Buss eller bil…?

Fiskebåtarna har en hel del utrustning på stadskajen. Vissa av de båtar som ger sig ut, ser inte ut att ha fått någon yttre vård på flera år…

Valet mellan bussresor eller hyrbil föll till bilens fördel. Det kom vi fram till vid inspektionen av busstidtabellerna på turistbyrån. Emellertid fanns det ingen liten bil att hyra och följdaktligen sitter Rorsman nu och rattar en större modell av skåpbil.

Vid Callanish fanns några olika stensättningar, varav vi stannade till på de mindre. Har man sett en, har man sett alla, tyckte vi och trängde oss med nöd och näppe ut från den trånga parkeringen. Klumpig bil.

Landskapet var fint.

Black house, en liten samling stenhus där folk bodde till mitten av 1970-talet. De började renoveras 1991 och är nu en turistattraktion.

Ibland tog vi genvägar för att se mer ”vildmark”. Vägarna är smala och skåpbilen bred, vilket krävde stort fokus. Kibben agerade, förutom som kartläsare, även som vänstertrafikspåminnare. Det behövdes några gånger, ska ni veta…

På bilden är det hela vägen som används…

Vid norra spetsen av Isle of Lewis, ön vi är på, åt vi fish & chipsburgare. Port Ness ligger väldigt vackert. Solskenet ger vattnet en turkos nyans över sandbotten. Fin fin badstrand men vem badar i kallvatten? Den torrlagda hamnen närmast i bild.

Denna segelbåt måste ha hyfsat med högvatten för att komma ut. Nu står den fint på botten med sina två kölar.

Hamnen ligger bakom klipporna. Fin färg på vattnet.

Vidare till den yttersta udden på ön, Butt of Lewis. Denna plats är den blåsigaste fyrplatsen i hela Storbritannien.

Fina vidder. Det blåser kring 18 m/s i byarna. Kibben nästan flyger tillbaks i medvinden.

Att titta på upprört hav är fascinerande. Man kan till och med bli lite kaxig, då man står på torra land och vet att Panta Rhei ligger tryggt i sin fålla i Stornoway.