Författare: Simo

Inte lätt att komma ihåg namnet på vår akringsvik. Speciellt om någon skotte nämner det för dig… Populärt, bland oss, kallad ”likörviken” (Drambuie, skotsk likör)…😊.

Men innan vi hamnade här: Efter 21 M fin, lätt segling, pysslade vi med båten och dammade sängkläder mm. Det var länge sedan vi hade en vindstilla morgon och helt torrt på däck. Dessutom kämpade solen om herraväldet i lufthavet ovanför oss. En riktigt härlig morgon.

Rorsman blev tillräckligt varm för en kontroll av rodret igen. Nu kunde man rucka rodret horisontellt, vilket betyder att nedre lagret gett sig mer. Yes! Nu, äntligen tror vi att vi hittat felet. Det har funnits många frågetecken, och ett av de heta tipsen, var naturligtvis nedre roderlagret. Fortsättning följer. Badtemperaturen låter vänta på sig, kan jag förtälja…

Här seglar vi in i viken. Duggregnet har besökt oss några gånger under dagen.

Ankrar så nära stranden vi vågar. Vi vill ha lä, vilket inte många öar kan ge… Runt udden bara, och låta ankaret möta botten på 13 meters djup. Ensamma…

I skrivande stund är vi endast fem båtar på svaj. En, större tvåmastad ketch, ”Alba Venturer” (Ocean Youth Trust Scottland) med minst 13 personer ombord, ligger i vår närhet.

Eftersom duggregnet är blötare än blött, blir det ingen jolletur i land för oss. Vi hann ju lägga till innan vi blev våta. Således ingen promenad. Men en tanke. Hur har de med fuktigheten i ”Alba…” med alla dyngblöta regnställ…? Eller är Kibben och undertecknad fuktkänsliga…?

Svar: Nej!

Hälsningar från drisslet i Loch Na… eller hur det var…

Frisk halvvind och rejäla atlantvågor tryckte iväg Panta Rhei mot ön Coll. Dessutom hade vi strömmen med oss. Lite väl jobbigt, men det gick fort.

Colls ”jollebrygga” består av denna trappa. Långa förtöjningstampar på jollarna gör att det går att flytta omkring dem och komma in till trappan. Tidvattnet är nu 1.8 m.

Fåren har bra bete. Får finns överallt.

Tar en fika på hotellet och laddar ner info för betalning av bojen vi förtöjde vid. Väntar på samtal för betalning.

Lågvattnet lämnar en 1 km torrlagd yta. Om några timmar är det vatten överallt.

Kyrkan är gammal, liten och eftersatt.

Vandrade vidare mot de stora fartygens brygga. En rostig påminnelse om vad folket har varit med om på dessa öar.

”Hebridean Princess”, en äldre och mindre lyxkryssare. Hade ett 40-tal passagerare och 47 besättningsmän. Lyxnivå på allt. Pratade med en gäst och hon himlade med ögonen då hon berättade om lyxen. Priset för denna niodagars kryssning, ville hon inte avslöja… Hennes örhängen och ringarna på fingrarna var nog ”äkta”…

Några solglimtar under dagen, vilket höjer humöret.

Efter middagen såg vi en snubbe stå och paddla sin gummibåt mot den friska vinden, men drev allt längre från sin egen båt. Hustrun kvar på segelbåten. Det där såg inte bra ut.

Drivande lyckades han få tag i en ankrad båt längre ned. Där stod han och pustade ut.

Inga andra jollar var på väg ut till sina båtar. Vi funderade på att sjösätta vår jolle, dock utan motor. Går knappt att ro mot rådande vind…

En segelbåt var på väg in mot hamnen och möjligen hade hustrun i båten med problemet, ropat på VHF.

Plötsligt kom en 45-fots segelbåt farande i 5 knop, rakt mot vår akter! De var på väg att assistera snubben i gummibåten och var troligtvis fokuserade på den.

Eftersom det blåser rejält, svingar båtarna hela tiden, och Panta är inget undantag. I sista stund hann segelbåten gira undan för vår ”svansviftande” Panta…!

Det knöt sig i Rorsmans mage… Kibben slapp se situationen.

Hälsningar från ”the lucky ones” på Panta…

Det blev fel idag. Trögt internet och säkert en trög skalle…😊. Men skärmdumparna nedan ger helheten i alla fall. Har redan satt två timmar på detta idag. Det får räcka…

Somriga hälsningar från ön Muck.

