Författare: Simo

Vaknar i gryningen. En gryning som redan nu avslöjar dagens agenda. Svag vind och svag dyning, om ens någon alls. Dyning som knappast noteras av besättningen. Vi är ”inrullade” i större sammanhang…

Upp med ankaret från en fin sandbotten, och iväg. Pentan skulle få gå hela dagen. Det förstod vi redan igår, då väderleksprognosen studerades.

Vi styr mot en vacker tavla av sol, tunna moln och vatten. Ut mot horisonten, en ny dag att förvalta. Enkelt att laga frukost. Klockan är 06:20.

Mekar båt, städar och till och från möter vi stora delfinstim runt oss. Många gånger. De är lätta att se redan på avstånd, tack vare det blanka havet.

Lugn, harmoni och glädje. Det förmedlar dessa kloka djur.

Inloppet till Southampton. Bayfield cottage.

Fin fyr, Plymouth Breakwater Lighthouse.

Valde en av sex marinor i området, Queen Anne’s Battery. Den har fem guldankare och kostar 730:-. Lite ”fartblindhet” hjälper pulsen ligga stabilt låg…

Innanför sillen (tröskeln) ligger Sutton Harbour. En av de sex marinorna.

Minster Church of St Andrews.

Guildhall.

På väg mot Hoe Park vid waterfront. En stor och fin rekreationsyta.

Minne över stupade under både första och andra världskriget. Notera bucklan på klotet i toppen av monumentet. En spärrballong under andra världskriget orsakade detta.

År 1882 flyttades fyren från sin ursprungliga plats, hit till Hoe.

Den lilla ön till vänster är Drake’s Island.

Sol, sommar och värme. Dagen inramades i en känsla av medelhavsvibbar…

Militären huserar i den gamla fästningen.

Hittade en fin grekisk restaurang och njöt av en middag utan chips😊.

Några ord om black berries (som vi plockat på hemvägen) med en hundägare, gav oss en trevlig stund att öva språket och allmänt knyta sociala band. Han fick adressen till vår blogg och han lovade återkomma med sitt instagram.

Hans hund, den bolltolkiga ”Buzz”. Snabb som blixten och uthållig som universum…

Kvällskappsegling.

Hmm, vilken är vår båt…?

Inbyggda larvfötter på denna rib.

Sir Francis Drake finns inskriven i historieböckerna här. Han seglade som första engelsman runt jorden, och andra jordenruntresan i historien.

Spanska armadan skulle invadera England 1588 men stördes av Sir Francis Drake.

Det finns mycket seglingshistoria runt Plymouth.

Fin och lyxig marina i en fin stad.

Hälsningar från en toppensommardag…

Trutarna måste ha förstått att vi ska lämna hamnen idag. Kan tänka mig att snacket dem emellan gick: -”Sista chansen för en rejält frätande guano på segelbåtarna”. -”Ta i nu så fjädrarna ruggar, vi måste ge seglarna ett minne från Newlyn”…

Dessa tarmtömmande fjäderfän är stora. Det blir de i fiskehamnar… och producerar därefter…

En kort (ja tjena) promenad till servicehuset och en stilla stund i sta’n, innan avfärd.

Luftledningar.

Lågvatten, i den nästan tomma fiskekajen.

Strandpiparna pickar i sig det de hittar, på kajen. Inte på stranden…

En sista titt på fyren och därefter ska vi kasta loss.

Fast det blir inte riktigt så. Den yttersta båten, ni vet de med Seagullen, får inte igång motorn.

Det visar sig att de haft strul en längre tid, med kontaktproblem i startkretsen. -”Give us two minutes”, bad de och vi gav dem 30 långsamt väntande minuter. Därefter förhalade (flyttade) vi dem mot fiskebåten, allteftersom fransosen och vi backade undan.

Upp med seglen och iväg i en frisk undanvind.

Ännu en bild på Saint Michael’s Mount.

Södra kusten i Cornwall. Det rullar men storseglet klarar detta, tack vare 7 m/s.

Lizard Point, Storbritanniens sydligaste utpost.

Lägger oss på svaj vid Great Penhaver Point. Stranden var fylld med människor. Troligtvis en populär sommarort. Känner oss nöjda med dagens 42 M. Det blev lite längre än tänkt, eftersom morgondagens vind blir klen.

