Crinan canal…

Tidig morgon och Rorsman är redan igång… Kan inte trycka bort den oro som jagat mig, både i sömn och i vaket tillstånd, vad kommer svaret att bli… Detta varv, Ardfern, verkar ha koll på mycket och ser otroligt välvårdat ut… Plenty money…? Sure…

Glada över det fina vädret, denna stilla morgon. Den röda båten är en Joshua. Samma typ som Rolf Bjelke och Deboraph Saphiro seglat runt jorden med och dessutom övervintrat i Antarktis i. De har gjort otroliga seglatser med båten, och blev tilldelade medaljer för deras insatser för båtlivet.

Panta Rhei väntar på lyft i vackert väder. Två snubbar hade till uppgift att flytta båten och ta tillbaka henne till platsen. Varvet verkar ha många anställda. Måste bara säga, snubben som startade motorn i morse hade inte koll.

UTAN glödtändning körde han igång startmotorn och vevade på LÄNGE tills motorn startade. Och hade gasreglaget på full fart. Stackars motor…

Rorsman berättade hur det egentligen ska gå till… Som tur blev han inte sur… Där ser man hur proffs gör…

Subliften klarar 40 ton och lilla Panta Rhei är inget problem. En liten mygga i gapet av detta monster…

Efter ytterligare informationsutbyte , där Rorsman åter beskrev allt som vi sett och upplevt, gällande problemet. Därefter lades en plan upp, gällande vad vi önskade oss.

Därefter ville de att vi avlägsnade oss och vi tog en ordentlig promenad, ut i landsbygden.

Hittade en väg som tog oss upp mot högre höjder.

Och vad gör man på högre höjer (inte den högsta)? Jo, tar fram kameran. Maria och Tim.

Kalle och Maria.

Och till sist, ägarna till Panta Rhei…

Här hade vi inte svaret på varvets undersökning. Men känslan var inte helt tokig, efter samtal i morse…

Resultatet av allt: Vi kan segla hem båten med detta glapp i rodret. Men ta det lugnt. De hade två ”experter” som undersökte detta och erfarenhet av hur snabbt detta fel kunde förvärras. Nu ska ni veta att vi har LÅNGT hem. Mycket långt, och vi kommer inte kunna undvika hårt väder över stora hav… Så fungerar det inte i naturen..,

Här vill jag flika in Roines samtal (SBS) gällande problemet. Han har reparerat många roder och har mycket erfarenhet av dessa problem. Han skrev i sitt mail till oss: -” Jag skulle inte känna mig orolig”. Tack för info och nu har vi ytterligare två ”professionella” svar på detta…

Det hela mynnar ut i att Kibben och undertecknad seglar vidare längs Englands västra kust men vänder hemåt då vi når Engelska kanalen.

Vi har redan lagt ut 15-20.000:- på detta (Atlantica vägrar) och fixar allt hemma i lugn och ro.

All info vi fått gav en mer basisk syra i Rorsmans mage… I detta vackra, vindstilla väder tog vi oss mot Crinan canal och kunde segla vidare, ungefär som vi planerat med våra underbara och förstående gastar.

Inloppet till kanalen. På grund av lågvatten kom vi inte in idag.

Tog en boj (20 pund) och paddlade iland.

Kanalen är ca. 8 M lång men med många slussar. Smal och grund. Just nu vill de spara på vattnet och max djup är 2 meter, vilket vi fixar lätt…

Stor gambling i varm salong medan Rorsman författar på bloggen…

Med en befrielsens suck och en tom plånbok kan vi nu fokusera på våra kära vänner och därefter ta oss vidare i vår sommarsegling. Visserligen hem, men det kommer nya dagar…

Klockan är 21:30 och solen värmer (nästan). Kalle njuter av stunden…

Nu är klockan 21:40. Solen lämnar oss för denna gång och vi känner stor ödmjukhet för allt vi fått uppleva denna, något omvälvande dag…

Hälsningar från en fin och en ”befrielsens dag i Skottland…