Torsdag: Vi lämnar vår ankringsplats nära varvet och tar oss förbi Plockton och vidare till kaoset som vi skrev om i förra mailet. Här är några bilder från den resan.

Här ser man att vi ligger ungefär 3 m under öns ”vattenlinje”, men har tillräckligt med vatten under oss…

Här går det fint. Focken och motorn samspelar innan vi kommer till bron. Endast ösregnet stör.

Efter bron får vi några sjömil medström, men därefter blir det jobbigt.

Vinden mot oss (10 m/s). Vad värre är, strömmen mot oss (4 knop). Helt galet! Här ska vi inte vara nu!

Ankrar i en liten inbuktning vid husen till höger. Dit når inte strömmen. Fikadags och väntar över en timme, för att kunna färdas vidare med någorlunda värdighet… Men efter sundet blev vi ju anfallna av öppna havets vrede…

Högg en boj i regnet och gick i ide. Allt var blött…

Fredag: Regn, regn, regn, regn och regn över 50 mm detta dygn. HÅ-EE-ÄLL-AA dagen…

Vi öppnade knappt dörren till sittbrunnen.

Lite uppklarning visar naturens färgspectra och sedan in i diset igen. Fukten dryper… Hur kan det finnas så mycket vatten i molnen?

Lördag, idag. Vinden avtagit till 6-11 m/s och vridit en aning. Dessutom mindre regn. Kollar som snabbast hur tidvattenströmmen bör gå just nu och inser att om vi drar direkt, innan frukost, ska vi hinna till Mallaig innan den vänder. Ut ur bukten med fock och motor i samarbete.

Hamnen är full men efter någon timmes väntan får vi vår efterlängtade plats.

Gör klart skepp och nästan högtidligt stoppar vi in 230V-uttaget i bryggans överflöd av elektroner…

Längtan efter promenader var stor. Går runt i detta lilla samhälle. Vart som helst, bara vi rör på oss. Regnet har i stort sett upphört. Ångloket ska till Fort William.

Restaurangvagnen ser inbjudande ut…

Finaste servicehuset i år! Toppenklass.

Lunch på en trevlig men ”högljudd” restaurang. Mycket mat med monkfish och så naturligtvis chips.

Stadsbild.

En längre promenad efter middagen på en fin stig ovan samhället. Vi fick ihop över 10 000 steg trots alla ”måsten”…

Nu har båten och regnställen torkat. Vi har bunkrat mat och både tvättat och dushat. Livet känns mycket bättre just nu. I morgon, om vi lämnar hamnen, har vi vinden akter om tvärs. Halleluja!

”Torra” hälsningar från en torr båt…

… men hur är det egentligen? Så frågar ofta reportar… Ja, va f_n tror ni?

Vi hängde i vaggan från att Dan lämnade oss där, på havets botten med kraft nog att bära hela ekipagets 25 ton. Nattens väntan, ja vi var vana att fördriva tiden, med ingenting…

Rorsman tog en kort ”ojdå, somnade jag” i läsandet av boken, som halkade ur greppet… och som väckte den överraskade läsaren ur sin slummer… Kibben är snart klar med sin stickning…. Många dagar, senaste veckan, vi väntat på något…

Väntan, väntan och förhoppningen av att Ewen inte försovit sig.

Såg några billjus komma mot varvet vid 00:30. Nu händer det. Han kom ut med båt och kopplade loss oss från den halvrostiga ställningen. Därefter pekade han med hela handen ut i den mörka natten, dit ska ni… men jag väntar tills jag ser att ni har tillräckligt med vatten under kölen. Vi var mycket tacksamma för all hjälp vi fått det senaste dygnet. Alla har haft tid med oss.

Kibben backade ur denna konstiga upptagningsvagn och vi stävade ut i den, nu svarta natten, med tre dm vatten under kölen. Nu börjar vattnet åter att sjunka…

Mörkerseendet har ju inte klarat sig från åldrandet. Men efter en halvtimme var vi ankrade i det svagt strömmande vattnet, på andra sidan sundet.

Många tankar och känslor gjorde att John Blund hade konkurrens. Men till sist sov vi som ”sömngångare” i den gungande natten. Hmm, när sover egentligen ”sömngångare”…? Finns de ens?

