Dunkerque…

Man blir aldrig vän med klockans ringsignal… När ögonlocken äntligen orkar öppna, stirrar man på displayen, som verkar hånle rätt i ansiktet. Nolltre och trettio lyser med skarpa, digitala siffror in genom pupillerna, och når slutligen en melerad hjärna, som skickar impulsen vidare till kroppens muskelgrupper. -”Det är dags”. Oj, oj och aj…

Glädjande nog är det sällan vi behöver väckning. Tänker på alla som forfarande är aktiva i arbetslivet…

Månens upplysta halva märks knappt i hamnens starka belysning. Vi lossar förtöjningen och ropar upp Calais hamn via VHF, och begär tillstånd att lämna.

Vi kör för motor mot ett kolsvart, ingenting. Något bländade av alla starka ljus. Ser inte i verkligheten vart vi ska, men GPS-plottern visar exakt vart vi ska och hur djupt det är… Vilken bra apparat!

Första biten ur hamnen får vi strömmen mot oss. Mentalt tungt att pumpa på i 2.8 knop.

När vi äntligen kunde köra över sandbankarna med 2.3 meters djup (nu 8 meter tack vare tidvattnet) blev det desto roligare. Nästan 9 knop i rätt riktning. Yes! Detta var ju anledningen till denna okristligt tidiga väckning.

Här ute, en bit från stadens belysning, kom månen åter till vår hjälp. Utanför oss ser vi en rad av upplysta fartyg. Innanför, kustlinjens samhällen.

Vi är lovade ännu en solig och varm dag. Ser bra ut, när morgonljuset kämpar om herraväldet.

Mmm… välkommen åter…

Efter fyra timmars motorgång var vi framme. Fyren längst ut på piren, vid hamninloppet.

Phare de Risban, längre in i inloppet. Bägge fina och ståtliga.

Ho’tel de Ville. Jösses…

”Duchesse Anne”. Känns större än vår egen ”af Chapman”.

Dunkerque är ännu en hamn som vi känner igen, sedan vår segling till San Malo, 2023. Vi hade sällskap den sommaren av Kia och Beja. De seglade sin Linjett 39:a ”Liana”.

Nu är vi ensamma, men inte länge till.

Grym arkitektur.

Besättningarna på ”Minodin 2” och ”L’Aventure” seglade in i hamnen på eftermiddagen och på första träffen blev det ”bubbelmingel” i Panta Rheis sittbrunn.

Riktigt trevligt att träffa våra vänner från ”avseglargruppen”.

Middagen intogs i L’Aventures sittbrunn medan kvällsljuset sakta tonade ned. Kvällen avslutades med en bluesafton där Thierry och Simo hittade varandra i en blues, som satt helt rätt… vilket gig…

Sen kväll, naturligtvis, men en bra och fin kväll i sommarvärmen…

I morgon ligger vi kvar på grund av vädret. Således ännu en ledig dag…

Hälsningar från ”partygänget”…