I morgon hoppas vi ta oss till Plymouth. Kan bli många motortimmar…

Föresten, skepparen på den franska båten har kappseglat runt jorden sex gånger. Den sjunde i ”fel” riktning, vilket är lite galet.

Han har vunnit stora race. Allt detta fick vi reda på i slutet av vår 30-minuter långa väntan. Tyvärr glömde jag fråga om hans namn…

Någonstans bortom horisonten ligger Frankrike…

Hälsningar från en fritt svajande Panta… utan grannar…

Det blir aldrig tyst och stilla i en aktiv fiskehamn. Dessutom är detta Englands största.

Motormuller hördes svagt hela natten och starka lampor ombord på de stora båtarna matade några mAh in i våra batterier, via solcellerna…

Morgonpromenaden är inställd eftersom vi ska ta en längre promenad till Mousehole. Ett samhälle tre km söder om Newlyn. Drizzlet som böljade över oss, likt en läckande ångbastu, bidrog även det till en extra lässtund i sovrummet. Skönt att ta det lugnt…

Tar oss iland innan tidvattnet har nått lägsta nivån (blir inte så högt att klättra). Man får inte ha bråttom till morgontoaletten, eftersom avståndet till servicehuset är 600 m… Det hinner hända mycket på den sträckan. Dessutom är det alltid kö, eftersom duscharna finns på toaletterna… suck och knip…

Vägen till Mousehole erbjöd fin utsikt över strand och hav. Dessutom kunde vi mumsa i oss ”black berries” längs den branta sluttningen.

Hamnen i Mousehole erbjuder inte plats för båtar i Pantas storlek. Även här klänger husen längs sluttningarna.

Gatorna är små och staden är liten och mysig,

Kan det vara ”måndag morgon”…

På hemvägen tog vi den nedre stigen, nära stranden. En pool som själv byter vatten vid högvatten.

Fin början på den nedre vägen. Men underbart är kort, vilket också gällde vår lilla väg.

På slutet fick vi ta oss uppför en brant, lerig stig. Att vända tillbaka, var inte vår ”melodi”. Hittade många goda björnbär. Troligen för att få människor gått uppför slänten.

Åter tillbaka i Newlyn.

Vår fikastund fick en dramatisk start. Grannbåtens dieselmotor rusade. Svart vatten formligen forsade ur avgasröret och en ”lytzendimma” svepte in över alla tre båtarna.

Panik i grannbåten och Rorsman beredde sig på att kapa deras förtöjningar, ifall problemet skulle eskalera.

De fick inte stopp på motorn. Jag föreslog att täppa igen insuget (bästa sättet) men de vågade inte krypa in till motorn. Nåväl, efter mer än 6-7 minuter lyckades de stoppa rusningen.

Vi kunde andas ut, men inte in, eftersom den brända oljelukten trängt in iPanta Rheis inre. Stor vädring trots drizzle. Äntligen kan vi fika ifred… host…

Det visade sig vara deras dieselgenerator som rusat. Deras båt, en Sun Odyssey 45 DS, har samma bekvämligheter som i ett hus, vilket kräver stora mängder energi.

De hade fyllt på olja i motorn och möjligen överfyllt den. Det var intressant att ”panikprata” med fransmännen… men förstås svårförståeligt.

Dagen har omärkligt glidit över i eftermiddag. Den grå himlen ger ingen hjälp att tyda hur mycket klockan blivit. Drizzlet har ökat och nu talar vi om regn. En paus i promenerandet, tills luften blir torrare igen. Det är faktiskt närmare 20 grader ute… helt ok…

Efter regn kommer… drizzle… lättare molnighet och till sist solen☀️. Vi är ”laddade” för en promenad i nordlig riktning.

Denna gång till Penzance, på fin strandväg. Solen tittade fram och därmed också skön värme.

Saint Michael’s Mount, 2 M öster om Penzance. Både utseendet på avstånd och namnet påminner om Le Mont-Saint-Michel, som ligger i Frankrike. Vi besökte klostret 2023 och blev hänförda.

Morrab semi-subtropic garden. En tyst och varm oas i Penzance.

Idag intog vi middagen i solig och varm sittbrunn.

