glass i skuggan, gav oss kraft att ta oss hemåt.

Ett snack med snubbarna på hamnkontoret bekräftade vår teori om att inte åka genom sundet söder om ön. Alltför många risker. Blir alltså att runda ön på norra sidan och därefter ta oss vidare. Vi har en uträknad plan gällande tidvattnet, strömmar och målgång i morgon. Närmare 50 nm. Ska bara kolla hur/om det blåser.

Ännu en intressant rigg. Aluminiummasten är avsmalnande hela vägen. Endast två sidovant från förstaget och en kaltopp värdig en äldre skärgårdskryssare…

Skönt att vara tillbaks på Panta Rheis, visserligen kraftigt rullande, däck igen. Luften är svalare och doppen i havet många…

Hälsningar från en skön sommardag…

La Rochelle – Ile d`oleron, 14 nm

Värmen från igår och senaste natten har gett upp. Vi vann, eftersom vi överlevde 🙂. På kvällen drack vi varsina 1.5 liter köpvatten, innan sovdags. Vattnet i båttanken har inte bästa smaken, eftersom den håller 28 grader. Är naturligtvis bättre om vi kyler den. MEN kylen har problem… vilket vi nu konstaterat vad det beror på.

Kylskåpet har, för att se fin ut, en yttre dörr i mahogny för att matcha inredningen. Så är det ofta i fina kök, i hus. Originaldörren (den inre) har luftutsläpp i övre delen där den uppvärmda luften från den hårt arbetande kompressorn skickas ut (normalt in i salongen). Men den yttre dörren i mahogny är heltäckande (ser ju fint ut) och hindrar varmluften att komma ut. Istället skickas varmluften mellan dessa dörrar och in runt kylskåpet igen…

Sååå dumt. Fungerar bra vid normala sommartemperaturer, men de senaste dagarna har ju varit extrema. Nu vet vi att maskinen jobbar som den ska, men har denna begränsning…

Eftersom vi ska vara i varmare vatten ett tag, planerar vi att borra hål i övre kanten av mahognydörren. Kibben håller handen vid utblåset. Varmluften går ovanför den grå dörrovansidan, men stoppas av mahognydörren.

Sömnen i natt, i sittbrunnens 34-gradiga luft blev något klen. Inte enbart för värmen, utan mer på grund av den hårda vinden (8-10 m/s) som satte alla dåligt spända fall på grannbåtars master, att slå mot mot respektive mast. Musiken från festivalen höll på extra länge, men störde inte.

Morgonen kom med halvsol och svag vind. Temperaturen hade fallit närmare 10 grader. Vilken skillnad! En promenad till den nästan folktomma badstranden, för ytterligare nedkylning. Passade på att säga farväl till våra engelska vänner i Kimchi.

Köpte mängder med fina grönsaker mm på torghandeln, vid hamnen. Närmare 100 meter breda båtramper underlättar båtlivet. Full fart på att plocka upp båtar för renskrapning och ommålning av bottenfärg. De har flera stora 150-tons kranar för detta.

Efter en seg kryss i bitvis mycket hårda vindar, ankrade vi upp nära ön, Ile d`oleron. Vattentemperaturen är 24 grader och vinden behagligt sval/varm. Ett uppiggande dopp innan middagen, som åter igen bestod av crevettes. Gott som fasen och proteinrik smalmat…

Just nu vet vi inte hur vi gör de närmaste dagarna. Rakt på mot Spanien eller några kortare etapper. Men den franska marinen är ett hot. De vill skicka ut oss, utanför skjutområdet. För att inte tala om späckhuggarna. Som lök på laxen finns många stora fiskenät i vår väg vid nattsegling. Vissa har markerat näten med AIS.

Vädret är bra (inte alltför hårt) men medför eventuellt många motortimmar. Vi får fundera vidare. Just nu har vi det bra, rullandes i svag dyning…

Fort Boyard syd om oss.

Vi är den röda pilen. Kanske tar oss in i hamnen vid högvatten i morgon. Det är grunt (mindre än en halvmeter) vid lågvatten (chart datum).

Hälsningar från en plats med normalt behaglig temperatur…

Lade oss åter i sittbrunnen för natten. Enbart badbyxor och inga lakan… Musiken från festivalscenen på två kilometers håll, fick bli vår godnattmusik… I några av våra båtgrannar hördes lågmälda samtal. I övrigt endast varm, orkeslös tystnad…

Vaknade vid 05-tiden och tog oss in i sovrummet. Tro det eller ej, Rorsman kände sig något frusen… fast det var 25 grader ute… Nattbrisen svepte stundtals böljande över hamnen…

Kort morgonpromenad längs ett fint stråk utmed stranden. ”Vår” playa.

Ungefär 9 nm SSV om hamnen kan vi ana Fort Boyard (Fångarna på fortet, TV4). Restricted area för oss.

Idag plockade vi fram cyklarna. Lite ”luftigare” transport än promenad. Även något mer fläktande fartvind. Marinmuseet med vädermätningsfartyget France 1. Den samlade väderdata på Atlanten, tillsammans med fartyg från både USA och Canada, för att göra väderobservationerna säkrare.

Tre stora V8-or.

Pentrydelen var nästan det största utrymmet ombord.

Här har vi Joshua igen. Nu gör den utflykter med intresserade.

Vi smög omkring längs skuggsidorna på hus och växtlighet, på vår vandring i staden. I solen var det nog över 50 grader. Det var HETT ! Ugnshett !

City Hall, Hotel de Ville.

Nu kom vi på något bra. Vi isolerar oss mot värmen med våra flytoveraller… Smart…

… eller hur tänkte vi här…? Nu är de i alla fall nytvättade och de torkade snabbt i solvärmen. Vi är lika slut som overallerna visar, när vi återkom från dagens stadsbesök. Både sittbrunnstermometern och badtermometern (i luften) visade 37.5 grader i skuggan…!!!🥵 I salongen 35 grader… Det ÄR riktigt tufft med denna höga värme. Hur ska vi klara natten…?

Vid tvättautomaten bad vi om hjälp att tolka den franska, mångfacetterade texten. En synnerligen vänlig snubbe, som inte kunde ett ord engelska ville hjälpa oss. Vi kan ju bara lösryckta viktiga franska ord som boulangeri, baguette mfl. Många förvirringar och då vi som bäst var överförvirrade, han såg det väl på oss, gick han ut till sin bil och hämtade tvättmedel. Därefter tryckte han på knapparna i rätt ordning, och voilà, maskinen startade… Han var frikostig med tvättpulvret… vilket bubbel…

Trots språkförvirringen kunde vi kommunicera tillräckligt bra, för att få reda på att hans kompis flugit från Stockholm till Düsseldorf i en ultralätt farkost. Han fick veta att vi seglat från ~ Stockholm, hit… Det går att kommunicera men det tar tid och vilja… Men det ger positiv energi…

I morse orkade kylskåpet endast kyla till 13 grader. Den klarar inte denna omgivningstemperatur, gammal som den är… Även våra mobiler strejkar på grund av överhettning. Det går inte att gå barfota på teakdäcket om solen lyser mitt på dagen… Det bränner under fotsulorna…

Våra vänner i sin Ovni 395 ”Kimchi” anlände idag. De ska ha båten här i två veckor. Tydligen lika varmt på ön Re`.

Igår kväll vid 22:30-tiden gick vi och tog en sista dusch. Den lilla nöjesparken var igång och något förvånade blev vi att se 2-3 åringar sitta i karusellerna och ha hur kul som helst… Vad säger svenska socialstyrelsen om att ha småbarn igång, när klockan rusar mot midnatt…? Eller är det en generationsfråga…?

Ikväll tog vi åter ett bad i havet. Måste helt enkelt få ned kroppstemperaturen. Nu, klockan 20:30 kommer starka vindpustar från land, på 8-12 m/s. De känns som de värmer, eftersom de verkar ha högre temperatur än våra nakna kroppar… Egendomlig känsla…

Hälsningar från bastun i La Rochelle…

Igår var det varmt, mer än vad vi egentligen tål. Började med att sova i sittbrunnen fram till midnatt, för att sedan ta oss in i sovrummets 28 grader… Det är tufft…

Nya dagen började med ett bad i havet. Ensamma. Några regndroppar och välkomna moln. Beslutade att gå in till city.

Intressant rigg med kolfibermast och wishbone bom.

Ännu en intressant rigg.

Innanför dessa historiska torn finns den inre gästhamnen.

Staden har många historiska inslag.

Staden är gammal och fin med mängder av gränder fyllda med restauranger, fik och butiker. En riktigt trevlig promenad i de inre delarna. Förutom värmen…

Ett av tornen vi var uppe i.

Detta var ett fängelse tidigare, långt tidigare…

En av cellerna.

Utsikt mot vår jättehamn.

Grått är flott.

Denna båt är troligtvis den som Bernard Moitessier skulle vunnit jordenruntkappseglingen med, om han inte vikit av innan målgång och seglat vidare ett halvt varv till. Till Tahiti. Ni som läst båtlitteratur har nog koll…

Det blev över 16 km promenad i 34-gradig värme. Både fika och senare en lätt lunch på knivmusslor och bläckfisk, gav oss ork att gå vidare.

Väl hemkomna sköljde vi av våra blöta kläder. Vattnet på bryggan höll 41 grader! Luften i båten 34 grader och i skuggan i sittbrunnen 32 grader. Det är tufft !

Iväg till havet för avkylning. Nu var hela playan fylld av lördagslediga, varma människor. Försöker bara att vara i sittbrunnen, men även det är svårt. Ingenstans att ta vägen… Något värmeskadade…

I natt ska det bli 29 grader och i morgon vid midnatt 31 grader. Därefter blir det några grader lägre…

Hälsningar från en riktigt, riktigt varm plats…

Ile de Re` – La Rochelle, 15 nm

Gårdagens ankring på redden utanför ön Re` var behaglig gällande temperaturen. Visserligen gungade Panta en del men vindens avkylande effekt var mycket välkommen. Många dopp innan kojdags. Ett måste i rådande värme. Solen går ned 21:57 och ankarklotet har gjort sitt för idag. Nu tar ankarlanternan vid, under de mörka timmarna.

Natten var helt lugn och endast strömmens växlande riktning ändrade Pantas vinkel mot de lugnt rullande resterna av vågor, som inte släckts ut tidigare…

Nästa morgon, redan innan gryningen, kom en ny, svagare bris. Klockan 06:30 kom solen fram igen med hela sin entourage av orange omgivning. Morgondopp och frukost innan vi satte segel och tog oss söderut mot La Rochelle. Det blir sämre med gympan när det är varmt…

Påminner om Ölandsbron… Fem nm kvar.

Vinden och vattnets ”kylande” effekt under seglingen var himmelsk. Väl inkomna i den jättelika marinan stannade vi till vid bränslebryggan. Fyllde fullt. Ganska lite vind… Nu började Rorsmans vita T-shirt bli flammig. Bra service och trevlig personal. Därefter direkt till mottagningsbryggan och in på det lilla kontoret för incheckning. Betalar för två nätter och får den tredje gratis. Nu var T-shirten inte längre flammig… mer grå och tung… Såååå varmt!

Direkt efter att Panta var klar och täckt med solskydd tog vi oss till stranden och lögade oss en halvtimme i havets 25 gradiga väta… Måste få ned temperaturen. Måste…

Det tog en halvtimme efter att vi kommit tillbaks, innan vi åter var övervarma. Kyler benen i hamnen… Oskyldigt, vet inte om det är ok i hamnen… men… Det är 27 grader i vattnet… 34 i salongen och 32 i den skuggiga sittbrunnen… Tufft för oss som gillar skridskoåkning på vintrarna…

Det finns stora båtar och större båtar… och ändå större…

Kappseglare med svindjup köl och foils på sidorna… Beneteau First, av någon sort.

Ser ett antal Sunfast 3200 i hamnen. Ni ska veta att fransoserna är helt besatta av fart. De som gör bra ifrån sig på de stora kappseglingarna, är närmast nationshjältar… En stor sjönation… De kör race runt hela klotet, över Atlanten och mycket mer… Helt galna, om man nu får använda det uttrycket… men hjältar…

När vi kom undan den värsta värmekoman, tog vi oss till en båtbutik och inhandlade en ”stepfender” och en bra solhatt till Kibben…

Inte för att vi verkligen behöver fenderten just idag, men om ett år, om vi struntar i träningen… Det är ett högt kliv från en låg brygga upp till Pantas skarndäck…

Vi ligger i hamnen närmast havet och playan. Helt perfekt. Mest vind. Sammantaget är det tre hamnbassänger här. Stort… och massor av segelbåtar…

Längst in mot stadens centrum finns en mycket fin historisk hamn. Men värmen där vill vi inte ens tänka på… men cykla in på morgonen innan värmen blir alltför tuff, är planen för i morgon. Efter en promenad till stranden och ett dopp förstås…

Härifrån har vi tänkt att segla direkt till norra Spanien, en segling på ca. 160 nm. Men Kibben läste det senaste om orcas och det har varit många ”interactions” senaste veckorna. Och de är tydligen på väg mot Biscayabukten, där vi ska segla. Mycket olustigt… Nu har vi tid att kolla hur det ser ut och även hur vädret blir de kommande dagarna. Vädret fixar vi, orcas… nej… fan ta dem…

Ge oss styrka och mod… och tur…

I helgen är det party i hela staden och på tisdag är det Frankrikes nationaldag. Wow, gissa om det går hett till, men då är vi troligtvis på väg mot Spanien.

Hälsningar från en övervarm besättning…

Les Sables d’Olonne - Il de Re`

Tyvärr sover vi längre än vanligt numera. Kanske dumt att säga tyvärr, för det är naturligtvis bra att sova ut. Sänggåendet har förskjutits något och det är på grund av värmen. Morgonpromenaderna kommer igång lite senare, vilket gör att temperaturen redan är på uppåtgående. Synd att klaga. Det är skönt med smekande ljummen luft när vi drar iväg på morgnarna.

Gick till de inre hamnarna och förstod att detta är ett stort seglarsamhälle.

Panta ser vit ut vid vattenlinjen. Det är Rorsmans förtjänst när vi ankrade på redden tidigare. Nu kan vi hoppas på att hamnfiskarna gjort sitt, gällande undervattenskroppen.

Vi tar oss vidare. Redan vid niotiden är solen stekande. Söker skugga så gott det går under vår lilla bimini.

Ett sätt att ”gömma” stora silos.

Kibben tar oss ut mot ett hav som saknar rörliga luftmolekyler…

Många småbåtar, jollar och båtskolor ute på vattnet, oavsett vind. Trevligt med färg.

Efter någon timme med Pentan, kom en mycket svag bris och gav oss några knops fart för segel. Samtliga däcksluckor är öppna och ger ettt skönt luftdrag i salongen. Att Atlanten kan vara så slät…

Vår plan var att ta oss tio nm till nästa hamn och då är det ju ok att segla den korta sträckan, trots låg fart. Men det beslutet ändrades under dagen. Ville inte in i hamnvärmen och seglade vidare till ön Ile de Re` och lade oss på svaj. Vinden ökade till 8 m/s mot slutet och vågorna växte till sig. Nu ligger vi och guppar på några meters djup men har det svalt och kan bada hur många gånger vi önskar. Havstemperaturen är över 23 grader….

Allt väl ombord, förutom internetåtkomst…

Hälsningar från redden…

Plage des Vieilles- Les Sables d`Olonne, 23 nm

Vind är bristvara just nu. Högtrycket ger oss endast sol och värme. Men tidigt på morgonen, redan i svarta natten, började vinden trycka på. Helt enligt prognosen. Vi passade på att göra oss i ordning redan innan ljuset återkommit. Ville inte starta i mörkret på grund av alla fiskenät vi passerade igår, men började ta upp ankaret mm.

Ljuset är på väg och även vi…

En bit på väg. Svårt att se de små flottörerna på fiskenäten.

Besök av delfiner sprider glädje. Såg även enormt stora maneter med en diameter på ca 40 cm. Samma nyans som rumpan på en gris men med formen av en svamp.

Den fina vinden höll endast i sig en dryg timme. Därefter motvind och klen styrka. Motorn fick träda in. Seglade dock mot slutet och det var bra, då dimman vältrade över oss sista timmen. Radarn räddade oss från att köra på en gummibåt med fiskare. Nära, men inte farligt på något sätt, åtminstone inte för oss…

Det första vi såg av vårt mål var piren på babordssidan.

Dimman lättade ju längre in i kanalen vi kom.

Snart framme i en av de tre hamnar som finns här. Värmen från land känns ”mäktig”…

Skyddar man inte botten, blir det så här till sist… Rodret syns inte… Hoppas det finns ”putsfiskar” här…

En första promenad lite på måfå. VARMT !

Jättestor och fin playa.

Längst ut på den andra pirarmen fanns en gnutta vind och kylande vatten (23 grader).

Snygg inramning av kanalen.

Smala gränder kors och tvärs. ÄNNU VARMARE !

Något svalare i kyrkan…

Nu har vi varit på väg i två månader och firade med en lättare variant av midsommarmiddag i skuggad sittbrunn. En sammanfattning av kostnader mm under de första åtta veckorna kommer snart.

Efter middagen tog vi oss till stranden som fortfarande var ordentligt bestyckad med människor. Skönt med bad på kvällen. Gav lite sänkning av kroppstemperaturen.

Hälsningar från staden där Vendee Globe startar och Ovnibåtar byggs…

Port Joinville – Plage des Vieilles 7 nm

Sent igår tog vi en kvällspromenad på den långa, östra piren. Klockan närmade sig tio när vi passerade många av båtarna på bryggan. Vi kunde känna matos från de sent ätande fransoserna. Kan tyckas att de äter sent men idag var nog värmen bidragande till de sena middagarna.

Vi fick ned temperaturen i sovrummet till 26 grader vid 23-tiden. I morse var den 22 grader med de flesta luckor öppna ombord. Vi sov gott, trots värmen. Morgonpromenad till den västra, korta piren och därefter till boulangeriet.

Stadssilhuett i morgonljuset.

Det blev även en promenad till marknaden för inköp av frukt, grönsaker och bär, innan vi lämnade hamnen.

Seglade i måttliga 3 m/s mot sydänden av ön. Målet för dagen var att lägga oss på svaj i vår önskevik från igår. Passerar södra änden på Ile D`yeu.

Lägger oss bland ett femtontal båtar, långt ut för att slippa strul. Vi blev inbjudna till våra engelska vänner i Ovni 395:an ”Kimchi”.

Rodde tillbaks och passade på att titta in i en engelsk Sirius 40 DS, tillverkad i fjol. Glansen var fortfarande hög… suck… Mycket socialt idag, vilket tydligen är gynnsamt. Även många dopp, vilket tydligen också är gynnsamt… Vindstilla, vilket även det är gynnsamt, när man väl är på plats…

En stund med gitarren, som tyvärr blivit lite tjock av varm och fuktig luft. Trögspelad…

Snart tar vi oss ett kvällsdopp i det 21-gradiga havet.

Glömde nog nämna att vi åt crevettes och sallad, även idag. Vilket är gott och gynnsamt för figuren…

Hälsningar från en fin playa…

Det ska tydligen bli några grader över 30 idag. Startar tidigt med en tvätt som hinner torka med turbofart i den redan varm solen. Vindstilla…

Söndagkvällens sista solstrålar igår, avslutar dagen klockan 22:06…

Le fort de Pierre-Levee. Torrt, övervarmt och öde, men det stod ett stort tält på innergården för olika evenemang. Just nu ville vi bara ut mot kusten…

… och dit var det inte långt. Trots att Frankrike har mycket kärnkraft, finns alternativ.

En jättefin cykelled går runt hela ön med vackra vyer och många ställen där man kunde bada.

Till viss del påminner naturen om Shetland/Scotland.

En tilltänkt badplats men där rådde badförbud. Nu var vi rejält klibbiga…

Atlanten, Biscayabukten är på mycket gott humör…

Till vänster i bild kan man ta sig in i en liten hamn…

… där småbåtar kan finna trygghet. Längst inne i viken fanns en restaurang. Tog oss dit för en vätskepaus.

Rorsman ser redan lite värmesliten ut… Vi har långt kvar… En trevlig restaurang förvandlas på en halv sekund till en tråkig. Vi köpte dessa små vattenburkar för närmare 80 SEK och bad om att få glas att dricka ur. Men det fick vi inte. Där gick den halva sekunden…

Vi tog oss ut och skulle precis sätta oss i skuggan under en parasoll när en kypare förbjöd oss att sitta ned och skickade oss in i restaurangen. Trötta och något oförstående satte vi oss för att dricka vätskan vi sprungit omkring med. Kyparen lovade dock att hämta två glas åt oss… Men det hjälpte inte, den halva sekunden var förbrukad…

Le petit port des Vielles. Här önskade vi att vi legat för ankare och badat, badat och badat…

Vi hittade till sist en fin strand. Det var damen på hamnkontoret som tipsade.

Efter att ha klättrat ned ett fyrtiotal meter, låg två små sandstränder framför oss och lockade till bad. Som ett vykort. Skönt att kyla ned sig innan fortsatt färd. Värmen är tuff…

Det blev hela varvet runt ön, 33 km. Åter i båten såg vi att temperaturen i salongen var över 32 grader. Vädring, vädring och vädring, men svårt med nedkylning när utomhustemperaturen låg på 28 grader…

Spolade av cyklar och besättning på bryggan, med varmt, nästan hett vatten från slangen. Värmen har tagit rejält på oss. En lätt bris svepte över hamnen och att då sitta still i skuggan av biminin, kändes sååå skönt.

Nu gäller det att inte bli övervarm innan läggdags. Det blir bättre senare i kväll.

Hälsningar från en jättefin ö, Ile D`yeu…

L`herbaudiere – Port Joinville, 21 nm

Kort morgonpromenad till boulangeriet (ni kanske tycker det blir tjatigt…). Men det är själva essensen med turistandet, i detta fall Frankrike, att omfamna vissa saker som känns rätt även för oss.

Olika fångstmetoder.

Här blir vi passerade av den engelska Ovni 395:an ”Kimchi”. Svag undanvind gynnar inte segling.

Naturligtvis blev Panta, som är fotogenisk, också fotad… Seglen fick vila idag.

Nästan lägsta tidvatten när vi anländer med betryggande 2.7 meter till botten. Ett anrop på VHF:en och vi fick en plats tilldelad.

Port Joinville är populär bland båtfolket och denna hamn har närmare 200 gästplatser. Smaka på det här: Port Joinville, visst fungerar namnet? Äntligen en hamn vi kan uttala på rätt sätt. De andra hamnarna är ett hopkok av bokstäver som dessutom är omöjliga att uttala och svåra att komma ihåg.

Det finns många cykeluthyrningar i staden. Fyra passagerarbåtar turades om att frakta båtlösa turister till/från fastlandet.

Det är varmt i grytan dit vinden knappt når när det är lågvatten.

Många stora fiskar kämpade i värmen, men de har en viktig uppgift…

En vandring runt stadskärnan i supervarmt väder. Typisk hamnbild.

Hamnade till sist på en italiensk pizzeria. Detta är enligt dem, en Vesuvio. Både pepperoni och prosciutto. Mycket hetta men god.

… Jo, detta gäng höll på med borttagande av växtlighet på Panta. De knipsar av det de kan och samtidigt krockar de med undervattenskroppen och på så vis skrubbas algerna bort (till viss del).

Pizzorna var egentligen värmens fel eftersom vi var mosiga, hungriga och slöa. Kvällspromenaden innefattade ett bad i skönt svalkande vatten och en lätt ökning av den metabola förbränningen av kalorier som pizzorna så frikostigt delade med sig av…

I morgon ska vi cykla runt ön. Badkläderna ska med.

Hälsningar från en känsla av medelhavet…

De första fiskebåtarna lämnade hamnen redan 02:00. Därefter följde flera det spåret. Morgonljuset återkom 06:20 mellan masterna i hamnen.

Dagen var tänkt som den stora cykeldagen. Vi hade ju inte bråttom att lämna hamnen. Senast vid 13-tiden skulle kännas tryggt. Många smala gator bland villorna kors och tvärs. Ön är cykelvänlig, fin och utan backar.

Här och var fanns små avstickare till stranden.

Vi hade tyvärr inte badkläderna med oss. Ingen trängsel, trots lördag…

Lång pir ut till udden, Fort Larron.

Skeppskyrkogård på väg in till…

… Noirmoutier-en-L`ile…

… där Chateau de Noimoutier-en-L`ile ligger. Byggd på 1100-talet.

De tillverkar salt på stora ytor på ön. Detta är en liten saltutvinning.

En cykeltur på 35 km kräver energi. Proteindrinkar och … ja gissa. Ni får en chans…

Helt rätt, en baguette och dessutom de största jordgubbar vi sett. Stora, röda, mustiga men utan sötma… Odlade i Frankrike.

Vi hamnade, som så ofta, på irrvägar och fick släpa cyklarna 3 km på mjuka, sandiga vägar i ingenmansland. Det var ”fostrande”… och ruckade vår tidplan… Rorsman är slut…

Väl hemkomna efter strapatsen, insåg vi att vi missat vår ”slottid” för avgång. Ny plan blir att hosta upp 460 nya kronor för ännu en natt. Bort med resdammet och därefter ett planerat dopp i havet vid campingplatsen. Trots lågvatten.

Men det såg inte ut som vi förväntat oss. Här går det inte bada när det är ebb.

Dagens lyxstund efter våra strapatser och att det är lördag… En spritz och en Heineken. Som servitrisen sade, uttalas ”anken”… Det franska språket fortsätter att förbrylla oss…

Middag ombord efter att vi monterat ny sikaflex på badplattformens yttersta teakribba. Nytt avresedatum planerad till söndagen den 5:e juli…

En fin, varm, turistig och motionsrik dag på en mycket trivsam ö.

Hälsningar från en aktiv dag på ön…

Pornichet – L`herbaudiere, 14 nm

Lugnt och stilla i hamnen denna morgon som avslutar arbetsveckan. Äntligen fredag… igen. Veckorna går fort, alltför fort men vi har som tur är, många veckor att njuta av framöver. Nya platser, skön segling (som idag) och ibland spännande segling samt nya hamnar och boulangerier…🙂.

Han fyller tunnan med små kräftdjur av någon sort. De ska användas som bete på långrev.

Morgonpromenaden tog oss bland annat till denna hästkapplöpningsbana. Vi antar att innerbanan är för sulky och den yttre för galopp.

Vidare genom olika bostadsområden.

De hade en otroligt fin saluhall med mängder av fisk och skaldjur. Variationen var hänförande. Allt riktigt fint upplagt. Köpte crevettes inför kvällen. Passerade även en boulangerie och kompletterade med en färsk baguette… kunde inte låta bli… Stråket tillbaks mot hamnen.

Innan vi lämnade den varma och vindstilla hamnen, packade vi ned jollen. Det verkar inte bli många utflykter med den. På havet passerar vi en liten fransk motsvarighet till norska Trollhatten.

Skönt att komma ut på havet, till en något svalare omgivning. Ett dopp innan seglen hissas. Lätt vind och lugn segling. Vi ska helst inte komma fram till nästa hamn före 15. Det skulle bli onödigt spännande att stirra på ekolodet vid inseglingen till hamnen…

Det är svalt ute på havet när vinden ökat…

Någonstans bland dessa ligger vi utanpå en engelsk Ovni 395. Det är semestertider och helg = fullt och lite till. Bra med många fendertar.

Port de L`herbaudiere är en stor fiskehamn med båtar som kommer och går under hela eftermiddagen och aftonen.

Middag ombord och crevetterna levererade den förväntade smaken. Bra protein… Det blir alltför sällan tid för gitarren. Men ikväll…

Kanske hinner vi ta en cykeltur i morgon bitti, innan tidtabellen (tidvattnet) eventuellt ändrar våra planer för avsegling. En kort kvällspromenad, ja det får man nog kalla promenaden till servicehuset och toaletten. Det blir nästan en kilometer tor. Solen har tappat en del av värmen men vinden trycker på som tidigare.

Detta med toaletter i Frankrike. De allra flesta vi besökt saknar sittring och lock. Det kanske inte gör någon större skillnad på killarnas stolar eftersom sittringen oftast är nedsölad. Slapptaskar… Idag fick Rorsman denna bild av Kibben. ” The old fashion way to blow everything out with the best known acknowledge”… Kan bli jobbigt för trötta knäleder… Det fanns även vanliga holkar…

Hälsningar från en ö i Biscayabukten…

Ile Longue – Pornichet, 33 nm

Morgondopp, gympa och frukost. Därefter en stunds väntan på att tidvattnet börjar rinna ur denna skärgård. En skärgård som vi inte vill utforska längre in. Privata öar och färre sandstränder, där man lätt kan dra upp jollen lockar inte…

Seglingen söderut gick utmärkt men havet kändes svalt med 19 grader. Tröjor på… Väl framme vid marinan började vinden ta i mer än lovligt. Hamnvärdarna hade tilldelat oss en plats med korta Y-bommar. Svår ”tilläggning” med vinden från fel håll och strömt vatten. Tack vare de två värdarna klarade vi av det hela utan större problem. Panta ligger nästan längst ut på den högra bryggan. Stor fullproppad hamn.

Innanför hamnen ligger många båtar på redden, men de står på botten när tidvattnet sjunkit.

Värmen slog emot oss när vi kom fram. Tog oss iland för en promenad direkt. Svajankring i närmare två dygn ger spring i benen. Fina hus längs stranden.

Bilen är en Panhard Dyna. Kibbens pappa hade en sådan på 50-talet.

På bryggans hammerhead (längst ut) hittade Kibben en snabb båt. I nästan varje hamn finns dessa havens vinthundar.

Eftersom vi inte kunnat ta våra morgonpromenader på några dagar, fanns ett uppdämt behov av att handla en baguette. Vilket vi gjorde sent denna soliga och blåsiga afton. Spolade av saltet på Panta och belönade oss med att äta ute. Restaurangen serverade de godaste pommes som vi någonsin ätit. Kan det vara så enkelt att frityroljan var helt ny…?

Det hände en incident medan vi tvättade båten. Hamnvärdarna skulle med sin kantiga motorbåt hjälpa en nyanländ seglare som skulle in i en fålla nära oss. Stora problem med strömmar och vind slutade med att hamnvärdens motorbåt backade in mot Panta (i tumultet) och skulle precis träffa ett av våra sovrumsfönster med hörnet på sin akterspegel. I sista sekunden hann vi hänga ut vår stora fender och bromsa smällen. Tre centimeter till godo… Bara det är ju värt att fira…

Middagen blev sen och krävde en längre kvällspromenad. Bukten har en lång sandstrand med både hotell och lägenheter i stora hus längs stranden. Ser på håll ut som en riktig turisthåla, men de har arbetat mycket med ytan mellan stranden och husen, och därför är stråket där en trevlig plats att vandra på. Bilden från södra stranden med villaområdet.

Här är playan och Casinot på norra sidan om hamnen.

Översiktsbild över hamnen.

En trevlig dag för oss. Ska kolla in hamnar, tidvatten, strömmar och vindar för i morgon. Blir nog en kortare etapp.

Hälsningar från en plats i Frankrike med pommes frites värda en stjärna i Guide Michelin…🙂

Strömmen är märkbar även där vi ligger, eftersom vi alltsom oftast ligger med aktern mot vinden… Det gällde att tänka på det vid morgondoppet. Simträning bakom Panta men med lagom avstånd till badstegen… innan man får ett hum om strömmens styrka.

Mulet och 20 grader känns svalt efter doppet. Ser ut genom salongsfönstren under frukosten och ser båtar formligen forsa fram i den stora strömfåran. Ser underligt ut… speciellt om de seglar mot oss. Då far de lika fort åt sidan som framåt…

Tar fram vår portabla solcell för första gången. Nu är det dags att undersöka grannön och kanske även byn på fastlandet. Dags att montera på elmotorn på jollen.

Vi hann knappt avverka 500 meter på en av öarna, innan vi blev ombedda att lämna ön. Tydligen fler privata öar än vi kan förstå…

Vi är omringade av ostronodlingar som dyker upp vid lågvatten.

Nätkassar fyllda med ostron, på vår styrbordssida.

Kassar längs stranden på vår babordssida. Det tar mellan 1-5 år att odla ostronen. Man förstår att de kostar därefter.

Säckarna vänds och bankas varannan- till var fjärde vecka. Idag var det närmare 15 personer som jobbade med detta. Frankrike producerar 130 000 000 ton ostron årligen.

Efter ett antal timmar ser man inget av säckarna. Endast tunna små pinnar sticker upp ur havet. Zooma in så ni ser dem. Längs stränderna har de inte några små tunna pinnar som varnar för odlingen. Det fungerar inte att ”jobba över” eftersom tidvattnet är bestämmande.

Något extra dopp hoppas vi på i eftermiddag när solen ska dyka upp och ladda batterierna samt värma oss lite extra.

En lugn och slö dag för oss. I morgon ska vi utnyttja den kraftiga strömmen för att ”kastas” ur denna skärgård.

Hälsningar från besättningen som laddar batterierna…

Etel – Golfe du Morbihan, Ile Longue, 27 nm

Lika svalt denna morgon som igår. Endast 18 grader inomhus ökade motståndet till att lämna kojen och dess varma kokong. Tyvärr har vi en tight tidplan att förhålla oss till. Allez… (eller något liknande skynda)…

Kombinerad morgonpromenad innefattade besök i boulangeriet (två varma baguetter som Rorsman inte släppte ifrån sig). Därefter till fiskmarknaden/affären där tio crevettes bytte ägare. Frukost och sedan direkt till marknaden på den stängda huvudgatan. Inköp av ostar, kål, morötter och jordgubbar mm.

Passerade hamnkontoret och tackade för deras vänlighet igår och frågade om det fortfarande var ok att lämna hamnen. -”ÅK NU, direkt!” var beskedet vi fick. -”Från sista pricken håller ni 200˚ under minst 0.5 nm”. Efter en språngmarsch till båten tog det tre minuter innan vi var på väg, flytandes i en utgående ström på närmare två knop. Som grundast vid sandbarriären visade ekolodet 2.6 meter i en kokande gryta av ström och vågor. Pust! En halvtimme senare och vi hade fått tarmsläpp… eller båtstopp…

Ett vackert blommande silkesträd.

Denna båtägare förtöjde båten mot kajen och väntade in lågvattnet. Det hängde växter som var 10-15 cm långa från undervattenskroppen. Ganska snabbt hade han fixat bort det värsta.

När vi närmade oss hamnen såg vi en snubbe som vräkte musslor och kungskrabbor i havet. Mängder av dem. Svaret på vår fråga varför, blev en harang av franska ord som vi inte förstod. De var nog alltför gamla för att duga som mat…

Den gamla atlantdyningen rullade in mot stranden och visade sin styrka. Vågorna var så långa att vi inte hade problem med dem. Någon form av restaurang ser det ut att vara.

Längst ut på udden vi skulle runda fanns denna magnifika chateau. Utsatt läge…

Närmar oss den smala passagen in i ”skärgården”. Fina hus…

Naturligtvis hade vi räknat med medström in genom sundet, men blev ändå överraskade av styrkan i strömmen. Enbart med genuan hissad, formligen flög vi fram…

Det kyliga vattnet (18,4 grader) innan sundet var nu 21.8 grader. Äntligen varmare och dessutom mindre vind. De har utlovat upp till 15 m/s i byarna och vi var glada att kunna ankra i lä för den vinden… En delad öl och bad var det första vi tog oss för. Sedan en fin middag på råvarorna vi inhandlat i morse.

Av jordgubbarna (två sorter) var den mörkare varianten ”Favorit” synnerligen god. Den doftade smultron med en dragning åt parfym…😳. Men var saftig, söt och med en smak av smultron. Nästan overkligt goda.

Många bad ikväll. Både gitarr och läsning i sommarvärmen. I morgon ska vi ta oss iland på någon ö som inte är privat.

Hälsningar från den franska skärgården…

Port Louis – Etel, 11 nm

Kan det vara så enkelt: Om man har svårt att sova, vilket många människor lider av, då nattseglar man (segla innebär ju inte att man endast är vaken, utan också ofta aktivt parerar båtens rörelser = motion). Eller upplever en orolig natt för ankare. För efter sådana tillfällen blir sömnen den följande natten, både djup och lång…

Nej, så enkelt är det inte om sömnsvårigheterna sitter i huvudet, men på våra tillfälliga sömnbrister fungerar det… Vad jag egentligen vill säga är, vi sov bra i natt.

Solen lyser över staden från en blå himmel. Temperaturen var endast 13.5 grader i morse. Solen är frälsaren i dessa stunder. En kort morgonpromenad till boulangeriet. Rorsman höll de två varma baguetterna kärleksfullt i händerna (de både doftade gott och värmde svala fingrar).

Eftersom vi skulle lämna hamnen först vid 13-tiden, hade vi oceaner av tid för en morgonpromenad. Några snubbar grävde efter mask och småkräftor, för bete vid fiske.

Lite udda syn för oss som normalt seglar i Östersjön.

Notre Dame i Port Louise.

Seglar ut tidig eftermiddag och möter några som är lite snabbare än Panta… den gör 19.7 knop just där… Det blåser 6 m/s.

Efter att noggrant läst om infarten till Etel, ropade vi upp hamnen. Vi var osäkra på om djupet på 0.6 meter skulle räcka för oss, trots halvvägs upp till flod. Det var dyningen som rullade in, som vi var oroliga för… Vågorna kan bli helt överdj—-iga när de passerar den grunda tröskeln.

Hamnkillen instruerade oss hur vi skulle segla och allt gick smidigt. Väl inne i floddeltat ökade farten med 1.5 knop. Tidvattenvågen gav oss skjuts.

Det gäller att sikta rätt eftersom vattnet forsar i sin egen riktning… Inte slappna av.

Vi blev anvisade en plats bland de stora båtarna (hybris 2 för Panta) och fick dessutom ”pole position”. En tilläggning i 1.5 knops ström…

Hus med restauranger vid hamnen och ett fint hus längre in i detta lilla samhälle. Vi fattade tycke även för denna plats.

Färgglada hus och kyrkan.

Även om texten i Reeds Nautical Almanac, var på engelska, var det svårt att förstå semaforens tecken. Här på franska. Semaforen stod ute vid flodmynningen. Men vi hade ju lotshjälp via VHF och två snubbar mötte senare upp i en gummibåt för att ta emot på bryggan.

Kvällspromenad till den konstgjorda saltvattendammen nära hamnen. De kollar vattenkvaliteten hela tiden och byter ut vattnet endast två gånger per år. Dammväggen till höger i bild.

Vi måste lämna hamnen vid någorlunda högvatten i morgon, men planerar hinna både till boulangeriet, fiskförsäljningen och marknaden.

Hälsningar från ett floddelta i Bretagne…

Les Iles Glenan – Port Louis, 29 nm

Det blev en jobbig natt, när vinden ökade rejält i styrka. Vaknade och lyssnade efter ljud som härrör från ankaret. Inget sådant, bara vindens ”oljud” som inte gav oss ro att somna om. Vid högvatten är dessutom grundområdet i lovart inget bra stopp för vågorna. Lämnar ögruppen direkt efter morgondopp och frukost.

Seglingen söderut gick bra i något klen vind. Tydligen någon form av båtfest i Port Louis. Många äldre små fritidsbåtar seglade runt i hamnens inlopp. Även större seglare samt marinen visade upp sig. En skönsjungande kör på piren underhöll oss medan vi gjorde klart skepp.

Hittade en plats vid den överfyllda gästbryggan. Promenad i omgivningen till ett, ja ni gissar rätt, boulanger. En mäktig mur omgärdar den gamla delen av staden.

Regnet som var försenat från förmiddagen, kortade av promenaden något. Även denna stad är mysig och har charm. Vi gillar små städer…

Det finns tre hamnar på ett litet område. Vår hamn är den minsta…

Som så många gånger tidigare, har kockarna håltimme på eftermiddagen. Vi orkade inte vänta på middagen till 18-tiden. Kibbens lamfärsbiffar är suveräna. Bra med frys ombord. Frysen ska snart bli en sval, bara vi ätit upp allt hemifrån.

Kvällspromenad runt och även på muren.

Allt är väl ombord, förutom tröttheten som ska tas om hand i natt…

Hälsningar från Port Louise där hamnen heter Port de la Pointe…

Kvällen övergick till natt och havsytan slätade ut sig till en blank, svagt böljande bädd för oss seglare. Mörkret blev inte helt kompakt tack vare ljuset från halvmånen. Tittar ut i nattens mörker och ser ankarlanternornas sken som ett lågt liggande lager av stjärnhimmel… Somliga körde helsvart…

Panta Rhei (röda trekanten) ligger på drygt 2 meters djup (chart datum) men i verkligheten på minst 4 meters djup, just dessa dagar… De två små öar (gula) rakt syd om oss, är de vi vandrat på. Allt det gröna, är ovanför vattenytan vid lågvatten. I övrigt kan vi segla där… Landskapet ändrar helt utseende var sjätte timme. Fascinerande…

Gympa, morgondopp och frukost innan morgonpromenad på de, nu ihopsatta öarna. Temperaturen i havet ligger på nästan 22 grader, vilket gör att vi piggnar till ordentligt.

Kibben på väg mot landtungan som nu är som en ås som aldrig blivit dränkt.

Vy från andra hållet.

De flesta öar är privata och får inte beträdas, som denna Ile Cicogne, i syd. Även det inre på den lilla, lilla ön SO om oss, dit vi gick, är förbjuden mark för oss. Inga vuxna får gå dit. De har ett seglarläger för unga där.

Vi beslutar att stanna ännu en natt i denna miniarkipelag som påminner om söderhavet med sitt turkosa vatten och varma temperatur, samt vita sandstränder. Båtar fraktar hit sol- och badtörstande turister i mängder. Restaurangerna är behjälpliga med att släcka törstande strupar, och kurrande magar. Allt lugnar ned sig mot kvällen, då endast vågornas kluckande mot skrovet hörs.

Mellan svalkande dopp tar vi oss tid att läsa… samtidigt som vi måste skydda oss mot solen…

Det är inte ofta Rorsman hinner läsa en bok, men idag är det skönt att försjunka in i tidigt 1800-tal i en roman. Det tar oftast 1.5-2 h att fylla vår blogg (vår loggbok för kommande minnen), men som det oftast blir… strul med uppkopplingen och omtag på omtag på det man redan skrivit … suck… Kibben beundrar Rorsmans tålamod gällande allt strul… medans författaren av dessa rader knaprar på Novalucol…😊

Och som lök på laxen, när Rorsman äntligen fördjupat sig i boken, såg vi en 12-meters Pogo segelbåt, börjat driva i den ökande vinden. Ägarna var iland och såg inte vad som skedde. Som tur var, såg vi en stor gummibåt med åtta gummimänniskor i, som höll på med dykning nära oss.

Skrik och den internationella signalen för sjönöd (flaxa som en havsörn) fick dem att komma till oss. Några franska ord och desto fler engelska gav dem tillräckligt med information om läget. Båten hade nu drivit 500 meter och var på väg mot grunt vatten… De gasade på i sin gummibåt med tillräckligt många hästkrafter på akterspegeln, att de var framme på en minut.

