Natten var lugn med endast svaga kluck från vågtoppar som klatchade i bogen lite vårdslöst. Fullmånen lyste in i sovrummet med sitt bleka sken. Den har mycket ljus att ge.
Stiger upp, tar ett glas vatten, upp med ankaret och iväg. Bilden tagen 06:20…
Vi hann säga -”Hej” till solen, innan den doldes bland molnen under några timmar. Silhuetten av Öland ser ut som en skrynklig horisont. Ett fraktfartyg stävar norrut mot Ölandsbron.
Vi ligger på en babordsbog och har samma mål men vindriktningen tvingar oss till omvägar…
Ger upp kryssandet efter att studerat vårt spår på plottern. Inga upplyftande kryssvinklar i den svaga vinden och motströmmen… Halva dagsetappen kvar och Pentan tar oss rakt mot målet.
Kalmar passerar vi i stort sett alltid på väg till eller från kontinenten. Ett bra ”pit stop” med allt man kan behöva. Idag ska vi på utställning på slottet.
Mycket att ta in. Inte bara ljuset från fönstret…
Kyrkan, som en gång i tiden låg på våningen under, har ”kommit upp sig”… (en våning).
Gyllene salen med kassettak bestående av bladguld,
Lånad från Florens, en 35-årig kvinna som troligen dog när hon skulle föda sitt tredje barn. Hur kan de veta allt?
En intressant guidad tur i mumiernas värld.
Sommarvärmen finns! Endast morgnarna som är svalare. Kvällssolen värmer…
Allt väl ombord. Vi laddar för buffén på Thai Silk Palace, i morgon.
Lite sega i benen efter vår ”Giro-di-Skåne-runt”… Stor omställning till höstkänsla med en temperatur på 13.4 grader, både i hav och luft. Lägg därtill ett tjockt knottrigt lager med dagg på allt, och vi inser att vi glidit in i en ny årstid… över en natt…
Vi visste ju att det skulle ske, men det tar ett tag att smälta övergången. Blir nog några fler varma perioder längre fram… Kanske redan idag?
Klockan har hunnit bli efter sex när vi rundar hamnens skyddande pir. Idag kan denna stenmur ”vila” eftersom endast svag dyning ses bölja på havet.
Kvart över sex möter vi åter en gång detta stora eldklot. Klotet som ger oss förutsättningen att utnyttja vindarna. Vi hoppas kunna sätta segel om någon timme.
En stund efter frukosten var gennakern hissad. Fartökningen på över en knop var ett faktum😊.
På vår styrbordssida ser vi silhuetten av Bornholm på 25 M avstånd. På babordssidan kustlinjen norr om Simrishamn. Snart är vi utom synhåll från land och helt befriade från internet.
Gennakern och autopiloten kämpar i den alltmer tilltagande vinden. Vi glider stundtals fram i 7-8 knop. Får se när Rorsman måste ta tag i ratten…
Vilken härlig fart! Fem nautiska mil innan Utklippan, saxade vi seglen. Det fungerade men vågorna gjorde styrandet svårt.
När vi passerat Utlängan, slapp vi vågorna och Panta Rhei gick som tåget. Inga vågor, autopiloten inkopplad, 8 m/s från 150 grader sann vindvinkel. Farten hela tiden kring 7 knop. Så enkelt det är…
Passar på att äta middag. Siktar in oss på Kristianopel, innan skymningen tar över. Men varför inte segla tills mörkret kommer. En timme idag, sparar två timmar i morgon då vi får motvind.
Vi lär inte hinna till Bergkvara, men planerar att ankra upp på något grundflak närmare land.
Nu börjar vinden mojna och troligen blir det ankring i skymning eller mörker. Återstår att se. Det är en underbar och varm afton.
Vi har seglat hela dagen, från soluppgång till solnedgång. ”Another day in paradise”… Nja, kanske inte riktigt så, men en kalasdag gällande segling…
Gennakern nedtagen och motor sista biten innan mörkret. Havet har en ton av brons…
Efter 80 M med fin segling, kan vi lägga oss till ro. Enstaka fåglar hörs i omgivningen. I övrigt helt tyst…
God natt från en, just nu, lugn plats i Kalmarsund…
… eller frrreijdaoug … som det sägs här… hur klarar de att förstå varandra…?
