A Coruña…

Ensedana de Mera – A Coruña, 3 nm

Lugn natt förutom stora svall under 10 minuter som fick några lådor i pentryt att öppna sig och föra oväsen. Missade att säkra dem i den lugna kvällen. Skärpning…

Morgondopp i havet har numera blivit rutin, om vi ligger på svaj. Skönt efteråt, om inte annat.

Castelo de Santo Anto’n vid inloppet.

Väljer hamnen som ligger i centrum. Fem stora kryssningsfartyg ligger inne. Såg tre norska och en svensk båt.

Efter inklareringen, promenad på sta`n. En storstad med en kvarts miljon invånare och mängder av turister. Guidade turer överallt. Fina hus längs water front.

Fönsterputsare saknar knappast arbetstillfällen…

Maria Pita, stadshuset.

En av många kyrkor…

… den kändes hemtrevlig.

… med många helgonskulpturer.

San Domingo hade de flyttat in innanför stadsmuren. Vilket jobb…

Gränderna och water fronten upplevde vi som lika gamla som gamla sta`n. Tyckte inte det var så stor skillnad. Muren och kyrkorna så klart, men inte resten av byggnaderna.

Värme och palmer, själva sinnebilden av södra Europa.

Endast 300 meter från hamnen låg en badplats. Tog ett dopp efter vår 8 kilometers promenad kors och tvärs i denna storstad full med folk. Lunch på en mysig liten ”sylta”. Tapas för första gången i Spanien. Gott och superbilligt.

Därefter cyklade vi ut mot fyren Hercules.

Hercules är Europas äldsta fungerande fyr, från 1000-talet. Naturligtvis intressant för många att besöka.

En bild från turistbyrån, därefter våra egna.

En 13 kilometer lång strandpromenad med cykelbanor och separat joggingbana på vissa sträckor, var en fröjd att utnyttja.

Milenniummonumentet är 46 meter hög och tillverkad i stål och bergskristaller. Fyren Hercules i fonden.

Fem playor runt om och i staden.

Efter 15 kilometer på cykelsadeln laddade vi för solförmörkelsen. På väg hem var det folk överallt på gator och kajkanter. Många för att uppleva solen försvinna. Men det verkade vara en fotbollsmatch på gång, med otaliga blåvita supportrar överallt. Gick knappt att cykla.

Vi hade tur att en lätt dimma/tunna moln täckte himlen. Det var lätt att se solförmörkelsen.

Den var total och först då man inte såg det minsta av solen blev det nästan kusligt mörkt. En sällsam och fin upplevelse.

Hälsningar från en fin storstad