Semesterdag i Newlyn…

Det blir aldrig tyst och stilla i en aktiv fiskehamn. Dessutom är detta Englands största.

Motormuller hördes svagt hela natten och starka lampor ombord på de stora båtarna matade några mAh in i våra batterier, via solcellerna…

Morgonpromenaden är inställd eftersom vi ska ta en längre promenad till Mousehole. Ett samhälle tre km söder om Newlyn. Drizzlet som böljade över oss, likt en läckande ångbastu, bidrog även det till en extra lässtund i sovrummet. Skönt att ta det lugnt…

Tar oss iland innan tidvattnet har nått lägsta nivån (blir inte så högt att klättra). Man får inte ha bråttom till morgontoaletten, eftersom avståndet till servicehuset är 600 m… Det hinner hända mycket på den sträckan. Dessutom är det alltid kö, eftersom duscharna finns på toaletterna… suck och knip…

Vägen till Mousehole erbjöd fin utsikt över strand och hav. Dessutom kunde vi mumsa i oss ”black berries” längs den branta sluttningen.

Hamnen i Mousehole erbjuder inte plats för båtar i Pantas storlek. Även här klänger husen längs sluttningarna.

Gatorna är små och staden är liten och mysig,

Kan det vara ”måndag morgon”…

På hemvägen tog vi den nedre stigen, nära stranden. En pool som själv byter vatten vid högvatten.

Fin början på den nedre vägen. Men underbart är kort, vilket också gällde vår lilla väg.

På slutet fick vi ta oss uppför en brant, lerig stig. Att vända tillbaka, var inte vår ”melodi”. Hittade många goda björnbär. Troligen för att få människor gått uppför slänten.

Åter tillbaka i Newlyn.

Vår fikastund fick en dramatisk start. Grannbåtens dieselmotor rusade. Svart vatten formligen forsade ur avgasröret och en ”lytzendimma” svepte in över alla tre båtarna.

Panik i grannbåten och Rorsman beredde sig på att kapa deras förtöjningar, ifall problemet skulle eskalera.

De fick inte stopp på motorn. Jag föreslog att täppa igen insuget (bästa sättet) men de vågade inte krypa in till motorn. Nåväl, efter mer än 6-7 minuter lyckades de stoppa rusningen.

Vi kunde andas ut, men inte in, eftersom den brända oljelukten trängt in iPanta Rheis inre. Stor vädring trots drizzle. Äntligen kan vi fika ifred… host…

Det visade sig vara deras dieselgenerator som rusat. Deras båt, en Sun Odyssey 45 DS, har samma bekvämligheter som i ett hus, vilket kräver stora mängder energi.

De hade fyllt på olja i motorn och möjligen överfyllt den. Det var intressant att ”panikprata” med fransmännen… men förstås svårförståeligt.

Dagen har omärkligt glidit över i eftermiddag. Den grå himlen ger ingen hjälp att tyda hur mycket klockan blivit. Drizzlet har ökat och nu talar vi om regn. En paus i promenerandet, tills luften blir torrare igen. Det är faktiskt närmare 20 grader ute… helt ok…

Efter regn kommer… drizzle… lättare molnighet och till sist solen☀️. Vi är ”laddade” för en promenad i nordlig riktning.

Denna gång till Penzance, på fin strandväg. Solen tittade fram och därmed också skön värme.

Saint Michael’s Mount, 2 M öster om Penzance. Både utseendet på avstånd och namnet påminner om Le Mont-Saint-Michel, som ligger i Frankrike. Vi besökte klostret 2023 och blev hänförda.

Morrab semi-subtropic garden. En tyst och varm oas i Penzance.

Idag intog vi middagen i solig och varm sittbrunn.

I går seglade vi förbi Land’s End i England. I morgon kommer vi att passera Lizzard Point, som är den sydligaste punkten i Storbritannien. Bägge, välkända landmärken för sjöfarare och ligger i grevskapet Cornwall.

Nu gäller det bara att övertyga båten, som ligger ytterst, att vi vill lämna klockan 09:15. De tyckte annorlunda, men vi hoppas att de tar sitt förnuft till fånga…

Bara en sådan sak, att det hänger en Seagull aktersnurra på deras båt, ger vissa antika vibbar… (Seagull var ett anrikt fabrikat, för 70 år sedan…).

Hälsningar från Panta Rhei som ligger beredd i startblocken…