Cuxhaven…

Lite smärtsamt är det att bli väckt klockan fyra. Men men, nu hade vi bestämt oss för att utnyttja tidvattnet och strömmarna under morgonen och förmiddagen. Alltså, bara att låta bli snoozeknappen och kliva upp.

Tjugo minuter senare lät det så här i VHF-radion:

-”Den Helder Traffic, Den Helder Traffik, this is Panta Rhei, Panta Rhei, Panta Rhei calling”.

-”Yes, this is Den Helder Traffic. Good morning”.

-”Good morning sir, we ask permission to leave the harbour”.

-”Your permission is granted. No traffic on sight. Good luck”.

-”Thank you”.

Så kan det låta när vi anländer till och lämnar hamnar här nere. Hemma använder vi ytterst sällan VHF-radion. Har man en VHF-radio ombord, ska den vara på vid färd, enligt reglerna, men hur många har den påslagen?

På vår resa är den alltid på. I Storbritannien och Irland hörde vi ett antal PanPan- och Mayday-meddelanden.

Vi styr ut från Nederländernas största marinbas och siktar mot mörkret. Hamnljusen och ljusskenet över staden lämnar vi bakom oss…

… och välkomnar solens återkomst, ännu en gång.

Efter några timmars motorgång kunde vi sätta segel och flyta hemåt i medströmmen. Efter ett antal timmars seglande, hade vi tillräckligt bra väderprognos för att ta beslut för vidare segling. Ända till Cuxhaven i Tyskland. Vilket medför nattsegling.

Vi passerade Texel, Vlieland, Terschelling, Ameland, Schiermonnikoog, Borkum, Juist, Norderney, Ostdorf, Langeoog, Spiekeroog, och Wangerooge, innan vi kunde vika av söderut mot Elbe. De ingår i de Nordfrisiska och Ostfrisiska öarna.

Seglade med saxade segel. Svårt att få dem att stå i allt gungande. Det tär på psyket att se och höra deras högljudda klagan.

Ännu en dag på havet närmar sig slutet. Vad har vi då gjort? Förutom ätit frukost, ytterligare en frukost, fikat (med munk), ätit lunch, fikat och intagit middag…? Hinner man som pensionär mer? Njäe…

Rorsman har förstås handstyrt för att minimera slitaget på både segel och psyke…

Det är alltid lika fascinerande att se solen gå ned i havet.

Därefter tar vi oss fram i totalt mörker. Fartygslanternor syns på avstånd. Blinkande ljus, vad det må vara och mängder av röda, synkront blinkande ljus på vindkraftverk. Ett möte med en segelbåt på nära håll. Såg bara lanternorna. Den hade inte AIS.

Seglen är surrade och motorn surrande… Bilden på plottern: Växlat till nattläge för att inte bländas. Det svarta är havet. Vi går i 5 knop och har nyss passerat en mindre fiskeflotta (gröna) på nära håll. Det lila strecket är vårt spår och den prickade linjen framför är mot waypointen. Den blå visar vart vi är på väg. Siffran 1 i en vit figur visar strömmens riktning och styrka. All text kan vi välja bort eller göra mindre (den stör).

Vi turas om att stirra ut i nattens svärta. Sover, om vi kan, växelvis. Dyningen rullar oss onödigt mycket.

Det är naturligtvis enklare att använda motorn, men lite tråkigare. Om vi seglar är vi aktiva med segeltrimmet. Som ändå inte går att se i mörkret…😊. Känslan av att natten är lång, infinner sig.

I övrigt är natten ljummen med över 19 grader både i luft och vatten. Stjärnhimlen hänger tindrande över oss. Letar efter kända stjärntecken. Månen visar sig inte i natt. Därav det kompakta mörkret.

Klockan är 02:00 den 26:e augusti och Rorsmans ögon börjar gå i kors. Dags att väcka Kibben. Som tur är vaknade hon innan… Alltid skönare så…

Efter lång längtan välkomnar vi ljusets återkomst. Visst är det underbart med morgonstunder?

Rorsman tar sin andra timmes sömn…

Funktion före design. Fula men säkert praktiska.

Varför inte lasta på en våning till…? Eller två😊

Liten fiskebåtmed nätet uppe.

I inloppet till Elba, mötte vi civilisationens verkningar. Plastbackar, trätrallar, stora plastsjok, växter, en död mås och en död sälkut.
I mynningen till Elba hade vi 2.2 knop medström. Här 1.5 knop. Bojen verkar rusa mot oss.

En segling som denna på 175 M bjuder två delar medström och en motström. Det var jobbigt under delar av natten när vi endast gjorde 2.9 knop över grund. Men belöningen kom mot slutet, när vi seglade med farter mellan 8-9 knop i den fina medströmmen. I en vindstyrka på 5-6 m/s…

Ofta då vi seglat i hög sjö, är balansorganen påverkade. Tex. böljar väggarna när man sitter på wc-stolen hemma. Nu var det inte alls så tuffa förhållanden men allt verkade bölja ändå. Får tillskrivas hjärnans brist på sömn.

Promenad till sta’n för proviantering och därefter middag på hamnkrogen… Dusch och med en känsla av hum-hum-dum? i huvudet, stupar vi i säng klockan 21 ikväll…

Hälsningar från ett varmt Cuxhaven…