Författare: Simo

Idag kan vi ta det lugnt medan tidvattnet vänder och börjar fylla. Vid 13-tiden är det läge att lämna Cuxhaven, för en snabb resa.

Passade på att ta en rejäl morgonpromenad innan frukost. Hamnen är bra och ligger strategiskt. Bra faciliteter och en hamnkrog med god mat.

Vinden ska komma lagom till vår avfärd. Just nu är det stilla och varmt. Önskeväder på morgnarna.

Dessa tyskar… och deras Strandkorben eller vad man kallar dessa minihytter. De tillhör den tyska strandkulturen vid Nordsjökusten.

Vi rundade hela detta torra landskap igår. Kilometervis med havsbotten man kan promenera på vid lågvatten.

Många Strandkorben blir det… Hamnen längst bort i bild.

En bryggstolpe i hamnen vid lågvatten. Mängder av ostron, som ingen vill plocka.

Kunde inte låta bli att provsitta en Strandkorb. Av minerna att döma, verkar det bra…

Dessa två skönheter skulle dela sluss med oss och ytterligare sex andra segelbåtar. Sammanlagt gick slussning och väntan här i Brunnsbuttel, på 1.5 h.

Väntar i Elbe innan slussning. Fick hålla 0.4 knop mot strömmen, för att ligga kvar på platsen.

Kielkanalen, eller Nord-Ostsee-Kanal var färdig 1895, men breddades och fördjupades till 1914. Den är 99 km lång (på kanaler anges avstånd i km), 102 m bred och 11 m djup.

Normalt tar det en dag att passera, men vi har en hel del beväxning undertill och vår fart för motor har sjunkit från 5 till 4.4 knop. Det suger! Både i bränsletanken och hjärnbarken…

Österjöfärgen klarar inte de salta hav vi besökt under så lång tid. Dessutom tvättade marinan, som tog upp båten för roderkontroll, botten med högtryckstvätt. Som en extra, gratis service.

Visst det var nog bra, medan vi stod bredvid och såg stora delar av vårt dyra beväxningsskydd rinna ner i backen… suck…

Vi lämnar inte många spår efter oss…

Fritidsbåtar får inte färdas på denna kanal i mörker. Vi hade planerat att hinna till Giselauslussen (20 M), men det går ju så sakta! En chansning blir en vändplats med ruggiga stolpar (10 M). Ska bli spännande se hur vi fixar det.

”Slowly but shurely… äntligen framme. Många rostiga stålstolpar att förtöja mellan. Om man vill det. Vi och fyra andra, ankrar på svaj. Det finns plats tack vare grunt vatten (2.4 m under oss). Nu har vi tre platser att dela upp kanalfärden i. Rendsburg (liten stad), Giselauslussen (på landet) och här, Baggerloch Duckerswisch, precis bredvid kanalen.

Här råder lugnet i sommarvärmen. Vattnet håller 23 grader.

-” Kibben, would you like a nice cup of tea”? -”Yes please.

-” I would like to write the blog. Is it ok if you take care of the service”?

-” Of course honey, just sit down and relax. It will be ready in a sec.”

Kan det bli mer harmoniskt? Dessutom på ett språk vi haft förmånen att öva under några månader…

Vindstilla hälsningar från Baggerl… någonting…

Lite smärtsamt är det att bli väckt klockan fyra. Men men, nu hade vi bestämt oss för att utnyttja tidvattnet och strömmarna under morgonen och förmiddagen. Alltså, bara att låta bli snoozeknappen och kliva upp.

Tjugo minuter senare lät det så här i VHF-radion:

-”Den Helder Traffic, Den Helder Traffik, this is Panta Rhei, Panta Rhei, Panta Rhei calling”.

-”Yes, this is Den Helder Traffic. Good morning”.

-”Good morning sir, we ask permission to leave the harbour”.

-”Your permission is granted. No traffic on sight. Good luck”.

-”Thank you”.

Så kan det låta när vi anländer till och lämnar hamnar här nere. Hemma använder vi ytterst sällan VHF-radion. Har man en VHF-radio ombord, ska den vara på vid färd, enligt reglerna, men hur många har den påslagen?