Igår, innan aftonens ljus börjat övergå i en blågråakrig ton, hade en bogserad utrangerad båt glidit på grund vid hamninloppet. Den lilla bogserande fiskebåten klarade inte uppdraget, som de planerat.
Det tog en timme för lilla ”David” att få loss ”Goliat” från grundet. Mörkret hade börjat lägga sig innan ekipaget kunde stäva ut mot öppet vatten. Mångatan som glimmade i den lugnt böljande vattenytan, visade dem vägen ut…
Vart var de på väg?
Ovanstående lilla incident fick oss att ta en extra kvällspromenad. Kvällen var behagligt ljummen. Något vi kommer att sakna när det åter krävs långbyxor…
Visst har hon ”attityd”, vårt sommarhem?
Värmen hänger kvar på morgonen. Solen, pålitlig som vanligt, ger oss en kick för att inte ligga kvar i kojerna. Hamnen sover när vi tar vår morgonpromenad.
Fina områden att vandra omkring i.
Efter frukost cyklade vi mot Sandhammaren. Fyren som vi rundat med våra olika båtar, ett otal gånger, är en Heidenstammare byggd 1862 med en höjd av 29 meter.
Från havet, där vi genat längs 5 meterskurvan, syns idag endast den översta toppen. Men här syns den i all sin prakt. Renoverad 2023.
Heidenstam var den fyrmästare som utvecklade fackverksbygget av fyrar. Billigare, snabbare och lättare.
Den fina sandstranden är milslång och ett populärt ställe för rekreation.
Info gällande Sandhammaren.
Vår tänkta lunch vid Sandhammaren blev till en fikastund, då vi inte var hungriga. Cyklade vidare till Kåseberga, som vi passerade med båten igår. En endaste gästande båt. Hamnen är ”gungig” vid friska vindar och varje gång snabbfärjan till Bornholm passerar…
Nu då, en lunch? Nej, hungern låter vänta på sig. Köpte istället på oss delikatesser från fiskaffären.
Nu hade vi ”kravet ” på oss att skyndsamt cykla hem till båten, innan sillen övergår till surströmming i cykelväskan. Dessutom hägrade lunch på hamnkrogen i Killinge. Endast sex meter från Panta Rhei.
Problemet var att de stänger 14:30. Vi hade 22 km hem och satsade hårt för en snabb cykeltur. Bild på Kåseberga. Vi lämnade både kossor och Ale stenar osedda denna gång.
Växelvis slipstreaming och i full fart susade vi norrut, med en sällan skådad frenesi. Trots att våra hopfällbara minicyklar är små som ponnyhästar, susar vi fram likt kärlekskranka åsnor i Moldavien… De är snabba och stabila i hög fart.
Motivation är bra. Rejält fuktiga kom vi fram och hann till och med duscha innan lunchen. Klarade av 22 km på mindre än 40 minuter…
Gårdagens tyska båt har lämnat men en ny tysk gäst har anlänt.
Äntligen, efter 44 km cykeltur var det dags för lunch. Gott och lagom mycket.
Det är fortfarande tidig eftermiddag och som vi säger, speciellt till de som fortfarande förvärvsarbetar: ”Äntligen fredag !🥂”.
Klockan är snart sex och den ljumma morgonen lockar till morgonpromenad. Solen kommer snart att ge en dos extra värme. En ny dag…
Ystad är trivsamt att ströva omkring i. Många fina, gamla och välhållna hus.
Staden har även satsat på fina blomsterarrangemang. Bild på klostret.
Igår fick Rorsman hjälpa ”Grossherzogin Elisabeth” kasta loss. De såg väl på håll att jag var seglare, eller möjligen den enda personen på land, inom lagom avstånd…
Stor dyning från syd gjorde segelhållningen knepig. Några windgliders (ej i bild) svävade i uppvindarna vid Ale Stenar, Kåseberga.
