Nästan Laboe…

Alla utlovade, lätta regnskurar har uteblivit, vilket vår torra sittbrunnsdurk kan förtälja. Börjar dagen med en morgonpromenad söderut på fin asfalterad cykelbana.

Där och då, med ordet cykelbana hängande i bokskogens grenverk, kom vi på den briljanta ide’n att efter frukosten plocka fram cyklarna och ta oss till Kiel. Endast 12 km söderut.

Vi hann smaka på björnbär, psalmbär och små gula plommon, som växte vilt längs vägen.

Det är känslan av lugn semester, som präglar denna dag. Ingen brådska. Ingen planerad färdväg. Bara semester…

Rorsman kollar detaljer på den nyare Sirius 35 DS, som låg bakom oss. Avundssjuk…

Efter några kilometer fick Kibben punktering på bakhjulet. Vi stannade och slog upp vår mobila cykelreparationsverkstad vid ett stort minnesmärke, över de som stupat i tyska U-båtar under första och andra världskrigen.

Oerhört tragiska minnen. Så många unga fina män som fått sätta livet till. En hel cirkel med tätt skrivna namn… tätt skrivna…

Det är svårt att kränga av däcket på dessa små hjul. Men, det går. Utan att utöka ordförrådet… Men förbålt knepigt är det!

Mestadels bra färdväg och väl framme i Kiel, när vi funderade på vilken smak på glassen vi skulle ha, ringde telefonen.

-”Hello, are you the owner of Panta Rhei?” -”Yes, it’s me”. Där hinner hjärnan fundera på många olika scenarion, under bråkdelar av en sekund.

-”Your check out time passed 15 minutes ago and the owner, is back”.

Med dessa ord studsande i hörselgången, började sommarens bästa cykelträning tillbaks till hamnen. Kibben tog täten och Rorsman höll sig tätt bakom. För bra slip-streaming… Pust, var har hon hittat farten…

Vi ursäktade oss för ”den Hafenmeister”, som försökte se arg ut, länge, och lite till, och slängde upp cyklarna i sittbrunnen, för att en minut senare glida ut ur hamnen.

Med motorns hjälp och sittbrunnen fylld med attiraljer som inte ska vara där, tog vi oss ut en bit och fällde ankaret på 4 meters djup.

Det är 0.3 M till stranden. Här får vi vara ifred. Äntligen kan vi bada och även se hur illa det är med växtligheten på skrovet. Vi ligger i Kieler Förde…

Rorsman rengjorde rodret från långt grönt sjögräs. Det krävdes två separata dyktillfällen, eftersom det satt så för.. nat hårt.

Propellerbladen såg bra ut. Kölen hyfsat fin. Endast en bit under vattenlinjen fanns långa vackert gröna växter. Men det är sammanlagt 22 meter grönsaker som bromsar… Det bästa av allt är att nu VET vi…

En skön, sen eftermiddag med många bad och en sallad med sting, fick avsluta dagen… Solen lyser in i sittbrunnen och vinden är obefintlig. Kanske vi slipper gungandet snart.

Solen lyser in i sittbrunnen tack vare sjöbrisen. Vi njuter stort av denna sommardagseftermiddag…

I morgon, vem vet? Men, vidare ska vi i lätta vindar… Danmark elller Fehmarn…

Hälsar svajankrarna utanför Laboe… nästan Laboe…

Lämna en kommentar