I går seglade vi förbi Land’s End i England. I morgon kommer vi att passera Lizzard Point, som är den sydligaste punkten i Storbritannien. Bägge, välkända landmärken för sjöfarare och ligger i grevskapet Cornwall.

Nu gäller det bara att övertyga båten, som ligger ytterst, att vi vill lämna klockan 09:15. De tyckte annorlunda, men vi hoppas att de tar sitt förnuft till fånga…

Bara en sådan sak, att det hänger en Seagull aktersnurra på deras båt, ger vissa antika vibbar… (Seagull var ett anrikt fabrikat, för 70 år sedan…).

Hälsningar från Panta Rhei som ligger beredd i startblocken…

Den fina, stilla kvällen med smult vatten, var på morgonen endast kvar i våra minnen. Redan under natten började dyningen hitta in och den fick på morgonen sällskap av lätt drizzle…

En bra tidpunkt att lämna denna fina idyll, var efter åtta. Tyvärr kom hamnkaptenen ut för att kassera in pengar, efter att vi lämnat…🤭.

Seglen sattes direkt och storseglet togs ned redan efter 20 minuter. Genuan därefter. Den stora atlantdyningen, med korssjö omöjliggjorde segling.

En stund för motor och därefter endast genuan utrullad. Efter hand fungerade det hyfsat, men rullandet var rejält.

Seglingen gick bättre och bättre och efter 39 M kom vi till Newlyns hamn, som var överfull. Vi var dock lovade en plats (ringt innan) men den hade någon olovligen tagit.

Vi blev anvisade en plats utanpå en fiskebåt som renoverades. Två timmar senare hade vi två segelbåtar utanpå oss… Blir nog lite press i morgon då kulingen trycker på rätt i sidan…

Newlyn är i första hand en fiskehamn.

Ägare fixar sina båtar vid lågvatten.

Staden klättrar verkligen på en brant slänt.

Troligen skydd mot stora vågor.

Promenad och en liten middag ute, innan vi klättrade ned 3 meter från kajen, till fiskebåten och vidare ”hem”.

Kommer att bli lite spring över Panta från de yttre båtarna…

I morgon tar vi en ”semesterdag” på grund av kuling. Det kommer att bli hyfsat långa etapper längs den engelska sydkusten, innan vi åter kan betala med Euro…

Hälsningar från en äkta, levande fiskehamn…

Idag startar vi för en övernattningssegling. Fyller diesel (vit = beskattad), eftersom vi är på Irland. Vår sista anhalt på den ”Gröna ön” med de vänliga (och skojfriska människorna). Samt whisky och Guinnes…

Dags igen, att elektroniskt klarera in i Storbritannien.

Våra vänner Karen och Paul följer vårt exempel och seglar ut en halvtimme senare. Deras mål är The Isles of Scilly, medan vi hade som mål att ta oss så långt vi kunde, på en dag-natt-dagsegling. Vi hade kontakt via VHF-radion på resan.

Lite trångt att ta oss ut ur den lilla fiskehamnen i Kilmore.

Autopiloten fick ansvaret att ”sikta rätt”. Det ska ni veta, att hålla kursen på ett rejält slingrigt hav, är svårt. Enklare att bara trycka på en knapp…

Rorsman hann läsa en roman på seglingen. Det rullar rejält och storseglet tenderar att slå. Inte bra, inte kul, kan bli dyrt…

Desto roligare var det när delfiner besökte oss. De gjorde det vid flera olika tillfällen. Som mest var de 10 stycken som hälsade på. Riktigt härliga stunder. Man fascineras, tittar och glömmer sig själv. Man blir ”mjuk”, glad och slappnar av, vilket är bra för hälsan…

De verkar simma fort med endast en liten rörelse på stjärten. Då de ska andas såg vi att de släppte ut luften, just innan deras ”andningshål” kommit över ytan och sekundsnabbt hade de dragit in ny luft i lungorna. Imponerande…

Dagen var solig och varm. Så även kvällen. Natten var behagligt varm och att sitta på vakt i sittbrunnen, eller salongen, var en behaglig upplevelse.

