Författare: Simo

Sovmorgon med väckning 06:00, men redan klockan 05:15 vaknade vi efter en drömfri natt med djup sömn.

En kvart senare var ankaret uppe och storseglet hissat. Vi utnyttjade medströmmen igen, denna gång ut ur viken.

Bojen ser ut att färdas med 2-3 knop. Som bäst fick vi drygt fyra knop med oss.

Nattens ”djupaste” timmar var helsvarta. Midsommarljuset är passerat sedan länge och gryningsljuset en aning disigt, vilket ger landskapet en något blågrå nyans. Som så ofta denna sommar… grått, grått och grått…

En flock stora (”Kolmårdenstora”) delfiner följde oss en stund.

Vår tänkta ankringsplats i en stor bukt, 30 M söderut, blev inaktuell efter tre timmars segling i bra fart. Tog oss hela vägen till en Marina söder om Dublin, på en gång, 52 M.

Kibben är redo…

Rockabill Lighthouse.

På Lambay Island häckade många sulor. Ser ut som vita klippor.

Totalt sett en enkel segling utan sjö. Ska bara runda halvön Ben of Howth i fin medström, innan ”målrakan”.

Fast den spurten uteblev på grund av fyra fartyg som korsade vår väg. Trafiksepareringszonen har regler man ska följa och respektera. Därför blev det ingen spurt…

Många båtar på fjärden, denna fina seglingssöndag. Inloppet till den 5-stjärniga hamnen. Vi skulle nog släcka minst en av dem…

Bilden ger oss vibbar från vår segling i Frankrike.

En kortare kvällspromenad.

Vi ligger långt ut i bryggsystemet. Glädjande nog har de en flytande dusch med WC på närmare håll, i denna, en mix av narrowboat och kanalbåt.

Dublin City med sina 590 000 invånare (2022), får vänta tills i morgon. Kan ju plugga in några fakta tills dess…

Hälsningar från den gröna ön…

Väckning satt till 05:00 men lågvattnet som skulle inträffa vid 07-tiden jagade oss i drömmarna, likt kölskrapande demoner. Just nu är det dessutom extra lågt…

Det hela slutade med att vi kastade loss redan 04:55 för att ha en halvmeter extra marginal. ”John Blund” hade ju redan dragit iväg som ett höstlöv i kuling… Dessutom måste vi träffa rätt med tidvattnet vid inloppet till Carlingford. Bra att ha tid till godo…

Hamnen i Ardglass är både liten och mysig. Omgiven av fin natur, och igår, även sol. ”Morgonstund har guld i mund”… Är det inte det man säger, för att rättfärdiga okristligt tidig start på dagen?

Lugn morgon när vi passerade St. Johns Lighthouse’s ”vemodiga” blink för motor. Snart släcker vi lanternorna och hoppas att dagen kommer med värme och vind.

Skönt att kunna stänga av Pentan och segla mot målet. Nordirlands kust.

Fin fyr med burspråk, i inloppet till Carlingford.

Vi hade räknat rätt och hade fin medström in mot ankringsplatsen.

Två knop till vår fördel. Bojen är formad som en båt för att klara den värsta strömmen på sju knop.

Klart skepp och fika för ankare utanför hamnen. Därefter jollen in till hamnbassängen. Enda vettiga platsen som gick att komma iland på.

Fast vi fick en reprimand för tilltaget. ”Ligger ni för ankar, kom inte in i hamnen”. Men då var vi på väg ut… precis som tidvattnet…😊

Stadsvandring och även en längre promenad till utkanterna av denna mysiga lilla stad.

Kyrkan och kyrkogården.

Ännu en kyrkoruin.

Ståtlig fästning på sin tid, Carlingford Castle.

Vi fick besök av ”The Coast Guard”. Chefen och två, tror vi, lärlingar kom ut för att inspektera Panta Rhei. Nu ska skeppspappren fram. Tänkte vi. Men det gjorde inte chefen i gummibåten. Han berättade om sina planer på att åka till Norge och köpa en större, gammal Swanbåt.

Efter ett varv runt Panta, började han berömma vår bostad. Snygg, cool, wow…

Senare på eftermiddagen, när vi kom tillbaks till båten, passerade de på nytt. Han hade kollat in Sirius på Internet och ville prompt köpa vår båt…

Trevligt med uppskattning och med avslutningsorden -”If you come in later, I will buy you a drink”…

En positiv känsla byggs ofta upp med att vi träffar personer med rätt ”vibbar”.

