Nattens regn hade lämnat stora vattenpussar på överbyggnaden. Solens klena strålar glittrade ibland till i dessa blanka ytor. Morgonluften var fortfarande fuktig och något sval. Men inte värre än att vi kunde gå i kortbyxor.
Några bilder från igår. De allra flesta slussar var manuella. Här laddar vi upp inför den första egentliga slussen.
Slussarna är inte breda… Bavaria 36 på väg in.
Uppe.
Kalle var inte sen att ta rodret. Lätt kryss mot Tarbert.
Staden är mysig och vädret varmt. En bra start på resten av eftermiddagen. Lågvatten.
Promenaden kompletterades med lite annorlunda rörelser.
Som vanligt vill vi ha en översikt, och därför tog vi oss upp på höjden. Hamnen är trygg och faciliteterna riktigt fina. El, vatten och duschar ingår i hamnavgiften, 506:-
Tarbert castle började ta form i slutet av 1200-talet och växte till sig under många år. Idag kan vi beskåda resterna av det som en gång var en pampig byggnad.
Middag ute igen. Kan ju inte förneka att det smakar extra bra med bjudmat…😊.
Kvällen var fortfarande ljummen när vi åter tog oss ”hem”… Tidvattnet hade återtagit sina domäner över den långgrunda stranden. Denna båt stod på botten för några timmar sedan.
Sammanfattningsvis, åter en fin dag med mycket skratt och glädje.
Hälsningar från en mätt och glad besättning ombord på Panta Rhei…
Klockan är halv fem och vädret ser lovande ut. Sent i eftermiddag blir det möjligen regn.
Bilden från igår kan vi bara tyda på ett sätt: ”Red skies in the night, sailors delight”.
Bilden från i morse (nedan) tyder vi till: ”Red skies in the morning, sailors warning”.
Dagen får utvisa vad som gäller.
In i andra slussen. Något struligt med logistiken, men det blev bra då vi grupperat oss med två andra båtar. Mycket trångt i slussarna.
Klämmer in oss bredvid en aluminiummotorbåt. De pressar in en Bavaria 36:a i utrymmet som blivit över.
Samtliga ombord hade uppgifter. Tacksamt att vara fler ombord…
Högt att kasta upp trossen.
Kibben och undertecknad har tagit Crinan canal för 20 år sedan. Vi gastade på Swede 340:an Amarant. Idag tyckte vi att det var fler slussar (15 st)…😊
Framme i Ardrishaig efter 8 M och över sex timmar. Regnet kom över oss sista timmen, men avtog efter två timmar.
Detta lilla samhälle verkade slumra i sommarvärmen. Ett enda matställe, Hotel Grey Seagull, var öppet. Naturligtvis hamnade vi där. Även besättningarna från två andra båtar hade hittat dit.
Tidig morgon och Rorsman är redan igång… Kan inte trycka bort den oro som jagat mig, både i sömn och i vaket tillstånd, vad kommer svaret att bli… Detta varv, Ardfern, verkar ha koll på mycket och ser otroligt välvårdat ut… Plenty money…? Sure…
Glada över det fina vädret, denna stilla morgon. Den röda båten är en Joshua. Samma typ som Rolf Bjelke och Deboraph Saphiro seglat runt jorden med och dessutom övervintrat i Antarktis i. De har gjort otroliga seglatser med båten, och blev tilldelade medaljer för deras insatser för båtlivet.
Panta Rhei väntar på lyft i vackert väder. Två snubbar hade till uppgift att flytta båten och ta tillbaka henne till platsen. Varvet verkar ha många anställda. Måste bara säga, snubben som startade motorn i morse hade inte koll.
UTAN glödtändning körde han igång startmotorn och vevade på LÄNGE tills motorn startade. Och hade gasreglaget på full fart. Stackars motor…
Rorsman berättade hur det egentligen ska gå till… Som tur blev han inte sur… Där ser man hur proffs gör…
Subliften klarar 40 ton och lilla Panta Rhei är inget problem. En liten mygga i gapet av detta monster…
Efter ytterligare informationsutbyte , där Rorsman åter beskrev allt som vi sett och upplevt, gällande problemet. Därefter lades en plan upp, gällande vad vi önskade oss.
