Staden är numera bekant för oss. Vi har promenerat kors och tvärs genom olika områden. Somliga människor ser ut att har det mindre bra, men vi har inte mött ”typiska A-lagare”. De kanske inte ger sig tillkänna lika högljutt som i Sverige.
Morgonpromenad längs floden ut mot havet. Mulet och riktigt frisk vind från syd (nästan kuling), men behagliga 21 grader i luften. Strömmen rinner ut i närmare tre knop, ser det ut som…
Mudderverket har jobbat i flera veckor för att säkerställa fraktfartygens möjligheter att ta sig uppströms Rio Mondego.
Provade några enkla redskap.
Hur många gånger har vi inte passerat detta fort? Forte de Santa Catarina.
Muren har smyckats med konst i minikakel-storlek (1 cm). Kakel ser vi överallt på hus mm.
Fortsatt ser vi väldigt många fina hus som har förfallit totalt. Denna pampiga entré utgör ingången till ett stort hus. Husdelen har trasiga/ruttna fönster och som grädde på moset, flera hål i taket.
En figur av en tjur på väggen ger en ledtråd. Byggd 1895 och används idag bland annat för tjurfäktning och musikevenemang. Kan ta 5.000 besökare.
Panta var ren efter gårdagens tvätt. Idag avsatte vi några timmar för vaxning. Varmt, blåsigt och mulet fick det tråkiga jobbet att flyta på.
Solcellerna håller ställningarna även vid tunn molnighet med någon extra solglimt då och då.
De håller några burar med kanariefåglar vid ett litet grönområde där även den kommunala toaletten finns. Vi har lite närmare hit än till hamnens servicehus. Buren kallas voljär.
Att vi överhuvudtaget hamnade här just nu, var vår längtan att belöna oss med varsin glass efter slitet med Panta. Sökandet efter en öppen restaurang eller en glasskiosk klockan 15 på en tisdagseftermiddag, är inte lätt.
Det blev ingen glass. Endast 3 km extra promenad…
Två fartyg, en bogserare och en lotsbåt trängs samtidigt runt mudderverket innan aftonen förvandlas till kväll.
Hälsningar från en skinande Panta…
Jätteroligt att ni är på plats igen och läsa om era äventyr och se alla fina bilder! Må så gott! Kram A-M
GillaGilla