Under tiden (lång tid) de höll på med att få stopp på båten, anlände ägarna storstressade, och klev ombord… Allt gick väl och allt blev som vanligt igen. Inte en vinkning till tack eller hälsning från något håll…

Senare förstod vi en möjlig orsak till problemet. Pogon hade tamp till ankaret. De flesta har kätting, som vi…

Nu går internet dj__ligt trögt. Tar en halvtimme att skriva tre rader… suck. Kibben, ge mig tre Novalucol till… Middag på lamfärsbiffar i solvarm sittbrunn. Dags att ta sig tillbaks till 1800-talet…

Hälsningar från en sommardag i skärgården…

Loctudy – Les iles Glenan, 11 nm

Sovit gott och vi antar att även Panta har njutit av tillvaron vid bryggan för 12-metersbåtar… hybris…

Morgonpromenad i vanlig ordning och även denna gång till boulangeriet. MEN de hade stängt för långhelg. Efter första chocken förstod vi att ett litet samhälle, hur litet det än må vara, helt enkelt MÅSTE ha ett boulangeri till, som tar hand om fransosernas morgonritualer. Naturligtvis hittade vi den och bar hem två sorters nybakat bröd. En närmast ”helig” ritual för många fransoser… Bild över en morgonsömnig hamn… Temperaturen redan 22 grader MEN 25 i havet… Frukost i behagligt varm sittbrunn. Den heta luften har lämnat oss, som tur är…

Hamnkontoret lånade ut cyklar och vi tog oss till en Carrefour för att bunkra mat. Men tog en lång omväg för att bekanta oss med staden och dess omgivningar.

Efter en sötvattendusch på klubben laddade vi med fika, innan seglingen till Les iles Gle`nan. Lätt vind, knappt någon ström utan enbart finfin segling. Var ska vi hitta vår plats i denna lilla ögrupp som knappast syns vid högvatten. En fantastiskt fin samling av små öar, speciellt i detta väder…

Tar oss iland och beundrar vårt hem…

Turkostfärgat vatten över ljus sandbotten…

Kibben njuter av att vara på denna fina, nästan exotiska ögrupp…

Gick runt hela ön och stannade till vid en av två restauranger för att släcka törsten. Äntligen fredag… (ska vi säga, som inte jobbar)… Prisnivå som i Sverige.

Vinglande på väg hem, såg vi att landtungan som nu syns mellan öarna, låg en halvmeter under vattenytan när vi anlände. Kan bli en utflykt dit i morgon.

Vad sägs om en sittbrunnsmiddag i en fin och varm miljö, på en naturskön plats. På menyn, crevettes och en massiv sallad. Just nu mår vi bra!

Rorsman tog sig ett saltvattendopp på kvällen. Kibben motiverade med att hon inte ville bli av med sötvattenduschens mjuka renhet… ja, så kan man ju se på det. Blir nog fler dopp i havet vad det lider…

Ett trettiotal båtar ligger ankrande här. Vi ligger längst ut för att ha en ” egen kupe`” eller vår egen fria zon… Endast en båt, förutom vi, har satt upp sitt ankarklot.

God natt…

Hälsningar från en riktigt fin plats i Frankrike…

Plage des blancs sablons – Loctudy, 63 nm

Vaknar halv sex och ser tecken att morgonljuset snart är här. Vi är tydligt medvetna om att strömmen söderut redan är inne på sin tredje timme. Rorsman kliver direkt från bingen ut på fördäck medans Kibben startar motorn. Ett rent ankare ur sandbottnen ligger snart på plats och vi hissar storseglet klockan 05:50.

Morgonen är varm och livsandarna på topp. Snart susar vi genom första sundet i 8 knop. Yes…

Seglingen gick finfint tills vi några timmar senare skulle runda denna udde och fyr. Det blåste omkring 9 m/s (bidevind) och vi forsade fram i fem knop… över vattnet. Däremot var farten över grund endast 1-2 knop. Det tog en evighet att komma runt och kämpa oss vidare i mer måttlig motström. Nu började den tröga biten av dagens etapp. Vattenytan sjöd som i en uppkokande kastrull och virvlarna ville vända Panta åt alla möjliga håll… Denna gång hade det varit fördelaktigare att runda udden på långt håll. Fast då hade vi inte haft något att skriva om…

Ytterligare några timmar senare kom åskmoln med blixtar och dunder…

Det var svårt att förutse styrkan i molnen. Det smärtade i ansiktet när regnet kom farande i vinden på 17 m/s. Svårt att hålla båten för att slippa fladder i seglen och å andra sidan, nedslag. Riktigt tuffa fem, sex minuter… Bara att hålla i sig och ”överleva”. När allt slutligen torkat fick vi utkämpa ännu ett ”krig” mot vädrets makter. I dessa åskceller omgavs vi av het luftmassa.

Vi kämpade vidare, denna långa dag, och belönades med delfinuppvisning. Ett tjugotal av dem lekte med båten som rundningsmärke.

I avtagande vind, som slutligen helt slutade uppmuntra segling, gled vi in mot en ny hamn.

Klockan 21:00 förtöjde vi i en proppfull hamn i Loctudy. Solen kom fram och båtägarna satt i sina sittbrunnar och umgicks. Bilden tagen mot näset Ile-Tudy.

En varm och sannerligen, variationsrik dag på havet. Sträckte på benen, tog a nice cup of tea (hur skrivs det på franska?), innan vi skrev ett nytt avtal med John Blund…

Hälsningar från en renspolad båt…

…Wrach – Plage des…, 23 nm

Var ligger denna strand, kan man undra (”stranden med den vita sandstranden”). Ankrade på 4 meters djup utanför denna släta playa, fylld med svalkande människor. Ville inte gå in till någon hamn, på grund av värmen. Vi har kommit ytterligare 23 nm söderut under dagen och njuter av att vara för oss själva några hundra meter ut från stranden. Men först…

En sista kvällspromenad igår i den något avsvalnande luften. Solen mer indränkt i dis än kvällen innan. Vinden obefintlig och värmen hanterbar.

Ser ut som ”blodmåne”…

Morgonpromenaden kombinerades med stortvätt. Tidig morgon och luften var fortfarande lätt att andas. Bild på centrala delen av L`aber-Wrach, med restauranger på båda sidor av huvudstråket.

Stilla morgon och mer än 23 grader…

Någon form av kålodling.

Med båten fylld av torkande kläder lämnade vi denna trevliga värmehåla efter att ha tankat fullt i både diesel- och vattentanken. Vattentanken i förskeppet fyller vi ytterst sällan full, på grund av att seglingsegenskaperna blir katastrofala i motsjö. Men nu är det lugnt och vi kommer att behöva spola av oss efter många dopp i havet.

Fin segling i lagom vind. Passerar många fyrar på vägen.

Börjar närma oss den tilltänkta viken och nu gäller det att kolla in tidvattnets vara eller icke vara… Notera att Rorsman har en tröja på sig. Det blev även två tröjor när den av havet kylda luften svepte över båten. Solvärmen var något klen på grund av diset. Endast 14 grader i havet… Att det kan skilja så mycket i luften…

Ännu en i raden av fyrar. Vi seglade på grunt vatten och tog in på några större segelbåtar, som envisades med att ta sig fram längre ut i den kraftigare motströmmen.

En bit av playan där människorna står och svalkar sig.

När vi anlände till ankringsplatsen, var det vindstilla och temperaturen helt ok, i skuggan av vår lilla bimini. Visserligen varmt men skönt. Efter middagen kom en stark vind från land och svepte över oss. En nästan overkligt varm vind tvingade oss i vattnet. Som tur är håller havet här 20 grader. Många dopp blev det?

Att ankra på redden, som idag, ger en fin frihetskänsla. Det bästa just nu är att vi kan kyla ned oss när som helst. Bilden nedan med fantasiörnen får avsluta bloggen för idag…

Stekheta hälsningar från redden…

Sark – L`aber-Wrach, 106 nm

Lördag afton

En fin vik att ankra i, på östra kusten av Sark. Rodde iland igår kväll och strövade endast omkring på stranden. Benen var trötta efter rundvandringen på ön. Dramatiskt branta klippor och branter omger oss. Bilderna från igår, lördag.

Fin sandstrand, som om några timmar är osynlig

Vår färja…

Söndag

Tar det lugnt och planerar när vi ska dra vidare. En tanke är att segla direkt till Brest, över 140 nm och ha en reservplan att stanna i L`aber-Wrach. Oavsett vad vi väljer blir det en nattsegling, eftersom strömmen ”startar” på eftermiddagen. Dags att avsegla.

Under kvällen fick vi besök av många delfiner. De lekte med oss och Panta Rhei under en halvtimme. Några gånger piskade de till Pantas bog. De är vitspräckliga och har ett trubbigt huvud, Rissos delfin.

Lätta vindar och hyfsat klena vågor men till slut måste seglen ned på grund av vind/vågförhållandet. En hel del motorgång. Enkel resa och vi tog tillfället i akt att sova några pass under natten. Snart är vi uppslukade av mörkret. Seglade i mångatan någon timme men sedan var det kolsvart…

Måndag

Rundar europas högsta fyr på ön Ile Vierge. Den har en höjd på 77 meter. Nu är det inte långt kvar till hamnen och vi är hyfsat pigga.

Väldigt populär hamn. Parisvärmen har även hittat hit. Det är 34 grader i skuggan och man är klibbig hela tiden.

Satte upp våra solskydd som Kibben tillverkat. För några veckor sedan var kupévärmaren vår favorit. Nu är det skuggan…

En dusch och en sen kvällspromenad i den ljuvligt mjuka och smekande luften. Den högra bilden är tagen med blixt men då blir solen konstig. Telefonerna har sina begränsningar, speciellt iPhone.

Småbåtar långt ute ut på svaj på grund av tidvattnet.

Leker lite med färg…

Hälsningar från en varmluftsblås…

Tisdag…

Sov bra och länge efter förra nattens segling. Morgonpromenad i sol och vindstilla, innan värmen åter tar över. Inloppet till hamnen i totalbleke. Rampen för sjösättning, i nedre delen på bilden, är nästan 80 meter lång på grund av tidvattnet.

Intressant. En liten flytbrygga mellan fyra stolpar. Man åker dit vid lagom högvatten och fäster båten vid bryggan. Därefter väntar man ett antal timmar tills det är ebb. Då kan en traktor hämta båten…

Den lilla båten har elmotorn integrerad i rodret.

Konst i hamnen. Rigg och segel i rostfritt.

I cykelturen till mataffären ingick ett dopp i havet.

Men först en selfie, utan salta fingrar…

Här kommer havet snart att ta över.

Lannilis kyrka. Cyklade en rejäl omväg till Lannilis när vi följde en gång/cykelbana. Den gick upp, sedan ned, därefter upp och så vidare. Långa stunder i en skyttegravsliknande försänkning där vi fick leda cyklarna i stekande sol. Målet var en Aldibutik och mot slutet kokade hjärnan av värme. Det blev värmemässigt en tuff cykeltur. Väl inne i den luftkonditionerade affären försåg vi oss med vatten och banan för hemresan. Vi handlade länge, länge, tills vi återfått normal kroppstemperatur… Värmen som slog mot oss när vi klev ut igen var bastulik. 34 grader i skuggan…

Lunch på moules. Aldrig fel.

Det blev ännu ett dopp i havet på kvällen. Måste kyla av oss i denna värmebölja.

Hälsningar från en riktigt trevlig och varm sommardag…

Det gick förvånansvärt bra att sova, trots rullandet. Lite knepigare med frukosten, eftersom rullandet hade intensifierats något. Vi var glada att vi valde boj, före ankring.

Kibben fäster jollen högt upp på stranden. När vi återkommer når havet nästan till trappan.

Bojplatsen sedd från land. Stigen gick brant uppåt. Påminde om både Norge och Nuku Hiva.

Inte långt från vår vik finns den stora hamnen. Oskyddad.

Gick omkring överallt och charmades av ön.

Lite enklare kyrka än i de större städerna.

Vi kom fram till övergången till Lilla Sark. Den byggdes av tyska krigsfångar och heter La Coup`ee

Vint väder, fin vy och kraft i benen efter att vi tagit en fika och scones på en pub.

Fint. Notera makrilmolnen.

Vandrade runt Lilla Sark. Här vy söderut.

Efter 15 km avslutade vi både promenaden och de engelska punden på samma pub som vi besökte tidigare. Nu bestod gästerna mest av yngre människor och både sorlet från dem och musiken som discjockeyn pumpade ut, varslade om en lördag med högt partyinnehåll…

Flyttade oss till en vik på östra sidan av Sark. Endast två nm. Där ankrade vi på 3.4 meters djup (enligt kart datum). Till detta ska läggas ca. 2 meter för värdet på ebb i natt. Till sist tidvattenskillnaden på 5 meter. Detta ger 11 meter och vi släppte därför ut 45 meter ankarkätting för en lugn natt.

Det är bra att vi varit med på mattelektionerna i skolan. Både när det gäller pengar och även ankring…

Vi tyckte om både Alderney och Sark.

Hälsningar från besättningen med trötta ben…

Alderney – Sark, 22 nm

Färdplanen ändrades redan på morgonen. Vi skippar Guernsey och väljer den mindre och mer lockande ön Sark. Avgång på midsommaraftonens eftermiddag på grund av strömsättningen. Fixar med båten och pumpar upp jollen inför Sark, där vi också kommer att ligga på boj. Tar oss in till hamnen för att testa både elmotor och gummibåt. Check på dem. Hinner med en trevlig promenad till Fort Tourgis. Men först…

Natten var dimfylld. Färre dimdroppar på morgonen och de orkar inte stå emot solens varma strålar.

Denna lilla maskin körde ut på piren varje morgon. På kvällen tillbaks igen. Den gick pinsamt långsamt. Halva arbetsdagen gick åt att färdas…

Jollen görs i ordning. Lite trångt är det.

In till hamnen och promenad till fortet.

Här forsar och virvlar vattnet oroligt norrut. Om någon timme seglar vi söderut på en mycket lugnare yta.

Fort Tourgis.

Tillbaks till hamnen och iväg. Fatta vilken tid den lilla maskinen behövde på piren…

Kryss i lätt vind och en fin midsommarafton på havet. Vinden dog ut och allt var rofyllt. Sark ligger framför båten.

Till höger om fyren, i en liten inbuktning fanns några bojar man kunde utnyttja för 25 Euro. Kändes lite osäkert att ankra där. Trots att havet ser lugnt ut, rullade det rejält emellanåt. En sen, kombinerad lunch-middag fick bli årets midsommarfest ombord. Fick lov att sova antingen på rygg eller mage för rullandet.

Ingen risk för liggsår, även om vi skulle ”försova” oss… I morgon ska vi ta oss iland och undersöka ön.

Hälsningar från en rullande tillvaro…

Solen bröt igenom dimman och lockade till en trevlig långpromenad. Visst är det mysigt att gå runt i staden men en ännu finare sak är att det är nära till naturen, till landet. Några bilder på eftermiddagen. Hamnen.

På väg mot fyren i norr.

Vi tog järnvägsspåret. Gäller att inte kliva fel. För övrigt gäller inte EU-kortet här, om vi förstår allt rätt. De förordar att man ser över sitt skydd.

Mannez Lighthouse byggd 1912. Fyrvaktare bodde där till 1996.

Fin natur.

Kibben går utanför sin ”comfort zone”.

Jag vill också vara med på bild…

På väg hem.

Sand och konst…

En fin promenad i vacker natur. Sista Wifi-stunden. Sitter i båtklubbens lokal och ska nu börja kolla tidvattentabellerna för morgondagen. Troligen går en stor del av midsommardagen till att förflytta oss till Guernsey.

Till höger i bild är tankstället, men bara under högvatten…

Trevlig Midsommar🇸🇪

Hälsningar från Braye (som samhället heter).

Cherbourg – Alderney, 25 nm.

Några bilder från Frankrike på morgonen. En typisk fransk kvinna i språnget…

Stora, underliga nät på vissa fiskebåtar.

Vi kastade loss 13:45, vilket enligt våra beräkningar skulle ge oss bästa förutsättningen att passera Cap de la Hague. Ett antal andra seglare lämnade en timme innan, och då blir man förstås lite undrande på vårt val.

Men det skulle visa sig att vi räknat rätt. Vi passerade udden i 11.8 knop, dikt bidevind och 8 m/s. Lättade något på skoten och kom upp i 14.3 knop. Allt var som vanligt. Panta Rhei kämpade sig fram i 5 knop. Resten skötte havet åt oss.

På bilden har vinden avtagit och vi seglar i 5 knop i den riktning som vår vita båtfigur visar (åt NV) men vi glider i 5 knop mot målet… Känns lite galet men det fungerar. Vi kom ju fram.

Gäller att svänga in i tid, för strömmen går västerut med ca 2.6 knop utanför hamninloppet.

Vi kom fram rekordsnabbt men fick ändå ta bojen, en av ca. 75 st, längst från bryggan.

Dags att byta flagga igen. Vi skulle egentligen även hissat den gula karantänsflaggan, enligt regelboken, men lät bli och det gick bra…

Tar det lugnt och insuper atmosfären och vrider tillbaks klockan en timme. Väntar med att ta oss iland, tills i morgon. Varsin öl och några mikroskopiskt tunna skivor av ”supertokdyra” skinkan… Via VHF anropar man ”Harbour taxi” om man inte vill ta egna jollen.

Det rullade rejält hela tiden och dessutom var dimman på morgonen både ovälkommen och sval. Vattentemperaturen låg på 14 grader.

Beställde båttaxin och betalade 155 SEK för en ToR-resa. Slö besättning på Panta som inte ville pumpa upp jollen…

Ön som helhet.

Ser inte vår båt på grund av dimman.

Fin och lugn plats för de som lämnat tidigare…

Några gatubilder och ett nybygge högt uppe på ön (bilderna är klickbara).

😊…

Info om kriget.

Klockan är nu tidig eftermiddag och vi väntar fortfarande på att dimman ska lätta. Tog en fika (bra Wifi) och även bra Wifi i klubbhuset.

Har precis avslutat en mäktig lunch. Eftersom vi är på engelskt territorium, kändes det rätt med fish and chips.

Det finns ett antal promenadstråk att välja på. Bara sikten blir bättre ska vi ta oss an några av dem. Blir en heldag på ön, eftersom vi inte gärna tar båttaxin fler än en gång.

Hälsningar från ön som inte existerar… (Telenor)…

Först vill jag pudla gällande priserna (om de var samma 2023 som idag). Kostnader: ringa/ta emot och röstbrevlåd 19:-/minut. Skicka SMS 10:-, ta emot 0:-. Skicka/ta emot MMS 10:-. Surfa och då även WhatsUp ska man inte ens tänka på. Nu vet ni hur ni ska göra om ni vill ta kontakt. Vid mer viktiga ärenden är det bara att köra som vanligt… nya pensionspengar ramlar in på fredag…

Vi ska segla till en ö som inte existerar på Telenors sidor och ringde dem. Alderney existerar inte, om vi ska tro dem😊… men Elvira antog att det är samma taxa som på de andra (existerande) öarna. Och för att lugna oss ifall det inte är så (alltså dyrare) kan vi åberopa det inspelade samtalet och de justerar räkningen. Enkelt och fint beslut. Vi kan köpa ett extra pass för 399:- som ger oss 2-3 Gb surf under två veckor men där får vi åter anta, att antagandet är rätt. Vi går under radarn och vilar musarmen några dagar.

Morgonpromenad med tvättsäcken till tvättstugan, som var låst och öppnar först om en timme. Kastar om rutinerna och tar promenaden först. Hamnen är stor… fortfarande…

Detta med stor respektive liten våt yta på båtar. Här har vi en ”hal” kappseglare… Notera Kibben som står vid kölen.

Vid hamnen står denna gamla kyrka, ”La Basilique Sainte-Trinite`.

Ganska mörk inuti.

Torkställning.

Dags att ta ett besök på den italienska restaurangen som var stängd igår. Bra att fylla på med god mat innan överfarten till den närmaste kanalön.

Om vi inte hörs på ett tag, 🇸🇪🌸☀️Glad Midsommar på er följare☀️🌸🇸🇪. Vi har koppling till ca 14 idag, därefter är vi upptagna.

Hälsningar från startgroparna i Cherbourg…

Natten var fantastisk fast vi inte var medvetna om det. Kunde bara konstatera att många timmars sömn gör underverk… Vaknar till en ljusmulen morgon med en behagligt svag vind, och då fungerar det med kortbyxor på morgonpromenaden. In till centrum och in på ett av de fem ”boulangerierna” som vi passerade. Känns franskt att gå hem med en baguette under armen. Tog för säkerhets skull även ett mörkt bröd fast vi vet hur de är funtade…

En vilodag med lite gympa, frukost och båttvätt (avsaltning). I många hamnar är det inte tillåtet att spola av båtarna. Här gick det bra men de vill att man använder en fint munstycke, som sparar på dropparna och lätt att stänga av allt emellanåt.

Eftersom vi varit i Cherbourg tre gånger tidigare, har vi inte några ambitioner att hitta någon ny turistattraktion eller liknande. Bunkrade upp med mat och planerade för middag på en italiensk restaurang. Men som så många gånger tidigare stämde inte informationen på nätet med verkligheten. Därför blev det middag ombord med mycket lyxiga småplock. I Frankrike äter de lunch mellan 12-14. Sedan är restaurangerna stängda till ca. 18, då man kan sitta ned och beställa in dryck. Mat kan beställas från 19… ”Avarter” (läs turisthålor) förekommer förstås.

”Centre Hospitalier Louis Pasteur” sitter ihop i ett stort komplex med sjukhuset. Pasteur kallas pastöriseringens fader. Han kom även på vaccin för rabies och mjältbrand. Fantastiskt att komma på skyddet för på den tiden osynliga virus, som idag lätt kan ses med bättre mikroskop.

Egentligen började det hela med att rädda den franska vinindustrin från att dryckerna skulle surna. Men kom senare att revolutionera livsmedelssäkerheten. Lagstiftningen om obligatorisk pastörisering av mjölk infördes i Sverige under 1930-talet.

Teatern mitt i staden.

En behaglig semesterdag som även gav oss 14 km i benen. Intressant att vandra omkring och bara titta på allt och alla… Vi hittade en ännu mindre bil, om detta är en bil i dess rätta bemärkelse.

I morgon tänker vi segla till Alderney ungefär 25 nm västerut. Det är den nordligaste kanalön. På vägen dit kommer vi att passera Cap De La Hague där tidvattenströmmen går med över 5 knop. I värsta fall närmare 10 knop… Ikväll studerar vi tidvattentabellerna extra noga… Vi planerar att lämna Cherbourg vid 14-tiden.

En varning från 2023: Kanalöarna tillhör Storbritannien men har självstyre på något sätt. Det är SVINDYRT att roama, SMS:a, e-posta mm. Tex kostade ett SMS 10 SEK, BÅDE att skicka och ta emot.

Ska undersöka ifall det är samma regler för Telenor idag. Återkommer i frågan. Vi letade olika sätt att köpa kort 2023 men det fanns inga alternativ som vi hittade. Det kan således bli radiotystnad under vår tid på dessa öar. Kan även bli över midsommarhelgen. Kanske kan man sitta i någon hotellobby eller bar och surfa, men det återstår att se. Förra gången var vi i början ovetande om priserna och fick en räkning från Telenor på drygt 2000 SEK… extra tillägg…

Hälsningar från en besättning utan påsar under ögonen…

Fecamp – Cherbourg, 83 nm

Söndag kväll. Aktiverar oss med att preppa båten inför nattseglingen. En bild på hur brant landgången är vid lågvatten. Att ta sig iland, ger bra träning. Vid nästa högvatten, midnatt, glider vi ut och får under de första fem timmarna fin medström.

Kibben tog en kvällspromenad och kom hem med nedanstående bild. Landskapet är annorlunda mot hemma och betagande.

Ballongsälen gav vi till den lilla gasten (~1-2 år) i den nederländska båten ”Spindrift”. Nu när kvällen övergått till natt, ser vi att de ballonger vi har kvar, har belysning inuti… fräckt…

En timme kvar… Nedräkningen har börjat.

Måndag.

Svårt att se bortom dessa bländande ljus. Tittar ut mot havet och det är alldeles svart. Dimrar ned belysningen på samtliga instrument. Motor första timmen, men därefter glädjande nog läns mot waypointen. Svårt att styra när man inte ser något. Ser på vindinstrumentet och styr efter den, men det blir vingligt. Det enda man ser på vattenytan är någon sovande sula eller vilande trut. Endast vita objekt syns.

Vinden ökar allteftersom timmarna tickar iväg. Bra fart. Code 0:an står bättre än genuan och smäller lägre när den återfylls efter kollaps. Det börjar gunga mer och mer. Full koncentration i nattsvart omgivning.

Vi har sällskap av två nederländska båtar och håller kontakten via VHF-radion. Spindrift och Taro. Bägge större än Panta Rhei.

På natten är det svårt att hålla ögonen öppna. Rorsman måste stå och styra. Dels för att hinna parera och dels för att inte nicka till. Ögonen går många gånger i kors… Plattläns och 7-11 m/s. Får inte gippa av misstag. Satte en preventergaj från bomnocken till fören och livet blev lugnare, gällande gippfara. Man kryper framme på fördäck, jag lovar…

På förmiddagen pep vinden i med 9-12 m/s och koncentrationen var 100%. Tröttande på redan trötta besättningsmedlemmar. Rorsman sov en halvtimme, Kibben något mer. Nu är vi hur mosiga som helst.

Vi hade tur som tog ned Coden i nästan vindstilla och sommarvärme. Rullade ut genuan för sista biten men efter fem minuter vände vinden och tryckte på med 10 m/s. Focken fick ta oss de sista sju nm i hamn. På med varma kläder igen… Flytoverallen är nödvändig på natten eftersom vattentemperaturen endast är 13 grader.

Det var ett lemmeltåg av segelbåtar som skulle i hamn. Samtliga hade troligtvis väntat på ett väderfönster med rätt vindar. Och samtliga startar samtidigt, enligt tidvattnets ”turlista”.

I det trånga hamninloppet kom ett fraktfartyg och ville ha plats. Vi visste inte vart den skulle och höll undan så mycket som seglandet tillät. Det gillade den inte och lät mistluren tala sitt enkla men fullt förståeliga språk… Vi var två båtar som skingrades som en kärnklyvning i Berns höghastighetsaccelerator… Störst går först sade vi men hade svårt att höra, på grund av lock i öronen…

Hamnen är stor.

På morgonen vid femtiden, precis när Rorsman tagit sin korta vila, ropade ”Karina” upp oss på VHF:ens kanal 16 (nödkanalen och den man tar kontakt på, man har skyldighet att lyssna på kanal 16 när man färdas). Flera gånger hörde vi Panta Rhei och ”Karina” ville ha kontakt. Det tog lång tid för Rorsman att fatta galoppen och svara (groggy av sömnbrist). Men slutligen etablerades kontakten och vi ombads att ändra vår kurs omgående… (med andra ord, flytta på er för he___te).

Det visade sig vara en jättefiskebåt med 500 meter nät bakom sig och hade därför svårt att hålla undan…

Det kraftiga gungandet sitter kvar i hjärnbarken när vi stapplar upp för landgången. Skönt att slippa gunget IRL (in real life). Två nätter för 90 Euro betalar vi gärna för en stilla hamn och stabil brygga. Fast nu tog jag nog till en liten lögn…

Det hummar i skallen och sängen lockar, men vi ska i alla fall försöka hålla ut till klockan 19…

Hälsningar från de tröttas gemenskap…

Dieppe – Fecamp, 32 nm

Hela besättningen ombord vaknade 04:20, helt utan väckarklockans burdusa signal. Då känns det mycket lättare att stiga upp och tröttheten, som normalt infinner sig, existerar inte.

Ett anrop till Port Control och upp med seglen. Glider ur hamnen 05:20 och har strömmen med oss under två timmar. Siktar in oss mot första waypointen och det fungerar att segla, trots modest vind och vågor. Fart mellan 6-7 knop.

En kvart senare stiger solen upp. Den polska segelbåten kom ut efter oss.

Kustlinjen är lång och betagande. Hur lyckades de allierade med sitt uppdrag att ta sig iland och klättra uppför dessa lodräta klippor?

I Frankrike har de mycket kärnkraft.

Idag tar vi oss längs kusten i Normandie. Håller oss nära land och motorn jobbar. Motströmmen är 2.8 knop… Men snart vänder det.

Vid några tillfällen korsade fjärilar vår väg. De hade siktet inställt på Storbritannien. Raka spåret, så rakt en fjäril kan flyga. Liknar mest ett fallande höstlöv i frisk vind. De hade 59 nm kvar… Var kan de tanka energi…

Sjöfynd.

Tre som fortfarande sökte sig uppåt och en säl.

Runt första piren och vi är framme. Det gäller som alltid, att även runda fiskarnas långa linor. Kan bli många nya kraftuttryck på franska, ifall det vill sig illa… Det känner Kia och Beja till efter vår segling 2023. Men de gjorde en heroisk insats och drog ned applåder från bryggan.

Värmen som vi kände redan tidigare, är rejält omfamnande i den obefintliga vinden. Havet endast 16 grader… Stranden söderut…

… och norrut, där vi kom in.

Hamnkontoret är stängt vilket innebär prat med de som redan ligger här. Kod till servicehuset mm. Staden är bekant för oss sedan tidigare. Sandstensytan på Eglise Saint-Etienne börjar ge med sig till den milda grad att de satt ett kravallstaket runt den. Många kyrkor som vi besökt, har samma problem.

Klostret Benedictine från 1800-talet tillverkar bland annat Benedictinelikör.

Elegant.

Kappseglingsbåtar gör allt för att minimera den våta ytan. Denna undervattenskropp hör definitivt hemma i en annan kategori…

Efter mer snack med våra båtgrannar har vi beslutat för en gemensam avsegling klockan 24:00 i natt. Bästa förutsättningarna för både ström och vind. Vi får inte missa strömmen runt udden 67 nm härifrån. Där strömmar det närmare 5 knop och den vill vi ha med oss. Gäller att hålla beräknad medelfart under 13 timmar.

Dags att börja nedräkningen och allt annat som ska hinnas med innan vi dra`r. Kanske sova en timme. Det blev ju tidigt i morse. Vi är minsta båten och får trimma allt vi förmår…

Hälsningar från en kortis i Fecamp…

Sovit länge, vilket är både bra och ovanligt. Mulet, egentligen ljusmulet, och blåsigt. Solen kommer vad det lider. Ut på morgonpromenad och när vi svänger in på gågatorna ser vi mängder av folk som gör iordning sina stånd för marknaden. Glädjande att få något att göra även idag. Kollade även in havet och hur stora vågor som rullade in. Alltför stora… Hem för frukost och sedan in bland stånden.

Wow, vilken jättestor marknad. Alla gågator och tvärgator fyllda med stånd. Säkert flera kilometer med allt som en marknad brukar sälja. Jättefint upplagt med blomster, frukt, grönsaker mm. Vi köpte en blandning ur dessa två pannor. Blir bra i morgon ifall vi är på havet och gungar. Flera rader av kyckling som grillas mot öppen eld.

Vi storhandlade grönsaker mm, men missade en aning på priset för torkad skinka. Två pyttesmå bitar grävde rejält i plånboken. Priset 1100 SEK/kg… och de verkade ha hög densitet…

Vandrade runt i folkmassan och förundrades över hur fint allt var upplagt. En dagsvandring till havet igen. Det pågår en volleybollturnering på gräsytan vid havet.

Tätade fönstren som läckt. Hoppas det blev bra. Kan dröja länge innan vi åter seglar i motsvarande förhållanden.

Bild på hamnen vid lågvatten. En skyddad grop. Både vind och vågor betydligt lugnare i gropen. Det ÄR häftigt med tidvatten.

Landgången är brant vid lågvatten.

Eftermiddagen har varit solig och därmed varmare. Sommar…. Njuter, spelar gitarr och sitter still…

En polsk Dufour 460 lämnade hamnen för fyra timmar sedan men kom tillbaks. För stökigt och för låg fart mot målet…

En sista sommarpromenad till en liten sushirestaurang i aftonsolen. Semester…

Vi planerar avsegla någon gång i morgon bitti och ta oss till Le Havre. Det blir ett vindvred i natt men tyvärr svaga vindar. Får köra motor länge, länge ifall vågorna omöjliggör segling…

Hälsningar från en sommarstund i Dieppe…

Kvällspromenaden igår företogs till fiskehamnen bakom tidvattenslussen. Två båtar kom in, lastade med någon form av musslor. Förstod inte den franska förklaringen vi fick som svar på vår fråga. Stora tunga säckar lastades ur för vidare transport. De håller även fiskmarknad här, varje dag. Undrar om de har crevettes? Måste kolla i morgon.

Därifrån fortsatte vi till stranden och tittade på vågorna som mullrade in och mötte sina öden bland de rundslipade stenarna. Likt vågorna, har många soldaters liv släckts här under andra världskriget. Många minnesplatser längs hela långa kusten finns att beskåda och ger oss en bit av vår historia, som den var för 80 år sedan. Vi verkar inte ha lärt oss…

Vi vill inte ut i dessa vågor igen…

Fredag. Ett disigt, fuktigt och blåsigt lufthav omger oss redan på morgonen. Skulle inte ens släppa ut en hund i denna gråtrista värld. Men vi ska ta vår morgonpromenad. Rätt klädd fungerar det bra och med varmluftsfläkten surrande i salongen, blir torkandet enkelt.

Började med fiskmarknaden men den hade inte öppnat vid sju. Däremot hade boulangerierna öppnat och vi hittade ett mörkare bröd. Som visade sig vara lika tyngdlös som sockervadd. Men färsk och god var den. Dessutom innehållande några klifrön och nötfragment. Man får en positiv känsla av att handla färskt bröd på morgonen.

Ett gympapass och frukost innan vi tog oss till fiskmarknaden igen. Men inget napp…😊. Tydligen har Kibben kontakter inom paparazzi… Eftersom bilden nu blir viral (😊) kan undertecknad avslöja att det blev 25+25+30 armhävningar, trots de oregelbundna träningstillfällena. Proteinet i crevetterna gör susen… Jodå, det duggade och blåste men Rorsman var varm…

En ny runda till fiskmarknaden, men ingenting där. I natt hörde vi inte båtarna. Vädret kanske inte lockat de minsta att ta sig ut.

Tog oss upp till Museet/Chateau de Dieppe.

Innergården och utsikt över stad och hamn.

Mitt i staden finns Eglise Saint-Remy.

Guld och vackra fönster.

Köpte crevettes på torget och resten i en av Carrefourbutikerna (tror det uttalas kåffoor). Hjälpte en större segelbåt att förtöja vid bryggan. Lyckades på tredje försöket. Extra svårt med trasig bogpropeller.

Vinden fortsatt 11-15 m/s från väst. Stora vågor och en ”dålig” väderprognos får oss att betala för ytterligare två dygn i Dieppe. Tar en långpromenad på eftermiddagen. Kusten söder om hamnen. Kitesurfare och andra surfare trotsar både vind och vågor.

Klipporna är branta och vinden stark.

Äntligen fredag! Utsikten fin (Kibben) och även bakgrunden…😊 Inte den billigaste ölen men stunden var rätt… Under tiden vi njöt av ölen, såg vi fem damer gå ned till havet och bada. De badade mer eller mindre under den halvtimmen som vi satt i baren. Det är ju för sjutton bara 15 grader i vattnet. Måste vara crevetterna…

Museet från en annan vinkel.

En av få gamla stadsportar som finns kvar.

Det var faktiskt en båt som lämnade hamnen idag. Ingen annan, vare sig kom eller lämnade. Måste varit ett måste-för-att-tiden-tar-slut-segling…

Det måste vara ett mastodontjobb att anlägga en tidvattenhamn.

Halloumi med Cumberlandsås (England) och squash till förrätt. Crevettes och sallad till huvudrätt. Ett glas vitt till crevetterna. Ett försök att dra ut på middagen, för vi har väldigt många timmar kvar att förbruka i Dieppe…

Svaret på vad som var fel: På första bilden i förra inlägget hade Rorsman skrivit fel datum (juli). Korrigerades i verkligheten men inte på bild.

Hälsningar från en salong med doft av fisk och hav…

Boulogne-sur-Mer – Dieppe, 57 nm

Onsdag 9 juni
Klockans alarm 05:00 kändes alldeles för brysk. Kanske byta signalen mot en vaggvisa. De är ju lugna…

Ingen brådska. Gäller att ta det lugnt och äta ordentligt. Vi anar att seglingen inte kommer att ge oss lugna stunder för vare sig fika eller lunch… I fjol införskaffades en stämpel med Panta Rheis info. Användes för första gången idag. Stämplar imponerar på myndighetsutövare…

Utanför piren kommer vi att möta motström under 2-3 timmar. Allt för att minska tiden med motström på slutet. Men vi anade inte att vågorna vi skulle möta utanför piren, skulle platsa i en actionfilm… Det ser ju lugnt ut…

Närmare piren ser vi vågor spola över den fem-sex meter höga muren… Tar några djupa andetag…

Fullt krysställ vid start. Vinden endast 6-8 m/s. Men bara 2-3 knop framåt. Desto mer och mycket snabbare hissades vi upp och därefter ned och upp och ned, i en dyning vi inte varit med om på många år. Orsaken var att vågorna studsade tillbaks från muren och då dessa toppar sammanföll med inkommande dynings toppar, ja då var det snabbhiss rakt upp. Och sedan fritt fall (visserligen utan dunsar) ned igen. Ja, ni känner ju till Newtons lag… I allt detta även ett rullande och krängande… Voi, voi…

Det sög till i både hjärna och diafragman. Tydligt ”väglag” för sjösjuka, som vi är hyfsat tåliga mot. Men jösses, vilken upplevelse! Vi förstod att, så fort (nåja det gick ju trögt) vi kommit vidare skulle detta inferno avta. Sandstränderna längre fram slukar stora vågor utan att skicka tillbaks något…

Vår svenska båtgranne i Delphian gjorde sig klara för avfärd igår kring 23-tiden. De stävade ut i mörkret. I morse när vi steg upp var de tillbaks. Om inget annat har hänt, är det troligt de mötte samma kaos som vi, men i den kolsvarta natten…

Vi kämpade på och fick ta första revet efter 5 timmar. Det andra några timmar senare. Vågorna var oseriöst stökiga och varierande.

Om man hade tittat ut genom sovrumsfönstren hade man kanske sett några fiskar eller sälar…

Närmar oss kusten igen.

Trehundra meter från att slippa vågorna och vingla in mellan de välkomnande pirarmarna, ropade vi upp Port Controll och fick negativt svar på att komma in… En rullande väntan innan ett utgående fartyg lämnat området. Vi hade både ett segel och motor igång, men drev ändå (snett bakåt) mot grunt vatten. Här är GPS:en åter en finfin hjälp. Det är svårt att se strömmens styrka och verkan eftersom hela havet rör sig. Vi körde framåt i en knop, men förflyttades i annan riktning…

Äntligen en lugn yta.

Helt slut efter att ha hållit i oss i ungefär tio av elva timmar som resan tog. Klämde ur de sista krafterna och gjorde klart skepp. Sköljning av vår trogna båt får vänta till nästa dag. Allt är saltprickigt. Vi fick två riktigt kraftiga översköljningar där hinkvis med vatten kraschade över Rorsman i sittbrunnen. Första gången som detta sker på Panta. På bilden ”skalet” efter Rorsman. Han ligger inne i samma böjda form och ojar sig…

Tidvattnet är för tillfället 6 meter.

Fick koden till grinden av vår båtgranne och orkade ta en kort kvällspromenad efter middagen. Eglise Saint-Jacques de Dieppe, ligger mitt i staden. Stor, fantastisk och mäktig.

Vi var trötta och hade huvudvärk bägge två, fast Rorsman hade värre (på pojkars vis…). En kort summering av dagen och sedan minns vi bara att vi tog oss in i sovrummet… God Natt…

Torsdag. Vaknar i en fiskebåtsmullrig hamn och kroppen känner inte alls för att stiga upp. Fiskeflottan jobbar alla tider på dygnet. Svag huvudvärk. Måste dricka mer. Det blev ju inte en normal segling igår…

Iväg till gästhamnskontoret för att klarera in, både Panta Rhei och besättning.

Dieppe är en inklareringshamn och här ska alla papper vara i ordning. Det har vi numera och med mappen under armen tog vi oss till gästhamnskontoret. -”Bonjour”, sa den trevliga och mycket språkbegåvade damen (felfri engelska) och undrade om vi varit här tidigare. -”Oui” blev det korta svaret. Ingen ide` att glänsa med de fem övriga ord vi kan på franska…

Överraskning… tack vare tidigare besök i gästhamnen, behövdes inga papper alls… Är man kändis så är man…

Vandrade omkring i staden och passade på att ta en asiatisk lunch på en pytteliten restaurang (hål i väggen) med tre bord och sex stolar. Helt ok. Vi skiljdes åt när Kibben skulle klippa sig. Inte ett ord engelska kom det över frisörskans läppar. Med papper och penna samt ett foto på frisyr hur Kibben ville ha det, fick hon en tid för klippning.

Rorsman köpte ett par frestande kakor/bakverk och fina jordgubbar. Allt för att fira Kibben.2 som skulle dyka upp senare. Vid lågvatten ligger hamnen väl skyddad för vinden. Dyraste hamnen hittills, 460 SEK.

Och här gör Kibben.2 entré… Wow…❤️❤️❤️

Nykära Rorsman vet inte vad han kan kontra med. Räcker en ansiktslyftning för att Kibben ska skicka ett ❤️ till sin Rorsman…?

Återhämtningen har gått bra och nu är Panta Rhei avsaltad. Två fönster läcker. Ska åtgärdas och en översyn överallt är behövlig. Svalt (16 grader) och några regnstänk idag. Vinden ska envist blåsa hårt från väst. Vi blir kvar här några dagar.

PS Finn ett fel detta inlägg. Tips, i en bild…

Hälsningar från Dieppe, utan att deppa…

Dags att börja samla stilleståndsdagar igen… suck… Vi var mycket väl medvetna om att det ibland blir så, men medvetenhet respektive aktuell upplevelse, ger olika inverkan, rent mentalt. Man accepterar och aktiverar sig som vanlig turist. Med det sagt, vi har det bra trots en något gnällig ingress på dagens inlägg…

Värmefläkten fick surra sin entoniga sång hela natten. Vaknade torra och varma och med rosiga kinder… Rorsmans flytoverall kräver många timmar i salongsvärme innan den blir go` och mysig igen. Den var hur bra som helst igår. Var finns värmen utomhus?

Tidig morgonpromenad innan utlovat regn. Tornet på Basilique Notre-Dame syns även från hamnen.

Hur liten kan en bil bli? Fiat Topolino, gullig och stadsvänlig

En lång rad av fiskebåtar längs kajen…

… resulterar i en rejält stor fiskmarknad.

Någon form av ett gammalt torn för övervakning är numera bra boplatser för Kittywakes (tretåig mås). De har byggt på med hyllor i den nedre delen. Fåglarna bygger gärna på små klipputstick, fönsterbrädor och andra avsatser.

Igår kom vi in här. Tidvattnet är nästan 5 m. Promenaden var kall på grund av kulingvindarna. Fel att välja kortbyxor, trots varm sol.

Tidsfördrivet inkluderar, tankning och flyttning av båt, gympa, fika, fylla på vatten, läsa och vandra omkring i staden. Ännu en promenad, men i varmare kläder. Handla mat som vi inte vet hur det kommer att smaka. Det är en spännande del av turistandet.

