Kortgene… vardånånstans?

Visar snart, men först:

Den stora marinan i Breskens var varm, tyst och billig. I morse reflekterade vi över en sak som vi kommer att sakna senare i höst. Nämligen värmen när vi stiger upp på morgnarna.

Inget huttrande, utan bara mjukt smekande varmluft som omger oss. Både i båten och ute.

Tog en morgonpromenad i vanlig ordning. Ni undrar möjligen om den strandsatta båten kom loss? Ja, det gjorde den. Troligtvis med hjälp av två SAR-båtar, som cirkulerar på havet hela tiden. Motsvarar möjligen en variant av våra SSRS-båtar, men med betald besättning.

Den strandsatta båten ligger bakom den fina segelbåten. SAR-båten är kvar. De ligger vid ett varv som har en stor travellift. De vill nog se hur det ser ut undertill.

Vinden har ökat en aning, men det är varmluften vi känner… Kibben skojar med perspektiv.

Vlissingen ligger vid inloppet till kanalen där vi ska börja vår nordgående resa ifrån. Vindarna spås bli friska till hårda, från norr, flera dagar framöver. Därför lämnar vi havet och tar oss in i kanalsystemen.

Det kommer att bli många slussar och broar att passera. Packade som sardiner. Redan här i första slussen höll vi på att bli av med flaggstången. Endast tack vare ett rungande -”STOPP”, med en kraft som även Pavarotti skulle avundas, fick Rorsman hejd på båten bakom…

I en annan smockfullt packad sluss hade en Bavaria på 50 fot, med nio personer i besättningen, party. Sex eller sju av dem var hur glada som helst och dansade på däcket. Musiken dånade och gänget både skrålade och skålade… mycket. Vi andra hade något att titta på och väntan i slussen gick fort… Men ändå…

Lyxbåt.

Sista bron (svängbro) innan Middelburg, där vi fyllde tanken med HVO100. En fin stad som vi övernattade i 2023.

Fina hus i Middelburg.

Flodbåt.

Korna tar hand om kanalslänten.

Skönt att segla igen… även om det endast är med genuan.

Ankrade på svaj vid Kortgene. Luften härligt övervarm och vattentemperaturen 25 grader. Skönt att ligga på redden och få den friska vinden över oss.

Bad, naturligtvis. Bland hundratalet öronmaneter som vi kände dunsa mot benen.

Rorsman passade på att borsta bort 3 centimeter långt sjögräs runt hela vattenlinjen. Hängande i ett snöre som Kibben höll i, var det enklare i det strömmande vattnet.

Ja, tillbaks till rubriken. Platsen vi är på syns som en röd pilspets. Rotterdam syns längst upp till höger. Vi ska ta oss fram i kanaler och i det stora deltat, för att ta oss norrut.