På vår resa är den alltid på. I Storbritannien och Irland hörde vi ett antal PanPan- och Mayday-meddelanden.

Vi styr ut från Nederländernas största marinbas och siktar mot mörkret. Hamnljusen och ljusskenet över staden lämnar vi bakom oss…

… och välkomnar solens återkomst, ännu en gång.

Efter några timmars motorgång kunde vi sätta segel och flyta hemåt i medströmmen. Efter ett antal timmars seglande, hade vi tillräckligt bra väderprognos för att ta beslut för vidare segling. Ända till Cuxhaven i Tyskland. Vilket medför nattsegling.

Vi passerade Texel, Vlieland, Terschelling, Ameland, Schiermonnikoog, Borkum, Juist, Norderney, Ostdorf, Langeoog, Spiekeroog, och Wangerooge, innan vi kunde vika av söderut mot Elbe. De ingår i de Nordfrisiska och Ostfrisiska öarna.

Seglade med saxade segel. Svårt att få dem att stå i allt gungande. Det tär på psyket att se och höra deras högljudda klagan.

Ännu en dag på havet närmar sig slutet. Vad har vi då gjort? Förutom ätit frukost, ytterligare en frukost, fikat (med munk), ätit lunch, fikat och intagit middag…? Hinner man som pensionär mer? Njäe…

Rorsman har förstås handstyrt för att minimera slitaget på både segel och psyke…

Det är alltid lika fascinerande att se solen gå ned i havet.

Därefter tar vi oss fram i totalt mörker. Fartygslanternor syns på avstånd. Blinkande ljus, vad det må vara och mängder av röda, synkront blinkande ljus på vindkraftverk. Ett möte med en segelbåt på nära håll. Såg bara lanternorna. Den hade inte AIS.

Seglen är surrade och motorn surrande… Bilden på plottern: Växlat till nattläge för att inte bländas. Det svarta är havet. Vi går i 5 knop och har nyss passerat en mindre fiskeflotta (gröna) på nära håll. Det lila strecket är vårt spår och den prickade linjen framför är mot waypointen. Den blå visar vart vi är på väg. Siffran 1 i en vit figur visar strömmens riktning och styrka. All text kan vi välja bort eller göra mindre (den stör).

Vi turas om att stirra ut i nattens svärta. Sover, om vi kan, växelvis. Dyningen rullar oss onödigt mycket.

Det är naturligtvis enklare att använda motorn, men lite tråkigare. Om vi seglar är vi aktiva med segeltrimmet. Som ändå inte går att se i mörkret…😊. Känslan av att natten är lång, infinner sig.

I övrigt är natten ljummen med över 19 grader både i luft och vatten. Stjärnhimlen hänger tindrande över oss. Letar efter kända stjärntecken. Månen visar sig inte i natt. Därav det kompakta mörkret.

Klockan är 02:00 den 26:e augusti och Rorsmans ögon börjar gå i kors. Dags att väcka Kibben. Som tur är vaknade hon innan… Alltid skönare så…

Efter lång längtan välkomnar vi ljusets återkomst. Visst är det underbart med morgonstunder?

Rorsman tar sin andra timmes sömn…

Funktion före design. Fula men säkert praktiska.

Varför inte lasta på en våning till…? Eller två😊

Liten fiskebåtmed nätet uppe.

I inloppet till Elba, mötte vi civilisationens verkningar. Plastbackar, trätrallar, stora plastsjok, växter, en död mås och en död sälkut.
I mynningen till Elba hade vi 2.2 knop medström. Här 1.5 knop. Bojen verkar rusa mot oss.

En segling som denna på 175 M bjuder två delar medström och en motström. Det var jobbigt under delar av natten när vi endast gjorde 2.9 knop över grund. Men belöningen kom mot slutet, när vi seglade med farter mellan 8-9 knop i den fina medströmmen. I en vindstyrka på 5-6 m/s…

Ofta då vi seglat i hög sjö, är balansorganen påverkade. Tex. böljar väggarna när man sitter på wc-stolen hemma. Nu var det inte alls så tuffa förhållanden men allt verkade bölja ändå. Får tillskrivas hjärnans brist på sömn.

