Författare: Simo

Vaknade i en blåsig, mulen och smågungande hamn. Vinden tar i och ”sjunger” sin klagosång i hundratalet master och vant. Precis som det brukar låta i stora hamnar, där varje vant ger sin ljudbild i den stora kören…

Värmen hänger dock kvar och förmedlar sommarkänsla, trots solens frånvaro.

Frankrike firade ”Jungfru Marie’s himmelsfärd” igår. Hundratals båtar av alla slag, passerade oss i en lång rad och tog sig mot havet. Dessutom firade ett stort gäng, i vår närhet, denna speciella dag. Vi hörde dem på kvällen och hela natten. Jag menar h e l a natten. De har inte lagt av ännu. Klockan är snart åtta på morgonen… Ja, ja denna ungdomliga uthållighet…

Fick senare veta att det gänget är lite ”eljest”… Nåväl, uthålliga var de minsann…

Planerar dagen och får troligen stryka ”bad i havet” på grund av vädret. Röd/gul flagg är hissad på badstranden.

Det får bli en lång stadsvandring. Men först efter att vi vinkat av L’Aventure som seglar vidare mot nya spännande platser. Positiva och levnadsglada Ve’ronique och Thierry.

Det är alltid lite ledsamt att skiljas, men samtidigt gläds man åt deras fortsatta resa söderut. Au revoir och bon voyage…⛵️

Spolade av båten innan vi drog på sta’n. Mycket smuts i teakdäckets grova fiberyta.

Eglise Saint Eloi. Stor, tung och mäktig.

Dess klockstapel. Även den enormt stor.

Vid lunchdags var det svårt att få plats plats på restaurangerna. Hittade en trevlig och populär restaurang med ”rätt” meny. De trollade fram två platser i ett undangömt hörn…

Andra bröllopet vi bevittnar under vår segling.

Promenerade förbi en stor marknad som verkade sälja allt från krimskrams, kläder till mat.

Efter lunchen lockade badstranden rejält men…

Fyra timmar på sta’n tar på krafterna. Vi är inbjudna till en drink och småtugg, ombord på Minodin 2 ikväll. Tack, gärna…

Ser att den hårda vinden från nordost håller i sig… suck. Blir ännu en dag i Dunkerque.

Vi ligger på bryggan som leder upp till grinden. De allra flesta i hamnen passerar Panta Rhei och många ger tummen upp för designen. Sådant är trevligt…

Kibben studerar strömkartorna…

… medans Rorsman kollar solen… En stund av lugn innan sovdags.

Hälsningar från de ”bofasta” i Dunkerque…

Man blir aldrig vän med klockans ringsignal… När ögonlocken äntligen orkar öppna, stirrar man på displayen, som verkar hånle rätt i ansiktet. Nolltre och trettio lyser med skarpa, digitala siffror in genom pupillerna, och når slutligen en melerad hjärna, som skickar impulsen vidare till kroppens muskelgrupper. -”Det är dags”. Oj, oj och aj…

Glädjande nog är det sällan vi behöver väckning. Tänker på alla som forfarande är aktiva i arbetslivet…

Månens upplysta halva märks knappt i hamnens starka belysning. Vi lossar förtöjningen och ropar upp Calais hamn via VHF, och begär tillstånd att lämna.

Vi kör för motor mot ett kolsvart, ingenting. Något bländade av alla starka ljus. Ser inte i verkligheten vart vi ska, men GPS-plottern visar exakt vart vi ska och hur djupt det är… Vilken bra apparat!

Första biten ur hamnen får vi strömmen mot oss. Mentalt tungt att pumpa på i 2.8 knop.

När vi äntligen kunde köra över sandbankarna med 2.3 meters djup (nu 8 meter tack vare tidvattnet) blev det desto roligare. Nästan 9 knop i rätt riktning. Yes! Detta var ju anledningen till denna okristligt tidiga väckning.

Här ute, en bit från stadens belysning, kom månen åter till vår hjälp. Utanför oss ser vi en rad av upplysta fartyg. Innanför, kustlinjens samhällen.

Vi är lovade ännu en solig och varm dag. Ser bra ut, när morgonljuset kämpar om herraväldet.

Mmm… välkommen åter…

Efter fyra timmars motorgång var vi framme. Fyren längst ut på piren, vid hamninloppet.

