Etel…

Port Louis – Etel, 11 nm

Kan det vara så enkelt: Om man har svårt att sova, vilket många människor lider av, då nattseglar man (segla innebär ju inte att man endast är vaken, utan också ofta aktivt parerar båtens rörelser = motion). Eller upplever en orolig natt för ankare. För efter sådana tillfällen blir sömnen den följande natten, både djup och lång…

Nej, så enkelt är det inte om sömnsvårigheterna sitter i huvudet, men på våra tillfälliga sömnbrister fungerar det… Vad jag egentligen vill säga är, vi sov bra i natt.

Solen lyser över staden från en blå himmel. Temperaturen var endast 13.5 grader i morse. Solen är frälsaren i dessa stunder. En kort morgonpromenad till boulangeriet. Rorsman höll de två varma baguetterna kärleksfullt i händerna (de både doftade gott och värmde svala fingrar).

Eftersom vi skulle lämna hamnen först vid 13-tiden, hade vi oceaner av tid för en morgonpromenad. Några snubbar grävde efter mask och småkräftor, för bete vid fiske.

Lite udda syn för oss som normalt seglar i Östersjön.

Notre Dame i Port Louise.

Seglar ut tidig eftermiddag och möter några som är lite snabbare än Panta… den gör 19.7 knop just där… Det blåser 6 m/s.

Efter att noggrant läst om infarten till Etel, ropade vi upp hamnen. Vi var osäkra på om djupet på 0.6 meter skulle räcka för oss, trots halvvägs upp till flod. Det var dyningen som rullade in, som vi var oroliga för… Vågorna kan bli helt överdj—-iga när de passerar den grunda tröskeln.

Hamnkillen instruerade oss hur vi skulle segla och allt gick smidigt. Väl inne i floddeltat ökade farten med 1.5 knop. Tidvattenvågen gav oss skjuts.

Det gäller att sikta rätt eftersom vattnet forsar i sin egen riktning… Inte slappna av.

Vi blev anvisade en plats bland de stora båtarna (hybris 2 för Panta) och fick dessutom ”pole position”. En tilläggning i 1.5 knops ström…

Hus med restauranger vid hamnen och ett fint hus längre in i detta lilla samhälle. Vi fattade tycke även för denna plats.

Färgglada hus och kyrkan.

Även om texten i Reeds Nautical Almanac, var på engelska, var det svårt att förstå semaforens tecken. Här på franska. Semaforen stod ute vid flodmynningen. Men vi hade ju lotshjälp via VHF och två snubbar mötte senare upp i en gummibåt för att ta emot på bryggan.

Kvällspromenad till den konstgjorda saltvattendammen nära hamnen. De kollar vattenkvaliteten hela tiden och byter ut vattnet endast två gånger per år. Dammväggen till höger i bild.

Vi måste lämna hamnen vid någorlunda högvatten i morgon, men planerar hinna både till boulangeriet, fiskförsäljningen och marknaden.

Hälsningar från ett floddelta i Bretagne…