Nästan vid Burgtiefe…

Under natten passerade många fartyg in- respektive ut från Kiel och Kielkanalen. Även stora kryssningsfartyg (svårt att ta en bra bild med telefonen).

Det går inte att urskilja lanternorna på dessa upplysta ljusfenomenen.

Morgonen kom med sol och långsam ökning av temperaturen. Som så många gånger förr…

Seglar vidare i den lätta vinden och äter vår frukost med panoramautsikt. Gäller att fördriva tiden på långsamt bästa sätt.

Vi hann segla sex timmar, varav en kortare stund med gennaker. Därefter blev det för klent med vindkraften.

Mörka moln över Fehmarn, men regnet når inte oss, än… Framför oss såg vi bron, men nu försvann den i regndropparna… Vi är fortfarande torra…

En enkel dag utan några överraskningar. Det blev en transportdag. Den näst sista dagen i augusti. Fehmarbron med 18 meters fri höjd.

Ringde till marinan i Burgtiefe på Fehmarn, men fick inget svar. Vi har förstått att nu är det hemvändarhelg för seglarna och ett samtal till en närliggande hamn, gav negativt besked.

Nästan bleke och klena vindar i prognosen, gav oss mod att ankra på svaj även i natt. Inga hotfulla VHF-samtal från ”Kustwaffe”…

Nu ligger vi inte långt från platsen, Burgstaken, där vi hämtade vår Panta Rhei, för sex år sedan…

Ankrade på sex meters djup i strömmande vatten. Vi såg botten hur bra som helst på detta djup.

Innan middagen ett dopp. Det är trots allt nästan 20 grader i vattnet och mer därtill i luften. En luft som inte orkar röra på sig för tillfället…

Rorsman hoppade i och njöt (efter en stund) av bad tvätt och en uppiggande effekt. Men, detta men. En båt med klen motor, dragandes på vattenskidor, passerade intill och naturligtvis ramlade det släpade offret, 10 meter från oss.

Båten hade en besättning av två unga, fräscha, solbrända par och de var inte bekymrade av att Rorsman stod naken på badstegen och försökte krympa ihop till något som liknade en förlängning av denna stege…

Rorsman är av naturen, lite blyg av sig, och eftersom imitationen av badstegen inte fungerade, kravlade (ålning medelst hasning) sig Rorsman upp i sittbrunnen, med sin vita bak mot ett gäng tyskar som inte ens brydde sig om vår båt… Men man kan ju inte veta…

God förstärkt salladsmiddag även idag. När solen, sent på kvällen åter lyser på oss i sittbrunnen, är det magiskt skönt. Njutbart…

”“Kustwaffe” har inte hört av sig och nu har vi kvällen för oss själva.

Utsikt mot obruten horisont.

Fehmarbron från andra hållet.

Hälsningar från den rena besättningen…