Stjärnhimlen var stark, eftersom vi hade över 50 M till närmaste land. Kolsvart omgivning, där vi seglade i fem knop mot något vi inte såg…

Vintergatan var väl synlig. Tankarna far runt och man undrar ju hur det ser ut långt ut i rymden. Är vi ensamma? På vår planet verkar vi göra allt för att förstöra och slå ihjäl varandra… En tanke som slog mig var, hur gör delfiner när de sover? Ska kolla på nätet.

Solen går ned och vi sätter oss i salongen och låter Panta sköta resten… lyxsegling… med rull…

Kibben sover en stund efter 01:00 och vid fyratiden kryper Rorsman till kojs ungefär en timme.

Kibben försöker dämpa de hemska rycken i storseglet. -”God morgon älskling, jag kommer och tar över”. Klockan är 05:30.

En stund senare kom den efterlängtade solen fram igen. En ny dag har precis börjat…

Trots mycket segling, blev det åtta timmar motorgång. Dyningen från Canada var helt enkelt för dj___ig och vi var tvungna att ta ned seglen… Vi ändrar vår plan och stannar i ögruppen Scilly.

Några klippor vid The Isles of Scilly.

Ännu en gammal byggnad, som säkert var viktig, för länge sedan.

Det finns många bojar att förtöja vid. Vattnet är kristallklart och läs nu noga. Vi badade (16 grader i vattnet) för att luften var så ljummen ☀️.

Jollen tvättade och packade vi ned, redan i Arklow. Tyvärr, ska nog sägas. Orkar inte ta fram den igen, för att ta oss iland. Kvällen blir kortare än vanligt på grund av sömnbristen.

I morgon tänkte vi ta oss till Newlyns marina. Det blir en heldagsresa på närmare 40 M.

Nära till grannarna idag… Paul och Karen tog sig iland och ska reda ut hur vi ska betala för övernattningen.

En fin plats under solen… men det gungar även här… suck…

Hälsningar från två trötta seglare…

Bra segling tills vi rundade Irlands SÖ-udde. Motström resterande 11 M och därtill jobbig sjö i sidan. Stundtals tog vi oss fram i 2 knop i motströmmen, vilket är segt, då båtfarten i vattnet är över 5 knop…

Passerade stillastående vindkraftaggregat. Har letat oss in på grundare vatten för att slippa den värsta strömmen. Sirapssegt… Bara att ta det lugnt… Det går ju inte fortare om vi startat motorn. Tvärtom…

Den lilla hamnen är stor, sett till fiskeflottan.

Vi blev anvisade platsen på ”hammerhead”. Omgående promenad till hamnkontoret och vidare runt i den lilla byn. Hamnchefen insisterade på att Panta Rhei var 10 meter lång… inte 10.7 meter. Vi accepterade och köpte en glass för överskottet. Som Rorsman tappade, då struten gick av på mitten…

Lite vibbar från hus i Danmark…

Promenad till den lokala puben, för en sista irländsk öl respektive cider. Bägge från Rockshore…

Minnesmärken finns det gott om. Kriget har tagit otal offer. Här har även havet slukat fritidsmänniskor/fiskare och somliga har fått sina namn uppsatta på minnesstenar och bänkar.

Middag i båten och därefter en kvällspromenad på stranden.

Havet är lugnt, men det kommer att förändras.

Fem större fiskebåtar och 13 mindre.

Åt lite psalmbär/björnbär på promenaden. Black berries på engelska.

Solig och varm promenad som avslutades med en rejäl skur, då vi var hemma igen👍.

Vår tanke var att segla till ögruppen Scilly (130 M) men vädret gör att vi skippar denna fina plats. Om några dagar kommer det att blåsa halv storm, och vi försöker hinna runt Englands SV udde ”Lands End” innan det brakar loss.

Det blir en nattsegling, vilket är jobbigare nu, än under våren. Mörkret gör det tuffare.

Nu ska vi planera seglingen beroende på vindstyrka, strömmar och båtfart det närmaste dygnet. Vore bra att slippa de värsta platserna i motström. Vinden kommer vi att ha med oss, tror vi…

Nästa blogg blir när det blir…

Hälsningar från en laddad besättning.

Upp med ankaret 05:30 och iväg igen. Det var en rullig natt, men det gick förvånansvärt bra att sova. Ankarkättingens skrapande längs havsbotten hördes tydligt, då Panta förflyttade sig i strömmen.