Här ser ni en trogen följare. Ny bekant för oss men han ”mönstrade på” vår blogg redan på ”Qinoatiden” (> 8 år sedan). Christer heter han (osäker på stavningen) och peppade oss att fortsätta våra ansträngningar med bloggen. Ett positivt möte. Tack för det!
Perfekt dag att köra några maskiner och låta lufttorka.
Gästhamnsavgiften var så modest att vi kände oss nödgade att besöka pizzerian. Därefter en salmbärspromenad. Blir god sylt.
På kvällen är vi tre besökande båtar, varav två tyska. Några förbipasserande gillade vad de såg, när de tittade på Panta Rhei… Ger oss positiva minnen…
Kvällens lugnande inverkan på vinden, smittar av sig på oss. Ser ut över havet, där gässen flyger i fin formation mot nästa sädesfält. De äter upp sig inför längre etapper.
Möjligen blir vi kvar ytterligare en natt här. Beror helt och hållet på vindarna. Hanöbuktens översegling är lång och det gäller att Panta Rhei kan hålla bra fart, för att slippa ”nattsudda” in i nästa hamn.
Kvällspromenad i hamnområdet igår. Till vänster en Sirius 40 DS. Panta Rheis ”storasyster”. Den breda (nästan 4.9 m) aktern tillhör en Hanse 460.
Solen försvann tidigt på sena eftermiddagen men dök oväntat upp under regnmolnen, endast 10 minuter innan den skulle lägga sig för natten, klockan 20:02.
Helt magisk orange ljus! Himlen var orangeröd ännu efter en timme. Vad är det som händer? Tror oss veta att smutspartiklar i atmosfären orsakar dessa vackra solnedgångar.
Kvällarna och framför allt nätterna är numera helt mörka. Tyder på att hösten börjar ta för sig. Värmen vi omger oss av ger dock andra vibbar. Vi njuter så länge det varar.
En kort morgonpromenad innan frukost och därefter en cykeltur till möns Klint.
Till klinten var det endast 7 km. Här kollar vi in en fyrplats på en höjd, på vägen dit.
Inte mycket vind idag. Ser ett antal segelbåtar på väg hem.
Trampade vidare till klinten. Mäktig brant. Den är över 120 meter hög.
Efter 530 trappsteg var vi nere på stranden.
Tog en omväg hem i den regnfria dagen. Lätt att cykla i Danmark, i avsaknad av branta backar. Böljande landskap och stora vidder.
Kibben syns som en liten fin blomma på vägen…
För att orka hela vägen hem (28 km), tog vi en paus på ett mysko ställe… Inget är billigt i Danmark på grund av valutan..,
Väl hemma i båten tog vi beslutet att spara 1000:-. Inget restaurangbesök och heller ingen hamnavgift. Vi lämnade hamnen tidig eftermiddag. Ankring utanför Klinten lockade och det skulle även förkorta morgondagens segling med en timme.
Här rundar vi Klinten.
Ankrade på 6 meters djup och förstod att natten kommer att bli rulligt värre. Svårt att få middagsbesticken att ligga kvar på bordet, för att inte säga maten på tallriken… Det var för väl, att vi valt kallrökt lax, som låg kvar på tallriken, och inte köttbullar…😊.
Bakom den massiva branten av algskelett, fanns inte tillstymmelse till internet. Faktiskt ganska skönt för Rorsman. Det gav en dryg timmes fri aktivitet från bloggen. Fokus blev i stället att börja läsa en bok ”The Girl with the Dragon Tattoo”, på engelska…
Nattsömnen blev lite klen med detta rullande, men så är det bara.
Vi var igång igen innan solen gått upp. Vi låg kvar… bra. Klinten lika mäktig som igår.
Visst är det vackert att uppleva ännu en fin morgon? Tittar yrvakna ut genom vårt sovrumsfönster.
Iväg innan solen gått upp. Motorgång någon timme.