Iväg för att ha medström i första sundet om 2h. Det gick bra men därefter fick vi motström på 4 knop i nästa långa sund. Vi hade inte planerat eller räknat rätt! Fy fasen vilken pärs!

Efter att ha pumpat oss fram i en halvtimme, då vi insett vår problematik, ankrade vi upp och väntade in medströmmen. Härligt med en varm fika i kulingen och regnet… Allt var blött, ja helt bloody blött.

Därefter pumpa på med Pentan på riktigt höga varv, mot vind (12-16 m/s) och vågor som hittat in i vårt sund. Rakt emot…

Pentan gav oss en fart på 1.6- 3.7 knop. Vilket dj___a väder! Regnet, storvågorna och saltstänket gav Rorsman insikten om att inte göra om detta… Kanske husvagn… Aldrig mer, men nu hade vi 4 nm kvar till en hyfsad vik där vi kunde hugga en boj. Oj, oj. oj. Vilken förbannad resa! Magplasken som Panta fick känna på, var obehagliga. En tanke gick till kölbultarna… Allt dryper i regnet. Vattnet 11 grader och luften 14… och vinden, hur mycket som helst.. (primalskrik).

Det blev inte Mallaigh. Här ligger vi och slickar våra blöta sår. I morgon ska det regna över 50 mm… Inget är riktigt bra nu. Speciellt med tanke på att rodret åter klonkar… inte bra. Inte alls bra…

Vi får hänga på bojen i två dygn innan vi vågar oss vidare. Livet leker inte just nu… och vem fasen skulle ha tid att leka…?

Internet här är lika trögt som en snigel med höftproblem. Därav bara text.

Hälsningar från ett blåsigt och dygnblött Scottland, med undertoner i moll..,

Dan, vår hjälte för dagen. Med en handled som gick att vrida och böja i ovanligt omöjliga vinklar… Han fick dit en skruv i det tomma hålet. Ett hål som kanske varit tomt länge…

Skruven är inte rostfri men vi har planer på större jobb längre fram. För att känna oss helt trygga med rodersystemet.

Den lilla hjälten (Rorsman). Ville inte vara med på bild…

Någon har mekat med rodret tidigare. Nu känns det i alla fall bättre men inte helt tryggt, eftersom vi kommer att segla över både små och stora vatten.

Vi kommer nog vara ”allergiskt” känsliga mot klonkljud hädanefter…

Förpiken har fått husera allt som legat i sittbrunnstoften, eftersom vi ville ha snabb access till hjärtstocken, ifall att…

I morgon ska förpiken åter bli den mysiga lilla musikstudio, som den är ämnad att vara. Två cyklar, segel, stolar, sittskydd, gummibåtsgrejer, solcell mm ska hitta sina platser i toften. Vem fasen har lagt upp ”jättetossorna”. Inte undra på att det är fullt…

Klockan 19 kom Dan och drog ned hela vårt gungande universum, till en ny plats lite längre ut, för att vi ska ha möjlighet att bli losskopplade vid 01-tiden i natt.

Han kopplade loss dragbilen och körde upp till riktiga landet igen, och skulle gå på puben ikväll innan kojdags.

Här får vi hänga vidare tills chefen kommer i en båt och kopplar loss oss vid 01-tiden i natt. Vi fortsätter att bara vara… Han ska även lotsa oss mot djupare vatten, eftersom vattnet inte kommer att stiga lika högt, som igår. Vi får helt enkelt inte fastna, för då blir det katastrof… Spännande blir det…

Vi hänger vidare och njuter av utsikten och insikten av att havet sakta kommer att krama Panta Rheis rundmysiga kropp om några timmar…

Vi lär oss engelska tack vare intensivt problemlösande med alla som passerar. Vi har snackat med Ewen (chef), John, Dan och Jack… nej jack ska det vara (det betyder domkraft och den talar man ju inte med, utan om)…😊

God natt på er följare. Om allt går planenligt, vilket vi är övertygade om, tar vi oss över viken och ankrar upp på rätt djup…

Hälsningar från luften, några timmar till…

Jefa hjälper oss så mycket de kan. Bra företag. Sirius har tystnat efter första kontakten… Bättre internet nu på morgonen.

Lägger oss utanpå denna konstiga sak, och väntar. Djupet 1.9 m och vattnet är på väg ut.

Två killar kom och guidade oss in i den.