Trevligare med ljusets återkomst. Nu drar vi!

I skrivande stund har vi kommit 14 M av närmare 40 och regnet har upphört.

Man hinner fundera på många saker, sittandes i en båt på väg…

Fick en anekdot och några tankar från Tim, 13 år, som var med oss tidigare. Här kommer den i ograverad version:

”Jag var och hälsade på min Mormor och Morfar Simo och Maja. Så jag tänkte berätta lite om några av de upplevelser som jag kommer ihåg mest från min resa. Till och börja med så var det när vi var på resturangen esplanade. Maten var god men jag tyckte det lite roligare var att det var någon som jobbade där som kändes som han jobbade första dagen på jobbet. När Simo frågade om en öl var ljus så gick han och kollade och sedan sa han att den inte var det men den var väldigt ljus. En annan rolig sak var inte en riktig händelse men mer en rolig sak med Skottland. Det fanns de här super roliga tränings stationerna som vi alla tyckte såg ut som om de inte skulle hjälpa alls med träning på grund av att de var dåliga och var jättekonstiga alla det roliga var att de fanns sådana på alla nästan alla ställen men kändes som de fungerade på noll”.

Det var några av de händelser jag tyckte var roliga över till dig Simo.

Tankar kommer och går, vissa består…

Tack Tim för dina tankar!

Hälsningar från oss på havet…

En heldag i Arklow ger oss tid att strosa runt och riktigt njuta av sommarvärmen. Fast det kommer inte att bli så…

Kibben ville klippa sig och efter femte salongens, -”nej inte idag, men gärna i morgon” gav hon upp. I en stad med 15 000 invånare fann vi 6-7 frisörer och minst sju barbershop salonger.

Sommarvärmen fortsatte och vår gummibåt packades ihop efter rengöring.

Samtal med andra båtägare gav oss viktig information om platser med starka strömmar och vad vi bör tänka på. Trevligt med nya bekantskaper.

Vi hade inte tänkt lämna idag, men sträckan till Kilmore är 52 M, och det kändes bra att dela upp den i två bitar. Det blev att snabbhandla mat och en snabbdusch. Därefter iväg, jagandes tidvattenströmmar.

Morgonpromenaden tog vi längs stranden. Här visste vi inte att vi skulle segla ut, om bara fem timmar.

Vallmoblommor påminner oss om Gotland. Mumsade i oss björnbär på promenaden.

Hamnchefen hade lite känsla. Blommor vid servicehuset. Han hade sålt gästhamnen till en skeppsredare och njöt av livets sötma. Bilen var hans ”boys toy”, en MB GT 53, AGM. Han gillade ljudet och betalade gärna över 20 000 SEK i skatt, för att lyssna på motorns bränsletörst.

Även Arklow är pubtät…

Det blev en hastig sorti efter lunch och det blev en härlig segling söderut i sommarvärme. Vattentemperaturen var över 18 grader… yes!

Lite knepigt att ankra när strömmen flyter på i över två knop. I skrivande stund rullar vi stundtals lika mycket som vi gjorde på Nuku Hiva i Stilla Havet…

Tidig start i morgon för att utnyttja strömmen.

Gungande/rullande hälsningar från Panta Rheis besättning…

En lektion i rätt uttal. Hamnen vi besökte var, Dun Laoghaire. Svårt att uttala och möjligen ännu svårare att komma ihåg senare. Men om man uttalar namnet rätt, är det: ”don liiri”. Att vi inte kom på det själva, utan att fråga…

För att utnyttja tidvattnet bäst, satte vi avgångstiden till 11:00. Därmed hann vi ta vår morgonpromenad. Denna gång, ut på östra piren. Den är omkring en km lång.

Utsidan.

Efter en häftig storm, klurade en snubbe ut hur vindstyrkan kan mätas.

Svårläst info om anemometern.

Vidare genom staden.

Det finns färgglada hus även här i don liiri.

Lämnar hamnen med seglet satt. Frisk vind på 8-13 m/s utanför piren.

Någon timme motström för att sedan kassera in en härlig medström hela dagen, på nästan tre knop. Panta forsade fram i 8-9 knop under två timmar.