Nästan lågvatten vid vår hamn. Här såg vi en stor säl simma för två timmar sedan. Den har säkert koll på ebb och flod…

Nästan högvatten efter 5 timmar.

Första heldagen snart avklarad. Solen som tittade fram på nytt i eftermiddags, är välkommen med både ljus och värme. Nu tar vi en dag i taget gällande vindarna. Men först en kvällspromenad i sol och blåst.

Hälsningar från en hamn som gungar…

Dunkerque – Boulogne-sur-Mer, 45 nm

Intressant fenomen gällande påväxten vid vår vattenlinje. Det ser ut som någon putsat bort en del av algerna. Igår såg vi ett antal större (30 cm) fiskar äta alger på en båt. Nu har de även gjort det på Panta… Tack snälla fiskar…

Vädret stämmer enligt prognosen. Frukost och iväg. Våra vänner vinkar av oss. Det blev ett tomrum på bryggan och något liknande känns det i hjärtat. Alltid ledsamt att skiljas…

Fin vind in på babordssidan. Lätt motström och inga vågor. Stor njutning att äntligen vara på väg. Dessutom med bra fart. Fabrikerna i bakgrunden ”spydde” ut mycket rök. Ville knappt andas in det stoftfyllda syret… men vad göra…

I motströmmen håller vi oss på så grunt vatten som vi tycker känns bra. Elan 37:an ”Ventos” seglade om oss och därmed kändes det ännu tryggare. Som ni kan se, är det 9.1 meter där vi befinner oss (längst ned i bild).

Vid lunchtid vred vinden emot och vi tog motorn till hjälp under några timmar för att hålla vår tidplan. Nu började strömmen ge oss extra fart. Möjligen hinner vi fram innan den vänder igen.

Ibland smäller det till ordentligt när Panta möter en ”stoppvåg” . På den högra bilden syns lite av en strömkant vi passerade. Men dessa hårda smällar in i vågorna rensar tyvärr inte bort algerna… suck…

Färjan mellan Dover och Calais med kustlinjen väster om Calais i bakgrunden. På vår styrbordssida ser vi Dovers ljusa klippor på 16 nm avstånd.

Åter igen segling. Kämpar för att hålla höjden och klarar oss nästan ända fram. Vid ”målsnöret” gick orken ur luftmassan, samtidigt som strömmen vände. Vågorna kom mot oss mer aggressivt än tidigare och allt gick i ultrarapid. Dessutom regnade det… Finns bara en sak att göra…

På med motorn och gira in i det stora hamninloppet. Vilket är sant vid högvatten, men vid lågvatten är det land på bägge sidor om oss och därmed mycket smalare. Får inte tappa focus.

Bekanta läten från Kittywake-måsarna, som häckar längs med piren.

Äntligen framme! Det har varit en enklare resa än vi trodde. Dessutom snabbare än beräknat. Endast regnet drog ned upplevelsen. Vi blev anvisade en plats bredvid en svenskflaggad Delphia 37.3.

Regnet fortsätter att droppa men vi har vårt hemliga ”trollspö”, värmefläkten. Ger värme och torkar blöta kläder. Yes… Humörhöjare…

Kvällspromenad till gamla stan, Ville Fortifiee, och en titt in i den enormt stora kyrkan, Basilique Notre-Dame. Den syntes från många håll.

En liten hörna i den stora kyrkan.

Till höger med tillhörande vallgrav, Chateau Musee. Byggd på 1220-talet.

Ser ut att vi blir inblåsta även här… suck…

Hälsningar från en annan plats i Frankrike…

På den sjunde dagen ska man vila, men det känns som vi har gjort det i en vecka… Börjar mentalt ställa in oss på en förflyttning i morgon, om vädret inte blir ännu blåsigare.

Ryckig natt när vågorna sökt sig ända in till oss. Värst vid högvatten, eftersom djupet vid mynningen då är nästan fyra meter djupare. Tvätt, morgonpromenad och därefter frukost medan kläderna på tvättlinan torkar i rekordfart. Hamnen med inloppet 1.3 nm bort.

En veckas vistelse i Dunkerque för Sirius 35 DS-gänget… Den mörka båten har redan legat still, någon vecka längre än vi…

Under veckan har vi sett ”vår” oskygga silltrut (kul namn på affischen) vandra på bryggorna. Den släpper musslor från hög höjd på plankorna och kommer därefter åt köttet i den öppnade musslan. Kibben sparkar skalen i havet när vi passerar resterna. Ibland missar hon och vi får båda ett litet leende på läpparna. Ordning muss(la) sein…

Bussresa (50 minuter) till Gravelines. En liten idyll kan man säga, men det var blåsigt och svalt (16 grader) samt att vi var för lätt klädda. Detta resulterade i en kort vandring som avslutades med fika i en bar,

På högra bilden ser vi effekten av lågvatten. Bakom ryggen på fotografen flyter båtarna (tre meter högre) i en bassäng med djupt vatten, innanför en slussport.

Skärmen var föredömligt överskådlig i bussen. Vi tränade franskt uttal. Lyssnade på ortsnamnen, såg textningen och satsade hårt på uttalet (som knappt hade någon anknytning till texten)… Hur gör de? Och hur gör den unga killen med byxorna som hängde under rumpan? Dessutom nitar och annat krimskrams dinglande runt låren… När han klev av såg vi att han var tvungen att gå bredbent och mer som en anka. Allt för att hålla byxorna uppe och imagen högt… Nå, små detaljer man tittar på som tidsfördriv…

Hörde av en båtägare om en seglare som inte korsade farleden på rätt sätt. Vet inte hur snett han körde, men man ska helst korsa den i 90 grader. Han fick böta 400 Euro…

Efter en veckas stillestånd har vår godkända (= svaga) bottenfärg för Östersjön, tappat en del av skyddet. Får se om något lossnar när vi åter stångas mot vågorna?

Ser att Michael putsar och fejar ordentligt ombord på ”Pyxis”. Hans fru Lauren anländer i eftermiddag… Vi fick två burkar ansjovis av honom för att klara vår midsommarlunch. Det gick ju åt en del på bjudningen igår. Thank you Michael.

En sista koll på vädret och ännu en koll på tidvattenströmmarna i kväll. Därefter ett beslut…

Hälsningar från ”sista natten med gänget”…

När vi gnuggat sömnen ur ögonen, kom vi till insikt att vi kliver upp till en dag som är något extra. Nämligen 🇸🇪🌸🇸🇪 SVERIGES NATIONALDAG 🇸🇪🌸🇸🇪

Morgonpromenad mot havet och de stora fartygens hamnar. ”Aphrodite” gled in mellan pirarmarna denna tidiga timme. Natten har varit lugnare och de har troligtvis utnyttjat detta, oavsett tidvatten, om de ska vara med på tillställningen denna helg.

Hittade en bortblåst skylt i slänten och återbördade den till ställningen den tidigare varit monterad på. Rorsmans ordningssinne slog till. ”Ordning muss sein”…

Tog bussen till en stor Carrefouraffär. De har det mesta i sortimentet men vårt fokus låg på mat. Vi bjöd våra ”jenkare” på sill och gubbröra, samt jordgubbsbakelser, med anledning av 6 juni 🇸🇪. Blåbären från egna tomten, plockade 2025, fick några korn socker för att komma upp till sin fulla potential…

Dagens besök på den maritima tillställningen skippar vi på grund av regn mest hela dagen. Vi har en dag i morgon som ska bli torrare enligt prognosen.

En mycket trevlig kväll med våra amerikanska vänner. Dessutom ännu ett bra tillfälle att förbättra engelskan.

Dave spelade några låtar på Rorsmans gitarr medan vi gjorde omtag på middagsbordet. Visste inte att min norska Morgan kunde låta så sofistikerat och bra. Wow… Bara att ta tag i det. Inspirationen har i alla fall ökat rejält.

I förrgår när vi var i sta`n, passade Dave på att köpa kakor enligt ”New York style”. De såg fina ut och vissa hade lite kräm inuti, enligt bilder i konditoriet. Han beställde två av varje men det gapade tomt på vissa hyllor. Det blev endast nio kakor. Vilket han senare var glad åt. De betingade ett pris av 40.6 Euro. Hoppsan… Dave som tillhör den sorglösa typen sa: -”I know it is a LOT of money, but do not tell me how much in Dollars…”

Idag fick vi veta att kakorna inte alls var goda. Varken Michael eller Dave tyckte om dem. Stora, tunga och inte helt rätt smak.

Regnigt idag. Blir bättre i morgon. Planerar en bussresa till Gravelines. Vindbyar på 18 m/s träffar oss i sidan vilket gör det gungigt i natt. Det ska minska till kuling i morgon. Vi ligger väl förtöjda.

Greetings from the ”almost-american-speaking crew” on Panta Rhei…

Åter igen en normal, lugn vardaglig vardag, som började med morgonpromenad och gympa. Dessa fina rutiner är svåra att upprätthålla när vi förflyttar oss från hamn till hamn. Tiden går då åt till att kolla hamnen, checka in, kolla vädret för nästa dag, strömmar och hamnar, inför nästa etapp. Eventuellt handla eller tanka båten.

Vinden måttlig på morgonen. Temperaturen åter 14 grader, men stiger till 17 på dagen. När solen är framme är det riktigt varmt. En av många hamnar i Dunkerque.

Rådhuset, Hotel de Ville, färdigbyggd 1901.

Vi ”missbrukar” vårt köpstopp genom att köpa en rulle till däverten för akterankaret. Betalar in ytterligare tre nätter för hamnen. Vi har passerat 1000-Eurogränsen i Dunkerque, redan…

Några korta regnskurar senare tog vi gratisbussen till Fort des Dunes. Ett fort som grävdes ned i sanddynerna.

Därifrån en rejäl promenad tillbaks längs den oändliga stranden.

Info om Operation Dynamo.

Besökte Maritimmuseet.

Nu ligger både ”Duchesse Anne” och ”Belem” att beskåda vid festivalområdet. Festivalen var mer av samarbete med havet.

Dagen har förflutit i ett jämnt tempo. Det blir några dagar till här, även om vi skulle kunna flytta oss till Boulogne-Sur-Mer i morgon (45 nm) ställer vi in den resan. Dagarna efter drar en kuling in och den hamnen är mer utsatt än Dunkerque. Vi kommer nog vidare någon gång…

Ser att det börjat växa ogräs på båtbotten. Lite väl tidigt tycker vi, med ”snäll östersjöfärg”…

Hälsningar från den eviga väntans hamn…

Vad ska vi hitta på idag? Första helt ”lediga” dagen i Dunkerque. Morgonpromenaden fick avbrytas på grund av regn. En kort joggingtur tillbaks till tryggheten och frukosten. Det gäller att slösa tid idag och läsning är en bra sysselsättning, som vädret ser ut just nu. Endast 14 grader ute… och blåsigt. I eftermiddag och kommande kväll kan vindbyar på 21 m/s förekomma. Vi, och de som vill söderut avvaktar några dagar till. I morgon, fredag, blir det en maritim festival här, vilket är välkommet.

Räddningsaktion på Panta Rhei: Efter frukosten upptäckte Kibben en svart klump i sittbrunnen. Det visade sig vara en genomblöt humla (troligen fransk) för den förstod inte svenska. ”Kibben resque team” sattes in och humlan placerades på ett hushållspapper och fick en liten hög med socker.

Efter fem minuter började den försiktigt röra på benen. Ryckigt och trevande med små, små kliv. Sockret lockade inte, utan nu gällde det att bli torr. Sakta men säkert lyfte den på sina bulliga ben och började gnida dem mot överkropp och vingar. Den ställde sig i olika omöjliga ställningar för att komma åt överallt.

Senare surrade den även igång vingarna och blev mer rörlig, för att kroppen torkade. Även den fina humlefärgen blev synlig när den blivit torr. Efter tjugo minuter gjorde den några kraftigare surrningar och fick igång stora maskineriet, vilket gjorde att den lättade från bordet. Lite instabil flykt mot salongstaket, där Kibben såg till att rikta in den mot utgången. Ut mot den oändliga friheten, som för tillfället var fri från regn.

Vi tyckte den sa ”merci” när den passerade dörröppningen. Vi kände oss nöjda. En fin start på torsdagen i ett främmande land. Bild före och efter räddningsaktionen. Tror nog att vi kan få dagen att gå, även idag…

Det här med köpstopp gällde inte på ”utrustning för sjöfarares säkerhet”. Båtbutiken som ligger nära hamnen är stor och välutrustad. Boken, som ibland kallas, Bibeln för båtägare, ger oss information om hamnar längre ned i Frankrike. Ända till Gibraltar, om vi lyckas komma vidare enligt plan.

Fördriva tiden på ett trevligt sätt, är ju att luncha ute (även mat är undantaget det urholkade ”köpstoppet”)… Vi valde en lokal, liten håla. Möjligen något åt ”sylta”-hållet men blev sakteliga förtjusta i detta helt fransktalande rum med matoset hängande i luften. Årets premiär för moules. Yes! Gott. Rorsman valde naturelle medan Kibben tog med ost. Skyn i botten av kastrullerna smakade underbart…

Vi fick sällskap av en collie med namnet Rocky. Den låg på golvet hos oss.
Ägaren är också båtägare i hamnen. Vi träffade dem på nytt på hamnplan och Rorsman ville så gärna kela med Rocky. Några fraser på franska och Rocky kom och tryckte sig mot en väntande Rorsman. En kärlekens stund. Mycket lydig hund. Rorsman var fodervärd åt en likadan hund för närmare 40 år sedan…

Stämde träff med Dave i en musikaffär, Musique Passion, och gottade oss bland fina gitarrer och små elektroniska boxar för annorlunda ljudupplevelser. Här köpte Beja en vev för smidigare strängbyte, när vi seglade hit 2023. Han gav den till mig.

Vandrade vidare till turistbyrån, beläget i tornet St Eloi Belfry, och tog oss upp till utsiktspunkten (58 meter). Jösses så det blåste på den höjden.

Dagen övergår till afton och vindbyarna som nästan puffat oss i sjön från bryggan, börjar bli mer resonliga. Men vindstötarna toppar fortfarande kring 20 m/s och Panta river och sliter i våra gummiförsedda tampar.

Vi mår bra och laddar för den maritima festen, Festival of the Sea, som startar i morgon.

Hälsningar från ett riktigt blåsigt Dunkerque…

Morgonen möter oss med mulet och blåsigt väder. Temperaturen har fallit till 16 grader. Tidig morgonpromenad och därefter gympa innan frukost. Trevligt att återgå till normala rutiner. Vi har liksom bosatt oss här… Eurofadäsen från igår är glömd och med fickorna fyllda av dessa guldfärgade mynt, knallar vi till dagens marknad som ligger i den centrala delen av sta`n.

Utbudet är varierande, som marknader i regel är. Vi siktade in oss på stånden med mat och kom över grönsaker, jordgubbar och, äntligen, crevettes. Tio stycken för 95 SEK. Borde räcka till en lättare middag med andra små delikatesser.

Olika sorters fiskar. Längst till vänster ser vi makrill och på andra flanken, någon form av hajliknande fiskar. Bredvid dem forell (regnbåge).

Crevettes. Lagom stora att både skala och äta. Och dessutom supergoda med bra tuggmotstånd men ändå med lite krispighet.

Mäktig tremastad fullriggare, ”Dutchesse Anne”

Pyxis återkommer utan mast och är därmed klar för kanalerna. För att kunna ta av masten var de tvungna att passa tiden för högvatten. Eftersom dyningen rullar in, måste varvet dessutom lyfta båten ur vattnet (ca 1 m) och därefter ta av masten. Allt gick enligt plan och nu kan vi äntligen se skillnad på våra respektive flytetyg…

Vi tog en gratisbuss till ett affärscentrum utanför sta`n. Där fanns mycket att välja på och Rorsman köpte en ny rakapparat. Hädanefter gäller köpstopp…

Här i sta`n finns många cykelbanor, överallt. Dock väldigt få som cyklar. Även biltrafiken i centrum är modest. En bidragande orsak kan vara gratisbussarna som går var 10:e minut. Något för Stockholm?

Genom att promenera till våra mål, har vi även idag fått ihop mer än tolv kilometer. Känns bra.

Hälsningar från ett land fyllt av delikatesser…

Den som uppfann sovmorgonen, bör adlas. Vi hör mjuka regndroppar falla på däck. Det har en lugnande effekt en morgon som denna. Vi ska ingenstans…

Fast någon gång måste vi börja. Att göra någonting. Som till exempel gå till servicehuset. På vägen dit såg vi ett konstverk av ostron. Några timmar senare var de borta (högvatten). Tidvattnet är ungefär 4 meter.

Efter frukosten, iväg mot tisdagsmarknaden. Där fanns mycket att beskåda och ett antal saker vi tänkte köpa. Bland annat crevettes. Eftersom endast pengar eller checkar gällde gick vi omkring och suktade. Glömde nämligen plånboken med Euro i båten. Borde redan ha fattat att vi lämnat Sverige…

Lämpligt nog fanns en ATM-apparat alldeles i närheten (inte någon slump). Vi gjorde en attack på den men fixade inte få ut pengar… Denna dag kan bli en dag att skratta åt, långt senare. Men just nu håller vi tyst. De håller en marknad även i morgon. Lite närmare centrum och då har vi fickorna fyllda med Euro.

Det blev en längre promenad i sta`n. Bland annat fikade vi på ett litet kafé. Croissanten som Kibben köpte var stor som en rugbyboll, men vägde knappt fyra gram… Hur gör de?

Några bilder från ”musikpuben” igår. Dave spelar på sin resegitarr medan Michael, som var duktig på sång sitter längre bak. Lead singer, den tyska tanten från den fina träbåten. Namn, okänt.

Här i Dunkerque har de gratisbussar som avgår var tionde minut. En mycket bra idé. I morgon ska vi åka till en affär längre bort, för att köpa en rakapparat åt Rorsman. Mer om det snart.

Hur var det nu med den inflyttade VHF:en? Jo, när vi lämnade Trosa tog vi med en handhållen reserv-VHF, ifall vår nyare ICOM (handhållen) skulle krångla. Reserven ingick i köpet av Panta. En handhållen VHF är nästan ett måste, som vi seglar just nu.

Efter ett antal dagar skulle vår ICOM laddas, vilket skulle bli svårt, då vi insåg att laddaren till den låg hemma… en liten suck… Nåväl, vi har ju en i reserv som fungerade. Det gick fint några dagar tills batteriet på den skulle laddas. På med laddning. Men den gamla ”häcken” vägrade ta emot nya friska elektroner. Batteriet hade gett upp. Nu blev det en större suck…

Var skulle vi hitta en laddare till vår ICOM eller ett nytt batteri till den andra. Och hur lång leveranstid? Det hela slutade med att vi köpte en ny ICOM. Liten och dyr, fast vi fick nästan 30 % rabatt. En leksak…?

Som lök på laxen eller grädde på moset, fast i negativ betydelse. Rorsman glömde laddsladden till rakapparaten hemma… trippelsuck… Därav en längre bussresa i morgon. Blir troligtvis en helt ny apparat.

Dunkerque slukar gladeligen en hel månadspension. Det finns säkert något enkelt sätt att träna minnet på, men kommer bara inte ihåg hur…

I övrigt mår vi bra i en välskött hamn, men som nu gungar och rycker lite extra eftersom vågorna hittar in. Speciellt vid högvatten.

En internationell skara seglare ligger här och inväntar bättre väderförhållanden.

Greetings from the english speaking crew on Panta Rhei…

(Det amerikanska umgänget har gett oss en dos i amerikansk engelska…)

Oostende – Dunkerque, 30 nm.

Bonjour, alla läsare. Nu har vi kommit till landet med champagne, moules, crevettes och grodlår. Fast den sistnämnda delikatessen får Kibben att se rött, fascinerad som hon är av dessa amfibier…

I vanlig ordning vaknar vi långt innan väckarklockan skramlar till. Får god tid att ordna allt innan avgång klockan 05:30. Pyxis lämnar hamnen en kvart senare. De kommer att köra motor hela sträckan för att slippa motström på slutet. Vi ska segla så länge att vi precis hinner in till hamnen, på slutet med motorns hjälp, innan strömmen vänder. Har vi tänkt…

Fina korta stunder på morgnarna.

Det är nästan 1.5 nm ut till havet. På utsidan pirarmarna gungar det.

Vågorna var något mindre än igår. Även vinden var hanterbar.

Pampiga fyrar i inloppet till Dunkerque. Vår planerade tidplan stämde exakt. Strömmen vände planenligt och vi gled in i hamnens stora famn.

Pyxis och Panta Rhei. Båtarna känner nog att det är sista gången de får segla ihop. Pyxis ska in i kanalerna medan vi ligger kvar och väntar på bättre väder. Kan bli över en vecka…

Vi hjälpte våra amerikanska vänner att packa seglen och demontera radarn mm. I morgon fortsätter vi med allt annat på deras båt, men i tråkigare väder (regn). Masten ska lyftas av på onsdag och skickas på lastbil till Medelhavet. Pris ca. 1450 Euro.

Vår andra grannes båt är otroligt fin och välskött. Lacken på trädetaljerna är ”top notch”. Ägarna har även besökt Trosa.

Vi hann även med att spraya målarfärg i Pantas ankarbox, för bättre yta. Målningen i våras blev misslyckad och nu gör vi ett ”quick fix” på detta sätt. Får se om fuskjobbet håller… Vårt finslipade teakdäck håller på att åldras och intar redan en gråaktig ton, men får fortsättningsvis beröm av andra båtägare… Både teakdäck och sjömän blir gråa av tidens tand 🙂.

Michael var väldigt glad över vår hjälp (tog många timmar). Han bjöd oss på middag på en italiensk restaurang på kvällen. Därefter blev det en musikstund i Pantas sittbrunn, medan solen sakta sänkte sig över skogen av master i hamnen. Michaels gast Dave, är gitarrist och musiklärare och kunde haka på Rorsmans låtar, endast genom att lyssna och improvisera… och lägga an de rätta tonerna… wow…

Kvinnan i vår fina grannbåt hörde tidigare på dagen att Rorsman spelade gitarr i sittbrunnen. Även att vi planerade ett gig efter middagen. Hon ville prompt vara med och sjunga, och klev upp i sittbrunnen på kvällen. Klockan närmade sig 23 innan vi skingrades. En känsla av värme och frid inombords. En fin kväll…

Möjligen finns några bilder på ovanstående men de ligger på ”framkallning” i någon mobil. Kommer i såfall senare.

En sista kort promenad till servicehuset med översikt över den rofyllda hamnen.

Hårda vindar från fel håll ser till att vi ligger kvar i hamnen och får sovmorgon… Yes, YES !!!

Ska även skriva om vår nya VHF och varför den flyttade ombord.

God natt från musikpuben Panta Rhei… utan utskänkningstillstånd…

Cadzand – Oostende, 26 nm…

Vad ska man säga? Man ska inte kryssa, men vi gör det igen… suck… Fast vi klagar inte, utan det är endast ett konstaterande. För att utnyttja tidvattnet, lämnade vi Cadzand 05:20. Dåligt med sömn men ute på havet i vår oplogade ”havsåker” är tröttheten som bortblåst, om uttrycket tillåts… I morse ändrade vi vårt slutmål till Oostende (ungefär halverad dagsetapp) vilket mycket väl tillfredsställde vårt seglingsbehov för i dag. Tidig morgon. Pyxis på väg till ”dagens arbetspass”…

Vinden pressade på med 7-11 m/s och efter någon timme hade vågorna vuxit sig stora. Dessutom branta, på grund av att vi hade medström. Bara att gilla läget. Vi trivdes med att kryssa högre och fortare än vad Pyxis klarade av. Hon är mycket tyngre än vår tunga Panta… Tre gånger fick vi vatten över däck… Våra små ”blyklumpar” är tunga i nosarna… inte bara kölen som väger…

De utstickande pirarmarna såg välkomnande ut och tog bort vågorna, som genom ett trollslag.

Historiens vingslag gällande vårt sätt att färdas på havet.

Det var inte tal om att byta gästflagga under färden… Förra natten i Nederländerna kostade 44 Euro. Vi var knappt iland där. I denna Royal Yacht Club Oostende, kostar natten 20 Euro…

Trötta som ett par sengångare, försökte vi sova på dagen men misslyckades. Planen är att stiga upp otäckt tidigt även i morgon. I var och vartannat hamninlopp finns dessa sandsugare som ser till att det inte sandar igen. Här tömmer de sin last. Vart skickas all sand?

En långpromenad för att mota tröttheten. Man lär ju inte somna stående. Gick mot hamnens inlopp och hamnade i en stor festival, ”Oostende Voor Anker”. En fyra dagar lång hyllning till havet och dess betydelse. Massor av människor på ett väldigt stort område. Tillfälliga matställen, prova på-saker mm. Vid kyrkan sjöng en grupp killar acappella. Irländska toner som smittade…

Bland alla tiotusen ben och fötter gick de fyrbenta vännerna och försökte undvika att bli trampade på. De små hundarna, vill säga. De större såg man ju. Hur många hundbarnvagnar med en liten hund i, såg vi inte… Ja dessa djurägare.

Enmansorkester som lät riktigt bra. Det var trummaskin, extra stämmor och lite till. De rullande blanka rullarna är rytminstrument som han kunde variera, beroende på låt. En riktig entertainer.

Här grillas lax på gammalt vis.

Tog oss ända ut mot havet (kom med något nytt…) och hittade denna konst.

Slutligen, efter nio kilometers vandring, äntligen mat.
Morsdagsmiddag på en trevlig restaurang mitt i en idyllisk park, eller snarare ett skogsparti med vallgrav och vatten runtom. Fantastiskt god smak på scampin…

I morgon blir det sovmorgon. Väckning 04:40… suck…

Hälsningar från festivalyran i Oostende, staden vid havet…

Scheveningen – Cadzand, 63 nm

Hamnen låg i djup sömn när vi lossade förtöjningarna exakt 05:30 och gled ut på ett hav som inte begåvats med varken vågor eller vind. Just nu är det endast vinden vi saknar…

Pyxis

Första timmen hade vi motström men sedan lossnade det… surr, surr, surr. Motorn hjälper gladeligen till att vi kommer framåt. Surr, surr, surr… enkelt men en aning tråkigt, gäsp…

Surr, surr, surr… Idag var det enkelt att se djur vid vattenytan. Sex sälar hittills, varav en på bara några meters håll. Surr, surr, surr…

Vinden kom slutligen, tillräckligt kraftig för att få oss att hissa seglen (man blir slö och mosig av motorgång). Befriande, men det blev ändå 9 h motorgång idag. Enkelt, slött och ”boring”… surr, surr, surr… Men seglingen var skön och snabb…

Passerade tidigare Rotterdams (jättehamn) inlopp och fick ropa upp på VHF att vi finns till och vart vi skulle. Närmare Cadzand hittade vi fler stora båtar. Vissa riktigt konstiga…

Det gick bättre än förväntat att ta oss hit, utan alltför mycket motström. Det är varmt och även i havet nära vårt slutmål (17 grader).

Hamnarna verkar bli dyrare ju längre söderut vi kommer… Cadzand är en badort.

Orkar inte ta en långpromenad idag. Vi ska visa Michael hur man gör vid avmastning, han har inte gjort det tidigare. Pyxis ska ju ta kanalerna till Medelhavet och han tänker skicka masten med Post Nord … (nu skämtar jag). Det är många inblandade i allt som ska fixas. Många företag tjänar grova pengar…

En lagom trött hälsning från en liten hamn vid Hoek van Holland…

Sovit som klubbade sälar, även i natt. Kan ju bara betyda att vuxna (läs gamlingar) behöver lite extra tid för återhämtning… En ledig dag. Hitt på nåt`! Lagom mulet och 21 grader. Nu hinner vi med en rejäl morgonpromenad. Men först, gårdagens kvällspromenad…

… som företogs till playan söder om hamnen. Här fick naturen råda över dynerna. Inga bilar, endast cyklar. Skönt! Barfotagång tillbaks till civilisationen. Solen går ned efter 21:40.

Den invasiva nilgåsen har etablerat sig i Europa.

Panta Rhei och dess ”tvilling” Pyxis.

Idag tog vi pendeltåget till Den Haag och vandrade planlöst omkring i ett myller av storstadspuls. Högt tempo i denna stad med över 500.000 invånare. Ovant med alla ljud och mängder av folk. Tog oss upp i ett tillfälligt uppsatt torn där man kunde se renoveringen av parlamentsbyggnaden, Binnenhof (till vänster i bild). Den har funnits där i 800 år.

Ser man längre bort på de fula, höga nyare husen, funderar man över hur de tänkte med denna blandning i ett så historiskt och vackert område.

Vi har skrivit om cyklister i Nederländerna. Det är dem vi får akta oss för. Hög hastighet och fler e-cyklar gör att man sliter ut nackkotorna spanandes hö/vä/hö/vä innan man törs ta klivet ut över gatan… Många kommer susande runt husknutar i hög hastighet, lutande 30 grader för att klara g-krafterna. Och där kommer vi gående…

De allra flesta bär inte hjälm. Såg en skylt med Max 15 km/h för cyklar i sta`n. Det verkar som de tolkat skylten som, minst 15 km/h.

I skrivande stund ösregnar det. Blixtar och åska underhåller oss med naturkrafter vi inte vill möta vid fel tillfälle… Senaste regnet hade vi i Kalmar.

Vi bjöd in Michael och David från Pyxis, på lite räkor och småplock. Våra vägar har ju redan skiljts en gång. I morgon planerar vi gemensam avgång klockan 05:30. Någon timme motström, därefter sex timmar medström och de sista 6 timmarna motström igen. Vindfattig dag i morgon betyder motorgång… suck…

Maja, David och Michel. Vi fick en norsk akvavit av dem. Provsmakningen föll till belåtenhet. Blir bra till midsommarafton.

David är musiklärare och har spelat mycket gitarr. Han fick prova min Morgan, som nu blivit spelklar, utan rassel. Gitarren fick med beröm godkänt.

Under deras segling tidigare fick de en uppskärning (sladd, för er som undrar) och de enda som hann fatta detta var Rio och hennes kompis. Rio är den coola…

Hälsningar från ett väderrikt Scheveningen…

IJmuiden – Scheveningen, 28 nm

Kändes oerhört skönt att ha ”kommit ifatt” med både mat, tvätt och diesel. Sovit som klubbade sälar och startar några timmar senare än optimalt. Vi kommer att missa det bästa med strömmarna om vi seglar hela dagen. Därför en kortare dagsetapp till Scheveningen, i inloppet till Den Haag. Nederländernas administrativa huvudstad.

Förra året låg vi långt ut på bryggan i IJmuiden. I år, längst in mot det runda hamnkontoret. Man lär sig spara på stegen, även om det är bra att röra på sig.

Morgonen är solig, torr och 13 grader varm. Vinden från land medan den gamla dyningen rullar oss lojt, när vi glider söderut i medströmmen.

Silhuett på Scheveningen. Hamnen är aktiv med en stor fiskeflotta.

Efter några svängar har vi bara sista biten i ”labyrinten” kvar, innan småbåtshamnen…

… som är stor. Panta ligger i andra led. Vänder mig om och ser småbåtshamnens utbredning…

Gissa vilket fabrikat?

Lunchen bestod av Poke Bowl med en stor portion tonfisk. Mycket gott och dessutom bra mat.

Tog en längre promenad i sommarvärmen. Vandrade runt och turistade. Naturligtvis hamnade vi vid havet. Att vi inte fått nog? Njuter av dagens korta etapp. Måste låta själen hinna ifatt…

Scheveningen är en stor turistmagnet. Över en kilometer med restauranger i en lång rad…

Smorde wincharna och mekade lite igen. Låset på en av pentrylådorna gick sönder och dessutom i baklås. Suck… Mycket pillande innan reservdelen satt på plats.

Våra amerikanska vänner i ”Pyxis” kom in nu på kvällen. Hamnen fylls på hela tiden. Bra hamn och nära stadens centrum. Samma pris som förra natten i IJmuiden, 40 Euro. Nu vet vi att den staden uttalas ”aimauden”.

Scheveningen är den första nya hamnen på vår segling i år.

Hälsningar från en fylld hamn med värme…

Borkum – IJmuiden, 137 nm

Vid 20-tiden kommer vinden att öka och komma från rätt riktning för oss som ska söderut. Dessutom var tidvattnet på väg ned, vilket skulle ge medflyt. Men vad ska vi göra hela dagen här i Borkum? Vi har ju sett denna hamn två gånger tidigare. Just nu sveper svaga och milda sommarvindar över oss. -”Vi kan väl starta redan nu och njuta av en dag på ”småkrusigt” hav”? Tidvattnet strömmar ut, även nu på tidig förmiddag, så varför inte.

Vi kastade loss omgående och susade fram i över 6 knop med motorn på låga varv. Yes!
Nackdelen var att vinden kom från fel håll under dagen. Men den lätta vinden och den småkrusiga vattenytan inbjöd till propagandasegling. Autopiloten fick hålla kursen medan vi försjönk i varsina böcker. Fartyget fraktar vingar till vindkraftverk.

Motström och svaga vindar gav inte någon raketfart mot målet. Kolla kryssvinkeln (lila strecket)… Närmare Ameland kom vi in i den NO-gående strömmen. Vi seglar i tre knop och strömmen flyter på med 1.5 knop, rätt i sidan. Läskigt…

Några timmar senare kom den utlovade friska NO-vinden och vi formligen flög fram i medströmmen, som vi nu hade för oss själva under ca sex timmar. Tills den vände igen… och så håller det på… Solen gick ned och den kom faktiskt upp igen…

IJmuidens stora hamn. Trygg, utan charm men med bra faciliteter.

Cornelius är född i sta`n.

Väl i hamn vid 11-tiden satte vi igång med att fylla diesel (drygt 3 Euro/liter) och stortvätta. I väntan på rena kläder, provade vi en Heineken, vilket blev vår lunch. Fixa, ordna och meka lite innan sömnbristen slår till. Vi hade sovit drygt en timme var i natt.

Under de mörkaste timmarna seglade vi rakt in i mångatan, vilket underlättade att hålla kursen. Nästan romantiskt… Tyvärr blev det molnigt och helmörkt senare. Vinden blåste mellan 8-12 m/s och vågorna bråkade rejält ibland.

Stranden är enorm och fin. Blir nog fler badgäster i sommar.

En snabb dagseglare. SAFFIER-båtarna tillverkas här.

Cyklade in till till sta`n (fyra km) och storhandlade. Första cykelturen i sommar. Passade även på att äta middag ute på en indisk korvkioskliknande restaurang. Det är ju så att man handlar mindre om man är mätt. Men det är inte ekonomiskt försvarbart…

Nu på kvällen känns det lite ”ihåligt” i huvudet av sömnbristen. Dags att ordna till den saken. Här har John Blund redan intagit Kibben… God natt lilla vän…

Groeten uit Nederland…

Norderney – Borkum, 31 nm

En morgon att minnas… denna annandag pingst… Man tar vad man hittar, lät det igår, och vi tog en av få lediga bryggplatser. Vilket var helt ok, eftersom skylten som indikerade att platsen var upptagen, var helt gråvit. Inte röd. Nåväl, mitt i vår frukostnjutning kom en snubbe och sade att de kommit hem och deras båt låg 50 meter bakom oss och bara väntade på att komma in.

Två minuter senare fick de sin plats och vi backade in mot en privat brygga med stängd grind, vilket inte gjorde oss något. Vi ville bara avsluta frukosten. Men redan efter tre minuter kom en kille i 14-årsåldern och försynt påpekade att detta var en privat brygga. Oj, då! Vi förklarade att vi endast ska äta färdigt och sedan dra.

-”Nja, det kanske inte är ok”. -”Hurså?”. -”Jo, ifall ni trillar i vattnet från vår brygga, gäller inte några försäkringar”. Lite förbryllade tog vi in vad han sade och tackade och åt färdigt frukosten… Undrade just varför inte mamma eller pappa kom med beskedet…

Färdigätna, flyttade vi oss till en ny lucka på båtklubbens brygga. Kibben hoppade iland för att betala för natten och undertecknad bevakade båten. Hamnkaptenen kom och vi hade en trevlig konversation, tills en båtgranne skrek. -”Nu kommer de”.

Det skulle visa sig att det var platsen Panta låg på just nu, som skulle fyllas med en annan båt… suck… Kasta loss igen, lite snabbt. Därefter plocka upp Kibben och vi vände ryggarna mot hamnen och tittade inte ens tillbaka… så de` så… Vadå sur…

Vi kom iväg och tog fart i medströmmen. Därefter gick det att segla nästan halva sträckan, vilket var njutbart. Därefter stiltje. Kan det bli blåare…

Sandstranden och beväxningen är naturlig och ger en känsla av tex Gotska Sandön. Men de fula höga husen krackelerar bilden.

Det var först mot slutet av resan som vi fick bra medskjuts.

Hamnen är inte någon höjdare. ”Lilla” Panta parkerade vi i en fålla för max 10 metersbåtar… Det finns en båtklubb 600 meter innan man svänger in till denna hamn som såg mycket trevligare ut. Får bli den nästa gång.

Fyrskeppet ”Borkumriff” gjorde tjänst mellan åren 1956-1988.

Det har varit en enastående varm dag. Till och med vattnet har gradvis stigit från 13 grader i morse till 16 i inloppet. I hamnen 17 grader. Detta, tillsammans med stillastående, varm luft känns ovant för oss. Efter vår kalla period i början av resan klagar vi inte, bara söka skugga och svettas… Efter en dusch känns allt skönt i kvällens värme…

Nu ska vi planera nästa steg i vårt seglande. Beror på vindar, tidvatten och om vi vill segla på natten.

Hälsningar från värmen

Cuxhaven – Norderney, 65 nm

Morgonpromenaden blev kort. Till servicehuset och tillbaks. Måste vidare… Hinner dock konstatera att solen skiner från en klarblå himmel. Alltså en fin början på pingstdagen.
Det skulle bli mycket motorgång idag. Dessutom motorsegling, vilket sparar diesel.

För att hinna fram innan mörkret startade vi, tillsammans med ”Pyxis”, redan 07:40 och pumpade på i motströmmen några timmar. Inte optimalt, men ibland ett val bland många andra.

Några timmar segling. Pyxis är nästan två ton tyngre än Panta Rhei och kunde inte matcha vår ”racer”, trots något större segelyta på senare modeller.

Havet är lugnt…

Vi närmar oss Norderney och passerar nära (alltför nära) ett gäng båtar som lägger elkablar i havet. Det blir ju snack via VHF-radion och vi lovade smyga längs strandlinjen, för att slippa åka runt och få några extra mil på loggen. De kontrade med att skicka en tenderbåt som vi skulle följa… Lyxigt… och vi fick då vår vilja igenom.

Vi hörde musiken dåna, redan på långt avstånd. Hela udden var täckt av ” människomassor” och allteftersom vi kör vidare, hörs ny discodunk. Nya epicentra… Det tar oss ytterligare någon timme att komma runt och in i hamn.

Orsaken är bland annat detta med strömmsättningen…

Väl inkomna i hamnen, gick det inte att samtala på grund av discodunk. Hittade en lucka att förtöja i. Hamnen var fullpackad med båtar. Denna kväll är den sista av tre festdagar här. Annandag pingst, i morgon, är forfarande en röd dag och folk släpper loss även ikväll.

Folk överallt. Mängder av flaskor, vinglas mm över hela området. Festen var rejält igång, när vi anlände innan 22:00…

Efter att ha kollat in läget, som vi brukar, tog vi ”a nice cup of tea”. Därefter in till ”Pyxis” för ett sista snack och farväl. I morgon skiljs våra vägar. ”Pyxis” tar sig till Medelhavet via kanalerna. Bon voyage… Rio och hennes kattkompis, är riktiga ”båtinnekatter”. Pälsen var fantastiskt len.

Natten är varm och tyst. Klockan är snart tolv och det är dags att släcka ljuset. En lång, varm, enkel och motorrik dag på havet. -”God natt Kibben”… -”Godnatt Rorsma….” och John Blund var redan i sovhytten…

Hälsningar från besättningen med tinnitus…

Brunnsbyttel – Cuxhaven, 18 nm

Vilken kväll, vilken natt… vilket vi visste det skulle bli. Måste upplevas för att förstås. Propellerströmmarna och dess ljud från accelererande fartyg känns genom vattnet och det är nästan vi får vibrationsmassage genom skrovet och vidare genom våra bäddmadrasser… Vilken skillnad från Gieselauslussen…

Men innan dess, nu låg det två båtar från en yngre generation, utanpå oss. Den ytterst, en häftig kappseglare. De hade inte koll på klockan… Kändes som de hade militärstövlar på sig… Fram och tillbaks… klomp, klomp… Blir skönt att lämna denna, idag mycket packade hamnen. Hur blir det inte här, när sommarsäsongen är igång? Vi är enda svenska båten.

Fick vänta drygt en timme hovrande i väntzonen innan vi (8 st) fick åka in i slussen. Vi var först in, men till Cuxhaven var vi nästan sist… Slussen tog 30 minuter att gå igenom. Det fina i kråksången är att vi inte betalat avgift i Holtenau, naturligtvis inte i den mysiga oasen Gieselauslussen. Inte heller i Brunnsbyttel och heller ingen kanalavgift.

Ruskigt lik Panta Rhei, denna Pyxis från USA. I väntan på slussen.

Alla båtar avskyr slussens låga brygga. Vi som låg främst hade endast 5 cm hög kant på bryggan, och det fungerar inte på fendertarna.

Allt gick dock bra och eftersom vi inte gasar på rejält, hamnade vi så småningom sist. Det gäller att spara på dieseldropparna. Planen är dock att tanka fullt i Cuxhaven.

Det gäller att styra rätt med vår fart på 5 knop och strömmen som tar oss i sidled med 3 knop. Pyxis gjorde en extra sväng…

Men innan vi kom fram seglade vi, som enda båt, en stund. Vi kom tydligen in på förbjudet område ( som inte var uppdaterat på vårt sjökort, trots tre veckor sen senaste uppdateringen). En myndighetsbåt påpekade och vi följde deras råd. På med motorn igen…

Stannade på tankstället och skulle fylla på diesel. Men icke. Wifi- fel. Kom igen på tisdag, efter helgen…

Nåväl,vi hade 30 liter i dunkar från Kalmar, som vi hällde i. Ska nog klara oss framåt oavsett vad vi planerar de närmaste dagarna. Men åter igen, spara på dropparna… Michael från Pyxis lånade våra dunkar för egen del.

Sommaren har slagit till ordentligt. Knappt någon vind och 27 grader i skuggan ger transpirationen en rejäl skjuts. Ovana som vi är.

På promenaden in mot staden centrum passerade vi ett antal utskänkningsställen med olika lockande frestelser. Det är viktigt att hålla vätskebalansen en dag som denna, men även insulinnivån… Inte billigt, men nödvändigt… Mängder med goda färska jordgubbar.

Efter en helt underbart renande dusch, intog vi en lätt lunch. Behövs inte mycket mer än vätska i denna värme. Bilden tagen efter att laxen intagits som huvudrätt. Pingstafton 2026.

