Svajankring vid playan…

Puerto de Viveiro – playan utanför Rian (flodmynningen), 1 nm

En peppande nyhet för gubbar över 70. Det går att sova över sju timmar i sträck, vilket Rorsman lyckades med i natt. Torr som fnöske naturligtvis, men ändå… Pigg som en mört på morgonen… Vaknade till och med innan Kibben, vilket är sällsynt.

Efter några tunna regndroppar på morgonen är det dags att hitta gamla sta`n. Endast 17 grader i luften. Det ger helt klart snabbare och piggare promenad.

Nu har vi gått någon kilometer längs floden, Ria de Viveiro. Stora hus kantar stranden.

Här har vi kommit in i gamla sta`n, men den var både grå, lite trist och öde på morgonen. Många små affärer på båda sidor av gatan. Således en levande del av staden.

En annorlunda del av staden.

Åter hemma och dags för ännu en tvätt på sta`n samt avfrostning av kylen (första gången på tre månader). Rorsman besökte en Volvo Pentaverkstad och hade hur kul som helst med Google translate och den icke engelsktalande experten bakom disken. Tack Google Translate. Besöket blev bra men delarna vi söker är lika sällsynta som en snöboll i Sahara…

Dags att besöka en mataffär innan nästa promenad.

Tidig eftermiddag och ännu en sväng in till gamla sta`n. Nu, när solen sken upp delar av fasaderna och folk fyllde de smala gränderna, var det som att komma till en ny stad.

Naturligtvis poppade restaurangerna upp och även flyttat ut bord och stolar i de smala gränderna. En ägare ville så gärna att vi skulle få plats och fixade ytterligare en tunna (som fick agera bord) längst bort i gränden.

Rorsman: Calamares (bläckfiskarmar). Kibben: Squids (små bläckfiskar). Tillbehör: Padro`n (grillad paprika). Det framgick inte på menyn om det medföljer annat, tex pommes, vilket det gjorde i detta fallet. Hur ska vi veta… Gott var det i alla fall, och plenty.

Så här dags var vi färdiga med Viveiro och tog oss ur floden och ankrade vid den stora beachen. Det är 22 grader i havet, vilket gav Rorsman möjlighet att dyka och putsa propellern, samt kolla offeranoderna på drevet.

Beväxningen på skrovet är måttlig tack vare alla fiskar i hamnarna som gärna tar en bit av de alger som täcker undervattensdelen. Samtidigt som de råkar gnugga sig mot skrovet och därmed får bort ytterligare lite, lite alger…

Vi ansluter Panta till 230 V endast när vi lagar mat (sparar gasol) och minimerar samtidigt problemen med galvaniska strömmar på drevet.

Det är befriande skönt att ligga på svaj och känna sig oberoende. Långt till närmaste granne ger oss en egen sfär där vi kan bada och vara oss själva, i samma stass som när vi föddes…

Atlantdyningen når inte hit för tillfället och allt känns bra. Riktigt bra…

Solen är uppe från 07:21 till 21:51, vilket inte ger någon känsla av höst över huvud taget. Värmen förstärker förstås den känslan. Återstår att se när det är dags att segla vidare, strandnära. Mycket strandnära…

Hälsningar från lugnet vid Rian…