Hanö, en pärla i dess bukt…

Karlskrona – Hanö, 32 nm

Morgonen mötte upp med solglimtar mellan ulliga moln. Morgonpromenaden, i friska 8 grader, tog oss runt på en slinga som turistbyrån satt på kartan.

Det finns områden med äldre bebyggelse på flera håll. Dessutom många stora pampiga byggnader som gav en viss tyngd åt stadens historiska arv. Här märks den militära närvaron och upprustningen tydligt.

Skulpturen på Rosenbom finns vid Amiralitetskyrkan (bilden till vänster). Enligt prästen vi talade med ska den flyttas en bit upp på gräsmattan. Orsaken är den ökade militära trafiken, som går väldigt nära skulpturen. Denna skulptur är endast 70 år, Originalet finns inne i kyrkan (bilden till höger).

Interiör från Amiralitetskyrkan. Prästen gav oss en fin historisk tillbakablick gällande denna stora träbyggnad. Alla är välkomna till denna kyrka, även djävulen… Orsaken är att den som målat taket, ritat in en liten figur föreställande den onde, högt uppe i taket… Enligt en sägen, var det en protest från målaren som tyckte han fick för dåligt betalt…

Lämnar denna fina gästhamn och tar oss till en trilskande toasug. Vi var troligen första båten i år… Suck… Mycket strul. Där på bryggan trampade Rorsman in en grov fiskekrok i sulan. Tursamt nog trängde den inte helt igenom. På våra morgonpromenader i Trosa har vi nog räddat många hundtassar, genom att plocka upp efter slarviga fiskare…

En bit söder om staden seglar vi förbi den gamla stenbyggnaden Godnatt. Tidigare förvaring av krut

Efter trögt kryssande mot vågorna var det en fröjd att vända sidan mot vinden och uppnå marschfart, samt sikta rakt mot målet. Satt i salongen mesta tiden. Lite skumpigt förstås men vi får se till att ”sjöbenen” hittar in i ryggmärgen.

Hanö tog emot oss med sol och hyfsad temperatur. Många båtar i hamnen. Bland annat Freja, som vi träffat i Norge vid några tillfällen. Hon ligger framför oss, Discovery 55.

Kvällspromenaden gick till Bönsäcken i norr. Utsticket (strandsporre) i havet ändrar form allt efter stormar och strömmar. Stenarna är mycket välslipade.

Drakamärket, svagt synlig på berget som två bågar, kom enligt sägen till genom att en drake blev så förblindad av det första fyrljuset på ön, att den flög vilse och störtade här… Oavsett vad man tror, ger sökandet efter dessa märken, anledning till långa promenader i vacker miljö.

Ön är otroligt fin på den västra sidan i kvällssolen. På denna bild, dock enbart stenar. Inget berg eller gräs.

En fin dag. Tyvärr verkar vinden jobba mot oss och hur vi gör i morgon, står att läsa i stjärnorna. Stora vågor dundrar mot piren och Panta Rhei rycker i sina förtöjningar. Drygt 11 m/s inger respekt…

Hälsningar från Hanöbuktens pärla…