Kvällspromenad i aftonen. Temperaturen har sjunkit till 20-graders-strecket. Vi behöver kanske inte åka längre söderut…

I morgon tar vi oss vidare mot Norderney, långt bort i väster. Hoppas det går bra och att vi kan segla en bit…

Hälsningar från ett saltare hav…

Gieselauslussen – Brunnsbyttel, 22 nm

Kvällen igår fylldes av underbara dofter. Ljuset avtog långsamt och trädens lövkronor slutade susa. Lugnet var betagande. Denna känsla infann sig även på morgonen. Doft av sommar…

Några regnstänk kastade om våra planer, vilket betydde att vi började med innegympa (jo det går, men det är trångt), därefter morgonpromenad och slutligen en frukost som kändes efterlängtad. På promenaden hörde vi vår kompis, göken. Dessutom fasan och alla de andra småfåglarna igen. En ny dag för oss alla…

En stor tysk fälthare korsade ovetandes vår väg och när den upptäckte oss fick den fart. Riktigt fort och länge. Stor som en Golden Retriever, var den… om inte minnet sviker något…

Kanalen är en viktig vattenled som förbinder Nordsjön med Östersjön. Mellan 25.000 till 30.000 fartyg passerar här varje år. Till detta tillkommer tusentals fritidsbåtar.

Så många saker som skickas runt i världen…

Hamnen vid slussarna. Gratis att ligga då man betalat kanalavgiften på 18 Euro. Längst till höger i bild (vitsvarta stolpar) ligger endast 10 meter från de stora båtarnas skrovsidor när de passerar i kanalen. Dygnet runt. Bilden tagen innan anstormningen…

Vi fick en polsk Dofour 460 på utsidan som skulle tanka 600 liter vatten i sina tankar. Det tog 40 minuter av strul och under hela tiden hade de motorn igång…

Det är sommarvarmt extra-extra, idag (pust) men vi klagar inte trots fuktiga ryggar… Har spanat in en sushirestaurang. Det skulle visa sig svårt att äta då vi inte hade Euro med oss. Fick leta reda på andra restauranger och landade till sist på Kilkenny Irish Pub, vilket var ett bra val.

Mätta och belåtna kom vi tillbaks till en hamn i förändring. Båtar väntar på att få lägga sig i andra och tredje led. Fler båtar dyker upp senare. Panta Rhei har ”drunknat” i båthavet. På kvällen ligger många i tre led.

Packat! Fraktbåten passerar…

Här backar Michael från USA sin Sirius 35 DS in i en minimal lucka. Den är tillverkad 2021 tror vi, och har samma färgsättning som Panta. Vi ska avsegla tillsammans mot Cuxhaven, i morgon bitti. Han har två katter ombord.

Ömsesidig beundran.

Planerar avgången för i morgon.

Vi räknar med att de i båten utanpå oss är vakna i morgon bitti…

Hälsningar från porten till tidvattensegling…

Holtenau – Gieselauslussen, 32 nm

Natten var lugn i Holtenau, trots närheten till de stora slussportarna. De stora bjässarna går alla tider på dygnet.

Tobias från Siriusvarvet besökte oss tidigt på morgonen. Trevligt samtal. Han tog mängder med bilder, främst för att se skillnader mellan ”prototypen” och dagens tillverkning. Sprickorna i fönstren var han inte alltför orolig över. Skicket på Panta Rhei berömde han flera gånger, vilket vi gladdes åt. Men vi får ju tänka på att han är säljare…

En promenad till affären innan vi planerade att kasta loss, och det blev lite panikartat snabbt då vi såg att de andra båtarna redan var på väg in i slussen. Att vi inte hade fullt fokus berodde på att vi försökte betala kanalavgiften via nätet. Vi höll på i över en timme men blev alltid utsparkade precis innan betalningen skulle gå igenom.

Väl i slussen kom kontrollanten och frågade efter betalningen. Vi sade hur det var och påpekade även att betalautomaten på land är trasig (har varit det i alla år). Han fyllde i att automaten inne i kanalen också var trasig, och önskade oss en trevlig resa…🙂.

Något ”uppvarvade” efter vår LeMansstart kunde vi nu lämna slussen och andas ut…

Sikta rätt i 98 km (avstånd i kanaler mäts i km).

Denna hjulångare möter vi varje gång vi färdas på Kielkanalen.

Passerar ett antal trevliga ställplatser för husbilar. Här vid ett färjeläge med restaurang.

Lyxbåtar. Notera snubben som jobbar på fördäck.

Den hängande bil- och passagerarfärjan är fortfarande i drift. Tågen går på bron.

Det blir lite tradigt att köra en hel dag. Därför stannar vi till vid Gieselauslussen. En idyll där den friska vinden inte når oss. Fågelsången (väldigt många Gransångare) överröstar de höga trädens sus. Göken hördes väldigt nära (kanske för att Rorsman var på samma höjd…🙂). Svalor finns överallt.

En promenad på landsbygden med kor och kvigor i de frodiga stora hagarna. Det känns som vi är långt ifrån allt och alla.

Igår slocknade motorlanternan men idag satte vi in en ny glödlampa.

En stilla och rofylld afton. Det kostar ingenting att ligga här. I morgon tar vi oss ut på Nordsjön, om vi kan passa det utgående tidvattnet i Elbe. Vi får kolla in vilka tider som gäller. Det är ytterligare 20 nm till Brunnsbyttel.

Valet att välja Kielkanalen jämfört med att ta vägen över Skagen i Danmark sparar oss 250 nm. Således inget att klaga på gällande tråkig motorkörning. Dessutom är man inte beroende av bra väder…

Hälsningar från en oas i Kielkanalen…

Burgtiefe – Tiessen Kai, 42 nm

Ett stilla regn landar på salongstaket utan att vi hör det. Lätta och glesa små droppar. Det är 15 grader ute och vi konstaterar att det är nästan behagligt. Gör oss i ordning och lämnar denna inre cirkel, direkt efter frukost.

Hinner inte långt innan regndropparna ökar, både i storlek och mängd. I salongen är det torrt och mysigt. Rorsman väntar ute tills vi passerat under Fehmarbron. Han väntar tålmodigt på att kaffedoften ska sippra ur salongen.

Notera den lättare klädseln (ingen overall). Bron hänger över oss som en grå skugga.

Bra fart rakt mot målet. Tills ”Militärwaffe” ropade upp oss på VHF-radion. Mycket artigt och bestämt sade de att vi inte fick fortsätta rakt fram… (suck, där försvann vår kväll i nästa hamn). Girade 45 grader styrbord och tar oss runt det militära skjutområdet. En omväg på tre timmar.

De tackade för gott samarbete och önskade oss en bra dag. Vi varken ser eller hör några militära aktiviteter. Kanske U-båtar denna gång… På VHF:en hör vi andra båtar dirigeras om, mest hela tiden…

Nu var det dags för fikastunden😊. Precis innan Rorsman klev in i salongen, uppenbarade sig en tumlare på vår styrbords låring. Man blir glad av att se dem. Kibben skickade informationen till Naturhistoriska Riksmuseet.

Nu hade vi glömt ”Militärwaffe” och njöt av Kibbens bullar och kakor… Det blev även lite sol och därmed riktigt varmt. Av med kläderna.

Över 8 nm i fel riktning och därefter tillbaks igen, i en alltmer avtagande vind… suck. Blir en del extra motorgång. Fördriver tiden med gympa och en utdragen lätt lunch och hoppas på att vi har tillräckligt med vind när vi åter siktar mot Kiel. Vilket vi inte hade… dubbelsuck…

Sista förbaskade märket innan vi kan vända tillbaks 😠. Här motorseglar vi… (skämmigt men bra)..

Vi har mött några regn på resan idag. Denna ser blötast ut…

Det blev en blöt tilläggning, men nu är vi på plats.

Kvällspromenad förbi Artemis. Kolla in galjonsfiguren under bogsprötet.

Frodigt men blött. Vi såg även rosor blomma.

Denna gick Kibben igång på…

I morgon bitti ska vi träffa en snubbe från Siriusvarvet. Vi har även satt igång dem på att ge oss en offert på skrovfönstren. Får se vad allt detta mynnar ut i.

Det blev 46 nm. Hade det rått fred på jorden, så att säga, hade vi klarat det på 37 nm… och seglat nästan hela biten… det är slut på suckarna… (nåja, så farligt har det inte varit 🙂)

Hälsningar från Holtenau…

Gedser – Burgtiefe, 31 nm

Att ligga på svaj ger en känsla av frihet. När vädret är gynnsamt passar vi på. Närmaste tiden framöver blir det endast gästhamnar, eller någon ”gratisbrygga” som passar.

Vinden har bedarrat och allt känns lugnare än igår. Göken hörs över land. Några segelbåtar lämnar gästhamnen och allt andas fridfullhet. En ny dag gryr…

Städar och putsar innan vi tar oss vidare. Det blir inget möte med Siriusvarvet. Kanske kan vi träffa någon ur personalen, nära Kiel. Kanske…

Det blev endast en natt i Danmark 🇩🇰. Här sätts nästa artighetsflagga upp under styrbords spridare, den tyska 🇩🇪.

Passerar en trafiksepareringszon. Den ska man korsa i 90 grader och i minst fem knop. Vi uppfyllde inget av kraven… Tack vare GPS och AIS är det lätt att se hur nära mötet med bjässarna kommer att bli. Otello passerade 350 meter framför oss. Då fartygen är längre bort är det riktigt svårt att se hur nära ett möte kommer att bli.

Vindfattigt och motström på 0.6 knop gav oss anledning att starta Pentan. Passerar Fehmarns östra udde. Den rundade vi åt andra hållet då vi köpte Panta Rhei 2019. Vår jungfruresa hem med båten… minnen…

Burgtiefe är en stor semesterort. Hamnen ligger bakom alla hus.

En stor och annorlunda hamn. Allt är muddrat och man tar sig in från havet via en muddrad ränna.

Kunde inte låta bli… Vi fick ölen fast vi inte kunde betala. De tog endast pengar. Vem bär på sådant numera? Vi kunde betala senare. Vi vet att vi ser pålitliga ut…😊

… och alla dessa strandkorgar…

Vi ligger i ”ringen”.

Till sist. Vi har sommarvärme! Kortbyxor på och därmed känna den smekande varma luften mot hud som varit dolt i ett halvår. Helt underbart.

Hälsningar från den inre cirkeln…

Ystad – Gedser, 88 nm

Stiger upp vid femtiden och möter en sol som kämpar sig genom ett tunt disigt molntäcke. Det är lugnt i hamnen. En timme senare är vi på väg och lämnar Sverige på ett hav som fortfarande rullar oss en del. Vinden kommer sakta att öka och ge oss bra marschfart, men framförallt stabilitet så vi slipper höra seglen slå.

Efter ett antal timmar med bra fart passerar vi genom ett smalt (1.5 nm) område mellan två jättestora vindkraftsparker vid Kriegers Flak. Lyssnar på VHF-radion ifall någon auktoritet ber oss ändra kurs. Endast ett lätt brus i etern… Vi behåller kurs och fart (7-8 knop) och formligen flyger fram.

Vinden ökar långsamt och redan innan vi kan se Möns höga kust, hade vi beslutat att inte stanna där. Det blåser nu mellan 8-10 m/s från absolut bästa vinkeln. Vi förstår att utnyttja tillfället.

Autopiloten klarade att styra båten i dessa vindstyrkor. Vi slappnade av (nja, man fick ju hålla i sig) med läsning i salongen.

Mot slutet av resan hade vinden ökat till 9-13 m/s och det var dags att låta autopiloten vila. Fotografen ville inte gå ut för att ta bilder. Det är säkrare, varmare och enklare att knäppa dem från salongen.

Vem tog över styrningen… Vinden kyler rejält. Toppnoteringen på surfen idag blev 11.1 knop! Helt galet för Panta Rhei.

I Danmark har de mysiga toppmärken på prickarna, Här syns att vi har medström, vilket vi redan observerat på öppna havet.

Vinden bar oss förtjänstfullt framåt och i den smala, grunda muddrade rännan vid Gedser hamn hade vi omkring två knops medström. Yes!

Lägger oss på svaj utanför hamnen, på tre meters djup. Det blåser friskt men gunget är borta. Skönt att slappna av ordentligt. Kvällen avslutas med ”a nice cup of tea”

Hälsningar från Panta Rhei, the racing machine…

… nej riktigt så blir det inte. Men ännu en dag, i väntan på att havet ska lugna sig och vinden vrida till en bättre riktning för vår segling till Danmark. Planerad avgång i morgon bitti. Många båtar lämnar hamnen men de seglar med vind och vågor österut.

Det gäller att få tiden att gå. En lite längre morgonpromenad, äta lång frukost, meka lite till med båten. Men sen då? Morgonpromenad västerut. Bornholmskatamaranen på väg in.

Häggen blommar och Kibben försöker fånga den underbara doften med kameran…

Jämfört med vårt roder ser denna konstruktion något klen ut… Liten båt => låga krafter.

Denna apparat är förbunden med havet via ett rör och man kan avläsa havsnivån via en flottör.

En rejäl promenad till Sandskogens strand. Det går en fin liten väg längs kusten. Ett hundratal små stugor kantar vägen. På vissa platser, i flera led. Luften är kylig men solen får kompensera. Det är hyggligt varmt då vi går med vinden.

Stranden verkar oändlig och så här års, öde.

Vi såg redan igår dessa ”Vräkmackor” på restaurangen i hamnen. De såg förföriskt goda ut och vi kan idag intyga att de var otroligt goda. ”Det bästa jag ätit” sade Rorsman. Vi unnade oss dessa delikatesser efter våra promenader idag (15 km). I morgon är det pensionsutbetalning igen…

Efter måltiden, en promenad till den svenska marinens segel/övningsfartyg HMS Falken. Den anlände medan vi var fullt upptagna med att förse våra smaklökar med fler räkor…

Mycket ”fri tid” även idag. På kvällen fylls hamnen åter med båtar som kommit med vinden. I morgon ska vi sikta mot Klintholm, 57 nm i SV riktning. Alltså, ännu en dag på havet…

Allt väl ombord…

Liggedag i Ystad

Kvällen igår var behagligt somrig tack vare avsaknaden av vind. En förlupen tanke på kortbyxor försvann så fort man kom in i skugga. Men bara det att tanken fanns där, ger hopp om kommande klädbyte…

En heldag utan segling, kan se ut som följer: Morgonpromenad, gympa, frukost, meka båt (3h), handla både mat och båtprylar. Därefter ner på sta`n och även äta en sen lunch där. Resten får bli ”fri tid”.

Kibben återkommer efter att ha fixat med duschslangarna. I toften förvarar vi: gummijollen, två cyklar, två packväskor för cyklar, två hjälmar, metalldävertar för jolleupphängning, två paket för jolleutrustning, code 0 (segel), två vikbara stolar och sittbrunnsbordet. Ni förstår att det är lätt att gå vilse i ”jättegrytan”…

Ystad är känt, inte enbart för sina vackra gamla hus, utan även för vitlöksdressingen… Bilden får representera gamla bebyggelsen.

Blommor finns, som vanligt här och där.

Statyn ”Längtan” vid klostret.

Bilderna nedan har sin egen historia.

Sven-Ingvar var duktig med motorsågen…

Idag blev det sushi till lunch, fast inte på denna restaurang…

Vi har tagit kontakt med chefen på Siriusvarvet och planerar ett besök i deras hemmahamn i Neustadt. Det blir en extra tur på 80 nm. Anledningen är att de ska ta en titt på våra fönster i skrovet.

Efter 16 år i solen har de massor av små krakeleringar (sprickor) som ser hemska ut i solens motljus. Behöver vi göra något? Kanske får vi ett svar, men troligen blir det gissningar. Panta Rhei är den första av 35:orna de tillverkat. I övrigt blir det trevligt att prata Sirius med dem…

Nu på eftermiddagen börjar de allt större vågorna hitta in i hamnen. Det blåser över 11m/s i byarna. Vi ligger tryggt kvar och avvaktar.

Hälsningar från besättningen med den fria tiden…

Hanö – Ystad, 59 nm

Stjärnorna stod rätt och solen lyste redan på de översta trädtopparna på höjden. Hamnen låg fortfarande i skugga och Panta Rhei var heltigenom dränkt i morgonens kalla dagg. Sju grader ute… Vi drar, vilket vi gjorde. Smyger tyst ur hamnen redan innan sex och låter de andra båtarna sova vidare…

Gunget från igår ligger kvar men har lagt sig rejält. Siktar in oss mot Sandhammaren, Skånes sydöstra hörn. Nu är det bara att sätta sig tillrätta och ta en lååång fika…

… eller en bra bok… Varierande vindar men riktningen godkänd. Rakt mot mål, ibland långsamt, very långsamt…Tar det lugnt…

Sandhammaren har vi passerat många gånger. En mycket lång och långsam gir runt detta SO hörn av Sverige. Vi motorseglar och får lite extra fart fast motorvarvtalet år lågt. Det blåser endast 1.8 m/s. Känns som vi är en ”racer”…

Äntligen i hamn efter en mycket bekväm och lugn segling. Ystad.

Efter närmare 13h på havet känns värmen från den uppvärmda marken välkommen. Det är i stort sett vindstilla vilket förstärker upplevelsen av sommar.

Nu tar de betalt per kWh, gällande ström (4:-/kWh). Laddar in lite stålar, så vi har för kupévärmaren. Havet är svalt och natten blir kall.

Kvällspromenad efter salladsmiddagen. I morgon tar vi en vilodag (helt fel vindar).

Hälsningar från Sveriges sydkust…

Karlskrona – Hanö, 32 nm

Morgonen mötte upp med solglimtar mellan ulliga moln. Morgonpromenaden, i friska 8 grader, tog oss runt på en slinga som turistbyrån satt på kartan.

Det finns områden med äldre bebyggelse på flera håll. Dessutom många stora pampiga byggnader som gav en viss tyngd åt stadens historiska arv. Här märks den militära närvaron och upprustningen tydligt.

Skulpturen på Rosenbom finns vid Amiralitetskyrkan (bilden till vänster). Enligt prästen vi talade med ska den flyttas en bit upp på gräsmattan. Orsaken är den ökade militära trafiken, som går väldigt nära skulpturen. Denna skulptur är endast 70 år, Originalet finns inne i kyrkan (bilden till höger).

Interiör från Amiralitetskyrkan. Prästen gav oss en fin historisk tillbakablick gällande denna stora träbyggnad. Alla är välkomna till denna kyrka, även djävulen… Orsaken är att den som målat taket, ritat in en liten figur föreställande den onde, högt uppe i taket… Enligt en sägen, var det en protest från målaren som tyckte han fick för dåligt betalt…

Lämnar denna fina gästhamn och tar oss till en trilskande toasug. Vi var troligen första båten i år… Suck… Mycket strul. Där på bryggan trampade Rorsman in en grov fiskekrok i sulan. Tursamt nog trängde den inte helt igenom. På våra morgonpromenader i Trosa har vi nog räddat många hundtassar, genom att plocka upp efter slarviga fiskare…

En bit söder om staden seglar vi förbi den gamla stenbyggnaden Godnatt. Tidigare förvaring av krut

Efter trögt kryssande mot vågorna var det en fröjd att vända sidan mot vinden och uppnå marschfart, samt sikta rakt mot målet. Satt i salongen mesta tiden. Lite skumpigt förstås men vi får se till att ”sjöbenen” hittar in i ryggmärgen.

Hanö tog emot oss med sol och hyfsad temperatur. Många båtar i hamnen. Bland annat Freja, som vi träffat i Norge vid några tillfällen. Hon ligger framför oss, Discovery 55.

Kvällspromenaden gick till Bönsäcken i norr. Utsticket (strandsporre) i havet ändrar form allt efter stormar och strömmar. Stenarna är mycket välslipade.

Drakamärket, svagt synlig på berget som två bågar, kom enligt sägen till genom att en drake blev så förblindad av det första fyrljuset på ön, att den flög vilse och störtade här… Oavsett vad man tror, ger sökandet efter dessa märken, anledning till långa promenader i vacker miljö.

Ön är otroligt fin på den västra sidan i kvällssolen. På denna bild, dock enbart stenar. Inget berg eller gräs.

En fin dag. Tyvärr verkar vinden jobba mot oss och hur vi gör i morgon, står att läsa i stjärnorna. Stora vågor dundrar mot piren och Panta Rhei rycker i sina förtöjningar. Drygt 11 m/s inger respekt…

Hälsningar från Hanöbuktens pärla…

Sandhamn – Karlskrona, 15 nm

Lugn morgon med något rull… Skönt att endast rulla ut genuan. Kunde segla bitvis i den mycket smala muddrade rännan som tog oss norr om Utlängan, till Karlskrona. Lite spännande var det vid mötande trafik…

Det är en grund och stenrik skärgård. Bilden till vänster, Långören. Den till höger, färjan till Ytterön.

Närmare sta`n passerade vi under Möcklösundsbron med fri höjd på 18 meter. (vi behöver 16 meter). Check på den!

Den vänstra byggnaden heter NKT Crown och är med sin höjd på 200 meter, nordens näst högsta byggnad. Endast Karlatornet i Göteborg är högre. Den lägre byggnaden är 150 meter hög. Dessa byggnader används för tillverkning av högspänningskabel för bland annat offshoreindustrin.

Vi kom tidigt fram till en, nästintill, tom gästhamn. Valde plats med omsorg nära servicehuset och förtöjde med fören mot den kommande friska vinden från SV. Vinden vi inte vill möta på Hanöbukten.

Eftersom regnet var försenat fixade vi med båten. Låste vantskruvarna, fyllde vatten, skruvade fast några delar mm. Till sist fick Kibben en luftfärd. Linorna för våra vimplar och även för kommande nationsflaggor sattes upp.

Det ser ju inte så högt ut men upplevelsen är hög…

Dags för en (till) lunch på sta`n. Hittade en indisk lunchrestaurang (buffé), som vi diplomatiskt kallar en sylta. Inget ont om personalen eller så, men en sylta var det. Utbudet litet och smaken på de fyra rätterna med kött, varierade endast lite. Kan bero på ”hettan” i maten. Man kan inte få hur mycket som helst för 110 SEK/ pers.

Karlskrona har ca 36.000 invånare i tätorten och det indiska inslaget var tydligt. Fina tulpaner även här.

Promenad genom staden. Bild inifrån Trefaldighetskyrkan på takkupolen högt ovanför oss.

Hamnen är riktigt bra och billig (207 SEK) och då ingår el och tvättmaskin/torktummlare. Fina faciliteter och just nu, ingen trängsel.

Promenaden på kvällen tog vi till Stumholmen. Tidigare militärt men idag öppen för allmänheten med museer mm.

En bra dag med mycket egentid. Svårt med friska vindar framöver. Från fel håll. Vi avvaktar med Hanöbukten. Ska bli skönt att börja läsa en bok… Böcker byter ofta ägare i gästhamnar. Det gäller även här. Hittade många nya och intressanta fynd…

Hälsningar från den rena besättningen…

Kalmar – Sandhamn, svajankring 41 nm

… är Kalmar enligt en undersökning gällande vad pensionärer anser vara viktigt. Helt OK stad enligt vår åsikt. Fin stadspark och långa promenadstråk och badplatser längs kusten, söder om staden.

Ett fint, fint dimmregn som knappt nådde marken, svepte över nejden ibland. Morgonpromenaden tog vi naturligtvis via Stadsparken, söderut till Vikingarnas klubbhamn. För första gången tar vi bilden utan sol. Skeppet ”Kalmar nyckel” glänser även utan den.

Träden och blommorna i parken är fina.

Johan Jeansson får man väl kalla ”hjälte” i dagens Kalmar.

Det finns gott om grågäss överallt. Ledartrion har sju ungar, den efterföljande fyra… Gäss bajsar i medeltal var fjärde till var femte minut. Vi förstår att gräsmattorna är ordentligt minerade…

En synnerligen lätt frukost. Vi planerar in ett lunchbesök på en, ny för oss, asiatisk restaurang, E.A.T. Den hade fått goda recensioner. Men först till båtbutiken där vi förlustade oss i, främst, gas…

Lunchbuffén var synnerligen fräsch och god… och alltför mättande för våra giriga blickar…

Tankar diesel när vi lämnar vid 13-tiden. Det har gått åt många liter. Skyller på Wallasvärmaren …🙂. Hur långt orkar vi ta oss i eftermiddag? Energibrist lär vi inte få… rap… Kallt…

Det blev en innesittarsegling. Halleluja för DS-konceptet! Vem fasen klarar av kylan i en sittbrunn? Tack vare fin slör med god fart, hann vi avverka de 41 nm innan den grå eftermiddagen övergick till mörkgrå kväll.

Ankrar på fyra meters djup 1 nm NO om Sandhamn. Utsikten är fin och fri. En svag dyning vaggar Panta Rhei i sidled. Seglingen var fartig men bekväm.

Dags för ”A nice cup of tea”. Inget tilltugg… verkligen inte…

Hälsningar från den trinda, sorry, trimmade besättningen…

Älö – Kalmar, 56 nm

Vilken morgon! Helt stilla med solen flödande över skärgården ☀️☀️☀️. Klockan är 06:00 och vi tar oss ur denna fina och skyddande samling av öar. Allt är så fint. Däck och sittbrunn helt torra… Naturens positiva, lugnande kraft omhuldar oss ända in till hjärteroten…

Det är många gånger vi frågat oss själva, varför vi lämnar Östersjöns fantastiska natur och seglar ut mot tuffare hav och hårdare väder. Men något lockar oss att segla mot främmande horisont och lära oss mer om både segling och andra länder. Medan vi fortfarande orkar och kan…

Siktet är inställt på Kalmar, 56 nm i sydlig riktning. Det får bli några timmar motorgång på morgonen. Vi passar på att justera saker på Panta och städar samt ser till att allt är i ordning. Vi har ju tid för filosoferande igen.

Simpevarp norr om Oskarshamn är en av Sveriges tre aktiva kärnkraftsanläggningar. Endast en av dess tre ”pannor” är i gång. De andra två avvecklas.

Äntligen, efter fem timmar med svaga akterliga vindar, mötte vi friskare vind från SO. Lätt lutning och sex knops fart på smult vatten. Enkelt… en stund, därefter varierande vind… Prognosen stämmer inte fullt ut.

I Kalmar har vi alltid stannat till under våra seglingar. Både på väg söderut och norrut. Trygg hamn, mitt i sta`n och en båttillbehörsaffär intill hamnen (plenty money). För att inte tala om vår favoritrestaurang…aj, aj… Ja, så låter vi efter en timme bland bufféerna och mjukglassen.

Det blev många timmar för motor… Seglen hängde deppigt slappa men gav oss några tiondels knop extra. Eftermiddagens klena regnstänk på salongsfönstren gav oss ”prickig” utsikt. Tiden går långsamt då vi inte aktiveras av segeltrim och rorsmans göromål. Sitter mest och väntar på att komma fram…

Dags för gympastund… (det var Kibbens idé)… och efteråt känns det bra… Dessutom kom den utlovade vinden. Yes!

Dystert, av uppsynen att döma, att bli omåkt av denna lilla isbrytande bogserbåt. Den ser ut som en tillplattad semla med en stående croissant med antenn… Är det möjligen så att Rorsman börjar bli hungrig…?

Sista timmarna var vinden gynnsam. Ligger bra i hamnen, som även ett tjugotal andra båtar hittat. Högsta huset är det nybyggda grå hotell som Petter Stordalen låter bygga. Den 45 meter höga byggnaden ska stå klar 2027.

Efter närmare 12 h segling/motorgång var det skönt med bastu och dusch. VÄRME, stavas det och är en bristvara just nu. Regnet stoppade våra planer på en stadsvandring.

”A nice cup of tea, darling” får bli den avslutande frågan för idag. Men vad svarade Kibben?

Vi har förstått att om ni vill kommentera inlägg, krävs numera att ni förutom er e-mailadress måste logga in. Antar att det endast är en gång ni behöver logga in. Kan förstå att det är struligt att göra det. Men det finns tydligen inga andra sätt numera.

Det är alltid trevligt med kommentarer och info från er. Så, kämpa på…

Hälsningar från ett regnigt Kalmar…

Flatvarp – Älö, 37 nm

På den sjunde dagen ska man vila. En fras som vi hört under hela vår uppväxt. Tursamt nog lyckades vi hålla oss i kojerna tills klockan närmat sig sju. Bra gjort av oss…

En lugn start med frukost och planering för hur vi skulle tackla motvinden. Den skulle dessutom öka under dagen. Det underlättar om vi ställer in oss mentalt på: guppande, lutning, kyla och att sträckan vi seglar blir så mycket längre, än vid förliga vindar.

Idag blev det inte mycket filosoferande, utan mest fokus på segeltrim och navigering.

Under den kalla vårens alla arbetsuppgifter lider vi bägge av sprickor på våra fingertoppar. Mycket smärtsamma. Nu hoppas vi på läkning eftersom vi har ”semester”. Stackars Kibben.

Dagen började med ett längre kryssben ut på öppna havet. Vågorna (som aldrig syns på bild) bromsar Panta Rheis framfart effektivt. Men vem har bråttom…?

Fyrplatsen Storkläppen, drabbades 1890 av en ovanligt svår storm. Bostadshuset förflyttades flera meter, bodar och förråd ännu mer och dasset var bortblåst. Liten ö med inget lä. Ser ut som att fyrtornet saknar färg idag.

I sundet mellan Idö ock Krokö, utanför Västervik, tog vi ett rev i storseglet. Svårt att förstå av bilden som visar en härlig plats på jorden. På Idö etablerades en lotsplats redan på 1600-talet. Nu finns här en hamn och restaurang. Vi kryssar vidare…

Några bilder från skärgården. Det mulnar och vi väntar regn senare ikväll.

Lägger oss på en SXK-boj (Kryssarklubben) och pustar ut efter en något kylig och arbetsam motvindssegling. Genomblåsta kliver vi ned i salongen och njuter av att slippa vindbruset i öronen… men har kvar utsikten runtom…

Hälsningar från Misterhults fina skärgård…

Ringsöfladen-Flatvarp (gammalt fiskeläge på Stora Askö) 54 nm

Vi hade en liten krasch en stund efter avfärd idag. Sånt händer ibland, men först vill vi berätta om en helt underbar stilla morgon med frost på segelkapellet och krispigt kallt, med tre grader i sittbrunnen. I salongen 8.6 grader…🥶. På med värmaren och tillsammans med solens strålar fick vi upp temperaturen snabbt.

Hela fladen ”badade” i fågelsång och även göken var vaken. Panta Rhei spräckte motvilligt den blanka vattenytan när vi sakta tog oss ur fladen. Dessa stunder är sakrala…

Nå, hur var det med den lilla kraschen? Vi hade satt seglen och stävade söderut mot den obrutna horisonten. Kibben hade fixat frukost och dukat upp i salongen.

Autopiloten styr, seglen drar och lätta vindbyar passerar och ger fart.

MEN, sekunderna efter att bilden blev tagen, kom en lite piggare vindby och gav Panta extra fart och lutning. Helt plötsligt var det någon form av lätt panik för att hålla allt på plats. Men endast två händer räckte inte till för allt som fanns på bordet. Äggkopparna, med hög tyngdpunkt, valde att tippa och en av dessa såg till att ägget rullade mot sin ”ättestupa”, vid bordskanten.

Skalet var redan spräckt efter landningen på bordet och flykten över kanten följde den numera kända tyngdlagen. Det var någon snubbe vid namn Newton, som påvisade detta fenomen. Fast vår situation skulle inte varit annorlunda, även om han hade skolkat från plugget… Vi gillar löskokta ägg, fast kanske inte just nu… Något orutinerat av oss…

Efter golvrengöring, seglade vi ut på öppna havet och hissade även vår stora gennaker. Nu leker livet igen… Det blev en heldag på havet, med något klena vindar mot slutet. Här passerar vi fyren Gustaf Dahlen på morgonen.

En fin dag på havet och även varmare för oss i den lätta medvinden. Det blir helt andra bullar den närmaste veckan… suck…

Idag har vi hunnit filosofera och varva ned. Ja, förutom ägget förstås, som gav oss något att skriva om…

Flatvarp, helt utan service, har varit ett naturligt stopp nära farleden. Men i år har de satsat på turismen. Tre husbilar på varvsplan och en avgift för oss på 200:-. Fortfarande helt utan service. Ingen el, inget vatten, ingen dusch. Ett något sunkigt torrdass har funnits här under alla år. Tror nog att det blir mer av allt snart.

Efter middagen ombord, en långpromenad. Björkarna är skirt gröna.

Till sist, innan flaggan ska halas 20:58 en härlig, varm kopp med te i aftonens sista sol.

En skön dag på havet, om än en lång sådan…

Hälsningar från oss ombord…

Trosa-Ringsön 15 nm.

Ringrostiga och ovana med bloggen, tar vi nya tag 2026. Ni som följt oss 2025 vet att vi fortsätter med samma bloggadress. Rodret och styrmekanismen är fixade och nu gäller det att ha lite flyt att allt håller. Vår planerade segling ska ta oss till Kanarieöarna. Får se om det blir enligt utlagd plan. Vi håller tummarna, och det gör väl även ni, våra följare, för vad ska ni annars läsa…?

Det blir alltid hektiskt ju närmare avseglingen man kommer. Vår gamla trotjänare Saaben, fick vi slutligen såld igår kväll. Tala om timing…😊.

Efter en rustik lunch på Trosa Stadshotell tillsammans med några vänner, kastade vi loss. Fin första etapp till Ringsöfladen, syd om Studsvik. Ankring på svaj med sol i sittbrunnen, gav en smakstart på resan. Ganska ensamma…

Skönt att vara på väg…

Hälsar Simo och Maja (Rorsman och Kibben).

… eller en ekonomisk och faktamässig torr summering. Utan ”skyddsnät” gällande mat. Både ”hemma” och på restauranger. Ser man den summan, borde vi vara tyngre…😊

Det är ju inte lätt att minska våra kostnader gällande gästhamnar. Visst, om vi hade ankrat på redden ett tiotal gånger till, hade den kostnaden minskat med ~5000:-. Men med tidvatten och väderläget för stunden, lockar en bra gästhamn förföriskt.

Däremot går det att spara mycket på att äta fler måltider ombord. Väldigt mycket, men vi valde att njuta fullt ut, gällande lyxen att äta ute…

Hur lång blev vår segling? Drygt 3300 nm, lite kortare än vi hade föreställt oss. Att jämföra med vår segling till Tromsö i Norge, 3700 nm. Norge är långt…

Här kommer torra fakta:

Gästhamnar: 30.645:-

Motorn kördes 271 timmar till en kostnad av 7400:-.

Saker till Panta Rhei inklusive lyft på varv: 18.400:-.

Besättning: 27.300:- inklusive köp av kläder, hyrbil mm.

Mat och restaurangbesök: 50.000:- Oj…! Här har vi ”spårat ur”…

Promenader: 770 km.

Cykel: 160 km (väldigt lite).

Kanske kan dessa kostnader ge en uppfattning om vad en segling runt Storbritannien kostar.

Vi lämnade Trosa den 6 maj och var tillbaks den 14:e september. En kall inledning men med värme under andra hälften av seglingen.

Hur har det gått med rodret? Jo, den är hemma och vi försöker förstå vad som är fel. Men i skrivande stund, har vi inte svar på det.

Trots alla kostnader, är det egentligen ganska billigt att hålla på med segling…

Nu avslutar vi bloggen. Tack för att ni följt oss i sommar!

Ha’ de, önskar Simo och Kibben ❤️.

Nu är det över…

Medan vi funderade på vart vi skulle ta oss idag, lossade vi tampen från bojen, och lät vår hemlängtan, eller Panta Rheis hemlängtan avgöra. Trosa eller Södertälje.

Glappet i roderlagret har under de senaste veckorna gjort sig påmint, med kraftigare klagan.

Det blev Pantas längtan mot slutdestinationen, som utgick med ”segern”. Mest på grund av att vi verkligen ville komma hem innan lagret kraschar helt och hållet.

Natten bjöd på slagregn och åska. Mullret hördes på avstånd och ljuset från blixtarna lyste upp himlen med jämna mellanrum.

Ser resterna av nattens front ta sig vidare österut.

Men även bakom oss finns moln som kan resultera i mer regn. Vilket vi fick känna på.

Hoppet tänds om uppehåll, när vi ser himlen ljusna under molnen.

Rorsman sitter ”stand by” ifall något oförhappandes skulle dyka upp. Skönt att slippa stå ute i ur och skur…

Efter Sävsundet hissade vi seglen, vilket kändes mycket bättre… Finns det verkligen en skatt vid roten av regnbågen…?

Julaftons fyr vid Bokösund, nära Trosa.

Inspirationen avtar allt eftersom vi närmar oss slutet på vårt fantastiska seglingsäventyr. Idag är det moll i känslorna. Nu gäller det att ta oss i mål och därför skippade vi Trosa. Raka spåret till Torpa.

De sista dagarna har bara försvunnit i hemtransport, känns det som. Det hade varit trevligt att spendera några dagar i vår ”egen” skärgård, men slutmålet lockade…

Dessutom kommer det en regnig period framöver.

Vi anlände till Torpa, vår slutdestination, i tid, för att både hämta bilen i Trosa och få ned alla seglen. Bilen är sprängfylld med båtprylar. Det kommer att krävas många resor innan båten är tömd.

Ligger i sängen hemma i huset och skriver avslutningen på bloggen. Det känns som det var i förrgår vi lämnade Trosa.

Vi kommer att summera lite fakta på bloggen, om några dagar.

Tack för att ni mönstrat på så att vi behållit skärpan… men nu är det dags att mönstra av…

Sista bilden från aftonen igår, utanför Oxelösund, får förmedla vår känsla för sommaren…

Hälsningar från Simo och Maja❤️

Molnfritt hela natten. Stjärnbilderna var lätta att känna igen. Nu såg vi även Orion med dess bälte. Det är fint att vara omgärdad i nattens natur…

Månen är naturligtvis bekant, även om vi saknar halva ytan (men det fattar inte kameran)…

Krispig morgon med 10 grader vid solens uppgång. Fjorton grader i salongen…

Skönt lugn att vakna i. ”Say no more”…

Morgonpromenaden får bli en svamppromenad idag. Vi lämnar båten och hoppas på att solen värmer salongen, tills vi återkommer.

Stolt fjällskivling, mycket god.

Kantareller, mycket goda.

Lätt undanvind även idag. Den stora skillnaden är att prognosen tror på sol hela dagen… Kan ju hoppas att det stämmer.

Hittills flödar solen över oss. Vinden har ökat till närmare 10 m/s. Kommer att bli en snabb segling över Bråviken. Rodret gör sig påmint om glappande, dunkande ljud. Inte bra… Inte alls bra…

Viskärs släckta fyr öster om Arkö.

Vi närmar oss Vinterklasen med 7 knop och blir ifattseglade av dessa tävlande jollar. Kan det vara ILCA (Laserjollar)?

Sjutton stycken i första klungan och ett fyrtiotal i de efterföljande. Stor tävling?

Full fart in mot Bergö. Hugger den enda lediga SXK-bojen, innan en hotfull regnfront kommer ikapp oss. Men, som igår, falsklarm, gällande regnet…

Varvar ned, tar oss ett dopp och planerar för en middag i sittbrunnen. Ja, i sittbrunnen eftersom solen återkom…

Nu är vi ensamma på plats och njuter av kvällens sol. Den ger inte bara ljus, utan även värme och batteriladdning.

Funderar på att segla till Trosa i morgon. Beslutet tas i morgon bitti, beroende på vindarna…

Hälsningar från en SXK-boj…

Samma vy som igår, men utan regn och vind. Endast dyningarnas dödskamp hörs på andra sidan. I hamnen är det stilla. Svanarna skapar små vågor när de simmar förbi.

Ingen morgonpromenad idag. Vi är jagade av en regnfront…

Några små skurar men i övrigt uppehåll.

Ännu ett av många fina sund ”Sjö-4:an” bjuder på. Ekholmen.

”Graffiti”… eller ”hällristningar” i Olsundet?

Lätt undanvind med stöttning av motorn ibland. Känner oss jagade av en ny regnfront och vill helst ha lagt till innan.

Läsesalen har flyttat ut i det fina vädret… för den som inte är i tjänst…

Anders, en gammal kompis, skulle iväg på en kappsegling. Vi hann dock träffas och fika tillsammans, Det är en DS 37:a, en matchracingbåt som använts tidigare i stora sammanhang. Gjord för kappsegling.

Ensamma vid bryggan och regnfronten inte ens synlig (flopp ), blev det ett dopp i det blå, innan middagen. En fin plats i lä av vindarna. Kommer att ge oss god sömn.

Inte alltför långt kvar till Trosa. Känns bra men även lite vemodigt att närma sig slutet på vår fantastiska segling…

Hälsningar från ”inte långt kvar”…

Månen var synlig hela natten och dämpade nattens kompakta mörker.

Regnet ska komma vid niotiden. Vinden har redan ökat. Vi stannar kvar i Flatvarp och förstår att det kommer att bli en innesittardag. Därför är morgonpromenaden extra viktig. Ut i blåsten!

En glimt av sol, innan molnen tog över.

Går en bit längs vägen och viker av mot Ytterby, en koloni av hus. Vinden når endast trädens toppar och vi har det bra på marknivån. Härliga skog…

Lätt att gå längs fina stigar. Vinden verkar inte överstiga 10 m/s än.

Något klent med björnbär, men desto mer svamp. Några fjuttiga kantareller, några smörsopp, två champinjoner samt ett antal Karljohan. Ska bli gott…

Vi hann inte ”hem” innan regnet trevande började falla ned i nästan horisontell riktning. Värmen av vår långa promenad lockade till ett snabbt morgondopp, trots regn och blåst.

Frukosten smakade extra bra idag, där vi satt i vår lilla ”glasbubbla” och såg ut i regnet som ökade hela tiden.

I skrivande stund, vid 13-tiden, tar vindbyarna tag i masten och kränger Panta Rhei lekande lätt från sida till sida. Vi ligger tryggt och bra i lä av betongkajen och har förtöjt båten med gummihulkar. Vindprognosen varnar för vindbyar på 21 m/s…

Grått, blött och blåsigt. Och långtråkigt…

-”Kibben, ska vi pausa läsandet och ta en fika”? Svaret var positivt och därmed tickade tiden åter lite snabbare, medan vi aktiverades i det som en fikastund innebär…

… men därefter, ”same as before”…

Vinden och regnet avtar på sena eftermiddagen. Det grå täcket på himlen ljusnar något. I övrigt inget nytt att förmedla.

I morgon fortsätter vi norrut som planerat. Nu blir det ”filmtime”🙂. -”Fram med popcorn Kibben”!…

Hälsningar från vår innesittardag som övergår till innesittarkväll…

Först: Vaknar till svalornas glada kvittrande. Deras pigga sång letar sig in genom vår öppna taklucka. De har samlats i stora grupper för att ta sig söderut. Men just nu sitter de och kvittrar på linor och mantåg. Deras pyttesmå klor griper elegant runt trådarna. Vi studerar dem på 30 cm avstånd genom våra salongsfönster. De är så små, men bra på att bajsa… suck…

Vi ligger fortfarande i skugga men morgonljuset flödar in över piren. Denna Omega 42:a är bekant. Den har masthead rigg. Ovanlig för båttypen.

