Cherbourg…

—- Jag simmar i ett fält av björnbär och känner mig fri. Tar mig upp mot ytan för att att andas. Ljudet som hörs där uppe, blir bara högre… får syrebrist… vad är det som händer?

Ljudet ökar, tränger igenom medvetandet och jag inser att jag drömt, när telefonens signaler sliter mig ur drömmens sköna tillvaro. Upp mot ytans brutala verklighet…

Det är smärtsamt att vakna. Fullmånen lyser in genom våra fönster och jag ser på Kibben som gnuggar sina grusiga ögon. Det känns tungt, men jag är inte ensam, vilket känns bättre på något sätt. -”Godmorgon, det är dags”.

Inom tre minuter är vi påklädda och kliver ut i sittbrunnens månbelysta yta. Snart är vi på väg mot Frankrike, i den i övrigt svarta och stilla natten…. Klockan är 03:20 när vi vänder stäven mot Cherbourg…

Men först: Gårdagens eftermiddag och kväll var sköna. Fixade och städade innan vi tog ett dopp i det 18-gradiga, salta havet. Middag i sittbrunnen, medan aftonens färg målade kvällshimlen osedvanligt orange… (teleobjektiv)

När ljuset lämnat för nattens mörker, syntes Brixhams ljus tindra på avstånd.

När vi väl är på väg i den behagligt ljumma morgonen, känns det bra, trots vetskapen om att det kommer att bli en mycket lång dag.

Mobiltelefonens kamera ”överdriver” den röda färgen i vår nattbelysning. Månens sken syns på seglet.

Det är fullmåne, vilket jagar bort det värsta mörkret ombord. Fullmåne betyder också att tidvattnet och dess strömmar är högre och starkare.

Vi har seglat förbi hundratals fiskebojar tidigare och vet att de finns överallt. Trots månljuset ser vi dem inte och kan bara hoppas på att inte trassla in dessa linor i propellern. Motorsegling första timmarna.

Nu anar vi morgondagens ljus och välkomnar tacksamt dess återkomst. Vinden börjar sakta bygga upp. Det blir nog bra, det här…

Där har vi den. Solen som ska följa oss till Frankrike…

För första gången i år tar vi till det stora ”artilleriet”. Vinden är lagom, vindvinkeln likaså. Vilken kraft denna gennaker på 89 m2 ger.

Kibben på väg till ”akvariet”. Vi hade många möten med delfiner. Även under nattens mörker.

När vi bägge låg på fördäck och Panta gled fram i 6 knop, var våra utsträckta händer endast en halvmeter ifrån dessa nyfikna ”projektiler”… fin upplevelse.

Byte av artighetsflagg. Till skillnad från Storbritanniens in- och utklarering, är det som att komma hem. Ingen ”byråkrati”.

Seglingen gick över förväntan. Sidoströmmen nära den franska kusten på 4 knop, fick vi ta höjd för… Mot slutet seglade vi mellan 6-10 knop. Visserligen hade vinden ökat under dagen, till 10 m/s och gennakern hade inte en endaste ”rynka” i nylonet kvar…

Flyttade fram klockan en timme och plötsligt var det kväll. Kort promenad och ”a nice cup of tea” får avsluta en mycket fin dag på havet…

Cherbourgs marina är stor och kan anlöpas 24/7 utan tanke på tidvattnet.

God natt, hälsar besättningen på Panta Rhei…