Phare de Risban, längre in i inloppet. Bägge fina och ståtliga.

Ho’tel de Ville. Jösses…

”Duchesse Anne”. Känns större än vår egen ”af Chapman”.

Dunkerque är ännu en hamn som vi känner igen, sedan vår segling till San Malo, 2023. Vi hade sällskap den sommaren av Kia och Beja. De seglade sin Linjett 39:a ”Liana”.

Nu är vi ensamma, men inte länge till.

Grym arkitektur.

Besättningarna på ”Minodin 2” och ”L’Aventure” seglade in i hamnen på eftermiddagen och på första träffen blev det ”bubbelmingel” i Panta Rheis sittbrunn.

Riktigt trevligt att träffa våra vänner från ”avseglargruppen”.

Middagen intogs i L’Aventures sittbrunn medan kvällsljuset sakta tonade ned. Kvällen avslutades med en bluesafton där Thierry och Simo hittade varandra i en blues, som satt helt rätt… vilket gig…

Sen kväll, naturligtvis, men en bra och fin kväll i sommarvärmen…

I morgon ligger vi kvar på grund av vädret. Således ännu en ledig dag…

Hälsningar från ”partygänget”…

Morgonpromenad till stranden i Dieppe. Många hamnar liknar varandra. Varhelst naturen sprängt in en dalgång i den höga kustlinjen, finns en hamn. Vissa av dem är mycket grunda, och kräver mer än rätt ankomsttid. Alltså, båtar som kan torrsättas vid lågvatten.

Den kilometerlånga stranden laddar för en ny invasion av turister. Ännu helt öde. Vi fick ha den för oss själva.

Längs strandpromenaden hade ett jättestort tivoli satts upp. Där fanns alla möjliga attraktioner. Allt var fortfarande stilla. Endast måsar och duvor var i farten och pickade i sig vad besökarna lämnat efter sig…

Ett förtydligande gällande restaurangernas öppettider. De har öppet tidigare, men då endast för drycker och snacks. Folk sitter och tar sig en öl eller något annat. Ofta ”Happy hour”. Kocken anländer oftast efter klockan 18… eller 19…

Skärmdumpen visar med all tydlighet att man inte behöver gå hungrig runt hamnen. Vi ligger, som en grön plupp, nära det röda tecknet för bränsle.

Gatan ovanför oss. Restaurangerna ligger vägg i vägg.

Holländsk skuta, som vi seglade förbi 😊.

Den holländska J109:an ”Jekko” tog en bild på Panta Rhei igår.

Seglingen började trögt men blev senare fullständigt fartfylld och njutbar.

Under fem timmar snittade vi mellan 9-10 knop. Code 0-an, med 55 friska kvadratmetrar, fick jobba hårt i dag.

Denna lilla stad har vi tidigare passerat på närmare håll. Den har ett fint ”utseende”.

Nu börjar vi närma oss en udde med ”gropigt väglag”. Håll stadigt i ratten och stå bredbent.

Denna udde, Cap Gris-Nez, blir tuff att runda. Nu kör vi! Vilket vi redan gör… Full fart…

Här lämnar vi udden bakom oss och pustar ut. Fördäcket är blött av uppkastade vattenkaskader. De fanns runt oss överallt! Det var som att åka i en dåligt preparerad puckelpist. Rena rodeoritten…

Det tog en halv dag för denna X-412:a att passera oss. Panta var riktigt vild idag…

Som ni redan förstått, seglade vi förbi Boulogne-Sur-Mer. Fin vind, vindvinkel och rejäl medström, som höll hela vägen, ändrade vår plan.

Calais är endast ett ”nödstopp” för oss, eftersom vi ligger på en väntboj och ska dra vidare 03:30 i morgon. Allt för att få bästa medströmmen till Dunkerque. Och framförallt, slippa motströmmen…

Stundtals ligger vi endast 4 meter från motorbåten. Det gäller att vi svänger synkroniserat i natt.

Hamnen är rejält rullande och otrevligt bullrig. Men som sagt, endast ett pitstop för några timmars sömn.

Hälsningar från en racingbetonad Panta, som pustar ut efter 74 M…

Men först en morgonpromenad i Fe’camp. Det är lätt att se att tidvattnet är lågt. Jämfört med bryggsystem i östersjön, har dessa tidvattenhamnar större utmaningar.