Morgonpromenaden tar oss till stranden. Fiskaren i den lilla båten, som vi träffade senare, har fångat en tjugotal rödspättor som han säljer eller ger bort. De är små. Svårt att förstå honom när han envisades med att ha en pipa i munnen. Hela tiden…

Kibben hade en hemlig plan. Materiel: handduk och tvål, väl dolda.

Morgonen var helt magisk. Vattnet turkost och med solens värme i ryggen var det enkelt att ta steg för steg, på den fina bottensanden. Njutbar stund… Man känner sig levande…

När vi badade, närmade sig en äldre herre vår plats. Men han stannade 100 meter innan. Satte sig, och blickade ut över havet. När vi var klara fortsatte han sin vandring mot oss.

Vi tackade honom för visad, stor hänsyn. Det visade sig att han varit etnolog och flyttat från Stockholm hit till Byxelkrok. Han var 84 år och ordförande i föreningen ”Östersjöcentrum i Byxelkrok”. Vi hade en trevlig pratstund med denne ”gentleman”. Dessa möten…

Han lämnade en broschyr vid vår båt.

Dags att lämna Byxelkrok efter frukost.

Fin segling men inte många andra båtar. -”Hej på dig Kungsgrundet” (utanför Västervik).

… och -”hej på dig Storkläppen”… Håller vi på att flippa ur?

Seglingen var bra men mot slutet av dagen avtog vinden och seglen började slå i dyningen. Man kan bli skogstokig för mindre. Åtminstone gäller det Rorsman. Skogstokig!

Därför var det en stor lättnad att segla in i den skyddande skärgården. Glida fram utan rullande och slående segel… Dyningen hördes ryta mot klippor och skär, när de kraschade utanför vår trygga farled (Rorsman, som var lite ”pist of” lipade åt de döende vågorna. Lite omoget kan det te sig).

Väderskär.

Jungfrusundet, fin plats som vi passerat många gånger.

Äntligen framme efter 42 M. Vinden kommer de närmaste dagarna att blåsa från en gynnsam riktning. Problemet är nederbörden som utlovats.

Men hittills har vi haft det helt underbart i sensommarvärmen. Ett dopp innan middag. Därefter en aftonpromenad med smak av björnbär…

Hälsningar från en ”gratishamn” utan el och vatten… (men bra plats för vindens ökande verkningar…)

Först: Måndag kväll på svaj. Solljuset blir en aning extra rödtonat via mobilen. Men inte mycket. Det blev återigen en fantastisk solnedgång.

Mörkret smyger på, tidigare och tidigare, vilket medför tidigare läggdags. Speciellt när vi ligger på svaj och inte har landkontakt. Men det är befriande skönt att vara isolerad ibland…

Senare på natten lät fullmånen sitt ljus flöda över oss. Lite blekvit, men mångatan i havet hade en varmare ton. Varför det såg ut så, vet vi ej. Men vackert.

Natten var lugn och vi vaknade kring sextiden. Kibben grattade Rorsman och rullade över till ”sin” 72-åring. Vi låg tätt ihop och lät tankarna vandra. Ord var överflödiga… Känslan var varm och kärleksfull i vårt eget lilla universum…

Ett morgondopp, det första denna säsong…

Solen hade redan börjat sin bana över himlen innan vi med motorns hjälp tog oss genom grundområdet och riktade stäven mot Borgholm på Öland.

Fixade och städade under den monotona färden. Borgholm, med sina drygt 10.000 invånare, var sommarvarm och de flesta butiker och restauranger var öppna. Gästhamnen däremot, var nästan tom.

En stadspromenad var efterlängtad efter svajankringen i natt. Borgholms kyrka öppnade 1879.

Tittade in i ett konstgalleri. Fantasifulla saker som ”kittlade” fantasin. Kolla detaljerna på mandolinen.

Födelsedagslunch på en fin restaurang. Eftersom det var tisdag, var valet enkelt. Raggmunk…

Efter stadsbesöket hissade vi seglen och tog oss vidare norrut. Bra vind och vindvinkel. Passerade Sandvik och insåg att vi hinner till Byxelkrok, innan det blir alltför sent.

Fin-fin segling i sommarvärmen. Oh, låt det alltid vara så enkelt som idag…

Väl framme efter 42 M firade vi dagen med ett glas bubbel och småplock av allehanda slag.

Solen skulle gå ned 19:27 och vi såg till att vara på plats för att ännu en gång beskåda denna händelse.

Ni läsare kanske tycker att vi ”snöat in” på solens upp-och nedgångar. På sätt och vis ja, men om vi tänker framåt några månader… då längtar vi tillbaks till dessa stunder.

Rorsman laddar kameran…

Kibben har slagit sig till ro…

Idag gick solen ned i havet 19:27. Loj dyning söker sig till stranden och avslutar sin färd i ett brus mot de slipade stenarna.

En fin dag att minnas i vintermörkret. Tack för all uppvaktning.

Hälsningar från partybåten, Panta Rhei…

Sommarvärmen är redan på plats på morgonen. Den har dessutom tagit med sig en lätt ”mjukfuktig” dimma som ger hamnen en trolsk inramning.

Morgonpromenad i vanlig ordning. In mot stadens centrum och äldre kvarter. Domkyrkan blev helt färdig 1703.

Det är trevligt att strosa omkring i städers äldre kvarter.

Vi betar av våra göranden innan det blir dags för lunch. Thailändsk buffé med allt möjligt att äta. Salladsavdelning, sushiavdelning, huvudrätterna och en efterrättsavdelning. Därtill glass med sirap, om man tycker att det är lämpligt.

Vi började med sushi… så fint upplagt. Här syns knappt hälften av utbudet.

Till sist mjukglass, som man själv får spritsa ur en maskin. Den är mjuk, seg och god. Kan aldrig bli för mycket…🤭 eller…
Efteråt ångrar man sig lite grann, men den känslan släpper parallellt med att smärtan i magen lättar…

Kibben hade beställt klippning och Rorsman vågade göra samma sak med sig själv. Spännande, eftersom han inte varit hos frisören på 40 år… Hur kommer det att se ut?

I morgon fyller Rorsman år och vi kommer att vakna tillsammans i denna vildmark som havet kan liknas vid. Kan det kanske bli en överraskande god frukost, med kaffe, istället för the? Wow, det vore fint…

En timme kvar till vår ankringsplats vid Skäggenäs. Ingen vind men mycket värme. I havet 21.8 grader. Mängder av små, små irriterande flygfän. Överallt…

Bärgade en fin fendert som korsade vår färdväg.

Resultatet av frisörernas ansträngningar. Nej, vi har inte gjort någon ansiktslyftning. Bara fått håret vårdat…😊.

Bytte till oss några nya böcker. Ikväll blir det läsafton i högsommarvärme…

Inte långt till bron.

Vi har inte varit helt alerta med att bada denna sommar. Men ikväll kändes det helt rätt.

Det är så ljuvligt lugnt och skönt…

Hälsningar från den stylade besättningen…

Natten var lugn med endast svaga kluck från vågtoppar som klatchade i bogen lite vårdslöst. Fullmånen lyste in i sovrummet med sitt bleka sken. Den har mycket ljus att ge.

Stiger upp, tar ett glas vatten, upp med ankaret och iväg. Bilden tagen 06:20…

Vi hann säga -”Hej” till solen, innan den doldes bland molnen under några timmar. Silhuetten av Öland ser ut som en skrynklig horisont. Ett fraktfartyg stävar norrut mot Ölandsbron.

Vi ligger på en babordsbog och har samma mål men vindriktningen tvingar oss till omvägar…

Ger upp kryssandet efter att studerat vårt spår på plottern. Inga upplyftande kryssvinklar i den svaga vinden och motströmmen… Halva dagsetappen kvar och Pentan tar oss rakt mot målet.

Kalmar passerar vi i stort sett alltid på väg till eller från kontinenten. Ett bra ”pit stop” med allt man kan behöva. Idag ska vi på utställning på slottet.

Mycket att ta in. Inte bara ljuset från fönstret…

Kyrkan, som en gång i tiden låg på våningen under, har ”kommit upp sig”… (en våning).

Gyllene salen med kassettak bestående av bladguld,

Lånad från Florens, en 35-årig kvinna som troligen dog när hon skulle föda sitt tredje barn. Hur kan de veta allt?

En intressant guidad tur i mumiernas värld.

Sommarvärmen finns! Endast morgnarna som är svalare. Kvällssolen värmer…

Allt väl ombord. Vi laddar för buffén på Thai Silk Palace, i morgon.

Hälsningar från sommaren i Kalmar…

Lite sega i benen efter vår ”Giro-di-Skåne-runt”… Stor omställning till höstkänsla med en temperatur på 13.4 grader, både i hav och luft. Lägg därtill ett tjockt knottrigt lager med dagg på allt, och vi inser att vi glidit in i en ny årstid… över en natt…

Vi visste ju att det skulle ske, men det tar ett tag att smälta övergången. Blir nog några fler varma perioder längre fram… Kanske redan idag?

Klockan har hunnit bli efter sex när vi rundar hamnens skyddande pir. Idag kan denna stenmur ”vila” eftersom endast svag dyning ses bölja på havet.

Kvart över sex möter vi åter en gång detta stora eldklot. Klotet som ger oss förutsättningen att utnyttja vindarna. Vi hoppas kunna sätta segel om någon timme.

En stund efter frukosten var gennakern hissad. Fartökningen på över en knop var ett faktum😊.

På vår styrbordssida ser vi silhuetten av Bornholm på 25 M avstånd. På babordssidan kustlinjen norr om Simrishamn. Snart är vi utom synhåll från land och helt befriade från internet.

Gennakern och autopiloten kämpar i den alltmer tilltagande vinden. Vi glider stundtals fram i 7-8 knop. Får se när Rorsman måste ta tag i ratten…

Vilken härlig fart! Fem nautiska mil innan Utklippan, saxade vi seglen. Det fungerade men vågorna gjorde styrandet svårt.

När vi passerat Utlängan, slapp vi vågorna och Panta Rhei gick som tåget. Inga vågor, autopiloten inkopplad, 8 m/s från 150 grader sann vindvinkel. Farten hela tiden kring 7 knop. Så enkelt det är…

Passar på att äta middag. Siktar in oss på Kristianopel, innan skymningen tar över. Men varför inte segla tills mörkret kommer. En timme idag, sparar två timmar i morgon då vi får motvind.

Vi lär inte hinna till Bergkvara, men planerar att ankra upp på något grundflak närmare land.

Nu börjar vinden mojna och troligen blir det ankring i skymning eller mörker. Återstår att se. Det är en underbar och varm afton.

Vi har seglat hela dagen, från soluppgång till solnedgång. ”Another day in paradise”… Nja, kanske inte riktigt så, men en kalasdag gällande segling…

Gennakern nedtagen och motor sista biten innan mörkret. Havet har en ton av brons…

Efter 80 M med fin segling, kan vi lägga oss till ro. Enstaka fåglar hörs i omgivningen. I övrigt helt tyst…

God natt från en, just nu, lugn plats i Kalmarsund…

… eller frrreijdaoug … som det sägs här… hur klarar de att förstå varandra…?

Igår, innan aftonens ljus börjat övergå i en blågråakrig ton, hade en bogserad utrangerad båt glidit på grund vid hamninloppet. Den lilla bogserande fiskebåten klarade inte uppdraget, som de planerat.

Det tog en timme för lilla ”David” att få loss ”Goliat” från grundet. Mörkret hade börjat lägga sig innan ekipaget kunde stäva ut mot öppet vatten. Mångatan som glimmade i den lugnt böljande vattenytan, visade dem vägen ut…

Vart var de på väg?

Ovanstående lilla incident fick oss att ta en extra kvällspromenad. Kvällen var behagligt ljummen. Något vi kommer att sakna när det åter krävs långbyxor…

Visst har hon ”attityd”, vårt sommarhem?

Värmen hänger kvar på morgonen. Solen, pålitlig som vanligt, ger oss en kick för att inte ligga kvar i kojerna. Hamnen sover när vi tar vår morgonpromenad.

Fina områden att vandra omkring i.

Efter frukost cyklade vi mot Sandhammaren. Fyren som vi rundat med våra olika båtar, ett otal gånger, är en Heidenstammare byggd 1862 med en höjd av 29 meter.

Från havet, där vi genat längs 5 meterskurvan, syns idag endast den översta toppen. Men här syns den i all sin prakt. Renoverad 2023.

Heidenstam var den fyrmästare som utvecklade fackverksbygget av fyrar. Billigare, snabbare och lättare.

Den fina sandstranden är milslång och ett populärt ställe för rekreation.

Info gällande Sandhammaren.

Vår tänkta lunch vid Sandhammaren blev till en fikastund, då vi inte var hungriga.
Cyklade vidare till Kåseberga, som vi passerade med båten igår. En endaste gästande båt. Hamnen är ”gungig” vid friska vindar och varje gång snabbfärjan till Bornholm passerar…

Nu då, en lunch? Nej, hungern låter vänta på sig. Köpte istället på oss delikatesser från fiskaffären.

Nu hade vi ”kravet ” på oss att skyndsamt cykla hem till båten, innan sillen övergår till surströmming i cykelväskan. Dessutom hägrade lunch på hamnkrogen i Killinge. Endast sex meter från Panta Rhei.

Problemet var att de stänger 14:30. Vi hade 22 km hem och satsade hårt för en snabb cykeltur. Bild på Kåseberga. Vi lämnade både kossor och Ale stenar osedda denna gång.

Växelvis slipstreaming och i full fart susade vi norrut, med en sällan skådad frenesi. Trots att våra hopfällbara minicyklar är små som ponnyhästar, susar vi fram likt kärlekskranka åsnor i Moldavien… De är snabba och stabila i hög fart.

Motivation är bra. Rejält fuktiga kom vi fram och hann till och med duscha innan lunchen. Klarade av 22 km på mindre än 40 minuter…

Gårdagens tyska båt har lämnat men en ny tysk gäst har anlänt.

Äntligen, efter 44 km cykeltur var det dags för lunch. Gott och lagom mycket.

Det är fortfarande tidig eftermiddag och som vi säger, speciellt till de som fortfarande förvärvsarbetar: ”Äntligen fredag !🥂”.

Hälsningar från vår vilodag i Skillinge…

Klockan är snart sex och den ljumma morgonen lockar till morgonpromenad. Solen kommer snart att ge en dos extra värme. En ny dag…

Ystad är trivsamt att ströva omkring i. Många fina, gamla och välhållna hus.

Staden har även satsat på fina blomsterarrangemang. Bild på klostret.

Igår fick Rorsman hjälpa ”Grossherzogin Elisabeth” kasta loss. De såg väl på håll att jag var seglare, eller möjligen den enda personen på land, inom lagom avstånd…

Stor dyning från syd gjorde segelhållningen knepig. Några windgliders (ej i bild) svävade i uppvindarna vid Ale Stenar, Kåseberga.

Här ser ni en trogen följare. Ny bekant för oss men han ”mönstrade på” vår blogg redan på ”Qinoatiden” (> 8 år sedan). Christer heter han (osäker på stavningen) och peppade oss att fortsätta våra ansträngningar med bloggen. Ett positivt möte. Tack för det!

Perfekt dag att köra några maskiner och låta lufttorka.

Gästhamnsavgiften var så modest att vi kände oss nödgade att besöka pizzerian. Därefter en salmbärspromenad. Blir god sylt.

På kvällen är vi tre besökande båtar, varav två tyska. Några förbipasserande gillade vad de såg, när de tittade på Panta Rhei… Ger oss positiva minnen…

Kvällens lugnande inverkan på vinden, smittar av sig på oss. Ser ut över havet, där gässen flyger i fin formation mot nästa sädesfält. De äter upp sig inför längre etapper.

Möjligen blir vi kvar ytterligare en natt här. Beror helt och hållet på vindarna. Hanöbuktens översegling är lång och det gäller att Panta Rhei kan hålla bra fart, för att slippa ”nattsudda” in i nästa hamn.

Hälsningar från ”syltfabriken”…

Kvällspromenad i hamnområdet igår. Till vänster en Sirius 40 DS. Panta Rheis ”storasyster”. Den breda (nästan 4.9 m) aktern tillhör en Hanse 460.

Solen försvann tidigt på sena eftermiddagen men dök oväntat upp under regnmolnen, endast 10 minuter innan den skulle lägga sig för natten, klockan 20:02.

Helt magisk orange ljus! Himlen var orangeröd ännu efter en timme. Vad är det som händer? Tror oss veta att smutspartiklar i atmosfären orsakar dessa vackra solnedgångar.

Kvällarna och framför allt nätterna är numera helt mörka. Tyder på att hösten börjar ta för sig. Värmen vi omger oss av ger dock andra vibbar. Vi njuter så länge det varar.

En kort morgonpromenad innan frukost och därefter en cykeltur till möns Klint.

Till klinten var det endast 7 km. Här kollar vi in en fyrplats på en höjd, på vägen dit.

Inte mycket vind idag. Ser ett antal segelbåtar på väg hem.

Trampade vidare till klinten. Mäktig brant. Den är över 120 meter hög.

Efter 530 trappsteg var vi nere på stranden.

Tog en omväg hem i den regnfria dagen. Lätt att cykla i Danmark, i avsaknad av branta backar. Böljande landskap och stora vidder.

Kibben syns som en liten fin blomma på vägen…

För att orka hela vägen hem (28 km), tog vi en paus på ett mysko ställe… Inget är billigt i Danmark på grund av valutan..,

Väl hemma i båten tog vi beslutet att spara 1000:-. Inget restaurangbesök och heller ingen hamnavgift. Vi lämnade hamnen tidig eftermiddag. Ankring utanför Klinten lockade och det skulle även förkorta morgondagens segling med en timme.

Här rundar vi Klinten.

Ankrade på 6 meters djup och förstod att natten kommer att bli rulligt värre. Svårt att få middagsbesticken att ligga kvar på bordet, för att inte säga maten på tallriken… Det var för väl, att vi valt kallrökt lax, som låg kvar på tallriken, och inte köttbullar…😊.

Bakom den massiva branten av algskelett, fanns inte tillstymmelse till internet. Faktiskt ganska skönt för Rorsman. Det gav en dryg timmes fri aktivitet från bloggen. Fokus blev i stället att börja läsa en bok ”The Girl with the Dragon Tattoo”, på engelska…

Nattsömnen blev lite klen med detta rullande, men så är det bara.

Vi var igång igen innan solen gått upp. Vi låg kvar… bra. Klinten lika mäktig som igår.

Visst är det vackert att uppleva ännu en fin morgon? Tittar yrvakna ut genom vårt sovrumsfönster.

Iväg innan solen gått upp. Motorgång någon timme.

Fin segling, som mot slutet blev mer fartig än önskat. Men det gick bra. TROTS att toaletten strejkade. Lite knepigt blev det att avverka 51 M i stora vågor, utan WC… Lätt att hålla sig för skratt… men svårt att hålla sig (säger snubben med prostataproblem)…

Väl i Ystads gästhamn satte vi igång med att fixa problemet. Efter drygt en timme var det fixat. Detta skitproblem som drabbar de flesta båtar som seglar i salta hav. Urinsten som bildas utvecklar till sist en förträngning och stopp. Likt åderförkalkning hos människor.

Inga smaskiga bilder och tursamt nog ingen odör som kan förmedlas via bloggen…

Äntligen trampar vi svensk mark igen och kronan är 1:1. Allt är billigt och välbekant.

Denna butik har löst många av våra problem genom åren.

Vi firar både hemkomsten till Sverige och att WC:n fungerar, med asiatisk mat. Riktigt gott, mycket och prisvärt…

Hunden heter Tom och satt som besatt och stirrade på våra tallrikar. Rottweiler med 25 % labrador.

Det blåser hårt på havet och inget som lockar just nu. Mörkret lägger sig tidigt men värmen håller sig kvar, vilket är helt underbart…

Hälsningar från en båt med en skitbra, fungerande WC…

Solen hann knappt upp, innan vi lämnade den demolerade och nu, vindpiskade hamnen. Frisk sidvind tvingade oss att sakta förhala oss mot de aktre pålarna, med lång lina som höll upp fören.

”Slowly but surely” kom vi till ögonblicket när vi släppte alla linor och backade med högsta möjliga motorvarvtal, för att inte hamna alltför snett mellan stolparna. Det gick bra men det skulle komma nya prövningar…

Vi höll båten stilla, bakom vågbrytarens vågfria yta, medan tågvirke och fendertar stuvades undan.

Ute på fritt och rejält gungande vatten, hittade storfallet än en gång mastlanternan, och där satt den.

Rorsman klättrade upp på det stuvade seglet och försökte lösa problemet med hjälp av båtshaken. Svårt att hålla sig kvar. Mycket svårt. Misslyckat försök, som gav ett minne på smalbenet…

Många olika försök, men lösningen kom med Kibbens idé om en ny vinkling på problemet. Låta vinden hjälpa till och Rorsmans hela längd plus båtshakens hela längd och tankekraftens superlängd -”Yes”, fast det var nog inte det enda ordet i Rorsmans vokabulär under klättringen tidigare…

Som lök på laxen, öppnade sig en av lådorna i pentryt, och började slå in/ut och så vidare, tills vi tömde den och lyfte bort den. Den får vi justera när vi väl kommer i hamn. Autopiloten fick hålla Panta mot vågorna under tiden.

Slutligen kunde vi påbörja vår korta (15 M) segling hit. Gropigt värre… och med en onödigt stökig start på dagen.

Lätt att hitta en bra plats i Klintholms hamn, tidiga som vi var. Promenad förstås. Man kunde inte se ladan från andra hållet, förrän vi kom till gaveln på denna sida. Helt dolt av växtlighet. Ända ned till marken.

Ljummen men frisk vind som skulle öka allteftersom. Några få badare. Desto fler windgliders, eller vad de kallas.

Kibben❤️

Båten fixad och putsad. Dags för enkel, sen lunch. Vi har undvikit chips tillräckligt länge för att våga beställa en ”fish n’ chips”. Kan väl kalla det för en ”memory lane”-lunch…

Hittade mängder av björnbär och även något som kallas strandplommon. Det fick bli efterrätten under vår promenad runt nejden. Vädret är soligt, riktigt varmt och blåsigt.

Kibben vilar på maten…

Två Sirius 40 DS fanns i hamnen när vi anlände. Lite för stora…

Nu på kvällen är det vi, en dansk och en nederländare som lagt oss tätt tillsammans. De övriga 45 gästande båtarna är tyska.

Många båtar är rejält stora och i en del av dem har skepparen mycket att lära, gällande tilläggning i en blåsig hamn. Voi, voi, så det skriks i de större flytetygen.

Den ”icketyska” armadan.

I morgon ska det tydligen regna hela dagen, vilket ger oss en vilodag. Vindarna är dessutom ogynsamt klena.

Nästa planerade hamn för oss är Ystad. 56 M i nordostlig riktning.

Hälsningar från en välfylld gästhamn…

Vi kände att vind och vågor redan påbörjat sina morgonskift vid femtiden. Avvaktade en stund och somnade om.

Blir väckta av solstrålarna som letat sig in i sovhytten. Wow, vilken väckning! Lämnade vår, nu gungande ankringsplats omgående och förstår att dagens etapp kommer att bli bra med denna vind.

Frukost i 6.4 knop. Autopilotens manöverdosa på navigationsbordet och iPaden med sjökortet på frukostbordet.

Vår sista glimt av Tyskland, Burg auf Fehmarn. Dags att byta ut den tyska artighetsflaggan mot den danska.

Små korrigeringar på kursen till och från. Vi är inte ensamma. Många hemvändande tyska seglare på kontrakurs.

Vår planerade segling till Gedser blev inte av. Vinden ”valde” resmålet idag och vi tog sikte på Hesnaes, drygt 20 M längre norrut. Ännu en lång dag på havet.

Vi har inte varit iland, efter vårt brådstörtade avsked i Laboe… Benen längtar efter spring.

Passerade Gedser medan vinden tyvärr avtog… Hmm, inte bra, för vi har 19 M kvar… Dessutom i en sämre vinkel…

Nåväl, seglingen är enkel och solen intensivt värmande.

Klen vind ger klen fart. Här behövs mer segelyta. Nämligen en gennaker. In med genuan och upp med den blåvita duken. Vi kanske ska döpa gennakern till ”Sisu”, för färgerna… och att den drar så bra.

Fartökning från 2.8 till närmare 5 knop. Nu leker livet igen…😊.

Vi blev överraskade av hur hamnen i Hesnaes såg ut. Allt var mer eller mindre raserat. Det var grunt och stenblock låg på botten.

Några fungerande platser fanns.

Den yttre skyddande piren är helt förstörd.

Här låg vi i maj 2023 och allt var fint tills stormen ödelade allt i oktober samma år.

Samtalade med en bofast (en av ca 13 st) och fick reda på att en återuppbyggnad ska påbörjas.

Husen har halm även på väggarna, vilket är ovanligt.

Det är svårt att lägga till mellan stolpar, vid sidvind. Det fick vi erfara när Rorsman avsatte en halvtimme med att hjälpa den lilla tyska Sirius 31:an, att förtöja. Mycket strul, vilket är lätt hänt. Som tur var, kom fler till undsättning.

Hälsningar från en raserad hamn…

Under natten passerade många fartyg in- respektive ut från Kiel och Kielkanalen. Även stora kryssningsfartyg (svårt att ta en bra bild med telefonen).

Det går inte att urskilja lanternorna på dessa upplysta ljusfenomenen.

Morgonen kom med sol och långsam ökning av temperaturen. Som så många gånger förr…

Seglar vidare i den lätta vinden och äter vår frukost med panoramautsikt. Gäller att fördriva tiden på långsamt bästa sätt.

Vi hann segla sex timmar, varav en kortare stund med gennaker. Därefter blev det för klent med vindkraften.

Mörka moln över Fehmarn, men regnet når inte oss, än… Framför oss såg vi bron, men nu försvann den i regndropparna… Vi är fortfarande torra…

En enkel dag utan några överraskningar. Det blev en transportdag. Den näst sista dagen i augusti. Fehmarbron med 18 meters fri höjd.

Ringde till marinan i Burgtiefe på Fehmarn, men fick inget svar. Vi har förstått att nu är det hemvändarhelg för seglarna och ett samtal till en närliggande hamn, gav negativt besked.

Nästan bleke och klena vindar i prognosen, gav oss mod att ankra på svaj även i natt. Inga hotfulla VHF-samtal från ”Kustwaffe”…

Nu ligger vi inte långt från platsen, Burgstaken, där vi hämtade vår Panta Rhei, för sex år sedan…

Ankrade på sex meters djup i strömmande vatten. Vi såg botten hur bra som helst på detta djup.

Innan middagen ett dopp. Det är trots allt nästan 20 grader i vattnet och mer därtill i luften. En luft som inte orkar röra på sig för tillfället…

Rorsman hoppade i och njöt (efter en stund) av bad tvätt och en uppiggande effekt. Men, detta men. En båt med klen motor, dragandes på vattenskidor, passerade intill och naturligtvis ramlade det släpade offret, 10 meter från oss.

Båten hade en besättning av två unga, fräscha, solbrända par och de var inte bekymrade av att Rorsman stod naken på badstegen och försökte krympa ihop till något som liknade en förlängning av denna stege…

Rorsman är av naturen, lite blyg av sig, och eftersom imitationen av badstegen inte fungerade, kravlade (ålning medelst hasning) sig Rorsman upp i sittbrunnen, med sin vita bak mot ett gäng tyskar som inte ens brydde sig om vår båt… Men man kan ju inte veta…

God förstärkt salladsmiddag även idag. När solen, sent på kvällen åter lyser på oss i sittbrunnen, är det magiskt skönt. Njutbart…

”“Kustwaffe” har inte hört av sig och nu har vi kvällen för oss själva.

Utsikt mot obruten horisont.

Fehmarbron från andra hållet.

Hälsningar från den rena besättningen…

Alla utlovade, lätta regnskurar har uteblivit, vilket vår torra sittbrunnsdurk kan förtälja. Börjar dagen med en morgonpromenad söderut på fin asfalterad cykelbana.

Där och då, med ordet cykelbana hängande i bokskogens grenverk, kom vi på den briljanta ide’n att efter frukosten plocka fram cyklarna och ta oss till Kiel. Endast 12 km söderut.

Vi hann smaka på björnbär, psalmbär och små gula plommon, som växte vilt längs vägen.

Det är känslan av lugn semester, som präglar denna dag. Ingen brådska. Ingen planerad färdväg. Bara semester…

Rorsman kollar detaljer på den nyare Sirius 35 DS, som låg bakom oss. Avundssjuk…

Efter några kilometer fick Kibben punktering på bakhjulet. Vi stannade och slog upp vår mobila cykelreparationsverkstad vid ett stort minnesmärke, över de som stupat i tyska U-båtar under första och andra världskrigen.

Oerhört tragiska minnen. Så många unga fina män som fått sätta livet till. En hel cirkel med tätt skrivna namn… tätt skrivna…

Det är svårt att kränga av däcket på dessa små hjul. Men, det går. Utan att utöka ordförrådet… Men förbålt knepigt är det!

Mestadels bra färdväg och väl framme i Kiel, när vi funderade på vilken smak på glassen vi skulle ha, ringde telefonen.

-”Hello, are you the owner of Panta Rhei?” -”Yes, it’s me”. Där hinner hjärnan fundera på många olika scenarion, under bråkdelar av en sekund.

-”Your check out time passed 15 minutes ago and the owner, is back”.

Med dessa ord studsande i hörselgången, började sommarens bästa cykelträning tillbaks till hamnen. Kibben tog täten och Rorsman höll sig tätt bakom. För bra slip-streaming… Pust, var har hon hittat farten…

Vi ursäktade oss för ”den Hafenmeister”, som försökte se arg ut, länge, och lite till, och slängde upp cyklarna i sittbrunnen, för att en minut senare glida ut ur hamnen.

Med motorns hjälp och sittbrunnen fylld med attiraljer som inte ska vara där, tog vi oss ut en bit och fällde ankaret på 4 meters djup.

Det är 0.3 M till stranden. Här får vi vara ifred. Äntligen kan vi bada och även se hur illa det är med växtligheten på skrovet. Vi ligger i Kieler Förde…

Rorsman rengjorde rodret från långt grönt sjögräs. Det krävdes två separata dyktillfällen, eftersom det satt så för.. nat hårt.

Propellerbladen såg bra ut. Kölen hyfsat fin. Endast en bit under vattenlinjen fanns långa vackert gröna växter. Men det är sammanlagt 22 meter grönsaker som bromsar… Det bästa av allt är att nu VET vi…

En skön, sen eftermiddag med många bad och en sallad med sting, fick avsluta dagen… Solen lyser in i sittbrunnen och vinden är obefintlig. Kanske vi slipper gungandet snart.

Solen lyser in i sittbrunnen tack vare sjöbrisen. Vi njuter stort av denna sommardagseftermiddag…

I morgon, vem vet? Men, vidare ska vi i lätta vindar… Danmark elller Fehmarn…

Hälsar svajankrarna utanför Laboe… nästan Laboe…

God morgon! Natten i kanalen var stilla och lugn. Den utlovade regnskuren uteblev, vilket ger oss ett torrt båtdäck att beträda. Uppskattas. Man ska även glädjas åt de många små positiva saker man upplever. Dagen blir på något sätt ”ljusare” då…

Ett antal stora fartyg har passerat. Vi hörde propellerljuden redan på avstånd, men vågklucket uteblev, trots att de passerade på endast 100 meters avstånd. Högsta tillåtna fart i kanalen är 15 km/h (~8 knop).

Vår närmaste båtgranne startade sin motor vid tretiden i natt, och lät den gå på tomgång. Vi lämnade ankringsplatsen som god tvåa, efter en mindre segelbåt. Grannbåten låg kvar, puttrandes i den i övrigt jungfrueliga tystnaden…

Däckspumpen är superbra att spola ren ankarkätting och ankare. Dessutom uppskattar vi våra head sets (intercom) för tyst kommunikation.

Nu ser vi fram mot en utdragen frukost. Jämfört med 2023 har vi mycket bättre täckning på kanalen för internet idag.

Det blir många möten…

Använder denna ”superautopilot” för första gången. Många funktioner, varav en är att vi kan handstyra via det runda vredet. Den kan man använda i grov sjögång, om man tror sig vara bättre rorsman än autopiloten… ”Rorsman” ombord på Panta Rhei nedlåter sig inte jämföras med dylika digitala ”hjärnor”…

Ser båtar framför oss som stannat. De har säkert väntat över en halvtimme. Vi saktar ned och glider slutligen ikapp dem. Anledningen till stoppet ses på bilden nedan. Bogserbåtar både framför och bakom. Omstart, där vi åter halkar efter… suck…

… och alla dessa stora fartyg…

Den hängande bilfärjan vid Rendsburg. Tågen kör upptill.

Vid Lurssen varv byggs denna lyxbåt. Fyra stora bollar (för vilket ändamål?) och två satellitantenner, eller liknande.

Äldre årgång. Stilig på sitt sätt..,

Det blev en spurt mot slutet för att säkra plats i kommande slussning. Stackars Penta…

Men som i sagan, kommer sköldpaddan alltid fram…

Flytbryggan är endast 15 cm hög, vilket gör det svårt för fendertarna att göra sina jobb. Dessutom är det högt att hoppa ned från båten…

Det tar på psyket att ha beväxning på botten. Se där, en anledning att efter 46 M och stor sluss, inta en god middag på hamnkrogen. Calamares i en form vi inte sett förut. Stora bitar som var tuggmotståndliga… Till det, en passande måltidsdryck…

Som bonus på maten, en kvällspromenad på 5 km. Fin omgivning, i en ljummen luftström som flödade över stranden. Vi njuter av dessa stunder…

Strandkorben… hur många som helst…

Lyssnade på en trubadur och tänkte ta oss något uppfriskande på den restaurangen, men det blev istället kelning med dessa bjässar. Irländska varghundar, där den yngre (liggande) är vän med alla han ser. Således inget bra personskydd. De var lugna som morfindopade kaniner… Dessutom gillade hundarna musiken som strömmade ur gitarren. Allt enligt de tyska ägarna, i en blandning av tysk/engelsk/finger-samtal…

Restaurangerna var välfyllda även då vi återkom från promenaden. Dags att ta oss hem. I morgon ska vi kolla in en Sirius 35 DS, på bryggan bakom oss. Ser ny ut.

Nu är vi på ”hemmaplan” och slipper tänka på tidvattnet och dess inverkan. Saltvattnet är inte lika salt längre. Inga kanaler med broar och slussar.

Vad finns kvar som utmaningar? Jo, vindarna. De kan styra oss mer än allt annat. Har inte kollat hur det ser ut. Vare sig vädret eller sträckan framöver. Vi är ju nästan ”hemma”…

God natt från sommarvärmen i Laboe…

Idag kan vi ta det lugnt medan tidvattnet vänder och börjar fylla. Vid 13-tiden är det läge att lämna Cuxhaven, för en snabb resa.

Passade på att ta en rejäl morgonpromenad innan frukost. Hamnen är bra och ligger strategiskt. Bra faciliteter och en hamnkrog med god mat.

Vinden ska komma lagom till vår avfärd. Just nu är det stilla och varmt. Önskeväder på morgnarna.

Dessa tyskar… och deras Strandkorben eller vad man kallar dessa minihytter. De tillhör den tyska strandkulturen vid Nordsjökusten.

Vi rundade hela detta torra landskap igår. Kilometervis med havsbotten man kan promenera på vid lågvatten.

Många Strandkorben blir det… Hamnen längst bort i bild.

En bryggstolpe i hamnen vid lågvatten. Mängder av ostron, som ingen vill plocka.

Kunde inte låta bli att provsitta en Strandkorb. Av minerna att döma, verkar det bra…

Dessa två skönheter skulle dela sluss med oss och ytterligare sex andra segelbåtar. Sammanlagt gick slussning och väntan här i Brunnsbuttel, på 1.5 h.

Väntar i Elbe innan slussning. Fick hålla 0.4 knop mot strömmen, för att ligga kvar på platsen.

Kielkanalen, eller Nord-Ostsee-Kanal var färdig 1895, men breddades och fördjupades till 1914. Den är 99 km lång (på kanaler anges avstånd i km), 102 m bred och 11 m djup.

Normalt tar det en dag att passera, men vi har en hel del beväxning undertill och vår fart för motor har sjunkit från 5 till 4.4 knop. Det suger! Både i bränsletanken och hjärnbarken…

Österjöfärgen klarar inte de salta hav vi besökt under så lång tid. Dessutom tvättade marinan, som tog upp båten för roderkontroll, botten med högtryckstvätt. Som en extra, gratis service.

Visst det var nog bra, medan vi stod bredvid och såg stora delar av vårt dyra beväxningsskydd rinna ner i backen… suck…

Vi lämnar inte många spår efter oss…

Fritidsbåtar får inte färdas på denna kanal i mörker. Vi hade planerat att hinna till Giselauslussen (20 M), men det går ju så sakta! En chansning blir en vändplats med ruggiga stolpar (10 M). Ska bli spännande se hur vi fixar det.

”Slowly but shurely… äntligen framme. Många rostiga stålstolpar att förtöja mellan. Om man vill det. Vi och fyra andra, ankrar på svaj. Det finns plats tack vare grunt vatten (2.4 m under oss). Nu har vi tre platser att dela upp kanalfärden i. Rendsburg (liten stad), Giselauslussen (på landet) och här, Baggerloch Duckerswisch, precis bredvid kanalen.

Här råder lugnet i sommarvärmen. Vattnet håller 23 grader.

-” Kibben, would you like a nice cup of tea”? -”Yes please.

-” I would like to write the blog. Is it ok if you take care of the service”?

-” Of course honey, just sit down and relax. It will be ready in a sec.”

Kan det bli mer harmoniskt? Dessutom på ett språk vi haft förmånen att öva under några månader…

Vindstilla hälsningar från Baggerl… någonting…

Lite smärtsamt är det att bli väckt klockan fyra. Men men, nu hade vi bestämt oss för att utnyttja tidvattnet och strömmarna under morgonen och förmiddagen. Alltså, bara att låta bli snoozeknappen och kliva upp.

Tjugo minuter senare lät det så här i VHF-radion:

-”Den Helder Traffic, Den Helder Traffik, this is Panta Rhei, Panta Rhei, Panta Rhei calling”.

-”Yes, this is Den Helder Traffic. Good morning”.

-”Good morning sir, we ask permission to leave the harbour”.

-”Your permission is granted. No traffic on sight. Good luck”.

-”Thank you”.

Så kan det låta när vi anländer till och lämnar hamnar här nere. Hemma använder vi ytterst sällan VHF-radion. Har man en VHF-radio ombord, ska den vara på vid färd, enligt reglerna, men hur många har den påslagen?

På vår resa är den alltid på. I Storbritannien och Irland hörde vi ett antal PanPan- och Mayday-meddelanden.

Vi styr ut från Nederländernas största marinbas och siktar mot mörkret. Hamnljusen och ljusskenet över staden lämnar vi bakom oss…

… och välkomnar solens återkomst, ännu en gång.

Efter några timmars motorgång kunde vi sätta segel och flyta hemåt i medströmmen. Efter ett antal timmars seglande, hade vi tillräckligt bra väderprognos för att ta beslut för vidare segling. Ända till Cuxhaven i Tyskland. Vilket medför nattsegling.

Vi passerade Texel, Vlieland, Terschelling, Ameland, Schiermonnikoog, Borkum, Juist, Norderney, Ostdorf, Langeoog, Spiekeroog, och Wangerooge, innan vi kunde vika av söderut mot Elbe. De ingår i de Nordfrisiska och Ostfrisiska öarna.

Seglade med saxade segel. Svårt att få dem att stå i allt gungande. Det tär på psyket att se och höra deras högljudda klagan.

Ännu en dag på havet närmar sig slutet. Vad har vi då gjort? Förutom ätit frukost, ytterligare en frukost, fikat (med munk), ätit lunch, fikat och intagit middag…? Hinner man som pensionär mer? Njäe…

Rorsman har förstås handstyrt för att minimera slitaget på både segel och psyke…

Det är alltid lika fascinerande att se solen gå ned i havet.

Därefter tar vi oss fram i totalt mörker. Fartygslanternor syns på avstånd. Blinkande ljus, vad det må vara och mängder av röda, synkront blinkande ljus på vindkraftverk. Ett möte med en segelbåt på nära håll. Såg bara lanternorna. Den hade inte AIS.

Seglen är surrade och motorn surrande… Bilden på plottern: Växlat till nattläge för att inte bländas. Det svarta är havet. Vi går i 5 knop och har nyss passerat en mindre fiskeflotta (gröna) på nära håll. Det lila strecket är vårt spår och den prickade linjen framför är mot waypointen. Den blå visar vart vi är på väg. Siffran 1 i en vit figur visar strömmens riktning och styrka. All text kan vi välja bort eller göra mindre (den stör).

Vi turas om att stirra ut i nattens svärta. Sover, om vi kan, växelvis. Dyningen rullar oss onödigt mycket.

Det är naturligtvis enklare att använda motorn, men lite tråkigare. Om vi seglar är vi aktiva med segeltrimmet. Som ändå inte går att se i mörkret…😊. Känslan av att natten är lång, infinner sig.

I övrigt är natten ljummen med över 19 grader både i luft och vatten. Stjärnhimlen hänger tindrande över oss. Letar efter kända stjärntecken. Månen visar sig inte i natt. Därav det kompakta mörkret.

Klockan är 02:00 den 26:e augusti och Rorsmans ögon börjar gå i kors. Dags att väcka Kibben. Som tur är vaknade hon innan… Alltid skönare så…

Efter lång längtan välkomnar vi ljusets återkomst. Visst är det underbart med morgonstunder?

Rorsman tar sin andra timmes sömn…

Funktion före design. Fula men säkert praktiska.

Varför inte lasta på en våning till…? Eller två😊

Liten fiskebåtmed nätet uppe.

I inloppet till Elba, mötte vi civilisationens verkningar. Plastbackar, trätrallar, stora plastsjok, växter, en död mås och en död sälkut.
I mynningen till Elba hade vi 2.2 knop medström. Här 1.5 knop. Bojen verkar rusa mot oss.

En segling som denna på 175 M bjuder två delar medström och en motström. Det var jobbigt under delar av natten när vi endast gjorde 2.9 knop över grund. Men belöningen kom mot slutet, när vi seglade med farter mellan 8-9 knop i den fina medströmmen. I en vindstyrka på 5-6 m/s…

Ofta då vi seglat i hög sjö, är balansorganen påverkade. Tex. böljar väggarna när man sitter på wc-stolen hemma. Nu var det inte alls så tuffa förhållanden men allt verkade bölja ändå. Får tillskrivas hjärnans brist på sömn.

Promenad till sta’n för proviantering och därefter middag på hamnkrogen… Dusch och med en känsla av hum-hum-dum? i huvudet, stupar vi i säng klockan 21 ikväll…

Hälsningar från ett varmt Cuxhaven…

Men först en morgonpromenad i Alkmaar. Det var något som var annorlunda. Helt klart bekant men ändå inte. Nej, inte än… inte än…

Vi blev inte omfamnade av en varm och smekande luftmassa… Det var ju svalt! Endast 12 grader. Luften stod still och vattnet låg spegelblankt. Jovisst var det en vacker morgon. Vi piggnade till mer än vanligt.

Kontrasten mot gårdagens fullproppade gator var stor. Morgonpromenaderna ger oss oftast stor behållning.