Därefter ville de att vi avlägsnade oss och vi tog en ordentlig promenad, ut i landsbygden.
Hittade en väg som tog oss upp mot högre höjder.
Och vad gör man på högre höjer (inte den högsta)? Jo, tar fram kameran. Maria och Tim.
Kalle och Maria.
Och till sist, ägarna till Panta Rhei…
Här hade vi inte svaret på varvets undersökning. Men känslan var inte helt tokig, efter samtal i morse…
Resultatet av allt: Vi kan segla hem båten med detta glapp i rodret. Men ta det lugnt. De hade två ”experter” som undersökte detta och erfarenhet av hur snabbt detta fel kunde förvärras. Nu ska ni veta att vi har LÅNGT hem. Mycket långt, och vi kommer inte kunna undvika hårt väder över stora hav… Så fungerar det inte i naturen..,
Här vill jag flika in Roines samtal (SBS) gällande problemet. Han har reparerat många roder och har mycket erfarenhet av dessa problem. Han skrev i sitt mail till oss: -” Jag skulle inte känna mig orolig”. Tack för info och nu har vi ytterligare två ”professionella” svar på detta…
Det hela mynnar ut i att Kibben och undertecknad seglar vidare längs Englands västra kust men vänder hemåt då vi når Engelska kanalen.
Vi har redan lagt ut 15-20.000:- på detta (Atlantica vägrar) och fixar allt hemma i lugn och ro.
All info vi fått gav en mer basisk syra i Rorsmans mage… I detta vackra, vindstilla väder tog vi oss mot Crinan canal och kunde segla vidare, ungefär som vi planerat med våra underbara och förstående gastar.
Inloppet till kanalen. På grund av lågvatten kom vi inte in idag.
Tog en boj (20 pund) och paddlade iland.
Kanalen är ca. 8 M lång men med många slussar. Smal och grund. Just nu vill de spara på vattnet och max djup är 2 meter, vilket vi fixar lätt…
Stor gambling i varm salong medan Rorsman författar på bloggen…
Med en befrielsens suck och en tom plånbok kan vi nu fokusera på våra kära vänner och därefter ta oss vidare i vår sommarsegling. Visserligen hem, men det kommer nya dagar…
Klockan är 21:30 och solen värmer (nästan). Kalle njuter av stunden…
Nu är klockan 21:40. Solen lämnar oss för denna gång och vi känner stor ödmjukhet för allt vi fått uppleva denna, något omvälvande dag…
Hälsningar från en fin och en ”befrielsens dag i Skottland…
Morgonpromenaden blev solig och fin. Upp till McCaigs tower igen. Endast Tim höll fast vid att skönhetssömnen är viktigare än promenaden.
Passerade destilleriet på vägen.
Somrigt vacker morgon. Men det skulle bli sämre under dagen.
En av många mäktiga fyrbyggnader. Denna var omgärdad av en lång mur.
Kalle var redo för regnet som skulle förfölja oss ett antal timmar. Vi seglar i svag vind men gör ändå över 10 knop i den starka medströmmen. Häftigt, är bara förordet!
Sundet ut mot Atlanten är Corry Wreckan, ökänt för farliga strömmar. Varningstext på sjökortet. Man ska åka i rätt tid och det får inte blåsa mycket från fel håll, kontra strömmsättningen. Här blåser det knappt någonting men farten är över 6 knop…
Annorlunda silhuett. Udden ska rundas och därefter kryssar vi sista timmen till varvet.
Rorsman träffar chefen för reparationsdelen. Går igenom det vi vet och har gjort. Upptagning i morgon bitti.
Under tiden har resten av besättningen vandrat till puben/hotellet och bokat bord för middag.
