Puerto de Cruz…

Puerto de Caraminal – Puerto de Cruz, 3 nm

Vaknar i gryningen av att vi gungar en hel del. Vinden hörs tydligt i riggen och genom den öppna takluckan hör vi även vågornas fräsande. Friska vindbyar på 7-10 m/s ser till att Panta kastar sig från sida till sida, där hon är fjättrad till botten via den hårt sträckta ankarkättingen.

-” Här blir inte alls någon ro för frukost” sade Rorsman och med de orden hängande i luften, började vi arbetet med att lätta ankar och flytta till en bättre plats. Vilket skulle visa sig bli lite klurigare än vanligt. Det är knepigt när vind och vågor vill styra och ställa Panta i alla möjliga riktningar.

Kibben, som är bra på multitasking, hanterade styrning, gasreglaget, ankarkättingen och bogpropellern simultant från sin position i sittbrunnen (hur gör man fyra saker samtidigt när man endast har två händer?). Medan Rorsman stod på knä på bogsprötet och dirigerade via våra intercom-hörlurar..

Sakta men säkert lyckades vi komma närmare och närmare ankaret, tills allt tog stopp. Tvärstopp! Ankaret satt stenhårt och krafterna på ankarklyset blev stora när vågorna ville lyfta båten men ankarkättingen var stum. Nu fick Kibben använda sina multi-funktioner fullt ut i enlighet med Rorsmans instruktioner 10 meter längre fram, på ett gungande förskepp.

Vi lyckades sakta men säkert få upp ankaret till ytan och såg att det satt fast i en tross med rester av en rutten stock. Nu kunde Rorsman börja lösgöra problemet och en ”splash” senare var vi fria… pust.

För motor tog vi oss mot en lä playa i lovart. Droppade ankare och gick in för en välbehövlig frukost. Den fuktiga luften övergick i yr… och både vind och vågor var ett minne blott…

Nära till stranden och dags för en promenad. De Cruz är ett mindre samhälle och vi har nära till naturen.

Vy över en av ostronodlingarna.

Dörrhålet kvar på ett raserat hus…

Många blommor har intensiva färger.

Även många av husen har starka färger.

Hotell vid stranden.

Dessa horreos, användes för att torka och förvara spannmål mm. Tidigare har vi sett dem byggda i trä men här i byn, flera i sten.

Åter till Panta för en lättare lunch. Därefter rostputsning. Det tar inte lång tid för salt och sol att angripa allt det rostfria materialet ombord. ”The never ending story”…

Åter iland för motionens skull. Går längs den långa playan och därefter förbi en camp för segelträning. Det är varmt, mycket varmt.

Mängder av sniglar som verkar förtjusta i fänkål. Det enda som var lockande grönt i det torra gräset.

Gick vidare längs kusten och fann svalka i den svaga brisen.

Valde ett eget spår för balansträningen.

Även middagen intogs ombord. Ville inte vänta till 20:00 då vår tänkta restaurang skulle öppna för mat.

Förutom morgonen, var det en lugn dag i Ria de Aurora. Vi fick vi ihop 7 km promenad idag.

Hälsningar från playan… (som vi använder som jolleramp…)