Whalsay…

Söndag eftermiddag och kväll.
Bra drag då vinden tog i mellan 8-13 m/s. Vi hade tur som klarade höjda, och slapp kryssa. Focken jobbade hårt och fint. Likaså Kibben…

Lyckades fickparkera mellan två fisketrålare. Det var svårt att få tampar till kajen, eftersom både vind och ström motverkade våra insatser. Dessutom lågvatten och högt till kajkanten.

Kibben är bra på att klättra på däck, alltså inte bara båtdäck, utan grova, svarta lastbilsdäck. Därmed lyckades vi med vår förtöjning.

En reflektion vid middagsbordet: -”Vi kanske inte ska stanna på svåra platser”… Men detta visste vi ju inte innan vi anlände och detta var den enda lediga platsen och vi ville inte ut i blåsten igen.

Efter middagen, en promenad. Panta Rhei ligger vid den gula jättetrålaren.

År 2012 var denna ö, Isle of Noss, vårt första landmärke, då vi dundrade in mot Lerwick i natten. Speciell profil.

Två jättetrålare ligger vid kaj.

Skön promenad men i blåsigaste laget. På Out Skerries finns inga träd. Här på Whalsay hittade vi några runt enstaka hus…

Dörrarna på de offentliga hus vi besökt (väntrum, toaletter och kyrka) har kraftiga fjädrar för att stänga dem. Och alla öppnas inåt, av förståeliga skäl… Det blåser mest hela tiden…

Det känns att vi fortfarande har en liten sömnskuld kvar. Eller så är det kanske för att vi lever alltför aktivt för tillfället… Mycket blåst och gung…

Ska nog betala av lite på sömnskulden. God natt från blåsiga Whalsay.