Vi ruckar inte på rutinerna. Morgonpromenad med ”vakten” kvar ombord… zzzzz… Känns kanske inte helt tryggt, men känslan av otryggheten här är, minimal.
Panta Rhei ligger på ”hammer head” (längst ut på bryggnocken). Faktiskt en av de största båtarna i denna lilla hamn (lite hybris…).
Passar på att besöka serviceinrättningen då vi går. Den är inbyggd i färjeterminalens 110-åriga byggnad. Med förutfattade tankar tog Rorsman ett djupt andetag, och klev in.
Döm om min förvåning när min morgontrötta hjärna projicerade bilden på näthinnan. Kolla! Restaurerad 1994 till glansen av fornstora dagar.
Många pissoarer… WC-stolarna var grymma… (utanför bild).
Vidare upp mot höjderna.
Därefter kastade vi loss från hamnen och tog oss ut tillsammans med en engelsk båt. Fick Ok att lämna efter att färjan startat och därefter öppnades gångbron för oss.
Knappt någon vind medan vi tog oss söderut för motor. Frukost på vägen. Men vinden kom och genuan rullades ut.
Efter 9 M tog vi oss in i denna stora marina med 730 platser. Allt sköttes professionellt och hamnkontoret är bemannat dygnet runt.
Här finns allt för oss båtägare.
Promenad mot centrum, 3-4 km i nordlig riktning. ”The Pencil”.
Vi gick på ett fint promenadstråk längs havet. Minnesmonument över de som stupat i både 1:a- och 2:a världskriget.
”Time for icecream”, på ett inneställe. Medan vi slickade i oss den kylda varan, kom ett gäng bröllopsgäster med fotografer till stranden.
Det blev en stunds underhållning.
Dagen avslutades på en lyxig restaurang, där Kibben och undertecknad blev bjudna på en enastående middag.
Förrätten, havets läckerheter… så gott…
Kvällen tillbringades i Panta Rheis salong med samkväm och rekapitulering av veckan som gått. En vecka som varit full med värme och kärlek…
Hälsningar från en besättning med trinda magar…
Panta Rhei sailing west, to start with… 