Bakom en mysig och ganska liten pubavdelning, fanns en fin restaurang. Kibben och Rorsman blev bjudna på en mycket god middag i fin miljö. Tack för den.
Det blir lite omstuvning i båten då även salongen ska utnyttjas till att sova i.
Kort förflyttning till Oban. Hann förtöja innan ett tretimmars regn tog vid. Stor skillnad mot dagarna innan.
Efter regn kommer sol. Lunch ute och storhandling på både Tesco och Lidl.
Promenerar runt i staden. Många hotell längs med vägen som går längs stranden. Pampiga hotell. St. Columbas Cathedral syns längst bort med slät topp.
Utsikten från McCaigs Tower. En bankir som såg till att stenhuggarna hade arbete, och därför lät bygga detta byggnadsverk. Han ville att staden skulle ha en fin övre front sedd utifrån. Bara sådär…
Bild på bild. Nedre delen av bilden är en tavla med lite information. Den övre delen det verkliga landskapet med Kerrera i solglittret.
Vy från samma plats. Många bojliggare.
Det finns många fina hus i Skottland. Underhållsfri yta i sten.
I denna hamn ingår dusch… kors i taket. Fast hamnavgiften är 527:- …😞
Om en timme anländer våra gastar. Väntan är snart över…
Solen skiner och vädret är tillräckligt varmt för kortbyxor. Med andra ord, riktigt bra väder för denna del av jorden.
Ännu en lugn och fantastisk natt med fullmåne. Tidvattnet är extra högt/lågt då månen är full eller ”tom”🤭.
Knappt någon vind. Passerade Ardtornish Castle, dit gårdagens promenad tog oss. Den ser lite ”ynklig” ut från havssidan. Vädret är fortsatt lika förtjusande varmt…
Fjorden går in till Fort William, Caledoniska kanalen. Vackert med blåskimrande berg… Kunde endast segla en halvtimme, i övrigt motor.
Detta fina hus på ön Mull, är Duart Castle. Mäktig och byggd på en knepig klippa.
Vi räknade noga på tidvattenströmmarna och kunde utnyttja dem till fullo. Som bäst 1.6 knop extra.
Hamnen i Kerrera. Vi åt vår lunch på den lilla restaurangen, medan tvätten tumlade runt i maskinen.
Lite konstigt blev det, då Rorsman valde scallops, black pudding med sallad. Kibben valde Caesarsallad med kyckling. Vi skulle provsmaka av varandra. Efter en halvtimme kom de in med maten. Minimala portioner och ingen black pudding… den var slut…
Rorsman fick några, kanske bara en extra, scallops… Varför fick vi inte reda på problemet innan?
Maten smakade bra men lite snopna blev vi. Priset för denna lilla lunch blev 480:-, vilket inkluderade varsin öl.
Inget behov av torktumlare då luften var varm, vinden frisk och solen sken. Allt blev torrt på en halvtimme.
Promenad på landsbygden.
Fiskodling.
Minnesmärke över David, som fick igång ångbåtstrafiken här.
Vi har fått njuta av ännu en härlig sommardag.
Om ett dygn mönstrar Maria, Kalle och Tim ombord i Oban. Det får bli ”compact living” under några dagar. Vi ser verkligen fram mot att ha dem ombord…
Vi förflyttar oss över viken till Oban (0.8 M) under morgondagen och fyller förråden till brädden.
Ovana som vi är, gällande sol och värme, har axlar och rygg fått en något rosaskimrande ton. Första gången vi egentligen kunnat ta av oss, fast vinden svepte över fjärden. Vår vinterbleka hud klarade inte av denna plötsliga omställning.
Hur gör vi idag? Går ju inte att jobba med båten och ha magen upp mot solen… Eftersom det är lördag, kanske en bok och praliner kan lösa problemet. Ligga på rygg och njuta av värmen… med magen mot himlen. Nja, kanske inte vår ”melodi”.
Solen, som precis visat sig över skogen, kommer att förgylla vår tillvaro även idag.