Små öppningsbara broar fanns överallt i den kanalfyllda staden.

Sinnebilden av Nederländerna.

Vi vandrade i ett fint grönområde.

Kibben är intresserad av hur elektricitet blir till. Här trampar hon för att ge oss ledljus…🙂.

Det stora tivoliområdet var öde och tyst. Endast renhållningen jobbade febrilt med att ta reda på den stora mängd skräp som besökarna inte hade vett att lägga i de uppställda soptunnorna.

Vi förundras över hur de fått in det stora pariserhjulet…

Truus Wijsmuller, med några av hennes 1001 barn. Se på de två översta barnens ansiktsuttryck…

Hon räddade ett otal judiska barn och ungdomar innan andra världskriget.

Vår egen blomma i hamnen.

Vidare färd utan tanke på vindar och strömmar. Men lite press blev det att hänga på de två stora motorbåtar som gick före oss. Deras fart med motorerna på tomgångsvarvtal, verkade vara 6.3 knop…

De fick vänta på oss vid broarna.

En sista blick på Alkmaar och pariserhjulet…

Kanalfärd med otaliga hus och även husbåtar längs vår vattenled. Det är populärt med husbåtar. Mysfaktorn är nog stor om man gillar vatten.

Både tegel- och ag/halmtak.

Vi hamnade i en regatta. Som motordrivet fartyg, var vi väjningspliktiga… Men störst går först… hmm…

Äldre och nya vindkraftverk.

Modern design på bron.

Slussen vid Den Helder avslutar vår tvådagars kanalfärd. Tre slussar och 21 broöppningar.

Tankade diesel och fick sedan plats på ”hammerhead” som det heter, vid bryggans ytterända. Sommarvärmen smeker oss åter. Ljuvligt…

Lång promenad in till sta’n för en sen middag. Denna gång på en thailändsk restaurang. På hemvägen passerade vi marinmuse’et.

Kvällen gick i planerandets tecken. Vindar, tidvatten och allt som vi vill ha koll på, inför nästa etapp. Denna gång, åter i salta hav.

Förbereder Panta Rhei för i morgon och oss själva mentalt.

Hälsningar från Nederländernas största marinbas…

Vaknar, inte mörbultade eller ens med träningsvärk efter gårdagens rally. Men det känns att vi fick ett bra ”träningspass” igår.

Nordanvinden fortsätter att härja på havet. Vågornas brutala avslut hörs ända in till hamnen. Funderade på en vilodag här i IJmuiden. Staden bjuder inte direkt på en trevlig omgivning. Förutom playan.

Lusten att kryssa vidare mot naturens krafter, är som bortblåst 😊.

Därför blev vi upprymda av tanken att ta oss norrut via Noordzeekanaal (mot Amsterdam) och därefter svänga in på den nordgående Zijkanaal D.

”Fuck the wind and waves”😏… Inte heller något tidvatten att ta hänsyn till.

Först en morgonpromenad till stranden. Vår oändligt långa brygga…

Stranden ligger öde i det bleka morgonljuset.

En fin sak. Stoppa in handen och få dig en klick solskyddskräm. Gratis.

Kibben som är snabb, fick springa till båten och hämta en bytta… Den stoppade vi in i hålet, gång på gång, tills automaten pumpade luft och med en tydlig suck rapade ut det sista… Nja, det här är ju inte sant, bara en ful tjuvaktig tanke🤭…

Det gick att segla en bit på den stor kanalen.

Marginalerna är små.

Lyxbåt…

Vi seglade över några vägtunnlar. Här är ventilation från dem.

Som sagt, små marginaler om man ska korsa leden.

Nu börjar den mysiga kanalfärden. En tjalk förtöjd vid huset. Såg många husbåtar längs stränderna.

Den första slussen var väldigt liten. Vi lade i två Euro i den gula träskon. Hittills har vi inte behövt betala, vare sig för broar eller slussar.

Det kanske var tack vare pengarna, som slussvakten öppnade portarna till denna lilla, mysiga och grunda kanal.

Allt gick väl med två slussar och nio broar. Som mest väntade vi två minuter på en broöppning. Mycket allerta brovakter.

Förtöjer mitt i Alkmaar. Hamnavgiften endast 200:-, knappt man tror det är sant. All service ingår.

Känslan av Amsterdam är påfallande.

”The Great Saint Laurence Church” byggdes på 1500-talet. Orgeln är den största nu spelbara i Nederländerna. Enormt stora fria golvytor.

Promenaden går vidare. Ännu en kyrka.

Lördagsmiddagen intogs på en grekisk restaurang.

Matsmältningspromenad runt i staden. Det var feststämning överallt i centrum. Fullt med folk i de flesta restaurangerna. De hade till och med lyckats pressa in ett stort tivoli längs många och trånga gator. Till och med ett pariserhjul i en gränd! Närmast en bragd…

Dags att ta oss ”hem” igen. Centrum är som en stor fin labyrint med mängder av matställen. Lätt att gå vilse.

Distansen från IJmuiden till Den Helder (nordvästra Nederländerna) är 36 M till havs och 45 M denna väg. Helt klar ett vinnande koncept vi valt i rådande vindar.

Hälsningar från en hamn med mycket hög ljudfaktor…

Sovmorgon till 06:50 i en lugn grönomgärdad, vindstilla hamn. Drar direkt eftersom vi snart färdas på en kanal där vi får medström. Kör, och gör det nu!
Frukost på vägen ut mot havet. Vi hade planerat att komma till första bron precis innan första öppningen (efter morgontrafiken).

Men när vi fick syn på bron efter en skymmande dunge, såg vi att den redan var upplyft. Wow, de har lyft den för yrkestrafiken och vi skulle få första öppning långt senare…

Men efter att ha stirrat på bron och vetskapen om att den är hissad i 13 minuter, fick vi kontakt med brovakten. -” Jodå, kör på”, fick vi reda på. -”Jag ger er grönt ljus”. Vi skulle behöva ytterligare 6 minuter, men tiden skulle inte räcka till för oss… eller kanske…

Som tur var hade Pentan redan uppnått arbetstemperatur. Nästan full gas (3000 rpm). Vem kommer ihåg en förlorare?

Yes, vi hann och vi vinkade tacksamt mot alla kameror som hängde längs bron.

Spännande… vi hinner… full gas…

Men, det skulle visa sig att bron var avstängd i öppet läge… VARFÖR sade inte brovakten något om detta. Vi höjde blodtrycket på oss själva och höll på att spränga gamla Pentan, för att klara passagen… ”Skitgubbe”…

Faktiskt skrattade vi åt situationen, när vi väl fått tillbaks våra normala blodtrycksvärden…

Många nybyggen längs vattnet.

Specialbåt. Vi har sett många specialbyggda båtar, för respektive ändamål. Både i Norge och här. Den kör åt vänster.

Spärren, om flodvågen kommer från havet.,.

Vi mötte en ”häxkittel” av vågor när vi kom ur kanalen. Där och då, precis innan vi skulle hissa storseglet, fastnade fallet runt mastlanternan. Vågade inte ens gå upp på däck just nu. KAOS i vågor, skulle vi kalla denna stund. Ingen hissning av storseglet.

Rullade ut genuan och tog oss hoppande mot norr. Efter en timme lättade vinden något och vi var på djupare vatten. Rorsman klättrade upp på bommen och lyckades till sist få loss fallet. Men denna stökiga sjö med 17 meters djup var hemsk! HEMSK!

Under de sista fyra timmarna fick vi rejäl medström och kunde nästan surfande ta oss i hamn. Visserligen stökigt hoppande.

Inte mycket vi hinner med på nya platsen efter 54 M. Vi ligger på bryggplats M63 och har 550 m in till land.

Middag ombord och därefter en minimal promenad innan dusch. En fantastisk beach.

Cornelis Vreeswijk är född i IJMuiden.

Saffier Yachts har några modeller på plats för visning. Fina, exklusiva och dyra dagseglare.

Nu väntar vi bara på att balansorganen ska lugna ner sig efter vår ”ännu en dag” på havet…

Hälsningar från ”rodeoryttarna” på Panta Rhei…

Tidplanen för seglare är skriven i sanden vid lågvatten… Efter genomgång av dagens färdväg, insåg vi att både matinköp och en titt i båttillbehörsaffären inte blir av. Vi väljer att ha två knops medström i kanalerna. Strömmen vänder abrupt klockan 14 och då ska vi vara framme vid dagens mål. Men en snabb promenad i det skira morgonljuset, ville vi inte hoppa över.

Morgonstund har guld i mund… Ser ut att bli ännu en fin dag. Friska vindar sveper redan in bland masterna och ser till att sjusovarna i hamnen blir varse om denna fina morgon.

Staden är verkligen mysig och liten.

Den inre hamnen där vi låg 2023.

Bostadshus.

Annat hus… museet.

Väderkvarnen vid inre hamnen.

Därefter snabbt iväg för att hinna in i kanalen för att utnyttja strömmen. Första 8M, innan kanalen, seglade vi fort i en gynnsam och kraftigt byig vind.

I kanalen kunde vi ibland ta hjälp av focken. Väldigt många pråmar. Ibland blev det trångt, men varken svårt eller jobbigt.

Resan gick snabbt tack vare medström hela vägen. Den lilla Yachthaven Rhoon ligger inbäddad i grönska och känns både trygg och mysig.

Cyklade till centrum för att handla. Därefter en ordentlig runda på landsbygden.

Elva kilometer, fågelvägen” ser vi Rotterdam sticka upp över nejden. Tydligen fortfarande Europas största hamn.

Landet är platt och cykelvänligt. Många alléer som hejdar vinden.

En sida i hamnen är skyddad av en allé med pilträd.

Två andra sidor är skyddade av kraftiga buskage/träd. Det känns som vi förtöjt i en väl skyddad ankdamm. Ser både dopping och sothöns simma runt här inne.

Nu har vi bara två broar och en sluss mellan oss och havet. Dessa gör att vi inte kan planera tiden, men vi bör vara vid Hoek van Holland i morgon och åter kunna lyssna till havets brus mot sandstränderna…

Om allt flyter på bättre än förväntat, tar vi oss upp längs kusten och kollar in en hamn utanför Den Haag. Strömsättningen på havet ligger rätt, under eftermiddagen…

Gårdagens soliga segling, utan solskyddsfaktor tog hårt på gammal hud. En miss i en annars bra planerad dag…

Hälsningar från två clowner med något röda luktorgan…😊

Vi hoppade över morgondoppet, även om vattnet var varmt som kvarglömd mjölk på köksbordet…

Vore bra att vara tidig vid första slussen. Om vi får vänta, dukar vi för frukost, och det gjorde vi. Väntade och åt frukost.

Inte lika många båtar i farten på morgonen, vilket underlättar slussningen.

Därefter fin segling. Här blev vi omseglade, fast det gjorde ingenting. Vi tittade åt andra hållet…

Nederländerna är platt och farlederna grunda. Dessutom är vågorna små, trots byvindar på 10 m/s. Ni som känner till Pantas akilleshäl, vet att hon ”vägrar vågor” på kryssen.

Nu möter vi mängder av pråmar.

En är döpt till ”Energy Stockholm”.

Andra slussen idag. Stillestånd under oklara 30 minuter. Det går inte att planera hur långt man hinner, om man behöver broöppning eller slussa… Äntligen öppnas porten.

Det gamla (kyrkan) och det nya möts i samverkan…

Tredje och sista slussen för idag. Den tog rekord i ”tidsslöseri”, 2h 15 minuter… Den fungerade inte som den skulle…

Nittiofem procent av de slussväntande människorna, stirrade i sina mobiler…

Som tur var, bokade vi plats i Willemstad. Vill ju säkra en plats, i dessa semestertider.

Willemstad, ”smaka” på namnet. Det känns trevligt på något sätt. Och staden är hur mysig som helst. Vi var här två gånger 2023. Både på nedresan och även på vägen hem.

De har en bra båttillbehörsbutik i den inre hamnen. Den ska tyvärr upphöra och vi ska ta oss en titt på resterande reafynd, i morgon.

Det blev en sen ankomst och därför åt vi middag på sta’n. Utsökt mat och en fantastisk efterrätt förgyllde aftonen.

En kortare stadspromenad fick avsluta kvällen.

Ser lite udda ut med det gröna…

Äter svanar denna ytsörja?

En fin och solig dag med bra segling, men mycket väntande.

Frisk nordlig vind även i morgon. Enkelt att ta oss vidare, utan havsvågor. Några dagar till.

Hälsningar från ”gourmanderna” ombord på den trivsamt kryssande segelbåten Panta Rhei…

Visar snart, men först:

Den stora marinan i Breskens var varm, tyst och billig. I morse reflekterade vi över en sak som vi kommer att sakna senare i höst. Nämligen värmen när vi stiger upp på morgnarna.

Inget huttrande, utan bara mjukt smekande varmluft som omger oss. Både i båten och ute.

Tog en morgonpromenad i vanlig ordning. Ni undrar möjligen om den strandsatta båten kom loss? Ja, det gjorde den. Troligtvis med hjälp av två SAR-båtar, som cirkulerar på havet hela tiden. Motsvarar möjligen en variant av våra SSRS-båtar, men med betald besättning.

Den strandsatta båten ligger bakom den fina segelbåten. SAR-båten är kvar. De ligger vid ett varv som har en stor travellift. De vill nog se hur det ser ut undertill.

Vinden har ökat en aning, men det är varmluften vi känner… Kibben skojar med perspektiv.

Vlissingen ligger vid inloppet till kanalen där vi ska börja vår nordgående resa ifrån. Vindarna spås bli friska till hårda, från norr, flera dagar framöver. Därför lämnar vi havet och tar oss in i kanalsystemen.

Det kommer att bli många slussar och broar att passera. Packade som sardiner. Redan här i första slussen höll vi på att bli av med flaggstången. Endast tack vare ett rungande -”STOPP”, med en kraft som även Pavarotti skulle avundas, fick Rorsman hejd på båten bakom…

I en annan smockfullt packad sluss hade en Bavaria på 50 fot, med nio personer i besättningen, party. Sex eller sju av dem var hur glada som helst och dansade på däcket. Musiken dånade och gänget både skrålade och skålade… mycket. Vi andra hade något att titta på och väntan i slussen gick fort… Men ändå…

Lyxbåt.

Sista bron (svängbro) innan Middelburg, där vi fyllde tanken med HVO100. En fin stad som vi övernattade i 2023.

Fina hus i Middelburg.

Flodbåt.

Korna tar hand om kanalslänten.

Skönt att segla igen… även om det endast är med genuan.

Ankrade på svaj vid Kortgene. Luften härligt övervarm och vattentemperaturen 25 grader. Skönt att ligga på redden och få den friska vinden över oss.

Bad, naturligtvis. Bland hundratalet öronmaneter som vi kände dunsa mot benen.

Rorsman passade på att borsta bort 3 centimeter långt sjögräs runt hela vattenlinjen. Hängande i ett snöre som Kibben höll i, var det enklare i det strömmande vattnet.

Ja, tillbaks till rubriken. Platsen vi är på syns som en röd pilspets. Rotterdam syns längst upp till höger. Vi ska ta oss fram i kanaler och i det stora deltat, för att ta oss norrut.

Skönt med en egen plats…

Hälsningar från ”tropikerna”…🥵

Lämnade den sovande Minodin 2, klockan 05:30. Men fick inte tillstånd av ”port control” att lämna hamnen. De ville ta in ett stort fraktfartyg först. Den var eskorterad av tre bogserbåtar. Vi passade på att sakta driva med vinden och äta vår frukost.

Efter 20 minuter fick vi klartecken och kunde stånga oss ut mot dyningen. Volvo Pentan kommer att få jobba sig varm idag…

Lite tråkigt att köra motor och enbart rulla tummarna. Det gungar tillräckligt mycket för att undvika läsning. Stökigt… Vad ska man fördriva tiden med? Hålla i sig…

Lite tråkigt är det även att se kustlinjen i Belgien… Många, långa rader av ”klossar” till hus.

I Reeds Nautical Almanac, gällande sjövägsregler, läser vi att myndigheten i Belgien är rabiat noga med att man ska föra tecknet (kon) som visar att man kör motor med hissade segel, vilket vi gör för tillfället.

Konen har vi inte hängt framtill på båten, vilket vore bäst. Men vem vill krypa omkring på ett gungande fördäck…? Av samma gungande anledning, byter vi inte artighetsflaggan just nu.

”Högoktanigt” rabiata är de även mot att fritidsbåtar inte får använda röd (lågbeskattad) diesel. Vi har nu en blandning i tanken. Kan väl kalla det ”rosé (vin)…😊.

Vi får väja för en och annan fiskebåt.

Sandstränderna är milslånga. Bad och boende för semesterfirare.

Vår första tanke var att ta oss till Zeebrugge, 39 M, men när vi väl närmade oss målet, beslutade vi att pumpa på några timmar till. Pentan var ju redan varmkörd…

Belgien verkar vara en enda lång sandstrand. Vi passerade hela Belgien idag. Gästflaggan fick ligga kvar i påsen, till förmån för den nederländska. Även Nederländerna har sina sandstränder.

Denna båt hade otur och verkar ha strandat när högvattnet stod högt, vilket kan ställa till det ytterligare. Högvattnet nu på kvällen, ger den en chans att komma loss.

Hamnen är stor. Bakom mig finns en lika stor yta med båtar.

Trevlig konst.

Som det verkar, oändliga sandstränder… Den grundstötta båten ligger kvar. Nu stiger vattnet endast några timmar till. Håller tummarna att den kommer loss. Båten syns längst till vänster i bild.

Femtiofyra nautiska mil på 11 timmar. Hela tiden med motorn drivande. Vad håller vi på med? Har vi verkligen så bråttom?

Hälsningar från kungariket Nederländerna…

Den friska vinden är inget problemet längre, noterar vi när vi stiger upp. Tyvärr är det för sent för att haka på medströmmen. Särskilt när vi har en båt liggande utanpå.

Det får bli som vi tidigare planerat. Avgång 05:30 på måndag. Ser fram mot etappen som i bästa fall tar oss ända till Zeebrygge, 40 M närmare Trosa. Byter plats med Minodin 2, så att vi kan lämna tidigt. De är på väg söderut och ska haka på en annan ”tidtabell”…

Börjar med morgonpromenad till stranden. Det finns mycket krigshistoria här i Dunkerque. Bland annat om en stor evakuering, som räddade livet på 380 000 personer, under maj/juni 1940. Insatsen kallades ”Operation Dynamo” och blev en framgång trots ett misslyckande till en början.

Mängder av både militära båtar och civila fritidsbåtar gjorde heroiska insatser för att frakta folk i säkerhet över Engelska kanalen.

Därefter frukost, tvätt och en lång cykeltur.

Kommunhuset…

Fin natur nära staden. Idag kunde vi mumsa i oss stora, mogna björnbär. Solvarma…

Kanaler finns överallt.

Det blev även ett dopp i havet. Ganska lång promenad till vattnet, eftersom tidvattnet hade runnit ut.

Sista punkten att avverka idag blev middag på en av strandrestaurangerna.

Nu laddar vi inför färden i morgon. I skrivande stund viner vinden i tackel och tåg, men det ska ha lugnat ned sig till i morgon bitti. Blir möjligen dyning som vi får kämpa mot.

Hälsningar från ”tredje gången gillt”…

Vaknade i en blåsig, mulen och smågungande hamn. Vinden tar i och ”sjunger” sin klagosång i hundratalet master och vant. Precis som det brukar låta i stora hamnar, där varje vant ger sin ljudbild i den stora kören…

Värmen hänger dock kvar och förmedlar sommarkänsla, trots solens frånvaro.

Frankrike firade ”Jungfru Marie’s himmelsfärd” igår. Hundratals båtar av alla slag, passerade oss i en lång rad och tog sig mot havet. Dessutom firade ett stort gäng, i vår närhet, denna speciella dag. Vi hörde dem på kvällen och hela natten. Jag menar h e l a natten. De har inte lagt av ännu. Klockan är snart åtta på morgonen… Ja, ja denna ungdomliga uthållighet…

Fick senare veta att det gänget är lite ”eljest”… Nåväl, uthålliga var de minsann…

Planerar dagen och får troligen stryka ”bad i havet” på grund av vädret. Röd/gul flagg är hissad på badstranden.

Det får bli en lång stadsvandring. Men först efter att vi vinkat av L’Aventure som seglar vidare mot nya spännande platser. Positiva och levnadsglada Ve’ronique och Thierry.

Det är alltid lite ledsamt att skiljas, men samtidigt gläds man åt deras fortsatta resa söderut. Au revoir och bon voyage…⛵️

Spolade av båten innan vi drog på sta’n. Mycket smuts i teakdäckets grova fiberyta.

Eglise Saint Eloi. Stor, tung och mäktig.

Dess klockstapel. Även den enormt stor.

Vid lunchdags var det svårt att få plats plats på restaurangerna. Hittade en trevlig och populär restaurang med ”rätt” meny. De trollade fram två platser i ett undangömt hörn…

Andra bröllopet vi bevittnar under vår segling.

Promenerade förbi en stor marknad som verkade sälja allt från krimskrams, kläder till mat.

Efter lunchen lockade badstranden rejält men…

Fyra timmar på sta’n tar på krafterna. Vi är inbjudna till en drink och småtugg, ombord på Minodin 2 ikväll. Tack, gärna…

Ser att den hårda vinden från nordost håller i sig… suck. Blir ännu en dag i Dunkerque.

Vi ligger på bryggan som leder upp till grinden. De allra flesta i hamnen passerar Panta Rhei och många ger tummen upp för designen. Sådant är trevligt…

Kibben studerar strömkartorna…

… medans Rorsman kollar solen… En stund av lugn innan sovdags.

Hälsningar från de ”bofasta” i Dunkerque…

Man blir aldrig vän med klockans ringsignal… När ögonlocken äntligen orkar öppna, stirrar man på displayen, som verkar hånle rätt i ansiktet. Nolltre och trettio lyser med skarpa, digitala siffror in genom pupillerna, och når slutligen en melerad hjärna, som skickar impulsen vidare till kroppens muskelgrupper. -”Det är dags”. Oj, oj och aj…

Glädjande nog är det sällan vi behöver väckning. Tänker på alla som forfarande är aktiva i arbetslivet…

Månens upplysta halva märks knappt i hamnens starka belysning. Vi lossar förtöjningen och ropar upp Calais hamn via VHF, och begär tillstånd att lämna.

Vi kör för motor mot ett kolsvart, ingenting. Något bländade av alla starka ljus. Ser inte i verkligheten vart vi ska, men GPS-plottern visar exakt vart vi ska och hur djupt det är… Vilken bra apparat!

Första biten ur hamnen får vi strömmen mot oss. Mentalt tungt att pumpa på i 2.8 knop.

När vi äntligen kunde köra över sandbankarna med 2.3 meters djup (nu 8 meter tack vare tidvattnet) blev det desto roligare. Nästan 9 knop i rätt riktning. Yes! Detta var ju anledningen till denna okristligt tidiga väckning.

Här ute, en bit från stadens belysning, kom månen åter till vår hjälp. Utanför oss ser vi en rad av upplysta fartyg. Innanför, kustlinjens samhällen.

Vi är lovade ännu en solig och varm dag. Ser bra ut, när morgonljuset kämpar om herraväldet.

Mmm… välkommen åter…

Efter fyra timmars motorgång var vi framme. Fyren längst ut på piren, vid hamninloppet.

Phare de Risban, längre in i inloppet. Bägge fina och ståtliga.

Ho’tel de Ville. Jösses…

”Duchesse Anne”. Känns större än vår egen ”af Chapman”.

Dunkerque är ännu en hamn som vi känner igen, sedan vår segling till San Malo, 2023. Vi hade sällskap den sommaren av Kia och Beja. De seglade sin Linjett 39:a ”Liana”.

Nu är vi ensamma, men inte länge till.

Grym arkitektur.

Besättningarna på ”Minodin 2” och ”L’Aventure” seglade in i hamnen på eftermiddagen och på första träffen blev det ”bubbelmingel” i Panta Rheis sittbrunn.

Riktigt trevligt att träffa våra vänner från ”avseglargruppen”.

Middagen intogs i L’Aventures sittbrunn medan kvällsljuset sakta tonade ned. Kvällen avslutades med en bluesafton där Thierry och Simo hittade varandra i en blues, som satt helt rätt… vilket gig…

Sen kväll, naturligtvis, men en bra och fin kväll i sommarvärmen…

I morgon ligger vi kvar på grund av vädret. Således ännu en ledig dag…

Hälsningar från ”partygänget”…

Morgonpromenad till stranden i Dieppe. Många hamnar liknar varandra. Varhelst naturen sprängt in en dalgång i den höga kustlinjen, finns en hamn. Vissa av dem är mycket grunda, och kräver mer än rätt ankomsttid. Alltså, båtar som kan torrsättas vid lågvatten.

Den kilometerlånga stranden laddar för en ny invasion av turister. Ännu helt öde. Vi fick ha den för oss själva.

Längs strandpromenaden hade ett jättestort tivoli satts upp. Där fanns alla möjliga attraktioner. Allt var fortfarande stilla. Endast måsar och duvor var i farten och pickade i sig vad besökarna lämnat efter sig…

Ett förtydligande gällande restaurangernas öppettider. De har öppet tidigare, men då endast för drycker och snacks. Folk sitter och tar sig en öl eller något annat. Ofta ”Happy hour”. Kocken anländer oftast efter klockan 18… eller 19…

Skärmdumpen visar med all tydlighet att man inte behöver gå hungrig runt hamnen. Vi ligger, som en grön plupp, nära det röda tecknet för bränsle.

Gatan ovanför oss. Restaurangerna ligger vägg i vägg.

Holländsk skuta, som vi seglade förbi 😊.

Den holländska J109:an ”Jekko” tog en bild på Panta Rhei igår.

Seglingen började trögt men blev senare fullständigt fartfylld och njutbar.

Under fem timmar snittade vi mellan 9-10 knop. Code 0-an, med 55 friska kvadratmetrar, fick jobba hårt i dag.

Denna lilla stad har vi tidigare passerat på närmare håll. Den har ett fint ”utseende”.

Nu börjar vi närma oss en udde med ”gropigt väglag”. Håll stadigt i ratten och stå bredbent.

Denna udde, Cap Gris-Nez, blir tuff att runda. Nu kör vi! Vilket vi redan gör… Full fart…

Här lämnar vi udden bakom oss och pustar ut. Fördäcket är blött av uppkastade vattenkaskader. De fanns runt oss överallt! Det var som att åka i en dåligt preparerad puckelpist. Rena rodeoritten…

Det tog en halv dag för denna X-412:a att passera oss. Panta var riktigt vild idag…

Som ni redan förstått, seglade vi förbi Boulogne-Sur-Mer. Fin vind, vindvinkel och rejäl medström, som höll hela vägen, ändrade vår plan.

Calais är endast ett ”nödstopp” för oss, eftersom vi ligger på en väntboj och ska dra vidare 03:30 i morgon. Allt för att få bästa medströmmen till Dunkerque. Och framförallt, slippa motströmmen…

Stundtals ligger vi endast 4 meter från motorbåten. Det gäller att vi svänger synkroniserat i natt.

Hamnen är rejält rullande och otrevligt bullrig. Men som sagt, endast ett pitstop för några timmars sömn.

Hälsningar från en racingbetonad Panta, som pustar ut efter 74 M…

Men först en morgonpromenad i Fe’camp. Det är lätt att se att tidvattnet är lågt. Jämfört med bryggsystem i östersjön, har dessa tidvattenhamnar större utmaningar.

Det märkliga är ju att man inte upplever, eller ser att något händer. Hela hamnen sjunker sakta ned och det märks inte på annat sätt, än att vinden avtar. Den når helt enkelt inte ned…

En skön strandpromenad utan badgäster och endast några få morgontidiga, som sitter på de rundslipade stenarna och njuter av att se ut mot horisonten, och lyssna på den lugna ”andhämtning” som vågorna skapar, när de fortsätter att finslipa de släta stenarna…

Vid lågvatten kommer mycket extra land fram.

Bilden ovan är tagen på samma plats, där Monet målade tavlan…

Kritan håller bra. Vi kan inte se några nedraserade stenar. Naturligtvis gör de milda vintrarna, sitt till.

Om några timmar ska vi ta oss ut igen. Får dock vänta lite till för att ha tillräckligt med vatten under kölen.

En ensam fiskare provar lyckan.

Motor, segling, kort motor, segling första timmarna. Jobbigt och dessutom någon timme motström. Därefter full fart mot målet.

Vi blev dock omseglade av denna J109:a…

Vi anlände till Dieppe vid högvatten. Precis innan både vinden och medströmmen dog. Vi ligger i höjd med gatan.

… och nu, efter drygt 6 timmar, har vi omärkligt sjunkit 9 meter…

Eglise Saint-Remy.

Därefter besökte vi en annan kyrka, Eglise Catholique Saint-Jacques, där de spelade orgel. Wow, vilken upplevelse, vilket drag! Man höll på att tappa brallorna, när organisten tryckte på med bastonerna!

Vi har aldrig, jag upprepar aldrig, varit med om ett sound som vi nu fick uppleva.

Lång promenad innan middagen. Det är lite knepigt att hitta öppna restauranger innan 19:00… Vi vill ha lite tid att smälta maten, innan vi söker oss mot ”sängkammaren”…

Tidvattnet har redan sjunkit en bit.

Fascinerande och häftigt.

Dagens etapp på 32 M klarade vi utan alltför mycket motström. I morgon ska vi ta oss 56 M och då blir det både motström och medström. Bara att gilla läget…

Vinden ska förhoppningsvis hjälpa oss mer i morgon. Det är psykiskt påfrestande att köra motor i 5 knop och endast komma framåt i 2 knop… Timme efter timme…

Kan nämna, då vi lämnade Cherbourg och formligen skenade fram i 8,5 knop (för motor), mötte vi en seglare som forsade fram så skummet yrde runt stäven. En titt på AIS:en och vi konstaterade att den båtens framfart över grund, endast var 1.1 knop…

Det gäller att hålla sig väl med tidvattenströmmarna…

Hälsningar från Dieppe, både högt som lågt…😊

Natten i Le Havre var tropisk och sömnen djup. En kortare morgonpromenad innan frukost och därefter iväg för att jaga medströmmen…

Men först två bilder från igår kväll. Det kändes fel att gå till sängs när man kände den trolska värmen på kvällen. Ljuvligt…

Morgonljuset bakom stadssilhuetten.

Lågvatten.

Fin-fin segling i frisk vind och stark medström, gav oss några extra timmar att förbruka i Fe’camp. Vädret lika fint som igår men några grader svalare, vilket mottogs väl…

Inloppet till hamnen.

Mäktiga klippor, söder om sta’n.

Hamnen i Fe’camp.

Högst uppe på toppen på berget, finns ett kapell, som vi är på väg till. Kommer att bli varmt.

Hamnen sedd från kapellet.

Längs denna dramatiska kust kommer vi att segla i morgon.

Kapellet, ”Chapelle Notre-Dame de Salut”.

Åter nere i sta’n. Englise St-Etienne.

Gatubilder.

Palais Bene’dictine.

Efter 7 km (transpirerande) promenad, lyxade vi ordentligt och lät våra smaklökar njuta av havets läckerheter…

Lax, vitfisk, musslor och crevette. På en bädd av surkål… hmm, kan man tycka, men gott.

Lågvatten även här på kvällen. Drygt 7 meter.

En stund på stranden i kvällningen. Vinden har bedarrat och hela universum verkar varva ned…

Vi har åter fått uppleva en fin dag, och även fartfylld segling. Livet känns bra just nu, men vi vet att ”underbart är kort”…

Sommarhälsningar igen, från ett varmt Fe’camp…

Natten utanför ”Sa Vaas” blev efter några timmar förbaskat obekväm. Rullandet var stundtals groteskt. Periodvis svårt att sova. Morgonen kom, trots den korta natten, som en befriare.

Fick åter lära oss att ta upp ankaret i mörker. Bra belysning ombord gör det relativt enkelt. Dessutom har vi våra ”intercom”-lurar, som gör kommunikationen enkel (och räddar kärleken)…

Solen gick upp vid sjutiden och vi pumpade på med motorn redan klockan 05:40.

Le Havre’s silhuett med det smala kyrktornet som ett landmärke. Mot slutet kunde vi segla några timmar.

Redan halvvägs på vår resa (53 M) blev det varmt. Havstemperaturen 23 grader och i luften över 30. Wow, så konstigt det kändes. Men skönt, om än klibbigt…

Här svänger vi in i själva småbåtshamnen.

Det är en stor båthamn, med modesta priser (450:-) för båtar i vår storlek.

Den kommersiella hamnen i Le Havre är Frankrikes största.

Monterade för första gången våra solskydd, för att dämpa värmen i salongen.

Semestertider…

Saint-Josephkyrkan.

Fin oas i staden.

Tidvattnet är idag mer än sju meter. Här är det lågvatten.

Det blev en stund med gitarren i sommarvärmen. Mycket uppskattat av våra amerikanska grannar, som var på väg till Paris i sin motorbåt.

Vilken härlig värme nu på kvällen vid 21:30-tiden, 26 grader. I natt lär inte rullandet hålla oss vakna. Kan möjligen bli värmen…

Supersommarvarma hälsningar från en båt med alla däcksluckor på vid gavel…🥵

Oh, vilken fin morgon Cherbourg bjuder på! Solig och en aning krispigt ljummen. Båtdäcket fortfarande bubblig av dagg som inte torkat.

Vad är det första man gör då man kliver iland i Frankrike? Tar en morgonpromenad med ett enda syfte. Att köpa en baguette till frukost😊.

Stora byggnader även här.

Teatern.

Napoleon.

Medelhavsvibbar när vi ser växtligheten. Speciellt en dag som denna.

Vad är det andra man gör i Frankrike, då magen åter kräver uppmärksamhet? Äter moules eller crevettes förstås! Vi valde moules. Alla Europas restauranger verkar ha chips som basmat…

Notre Dame.

Åter ned till hamnen. Mängder av dessa stora fiskar simmar bland bryggorna. Ingen som fiskar dessa. Går de att äta?

Vi tänker utnyttja tidvattenströmmen på över 4 knop, för att ta oss österut. Uträkningen gav oss en starttid klockan 18:30.

Mäktiga byggnader som säkert var för militära ändamål tidigare, kantar vår väg ut ur hamnen.

En av de tuffaste passagerarna om vädret är hårt, La Jamette med fyren Gatteville.

Med enbart genuan satt…

Vi kommer att ankra upp utanför ”Sa Vaas” (rubriken) för att invänta nästa tidvattenvåg österut, tidigt i morgon bitti. Det är optimalt att färdas ungefär 6 h och sedan vänta 6 h, som vi ska göra nu. Slipper kämpa i motström.

Det kommer att vara mörkt när vi ankrar på 4 meters djup. Måste lägga ut mycket kätting, då tidvattnet är 6 m.

Solen går ned 21:30.

Fullmånen är fin, även denna natt…

Hälsningar från en rullande Panta Rhei ”racing”…

—- Jag simmar i ett fält av björnbär och känner mig fri. Tar mig upp mot ytan för att att andas. Ljudet som hörs där uppe, blir bara högre… får syrebrist… vad är det som händer?

Ljudet ökar, tränger igenom medvetandet och jag inser att jag drömt, när telefonens signaler sliter mig ur drömmens sköna tillvaro. Upp mot ytans brutala verklighet…

Det är smärtsamt att vakna. Fullmånen lyser in genom våra fönster och jag ser på Kibben som gnuggar sina grusiga ögon. Det känns tungt, men jag är inte ensam, vilket känns bättre på något sätt. -”Godmorgon, det är dags”.

Inom tre minuter är vi påklädda och kliver ut i sittbrunnens månbelysta yta. Snart är vi på väg mot Frankrike, i den i övrigt svarta och stilla natten…. Klockan är 03:20 när vi vänder stäven mot Cherbourg…

Men först: Gårdagens eftermiddag och kväll var sköna. Fixade och städade innan vi tog ett dopp i det 18-gradiga, salta havet. Middag i sittbrunnen, medan aftonens färg målade kvällshimlen osedvanligt orange… (teleobjektiv)

När ljuset lämnat för nattens mörker, syntes Brixhams ljus tindra på avstånd.

När vi väl är på väg i den behagligt ljumma morgonen, känns det bra, trots vetskapen om att det kommer att bli en mycket lång dag.

Mobiltelefonens kamera ”överdriver” den röda färgen i vår nattbelysning. Månens sken syns på seglet.

Det är fullmåne, vilket jagar bort det värsta mörkret ombord. Fullmåne betyder också att tidvattnet och dess strömmar är högre och starkare.

Vi har seglat förbi hundratals fiskebojar tidigare och vet att de finns överallt. Trots månljuset ser vi dem inte och kan bara hoppas på att inte trassla in dessa linor i propellern. Motorsegling första timmarna.

Nu anar vi morgondagens ljus och välkomnar tacksamt dess återkomst. Vinden börjar sakta bygga upp. Det blir nog bra, det här…

Där har vi den. Solen som ska följa oss till Frankrike…

För första gången i år tar vi till det stora ”artilleriet”. Vinden är lagom, vindvinkeln likaså. Vilken kraft denna gennaker på 89 m2 ger.

Kibben på väg till ”akvariet”. Vi hade många möten med delfiner. Även under nattens mörker.

När vi bägge låg på fördäck och Panta gled fram i 6 knop, var våra utsträckta händer endast en halvmeter ifrån dessa nyfikna ”projektiler”… fin upplevelse.

Byte av artighetsflagg. Till skillnad från Storbritanniens in- och utklarering, är det som att komma hem. Ingen ”byråkrati”.

Seglingen gick över förväntan. Sidoströmmen nära den franska kusten på 4 knop, fick vi ta höjd för… Mot slutet seglade vi mellan 6-10 knop. Visserligen hade vinden ökat under dagen, till 10 m/s och gennakern hade inte en endaste ”rynka” i nylonet kvar…

Flyttade fram klockan en timme och plötsligt var det kväll. Kort promenad och ”a nice cup of tea” får avsluta en mycket fin dag på havet…

Cherbourgs marina är stor och kan anlöpas 24/7 utan tanke på tidvattnet.

God natt, hälsar besättningen på Panta Rhei…

Fredag morgon: Vaknar av att grannbåten lämnar klockan 06:15. Tidvattnet styr många avgångar och även tider man vill vara framme. Vi ser att molnen återigen har tagit över herraväldet i skyn. Dock är det behagligt varmt och vi passar på att gå vår morgonpromenad.

Tar oss österut mot Berry Head, halvön vi passerade igår. Vacker kustlinje, som vi inte såg på grund av drizzlet.

Ser på avstånd ett fraktfartyg som kommer från Japan. Över 400 meter långt och överfyllt med kontainrar. Behöver vi verkligen allt vi köper…?

Det flyter tusentals tappade kontainrar på världshaven. Stora risker för oss seglare. Numera, tror jag att de flesta har lufthål som gör att de sjunker, så småningom. Vad tycker fiskarna om det…?

Snackade med en ornitolog och en ”fiskgillare”. Starka kikare var deras ”vapen”, där de stod högst uppe på platån. De blev nog lite avis när vi berättade att vi seglat bland både delfiner och sulor…😊. På nära håll.

En bra promenad i fin natur. En natur som växer ohämmat. Mumsade åter igen på björnbär. Mötte fler hundar än hundägare på promenaden.

På hemvägen stannade vi till vid Berry Hotel. Såg en skylt att de serverade frukost från klockan åtta. -”Kibben, hur mycket är klockan?” -”Den är åtta”, vilket resulterade i att vi tog oss in i detta anrika gamla hus, och beställde varsin ”Full english breakfast”.

En av dagens höjdpunkter var frukosten. Mäktig, god och plenty. De kom in med kaffe/the och toast först.

När vi nästan var klara med detta, fick vi in resten… Det var en typisk engelsk upplevelse, att få äta sig igenom denna frukost. Bra initiativ. Helt klart prisvärt… eller ”bloody” bra att vi gjorde det…

Vår värd på hotellet, en älskvärd dam, sade åt oss att gå runt i deras trädgård och beundra allt det vackra. Vilket vi gjorde.

Utsikten från vår frukostplats.

Denna kaj (breakwater, på engelska) har historiska vibbar.

Passade på att tvätta samt säkerhetskopiera våra enheter på biblioteket, innan vi senare tog oss ur hamnen.

Vandrade genom en skönt varm stad.

Tänkte ta en ”Afternoon tea med scones” men kön var alltför lång och dessutom var vi fortfarande mätta efter den bastanta frukosten.

Längs kajerna hängde mängder av folk och fiskade krabbor. Vi frågade vad som var på gång och fick svar av en vuxen man: -”Oh, the kids love it”. Det sade denna man som knappt hade tid att prata, där han fiskade dessa djur…😊. Hela familjer var engagerade. Krabborna fick sedemera komma i havet igen, när de var mätta på bacon…

Engelsmännen älskar sina djur och sina hundar, som får hänga med in på pubar och restauranger…

Bra balans…

Med båten som torkställning, tog vi oss ut 1M ur hamnen och ankrade för natten. Nu har vi funderat klart och tänker starta vår segling/motorgång mot Cherbourg i natt vid 03-04-tiden. Vill ha dagsljus då vi passerar trafiksepareringszonen och helst kvällsljus när vi kommer fram. Får se hur det blir med det efter 90M…

En reflektion gällande England: De är mycket vänliga och artiga och ett ord som de använder väldigt mycket är: sorry. Även för den minsta störning de möjligen orsakat andra.

De är skojfriska, allt från hamnkaptener och personal i övrigt vi mött. Kul att växla ”roligheter” med dem, tycker Rorsman som hänger hyfsat med, eftersom skolengelskans femma i betyg sitter kvar…

Hälsningar från oss i ”startblocken”…

Sommaren fortsätter men utan sol idag. Tar en rejäl morgonpromenad inför dagens seglingsetapp. Vi vill slippa motströmmen på slutet och få den med oss. Skillnaden blir över 5 knop.

Drake’s Island i bakgrunden. Den har haft många användningsområden tidigare. Militärt, fängelse mm. Idag är den privatägd.

Sir Francis Drake med en jordglob vid sin sida.

Färgklickar…

På öppet vatten blev det alltför mycket gung. Fick ta ned seglen en stund, för att inte vänsterarmen skulle bli alltför lång… Därefter endast genuan.

Speciell form på klippan.

Välskött liten fiskebåt. Drizzlet fuktade ned oss nästan hela dagen.

Ett hål i väggen.

Även idag såg vi delfiner och sulor som dök som projektiler i havet, där delfinerna jagat upp fisk.

Fyren Start Point.

Brixhams färgglada hus. Lagom till att vi kom fram slutade drizzlet och kvällen blev behaglig. Mycket folk på sta’n.

Hamnen är stor och här huserar väldigt många fiskebåtar. Marinan tillhör samma grupp som i Plymouth och vi fick utnyttja våra poäng därifrån. Rabatten blev 6 pund vilket lättade smärtan något när betalkortet tömdes på ännu en hamnavgift…

Solen förstärkte färgerna i Brixham.

Som sagt, Brixham livar upp vistelsen med färg. Väldigt kuperad, där den klänger sig fast på sluttningarna.

Ännu en påminnelse om Sir Francis Drake…

… och en kopia på hans skepp, Golden Hind. Man förvånas hur liten den är, och med som det ser ut, hög tyngdpunkt.