Det märkliga är ju att man inte upplever, eller ser att något händer. Hela hamnen sjunker sakta ned och det märks inte på annat sätt, än att vinden avtar. Den når helt enkelt inte ned…

En skön strandpromenad utan badgäster och endast några få morgontidiga, som sitter på de rundslipade stenarna och njuter av att se ut mot horisonten, och lyssna på den lugna ”andhämtning” som vågorna skapar, när de fortsätter att finslipa de släta stenarna…

Vid lågvatten kommer mycket extra land fram.

Bilden ovan är tagen på samma plats, där Monet målade tavlan…

Kritan håller bra. Vi kan inte se några nedraserade stenar. Naturligtvis gör de milda vintrarna, sitt till.

Om några timmar ska vi ta oss ut igen. Får dock vänta lite till för att ha tillräckligt med vatten under kölen.

En ensam fiskare provar lyckan.

Motor, segling, kort motor, segling första timmarna. Jobbigt och dessutom någon timme motström. Därefter full fart mot målet.

Vi blev dock omseglade av denna J109:a…

Vi anlände till Dieppe vid högvatten. Precis innan både vinden och medströmmen dog. Vi ligger i höjd med gatan.

… och nu, efter drygt 6 timmar, har vi omärkligt sjunkit 9 meter…

Eglise Saint-Remy.

Därefter besökte vi en annan kyrka, Eglise Catholique Saint-Jacques, där de spelade orgel. Wow, vilken upplevelse, vilket drag! Man höll på att tappa brallorna, när organisten tryckte på med bastonerna!

Vi har aldrig, jag upprepar aldrig, varit med om ett sound som vi nu fick uppleva.

Lång promenad innan middagen. Det är lite knepigt att hitta öppna restauranger innan 19:00… Vi vill ha lite tid att smälta maten, innan vi söker oss mot ”sängkammaren”…

Tidvattnet har redan sjunkit en bit.

Fascinerande och häftigt.

Dagens etapp på 32 M klarade vi utan alltför mycket motström. I morgon ska vi ta oss 56 M och då blir det både motström och medström. Bara att gilla läget…

Vinden ska förhoppningsvis hjälpa oss mer i morgon. Det är psykiskt påfrestande att köra motor i 5 knop och endast komma framåt i 2 knop… Timme efter timme…

Kan nämna, då vi lämnade Cherbourg och formligen skenade fram i 8,5 knop (för motor), mötte vi en seglare som forsade fram så skummet yrde runt stäven. En titt på AIS:en och vi konstaterade att den båtens framfart över grund, endast var 1.1 knop…

Det gäller att hålla sig väl med tidvattenströmmarna…

Hälsningar från Dieppe, både högt som lågt…😊

Natten i Le Havre var tropisk och sömnen djup. En kortare morgonpromenad innan frukost och därefter iväg för att jaga medströmmen…

Men först två bilder från igår kväll. Det kändes fel att gå till sängs när man kände den trolska värmen på kvällen. Ljuvligt…

Morgonljuset bakom stadssilhuetten.

Lågvatten.

Fin-fin segling i frisk vind och stark medström, gav oss några extra timmar att förbruka i Fe’camp. Vädret lika fint som igår men några grader svalare, vilket mottogs väl…

Inloppet till hamnen.

Mäktiga klippor, söder om sta’n.

Hamnen i Fe’camp.

Högst uppe på toppen på berget, finns ett kapell, som vi är på väg till. Kommer att bli varmt.

Hamnen sedd från kapellet.

Längs denna dramatiska kust kommer vi att segla i morgon.

Kapellet, ”Chapelle Notre-Dame de Salut”.

Åter nere i sta’n. Englise St-Etienne.

Gatubilder.

Palais Bene’dictine.

Efter 7 km (transpirerande) promenad, lyxade vi ordentligt och lät våra smaklökar njuta av havets läckerheter…

Lax, vitfisk, musslor och crevette. På en bädd av surkål… hmm, kan man tycka, men gott.

Lågvatten även här på kvällen. Drygt 7 meter.

En stund på stranden i kvällningen. Vinden har bedarrat och hela universum verkar varva ned…

Vi har åter fått uppleva en fin dag, och även fartfylld segling. Livet känns bra just nu, men vi vet att ”underbart är kort”…

Sommarhälsningar igen, från ett varmt Fe’camp…

Natten utanför ”Sa Vaas” blev efter några timmar förbaskat obekväm. Rullandet var stundtals groteskt. Periodvis svårt att sova. Morgonen kom, trots den korta natten, som en befriare.