Promenad till sta’n för proviantering och därefter middag på hamnkrogen… Dusch och med en känsla av hum-hum-dum? i huvudet, stupar vi i säng klockan 21 ikväll…

Hälsningar från ett varmt Cuxhaven…

Men först en morgonpromenad i Alkmaar. Det var något som var annorlunda. Helt klart bekant men ändå inte. Nej, inte än… inte än…

Vi blev inte omfamnade av en varm och smekande luftmassa… Det var ju svalt! Endast 12 grader. Luften stod still och vattnet låg spegelblankt. Jovisst var det en vacker morgon. Vi piggnade till mer än vanligt.

Kontrasten mot gårdagens fullproppade gator var stor. Morgonpromenaderna ger oss oftast stor behållning.

Små öppningsbara broar fanns överallt i den kanalfyllda staden.

Sinnebilden av Nederländerna.

Vi vandrade i ett fint grönområde.

Kibben är intresserad av hur elektricitet blir till. Här trampar hon för att ge oss ledljus…🙂.

Det stora tivoliområdet var öde och tyst. Endast renhållningen jobbade febrilt med att ta reda på den stora mängd skräp som besökarna inte hade vett att lägga i de uppställda soptunnorna.

Vi förundras över hur de fått in det stora pariserhjulet…

Truus Wijsmuller, med några av hennes 1001 barn. Se på de två översta barnens ansiktsuttryck…

Hon räddade ett otal judiska barn och ungdomar innan andra världskriget.

Vår egen blomma i hamnen.

Vidare färd utan tanke på vindar och strömmar. Men lite press blev det att hänga på de två stora motorbåtar som gick före oss. Deras fart med motorerna på tomgångsvarvtal, verkade vara 6.3 knop…

De fick vänta på oss vid broarna.

En sista blick på Alkmaar och pariserhjulet…

Kanalfärd med otaliga hus och även husbåtar längs vår vattenled. Det är populärt med husbåtar. Mysfaktorn är nog stor om man gillar vatten.

Både tegel- och ag/halmtak.

Vi hamnade i en regatta. Som motordrivet fartyg, var vi väjningspliktiga… Men störst går först… hmm…

Äldre och nya vindkraftverk.

Modern design på bron.

Slussen vid Den Helder avslutar vår tvådagars kanalfärd. Tre slussar och 21 broöppningar.

Tankade diesel och fick sedan plats på ”hammerhead” som det heter, vid bryggans ytterända. Sommarvärmen smeker oss åter. Ljuvligt…

Lång promenad in till sta’n för en sen middag. Denna gång på en thailändsk restaurang. På hemvägen passerade vi marinmuse’et.

Kvällen gick i planerandets tecken. Vindar, tidvatten och allt som vi vill ha koll på, inför nästa etapp. Denna gång, åter i salta hav.

Förbereder Panta Rhei för i morgon och oss själva mentalt.

Hälsningar från Nederländernas största marinbas…

Vaknar, inte mörbultade eller ens med träningsvärk efter gårdagens rally. Men det känns att vi fick ett bra ”träningspass” igår.

Nordanvinden fortsätter att härja på havet. Vågornas brutala avslut hörs ända in till hamnen. Funderade på en vilodag här i IJmuiden. Staden bjuder inte direkt på en trevlig omgivning. Förutom playan.

Lusten att kryssa vidare mot naturens krafter, är som bortblåst 😊.

Därför blev vi upprymda av tanken att ta oss norrut via Noordzeekanaal (mot Amsterdam) och därefter svänga in på den nordgående Zijkanaal D.

”Fuck the wind and waves”😏… Inte heller något tidvatten att ta hänsyn till.

Först en morgonpromenad till stranden. Vår oändligt långa brygga…

Stranden ligger öde i det bleka morgonljuset.

En fin sak. Stoppa in handen och få dig en klick solskyddskräm. Gratis.

Kibben som är snabb, fick springa till båten och hämta en bytta… Den stoppade vi in i hålet, gång på gång, tills automaten pumpade luft och med en tydlig suck rapade ut det sista… Nja, det här är ju inte sant, bara en ful tjuvaktig tanke🤭…

Det gick att segla en bit på den stor kanalen.

