Dublin…

Det gråa vädret ger inte upp. Husfasadernas grå ytor, även här i Dun Laoghaire, ger en viss stramhet i besökares upplevelser av staden.

Den gröna ön, ja det stämmer nog, men landskapet ”blommar upp” först när molnen tunnar ut, eller när solen tittar fram. Då ändrar naturen och de mäktiga kullarna sin utstrålning från grått till grönt. Riktigt fint! Då kommer ”färgfilmen” i telefonen till sin rätt😊.

Sovmorgon på riktigt idag. Inget tidvatten att beakta. Ej heller tågtidtabellen, eftersom tågen går var 10-15:e minut. Struntar även i morgonpromenaden, eftersom vi kommer att gå mycket när vi stiger av tåget i Dublin. Resan dit tar 45 minuter. Men hur tar man en sovmorgon ”på riktigt”? Äh, bäst att kliva upp…

Solen skymtade förbi några minuter. Till och med dessa enorma stolpar, som håller bryggsystemet på plats, ger oss en glimt av den gröna ön, under vattnet🤭. Det finns uppskattningsvis 110-130 stycken av dem.

Tåget som står på stationen har dieselmotorer i nästan varje vagn. Enormt bullrande. Tåget vi tog in till Dublin var eldrivet och tyst.

Väl inne i sta’n började duggregnet blöta ned allt och alla. Beslutade oss snabbt för en rundtur med buss på nästan två timmar. Mycket information att ta in och mot slutet var det öppna kanaler mellan öronen och trötta minnesceller, som signalerade ”overload”.

Vi fick ta del av allt från 700-talet (vikingar) till dagens kändisar och däremellan historiska händelser. Dessutom information om U2, Sine’ad o’Connor, Samuel Beckett och Oscar Wilde med flera.

Wellington Monument, minnesmärke över Arthur Wellelsley’s segrar (vem var han…?).

Slutligen klev vi av den ryckiga och avgasluktande (inne i kupe’n) bussen och tog lunch på en stor pub i fyra våningar. Det närmaste Rorsman kunde komma vanlig husmanskost finns på bild. Skinksteken var långkokt och mör. Grönsaker kan de tydligen inte fixa aldente…De hade kanske lagats på samma sätt som skinkan. I övrigt godkänt och mycket mat, som det ofta är på pubar.

Därefter en lång promenad runt i staden. Staty föreställande Oscar Wilde. Cool…

Trinity College, innergården.

Ett stort grönområde, St Stephen’s Green.

Saint Patrick’s Cathedral.

Christ Church Cathedral.

Dublin Castle, innergården.

River Liffey.

The Spire, 120 meter hög. Borde fungera bra som åskledare…

Pubar, pubar och pubar… Tyvärr hann vi inte smaka på de olika ölsorterna men tittade in i några pubar, där livemusiken flödade ut genom dörröppningen, likt ölen ur kranarna vid bardisken. Utanför några pubar var det full rulle på diskussioner och intag av öl. Solen hade passerat middagshöjd, för bara några timmar sedan…

Till maten tog vi varsin pint Rockshore Irish Lager. En ljus, uppfriskande och maltig lager med en lätt humlekaraktär i bakgrunden. Se där vad vi lärt oss… på nätet…