Fick åter lära oss att ta upp ankaret i mörker. Bra belysning ombord gör det relativt enkelt. Dessutom har vi våra ”intercom”-lurar, som gör kommunikationen enkel (och räddar kärleken)…

Solen gick upp vid sjutiden och vi pumpade på med motorn redan klockan 05:40.

Le Havre’s silhuett med det smala kyrktornet som ett landmärke. Mot slutet kunde vi segla några timmar.

Redan halvvägs på vår resa (53 M) blev det varmt. Havstemperaturen 23 grader och i luften över 30. Wow, så konstigt det kändes. Men skönt, om än klibbigt…

Här svänger vi in i själva småbåtshamnen.

Det är en stor båthamn, med modesta priser (450:-) för båtar i vår storlek.

Den kommersiella hamnen i Le Havre är Frankrikes största.

Monterade för första gången våra solskydd, för att dämpa värmen i salongen.

Semestertider…

Saint-Josephkyrkan.

Fin oas i staden.

Tidvattnet är idag mer än sju meter. Här är det lågvatten.

Det blev en stund med gitarren i sommarvärmen. Mycket uppskattat av våra amerikanska grannar, som var på väg till Paris i sin motorbåt.

Vilken härlig värme nu på kvällen vid 21:30-tiden, 26 grader. I natt lär inte rullandet hålla oss vakna. Kan möjligen bli värmen…

Supersommarvarma hälsningar från en båt med alla däcksluckor på vid gavel…🥵

Oh, vilken fin morgon Cherbourg bjuder på! Solig och en aning krispigt ljummen. Båtdäcket fortfarande bubblig av dagg som inte torkat.

Vad är det första man gör då man kliver iland i Frankrike? Tar en morgonpromenad med ett enda syfte. Att köpa en baguette till frukost😊.

Stora byggnader även här.

Teatern.

Napoleon.

Medelhavsvibbar när vi ser växtligheten. Speciellt en dag som denna.

Vad är det andra man gör i Frankrike, då magen åter kräver uppmärksamhet? Äter moules eller crevettes förstås! Vi valde moules. Alla Europas restauranger verkar ha chips som basmat…

Notre Dame.

Åter ned till hamnen. Mängder av dessa stora fiskar simmar bland bryggorna. Ingen som fiskar dessa. Går de att äta?

Vi tänker utnyttja tidvattenströmmen på över 4 knop, för att ta oss österut. Uträkningen gav oss en starttid klockan 18:30.

Mäktiga byggnader som säkert var för militära ändamål tidigare, kantar vår väg ut ur hamnen.

En av de tuffaste passagerarna om vädret är hårt, La Jamette med fyren Gatteville.

Med enbart genuan satt…

Vi kommer att ankra upp utanför ”Sa Vaas” (rubriken) för att invänta nästa tidvattenvåg österut, tidigt i morgon bitti. Det är optimalt att färdas ungefär 6 h och sedan vänta 6 h, som vi ska göra nu. Slipper kämpa i motström.

Det kommer att vara mörkt när vi ankrar på 4 meters djup. Måste lägga ut mycket kätting, då tidvattnet är 6 m.

Solen går ned 21:30.

Fullmånen är fin, även denna natt…

Hälsningar från en rullande Panta Rhei ”racing”…

—- Jag simmar i ett fält av björnbär och känner mig fri. Tar mig upp mot ytan för att att andas. Ljudet som hörs där uppe, blir bara högre… får syrebrist… vad är det som händer?

Ljudet ökar, tränger igenom medvetandet och jag inser att jag drömt, när telefonens signaler sliter mig ur drömmens sköna tillvaro. Upp mot ytans brutala verklighet…

Det är smärtsamt att vakna. Fullmånen lyser in genom våra fönster och jag ser på Kibben som gnuggar sina grusiga ögon. Det känns tungt, men jag är inte ensam, vilket känns bättre på något sätt. -”Godmorgon, det är dags”.