Marginalerna är små.

Lyxbåt…

Vi seglade över några vägtunnlar. Här är ventilation från dem.

Som sagt, små marginaler om man ska korsa leden.

Nu börjar den mysiga kanalfärden. En tjalk förtöjd vid huset. Såg många husbåtar längs stränderna.

Den första slussen var väldigt liten. Vi lade i två Euro i den gula träskon. Hittills har vi inte behövt betala, vare sig för broar eller slussar.

Det kanske var tack vare pengarna, som slussvakten öppnade portarna till denna lilla, mysiga och grunda kanal.

Allt gick väl med två slussar och nio broar. Som mest väntade vi två minuter på en broöppning. Mycket allerta brovakter.

Förtöjer mitt i Alkmaar. Hamnavgiften endast 200:-, knappt man tror det är sant. All service ingår.

Känslan av Amsterdam är påfallande.

”The Great Saint Laurence Church” byggdes på 1500-talet. Orgeln är den största nu spelbara i Nederländerna. Enormt stora fria golvytor.

Promenaden går vidare. Ännu en kyrka.

Lördagsmiddagen intogs på en grekisk restaurang.

Matsmältningspromenad runt i staden. Det var feststämning överallt i centrum. Fullt med folk i de flesta restaurangerna. De hade till och med lyckats pressa in ett stort tivoli längs många och trånga gator. Till och med ett pariserhjul i en gränd! Närmast en bragd…

Dags att ta oss ”hem” igen. Centrum är som en stor fin labyrint med mängder av matställen. Lätt att gå vilse.

Distansen från IJmuiden till Den Helder (nordvästra Nederländerna) är 36 M till havs och 45 M denna väg. Helt klar ett vinnande koncept vi valt i rådande vindar.

Hälsningar från en hamn med mycket hög ljudfaktor…

Sovmorgon till 06:50 i en lugn grönomgärdad, vindstilla hamn. Drar direkt eftersom vi snart färdas på en kanal där vi får medström. Kör, och gör det nu!
Frukost på vägen ut mot havet. Vi hade planerat att komma till första bron precis innan första öppningen (efter morgontrafiken).

Men när vi fick syn på bron efter en skymmande dunge, såg vi att den redan var upplyft. Wow, de har lyft den för yrkestrafiken och vi skulle få första öppning långt senare…

Men efter att ha stirrat på bron och vetskapen om att den är hissad i 13 minuter, fick vi kontakt med brovakten. -” Jodå, kör på”, fick vi reda på. -”Jag ger er grönt ljus”. Vi skulle behöva ytterligare 6 minuter, men tiden skulle inte räcka till för oss… eller kanske…

Som tur var hade Pentan redan uppnått arbetstemperatur. Nästan full gas (3000 rpm). Vem kommer ihåg en förlorare?

Yes, vi hann och vi vinkade tacksamt mot alla kameror som hängde längs bron.

Spännande… vi hinner… full gas…

Men, det skulle visa sig att bron var avstängd i öppet läge… VARFÖR sade inte brovakten något om detta. Vi höjde blodtrycket på oss själva och höll på att spränga gamla Pentan, för att klara passagen… ”Skitgubbe”…

Faktiskt skrattade vi åt situationen, när vi väl fått tillbaks våra normala blodtrycksvärden…

Många nybyggen längs vattnet.

Specialbåt. Vi har sett många specialbyggda båtar, för respektive ändamål. Både i Norge och här. Den kör åt vänster.

Spärren, om flodvågen kommer från havet.,.

Vi mötte en ”häxkittel” av vågor när vi kom ur kanalen. Där och då, precis innan vi skulle hissa storseglet, fastnade fallet runt mastlanternan. Vågade inte ens gå upp på däck just nu. KAOS i vågor, skulle vi kalla denna stund. Ingen hissning av storseglet.

Rullade ut genuan och tog oss hoppande mot norr. Efter en timme lättade vinden något och vi var på djupare vatten. Rorsman klättrade upp på bommen och lyckades till sist få loss fallet. Men denna stökiga sjö med 17 meters djup var hemsk! HEMSK!

