Blåst och gung…

Hårda vindbyar och gunget gav inte riktig ro i sinnet under natten. Morgonen kom som en befriare med ljus och aktivitet. Bara genom att stiga upp och sysselsätta sig med något, var lugnande.

Vinden ska öka under dagen och det känns inte helt bekvämt att ta jollen till sta’n. Vill vara ombord ifall något skulle hända med förtöjningen. Bara sitta standby, medan Panta Rhei svingar sig 90 grader till styrbord, för att därefter kasta sig tillbaks och fortsätta 90 grader åt babord. I blåsigt gungande.

Vid högvatten har vi 2.5 km till stranden. Vågorna hinner växa sig stora på den sträckan. Under lågvatten endast 700 meter, vilket naturligtvis ger lägre vågor. Just nu har vi 4 meter tidvattenskillnad.

Solen tittar fram lite då och då. Glädjande att solcellerna toppar 12.5 A under korta stunder. Dags att fika… länge… ännu längre…

Blir mycket informationssökning på internet gällande roderfakta. Vi har hyfsat bra 5G uppkoppling även vid bojen.

Om vinden bedarrar innan kvällen, tar vi oss in för promenad, soptömning och eventuellt en middag.

Ombord har vi, jämfört med de andra ”källarbåtarna” runt oss, utsikt genom fönstren hela tiden. Vi behöver inte ens vrida på våra huvuden för att se oss omkring. Snurrar, det gör Panta Rhei så gärna… och gungar…

Lyssnade på ”Ring så spelar vi” och fick hemlängtan.

Resultatet av allt sittande blir ju känslan av ”babianrumpa”.

Tidigt i morgon tar vi oss försiktigt vidare och anpassar avgången till medströmmen i sunden vi har att passera.

Hälsningar från besättningen med ömma …