Vilamoura, dag två och tre…

Fredag

Stilla morgon med lagom temperatur och en tunn molnslöja som dämpade värmen. Mot stranden igen, naturligtvis.

Hittade en parkour-park som triggade igång oss. Helt perfekt för morgonaktivitet. Numera verkar vår besättning riktigt glad i dessa gympastunder.

Rorsman frågade en snubbe som utförde konstiga övningar, vad han höll på med och hamnade i denna lyftposition. Kommer nog att kännas i morgon med dessa nya övningar… Min tillfälliga PT ägde en liten, gullig hund som lystrade till namnet ”Pinot”… eftersom hunden gillade vin… Han skämtade nog…

Vid lunchtid var det beachen som gällde. Väldigt lite folk på stranden och ännu färre som badade.

Våra ”flytkorvar” som vi fick med oss från ”Loupan”, testades. Kibben blev förtjust i dem, och tydligen även ”junior”… I bakgrunden 49:er-jollar från olika länder på träningsläger.

Det gick bra att bada en längre stund utan att frysa.

Sola enligt ”bananmetoden” är tydligen bra om solen är för stark. Den något övermogna bananen avger en sorts skyddsgas, som förhindrar brännskador… Hoppsan, nu tog jag nog i lite för mycket…

Dags att gå iland för middag.

God mat på en mycket trevlig inhemsk restaurang. Därefter efterfest på en Irländsk pub. Pedro fick fart på folk. Många decibel…

Det blir aldrig riktigt mörkt i hamnen.

Hälsningar från ”sista natten med gänget”…

Lördag, ”sista dagen med gänget”…

Något jobbig natt för Rorsman. Lite mer om det nedan.

Stilla morgon, denna avskedets dag.

Solen kommer snart att värma både oss och gator… välkommet.

Ingen morgonpromenad. Nu fanns annat i fokus. Packa och resa för våra kära och Rorsman hade fått urinstämma. SUCK! Stopp i röret.

Smärtsamt, jobbigt och dessutom farligt om man inte kommer till läkare. Vårt sentimentala avsked blev lite trubbigt men hade fördelen att inte så många tårar hann tränga upp ur tårkanalerna.

Värdparet drog till närmaste klinik och gästerna fick klara sig själv sista halvtimmen samt låsa båten.

Det visade sig vara en privatklinik med professionell personal. Tömning av systemet och nu får Rorsman vara ansluten till en slang och påse under fem dygn. Vilket binder oss till Vilamoura ett tag. Det är inte enbart Panta som måste fixas…

Vi träffade denna falkenerare med sin kompis. Hon arbetar heltid runt de två hamnbassängerna. Falken skrämmer måsar/trutar. Den får inte attackera dem.

Nu är det både tomt och tyst i båten. Vi får se framåt och planera nya träffar för att hålla livsandarna nöjda…

Hälsningar från en tom ”sjukstuga”… suck…