Dunkerque… andra dagen… av…?…

Den som uppfann sovmorgonen, bör adlas. Vi hör mjuka regndroppar falla på däck. Det har en lugnande effekt en morgon som denna. Vi ska ingenstans…

Fast någon gång måste vi börja. Att göra någonting. Som till exempel gå till servicehuset. På vägen dit såg vi ett konstverk av ostron. Några timmar senare var de borta (högvatten). Tidvattnet är ungefär 4 meter.

Efter frukosten, iväg mot tisdagsmarknaden. Där fanns mycket att beskåda och ett antal saker vi tänkte köpa. Bland annat crevettes. Eftersom endast pengar eller checkar gällde gick vi omkring och suktade. Glömde nämligen plånboken med Euro i båten. Borde redan ha fattat att vi lämnat Sverige…

Lämpligt nog fanns en ATM-apparat alldeles i närheten (inte någon slump). Vi gjorde en attack på den men fixade inte få ut pengar… Denna dag kan bli en dag att skratta åt, långt senare. Men just nu håller vi tyst. De håller en marknad även i morgon. Lite närmare centrum och då har vi fickorna fyllda med Euro.

Det blev en längre promenad i sta`n. Bland annat fikade vi på ett litet kafé. Croissanten som Kibben köpte var stor som en rugbyboll, men vägde knappt fyra gram… Hur gör de?

Några bilder från ”musikpuben” igår. Dave spelar på sin resegitarr medan Michael, som var duktig på sång sitter längre bak. Lead singer, den tyska tanten från den fina träbåten. Namn, okänt.

Här i Dunkerque har de gratisbussar som avgår var tionde minut. En mycket bra idé. I morgon ska vi åka till en affär längre bort, för att köpa en rakapparat åt Rorsman. Mer om det snart.

Hur var det nu med den inflyttade VHF:en? Jo, när vi lämnade Trosa tog vi med en handhållen reserv-VHF, ifall vår nyare ICOM (handhållen) skulle krångla. Reserven ingick i köpet av Panta. En handhållen VHF är nästan ett måste, som vi seglar just nu.

Efter ett antal dagar skulle vår ICOM laddas, vilket skulle bli svårt, då vi insåg att laddaren till den låg hemma… en liten suck… Nåväl, vi har ju en i reserv som fungerade. Det gick fint några dagar tills batteriet på den skulle laddas. På med laddning. Men den gamla ”häcken” vägrade ta emot nya friska elektroner. Batteriet hade gett upp. Nu blev det en större suck…

Var skulle vi hitta en laddare till vår ICOM eller ett nytt batteri till den andra. Och hur lång leveranstid? Det hela slutade med att vi köpte en ny ICOM. Liten och dyr, fast vi fick nästan 30 % rabatt. En leksak…?

Som lök på laxen eller grädde på moset, fast i negativ betydelse. Rorsman glömde laddsladden till rakapparaten hemma… trippelsuck… Därav en längre bussresa i morgon. Blir troligtvis en helt ny apparat.

Dunkerque slukar gladeligen en hel månadspension. Det finns säkert något enkelt sätt att träna minnet på, men kommer bara inte ihåg hur…

I övrigt mår vi bra i en välskött hamn, men som nu gungar och rycker lite extra eftersom vågorna hittar in. Speciellt vid högvatten.

En internationell skara seglare ligger här och inväntar bättre väderförhållanden.

Greetings from the english speaking crew on Panta Rhei…

(Det amerikanska umgänget har gett oss en dos i amerikansk engelska…)