Puerto de Luarca…

Puerto de Cudillero – Puerto de Luarca, 19 nm

Först en glad nyhet. Jag lyckades ta en konversation med WordPress AI (snabba svar minsann) och den kom med information som inte fanns att se när jag grävde bland deras sidor. Det innebär att jag kan fortsätta med samma webbadress (bra för våra 450 återstående visitkort) och utöka med 7 nya Gb. Till endast dubbla priset mot idag. Voilà, som vi sade i Frankrike…

Igår kväll kom en motorbåt in med 12 fina bonitos. Det var säkert en stor fångst, för många snubbar samlades och tog bilder mm. Därefter kapade de huvudena på dem och kastade dessa i havet. Tänk så mycket soppa man skulle kunna koka på bara ett huvud… En tanke slog oss. Om bonitos finns någonstans i närheten, kan ju även orcas följa dem… Drömmarna under natten handlade dock om mer angenäma saker…

En kortare morgonpromenad innan det blir dags att ta oss ut på det stilla hav som gäller även idag. Mulet, andra dagen i följd, men inget av det utlovade regnet. Inte än i alla fall. Inloppet till hamnen går runt den beväxta klippan.

När Kibben körde ut ur hamnen, tog hon det lugnt. Ville verkligen se och uppleva det vi glider igenom. Det var rätt beslut att stanna här. Grym hamn, grym stad grymt inlopp…

Klipporna har ofta hål.

Två snubbar i en pytteliten båt, visade stolt upp en fångad bläckfisk.

Rullade ut genuan trots att den böljade fram och tillbaks och kändes tom på luft. Men även med detta lilla tillskott, kunde vi sänka motorvarvtalet med 300 rpm och hålla samma fart. Vinden från sidan, 2-3 m/s.

Kyrka och fyr i samklang. Bakom piren till höger ska vi ta en boj. Lite knepigt…

Efter att ha lyckats förtöja, för oss på ett helt nytt sätt, tar vi en pilsner. Äntligen fredag… Snart ska vi ta oss uppför stegen. Det är lugnt i hamnen.

Lågvatten betyder många höjdmeter. Blir kortare när vi återkommer om några timmar.

Lägger oss en bit ut från kajen för att slippa tänka på värsta lågvattnet. Det är nästan 3 meters skillnad.

Som vanligt vandrar vi runt i staden. En större stad än den riktigt mysiga Cudillero, som vi besökte igår..

Fin ide`…

Förstår nu varför hamnvärden inte gav oss tillåtelse att komma in i den inre hamnbassängen.

Åter igen hamnade vi på en restaurang. Languster och calamares, goda som det sig bör. Har lärt oss att tacka nej till pane, bröd. Det får vi tillräckligt av ombord. Efter middagen fortsatt promenad. Upp mot höjderna. Såg från höjden att badande ungdomar utnyttjade vår jolle för att ta sig upp ur vattnet och till stegen. På väg ned igen såg vi att ungdomarna även utnyttjade vår badplattform på Panta Rhei.

Vår dörr till salongen stod öppen för vädring, men inte ett endaste blött fotspår syntes på durken i sittbrunnen. Kändes naturligtvis bra att ungdomarna bara hade kul… När vi närmade oss båten, redan på håll, fanns inga ”badgäster” i närheten. De hade koll på gubben och tanten…

Kanske inte den mest inspirerande bilden att avsluta med. På höjden fanns denna kyrkogård.

När vi åter skulle kliva in i jollen, var det högvatten. Vilket innebär att vågorna från havet lättare letar sig in i hamnen. Det gällde i högsta grad även nu. Svårt att kliva ombord på en gummibåt som hoppar/glider och rullar. Panta Rhei svingade ordentligt och gav oss en utmaning till, att torrskodda ta oss ombord…

I morgon kan vi troligen segla med fart och ta oss en lite längre sträcka. Ögonen klistrade mot havsytan och horisonten, på jakt efter något vi inte vill se…

-”What about a nice cup of tea?” -” Oh, that would be lovely”. Som engelsmännen skulle uttrycka sig…

Hälsningar från en rejält rullande tillvaro…