Laboe…

God morgon! Natten i kanalen var stilla och lugn. Den utlovade regnskuren uteblev, vilket ger oss ett torrt båtdäck att beträda. Uppskattas. Man ska även glädjas åt de många små positiva saker man upplever. Dagen blir på något sätt ”ljusare” då…

Ett antal stora fartyg har passerat. Vi hörde propellerljuden redan på avstånd, men vågklucket uteblev, trots att de passerade på endast 100 meters avstånd. Högsta tillåtna fart i kanalen är 15 km/h (~8 knop).

Vår närmaste båtgranne startade sin motor vid tretiden i natt, och lät den gå på tomgång. Vi lämnade ankringsplatsen som god tvåa, efter en mindre segelbåt. Grannbåten låg kvar, puttrandes i den i övrigt jungfrueliga tystnaden…

Däckspumpen är superbra att spola ren ankarkätting och ankare. Dessutom uppskattar vi våra head sets (intercom) för tyst kommunikation.

Nu ser vi fram mot en utdragen frukost. Jämfört med 2023 har vi mycket bättre täckning på kanalen för internet idag.

Det blir många möten…

Använder denna ”superautopilot” för första gången. Många funktioner, varav en är att vi kan handstyra via det runda vredet. Den kan man använda i grov sjögång, om man tror sig vara bättre rorsman än autopiloten… ”Rorsman” ombord på Panta Rhei nedlåter sig inte jämföras med dylika digitala ”hjärnor”…

Ser båtar framför oss som stannat. De har säkert väntat över en halvtimme. Vi saktar ned och glider slutligen ikapp dem. Anledningen till stoppet ses på bilden nedan. Bogserbåtar både framför och bakom. Omstart, där vi åter halkar efter… suck…

… och alla dessa stora fartyg…

Den hängande bilfärjan vid Rendsburg. Tågen kör upptill.

Vid Lurssen varv byggs denna lyxbåt. Fyra stora bollar (för vilket ändamål?) och två satellitantenner, eller liknande.

Äldre årgång. Stilig på sitt sätt..,

Det blev en spurt mot slutet för att säkra plats i kommande slussning. Stackars Penta…

Men som i sagan, kommer sköldpaddan alltid fram…

Flytbryggan är endast 15 cm hög, vilket gör det svårt för fendertarna att göra sina jobb. Dessutom är det högt att hoppa ned från båten…

Det tar på psyket att ha beväxning på botten. Se där, en anledning att efter 46 M och stor sluss, inta en god middag på hamnkrogen. Calamares i en form vi inte sett förut. Stora bitar som var tuggmotståndliga… Till det, en passande måltidsdryck…

Som bonus på maten, en kvällspromenad på 5 km. Fin omgivning, i en ljummen luftström som flödade över stranden. Vi njuter av dessa stunder…

Strandkorben… hur många som helst…

Lyssnade på en trubadur och tänkte ta oss något uppfriskande på den restaurangen, men det blev istället kelning med dessa bjässar. Irländska varghundar, där den yngre (liggande) är vän med alla han ser. Således inget bra personskydd. De var lugna som morfindopade kaniner… Dessutom gillade hundarna musiken som strömmade ur gitarren. Allt enligt de tyska ägarna, i en blandning av tysk/engelsk/finger-samtal…

Restaurangerna var välfyllda även då vi återkom från promenaden. Dags att ta oss hem. I morgon ska vi kolla in en Sirius 35 DS, på bryggan bakom oss. Ser ny ut.

Nu är vi på ”hemmaplan” och slipper tänka på tidvattnet och dess inverkan. Saltvattnet är inte lika salt längre. Inga kanaler med broar och slussar.

Vad finns kvar som utmaningar? Jo, vindarna. De kan styra oss mer än allt annat. Har inte kollat hur det ser ut. Vare sig vädret eller sträckan framöver. Vi är ju nästan ”hemma”…

God natt från sommarvärmen i Laboe…