Bra, men tyvärr. Vi måste hem… men det är långt… mycket långt… med ett trasigt roder…

… men hur är det egentligen? Så frågar ofta reportar… Ja, va f_n tror ni?

Vi hängde i vaggan från att Dan lämnade oss där, på havets botten med kraft nog att bära hela ekipagets 25 ton. Nattens väntan, ja vi var vana att fördriva tiden, med ingenting…

Rorsman tog en kort ”ojdå, somnade jag” i läsandet av boken, som halkade ur greppet… och som väckte den överraskade läsaren ur sin slummer… Kibben är snart klar med sin stickning…. Många dagar, senaste veckan, vi väntat på något…

Väntan, väntan och förhoppningen av att Ewen inte försovit sig.

Såg några billjus komma mot varvet vid 00:30. Nu händer det. Han kom ut med båt och kopplade loss oss från den halvrostiga ställningen. Därefter pekade han med hela handen ut i den mörka natten, dit ska ni… men jag väntar tills jag ser att ni har tillräckligt med vatten under kölen. Vi var mycket tacksamma för all hjälp vi fått det senaste dygnet. Alla har haft tid med oss.

Kibben backade ur denna konstiga upptagningsvagn och vi stävade ut i den, nu svarta natten, med tre dm vatten under kölen. Nu börjar vattnet åter att sjunka…

Mörkerseendet har ju inte klarat sig från åldrandet. Men efter en halvtimme var vi ankrade i det svagt strömmande vattnet, på andra sidan sundet.

Många tankar och känslor gjorde att John Blund hade konkurrens. Men till sist sov vi som ”sömngångare” i den gungande natten. Hmm, när sover egentligen ”sömngångare”…? Finns de ens?

Iväg för att ha medström i första sundet om 2h. Det gick bra men därefter fick vi motström på 4 knop i nästa långa sund. Vi hade inte planerat eller räknat rätt! Fy fasen vilken pärs!

Efter att ha pumpat oss fram i en halvtimme, då vi insett vår problematik, ankrade vi upp och väntade in medströmmen. Härligt med en varm fika i kulingen och regnet… Allt var blött, ja helt bloody blött.

Därefter pumpa på med Pentan på riktigt höga varv, mot vind (12-16 m/s) och vågor som hittat in i vårt sund. Rakt emot…

Pentan gav oss en fart på 1.6- 3.7 knop. Vilket dj___a väder! Regnet, storvågorna och saltstänket gav Rorsman insikten om att inte göra om detta… Kanske husvagn… Aldrig mer, men nu hade vi 4 nm kvar till en hyfsad vik där vi kunde hugga en boj. Oj, oj. oj. Vilken förbannad resa! Magplasken som Panta fick känna på, var obehagliga. En tanke gick till kölbultarna… Allt dryper i regnet. Vattnet 11 grader och luften 14… och vinden, hur mycket som helst.. (primalskrik).

Det blev inte Mallaigh. Här ligger vi och slickar våra blöta sår. I morgon ska det regna över 50 mm… Inget är riktigt bra nu. Speciellt med tanke på att rodret åter klonkar… inte bra. Inte alls bra…

Vi får hänga på bojen i två dygn innan vi vågar oss vidare. Livet leker inte just nu… och vem fasen skulle ha tid att leka…?

Internet här är lika trögt som en snigel med höftproblem. Därav bara text.

Hälsningar från ett blåsigt och dygnblött Scottland, med undertoner i moll..,