Dusch på badplattformen innan lättare middag. Förresten, höll på att glömma. Vi köpte varsin mjukglass. Enligt Rorsman var det den bästa glassen i år… Av ren kärlek, gav Kibben halva glassen till undertecknad…❤️

Hälsningar från ankring i strömmande vatten och en höjdskillnad på fyra meter… Vi kommer att ha en meter under kölen, vid nattens lågvatten… Sov gott…

Vaknade klockan 05:25. Lämnade hamnen 05:45 och hissade segel för en fin öppen bog och medström. Efter en timme rundade vi udden vid Danaghadee med fyra knops medström.

Därefter hade vi över två knops medström i fem timmar… Men på slutet blev det ett segt kryssande i en motström på 0.8 knop. Vi kämpade på och tog oss in till Ardglass i planerad tid.

Detta är den sista anhalten på Nordirland. I kväll får vi klarera ut från Storbritannien, via nätet. För att senare klarera in igen, då vi lämnar Irland. De kunde ju ha stannat kvar i EU…

Enligt sjökortet är detta en obelix.

Hamnen är liten och grund på kanterna. Det blir vi varse om senare… Nästan lågvatten gör rampen i land, brant.

Bassängen kommer att krympa lite till innan tidvattnet börjar fylla på, på nytt. Hamnen sedd från andra hållet.

En aktiv fiskehamn.

Golfklubben huserar i en gammal ruin från 1400-talet.

En seglare hade otur. Fastnade och med fallande vatten, sitter man obönhörligen fast.

En timme kvar till vattnet börjar stiga igen. Ni kanske tycker att de var alltför nära land. Tänk då på att strandlinjen var 20 meter längre bort för en timme sedan… inte alls nära…

Ingen vind, inga vågor. Alltså ingen fara. Om tre timmar, vid 21-tiden flyter de loss igen. Och händelsen får ett lyckligt slut…

Hälsningar från ett ”nära läge”…

Tar morgontåget till storstaden. Dagen ser ut att bli lugn och lagom varm (18 grader).

Vandrar planlöst omkring för att fördriva en överskottstimme innan vi tar oss till Titanic Belfast-utställningen. Mycket varierad byggnation i denna storstad med 348 000 invånare. Mängder med stora, gamla byggnader. Staden har inte vaknat än…

Albert Memorial Clock.

Mäktiga Belfast City Hall.

Gatukonst med tänkvärd text…

Titanicutställningen var intressant och väldigt beskrivande och välgjord. Vi har även sett en film (dokumentär) på TV om fartyget och dess historia. Där framgick väldigt många, för oss, nya rön.

Brittiska imperiet (rosa) 1907.

Ett av de mest kända skeppen i världen. Tyvärr känd på grund av en mycket tragisk händelse. Över 1500 omkom, medan över 700 överlevde. Titanic ligger på nästan 4000 meters djup.

Området nära utställningen.

Vi promenerar vidare i staden. Sökande efter ett matställe. Eller snarare, välja ett av de otaliga restauranger, pubar och kafeterior som doftar förföriskt för hungriga seglare.

Det är pride- och whiskyvecka. Hittade en pub där vi lyckades bryta mot våra tidigare vanor. Kycklingpasta och därtill vatten…

Den lilla tågstationen i Carrickfergus.

Tåget var dieseldrivet och hade växellåda. Växlade som en bil.

Idag har vi vandrat över 20 km, varav 12 i Belfast. Får leva på dessa meriter i morgon då vi ska segla 40 M. Så är i alla fall planen idag.

Hälsningar från ”vandrarna” ombord på Panta Rhei…

Morgonen i Lamlash var hellugn och skön. Vätan hade torkat under natten och Panta var torr och därmed trevligare att vara på.

Genom sundet bakom segelbåten kommer vi att lämna Skottland. Vinden hinner anlända, innan vi hissar segel.

Som vi förstod igår, är ”kyrkan” en uthyrning med självhushåll…

Efter några timmar passerade vi Ailsa Craig. Den är 337 m hög.

Efter en heldag med god fart och inte alltför mycket stökigt rullande, närmar vi oss Nordirland. Solen tittade fram ur molndiset som omgärdat oss hela dagen. Vi såg Irland när vi hade 11M kvar…

Vi förtöjde i Carrickfergus Marina, en av två hamnar som ligger en halvtimmes tågresa från Belfast. Bra och trygg hamn.

Kort promenad i omgivningarna. Carrickfergus Castle från 1100-talet.

Kontrasten av att vara rejält påpälsad under seglingen och att vara på land, är stor. Kortbyxor räcker på promenaden.

Havets temperatur sjönk under dagen från 16 grader till 12.