Fin segling, som mot slutet blev mer fartig än önskat. Men det gick bra. TROTS att toaletten strejkade. Lite knepigt blev det att avverka 51 M i stora vågor, utan WC… Lätt att hålla sig för skratt… men svårt att hålla sig (säger snubben med prostataproblem)…
Väl i Ystads gästhamn satte vi igång med att fixa problemet. Efter drygt en timme var det fixat. Detta skitproblem som drabbar de flesta båtar som seglar i salta hav. Urinsten som bildas utvecklar till sist en förträngning och stopp. Likt åderförkalkning hos människor.
Inga smaskiga bilder och tursamt nog ingen odör som kan förmedlas via bloggen…
Äntligen trampar vi svensk mark igen och kronan är 1:1. Allt är billigt och välbekant.
Denna butik har löst många av våra problem genom åren.
Vi firar både hemkomsten till Sverige och att WC:n fungerar, med asiatisk mat. Riktigt gott, mycket och prisvärt…
Hunden heter Tom och satt som besatt och stirrade på våra tallrikar. Rottweiler med 25 % labrador.
Det blåser hårt på havet och inget som lockar just nu. Mörkret lägger sig tidigt men värmen håller sig kvar, vilket är helt underbart…
Hälsningar från en båt med en skitbra, fungerande WC…
Solen hann knappt upp, innan vi lämnade den demolerade och nu, vindpiskade hamnen. Frisk sidvind tvingade oss att sakta förhala oss mot de aktre pålarna, med lång lina som höll upp fören.
”Slowly but surely” kom vi till ögonblicket när vi släppte alla linor och backade med högsta möjliga motorvarvtal, för att inte hamna alltför snett mellan stolparna. Det gick bra men det skulle komma nya prövningar…
Vi höll båten stilla, bakom vågbrytarens vågfria yta, medan tågvirke och fendertar stuvades undan.
Ute på fritt och rejält gungande vatten, hittade storfallet än en gång mastlanternan, och där satt den.
Rorsman klättrade upp på det stuvade seglet och försökte lösa problemet med hjälp av båtshaken. Svårt att hålla sig kvar. Mycket svårt. Misslyckat försök, som gav ett minne på smalbenet…
Många olika försök, men lösningen kom med Kibbens idé om en ny vinkling på problemet. Låta vinden hjälpa till och Rorsmans hela längd plus båtshakens hela längd och tankekraftens superlängd -”Yes”, fast det var nog inte det enda ordet i Rorsmans vokabulär under klättringen tidigare…
Som lök på laxen, öppnade sig en av lådorna i pentryt, och började slå in/ut och så vidare, tills vi tömde den och lyfte bort den. Den får vi justera när vi väl kommer i hamn. Autopiloten fick hålla Panta mot vågorna under tiden.
Slutligen kunde vi påbörja vår korta (15 M) segling hit. Gropigt värre… och med en onödigt stökig start på dagen.
Lätt att hitta en bra plats i Klintholms hamn, tidiga som vi var. Promenad förstås. Man kunde inte se ladan från andra hållet, förrän vi kom till gaveln på denna sida. Helt dolt av växtlighet. Ända ned till marken.
Ljummen men frisk vind som skulle öka allteftersom. Några få badare. Desto fler windgliders, eller vad de kallas.
Kibben❤️
Båten fixad och putsad. Dags för enkel, sen lunch. Vi har undvikit chips tillräckligt länge för att våga beställa en ”fish n’ chips”. Kan väl kalla det för en ”memory lane”-lunch…
Hittade mängder av björnbär och även något som kallas strandplommon. Det fick bli efterrätten under vår promenad runt nejden. Vädret är soligt, riktigt varmt och blåsigt.
Kibben vilar på maten…
Två Sirius 40 DS fanns i hamnen när vi anlände. Lite för stora…
Nu på kvällen är det vi, en dansk och en nederländare som lagt oss tätt tillsammans. De övriga 45 gästande båtarna är tyska.
Många båtar är rejält stora och i en del av dem har skepparen mycket att lära, gällande tilläggning i en blåsig hamn. Voi, voi, så det skriks i de större flytetygen.
Den ”icketyska” armadan.
I morgon ska det tydligen regna hela dagen, vilket ger oss en vilodag. Vindarna är dessutom ogynsamt klena.