Inom tre minuter är vi påklädda och kliver ut i sittbrunnens månbelysta yta. Snart är vi på väg mot Frankrike, i den i övrigt svarta och stilla natten…. Klockan är 03:20 när vi vänder stäven mot Cherbourg…

Men först: Gårdagens eftermiddag och kväll var sköna. Fixade och städade innan vi tog ett dopp i det 18-gradiga, salta havet. Middag i sittbrunnen, medan aftonens färg målade kvällshimlen osedvanligt orange… (teleobjektiv)

När ljuset lämnat för nattens mörker, syntes Brixhams ljus tindra på avstånd.

När vi väl är på väg i den behagligt ljumma morgonen, känns det bra, trots vetskapen om att det kommer att bli en mycket lång dag.

Mobiltelefonens kamera ”överdriver” den röda färgen i vår nattbelysning. Månens sken syns på seglet.

Det är fullmåne, vilket jagar bort det värsta mörkret ombord. Fullmåne betyder också att tidvattnet och dess strömmar är högre och starkare.

Vi har seglat förbi hundratals fiskebojar tidigare och vet att de finns överallt. Trots månljuset ser vi dem inte och kan bara hoppas på att inte trassla in dessa linor i propellern. Motorsegling första timmarna.

Nu anar vi morgondagens ljus och välkomnar tacksamt dess återkomst. Vinden börjar sakta bygga upp. Det blir nog bra, det här…

Där har vi den. Solen som ska följa oss till Frankrike…

För första gången i år tar vi till det stora ”artilleriet”. Vinden är lagom, vindvinkeln likaså. Vilken kraft denna gennaker på 89 m2 ger.

Kibben på väg till ”akvariet”. Vi hade många möten med delfiner. Även under nattens mörker.

När vi bägge låg på fördäck och Panta gled fram i 6 knop, var våra utsträckta händer endast en halvmeter ifrån dessa nyfikna ”projektiler”… fin upplevelse.

Byte av artighetsflagg. Till skillnad från Storbritanniens in- och utklarering, är det som att komma hem. Ingen ”byråkrati”.

Seglingen gick över förväntan. Sidoströmmen nära den franska kusten på 4 knop, fick vi ta höjd för… Mot slutet seglade vi mellan 6-10 knop. Visserligen hade vinden ökat under dagen, till 10 m/s och gennakern hade inte en endaste ”rynka” i nylonet kvar…

Flyttade fram klockan en timme och plötsligt var det kväll. Kort promenad och ”a nice cup of tea” får avsluta en mycket fin dag på havet…

Cherbourgs marina är stor och kan anlöpas 24/7 utan tanke på tidvattnet.

God natt, hälsar besättningen på Panta Rhei…

Fredag morgon: Vaknar av att grannbåten lämnar klockan 06:15. Tidvattnet styr många avgångar och även tider man vill vara framme. Vi ser att molnen återigen har tagit över herraväldet i skyn. Dock är det behagligt varmt och vi passar på att gå vår morgonpromenad.

Tar oss österut mot Berry Head, halvön vi passerade igår. Vacker kustlinje, som vi inte såg på grund av drizzlet.

Ser på avstånd ett fraktfartyg som kommer från Japan. Över 400 meter långt och överfyllt med kontainrar. Behöver vi verkligen allt vi köper…?

Det flyter tusentals tappade kontainrar på världshaven. Stora risker för oss seglare. Numera, tror jag att de flesta har lufthål som gör att de sjunker, så småningom. Vad tycker fiskarna om det…?

Snackade med en ornitolog och en ”fiskgillare”. Starka kikare var deras ”vapen”, där de stod högst uppe på platån. De blev nog lite avis när vi berättade att vi seglat bland både delfiner och sulor…😊. På nära håll.

En bra promenad i fin natur. En natur som växer ohämmat. Mumsade åter igen på björnbär. Mötte fler hundar än hundägare på promenaden.

På hemvägen stannade vi till vid Berry Hotel. Såg en skylt att de serverade frukost från klockan åtta. -”Kibben, hur mycket är klockan?” -”Den är åtta”, vilket resulterade i att vi tog oss in i detta anrika gamla hus, och beställde varsin ”Full english breakfast”.

En av dagens höjdpunkter var frukosten. Mäktig, god och plenty. De kom in med kaffe/the och toast först.

När vi nästan var klara med detta, fick vi in resten… Det var en typisk engelsk upplevelse, att få äta sig igenom denna frukost. Bra initiativ. Helt klart prisvärt… eller ”bloody” bra att vi gjorde det…

Vår värd på hotellet, en älskvärd dam, sade åt oss att gå runt i deras trädgård och beundra allt det vackra. Vilket vi gjorde.