Hälsningar från Nordirland…

En förklaring till vår avoga inställning till chips, på hotellet igår. Det hela började så här:

När ”familjen” ombord var stor, i förra veckan, tipsade Maria om en förrätt vi skulle ta, när vi skulle äta ute. Nämligen Cullen skink. En skotsk soppa på rökt fisk, potatis och lök. Inte en endaste chipsatom…

Tyvärr lyckades vi inte med detta under seglingsveckan. Vid avskedets stund, påminde Maria oss att prova Cullen skink, då tillfälle ges.

Och det gyllene tillfället uppstod igår, när vi strosade på Lamlash huvudstråk. Vi var egentligen inte hungriga och hade tänkt äta ombord, men hotellets meny lockade med Cullen… Eftersom det är en förrätt skulle det passa oss som hand i handske… Vem vet när nästa tillfälle dyker upp.

Vi noterade att köket skulle stänga en stund klockan 17:00. Nu visade våra atomklockor 16:15. Alltså hinner vi in för att avnjuta en Cullen…

Vi satte oss tillrätta och beställde varsin Staropramen (de hade inte Tennant). Kyparen kom in med menyn och vi behövde inte ens titta i den, utan ropade unisont: -”Please, two Cullen skink”. Varvid kyparen skruvade lite på sig och förklarade att den tillagas efter 17:30 då stormiddagarna tillreds…

Det var för väl att Rorsman hade ölsejdeln under hakan, så gapandet stannade vid den skumfyllda kanten, och inte föll hela vägen mot bordsskivan…

Ja, resten känner ni till från igår. Blackpudding respektive fisk med varsina jättehögar med… chips…

Så kan det gå… hälsar besättningen på väg mot Belfast (en heldagstur på 55 m).

Ha’ de och håll igen på chipsen…

Första morgonen som vi kliver upp i en tom salong. Drizzlet har upphört men den grå omgivningen ändrar inte nyans, men allt är torrare. Avslutar vistelsen i denna välskötta marina, med att fylla tanken med ”röd” diesel.

Bra och fartfylld segling i medström. Här närmar vi oss Arran med Holy Isle till vänster.

Om solen får lysa, även en aning, ser öarna genast grönare ut.

Jolletur iland där elmotorn stod för driften. Fin ramp att ta sig iland på. Det gäller att ha koll på tidvattnet och bära jollen högt upp över strandlinjen.

Ännu en utomhusbowlingbana. Holy Isle i fonden.

De flesta hus var väldigt välhållna och en allmän känsla var att samhället var ”framåt”.

Panta Rhei ankrad på redden, med Holy Isle som skyddande barriär österut.

Promenaden längs huvudgatan slutade med en mindre middag på ett hotell. Black pudding respektive fisk. Till dessa rätter… ja ni får gissa en gång.

Här och nu kändes det som att chips inte kommer upp på våra menyer fler gånger. Det kan bli för mycket av det ”goda”…

Det är fantastiskt att vi kan se på direktsänd friidrott från Varberg och även Allsång på Skansen. Ankrade i en bukt i utlandet.

Hälsningar från en uppkopplad Panta Rhei i Arran…

Ja, det blev tomt. Både i båten och inom oss själva. För att ge känslorna ytterligare styrka, visade naturen sin medkänsla genom att vara deppigt grå…

Det var så stilla att man kunde höra drizzlet (yr) falla… fast inte just nu på morgonen. Däremot släppte molnen greppet om dropparna, senare på dagen.

Det är svårt med avsked…

För att skingra tankarna fixade vi till i båten. Städade, tvättade och såg till att musikstudion åter kunde tas i bruk.

Därefter cyklade vi in till sta’n för proviantering. Drizzel, drizzel…

Tillbaks till båten med all mat och därefter in till sta’n igen. Drizzel…

Var tolfte timme har denna ruvande svan, närmare till vattnet… Knölsvan heter mute swan, på engelska.

Trutarna är stora och fräcka. Här står en på motorhuven och stirrar på ägarna, som sitter i bilen… Den hotar kanske med att släppa sin frätande guano på klarlacken…

Det har varit lite knepigt att äta på pubar, eftersom vi hade Tim (13 år) med oss. Vi valde andra matställen. Vissa pubar tillät barn att följa med in. Vet inte vad som egentligen gäller…

Men nu, då vi var både barn- och barnbarnsfria, sökte vi regnskydd i denna pub.

Caesarsalladen skulle bli början på den ”slanka” perioden igen. Den var god och helt rätt i vår strävan att hitta kroppsformen igen.

Trevlig atmosfär, som blev bättre när en kvartett högljudda individer lämnade lokalen.