Nästa planerade hamn för oss är Ystad. 56 M i nordostlig riktning.
Vi kände att vind och vågor redan påbörjat sina morgonskift vid femtiden. Avvaktade en stund och somnade om.
Blir väckta av solstrålarna som letat sig in i sovhytten. Wow, vilken väckning! Lämnade vår, nu gungande ankringsplats omgående och förstår att dagens etapp kommer att bli bra med denna vind.
Frukost i 6.4 knop. Autopilotens manöverdosa på navigationsbordet och iPaden med sjökortet på frukostbordet.
Vår sista glimt av Tyskland, Burg auf Fehmarn. Dags att byta ut den tyska artighetsflaggan mot den danska.
Små korrigeringar på kursen till och från. Vi är inte ensamma. Många hemvändande tyska seglare på kontrakurs.
Vår planerade segling till Gedser blev inte av. Vinden ”valde” resmålet idag och vi tog sikte på Hesnaes, drygt 20 M längre norrut. Ännu en lång dag på havet.
Vi har inte varit iland, efter vårt brådstörtade avsked i Laboe… Benen längtar efter spring.
Passerade Gedser medan vinden tyvärr avtog… Hmm, inte bra, för vi har 19 M kvar… Dessutom i en sämre vinkel…
Nåväl, seglingen är enkel och solen intensivt värmande.
Klen vind ger klen fart. Här behövs mer segelyta. Nämligen en gennaker. In med genuan och upp med den blåvita duken. Vi kanske ska döpa gennakern till ”Sisu”, för färgerna… och att den drar så bra.
Fartökning från 2.8 till närmare 5 knop. Nu leker livet igen…😊.
Vi blev överraskade av hur hamnen i Hesnaes såg ut. Allt var mer eller mindre raserat. Det var grunt och stenblock låg på botten.
Några fungerande platser fanns.
Den yttre skyddande piren är helt förstörd.
Här låg vi i maj 2023 och allt var fint tills stormen ödelade allt i oktober samma år.
Samtalade med en bofast (en av ca 13 st) och fick reda på att en återuppbyggnad ska påbörjas.
Husen har halm även på väggarna, vilket är ovanligt.
Det är svårt att lägga till mellan stolpar, vid sidvind. Det fick vi erfara när Rorsman avsatte en halvtimme med att hjälpa den lilla tyska Sirius 31:an, att förtöja. Mycket strul, vilket är lätt hänt. Som tur var, kom fler till undsättning.
Under natten passerade många fartyg in- respektive ut från Kiel och Kielkanalen. Även stora kryssningsfartyg (svårt att ta en bra bild med telefonen).
Det går inte att urskilja lanternorna på dessa upplysta ljusfenomenen.
Morgonen kom med sol och långsam ökning av temperaturen. Som så många gånger förr…
Seglar vidare i den lätta vinden och äter vår frukost med panoramautsikt. Gäller att fördriva tiden på långsamt bästa sätt.
Vi hann segla sex timmar, varav en kortare stund med gennaker. Därefter blev det för klent med vindkraften.
Mörka moln över Fehmarn, men regnet når inte oss, än… Framför oss såg vi bron, men nu försvann den i regndropparna… Vi är fortfarande torra…
En enkel dag utan några överraskningar. Det blev en transportdag. Den näst sista dagen i augusti. Fehmarbron med 18 meters fri höjd.
Ringde till marinan i Burgtiefe på Fehmarn, men fick inget svar. Vi har förstått att nu är det hemvändarhelg för seglarna och ett samtal till en närliggande hamn, gav negativt besked.
Nästan bleke och klena vindar i prognosen, gav oss mod att ankra på svaj även i natt. Inga hotfulla VHF-samtal från ”Kustwaffe”…
Nu ligger vi inte långt från platsen, Burgstaken, där vi hämtade vår Panta Rhei, för sex år sedan…
Ankrade på sex meters djup i strömmande vatten. Vi såg botten hur bra som helst på detta djup.