Det är så stilla…
Inloppet till denna vik med gästhamnen till höger.
Igår kväll var vinden frisk, men det var inga problem med det, tack vare värmen. Drygt 22 grader.
Ett dopp i det bräckta vattnet på morgonen och sedan iväg på en längre promenad. Gäller bara att undvika de stora, blaffiga, röda maneterna…
Det blir fuktigt, om inte svettigt att gå till Ardtornish Castle (ruin) och sedan hem igen. Men sommarvärmen gillar vi… Totalt 9 km i underbar, torr värme…
Bra väg att vandra på. Endast sista km var snårig.
Ruinen, med Kibben spanande ut mot gattet vi ska ta i morgon.
Allt blir så mycket finare och bättre med solens hjälp.
Någonstans bortom horisonten ligger Oban, där vi ska möta upp våra vänner på måndag kväll.
Oj, så varmt det är (inte klaga, bara svettas). Många små dopp under kvällen. Härligt!
På måndag kväll får vi ombord våra kära vänner. Tisdag morgon tar vi oss vidare söderut mot varvet, som ska hjälp oss att fixa (troligen nedre lagret) vårt problem. Strömsättningen avgör när vi lämnar Oban.
Sedan vet vi inte hur lång tid allt kommer att ta, med reservdelar mm. Men att allt kommer att lösa sig, känns bra. Tyvärr får vi troligtvis bekosta allt själva…
Vi har olika scenarier om hur vi gör nästa vecka.
Hälsningar från ett supersoligt, supervarmt och lugnt Loch Alaine…
Godmorgon, några bilder från i natt och mycket tidig morgon. Vi har upplevt blåst och regn så länge, att vi glömt hur det också kan vara… Stilla, tyst och bara så lugnande…
Då tidvattnet steg i natt, flöt småpartiklar förbi båten med en hastighet som var överraskande hög. Omkring 1-1.5 knop var det nog… och vattenytan fortfarande som en spegel. In med vatten, ut med det igen… så håller det på hela tiden.
Något att tänka på, ifall vi tar gummibåten längre bort, utan motor.
Hittade inga fästingar på oss, trots vandringen i över en timmes tid igår, i högt gräs och överblöt omgivning. Såg varken får eller kreatur och det var kanske anledningen till detta.
Solen värmde och luftens temperatur passerade 20-gradersstrecket… Vad händer?
Naturligtvis städade- och fixade vi båten. Luftade och torkade allt. Lagade även små irriterande läckor. Allt i en somrig värme och torr luft…
Planerade för lyft i Ardfern Yacht Center. Fick besked igår att de kan ta upp oss på måndag. MEN på måndagskvällen anländer våra käraste vänner till Oban.
Lyft av båten blir på onsdag. Tisdagen blir en transportdag. En bild på utrymmet vid axeln, bakom motor och drev. Att komma in där kräver Rorsmans kropp, utan frukost och kroppen insmetad i vaselin…
Elmotorn (på gummibåten) fick ta oss de 0.8 nm till gästhamnens brygga. Hamnen och viken vi ligger i, längst bort… Dags för promenad i solvärmen. Fuktig T-shirt, inget problem…Tack solen och värmen!
De har utvunnit finaste sanden som man kan göra glas av här, sedan kriget.
Vi fascineras fortfarande av tidvattnet…
Hemma igen, med slottet i bakgrunden.
Vattentemperaturen har stigit från 12 till 20 grader idag, troligtvis tack vare pålandsvinden in i viken. Vi tog ett dopp i det blå, fast egentligen inte. Vattnet var brunt av humus, tack vare alla utlopp som rinner ned i viken. Vattnet smakade (saltmässigt) som i Östersjön…
Ni förstår nog inte hur bra detta väder är för oss…
Sommarvärmen ska tydligen vara kvar några dagar till. Helt plötsligt ser vi topparna på bergen och alla de gröna nyanser som bergssluttningarna bjuder på… Vilken fantastiskt fin natur…
Först bilder på grannbåtar i Tobermory. En Ovni 370, byggd i aluminium. Ser ”elakt hård” ut, om man ser den rakt framifrån. Den kom in med alltför hög fart och kom mycket nära en annan båt. Tvärnit och omtag. Allmänna snacket på bryggan, ”Varför kör de så fort?”