Tyvärr lättade inte regnet. Det blev värre.

Vi kunde ju inte bara sitta och glo tills regnet återigen minskade. Ny beställning…

Här spårade vår ”slanka” period ur, ganska rejält…

En liten förmildrande omständighet, var att vi skulle cykla hem 3 km i regnet…

Vår ”slanka” period får börja i morgon. ”Morgen, Morgen nur nich heute, sagen alle faule Leute”… något i den stilen…

Lägger in en tredje tvätt och lyxduschar länge. Denna hamn har superb service och mycket trevliga anställda. Allt detta får vi för 614:- natten. Fast varje tvätt kostade 113:- extra…

Dagen har övergått till kväll, medan regnet fortsätter att hamra på salongstaket. Skönt med kupévärmaren i kväll.

Båten känns stor … och tom…

Hälsningar från de två kvarvarande…

Vi ruckar inte på rutinerna. Morgonpromenad med ”vakten” kvar ombord… zzzzz… Känns kanske inte helt tryggt, men känslan av otryggheten här är, minimal.

Panta Rhei ligger på ”hammer head” (längst ut på bryggnocken). Faktiskt en av de största båtarna i denna lilla hamn (lite hybris…).

Passar på att besöka serviceinrättningen då vi går. Den är inbyggd i färjeterminalens 110-åriga byggnad. Med förutfattade tankar tog Rorsman ett djupt andetag, och klev in.

Döm om min förvåning när min morgontrötta hjärna projicerade bilden på näthinnan. Kolla! Restaurerad 1994 till glansen av fornstora dagar.

Många pissoarer… WC-stolarna var grymma… (utanför bild).

Vidare upp mot höjderna.

Därefter kastade vi loss från hamnen och tog oss ut tillsammans med en engelsk båt. Fick Ok att lämna efter att färjan startat och därefter öppnades gångbron för oss.

Knappt någon vind medan vi tog oss söderut för motor. Frukost på vägen. Men vinden kom och genuan rullades ut.

Efter 9 M tog vi oss in i denna stora marina med 730 platser. Allt sköttes professionellt och hamnkontoret är bemannat dygnet runt.

Här finns allt för oss båtägare.

Promenad mot centrum, 3-4 km i nordlig riktning. ”The Pencil”.

Vi gick på ett fint promenadstråk längs havet. Minnesmonument över de som stupat i både 1:a- och 2:a världskriget.

”Time for icecream”, på ett inneställe. Medan vi slickade i oss den kylda varan, kom ett gäng bröllopsgäster med fotografer till stranden.

Det blev en stunds underhållning.

Dagen avslutades på en lyxig restaurang, där Kibben och undertecknad blev bjudna på en enastående middag.

Förrätten, havets läckerheter… så gott…

Kvällen tillbringades i Panta Rheis salong med samkväm och rekapitulering av veckan som gått. En vecka som varit full med värme och kärlek…

Hälsningar från en besättning med trinda magar…

Ännu en skön morgon med godkänd temperatur. Solen finns bakom halvflummiga moln men orkar ändå att trycka igenom lite värme.

Morgonpromenad för oss vuxna, medan Tim vaktar båten, i sin djupaste skönhetssömn. Det verkar som morgonsömnen är den tyngsta sömnen… tydligen svår att lämna…

Inloppet till Tarbert.

På promenaden hittade vi två liter kantareller! Wow, ännu en fin förrätt att se fram mot.

White beach.

Under de första timmarna kryssade vi i klen motvind. Här gäller det att inte bli ”tokig”…Därefter läns in i ett fjordliknande långt sund.

Kalle vet sin plats… och lämnar den inte frivilligt…😊.

Den lilla hamnen vid högvatten.

Seglingen på 25 M tog en stor del av dagen, men var bra. Det var ingen segelbåt som klarade att matcha oss. Panta Rhei Racing, i Kalles händer…

Promenad på sta’n omgående. Några regnstänk,men inget som besvärade. Vårt fokus låg på att hitta en restaurang att äta på.

Grova, robusta och fina hus.

Det fanns planterade buskar längs strandpromenaden, med bland annat hallon och jordgubbar. Varsågod om ni endast tar de mogna.

Slottet.

De håller på med restaureringsarbeten.

Promenad efter middagen.

Hamnen är enkel, gällande service men mysig i övrigt. Påminner om de franska hamnar vi besökte för två år sedan. Fast mycket mindre.

Ännu en dag att lägga på minnet. Det har blivit många hamnar att memorera. Tur att vi har stöd i vår loggbok (bloggen).

God natt igen, ”Over and Out”…