Vigo, Real Club Náutico…

Porto Pedras Negras – Vigo, 20 nm

Sval morgon och rejält svalt i vattnet. Morgondoppet inställt. Även den utlovade vinden inställd… men vi ställer inte in färden till Vigo. Tvärtom. Upp med ankaret direkt efter frukost. Ut på den spegelblanka, något atlantböljande dyningen. Lämnar Illa de Ons om styrbord. En av få skyddande barriärer mot det stora blå i denna Ria. Rian som är den största av de tre här.

Motor, motor, motor… Här kommer vi innanför de skyddande öarna till Ria de Vigo. Motor, motor, motor… Helt fantastiskt att dessa Rior har öar som till viss del fungerar som vågbrytare…

Även om atlantdyningen knappt stör oss, har den energi nog att dundra mot klipporna i dödskampen. Några meter höga stänk. Vågorna är låga men långa och innehåller mycket energi.

Vi valde Real Club Nautico för närhet till centrum. Det finns annars många marinor att välja mellan. Klubbhuset, byggt 1906 var elegant med både bar, restaurang, stort bibliotek mm.

Dessutom gratis tillgång till simhall och gym, men inte under helgerna. Vi klämde in Panta mellan två biffiga motorbåtar och fick en egen sfär, eftersom de inte var bebodda.

Plockade snabbt ihop tvätten och tog oss till en lavadero. Stora, fina maskiner fixade tvätten snabbt, bara man matade in pengar.

Staden slog oss med häpnad med dess stora, fria ytor och gamla, mycket stora hus. Helt oförberedda på allt detta efter ett dygn på svaj, ramlade våra hakor ned en bit… En stad på en sluttning.

Stora ytor och även breda gator runt omkring. Enorma fria ytor i de centrala delarna.

Kyrkan var öppen.

Efter att Panta fått diesel och vår tvätt var torr, var det dags för en lite senare lördagsmiddag. De sparade medlen från friankringen brände i fickan.

Calamares och avokadosallad delades broderligt. En flaska Cava lyxade till helgens meny. Gott och lagom…

En välskött marina som är bemannad dygnet runt. Kostar 450 SEK/ dygn. Ungefär som det brukar. Synd att gymmet mm är stängt på helgerna…

Efter middagen satt vi på torget och lyssnade på en gitarrist som var hur bra som helst. Wow… att vissa har den gåvan.

Kvällen avslutades med att Rorsman satt i sittbrunnen med sin gitarr och klämde iväg några låtar. Mörkret föll och Rorsmans dåliga mörkersyn fick ett avslut på både sång och spel.

Hälsningar från en mycket fin stad…