Vi gick omkring i staden och förvånades av att se så många pubar, restauranger och små matställen, längs hamnen och de närmaste kvarteren. Utbudet är enormt, med tanke på att här bor under 20 000 invånare.

Idag seglade vi 40 M. Mesta tiden satt vi inne och lät Panta Rhei sköta resten. Skönt med däckssalong!

Nästa etapp ser ut att bli 50 M, till Portland Marina, men de närmaste dagarna verkar vinden alltför svag för segling i gungandet. Motorgång i 10-12 h lockar inte, men kanske blir det så.

Portland är ett bra ställe att ta oss över till Frankrike. Endast 65 M tvärs över Engelska kanalen till Cherbourg. Härifrån skulle det bli närmare 90 M.

Hälsningar från Panta Rhei som längtar till EU…

Vaknar i gryningen. En gryning som redan nu avslöjar dagens agenda. Svag vind och svag dyning, om ens någon alls. Dyning som knappast noteras av besättningen. Vi är ”inrullade” i större sammanhang…

Upp med ankaret från en fin sandbotten, och iväg. Pentan skulle få gå hela dagen. Det förstod vi redan igår, då väderleksprognosen studerades.

Vi styr mot en vacker tavla av sol, tunna moln och vatten. Ut mot horisonten, en ny dag att förvalta. Enkelt att laga frukost. Klockan är 06:20.

Mekar båt, städar och till och från möter vi stora delfinstim runt oss. Många gånger. De är lätta att se redan på avstånd, tack vare det blanka havet.

Lugn, harmoni och glädje. Det förmedlar dessa kloka djur.

Inloppet till Southampton. Bayfield cottage.

Fin fyr, Plymouth Breakwater Lighthouse.

Valde en av sex marinor i området, Queen Anne’s Battery. Den har fem guldankare och kostar 730:-. Lite ”fartblindhet” hjälper pulsen ligga stabilt låg…

Innanför sillen (tröskeln) ligger Sutton Harbour. En av de sex marinorna.

Minster Church of St Andrews.

Guildhall.

På väg mot Hoe Park vid waterfront. En stor och fin rekreationsyta.

Minne över stupade under både första och andra världskriget. Notera bucklan på klotet i toppen av monumentet. En spärrballong under andra världskriget orsakade detta.

År 1882 flyttades fyren från sin ursprungliga plats, hit till Hoe.

Den lilla ön till vänster är Drake’s Island.

Sol, sommar och värme. Dagen inramades i en känsla av medelhavsvibbar…

Militären huserar i den gamla fästningen.

Hittade en fin grekisk restaurang och njöt av en middag utan chips😊.

Några ord om black berries (som vi plockat på hemvägen) med en hundägare, gav oss en trevlig stund att öva språket och allmänt knyta sociala band. Han fick adressen till vår blogg och han lovade återkomma med sitt instagram.

Hans hund, den bolltolkiga ”Buzz”. Snabb som blixten och uthållig som universum…

Kvällskappsegling.

Hmm, vilken är vår båt…?

Inbyggda larvfötter på denna rib.

Sir Francis Drake finns inskriven i historieböckerna här. Han seglade som första engelsman runt jorden, och andra jordenruntresan i historien.

Spanska armadan skulle invadera England 1588 men stördes av Sir Francis Drake.

Det finns mycket seglingshistoria runt Plymouth.

Fin och lyxig marina i en fin stad.

Hälsningar från en toppensommardag…

Trutarna måste ha förstått att vi ska lämna hamnen idag. Kan tänka mig att snacket dem emellan gick: -”Sista chansen för en rejält frätande guano på segelbåtarna”. -”Ta i nu så fjädrarna ruggar, vi måste ge seglarna ett minne från Newlyn”…

Dessa tarmtömmande fjäderfän är stora. Det blir de i fiskehamnar… och producerar därefter…

En kort (ja tjena) promenad till servicehuset och en stilla stund i sta’n, innan avfärd.

Luftledningar.

Lågvatten, i den nästan tomma fiskekajen.

Strandpiparna pickar i sig det de hittar, på kajen. Inte på stranden…

En sista titt på fyren och därefter ska vi kasta loss.

Fast det blir inte riktigt så. Den yttersta båten, ni vet de med Seagullen, får inte igång motorn.

Det visar sig att de haft strul en längre tid, med kontaktproblem i startkretsen. -”Give us two minutes”, bad de och vi gav dem 30 långsamt väntande minuter. Därefter förhalade (flyttade) vi dem mot fiskebåten, allteftersom fransosen och vi backade undan.

Upp med seglen och iväg i en frisk undanvind.

Ännu en bild på Saint Michael’s Mount.

Södra kusten i Cornwall. Det rullar men storseglet klarar detta, tack vare 7 m/s.

Lizard Point, Storbritanniens sydligaste utpost.

Lägger oss på svaj vid Great Penhaver Point. Stranden var fylld med människor. Troligtvis en populär sommarort. Känner oss nöjda med dagens 42 M. Det blev lite längre än tänkt, eftersom morgondagens vind blir klen.

I morgon hoppas vi ta oss till Plymouth. Kan bli många motortimmar…

Föresten, skepparen på den franska båten har kappseglat runt jorden sex gånger. Den sjunde i ”fel” riktning, vilket är lite galet.

Han har vunnit stora race. Allt detta fick vi reda på i slutet av vår 30-minuter långa väntan. Tyvärr glömde jag fråga om hans namn…

Någonstans bortom horisonten ligger Frankrike…

Hälsningar från en fritt svajande Panta… utan grannar…

Det blir aldrig tyst och stilla i en aktiv fiskehamn. Dessutom är detta Englands största.

Motormuller hördes svagt hela natten och starka lampor ombord på de stora båtarna matade några mAh in i våra batterier, via solcellerna…

Morgonpromenaden är inställd eftersom vi ska ta en längre promenad till Mousehole. Ett samhälle tre km söder om Newlyn. Drizzlet som böljade över oss, likt en läckande ångbastu, bidrog även det till en extra lässtund i sovrummet. Skönt att ta det lugnt…

Tar oss iland innan tidvattnet har nått lägsta nivån (blir inte så högt att klättra). Man får inte ha bråttom till morgontoaletten, eftersom avståndet till servicehuset är 600 m… Det hinner hända mycket på den sträckan. Dessutom är det alltid kö, eftersom duscharna finns på toaletterna… suck och knip…

Vägen till Mousehole erbjöd fin utsikt över strand och hav. Dessutom kunde vi mumsa i oss ”black berries” längs den branta sluttningen.

Hamnen i Mousehole erbjuder inte plats för båtar i Pantas storlek. Även här klänger husen längs sluttningarna.

Gatorna är små och staden är liten och mysig,

Kan det vara ”måndag morgon”…

På hemvägen tog vi den nedre stigen, nära stranden. En pool som själv byter vatten vid högvatten.

Fin början på den nedre vägen. Men underbart är kort, vilket också gällde vår lilla väg.

På slutet fick vi ta oss uppför en brant, lerig stig. Att vända tillbaka, var inte vår ”melodi”. Hittade många goda björnbär. Troligen för att få människor gått uppför slänten.

Åter tillbaka i Newlyn.

Vår fikastund fick en dramatisk start. Grannbåtens dieselmotor rusade. Svart vatten formligen forsade ur avgasröret och en ”lytzendimma” svepte in över alla tre båtarna.

Panik i grannbåten och Rorsman beredde sig på att kapa deras förtöjningar, ifall problemet skulle eskalera.

De fick inte stopp på motorn. Jag föreslog att täppa igen insuget (bästa sättet) men de vågade inte krypa in till motorn. Nåväl, efter mer än 6-7 minuter lyckades de stoppa rusningen.

Vi kunde andas ut, men inte in, eftersom den brända oljelukten trängt in iPanta Rheis inre. Stor vädring trots drizzle. Äntligen kan vi fika ifred… host…

Det visade sig vara deras dieselgenerator som rusat. Deras båt, en Sun Odyssey 45 DS, har samma bekvämligheter som i ett hus, vilket kräver stora mängder energi.

De hade fyllt på olja i motorn och möjligen överfyllt den. Det var intressant att ”panikprata” med fransmännen… men förstås svårförståeligt.

Dagen har omärkligt glidit över i eftermiddag. Den grå himlen ger ingen hjälp att tyda hur mycket klockan blivit. Drizzlet har ökat och nu talar vi om regn. En paus i promenerandet, tills luften blir torrare igen. Det är faktiskt närmare 20 grader ute… helt ok…

Efter regn kommer… drizzle… lättare molnighet och till sist solen☀️. Vi är ”laddade” för en promenad i nordlig riktning.

Denna gång till Penzance, på fin strandväg. Solen tittade fram och därmed också skön värme.

Saint Michael’s Mount, 2 M öster om Penzance. Både utseendet på avstånd och namnet påminner om Le Mont-Saint-Michel, som ligger i Frankrike. Vi besökte klostret 2023 och blev hänförda.

Morrab semi-subtropic garden. En tyst och varm oas i Penzance.

Idag intog vi middagen i solig och varm sittbrunn.

I går seglade vi förbi Land’s End i England. I morgon kommer vi att passera Lizzard Point, som är den sydligaste punkten i Storbritannien. Bägge, välkända landmärken för sjöfarare och ligger i grevskapet Cornwall.

Nu gäller det bara att övertyga båten, som ligger ytterst, att vi vill lämna klockan 09:15. De tyckte annorlunda, men vi hoppas att de tar sitt förnuft till fånga…

Bara en sådan sak, att det hänger en Seagull aktersnurra på deras båt, ger vissa antika vibbar… (Seagull var ett anrikt fabrikat, för 70 år sedan…).

Hälsningar från Panta Rhei som ligger beredd i startblocken…

Den fina, stilla kvällen med smult vatten, var på morgonen endast kvar i våra minnen. Redan under natten började dyningen hitta in och den fick på morgonen sällskap av lätt drizzle…

En bra tidpunkt att lämna denna fina idyll, var efter åtta. Tyvärr kom hamnkaptenen ut för att kassera in pengar, efter att vi lämnat…🤭.

Seglen sattes direkt och storseglet togs ned redan efter 20 minuter. Genuan därefter. Den stora atlantdyningen, med korssjö omöjliggjorde segling.

En stund för motor och därefter endast genuan utrullad. Efter hand fungerade det hyfsat, men rullandet var rejält.

Seglingen gick bättre och bättre och efter 39 M kom vi till Newlyns hamn, som var överfull. Vi var dock lovade en plats (ringt innan) men den hade någon olovligen tagit.

Vi blev anvisade en plats utanpå en fiskebåt som renoverades. Två timmar senare hade vi två segelbåtar utanpå oss… Blir nog lite press i morgon då kulingen trycker på rätt i sidan…

Newlyn är i första hand en fiskehamn.

Ägare fixar sina båtar vid lågvatten.

Staden klättrar verkligen på en brant slänt.

Troligen skydd mot stora vågor.

Promenad och en liten middag ute, innan vi klättrade ned 3 meter från kajen, till fiskebåten och vidare ”hem”.

Kommer att bli lite spring över Panta från de yttre båtarna…

I morgon tar vi en ”semesterdag” på grund av kuling. Det kommer att bli hyfsat långa etapper längs den engelska sydkusten, innan vi åter kan betala med Euro…

Hälsningar från en äkta, levande fiskehamn…

Idag startar vi för en övernattningssegling. Fyller diesel (vit = beskattad), eftersom vi är på Irland. Vår sista anhalt på den ”Gröna ön” med de vänliga (och skojfriska människorna). Samt whisky och Guinnes…

Dags igen, att elektroniskt klarera in i Storbritannien.

Våra vänner Karen och Paul följer vårt exempel och seglar ut en halvtimme senare. Deras mål är The Isles of Scilly, medan vi hade som mål att ta oss så långt vi kunde, på en dag-natt-dagsegling. Vi hade kontakt via VHF-radion på resan.

Lite trångt att ta oss ut ur den lilla fiskehamnen i Kilmore.

Autopiloten fick ansvaret att ”sikta rätt”. Det ska ni veta, att hålla kursen på ett rejält slingrigt hav, är svårt. Enklare att bara trycka på en knapp…

Rorsman hann läsa en roman på seglingen. Det rullar rejält och storseglet tenderar att slå. Inte bra, inte kul, kan bli dyrt…

Desto roligare var det när delfiner besökte oss. De gjorde det vid flera olika tillfällen. Som mest var de 10 stycken som hälsade på. Riktigt härliga stunder. Man fascineras, tittar och glömmer sig själv. Man blir ”mjuk”, glad och slappnar av, vilket är bra för hälsan…

De verkar simma fort med endast en liten rörelse på stjärten. Då de ska andas såg vi att de släppte ut luften, just innan deras ”andningshål” kommit över ytan och sekundsnabbt hade de dragit in ny luft i lungorna. Imponerande…

Dagen var solig och varm. Så även kvällen. Natten var behagligt varm och att sitta på vakt i sittbrunnen, eller salongen, var en behaglig upplevelse.

Stjärnhimlen var stark, eftersom vi hade över 50 M till närmaste land. Kolsvart omgivning, där vi seglade i fem knop mot något vi inte såg…

Vintergatan var väl synlig. Tankarna far runt och man undrar ju hur det ser ut långt ut i rymden. Är vi ensamma? På vår planet verkar vi göra allt för att förstöra och slå ihjäl varandra… En tanke som slog mig var, hur gör delfiner när de sover? Ska kolla på nätet.

Solen går ned och vi sätter oss i salongen och låter Panta sköta resten… lyxsegling… med rull…

Kibben sover en stund efter 01:00 och vid fyratiden kryper Rorsman till kojs ungefär en timme.

Kibben försöker dämpa de hemska rycken i storseglet. -”God morgon älskling, jag kommer och tar över”. Klockan är 05:30.

En stund senare kom den efterlängtade solen fram igen. En ny dag har precis börjat…

Trots mycket segling, blev det åtta timmar motorgång. Dyningen från Canada var helt enkelt för dj___ig och vi var tvungna att ta ned seglen… Vi ändrar vår plan och stannar i ögruppen Scilly.

Några klippor vid The Isles of Scilly.

Ännu en gammal byggnad, som säkert var viktig, för länge sedan.

Det finns många bojar att förtöja vid. Vattnet är kristallklart och läs nu noga. Vi badade (16 grader i vattnet) för att luften var så ljummen ☀️.

Jollen tvättade och packade vi ned, redan i Arklow. Tyvärr, ska nog sägas. Orkar inte ta fram den igen, för att ta oss iland. Kvällen blir kortare än vanligt på grund av sömnbristen.

I morgon tänkte vi ta oss till Newlyns marina. Det blir en heldagsresa på närmare 40 M.

Nära till grannarna idag… Paul och Karen tog sig iland och ska reda ut hur vi ska betala för övernattningen.

En fin plats under solen… men det gungar även här… suck…

Hälsningar från två trötta seglare…

Bra segling tills vi rundade Irlands SÖ-udde. Motström resterande 11 M och därtill jobbig sjö i sidan. Stundtals tog vi oss fram i 2 knop i motströmmen, vilket är segt, då båtfarten i vattnet är över 5 knop…

Passerade stillastående vindkraftaggregat. Har letat oss in på grundare vatten för att slippa den värsta strömmen. Sirapssegt… Bara att ta det lugnt… Det går ju inte fortare om vi startat motorn. Tvärtom…

Den lilla hamnen är stor, sett till fiskeflottan.

Vi blev anvisade platsen på ”hammerhead”. Omgående promenad till hamnkontoret och vidare runt i den lilla byn. Hamnchefen insisterade på att Panta Rhei var 10 meter lång… inte 10.7 meter. Vi accepterade och köpte en glass för överskottet. Som Rorsman tappade, då struten gick av på mitten…

Lite vibbar från hus i Danmark…

Promenad till den lokala puben, för en sista irländsk öl respektive cider. Bägge från Rockshore…

Minnesmärken finns det gott om. Kriget har tagit otal offer. Här har även havet slukat fritidsmänniskor/fiskare och somliga har fått sina namn uppsatta på minnesstenar och bänkar.

Middag i båten och därefter en kvällspromenad på stranden.

Havet är lugnt, men det kommer att förändras.

Fem större fiskebåtar och 13 mindre.

Åt lite psalmbär/björnbär på promenaden. Black berries på engelska.

Solig och varm promenad som avslutades med en rejäl skur, då vi var hemma igen👍.

Vår tanke var att segla till ögruppen Scilly (130 M) men vädret gör att vi skippar denna fina plats. Om några dagar kommer det att blåsa halv storm, och vi försöker hinna runt Englands SV udde ”Lands End” innan det brakar loss.

Det blir en nattsegling, vilket är jobbigare nu, än under våren. Mörkret gör det tuffare.

Nu ska vi planera seglingen beroende på vindstyrka, strömmar och båtfart det närmaste dygnet. Vore bra att slippa de värsta platserna i motström. Vinden kommer vi att ha med oss, tror vi…

Nästa blogg blir när det blir…

Hälsningar från en laddad besättning.

Upp med ankaret 05:30 och iväg igen. Det var en rullig natt, men det gick förvånansvärt bra att sova. Ankarkättingens skrapande längs havsbotten hördes tydligt, då Panta förflyttade sig i strömmen.

Trevligare med ljusets återkomst. Nu drar vi!

I skrivande stund har vi kommit 14 M av närmare 40 och regnet har upphört.

Man hinner fundera på många saker, sittandes i en båt på väg…

Fick en anekdot och några tankar från Tim, 13 år, som var med oss tidigare. Här kommer den i ograverad version:

”Jag var och hälsade på min Mormor och Morfar Simo och Maja. Så jag tänkte berätta lite om några av de upplevelser som jag kommer ihåg mest från min resa. Till och börja med så var det när vi var på resturangen esplanade. Maten var god men jag tyckte det lite roligare var att det var någon som jobbade där som kändes som han jobbade första dagen på jobbet. När Simo frågade om en öl var ljus så gick han och kollade och sedan sa han att den inte var det men den var väldigt ljus. En annan rolig sak var inte en riktig händelse men mer en rolig sak med Skottland. Det fanns de här super roliga tränings stationerna som vi alla tyckte såg ut som om de inte skulle hjälpa alls med träning på grund av att de var dåliga och var jättekonstiga alla det roliga var att de fanns sådana på alla nästan alla ställen men kändes som de fungerade på noll”.

Det var några av de händelser jag tyckte var roliga över till dig Simo.

Tankar kommer och går, vissa består…

Tack Tim för dina tankar!

Hälsningar från oss på havet…

En heldag i Arklow ger oss tid att strosa runt och riktigt njuta av sommarvärmen. Fast det kommer inte att bli så…

Kibben ville klippa sig och efter femte salongens, -”nej inte idag, men gärna i morgon” gav hon upp. I en stad med 15 000 invånare fann vi 6-7 frisörer och minst sju barbershop salonger.

Sommarvärmen fortsatte och vår gummibåt packades ihop efter rengöring.

Samtal med andra båtägare gav oss viktig information om platser med starka strömmar och vad vi bör tänka på. Trevligt med nya bekantskaper.

Vi hade inte tänkt lämna idag, men sträckan till Kilmore är 52 M, och det kändes bra att dela upp den i två bitar. Det blev att snabbhandla mat och en snabbdusch. Därefter iväg, jagandes tidvattenströmmar.

Morgonpromenaden tog vi längs stranden. Här visste vi inte att vi skulle segla ut, om bara fem timmar.

Vallmoblommor påminner oss om Gotland. Mumsade i oss björnbär på promenaden.

Hamnchefen hade lite känsla. Blommor vid servicehuset. Han hade sålt gästhamnen till en skeppsredare och njöt av livets sötma. Bilen var hans ”boys toy”, en MB GT 53, AGM. Han gillade ljudet och betalade gärna över 20 000 SEK i skatt, för att lyssna på motorns bränsletörst.

Även Arklow är pubtät…

Det blev en hastig sorti efter lunch och det blev en härlig segling söderut i sommarvärme. Vattentemperaturen var över 18 grader… yes!

Lite knepigt att ankra när strömmen flyter på i över två knop. I skrivande stund rullar vi stundtals lika mycket som vi gjorde på Nuku Hiva i Stilla Havet…

Tidig start i morgon för att utnyttja strömmen.

Gungande/rullande hälsningar från Panta Rheis besättning…

En lektion i rätt uttal. Hamnen vi besökte var, Dun Laoghaire. Svårt att uttala och möjligen ännu svårare att komma ihåg senare. Men om man uttalar namnet rätt, är det: ”don liiri”. Att vi inte kom på det själva, utan att fråga…

För att utnyttja tidvattnet bäst, satte vi avgångstiden till 11:00. Därmed hann vi ta vår morgonpromenad. Denna gång, ut på östra piren. Den är omkring en km lång.

Utsidan.

Efter en häftig storm, klurade en snubbe ut hur vindstyrkan kan mätas.

Svårläst info om anemometern.

Vidare genom staden.

Det finns färgglada hus även här i don liiri.

Lämnar hamnen med seglet satt. Frisk vind på 8-13 m/s utanför piren.

Någon timme motström för att sedan kassera in en härlig medström hela dagen, på nästan tre knop. Panta forsade fram i 8-9 knop under två timmar.

Vi formligen sladdade in i inloppet till Arklow.

Stadsvandring med restaurangbesök som slutmål.

För första gången på semesterseglingen tog Rorsman och smakade en Guinnes. Godare än förväntat. I övrigt vår nya favorit Rockshore.

Denna snubbe fixade och ”räddade” denna roddbåt i floden, under tiden vi åt middag.

Stadsbilder.

Det blir inte mycket tid över då vi färdas längre sträckor och dessutom startar sent på dagen. Vi ligger utanpå en segelbåt i denna flod. Lite pittoresk och lantlig känsla. Lugnt och stilla i och med att hamnen är liten.

I övrigt kan nämnas att dagen varit osedvanligt varm och synnerligen njutbar.

Hälsningar från Panta som toppade 10 knop i halvvind.

Det gråa vädret ger inte upp. Husfasadernas grå ytor, även här i Dun Laoghaire, ger en viss stramhet i besökares upplevelser av staden.

Den gröna ön, ja det stämmer nog, men landskapet ”blommar upp” först när molnen tunnar ut, eller när solen tittar fram. Då ändrar naturen och de mäktiga kullarna sin utstrålning från grått till grönt. Riktigt fint! Då kommer ”färgfilmen” i telefonen till sin rätt😊.

Sovmorgon på riktigt idag. Inget tidvatten att beakta. Ej heller tågtidtabellen, eftersom tågen går var 10-15:e minut. Struntar även i morgonpromenaden, eftersom vi kommer att gå mycket när vi stiger av tåget i Dublin. Resan dit tar 45 minuter. Men hur tar man en sovmorgon ”på riktigt”? Äh, bäst att kliva upp…

Solen skymtade förbi några minuter. Till och med dessa enorma stolpar, som håller bryggsystemet på plats, ger oss en glimt av den gröna ön, under vattnet🤭. Det finns uppskattningsvis 110-130 stycken av dem.

Tåget som står på stationen har dieselmotorer i nästan varje vagn. Enormt bullrande. Tåget vi tog in till Dublin var eldrivet och tyst.

Väl inne i sta’n började duggregnet blöta ned allt och alla. Beslutade oss snabbt för en rundtur med buss på nästan två timmar. Mycket information att ta in och mot slutet var det öppna kanaler mellan öronen och trötta minnesceller, som signalerade ”overload”.

Vi fick ta del av allt från 700-talet (vikingar) till dagens kändisar och däremellan historiska händelser. Dessutom information om U2, Sine’ad o’Connor, Samuel Beckett och Oscar Wilde med flera.

Wellington Monument, minnesmärke över Arthur Wellelsley’s segrar (vem var han…?).

Slutligen klev vi av den ryckiga och avgasluktande (inne i kupe’n) bussen och tog lunch på en stor pub i fyra våningar. Det närmaste Rorsman kunde komma vanlig husmanskost finns på bild. Skinksteken var långkokt och mör. Grönsaker kan de tydligen inte fixa aldente…De hade kanske lagats på samma sätt som skinkan. I övrigt godkänt och mycket mat, som det ofta är på pubar.

Därefter en lång promenad runt i staden. Staty föreställande Oscar Wilde. Cool…

Trinity College, innergården.

Ett stort grönområde, St Stephen’s Green.

Saint Patrick’s Cathedral.

Christ Church Cathedral.

Dublin Castle, innergården.

River Liffey.

The Spire, 120 meter hög. Borde fungera bra som åskledare…

Pubar, pubar och pubar… Tyvärr hann vi inte smaka på de olika ölsorterna men tittade in i några pubar, där livemusiken flödade ut genom dörröppningen, likt ölen ur kranarna vid bardisken. Utanför några pubar var det full rulle på diskussioner och intag av öl. Solen hade passerat middagshöjd, för bara några timmar sedan…

Till maten tog vi varsin pint Rockshore Irish Lager. En ljus, uppfriskande och maltig lager med en lätt humlekaraktär i bakgrunden. Se där vad vi lärt oss… på nätet…

Det blev totalt 15 km promenad idag, varav 12 km i Dublin. Godkänd stadspromenad, även denna gång.

Sista bilden visar att solen trots allt finns på Irland…

Hälsningar från pubarnas rike…

Sovmorgon med väckning 06:00, men redan klockan 05:15 vaknade vi efter en drömfri natt med djup sömn.

En kvart senare var ankaret uppe och storseglet hissat. Vi utnyttjade medströmmen igen, denna gång ut ur viken.

Bojen ser ut att färdas med 2-3 knop. Som bäst fick vi drygt fyra knop med oss.

Nattens ”djupaste” timmar var helsvarta. Midsommarljuset är passerat sedan länge och gryningsljuset en aning disigt, vilket ger landskapet en något blågrå nyans. Som så ofta denna sommar… grått, grått och grått…

En flock stora (”Kolmårdenstora”) delfiner följde oss en stund.

Vår tänkta ankringsplats i en stor bukt, 30 M söderut, blev inaktuell efter tre timmars segling i bra fart. Tog oss hela vägen till en Marina söder om Dublin, på en gång, 52 M.

Kibben är redo…

Rockabill Lighthouse.

På Lambay Island häckade många sulor. Ser ut som vita klippor.

Totalt sett en enkel segling utan sjö. Ska bara runda halvön Ben of Howth i fin medström, innan ”målrakan”.

Fast den spurten uteblev på grund av fyra fartyg som korsade vår väg. Trafiksepareringszonen har regler man ska följa och respektera. Därför blev det ingen spurt…

Många båtar på fjärden, denna fina seglingssöndag. Inloppet till den 5-stjärniga hamnen. Vi skulle nog släcka minst en av dem…

Bilden ger oss vibbar från vår segling i Frankrike.

En kortare kvällspromenad.

Vi ligger långt ut i bryggsystemet. Glädjande nog har de en flytande dusch med WC på närmare håll, i denna, en mix av narrowboat och kanalbåt.

Dublin City med sina 590 000 invånare (2022), får vänta tills i morgon. Kan ju plugga in några fakta tills dess…

Hälsningar från den gröna ön…

Väckning satt till 05:00 men lågvattnet som skulle inträffa vid 07-tiden jagade oss i drömmarna, likt kölskrapande demoner. Just nu är det dessutom extra lågt…

Det hela slutade med att vi kastade loss redan 04:55 för att ha en halvmeter extra marginal. ”John Blund” hade ju redan dragit iväg som ett höstlöv i kuling… Dessutom måste vi träffa rätt med tidvattnet vid inloppet till Carlingford. Bra att ha tid till godo…

Hamnen i Ardglass är både liten och mysig. Omgiven av fin natur, och igår, även sol. ”Morgonstund har guld i mund”… Är det inte det man säger, för att rättfärdiga okristligt tidig start på dagen?

Lugn morgon när vi passerade St. Johns Lighthouse’s ”vemodiga” blink för motor. Snart släcker vi lanternorna och hoppas att dagen kommer med värme och vind.

Skönt att kunna stänga av Pentan och segla mot målet. Nordirlands kust.

Fin fyr med burspråk, i inloppet till Carlingford.

Vi hade räknat rätt och hade fin medström in mot ankringsplatsen.

Två knop till vår fördel. Bojen är formad som en båt för att klara den värsta strömmen på sju knop.

Klart skepp och fika för ankare utanför hamnen. Därefter jollen in till hamnbassängen. Enda vettiga platsen som gick att komma iland på.

Fast vi fick en reprimand för tilltaget. ”Ligger ni för ankar, kom inte in i hamnen”. Men då var vi på väg ut… precis som tidvattnet…😊

Stadsvandring och även en längre promenad till utkanterna av denna mysiga lilla stad.

Kyrkan och kyrkogården.

Ännu en kyrkoruin.

Ståtlig fästning på sin tid, Carlingford Castle.

Vi fick besök av ”The Coast Guard”. Chefen och två, tror vi, lärlingar kom ut för att inspektera Panta Rhei. Nu ska skeppspappren fram. Tänkte vi. Men det gjorde inte chefen i gummibåten. Han berättade om sina planer på att åka till Norge och köpa en större, gammal Swanbåt.

Efter ett varv runt Panta, började han berömma vår bostad. Snygg, cool, wow…

Senare på eftermiddagen, när vi kom tillbaks till båten, passerade de på nytt. Han hade kollat in Sirius på Internet och ville prompt köpa vår båt…

Trevligt med uppskattning och med avslutningsorden -”If you come in later, I will buy you a drink”…

En positiv känsla byggs ofta upp med att vi träffar personer med rätt ”vibbar”.

Dusch på badplattformen innan lättare middag. Förresten, höll på att glömma. Vi köpte varsin mjukglass. Enligt Rorsman var det den bästa glassen i år… Av ren kärlek, gav Kibben halva glassen till undertecknad…❤️

Hälsningar från ankring i strömmande vatten och en höjdskillnad på fyra meter… Vi kommer att ha en meter under kölen, vid nattens lågvatten… Sov gott…

Vaknade klockan 05:25. Lämnade hamnen 05:45 och hissade segel för en fin öppen bog och medström. Efter en timme rundade vi udden vid Danaghadee med fyra knops medström.

Därefter hade vi över två knops medström i fem timmar… Men på slutet blev det ett segt kryssande i en motström på 0.8 knop. Vi kämpade på och tog oss in till Ardglass i planerad tid.

Detta är den sista anhalten på Nordirland. I kväll får vi klarera ut från Storbritannien, via nätet. För att senare klarera in igen, då vi lämnar Irland. De kunde ju ha stannat kvar i EU…

Enligt sjökortet är detta en obelix.

Hamnen är liten och grund på kanterna. Det blir vi varse om senare… Nästan lågvatten gör rampen i land, brant.

Bassängen kommer att krympa lite till innan tidvattnet börjar fylla på, på nytt. Hamnen sedd från andra hållet.

En aktiv fiskehamn.

Golfklubben huserar i en gammal ruin från 1400-talet.

En seglare hade otur. Fastnade och med fallande vatten, sitter man obönhörligen fast.

En timme kvar till vattnet börjar stiga igen. Ni kanske tycker att de var alltför nära land. Tänk då på att strandlinjen var 20 meter längre bort för en timme sedan… inte alls nära…

Ingen vind, inga vågor. Alltså ingen fara. Om tre timmar, vid 21-tiden flyter de loss igen. Och händelsen får ett lyckligt slut…

Hälsningar från ett ”nära läge”…

Tar morgontåget till storstaden. Dagen ser ut att bli lugn och lagom varm (18 grader).

Vandrar planlöst omkring för att fördriva en överskottstimme innan vi tar oss till Titanic Belfast-utställningen. Mycket varierad byggnation i denna storstad med 348 000 invånare. Mängder med stora, gamla byggnader. Staden har inte vaknat än…

Albert Memorial Clock.

Mäktiga Belfast City Hall.

Gatukonst med tänkvärd text…

Titanicutställningen var intressant och väldigt beskrivande och välgjord. Vi har även sett en film (dokumentär) på TV om fartyget och dess historia. Där framgick väldigt många, för oss, nya rön.

Brittiska imperiet (rosa) 1907.

Ett av de mest kända skeppen i världen. Tyvärr känd på grund av en mycket tragisk händelse. Över 1500 omkom, medan över 700 överlevde. Titanic ligger på nästan 4000 meters djup.

Området nära utställningen.

Vi promenerar vidare i staden. Sökande efter ett matställe. Eller snarare, välja ett av de otaliga restauranger, pubar och kafeterior som doftar förföriskt för hungriga seglare.

Det är pride- och whiskyvecka. Hittade en pub där vi lyckades bryta mot våra tidigare vanor. Kycklingpasta och därtill vatten…

Den lilla tågstationen i Carrickfergus.

Tåget var dieseldrivet och hade växellåda. Växlade som en bil.

Idag har vi vandrat över 20 km, varav 12 i Belfast. Får leva på dessa meriter i morgon då vi ska segla 40 M. Så är i alla fall planen idag.

Hälsningar från ”vandrarna” ombord på Panta Rhei…

Morgonen i Lamlash var hellugn och skön. Vätan hade torkat under natten och Panta var torr och därmed trevligare att vara på.

Genom sundet bakom segelbåten kommer vi att lämna Skottland. Vinden hinner anlända, innan vi hissar segel.

Som vi förstod igår, är ”kyrkan” en uthyrning med självhushåll…

Efter några timmar passerade vi Ailsa Craig. Den är 337 m hög.

Efter en heldag med god fart och inte alltför mycket stökigt rullande, närmar vi oss Nordirland. Solen tittade fram ur molndiset som omgärdat oss hela dagen. Vi såg Irland när vi hade 11M kvar…

Vi förtöjde i Carrickfergus Marina, en av två hamnar som ligger en halvtimmes tågresa från Belfast. Bra och trygg hamn.

Kort promenad i omgivningarna. Carrickfergus Castle från 1100-talet.

Kontrasten av att vara rejält påpälsad under seglingen och att vara på land, är stor. Kortbyxor räcker på promenaden.

Havets temperatur sjönk under dagen från 16 grader till 12.

Hälsningar från Nordirland…

En förklaring till vår avoga inställning till chips, på hotellet igår. Det hela började så här:

När ”familjen” ombord var stor, i förra veckan, tipsade Maria om en förrätt vi skulle ta, när vi skulle äta ute. Nämligen Cullen skink. En skotsk soppa på rökt fisk, potatis och lök. Inte en endaste chipsatom…

Tyvärr lyckades vi inte med detta under seglingsveckan. Vid avskedets stund, påminde Maria oss att prova Cullen skink, då tillfälle ges.

Och det gyllene tillfället uppstod igår, när vi strosade på Lamlash huvudstråk. Vi var egentligen inte hungriga och hade tänkt äta ombord, men hotellets meny lockade med Cullen… Eftersom det är en förrätt skulle det passa oss som hand i handske… Vem vet när nästa tillfälle dyker upp.

Vi noterade att köket skulle stänga en stund klockan 17:00. Nu visade våra atomklockor 16:15. Alltså hinner vi in för att avnjuta en Cullen…

Vi satte oss tillrätta och beställde varsin Staropramen (de hade inte Tennant). Kyparen kom in med menyn och vi behövde inte ens titta i den, utan ropade unisont: -”Please, two Cullen skink”. Varvid kyparen skruvade lite på sig och förklarade att den tillagas efter 17:30 då stormiddagarna tillreds…

Det var för väl att Rorsman hade ölsejdeln under hakan, så gapandet stannade vid den skumfyllda kanten, och inte föll hela vägen mot bordsskivan…

Ja, resten känner ni till från igår. Blackpudding respektive fisk med varsina jättehögar med… chips…

Så kan det gå… hälsar besättningen på väg mot Belfast (en heldagstur på 55 m).

Ha’ de och håll igen på chipsen…

Första morgonen som vi kliver upp i en tom salong. Drizzlet har upphört men den grå omgivningen ändrar inte nyans, men allt är torrare. Avslutar vistelsen i denna välskötta marina, med att fylla tanken med ”röd” diesel.

Bra och fartfylld segling i medström. Här närmar vi oss Arran med Holy Isle till vänster.

Om solen får lysa, även en aning, ser öarna genast grönare ut.

Jolletur iland där elmotorn stod för driften. Fin ramp att ta sig iland på. Det gäller att ha koll på tidvattnet och bära jollen högt upp över strandlinjen.

Ännu en utomhusbowlingbana. Holy Isle i fonden.

De flesta hus var väldigt välhållna och en allmän känsla var att samhället var ”framåt”.

Panta Rhei ankrad på redden, med Holy Isle som skyddande barriär österut.

Promenaden längs huvudgatan slutade med en mindre middag på ett hotell. Black pudding respektive fisk. Till dessa rätter… ja ni får gissa en gång.

Här och nu kändes det som att chips inte kommer upp på våra menyer fler gånger. Det kan bli för mycket av det ”goda”…

Det är fantastiskt att vi kan se på direktsänd friidrott från Varberg och även Allsång på Skansen. Ankrade i en bukt i utlandet.

Hälsningar från en uppkopplad Panta Rhei i Arran…

Ja, det blev tomt. Både i båten och inom oss själva. För att ge känslorna ytterligare styrka, visade naturen sin medkänsla genom att vara deppigt grå…

Det var så stilla att man kunde höra drizzlet (yr) falla… fast inte just nu på morgonen. Däremot släppte molnen greppet om dropparna, senare på dagen.

Det är svårt med avsked…

För att skingra tankarna fixade vi till i båten. Städade, tvättade och såg till att musikstudion åter kunde tas i bruk.

Därefter cyklade vi in till sta’n för proviantering. Drizzel, drizzel…

Tillbaks till båten med all mat och därefter in till sta’n igen. Drizzel…

Var tolfte timme har denna ruvande svan, närmare till vattnet… Knölsvan heter mute swan, på engelska.

Trutarna är stora och fräcka. Här står en på motorhuven och stirrar på ägarna, som sitter i bilen… Den hotar kanske med att släppa sin frätande guano på klarlacken…

Det har varit lite knepigt att äta på pubar, eftersom vi hade Tim (13 år) med oss. Vi valde andra matställen. Vissa pubar tillät barn att följa med in. Vet inte vad som egentligen gäller…

Men nu, då vi var både barn- och barnbarnsfria, sökte vi regnskydd i denna pub.

Caesarsalladen skulle bli början på den ”slanka” perioden igen. Den var god och helt rätt i vår strävan att hitta kroppsformen igen.

Trevlig atmosfär, som blev bättre när en kvartett högljudda individer lämnade lokalen.

Tyvärr lättade inte regnet. Det blev värre.

Vi kunde ju inte bara sitta och glo tills regnet återigen minskade. Ny beställning…

Här spårade vår ”slanka” period ur, ganska rejält…

En liten förmildrande omständighet, var att vi skulle cykla hem 3 km i regnet…

Vår ”slanka” period får börja i morgon. ”Morgen, Morgen nur nich heute, sagen alle faule Leute”… något i den stilen…

Lägger in en tredje tvätt och lyxduschar länge. Denna hamn har superb service och mycket trevliga anställda. Allt detta får vi för 614:- natten. Fast varje tvätt kostade 113:- extra…

Dagen har övergått till kväll, medan regnet fortsätter att hamra på salongstaket. Skönt med kupévärmaren i kväll.

Båten känns stor … och tom…

Hälsningar från de två kvarvarande…

Vi ruckar inte på rutinerna. Morgonpromenad med ”vakten” kvar ombord… zzzzz… Känns kanske inte helt tryggt, men känslan av otryggheten här är, minimal.

Panta Rhei ligger på ”hammer head” (längst ut på bryggnocken). Faktiskt en av de största båtarna i denna lilla hamn (lite hybris…).

Passar på att besöka serviceinrättningen då vi går. Den är inbyggd i färjeterminalens 110-åriga byggnad. Med förutfattade tankar tog Rorsman ett djupt andetag, och klev in.

Döm om min förvåning när min morgontrötta hjärna projicerade bilden på näthinnan. Kolla! Restaurerad 1994 till glansen av fornstora dagar.

Många pissoarer… WC-stolarna var grymma… (utanför bild).

Vidare upp mot höjderna.

Därefter kastade vi loss från hamnen och tog oss ut tillsammans med en engelsk båt. Fick Ok att lämna efter att färjan startat och därefter öppnades gångbron för oss.

Knappt någon vind medan vi tog oss söderut för motor. Frukost på vägen. Men vinden kom och genuan rullades ut.

Efter 9 M tog vi oss in i denna stora marina med 730 platser. Allt sköttes professionellt och hamnkontoret är bemannat dygnet runt.

Här finns allt för oss båtägare.

Promenad mot centrum, 3-4 km i nordlig riktning. ”The Pencil”.

Vi gick på ett fint promenadstråk längs havet. Minnesmonument över de som stupat i både 1:a- och 2:a världskriget.

”Time for icecream”, på ett inneställe. Medan vi slickade i oss den kylda varan, kom ett gäng bröllopsgäster med fotografer till stranden.

Det blev en stunds underhållning.

Dagen avslutades på en lyxig restaurang, där Kibben och undertecknad blev bjudna på en enastående middag.

Förrätten, havets läckerheter… så gott…

Kvällen tillbringades i Panta Rheis salong med samkväm och rekapitulering av veckan som gått. En vecka som varit full med värme och kärlek…

Hälsningar från en besättning med trinda magar…

Ännu en skön morgon med godkänd temperatur. Solen finns bakom halvflummiga moln men orkar ändå att trycka igenom lite värme.

Morgonpromenad för oss vuxna, medan Tim vaktar båten, i sin djupaste skönhetssömn. Det verkar som morgonsömnen är den tyngsta sömnen… tydligen svår att lämna…

Inloppet till Tarbert.

På promenaden hittade vi två liter kantareller! Wow, ännu en fin förrätt att se fram mot.

White beach.

Under de första timmarna kryssade vi i klen motvind. Här gäller det att inte bli ”tokig”…Därefter läns in i ett fjordliknande långt sund.

Kalle vet sin plats… och lämnar den inte frivilligt…😊.

Den lilla hamnen vid högvatten.

Seglingen på 25 M tog en stor del av dagen, men var bra. Det var ingen segelbåt som klarade att matcha oss. Panta Rhei Racing, i Kalles händer…

Promenad på sta’n omgående. Några regnstänk,men inget som besvärade. Vårt fokus låg på att hitta en restaurang att äta på.

Grova, robusta och fina hus.

Det fanns planterade buskar längs strandpromenaden, med bland annat hallon och jordgubbar. Varsågod om ni endast tar de mogna.

Slottet.

De håller på med restaureringsarbeten.

Promenad efter middagen.

Hamnen är enkel, gällande service men mysig i övrigt. Påminner om de franska hamnar vi besökte för två år sedan. Fast mycket mindre.

Ännu en dag att lägga på minnet. Det har blivit många hamnar att memorera. Tur att vi har stöd i vår loggbok (bloggen).

God natt igen, ”Over and Out”…

Nattens regn hade lämnat stora vattenpussar på överbyggnaden. Solens klena strålar glittrade ibland till i dessa blanka ytor. Morgonluften var fortfarande fuktig och något sval. Men inte värre än att vi kunde gå i kortbyxor.

Några bilder från igår. De allra flesta slussar var manuella. Här laddar vi upp inför den första egentliga slussen.

Slussarna är inte breda… Bavaria 36 på väg in.

Uppe.