Under de sista fyra timmarna fick vi rejäl medström och kunde nästan surfande ta oss i hamn. Visserligen stökigt hoppande.

Inte mycket vi hinner med på nya platsen efter 54 M. Vi ligger på bryggplats M63 och har 550 m in till land.

Middag ombord och därefter en minimal promenad innan dusch. En fantastisk beach.

Cornelis Vreeswijk är född i IJMuiden.

Saffier Yachts har några modeller på plats för visning. Fina, exklusiva och dyra dagseglare.

Nu väntar vi bara på att balansorganen ska lugna ner sig efter vår ”ännu en dag” på havet…

Hälsningar från ”rodeoryttarna” på Panta Rhei…

Tidplanen för seglare är skriven i sanden vid lågvatten… Efter genomgång av dagens färdväg, insåg vi att både matinköp och en titt i båttillbehörsaffären inte blir av. Vi väljer att ha två knops medström i kanalerna. Strömmen vänder abrupt klockan 14 och då ska vi vara framme vid dagens mål. Men en snabb promenad i det skira morgonljuset, ville vi inte hoppa över.

Morgonstund har guld i mund… Ser ut att bli ännu en fin dag. Friska vindar sveper redan in bland masterna och ser till att sjusovarna i hamnen blir varse om denna fina morgon.

Staden är verkligen mysig och liten.

Den inre hamnen där vi låg 2023.

Bostadshus.

Annat hus… museet.

Väderkvarnen vid inre hamnen.

Därefter snabbt iväg för att hinna in i kanalen för att utnyttja strömmen. Första 8M, innan kanalen, seglade vi fort i en gynnsam och kraftigt byig vind.

I kanalen kunde vi ibland ta hjälp av focken. Väldigt många pråmar. Ibland blev det trångt, men varken svårt eller jobbigt.

Resan gick snabbt tack vare medström hela vägen. Den lilla Yachthaven Rhoon ligger inbäddad i grönska och känns både trygg och mysig.

Cyklade till centrum för att handla. Därefter en ordentlig runda på landsbygden.

Elva kilometer, fågelvägen” ser vi Rotterdam sticka upp över nejden. Tydligen fortfarande Europas största hamn.

Landet är platt och cykelvänligt. Många alléer som hejdar vinden.

En sida i hamnen är skyddad av en allé med pilträd.

Två andra sidor är skyddade av kraftiga buskage/träd. Det känns som vi förtöjt i en väl skyddad ankdamm. Ser både dopping och sothöns simma runt här inne.

Nu har vi bara två broar och en sluss mellan oss och havet. Dessa gör att vi inte kan planera tiden, men vi bör vara vid Hoek van Holland i morgon och åter kunna lyssna till havets brus mot sandstränderna…

Om allt flyter på bättre än förväntat, tar vi oss upp längs kusten och kollar in en hamn utanför Den Haag. Strömsättningen på havet ligger rätt, under eftermiddagen…

Gårdagens soliga segling, utan solskyddsfaktor tog hårt på gammal hud. En miss i en annars bra planerad dag…

Hälsningar från två clowner med något röda luktorgan…😊

Vi hoppade över morgondoppet, även om vattnet var varmt som kvarglömd mjölk på köksbordet…

Vore bra att vara tidig vid första slussen. Om vi får vänta, dukar vi för frukost, och det gjorde vi. Väntade och åt frukost.

Inte lika många båtar i farten på morgonen, vilket underlättar slussningen.

Därefter fin segling. Här blev vi omseglade, fast det gjorde ingenting. Vi tittade åt andra hållet…

Nederländerna är platt och farlederna grunda. Dessutom är vågorna små, trots byvindar på 10 m/s. Ni som känner till Pantas akilleshäl, vet att hon ”vägrar vågor” på kryssen.

Nu möter vi mängder av pråmar.

En är döpt till ”Energy Stockholm”.

Andra slussen idag. Stillestånd under oklara 30 minuter. Det går inte att planera hur långt man hinner, om man behöver broöppning eller slussa… Äntligen öppnas porten.