Vi formligen sladdade in i inloppet till Arklow.

Stadsvandring med restaurangbesök som slutmål.

För första gången på semesterseglingen tog Rorsman och smakade en Guinnes. Godare än förväntat. I övrigt vår nya favorit Rockshore.

Denna snubbe fixade och ”räddade” denna roddbåt i floden, under tiden vi åt middag.

Stadsbilder.

Det blir inte mycket tid över då vi färdas längre sträckor och dessutom startar sent på dagen. Vi ligger utanpå en segelbåt i denna flod. Lite pittoresk och lantlig känsla. Lugnt och stilla i och med att hamnen är liten.

I övrigt kan nämnas att dagen varit osedvanligt varm och synnerligen njutbar.

Hälsningar från Panta som toppade 10 knop i halvvind.

Det gråa vädret ger inte upp. Husfasadernas grå ytor, även här i Dun Laoghaire, ger en viss stramhet i besökares upplevelser av staden.

Den gröna ön, ja det stämmer nog, men landskapet ”blommar upp” först när molnen tunnar ut, eller när solen tittar fram. Då ändrar naturen och de mäktiga kullarna sin utstrålning från grått till grönt. Riktigt fint! Då kommer ”färgfilmen” i telefonen till sin rätt😊.

Sovmorgon på riktigt idag. Inget tidvatten att beakta. Ej heller tågtidtabellen, eftersom tågen går var 10-15:e minut. Struntar även i morgonpromenaden, eftersom vi kommer att gå mycket när vi stiger av tåget i Dublin. Resan dit tar 45 minuter. Men hur tar man en sovmorgon ”på riktigt”? Äh, bäst att kliva upp…

Solen skymtade förbi några minuter. Till och med dessa enorma stolpar, som håller bryggsystemet på plats, ger oss en glimt av den gröna ön, under vattnet🤭. Det finns uppskattningsvis 110-130 stycken av dem.

Tåget som står på stationen har dieselmotorer i nästan varje vagn. Enormt bullrande. Tåget vi tog in till Dublin var eldrivet och tyst.

Väl inne i sta’n började duggregnet blöta ned allt och alla. Beslutade oss snabbt för en rundtur med buss på nästan två timmar. Mycket information att ta in och mot slutet var det öppna kanaler mellan öronen och trötta minnesceller, som signalerade ”overload”.

Vi fick ta del av allt från 700-talet (vikingar) till dagens kändisar och däremellan historiska händelser. Dessutom information om U2, Sine’ad o’Connor, Samuel Beckett och Oscar Wilde med flera.

Wellington Monument, minnesmärke över Arthur Wellelsley’s segrar (vem var han…?).

Slutligen klev vi av den ryckiga och avgasluktande (inne i kupe’n) bussen och tog lunch på en stor pub i fyra våningar. Det närmaste Rorsman kunde komma vanlig husmanskost finns på bild. Skinksteken var långkokt och mör. Grönsaker kan de tydligen inte fixa aldente…De hade kanske lagats på samma sätt som skinkan. I övrigt godkänt och mycket mat, som det ofta är på pubar.

Därefter en lång promenad runt i staden. Staty föreställande Oscar Wilde. Cool…

Trinity College, innergården.

Ett stort grönområde, St Stephen’s Green.

Saint Patrick’s Cathedral.

Christ Church Cathedral.

Dublin Castle, innergården.

River Liffey.

The Spire, 120 meter hög. Borde fungera bra som åskledare…

Pubar, pubar och pubar… Tyvärr hann vi inte smaka på de olika ölsorterna men tittade in i några pubar, där livemusiken flödade ut genom dörröppningen, likt ölen ur kranarna vid bardisken. Utanför några pubar var det full rulle på diskussioner och intag av öl. Solen hade passerat middagshöjd, för bara några timmar sedan…

Till maten tog vi varsin pint Rockshore Irish Lager. En ljus, uppfriskande och maltig lager med en lätt humlekaraktär i bakgrunden. Se där vad vi lärt oss… på nätet…

Det blev totalt 15 km promenad idag, varav 12 km i Dublin. Godkänd stadspromenad, även denna gång.

Sista bilden visar att solen trots allt finns på Irland…

Hälsningar från pubarnas rike…