Loch Aline…

Först bilder på grannbåtar i Tobermory. En Ovni 370, byggd i aluminium. Ser ”elakt hård” ut, om man ser den rakt framifrån. Den kom in med alltför hög fart och kom mycket nära en annan båt. Tvärnit och omtag. Allmänna snacket på bryggan, ”Varför kör de så fort?”

Två snygga båtar som ”snackar” med varann. -”Som bara båtar kan” (Robban Broberg).

Nu hade vi räknat på tidvatten och strömmar och lämnade hamnen innan tio. Visserligen kryss, men med härlig medström som hjälpte oss mot målet. Som synes, ingen sol och endast lite duggregn.

Sökte oss längre in i viken, tillsammans med andra likasinnade. Tog gummibåten iland för promenad. Bar upp den högst upp på stranden (sliriga alger) eftersom det var lågvatten. Då vi kom tillbaks efter nästan tre timmar, hade vattnet stigit ända upp till båten…

Många bäckar i området. Vad tittar Rorsman på?

Jo, ett härligt porlande vatten. Växtligheten här var enorm. Vi såg många jättestora träd på promenaden.

De utnyttjar vattnet för tillverkning av elektricitet. En stor skruv, som en gigantisk köttkvarn, roterade långsamt men hade troligen bra moment tack vare stor yta mot vattnet.

Vi gick ut på okänd terräng (tyvärr) och fick pulsa på vattniga hedar, som var ytterst svåra att gå på. Tur att våra skor fortfarande är täta.

Den torra och fina delen av promenaden. En lyckad promenad, trots allt plumsande i vatten. Vi hittade nämligen kantareller igen. Räcker till varsin svampsmörgås

Slottet Ardtornish Estate reser sig ur skogen, likt ett sagoslott. Kan förnimma känslan av att vara med i en spännande kriminalroman…

En Sirius 35 DS passerade oss för en stund sedan. Även den hade vattenlinjen målad i färgen burgundi. Alltså, tre likadana skönheter i samma område. Alla sköna ting är tre… eller…

Dagens aktivitet avslutas med dusch på akterplattformen. Det är nästan 20 grader idag, vilket vi njuter av, även utan sol.

Hälsningar från lugnet i Loch Aline…