Porto, dag två…

Staden på södra sidan om floden Rio Douro. Där finns gästhamnen, men den delen av sta`n är troligen inte lika mysig att promenera i.

Belysningen på land är extra stark vid denna ankringsplats. Kanske för att underlätta för de små båtar som är förtöjda vid bojar här. Vår norska båtgranne syns bra i ljuset från land. Floden är stilla just nu, endast stadens bakgrundsljud mullrar i bakgrunden.

Inga problem med morgondopp i 23-gradigt vatten. Vi behöver inte duscha efteråt, eftersom det inte är salt. Tidigt i morse hördes flygplanen över oss igen. Det finns en stor flygplats norr om Porto. Ryanair flyger därifrån direkt till Sverige.

Dags för en stadspromenad. Det är ”medelhavsfint” och varmt. Alltför svag vind, vilket gör värmen mer påtaglig.

Idag skulle vi högre upp i stan. Många, vinglande gränder kors och tvärs.

Denna ståtliga kyrka har blivit inringad och inklämd mellan byggnader av nyare snitt. Betongklumpen längst ned till höger är ett bostadshus. Var fanns stadsarkitekten…

Vi har sett många gamla hus som förfallit. Här är rivning och renovering (förhoppningsvis) på gång. Logistiken är knepig i de trånga gränderna. Överlag byggs och renoveras det mycket i Portugal.

Brant som attan. Hela denna del av staden är byggd på sluttningen. Jämfört med Porto är San Franciscos kända backar fjuttiga och få… Nu är vi rejält överhettade…

En av de gamla kyrkorna.

… vi promenerar vidare…

Utsikten från vårt fik. Vi delade en cameron (friterad liten pirog med räkor och ”gegga” inuti). Serverades varm. Delade även en pastenata (rund kaka med ägg/smörkräm). Intressanta och godkända smaker.

Det gick att komma ännu högre i staden. Ingress dos Carmelitas, byggd under första halvan av 1600-talet. Tjejen till höger sjöng och spelade gitarr. Fantastiskt duktig. Wow… Musikanter fanns nästan vid varje öppen yta.

Grym inredning, med sidoväggarna…

… karvade i barockstil. Kändes överarbetat men var nog helt rätt och fint på den tiden.

Vi kunde gå in runt altaret och beskåda den överdådiga lyxen och prakten. Många skulpturer och målningar längs väggarna i denna inre del, som var ett museum.

Det finns även stora gator.

Många gamla och stora hus här och var.

Nu är vi högt upp och börjar återfärden.

Kommit ned en bit och stannar för lunch i skuggan av parasollen. Det är rejält varmt…

Kibben vågade sig på bacalao (saltad och torkad torsk, oftast från Norge). Rorsman tog en medium rare biff.

Enklare att promenera nedåt.

Nu är vi tillbaka till turisternas ”epicentrum”. Lika mycket folk idag.

Nedanför avloppet trängdes mängder av fisk… de slogs om de bästa bitarna…urk…

Trötta på ljud och upplevelser började vi färden hemåt med stumma vader. Efter 14 km var det skönt att komma hem till sin egen kupe` och ta ett rejält dopp i floden. Stora fiskar (50 cm) simmade runt oss. Möjligen några som flutit med strömmen ut från ”epicentrum”… urk igen…

Scenariot utanför oss, är en upprepning från igår. Båtar, båtar, båtar… alla ska ut en kort sväng… Solen är rejält värmande även vid 19:30-tiden. Skuggan är vår vän just nu… men snart är det mörkt…

Det porlar om stävarna i den starka strömmen just nu, och en ny granne svingar endast fyra meter akter om oss. Nej, nu är det endast en meter. Den kommer att ta i! -”Kibben håll koll”. De är inte hemma… Vi kortar snabbt vår kätting… Tur att vi var hemma…

Kvällen avslutas med a nice cup of tea…

Hälsningar från den backigaste av backiga städer…