Cherbourg…

Fecamp – Cherbourg, 83 nm

Söndag kväll. Aktiverar oss med att preppa båten inför nattseglingen. En bild på hur brant landgången är vid lågvatten. Att ta sig iland, ger bra träning. Vid nästa högvatten, midnatt, glider vi ut och får under de första fem timmarna fin medström.

Kibben tog en kvällspromenad och kom hem med nedanstående bild. Landskapet är annorlunda mot hemma och betagande.

Ballongsälen gav vi till den lilla gasten (~1-2 år) i den nederländska båten ”Spindrift”. Nu när kvällen övergått till natt, ser vi att de ballonger vi har kvar, har belysning inuti… fräckt…

En timme kvar… Nedräkningen har börjat.

Måndag.

Svårt att se bortom dessa bländande ljus. Tittar ut mot havet och det är alldeles svart. Dimrar ned belysningen på samtliga instrument. Motor första timmen, men därefter glädjande nog läns mot waypointen. Svårt att styra när man inte ser något. Ser på vindinstrumentet och styr efter den, men det blir vingligt. Det enda man ser på vattenytan är någon sovande sula eller vilande trut. Endast vita objekt syns.

Vinden ökar allteftersom timmarna tickar iväg. Bra fart. Code 0:an står bättre än genuan och smäller lägre när den återfylls efter kollaps. Det börjar gunga mer och mer. Full koncentration i nattsvart omgivning.

Vi har sällskap av två nederländska båtar och håller kontakten via VHF-radion. Spindrift och Taro. Bägge större än Panta Rhei.

På natten är det svårt att hålla ögonen öppna. Rorsman måste stå och styra. Dels för att hinna parera och dels för att inte nicka till. Ögonen går många gånger i kors… Plattläns och 7-11 m/s. Får inte gippa av misstag. Satte en preventergaj från bomnocken till fören och livet blev lugnare, gällande gippfara. Man kryper framme på fördäck, jag lovar…

På förmiddagen pep vinden i med 9-12 m/s och koncentrationen var 100%. Tröttande på redan trötta besättningsmedlemmar. Rorsman sov en halvtimme, Kibben något mer. Nu är vi hur mosiga som helst.

Vi hade tur som tog ned Coden i nästan vindstilla och sommarvärme. Rullade ut genuan för sista biten men efter fem minuter vände vinden och tryckte på med 10 m/s. Focken fick ta oss de sista sju nm i hamn. På med varma kläder igen… Flytoverallen är nödvändig på natten eftersom vattentemperaturen endast är 13 grader.

Det var ett lemmeltåg av segelbåtar som skulle i hamn. Samtliga hade troligtvis väntat på ett väderfönster med rätt vindar. Och samtliga startar samtidigt, enligt tidvattnets ”turlista”.

I det trånga hamninloppet kom ett fraktfartyg och ville ha plats. Vi visste inte vart den skulle och höll undan så mycket som seglandet tillät. Det gillade den inte och lät mistluren tala sitt enkla men fullt förståeliga språk… Vi var två båtar som skingrades som en kärnklyvning i Berns höghastighetsaccelerator… Störst går först sade vi men hade svårt att höra, på grund av lock i öronen…

Hamnen är stor.

På morgonen vid femtiden, precis när Rorsman tagit sin korta vila, ropade ”Karina” upp oss på VHF:ens kanal 16 (nödkanalen och den man tar kontakt på, man har skyldighet att lyssna på kanal 16 när man färdas). Flera gånger hörde vi Panta Rhei och ”Karina” ville ha kontakt. Det tog lång tid för Rorsman att fatta galoppen och svara (groggy av sömnbrist). Men slutligen etablerades kontakten och vi ombads att ändra vår kurs omgående… (med andra ord, flytta på er för he___te).

Det visade sig vara en jättefiskebåt med 500 meter nät bakom sig och hade därför svårt att hålla undan…

Det kraftiga gungandet sitter kvar i hjärnbarken när vi stapplar upp för landgången. Skönt att slippa gunget IRL (in real life). Två nätter för 90 Euro betalar vi gärna för en stilla hamn och stabil brygga. Fast nu tog jag nog till en liten lögn…

Det hummar i skallen och sängen lockar, men vi ska i alla fall försöka hålla ut till klockan 19…

Hälsningar från de tröttas gemenskap…