Kirkwall…

Men först ett avsked… Fem dygn i Lerwick gav oss lite ”hemmakänsla”. Vi kände ju även till staden och omgivningarna från vårt tidigare besök 2012. Trevliga och hjälpsamma bofasta, och även båtgrannar. Det är inspirerande att tala engelska och försöka lära sig ett och annat nytt ord.

Dessutom har vi fått nya trevliga norska vänner i ”Mana” (SwedeStar 370).

Vaknar innan klockan. Solen har precis gått upp 04:15 och vi kastar loss direkt, innan frukost. Eftersom det inte blåser, tänker vi inta den under gång. Det skulle visa sig bli svårare än vi förväntat oss…

Lerwick visar sin finaste sida i denna arla morgonstund och nog tycker vi att stadens grå nyans har fått lite färg. I alla fall i våra hjärtan…

Ännu ett kryssningsfartyg på väg in med turister och pengar. Under vår tid såg vi fyra stycken, besöka staden. En viktig inkomstkälla…

Här ligger vi fortfarande i vågskydd av ön Bressay. Det går inte att fånga vågornas storlek på bild. Allt verkar så ”platt” och enkelt…

… men det är inte platt och framför allt inte enkelt i en liten båt… vågorna syns inte i bild…

Då vi kom ut på helt öppet vatten mötte vi ”kämpestor” dyning. En dyning som rullade in mot babords bog och gjorde livet ombord påfrestande. Tio timmar framåt fick vi bra ”träning” av samtliga muskler i kroppen…

Autopiloten styrde bra. Seglen kunde inte stå i gungandet. Frukosten tog sin tid att få till. Även att äta. JÖSSES vad det rullade!

Den utlovade vinden var klenare än prognostiserat och korta stunder hissade vi storseglet men fick ta ned det igen. Misshandel av segel att ha den uppe…

Fair Isle i diset. Det finns ett sextiotal bofasta på ön. Ett måste att besöka ifall man är i dessa farvatten. Det fick vi höra av samtliga vi mötte. Synd att missa men vår 100 M etapp gav oss inte ro att stanna till… Vi rullade vidare… med betoning på rulla… Ville i hamn innan en friskare västvind skulle komma. Enligt väderrapporteringen är det många svårbedömda lågtryck som försvårar våra planer framöver. Det vore förstås trevligt att ankra i en skyddad vik, om vädret inte vore så växlande och hårt.

Regnet hittade oss på kvällen och blev vår följeslagare resten av resan. Med regnet kom även lite mer vind. Här tas storseglet upp igen. Djup slör och mindre än 7 m/s gav hårda ryck i storseglet. Motorn fick gå samtliga 19 timmar, som färden tog.

Första sundet på Orkneyöarna gav oss en aning motström (vi anlände 30 minuter för sent). Men vi slapp dess fulla styrka på 2 knop. Dessbättre fick vi medström sista timmen och Pentan, som normalt tar oss fram i 5 knop, gav oss glädjesiffror kring 7.5-8 knop😊. Måste än en gång lovorda, speciellt iPadens enkla funktioner gällande position, snabbhet och tidvattenfakta. Paddan är vår reservplotter.

Halv tolv på natten, förtöjde vi bakom ”Mana”. De hade anlänt fyra timmar tidigare. Regnet fortsatte att skölja våra regnställ från saltkristaller, medan vi förtöjde och fendrade av ordentligt. Västanvinden skulle komma med frisk bris tidigt på morgonen. Och till sist… elkontakten! Tänk att få värme och kunna torka allt det blöta, enbart genom några koppartrådar från bryggan…

Morgonen i Kirkwall var fortsatt regnig men solen var på väg.

På denna ruin flyttade de 1877, muren några yard för att bredda vägen…

St Magnus Cathedral. Öppnar för oss turister på eftermiddagen.

Fina byggnader…

… som vi nu endast kan se resterna av.

Här är en utomhusbowlingbana på naturgräs. Superfin och slät yta.

Vi ligger längst in på 2.5 – 4.7 meters djup, beroende på tidvattnet. Skönt med flytbrygga. Hamnen är bra och hamnkaptenen tog inte betalt för första natten… bara en sådan sak gör ju att besöket börjar bra… Ska försöka köpa några liter diesel till vår hjälte för dagen, Pentan. Den lilla vita boden är hamnkuren, där vi checkade in och den ännu mindre gröna ”plastdunken” är dieselmacken.

I skrivande stund viner vinden i våra lazyjacks och korta regnskurar passerar och lämnar blöta spår efter sig. Hyfsat varmt är det och vi planerar nästa ”drag”, som är väderberoende. Ser tufft ut, men det är bara att ”sitta still i båten”… medan fendrarna får jobba dygnet runt…

Hela kroppen känns härligt begagnad efter överseglingen. Det finns tydligen över 600 muskler i människokroppen och vi har nog nyttjat de flesta, det senaste dygnet…

Tidig middag och därefter en soft afton denna blåsiga söndag.

Hälsar besättningen från Orkneyöarna, med 200 öar, varav ett 20-tal är bebodda av 20.000 invånare.