Två snygga båtar som ”snackar” med varann. -”Som bara båtar kan” (Robban Broberg).
Nu hade vi räknat på tidvatten och strömmar och lämnade hamnen innan tio. Visserligen kryss, men med härlig medström som hjälpte oss mot målet. Som synes, ingen sol och endast lite duggregn.
Sökte oss längre in i viken, tillsammans med andra likasinnade. Tog gummibåten iland för promenad. Bar upp den högst upp på stranden (sliriga alger) eftersom det var lågvatten. Då vi kom tillbaks efter nästan tre timmar, hade vattnet stigit ända upp till båten…
Många bäckar i området. Vad tittar Rorsman på?
Jo, ett härligt porlande vatten. Växtligheten här var enorm. Vi såg många jättestora träd på promenaden.
De utnyttjar vattnet för tillverkning av elektricitet. En stor skruv, som en gigantisk köttkvarn, roterade långsamt men hade troligen bra moment tack vare stor yta mot vattnet.
Vi gick ut på okänd terräng (tyvärr) och fick pulsa på vattniga hedar, som var ytterst svåra att gå på. Tur att våra skor fortfarande är täta.
Den torra och fina delen av promenaden. En lyckad promenad, trots allt plumsande i vatten. Vi hittade nämligen kantareller igen. Räcker till varsin svampsmörgås
Slottet Ardtornish Estate reser sig ur skogen, likt ett sagoslott. Kan förnimma känslan av att vara med i en spännande kriminalroman…
En Sirius 35 DS passerade oss för en stund sedan. Även den hade vattenlinjen målad i färgen burgundi. Alltså, tre likadana skönheter i samma område. Alla sköna ting är tre… eller…
Dagens aktivitet avslutas med dusch på akterplattformen. Det är nästan 20 grader idag, vilket vi njuter av, även utan sol.
Morgonen kom till Loch Na… ja vad det nu heter… med disregn som letar sig in i varje tänkbar fiber, i våra regnställ. Grått, vått och icke önskvärt, men det gäller att ”gilla läget” trots att man egentligen inte ”gillar läget”.
För motor tar vi oss till Tobermory med tända lanternor i diset. En timme senare avtar blötan och omgivningarna blir genast ljusare. Extra mycket trevligare, tack vare de färgglada husen som visar en välkomnande färgpalett i det nymornade solljuset.
Vi hann träffa våra norska vänner och deras seglarkompisar, innan de seglade vidare. Promenad, naturligtvis. Gårdagen tillbringades ju ombord.
Sextio platser vid bryggorna. Inte direkt billigt att ligga i hamn (490:-) men desto bättre med torkningen av regnställen. Ni vet, sladden…
Hamngatan är proppfull med bilar. Det är semestertider. Många restauranger att välja på och vi avslutade promenaden i en av dem. Vi valde olika laxrätter och slapp denna gång ”fish och chips”. Den ekonomiska budgetbalansen störtdyker…
Är man i Skottland bör man naturligtvis besöka något destilleri. Här var det nära, men vi tittade i alla fall in, som snabbast.
Färgglada hus, även en bit från de centrala delarna.
Rorsman hjälpte till att byta revlinan i en Furlex, på en Hallberg-Rassy 36:a. Ägarna var därefter och kikade in i Panta Rhei. De blev begeistrade. Det visste vi ju innan…🤭.
En exakt likadan Sirius 35:a lade till bredvid oss. Den hade till och med samma färg på vattenlinjen… Det var nr 42, många år nyare än vår. Den hade dock rorkult, vilket är unikt för dessa båtar.
