Arklow…

En lektion i rätt uttal. Hamnen vi besökte var, Dun Laoghaire. Svårt att uttala och möjligen ännu svårare att komma ihåg senare. Men om man uttalar namnet rätt, är det: ”don liiri”. Att vi inte kom på det själva, utan att fråga…

För att utnyttja tidvattnet bäst, satte vi avgångstiden till 11:00. Därmed hann vi ta vår morgonpromenad. Denna gång, ut på östra piren. Den är omkring en km lång.

Utsidan.

Efter en häftig storm, klurade en snubbe ut hur vindstyrkan kan mätas.

Svårläst info om anemometern.

Vidare genom staden.

Det finns färgglada hus även här i don liiri.

Lämnar hamnen med seglet satt. Frisk vind på 8-13 m/s utanför piren.

Någon timme motström för att sedan kassera in en härlig medström hela dagen, på nästan tre knop. Panta forsade fram i 8-9 knop under två timmar.

Vi formligen sladdade in i inloppet till Arklow.

Stadsvandring med restaurangbesök som slutmål.

För första gången på semesterseglingen tog Rorsman och smakade en Guinnes. Godare än förväntat. I övrigt vår nya favorit Rockshore.

Denna snubbe fixade och ”räddade” denna roddbåt i floden, under tiden vi åt middag.

Stadsbilder.

Det blir inte mycket tid över då vi färdas längre sträckor och dessutom startar sent på dagen. Vi ligger utanpå en segelbåt i denna flod. Lite pittoresk och lantlig känsla. Lugnt och stilla i och med att hamnen är liten.

I övrigt kan nämnas att dagen varit osedvanligt varm och synnerligen njutbar.

Hälsningar från Panta som toppade 10 knop i halvvind.