Coll, har vi det…?…🤭

Frisk halvvind och rejäla atlantvågor tryckte iväg Panta Rhei mot ön Coll. Dessutom hade vi strömmen med oss. Lite väl jobbigt, men det gick fort.

Colls ”jollebrygga” består av denna trappa. Långa förtöjningstampar på jollarna gör att det går att flytta omkring dem och komma in till trappan. Tidvattnet är nu 1.8 m.

Fåren har bra bete. Får finns överallt.

Tar en fika på hotellet och laddar ner info för betalning av bojen vi förtöjde vid. Väntar på samtal för betalning.

Lågvattnet lämnar en 1 km torrlagd yta. Om några timmar är det vatten överallt.

Kyrkan är gammal, liten och eftersatt.

Vandrade vidare mot de stora fartygens brygga. En rostig påminnelse om vad folket har varit med om på dessa öar.

”Hebridean Princess”, en äldre och mindre lyxkryssare. Hade ett 40-tal passagerare och 47 besättningsmän. Lyxnivå på allt. Pratade med en gäst och hon himlade med ögonen då hon berättade om lyxen. Priset för denna niodagars kryssning, ville hon inte avslöja… Hennes örhängen och ringarna på fingrarna var nog ”äkta”…

Några solglimtar under dagen, vilket höjer humöret.

Efter middagen såg vi en snubbe stå och paddla sin gummibåt mot den friska vinden, men drev allt längre från sin egen båt. Hustrun kvar på segelbåten. Det där såg inte bra ut.

Drivande lyckades han få tag i en ankrad båt längre ned. Där stod han och pustade ut.

Inga andra jollar var på väg ut till sina båtar. Vi funderade på att sjösätta vår jolle, dock utan motor. Går knappt att ro mot rådande vind…

En segelbåt var på väg in mot hamnen och möjligen hade hustrun i båten med problemet, ropat på VHF.

Plötsligt kom en 45-fots segelbåt farande i 5 knop, rakt mot vår akter! De var på väg att assistera snubben i gummibåten och var troligtvis fokuserade på den.

Eftersom det blåser rejält, svingar båtarna hela tiden, och Panta är inget undantag. I sista stund hann segelbåten gira undan för vår ”svansviftande” Panta…!

Det knöt sig i Rorsmans mage… Kibben slapp se situationen.

Hälsningar från ”the lucky ones” på Panta…