Det gamla (kyrkan) och det nya möts i samverkan…

Tredje och sista slussen för idag. Den tog rekord i ”tidsslöseri”, 2h 15 minuter… Den fungerade inte som den skulle…

Nittiofem procent av de slussväntande människorna, stirrade i sina mobiler…

Som tur var, bokade vi plats i Willemstad. Vill ju säkra en plats, i dessa semestertider.

Willemstad, ”smaka” på namnet. Det känns trevligt på något sätt. Och staden är hur mysig som helst. Vi var här två gånger 2023. Både på nedresan och även på vägen hem.

De har en bra båttillbehörsbutik i den inre hamnen. Den ska tyvärr upphöra och vi ska ta oss en titt på resterande reafynd, i morgon.

Det blev en sen ankomst och därför åt vi middag på sta’n. Utsökt mat och en fantastisk efterrätt förgyllde aftonen.

En kortare stadspromenad fick avsluta kvällen.

Ser lite udda ut med det gröna…

Äter svanar denna ytsörja?

En fin och solig dag med bra segling, men mycket väntande.

Frisk nordlig vind även i morgon. Enkelt att ta oss vidare, utan havsvågor. Några dagar till.

Hälsningar från ”gourmanderna” ombord på den trivsamt kryssande segelbåten Panta Rhei…

Visar snart, men först:

Den stora marinan i Breskens var varm, tyst och billig. I morse reflekterade vi över en sak som vi kommer att sakna senare i höst. Nämligen värmen när vi stiger upp på morgnarna.

Inget huttrande, utan bara mjukt smekande varmluft som omger oss. Både i båten och ute.

Tog en morgonpromenad i vanlig ordning. Ni undrar möjligen om den strandsatta båten kom loss? Ja, det gjorde den. Troligtvis med hjälp av två SAR-båtar, som cirkulerar på havet hela tiden. Motsvarar möjligen en variant av våra SSRS-båtar, men med betald besättning.

Den strandsatta båten ligger bakom den fina segelbåten. SAR-båten är kvar. De ligger vid ett varv som har en stor travellift. De vill nog se hur det ser ut undertill.

Vinden har ökat en aning, men det är varmluften vi känner… Kibben skojar med perspektiv.

Vlissingen ligger vid inloppet till kanalen där vi ska börja vår nordgående resa ifrån. Vindarna spås bli friska till hårda, från norr, flera dagar framöver. Därför lämnar vi havet och tar oss in i kanalsystemen.

Det kommer att bli många slussar och broar att passera. Packade som sardiner. Redan här i första slussen höll vi på att bli av med flaggstången. Endast tack vare ett rungande -”STOPP”, med en kraft som även Pavarotti skulle avundas, fick Rorsman hejd på båten bakom…

I en annan smockfullt packad sluss hade en Bavaria på 50 fot, med nio personer i besättningen, party. Sex eller sju av dem var hur glada som helst och dansade på däcket. Musiken dånade och gänget både skrålade och skålade… mycket. Vi andra hade något att titta på och väntan i slussen gick fort… Men ändå…

Lyxbåt.

Sista bron (svängbro) innan Middelburg, där vi fyllde tanken med HVO100. En fin stad som vi övernattade i 2023.

Fina hus i Middelburg.

Flodbåt.

Korna tar hand om kanalslänten.

Skönt att segla igen… även om det endast är med genuan.

Ankrade på svaj vid Kortgene. Luften härligt övervarm och vattentemperaturen 25 grader. Skönt att ligga på redden och få den friska vinden över oss.

Bad, naturligtvis. Bland hundratalet öronmaneter som vi kände dunsa mot benen.

Rorsman passade på att borsta bort 3 centimeter långt sjögräs runt hela vattenlinjen. Hängande i ett snöre som Kibben höll i, var det enklare i det strömmande vattnet.

Ja, tillbaks till rubriken. Platsen vi är på syns som en röd pilspets. Rotterdam syns längst upp till höger. Vi ska ta oss fram i kanaler och i det stora deltat, för att ta oss norrut.