Innan middagen ett dopp. Det är trots allt nästan 20 grader i vattnet och mer därtill i luften. En luft som inte orkar röra på sig för tillfället…
Rorsman hoppade i och njöt (efter en stund) av bad tvätt och en uppiggande effekt. Men, detta men. En båt med klen motor, dragandes på vattenskidor, passerade intill och naturligtvis ramlade det släpade offret, 10 meter från oss.
Båten hade en besättning av två unga, fräscha, solbrända par och de var inte bekymrade av att Rorsman stod naken på badstegen och försökte krympa ihop till något som liknade en förlängning av denna stege…
Rorsman är av naturen, lite blyg av sig, och eftersom imitationen av badstegen inte fungerade, kravlade (ålning medelst hasning) sig Rorsman upp i sittbrunnen, med sin vita bak mot ett gäng tyskar som inte ens brydde sig om vår båt… Men man kan ju inte veta…
God förstärkt salladsmiddag även idag. När solen, sent på kvällen åter lyser på oss i sittbrunnen, är det magiskt skönt. Njutbart…
”“Kustwaffe” har inte hört av sig och nu har vi kvällen för oss själva.
Alla utlovade, lätta regnskurar har uteblivit, vilket vår torra sittbrunnsdurk kan förtälja. Börjar dagen med en morgonpromenad söderut på fin asfalterad cykelbana.
Där och då, med ordet cykelbana hängande i bokskogens grenverk, kom vi på den briljanta ide’n att efter frukosten plocka fram cyklarna och ta oss till Kiel. Endast 12 km söderut.
Vi hann smaka på björnbär, psalmbär och små gula plommon, som växte vilt längs vägen.
Det är känslan av lugn semester, som präglar denna dag. Ingen brådska. Ingen planerad färdväg. Bara semester…
Rorsman kollar detaljer på den nyare Sirius 35 DS, som låg bakom oss. Avundssjuk…
Efter några kilometer fick Kibben punktering på bakhjulet. Vi stannade och slog upp vår mobila cykelreparationsverkstad vid ett stort minnesmärke, över de som stupat i tyska U-båtar under första och andra världskrigen.
Oerhört tragiska minnen. Så många unga fina män som fått sätta livet till. En hel cirkel med tätt skrivna namn… tätt skrivna…
Det är svårt att kränga av däcket på dessa små hjul. Men, det går. Utan att utöka ordförrådet… Men förbålt knepigt är det!
Mestadels bra färdväg och väl framme i Kiel, när vi funderade på vilken smak på glassen vi skulle ha, ringde telefonen.
-”Hello, are you the owner of Panta Rhei?” -”Yes, it’s me”. Där hinner hjärnan fundera på många olika scenarion, under bråkdelar av en sekund.
-”Your check out time passed 15 minutes ago and the owner, is back”.
Med dessa ord studsande i hörselgången, började sommarens bästa cykelträning tillbaks till hamnen. Kibben tog täten och Rorsman höll sig tätt bakom. För bra slip-streaming… Pust, var har hon hittat farten…
Vi ursäktade oss för ”den Hafenmeister”, som försökte se arg ut, länge, och lite till, och slängde upp cyklarna i sittbrunnen, för att en minut senare glida ut ur hamnen.
Med motorns hjälp och sittbrunnen fylld med attiraljer som inte ska vara där, tog vi oss ut en bit och fällde ankaret på 4 meters djup.
Det är 0.3 M till stranden. Här får vi vara ifred. Äntligen kan vi bada och även se hur illa det är med växtligheten på skrovet. Vi ligger i Kieler Förde…
Rorsman rengjorde rodret från långt grönt sjögräs. Det krävdes två separata dyktillfällen, eftersom det satt så för.. nat hårt.
Propellerbladen såg bra ut. Kölen hyfsat fin. Endast en bit under vattenlinjen fanns långa vackert gröna växter. Men det är sammanlagt 22 meter grönsaker som bromsar… Det bästa av allt är att nu VET vi…
En skön, sen eftermiddag med många bad och en sallad med sting, fick avsluta dagen… Solen lyser in i sittbrunnen och vinden är obefintlig. Kanske vi slipper gungandet snart.