Kalle var inte sen att ta rodret. Lätt kryss mot Tarbert.

Staden är mysig och vädret varmt. En bra start på resten av eftermiddagen. Lågvatten.

Promenaden kompletterades med lite annorlunda rörelser.

Som vanligt vill vi ha en översikt, och därför tog vi oss upp på höjden. Hamnen är trygg och faciliteterna riktigt fina. El, vatten och duschar ingår i hamnavgiften, 506:-

Tarbert castle började ta form i slutet av 1200-talet och växte till sig under många år. Idag kan vi beskåda resterna av det som en gång var en pampig byggnad.

Middag ute igen. Kan ju inte förneka att det smakar extra bra med bjudmat…😊.

Kvällen var fortfarande ljummen när vi åter tog oss ”hem”… Tidvattnet hade återtagit sina domäner över den långgrunda stranden. Denna båt stod på botten för några timmar sedan.

Sammanfattningsvis, åter en fin dag med mycket skratt och glädje.

Hälsningar från en mätt och glad besättning ombord på Panta Rhei…

Klockan är halv fem och vädret ser lovande ut. Sent i eftermiddag blir det möjligen regn.

Bilden från igår kan vi bara tyda på ett sätt: ”Red skies in the night, sailors delight”.

Bilden från i morse (nedan) tyder vi till: ”Red skies in the morning, sailors warning”.

Dagen får utvisa vad som gäller.

In i andra slussen. Något struligt med logistiken, men det blev bra då vi grupperat oss med två andra båtar. Mycket trångt i slussarna.

Klämmer in oss bredvid en aluminiummotorbåt. De pressar in en Bavaria 36:a i utrymmet som blivit över.

Samtliga ombord hade uppgifter. Tacksamt att vara fler ombord…

Högt att kasta upp trossen.

Kibben och undertecknad har tagit Crinan canal för 20 år sedan. Vi gastade på Swede 340:an Amarant. Idag tyckte vi att det var fler slussar (15 st)…😊

Framme i Ardrishaig efter 8 M och över sex timmar. Regnet kom över oss sista timmen, men avtog efter två timmar.

Detta lilla samhälle verkade slumra i sommarvärmen. Ett enda matställe, Hotel Grey Seagull, var öppet. Naturligtvis hamnade vi där. Även besättningarna från två andra båtar hade hittat dit.

En, till mesta delen, fin och solig dag.

Hälsningar från kanalfararna…

Tidig morgon och Rorsman är redan igång… Kan inte trycka bort den oro som jagat mig, både i sömn och i vaket tillstånd, vad kommer svaret att bli… Detta varv, Ardfern, verkar ha koll på mycket och ser otroligt välvårdat ut… Plenty money…? Sure…

Glada över det fina vädret, denna stilla morgon. Den röda båten är en Joshua. Samma typ som Rolf Bjelke och Deboraph Saphiro seglat runt jorden med och dessutom övervintrat i Antarktis i. De har gjort otroliga seglatser med båten, och blev tilldelade medaljer för deras insatser för båtlivet.

Panta Rhei väntar på lyft i vackert väder. Två snubbar hade till uppgift att flytta båten och ta tillbaka henne till platsen. Varvet verkar ha många anställda. Måste bara säga, snubben som startade motorn i morse hade inte koll.

UTAN glödtändning körde han igång startmotorn och vevade på LÄNGE tills motorn startade. Och hade gasreglaget på full fart. Stackars motor…

Rorsman berättade hur det egentligen ska gå till… Som tur blev han inte sur… Där ser man hur proffs gör…

Subliften klarar 40 ton och lilla Panta Rhei är inget problem. En liten mygga i gapet av detta monster…

Efter ytterligare informationsutbyte , där Rorsman åter beskrev allt som vi sett och upplevt, gällande problemet. Därefter lades en plan upp, gällande vad vi önskade oss.

Därefter ville de att vi avlägsnade oss och vi tog en ordentlig promenad, ut i landsbygden.

Hittade en väg som tog oss upp mot högre höjder.

Och vad gör man på högre höjer (inte den högsta)? Jo, tar fram kameran. Maria och Tim.

Kalle och Maria.

Och till sist, ägarna till Panta Rhei…

Här hade vi inte svaret på varvets undersökning. Men känslan var inte helt tokig, efter samtal i morse…

Resultatet av allt: Vi kan segla hem båten med detta glapp i rodret. Men ta det lugnt. De hade två ”experter” som undersökte detta och erfarenhet av hur snabbt detta fel kunde förvärras. Nu ska ni veta att vi har LÅNGT hem. Mycket långt, och vi kommer inte kunna undvika hårt väder över stora hav… Så fungerar det inte i naturen..,

Här vill jag flika in Roines samtal (SBS) gällande problemet. Han har reparerat många roder och har mycket erfarenhet av dessa problem. Han skrev i sitt mail till oss: -” Jag skulle inte känna mig orolig”. Tack för info och nu har vi ytterligare två ”professionella” svar på detta…

Det hela mynnar ut i att Kibben och undertecknad seglar vidare längs Englands västra kust men vänder hemåt då vi når Engelska kanalen.

Vi har redan lagt ut 15-20.000:- på detta (Atlantica vägrar) och fixar allt hemma i lugn och ro.

All info vi fått gav en mer basisk syra i Rorsmans mage… I detta vackra, vindstilla väder tog vi oss mot Crinan canal och kunde segla vidare, ungefär som vi planerat med våra underbara och förstående gastar.

Inloppet till kanalen. På grund av lågvatten kom vi inte in idag.

Tog en boj (20 pund) och paddlade iland.

Kanalen är ca. 8 M lång men med många slussar. Smal och grund. Just nu vill de spara på vattnet och max djup är 2 meter, vilket vi fixar lätt…

Stor gambling i varm salong medan Rorsman författar på bloggen…

Med en befrielsens suck och en tom plånbok kan vi nu fokusera på våra kära vänner och därefter ta oss vidare i vår sommarsegling. Visserligen hem, men det kommer nya dagar…

Klockan är 21:30 och solen värmer (nästan). Kalle njuter av stunden…

Nu är klockan 21:40. Solen lämnar oss för denna gång och vi känner stor ödmjukhet för allt vi fått uppleva denna, något omvälvande dag…

Hälsningar från en fin och en ”befrielsens dag i Skottland…

Morgonpromenaden blev solig och fin. Upp till McCaigs tower igen. Endast Tim höll fast vid att skönhetssömnen är viktigare än promenaden.

Passerade destilleriet på vägen.

Somrigt vacker morgon. Men det skulle bli sämre under dagen.

En av många mäktiga fyrbyggnader. Denna var omgärdad av en lång mur.

Kalle var redo för regnet som skulle förfölja oss ett antal timmar. Vi seglar i svag vind men gör ändå över 10 knop i den starka medströmmen. Häftigt, är bara förordet!

Sundet ut mot Atlanten är Corry Wreckan, ökänt för farliga strömmar. Varningstext på sjökortet. Man ska åka i rätt tid och det får inte blåsa mycket från fel håll, kontra strömmsättningen. Här blåser det knappt någonting men farten är över 6 knop…

Annorlunda silhuett. Udden ska rundas och därefter kryssar vi sista timmen till varvet.

Rorsman träffar chefen för reparationsdelen. Går igenom det vi vet och har gjort. Upptagning i morgon bitti.

Under tiden har resten av besättningen vandrat till puben/hotellet och bokat bord för middag.

Bakom en mysig och ganska liten pubavdelning, fanns en fin restaurang. Kibben och Rorsman blev bjudna på en mycket god middag i fin miljö. Tack för den.

Det blir lite omstuvning i båten då även salongen ska utnyttjas till att sova i.

Blir spännande att se hur stort vårt problem är…

God natt, från Panta Rhei…

Blåsig morgon med regn till och från. Mest till…

Kort förflyttning till Oban. Hann förtöja innan ett tretimmars regn tog vid. Stor skillnad mot dagarna innan.

Efter regn kommer sol. Lunch ute och storhandling på både Tesco och Lidl.

Promenerar runt i staden. Många hotell längs med vägen som går längs stranden. Pampiga hotell. St. Columbas Cathedral syns längst bort med slät topp.

Utsikten från McCaigs Tower. En bankir som såg till att stenhuggarna hade arbete, och därför lät bygga detta byggnadsverk. Han ville att staden skulle ha en fin övre front sedd utifrån. Bara sådär…

Bild på bild. Nedre delen av bilden är en tavla med lite information. Den övre delen det verkliga landskapet med Kerrera i solglittret.

Vy från samma plats. Många bojliggare.

Det finns många fina hus i Skottland. Underhållsfri yta i sten.

I denna hamn ingår dusch… kors i taket. Fast hamnavgiften är 527:- …😞

Om en timme anländer våra gastar. Väntan är snart över…

Solen skiner och vädret är tillräckligt varmt för kortbyxor. Med andra ord, riktigt bra väder för denna del av jorden.

Hälsningar från Oban, med en doft av destilleri…

Ännu en lugn och fantastisk natt med fullmåne. Tidvattnet är extra högt/lågt då månen är full eller ”tom”🤭.

Knappt någon vind. Passerade Ardtornish Castle, dit gårdagens promenad tog oss. Den ser lite ”ynklig” ut från havssidan. Vädret är fortsatt lika förtjusande varmt…

Fjorden går in till Fort William, Caledoniska kanalen. Vackert med blåskimrande berg… Kunde endast segla en halvtimme, i övrigt motor.

Detta fina hus på ön Mull, är Duart Castle. Mäktig och byggd på en knepig klippa.

Vi räknade noga på tidvattenströmmarna och kunde utnyttja dem till fullo. Som bäst 1.6 knop extra.

Hamnen i Kerrera. Vi åt vår lunch på den lilla restaurangen, medan tvätten tumlade runt i maskinen.

Lite konstigt blev det, då Rorsman valde scallops, black pudding med sallad. Kibben valde Caesarsallad med kyckling. Vi skulle provsmaka av varandra. Efter en halvtimme kom de in med maten. Minimala portioner och ingen black pudding… den var slut…

Rorsman fick några, kanske bara en extra, scallops… Varför fick vi inte reda på problemet innan?

Maten smakade bra men lite snopna blev vi. Priset för denna lilla lunch blev 480:-, vilket inkluderade varsin öl.

Inget behov av torktumlare då luften var varm, vinden frisk och solen sken. Allt blev torrt på en halvtimme.

Promenad på landsbygden.

Fiskodling.

Minnesmärke över David, som fick igång ångbåtstrafiken här.

Vi har fått njuta av ännu en härlig sommardag.

Om ett dygn mönstrar Maria, Kalle och Tim ombord i Oban. Det får bli ”compact living” under några dagar. Vi ser verkligen fram mot att ha dem ombord…

Vi förflyttar oss över viken till Oban (0.8 M) under morgondagen och fyller förråden till brädden.

Hälsningar från solvarma Kerrera…☀️

Ovana som vi är, gällande sol och värme, har axlar och rygg fått en något rosaskimrande ton. Första gången vi egentligen kunnat ta av oss, fast vinden svepte över fjärden. Vår vinterbleka hud klarade inte av denna plötsliga omställning.

Hur gör vi idag? Går ju inte att jobba med båten och ha magen upp mot solen… Eftersom det är lördag, kanske en bok och praliner kan lösa problemet. Ligga på rygg och njuta av värmen… med magen mot himlen. Nja, kanske inte vår ”melodi”.

Solen, som precis visat sig över skogen, kommer att förgylla vår tillvaro även idag.

Det är så stilla…

Inloppet till denna vik med gästhamnen till höger.

Igår kväll var vinden frisk, men det var inga problem med det, tack vare värmen. Drygt 22 grader.

Ett dopp i det bräckta vattnet på morgonen och sedan iväg på en längre promenad. Gäller bara att undvika de stora, blaffiga, röda maneterna…

Det blir fuktigt, om inte svettigt att gå till Ardtornish Castle (ruin) och sedan hem igen. Men sommarvärmen gillar vi… Totalt 9 km i underbar, torr värme…

Bra väg att vandra på. Endast sista km var snårig.

Ruinen, med Kibben spanande ut mot gattet vi ska ta i morgon.

Allt blir så mycket finare och bättre med solens hjälp.

Någonstans bortom horisonten ligger Oban, där vi ska möta upp våra vänner på måndag kväll.

Oj, så varmt det är (inte klaga, bara svettas). Många små dopp under kvällen. Härligt!

På måndag kväll får vi ombord våra kära vänner. Tisdag morgon tar vi oss vidare söderut mot varvet, som ska hjälp oss att fixa (troligen nedre lagret) vårt problem. Strömsättningen avgör när vi lämnar Oban.

Sedan vet vi inte hur lång tid allt kommer att ta, med reservdelar mm. Men att allt kommer att lösa sig, känns bra. Tyvärr får vi troligtvis bekosta allt själva…

Vi har olika scenarier om hur vi gör nästa vecka.

Hälsningar från ett supersoligt, supervarmt och lugnt Loch Alaine…

Godmorgon, några bilder från i natt och mycket tidig morgon. Vi har upplevt blåst och regn så länge, att vi glömt hur det också kan vara… Stilla, tyst och bara så lugnande…

Då tidvattnet steg i natt, flöt småpartiklar förbi båten med en hastighet som var överraskande hög. Omkring 1-1.5 knop var det nog… och vattenytan fortfarande som en spegel. In med vatten, ut med det igen… så håller det på hela tiden.

Något att tänka på, ifall vi tar gummibåten längre bort, utan motor.

Hittade inga fästingar på oss, trots vandringen i över en timmes tid igår, i högt gräs och överblöt omgivning. Såg varken får eller kreatur och det var kanske anledningen till detta.

Solen värmde och luftens temperatur passerade 20-gradersstrecket… Vad händer?

Naturligtvis städade- och fixade vi båten. Luftade och torkade allt. Lagade även små irriterande läckor. Allt i en somrig värme och torr luft…

Planerade för lyft i Ardfern Yacht Center. Fick besked igår att de kan ta upp oss på måndag. MEN på måndagskvällen anländer våra käraste vänner till Oban.

Lyft av båten blir på onsdag. Tisdagen blir en transportdag. En bild på utrymmet vid axeln, bakom motor och drev. Att komma in där kräver Rorsmans kropp, utan frukost och kroppen insmetad i vaselin…

Elmotorn (på gummibåten) fick ta oss de 0.8 nm till gästhamnens brygga. Hamnen och viken vi ligger i, längst bort… Dags för promenad i solvärmen. Fuktig T-shirt, inget problem…Tack solen och värmen!

De har utvunnit finaste sanden som man kan göra glas av här, sedan kriget.

Vi fascineras fortfarande av tidvattnet…

Hemma igen, med slottet i bakgrunden.

Vattentemperaturen har stigit från 12 till 20 grader idag, troligtvis tack vare pålandsvinden in i viken. Vi tog ett dopp i det blå, fast egentligen inte. Vattnet var brunt av humus, tack vare alla utlopp som rinner ned i viken. Vattnet smakade (saltmässigt) som i Östersjön…

Ni förstår nog inte hur bra detta väder är för oss…

Sommarvärmen ska tydligen vara kvar några dagar till. Helt plötsligt ser vi topparna på bergen och alla de gröna nyanser som bergssluttningarna bjuder på… Vilken fantastiskt fin natur…

God natt från en torr och varm Panta Rhei…

Först bilder på grannbåtar i Tobermory. En Ovni 370, byggd i aluminium. Ser ”elakt hård” ut, om man ser den rakt framifrån. Den kom in med alltför hög fart och kom mycket nära en annan båt. Tvärnit och omtag. Allmänna snacket på bryggan, ”Varför kör de så fort?”

Två snygga båtar som ”snackar” med varann. -”Som bara båtar kan” (Robban Broberg).

Nu hade vi räknat på tidvatten och strömmar och lämnade hamnen innan tio. Visserligen kryss, men med härlig medström som hjälpte oss mot målet. Som synes, ingen sol och endast lite duggregn.

Sökte oss längre in i viken, tillsammans med andra likasinnade. Tog gummibåten iland för promenad. Bar upp den högst upp på stranden (sliriga alger) eftersom det var lågvatten. Då vi kom tillbaks efter nästan tre timmar, hade vattnet stigit ända upp till båten…

Många bäckar i området. Vad tittar Rorsman på?

Jo, ett härligt porlande vatten. Växtligheten här var enorm. Vi såg många jättestora träd på promenaden.

De utnyttjar vattnet för tillverkning av elektricitet. En stor skruv, som en gigantisk köttkvarn, roterade långsamt men hade troligen bra moment tack vare stor yta mot vattnet.

Vi gick ut på okänd terräng (tyvärr) och fick pulsa på vattniga hedar, som var ytterst svåra att gå på. Tur att våra skor fortfarande är täta.

Den torra och fina delen av promenaden. En lyckad promenad, trots allt plumsande i vatten. Vi hittade nämligen kantareller igen. Räcker till varsin svampsmörgås

Slottet Ardtornish Estate reser sig ur skogen, likt ett sagoslott. Kan förnimma känslan av att vara med i en spännande kriminalroman…

En Sirius 35 DS passerade oss för en stund sedan. Även den hade vattenlinjen målad i färgen burgundi. Alltså, tre likadana skönheter i samma område. Alla sköna ting är tre… eller…

Dagens aktivitet avslutas med dusch på akterplattformen. Det är nästan 20 grader idag, vilket vi njuter av, även utan sol.

Hälsningar från lugnet i Loch Aline…

Morgonen kom till Loch Na… ja vad det nu heter… med disregn som letar sig in i varje tänkbar fiber, i våra regnställ. Grått, vått och icke önskvärt, men det gäller att ”gilla läget” trots att man egentligen inte ”gillar läget”.

För motor tar vi oss till Tobermory med tända lanternor i diset. En timme senare avtar blötan och omgivningarna blir genast ljusare. Extra mycket trevligare, tack vare de färgglada husen som visar en välkomnande färgpalett i det nymornade solljuset.

Vi hann träffa våra norska vänner och deras seglarkompisar, innan de seglade vidare. Promenad, naturligtvis. Gårdagen tillbringades ju ombord.

Sextio platser vid bryggorna. Inte direkt billigt att ligga i hamn (490:-) men desto bättre med torkningen av regnställen. Ni vet, sladden…

Hamngatan är proppfull med bilar. Det är semestertider. Många restauranger att välja på och vi avslutade promenaden i en av dem. Vi valde olika laxrätter och slapp denna gång ”fish och chips”. Den ekonomiska budgetbalansen störtdyker…

Är man i Skottland bör man naturligtvis besöka något destilleri. Här var det nära, men vi tittade i alla fall in, som snabbast.

Färgglada hus, även en bit från de centrala delarna.

Rorsman hjälpte till att byta revlinan i en Furlex, på en Hallberg-Rassy 36:a. Ägarna var därefter och kikade in i Panta Rhei. De blev begeistrade. Det visste vi ju innan…🤭.

En exakt likadan Sirius 35:a lade till bredvid oss. Den hade till och med samma färg på vattenlinjen… Det var nr 42, många år nyare än vår. Den hade dock rorkult, vilket är unikt för dessa båtar.

Hälsningar från en färgglad stad…

Inte lätt att komma ihåg namnet på vår akringsvik. Speciellt om någon skotte nämner det för dig… Populärt, bland oss, kallad ”likörviken” (Drambuie, skotsk likör)…😊.

Men innan vi hamnade här: Efter 21 M fin, lätt segling, pysslade vi med båten och dammade sängkläder mm. Det var länge sedan vi hade en vindstilla morgon och helt torrt på däck. Dessutom kämpade solen om herraväldet i lufthavet ovanför oss. En riktigt härlig morgon.

Rorsman blev tillräckligt varm för en kontroll av rodret igen. Nu kunde man rucka rodret horisontellt, vilket betyder att nedre lagret gett sig mer. Yes! Nu, äntligen tror vi att vi hittat felet. Det har funnits många frågetecken, och ett av de heta tipsen, var naturligtvis nedre roderlagret. Fortsättning följer. Badtemperaturen låter vänta på sig, kan jag förtälja…

Här seglar vi in i viken. Duggregnet har besökt oss några gånger under dagen.

Ankrar så nära stranden vi vågar. Vi vill ha lä, vilket inte många öar kan ge… Runt udden bara, och låta ankaret möta botten på 13 meters djup. Ensamma…

I skrivande stund är vi endast fem båtar på svaj. En, större tvåmastad ketch, ”Alba Venturer” (Ocean Youth Trust Scottland) med minst 13 personer ombord, ligger i vår närhet.

Eftersom duggregnet är blötare än blött, blir det ingen jolletur i land för oss. Vi hann ju lägga till innan vi blev våta. Således ingen promenad. Men en tanke. Hur har de med fuktigheten i ”Alba…” med alla dyngblöta regnställ…? Eller är Kibben och undertecknad fuktkänsliga…?

Svar: Nej!

Hälsningar från drisslet i Loch Na… eller hur det var…

Frisk halvvind och rejäla atlantvågor tryckte iväg Panta Rhei mot ön Coll. Dessutom hade vi strömmen med oss. Lite väl jobbigt, men det gick fort.

Colls ”jollebrygga” består av denna trappa. Långa förtöjningstampar på jollarna gör att det går att flytta omkring dem och komma in till trappan. Tidvattnet är nu 1.8 m.

Fåren har bra bete. Får finns överallt.

Tar en fika på hotellet och laddar ner info för betalning av bojen vi förtöjde vid. Väntar på samtal för betalning.

Lågvattnet lämnar en 1 km torrlagd yta. Om några timmar är det vatten överallt.

Kyrkan är gammal, liten och eftersatt.

Vandrade vidare mot de stora fartygens brygga. En rostig påminnelse om vad folket har varit med om på dessa öar.

”Hebridean Princess”, en äldre och mindre lyxkryssare. Hade ett 40-tal passagerare och 47 besättningsmän. Lyxnivå på allt. Pratade med en gäst och hon himlade med ögonen då hon berättade om lyxen. Priset för denna niodagars kryssning, ville hon inte avslöja… Hennes örhängen och ringarna på fingrarna var nog ”äkta”…

Några solglimtar under dagen, vilket höjer humöret.

Efter middagen såg vi en snubbe stå och paddla sin gummibåt mot den friska vinden, men drev allt längre från sin egen båt. Hustrun kvar på segelbåten. Det där såg inte bra ut.

Drivande lyckades han få tag i en ankrad båt längre ned. Där stod han och pustade ut.

Inga andra jollar var på väg ut till sina båtar. Vi funderade på att sjösätta vår jolle, dock utan motor. Går knappt att ro mot rådande vind…

En segelbåt var på väg in mot hamnen och möjligen hade hustrun i båten med problemet, ropat på VHF.

Plötsligt kom en 45-fots segelbåt farande i 5 knop, rakt mot vår akter! De var på väg att assistera snubben i gummibåten och var troligtvis fokuserade på den.

Eftersom det blåser rejält, svingar båtarna hela tiden, och Panta är inget undantag. I sista stund hann segelbåten gira undan för vår ”svansviftande” Panta…!

Det knöt sig i Rorsmans mage… Kibben slapp se situationen.

Hälsningar från ”the lucky ones” på Panta…

Det blev fel idag. Trögt internet och säkert en trög skalle…😊. Men skärmdumparna nedan ger helheten i alla fall. Har redan satt två timmar på detta idag. Det får räcka…

Somriga hälsningar från ön Muck.

Torsdag: Vi lämnar vår ankringsplats nära varvet och tar oss förbi Plockton och vidare till kaoset som vi skrev om i förra mailet. Här är några bilder från den resan.

Här ser man att vi ligger ungefär 3 m under öns ”vattenlinje”, men har tillräckligt med vatten under oss…

Här går det fint. Focken och motorn samspelar innan vi kommer till bron. Endast ösregnet stör.

Efter bron får vi några sjömil medström, men därefter blir det jobbigt.

Vinden mot oss (10 m/s). Vad värre är, strömmen mot oss (4 knop). Helt galet! Här ska vi inte vara nu!

Ankrar i en liten inbuktning vid husen till höger. Dit når inte strömmen. Fikadags och väntar över en timme, för att kunna färdas vidare med någorlunda värdighet… Men efter sundet blev vi ju anfallna av öppna havets vrede…

Högg en boj i regnet och gick i ide. Allt var blött…

Fredag: Regn, regn, regn, regn och regn över 50 mm detta dygn. HÅ-EE-ÄLL-AA dagen…

Vi öppnade knappt dörren till sittbrunnen.

Lite uppklarning visar naturens färgspectra och sedan in i diset igen. Fukten dryper… Hur kan det finnas så mycket vatten i molnen?

Lördag, idag. Vinden avtagit till 6-11 m/s och vridit en aning. Dessutom mindre regn. Kollar som snabbast hur tidvattenströmmen bör gå just nu och inser att om vi drar direkt, innan frukost, ska vi hinna till Mallaig innan den vänder. Ut ur bukten med fock och motor i samarbete.

Hamnen är full men efter någon timmes väntan får vi vår efterlängtade plats.

Gör klart skepp och nästan högtidligt stoppar vi in 230V-uttaget i bryggans överflöd av elektroner…

Längtan efter promenader var stor. Går runt i detta lilla samhälle. Vart som helst, bara vi rör på oss. Regnet har i stort sett upphört. Ångloket ska till Fort William.

Restaurangvagnen ser inbjudande ut…

Finaste servicehuset i år! Toppenklass.

Lunch på en trevlig men ”högljudd” restaurang. Mycket mat med monkfish och så naturligtvis chips.

Stadsbild.

En längre promenad efter middagen på en fin stig ovan samhället. Vi fick ihop över 10 000 steg trots alla ”måsten”…

Nu har båten och regnställen torkat. Vi har bunkrat mat och både tvättat och dushat. Livet känns mycket bättre just nu. I morgon, om vi lämnar hamnen, har vi vinden akter om tvärs. Halleluja!

”Torra” hälsningar från en torr båt…

… men hur är det egentligen? Så frågar ofta reportar… Ja, va f_n tror ni?

Vi hängde i vaggan från att Dan lämnade oss där, på havets botten med kraft nog att bära hela ekipagets 25 ton. Nattens väntan, ja vi var vana att fördriva tiden, med ingenting…

Rorsman tog en kort ”ojdå, somnade jag” i läsandet av boken, som halkade ur greppet… och som väckte den överraskade läsaren ur sin slummer… Kibben är snart klar med sin stickning…. Många dagar, senaste veckan, vi väntat på något…

Väntan, väntan och förhoppningen av att Ewen inte försovit sig.

Såg några billjus komma mot varvet vid 00:30. Nu händer det. Han kom ut med båt och kopplade loss oss från den halvrostiga ställningen. Därefter pekade han med hela handen ut i den mörka natten, dit ska ni… men jag väntar tills jag ser att ni har tillräckligt med vatten under kölen. Vi var mycket tacksamma för all hjälp vi fått det senaste dygnet. Alla har haft tid med oss.

Kibben backade ur denna konstiga upptagningsvagn och vi stävade ut i den, nu svarta natten, med tre dm vatten under kölen. Nu börjar vattnet åter att sjunka…

Mörkerseendet har ju inte klarat sig från åldrandet. Men efter en halvtimme var vi ankrade i det svagt strömmande vattnet, på andra sidan sundet.

Många tankar och känslor gjorde att John Blund hade konkurrens. Men till sist sov vi som ”sömngångare” i den gungande natten. Hmm, när sover egentligen ”sömngångare”…? Finns de ens?

Iväg för att ha medström i första sundet om 2h. Det gick bra men därefter fick vi motström på 4 knop i nästa långa sund. Vi hade inte planerat eller räknat rätt! Fy fasen vilken pärs!

Efter att ha pumpat oss fram i en halvtimme, då vi insett vår problematik, ankrade vi upp och väntade in medströmmen. Härligt med en varm fika i kulingen och regnet… Allt var blött, ja helt bloody blött.

Därefter pumpa på med Pentan på riktigt höga varv, mot vind (12-16 m/s) och vågor som hittat in i vårt sund. Rakt emot…

Pentan gav oss en fart på 1.6- 3.7 knop. Vilket dj___a väder! Regnet, storvågorna och saltstänket gav Rorsman insikten om att inte göra om detta… Kanske husvagn… Aldrig mer, men nu hade vi 4 nm kvar till en hyfsad vik där vi kunde hugga en boj. Oj, oj. oj. Vilken förbannad resa! Magplasken som Panta fick känna på, var obehagliga. En tanke gick till kölbultarna… Allt dryper i regnet. Vattnet 11 grader och luften 14… och vinden, hur mycket som helst.. (primalskrik).

Det blev inte Mallaigh. Här ligger vi och slickar våra blöta sår. I morgon ska det regna över 50 mm… Inget är riktigt bra nu. Speciellt med tanke på att rodret åter klonkar… inte bra. Inte alls bra…

Vi får hänga på bojen i två dygn innan vi vågar oss vidare. Livet leker inte just nu… och vem fasen skulle ha tid att leka…?

Internet här är lika trögt som en snigel med höftproblem. Därav bara text.

Hälsningar från ett blåsigt och dygnblött Scottland, med undertoner i moll..,

Dan, vår hjälte för dagen. Med en handled som gick att vrida och böja i ovanligt omöjliga vinklar… Han fick dit en skruv i det tomma hålet. Ett hål som kanske varit tomt länge…

Skruven är inte rostfri men vi har planer på större jobb längre fram. För att känna oss helt trygga med rodersystemet.

Den lilla hjälten (Rorsman). Ville inte vara med på bild…

Någon har mekat med rodret tidigare. Nu känns det i alla fall bättre men inte helt tryggt, eftersom vi kommer att segla över både små och stora vatten.

Vi kommer nog vara ”allergiskt” känsliga mot klonkljud hädanefter…

Förpiken har fått husera allt som legat i sittbrunnstoften, eftersom vi ville ha snabb access till hjärtstocken, ifall att…

I morgon ska förpiken åter bli den mysiga lilla musikstudio, som den är ämnad att vara. Två cyklar, segel, stolar, sittskydd, gummibåtsgrejer, solcell mm ska hitta sina platser i toften. Vem fasen har lagt upp ”jättetossorna”. Inte undra på att det är fullt…

Klockan 19 kom Dan och drog ned hela vårt gungande universum, till en ny plats lite längre ut, för att vi ska ha möjlighet att bli losskopplade vid 01-tiden i natt.

Han kopplade loss dragbilen och körde upp till riktiga landet igen, och skulle gå på puben ikväll innan kojdags.

Här får vi hänga vidare tills chefen kommer i en båt och kopplar loss oss vid 01-tiden i natt. Vi fortsätter att bara vara… Han ska även lotsa oss mot djupare vatten, eftersom vattnet inte kommer att stiga lika högt, som igår. Vi får helt enkelt inte fastna, för då blir det katastrof… Spännande blir det…

Vi hänger vidare och njuter av utsikten och insikten av att havet sakta kommer att krama Panta Rheis rundmysiga kropp om några timmar…

Vi lär oss engelska tack vare intensivt problemlösande med alla som passerar. Vi har snackat med Ewen (chef), John, Dan och Jack… nej jack ska det vara (det betyder domkraft och den talar man ju inte med, utan om)…😊

God natt på er följare. Om allt går planenligt, vilket vi är övertygade om, tar vi oss över viken och ankrar upp på rätt djup…

Hälsningar från luften, några timmar till…

Jefa hjälper oss så mycket de kan. Bra företag. Sirius har tystnat efter första kontakten… Bättre internet nu på morgonen.

Lägger oss utanpå denna konstiga sak, och väntar. Djupet 1.9 m och vattnet är på väg ut.

Två killar kom och guidade oss in i den.

Där hängde vi i vagnen, på torra land. Efter 4-5 h bogseras hela ekipaget i land.

Här hängde vi över natten. Idag ska det jobbas.

Ser ok ut.

En av tre låsskruvar (varav en saknas) vid övre lagret.

Rodret linjerar inte med skäddan längre.

Man kan se att rodret tiltat. Framändarna ska vara i linje.

Enligt Jefa kan det gå att linjera rodret genom de tre låsskruvarna. Det hoppas vi naturligtvis på. Kanske fixa en egen skruv och modifiera.

Kanske blir vi stående på land ett tag på grund av att tidvattnet blir lägre, vilket gör att vi inte kommer iväg ens vid högvatten. Men det är ju värdsliga (naturliga) problem 😊. Tidvattnet kan man lita på.

Morgonhälsningar från luften…

Idag ska det ske… Det vore en underdrift att säga att vi inte är spända. Bara att ta oss dit. Just nu är det 600 meter havsbotten som ligger någon meter ovan havsnivån. Då vi anländer, bör det finnas närmare två meter att flyta på… Men redan efter en dryg timme blir det för grunt för oss. Då ska vi stå på varvet, eller flytt fältet… om vi hinner… Häftigt!

Lyftet bör gå enkelt, eftersom det är ett varv. Därefter den stora frågan. Vad kommer vi att hitta och kommer vi att kunna avgöra vad som är fel?

På morgonen har vi förberett för lyftet. Fantastiskt väder och nu luftar vi alla skrymslen och vrår. Vet ni vad? Vi bär kortbyxor och T-shirt (bara det inte blåser). Andra gången lättklädda i Scottland.

Morgon- och förmiddagsbilder.

Det gröna är land vid lågvatten men nu kan vi glida in. Som lägst 1.6 m nära varvet, enligt ekolodet. Vi verkar ha lite marginal till det djupet (Panta går 1.65 djupt)…

Det tar 10 minuter/bild. Bara lite info. Vi är på land hängande i en konstig storvagn som vi gled in i ute på 1.9 meters djup.

Blev hissade några dm. Därefter vänta på att vattnet ska sjunka (4h) och en dragmaskin tar hela ekipaget till land.

Hänger i vagnen i natt. Jag upptäckte att en av de tre skruvar som håller rodret kvar i båten, saknas. Hittade den inte. Mycket allvarligt.

Dessutom verkar själva roderbladet sitta en liten aning löst kring axeln. Inte alls bra, kräver helt nytt roder. Leveranstid 6-7 veckor + semester och frakt. Men i morgon kollar vi allt noga och ser vad som är stort fel och vad som är mindre stort.

Vi får ta det därifrån och se vad som kan fixas och om något kan vänta. Stora frågan är ju om vi överhuvudtaget kan segla vidare (läs hem).

Hälsningar från ”landkrabborna”…

… men avståndet till lovartstranden är mycket kortare än i Portree, vilket ger lägre vågor och behagligare tillvaro. Dessutom är det fina omgivningar med vacker, bergig natur runtomkring oss. Om ni zoomar in, kan ni skönja Duncraigs torn i den mörkare skogsdungen.

Idag har vi fått ytterligare information från rodertillverkaren Jefa. Bra info men även information som skapar fler frågetecken.

Dessutom har vi fått kontakt med Sirius Yachts. Senare idag ska de förhoppningsvis ge oss information/fakta som kan kasta några ljus över alla frågetecken.

Kan inte rucka axeln horisontellt. Verkar stum. Men då jag vred axeln, dunkar det… Något innanför (typ lagret mm) damasken eller något i själva rodret. Eller något annat…

Vågar inte ta bort damasken innan vi är på land. Vi tas upp vid 12-tiden i morgon. Dit vi ska, ligger 2 meter ÖVER vattenytan just nu men vi ska pricka högvattnet och ha några dm till godo… Bara det gör ju ont i magen…

Pyspunkan på Rorsmans cykel är numera ett minne blott😊. Läskigt med en smutsig cykel inomhus med vita möbler…

Vi mumsade i oss tre kantarellsmörgåsar igår och idag två. Gott.

Lite trög internet (tar 4 minuter/bild) men i övrigt bra att ha tillgång till ”omvärlden”.

Det har regnat hela dagen, med endast korta uppehåll. Hela livet känns som en måndagsmorgon… suck…

Nu ska gitarristen ombord sjunga och spela. Det är rena medicinen, även om det blir ”out of tune”.

Hälsningar från Panta Rhei i grå omgivning…

Släppte vår tjocka tross som Panta Rhei klamrat sig fast i under tre ”skakiga” dygn.

Avfärd 05:45 med lagom vind, lagom med segel, lagom trötta, ja lagom med det mesta. Morgonen var vacker med sitt lugna väsen.

Åkte först in till bryggan och lämnade soporna som samlats under vår ofrivilliga karantän. Lågvatten.

Tidvattnet börjar fylla, vilket innebär medström för vår färd. Plockar upp Kibben.

Tar det lugnt med enbart genuan utrullad.

Bakom några frodigt gröna kullar ska vi ankra upp efter 23 M.

Tar en gul gästboj. Många båtar, men de flesta verkar vara hemmahörande här. Vi ligger på en bra plats, även om det är en bit att ro in.

Det lilla samhället är fint och lite gulligt. En fin strandnära gata.

Då vi anlände sken solen och naturligtvis blir allt så mycket mysigare. Speciellt med tanke på att temperaturen stigit till 16 grader.

Efter två dygns stillasittande, var vi i stort behov av att sträcka på benen. Vandrar runt på de flesta gator och tar en avstickare till en utsiktspunkt. Vi kom inseglandes denna väg och mötte våra norska vänner i Mana. De var på väg söderut och nyttjade tidvattnets södergående ström. Många av de närmaste bergstopparna är kring 700 m höga.

Vidare till Duncraig castle. Lång extra promenad men vi belönades med att hitta drygt en liter kantareller. Fint slott med en gräsmatta som även de bästa golfklubbarna skulle avundas…

Passerade enstaka stora träd.

Bra med dubbla kölar vid lågvatten.

Efter mer än tre timmars vandrande, stannade vi till vid ett ”vattenhål”. Notera den lilla kantarellen. Dagens positiva överraskning.

Stora ytor som kommer fram vid lågvatten.

Nästan overkligt lugnt efter alla blåsiga dygn. Det är så skönt och rofyllt i denna vindstilla värld.

Passar på att dyka för ytterligare en kontroll av rodret. Det ser ut som det ska. Inget har glidit nedåt. Förvirringen kvarstår…

I morgon ska det regna över 20 mm. Därav dagens extra långa vandring. Blir troligtvis ännu en blöt dag att ta sig genom.

På måndag får vi reda på när vi kan komma till varvet. En timmes färd och högvattnet måste vara rätt, för att vi ska kunna komma till lyften.

Hälsningar från sommarglada Panta Rhei…

Den värsta vinden hemsökte oss på sena eftermiddagen. Rattens lås, orkade inte hålla fast rodret. Se där, ännu en punkt att sätta på to-do-listan. Det svängde och gungade alltför mycket… Klonk, klonk… och åtdragning av låset 30 gånger… men till vilken nytta.

Vi såg grannbåten ta sig iland i storvågorna. Men på tillbakavägen var det tufft för dem. Troligtvis yngre muskelknuttar… med bra balans. Inte lätt att äntra en gummijolle i rådande väder…

Men Rorsman, som igår hade en yttemperatur efter dyket, på 12 grader , tyckte det var skönt att spola av sig i ljummet, färskvatten på badplattformen. Visserligen onödigt blåsig plats men helt ok. Döm om min och möjligen Kibbens egen förvåning, där hon stod redo att duscha på akterplatformen, då platsen blev ledig…

Tredje dagen på boj i vindar över 11 m/s i medelvind. Vindbyarna hade vi inte önskat oss… Har sett vattnet släppa från ytan då de värsta vindbyarna svepte förbi. Säkert mellan 18-20 m/s.

Det blev ingen resa till hamnen idag, Vi gnider vidare på våra ”babianrumpor” och fixade en helt utsökt middag ombord.

Men i morgon går livet vidare..,

Hälsningar från blåshålet…

Hårda vindbyar och gunget gav inte riktig ro i sinnet under natten. Morgonen kom som en befriare med ljus och aktivitet. Bara genom att stiga upp och sysselsätta sig med något, var lugnande.

Vinden ska öka under dagen och det känns inte helt bekvämt att ta jollen till sta’n. Vill vara ombord ifall något skulle hända med förtöjningen. Bara sitta standby, medan Panta Rhei svingar sig 90 grader till styrbord, för att därefter kasta sig tillbaks och fortsätta 90 grader åt babord. I blåsigt gungande.

Vid högvatten har vi 2.5 km till stranden. Vågorna hinner växa sig stora på den sträckan. Under lågvatten endast 700 meter, vilket naturligtvis ger lägre vågor. Just nu har vi 4 meter tidvattenskillnad.

Solen tittar fram lite då och då. Glädjande att solcellerna toppar 12.5 A under korta stunder. Dags att fika… länge… ännu längre…

Blir mycket informationssökning på internet gällande roderfakta. Vi har hyfsat bra 5G uppkoppling även vid bojen.

Om vinden bedarrar innan kvällen, tar vi oss in för promenad, soptömning och eventuellt en middag.

Ombord har vi, jämfört med de andra ”källarbåtarna” runt oss, utsikt genom fönstren hela tiden. Vi behöver inte ens vrida på våra huvuden för att se oss omkring. Snurrar, det gör Panta Rhei så gärna… och gungar…

Lyssnade på ”Ring så spelar vi” och fick hemlängtan.

Resultatet av allt sittande blir ju känslan av ”babianrumpa”.

Tidigt i morgon tar vi oss försiktigt vidare och anpassar avgången till medströmmen i sunden vi har att passera.

Hälsningar från besättningen med ömma …

Det blåser tillräckligt hårt redan idag, men först i morgon kommer ”finalvindarna”. Regnet kommer farande i en hiskelig fart och avsaltar allt som finns på båten, vilket i och för sig är bra, men tråkigt. En typisk innesittardag i gunget…

Idag hade vi en kortare mailkonversation med Jefa och dessutom kontaktat vårt försäkringsbolag. Där har processen nu startat. Bra så…

Dessutom, glädjande nog, fått tag på enda varvet i närheten, som kan ta upp lilla Panta på land. Det är 25 nm dit. Yes, nu har vi en plan.

Men först ska vi rida ut kulingen på denna boj i morgon. På söndag ska vi släppa det grova, trygga repet och ta oss närmare varvet. Men inte ända fram. Kanske kan varvet lyfta oss på tisdag eller onsdag.

Nu försvinner landskapet i dis och regn…

Rorsman tog en ålning med hasning in bakom motorn och kände på nedre axellagringen. Går inte att dra sidledes, men då jag vrider på axeln, klonkar det rejält. Hmm…

Försöker få tiden att gå. Inte ofta man har tid i överflöd till att göra, ingenting. Men som svaret på våra böner kom en norsk Bavaria svepande förbi, visserligen fort och på onödigt nära håll, och skulle fånga en boj.

Det blev början på en 45-minuters, ska väl inte kalla det underhållning, förevisning hur knepigt det kan vara…

Som så många båtägare i denna väderlek var kalechen (sittbrunnstältet) uppe. Rorsman kurande längst bak i sittbrunnen och försökte se framåt genom sprayhoodens plastfönster, som är regnvåta på utsidan och immiga på insidan.

Efter en böjd och tappad båtshake och kanske några väl valda ord ombord, var de slutligen fast i sin 30 mm tross. Båtshaken hämtades med jollen. Nu kan både vi och de, slappna av…🙂.

Men vad ska vi hitta på nu? Får satsa stort på en fin middag, det är ju fredag.

En trevlig sak är att våra solceller klarar hålla igång både kyl och frys, samt laddning av våra små enheter i detta väder…😊.

Hälsningar från Panta Rhei med oceaner av tid…