Skönt med en egen plats…

Hälsningar från ”tropikerna”…🥵

Lämnade den sovande Minodin 2, klockan 05:30. Men fick inte tillstånd av ”port control” att lämna hamnen. De ville ta in ett stort fraktfartyg först. Den var eskorterad av tre bogserbåtar. Vi passade på att sakta driva med vinden och äta vår frukost.

Efter 20 minuter fick vi klartecken och kunde stånga oss ut mot dyningen. Volvo Pentan kommer att få jobba sig varm idag…

Lite tråkigt att köra motor och enbart rulla tummarna. Det gungar tillräckligt mycket för att undvika läsning. Stökigt… Vad ska man fördriva tiden med? Hålla i sig…

Lite tråkigt är det även att se kustlinjen i Belgien… Många, långa rader av ”klossar” till hus.

I Reeds Nautical Almanac, gällande sjövägsregler, läser vi att myndigheten i Belgien är rabiat noga med att man ska föra tecknet (kon) som visar att man kör motor med hissade segel, vilket vi gör för tillfället.

Konen har vi inte hängt framtill på båten, vilket vore bäst. Men vem vill krypa omkring på ett gungande fördäck…? Av samma gungande anledning, byter vi inte artighetsflaggan just nu.

”Högoktanigt” rabiata är de även mot att fritidsbåtar inte får använda röd (lågbeskattad) diesel. Vi har nu en blandning i tanken. Kan väl kalla det ”rosé (vin)…😊.

Vi får väja för en och annan fiskebåt.

Sandstränderna är milslånga. Bad och boende för semesterfirare.

Vår första tanke var att ta oss till Zeebrugge, 39 M, men när vi väl närmade oss målet, beslutade vi att pumpa på några timmar till. Pentan var ju redan varmkörd…

Belgien verkar vara en enda lång sandstrand. Vi passerade hela Belgien idag. Gästflaggan fick ligga kvar i påsen, till förmån för den nederländska. Även Nederländerna har sina sandstränder.

Denna båt hade otur och verkar ha strandat när högvattnet stod högt, vilket kan ställa till det ytterligare. Högvattnet nu på kvällen, ger den en chans att komma loss.

Hamnen är stor. Bakom mig finns en lika stor yta med båtar.

Trevlig konst.

Som det verkar, oändliga sandstränder… Den grundstötta båten ligger kvar. Nu stiger vattnet endast några timmar till. Håller tummarna att den kommer loss. Båten syns längst till vänster i bild.

Femtiofyra nautiska mil på 11 timmar. Hela tiden med motorn drivande. Vad håller vi på med? Har vi verkligen så bråttom?

Hälsningar från kungariket Nederländerna…

Den friska vinden är inget problemet längre, noterar vi när vi stiger upp. Tyvärr är det för sent för att haka på medströmmen. Särskilt när vi har en båt liggande utanpå.

Det får bli som vi tidigare planerat. Avgång 05:30 på måndag. Ser fram mot etappen som i bästa fall tar oss ända till Zeebrygge, 40 M närmare Trosa. Byter plats med Minodin 2, så att vi kan lämna tidigt. De är på väg söderut och ska haka på en annan ”tidtabell”…

Börjar med morgonpromenad till stranden. Det finns mycket krigshistoria här i Dunkerque. Bland annat om en stor evakuering, som räddade livet på 380 000 personer, under maj/juni 1940. Insatsen kallades ”Operation Dynamo” och blev en framgång trots ett misslyckande till en början.

Mängder av både militära båtar och civila fritidsbåtar gjorde heroiska insatser för att frakta folk i säkerhet över Engelska kanalen.

Därefter frukost, tvätt och en lång cykeltur.

Kommunhuset…

Fin natur nära staden. Idag kunde vi mumsa i oss stora, mogna björnbär. Solvarma…

Kanaler finns överallt.

Det blev även ett dopp i havet. Ganska lång promenad till vattnet, eftersom tidvattnet hade runnit ut.

Sista punkten att avverka idag blev middag på en av strandrestaurangerna.

Nu laddar vi inför färden i morgon. I skrivande stund viner vinden i tackel och tåg, men det ska ha lugnat ned sig till i morgon bitti. Blir möjligen dyning som vi får kämpa mot.

Hälsningar från ”tredje gången gillt”…