Sicksack i skärgården…

Flatvarp – Älö, 37 nm

På den sjunde dagen ska man vila. En fras som vi hört under hela vår uppväxt. Tursamt nog lyckades vi hålla oss i kojerna tills klockan närmat sig sju. Bra gjort av oss…

En lugn start med frukost och planering för hur vi skulle tackla motvinden. Den skulle dessutom öka under dagen. Det underlättar om vi ställer in oss mentalt på: guppande, lutning, kyla och att sträckan vi seglar blir så mycket längre, än vid förliga vindar.

Idag blev det inte mycket filosoferande, utan mest fokus på segeltrim och navigering.

Under den kalla vårens alla arbetsuppgifter lider vi bägge av sprickor på våra fingertoppar. Mycket smärtsamma. Nu hoppas vi på läkning eftersom vi har ”semester”. Stackars Kibben.

Dagen började med ett längre kryssben ut på öppna havet. Vågorna (som aldrig syns på bild) bromsar Panta Rheis framfart effektivt. Men vem har bråttom…?

Fyrplatsen Storkläppen, drabbades 1890 av en ovanligt svår storm. Bostadshuset förflyttades flera meter, bodar och förråd ännu mer och dasset var bortblåst. Liten ö med inget lä. Ser ut som att fyrtornet saknar färg idag.

I sundet mellan Idö ock Krokö, utanför Västervik, tog vi ett rev i storseglet. Svårt att förstå av bilden som visar en härlig plats på jorden. På Idö etablerades en lotsplats redan på 1600-talet. Nu finns här en hamn och restaurang. Vi kryssar vidare…

Några bilder från skärgården. Det mulnar på och vi väntar regn senare ikväll.

Lägger oss på en SXK-boj (Kryssarklubben) och pustar ut efter en något kylig och arbetsam motvindssegling. Genomblåsta kliver vi ned i salongen och njuter av att slippa vindbruset i öronen… men har kvar utsikten runtom…

Hälsningar från Misterhults fina skärgård…