Utsikten från vår frukostplats.

Denna kaj (breakwater, på engelska) har historiska vibbar.

Passade på att tvätta samt säkerhetskopiera våra enheter på biblioteket, innan vi senare tog oss ur hamnen.

Vandrade genom en skönt varm stad.

Tänkte ta en ”Afternoon tea med scones” men kön var alltför lång och dessutom var vi fortfarande mätta efter den bastanta frukosten.

Längs kajerna hängde mängder av folk och fiskade krabbor. Vi frågade vad som var på gång och fick svar av en vuxen man: -”Oh, the kids love it”. Det sade denna man som knappt hade tid att prata, där han fiskade dessa djur…😊. Hela familjer var engagerade. Krabborna fick sedemera komma i havet igen, när de var mätta på bacon…

Engelsmännen älskar sina djur och sina hundar, som får hänga med in på pubar och restauranger…

Bra balans…

Med båten som torkställning, tog vi oss ut 1M ur hamnen och ankrade för natten. Nu har vi funderat klart och tänker starta vår segling/motorgång mot Cherbourg i natt vid 03-04-tiden. Vill ha dagsljus då vi passerar trafiksepareringszonen och helst kvällsljus när vi kommer fram. Får se hur det blir med det efter 90M…

En reflektion gällande England: De är mycket vänliga och artiga och ett ord som de använder väldigt mycket är: sorry. Även för den minsta störning de möjligen orsakat andra.

De är skojfriska, allt från hamnkaptener och personal i övrigt vi mött. Kul att växla ”roligheter” med dem, tycker Rorsman som hänger hyfsat med, eftersom skolengelskans femma i betyg sitter kvar…

Hälsningar från oss i ”startblocken”…

Sommaren fortsätter men utan sol idag. Tar en rejäl morgonpromenad inför dagens seglingsetapp. Vi vill slippa motströmmen på slutet och få den med oss. Skillnaden blir över 5 knop.

Drake’s Island i bakgrunden. Den har haft många användningsområden tidigare. Militärt, fängelse mm. Idag är den privatägd.

Sir Francis Drake med en jordglob vid sin sida.

Färgklickar…

På öppet vatten blev det alltför mycket gung. Fick ta ned seglen en stund, för att inte vänsterarmen skulle bli alltför lång… Därefter endast genuan.

Speciell form på klippan.

Välskött liten fiskebåt. Drizzlet fuktade ned oss nästan hela dagen.

Ett hål i väggen.

Även idag såg vi delfiner och sulor som dök som projektiler i havet, där delfinerna jagat upp fisk.

Fyren Start Point.

Brixhams färgglada hus. Lagom till att vi kom fram slutade drizzlet och kvällen blev behaglig. Mycket folk på sta’n.

Hamnen är stor och här huserar väldigt många fiskebåtar. Marinan tillhör samma grupp som i Plymouth och vi fick utnyttja våra poäng därifrån. Rabatten blev 6 pund vilket lättade smärtan något när betalkortet tömdes på ännu en hamnavgift…

Solen förstärkte färgerna i Brixham.

Som sagt, Brixham livar upp vistelsen med färg. Väldigt kuperad, där den klänger sig fast på sluttningarna.

Ännu en påminnelse om Sir Francis Drake…

… och en kopia på hans skepp, Golden Hind. Man förvånas hur liten den är, och med som det ser ut, hög tyngdpunkt.

Vi gick omkring i staden och förvånades av att se så många pubar, restauranger och små matställen, längs hamnen och de närmaste kvarteren. Utbudet är enormt, med tanke på att här bor under 20 000 invånare.

Idag seglade vi 40 M. Mesta tiden satt vi inne och lät Panta Rhei sköta resten. Skönt med däckssalong!

Nästa etapp ser ut att bli 50 M, till Portland Marina, men de närmaste dagarna verkar vinden alltför svag för segling i gungandet. Motorgång i 10-12 h lockar inte, men kanske blir det så.

Portland är ett bra ställe att ta oss över till Frankrike. Endast 65 M tvärs över Engelska kanalen till Cherbourg. Härifrån skulle det bli närmare 90 M.

Hälsningar från Panta Rhei som längtar till EU…