Solen lyser in i sittbrunnen tack vare sjöbrisen. Vi njuter stort av denna sommardagseftermiddag…
I morgon, vem vet? Men, vidare ska vi i lätta vindar… Danmark elller Fehmarn…
God morgon! Natten i kanalen var stilla och lugn. Den utlovade regnskuren uteblev, vilket ger oss ett torrt båtdäck att beträda. Uppskattas. Man ska även glädjas åt de många små positiva saker man upplever. Dagen blir på något sätt ”ljusare” då…
Ett antal stora fartyg har passerat. Vi hörde propellerljuden redan på avstånd, men vågklucket uteblev, trots att de passerade på endast 100 meters avstånd. Högsta tillåtna fart i kanalen är 15 km/h (~8 knop).
Vår närmaste båtgranne startade sin motor vid tretiden i natt, och lät den gå på tomgång. Vi lämnade ankringsplatsen som god tvåa, efter en mindre segelbåt. Grannbåten låg kvar, puttrandes i den i övrigt jungfrueliga tystnaden…
Däckspumpen är superbra att spola ren ankarkätting och ankare. Dessutom uppskattar vi våra head sets (intercom) för tyst kommunikation.
Nu ser vi fram mot en utdragen frukost. Jämfört med 2023 har vi mycket bättre täckning på kanalen för internet idag.
Det blir många möten…
Använder denna ”superautopilot” för första gången. Många funktioner, varav en är att vi kan handstyra via det runda vredet. Den kan man använda i grov sjögång, om man tror sig vara bättre rorsman än autopiloten… ”Rorsman” ombord på Panta Rhei nedlåter sig inte jämföras med dylika digitala ”hjärnor”…
Ser båtar framför oss som stannat. De har säkert väntat över en halvtimme. Vi saktar ned och glider slutligen ikapp dem. Anledningen till stoppet ses på bilden nedan. Bogserbåtar både framför och bakom. Omstart, där vi åter halkar efter… suck…
… och alla dessa stora fartyg…
Den hängande bilfärjan vid Rendsburg. Tågen kör upptill.
Vid Lurssen varv byggs denna lyxbåt. Fyra stora bollar (för vilket ändamål?) och två satellitantenner, eller liknande.
Äldre årgång. Stilig på sitt sätt..,
Det blev en spurt mot slutet för att säkra plats i kommande slussning. Stackars Penta…
Men som i sagan, kommer sköldpaddan alltid fram…
Flytbryggan är endast 15 cm hög, vilket gör det svårt för fendertarna att göra sina jobb. Dessutom är det högt att hoppa ned från båten…
Det tar på psyket att ha beväxning på botten. Se där, en anledning att efter 46 M och stor sluss, inta en god middag på hamnkrogen. Calamares i en form vi inte sett förut. Stora bitar som var tuggmotståndliga… Till det, en passande måltidsdryck…
Som bonus på maten, en kvällspromenad på 5 km. Fin omgivning, i en ljummen luftström som flödade över stranden. Vi njuter av dessa stunder…
Strandkorben… hur många som helst…
Lyssnade på en trubadur och tänkte ta oss något uppfriskande på den restaurangen, men det blev istället kelning med dessa bjässar. Irländska varghundar, där den yngre (liggande) är vän med alla han ser. Således inget bra personskydd. De var lugna som morfindopade kaniner… Dessutom gillade hundarna musiken som strömmade ur gitarren. Allt enligt de tyska ägarna, i en blandning av tysk/engelsk/finger-samtal…
Restaurangerna var välfyllda även då vi återkom från promenaden. Dags att ta oss hem. I morgon ska vi kolla in en Sirius 35 DS, på bryggan bakom oss. Ser ny ut.
Nu är vi på ”hemmaplan” och slipper tänka på tidvattnet och dess inverkan. Saltvattnet är inte lika salt längre. Inga kanaler med broar och slussar.
Vad finns kvar som utmaningar? Jo, vindarna. De kan styra oss mer än allt annat. Har inte kollat hur det ser ut. Vare sig vädret eller sträckan framöver. Vi är ju nästan ”hemma”…