Där hängde vi i vagnen, på torra land. Efter 4-5 h bogseras hela ekipaget i land.

Här hängde vi över natten. Idag ska det jobbas.

Ser ok ut.

En av tre låsskruvar (varav en saknas) vid övre lagret.

Rodret linjerar inte med skäddan längre.

Man kan se att rodret tiltat. Framändarna ska vara i linje.

Enligt Jefa kan det gå att linjera rodret genom de tre låsskruvarna. Det hoppas vi naturligtvis på. Kanske fixa en egen skruv och modifiera.

Kanske blir vi stående på land ett tag på grund av att tidvattnet blir lägre, vilket gör att vi inte kommer iväg ens vid högvatten. Men det är ju värdsliga (naturliga) problem 😊. Tidvattnet kan man lita på.

Morgonhälsningar från luften…

Idag ska det ske… Det vore en underdrift att säga att vi inte är spända. Bara att ta oss dit. Just nu är det 600 meter havsbotten som ligger någon meter ovan havsnivån. Då vi anländer, bör det finnas närmare två meter att flyta på… Men redan efter en dryg timme blir det för grunt för oss. Då ska vi stå på varvet, eller flytt fältet… om vi hinner… Häftigt!

Lyftet bör gå enkelt, eftersom det är ett varv. Därefter den stora frågan. Vad kommer vi att hitta och kommer vi att kunna avgöra vad som är fel?

På morgonen har vi förberett för lyftet. Fantastiskt väder och nu luftar vi alla skrymslen och vrår. Vet ni vad? Vi bär kortbyxor och T-shirt (bara det inte blåser). Andra gången lättklädda i Scottland.

Morgon- och förmiddagsbilder.

Det gröna är land vid lågvatten men nu kan vi glida in. Som lägst 1.6 m nära varvet, enligt ekolodet. Vi verkar ha lite marginal till det djupet (Panta går 1.65 djupt)…

Det tar 10 minuter/bild. Bara lite info. Vi är på land hängande i en konstig storvagn som vi gled in i ute på 1.9 meters djup.

Blev hissade några dm. Därefter vänta på att vattnet ska sjunka (4h) och en dragmaskin tar hela ekipaget till land.

Hänger i vagnen i natt. Jag upptäckte att en av de tre skruvar som håller rodret kvar i båten, saknas. Hittade den inte. Mycket allvarligt.

Dessutom verkar själva roderbladet sitta en liten aning löst kring axeln. Inte alls bra, kräver helt nytt roder. Leveranstid 6-7 veckor + semester och frakt. Men i morgon kollar vi allt noga och ser vad som är stort fel och vad som är mindre stort.

Vi får ta det därifrån och se vad som kan fixas och om något kan vänta. Stora frågan är ju om vi överhuvudtaget kan segla vidare (läs hem).

Hälsningar från ”landkrabborna”…

… men avståndet till lovartstranden är mycket kortare än i Portree, vilket ger lägre vågor och behagligare tillvaro. Dessutom är det fina omgivningar med vacker, bergig natur runtomkring oss. Om ni zoomar in, kan ni skönja Duncraigs torn i den mörkare skogsdungen.

Idag har vi fått ytterligare information från rodertillverkaren Jefa. Bra info men även information som skapar fler frågetecken.

Dessutom har vi fått kontakt med Sirius Yachts. Senare idag ska de förhoppningsvis ge oss information/fakta som kan kasta några ljus över alla frågetecken.

Kan inte rucka axeln horisontellt. Verkar stum. Men då jag vred axeln, dunkar det… Något innanför (typ lagret mm) damasken eller något i själva rodret. Eller något annat…

Vågar inte ta bort damasken innan vi är på land. Vi tas upp vid 12-tiden i morgon. Dit vi ska, ligger 2 meter ÖVER vattenytan just nu men vi ska pricka högvattnet och ha några dm till godo… Bara det gör ju ont i magen…

Pyspunkan på Rorsmans cykel är numera ett minne blott😊. Läskigt med en smutsig cykel inomhus med vita möbler…

Vi mumsade i oss tre kantarellsmörgåsar igår och idag två. Gott.

Lite trög internet (tar 4 minuter/bild) men i övrigt bra att ha tillgång till ”omvärlden”.

Det har regnat hela dagen, med endast korta uppehåll. Hela livet känns som en måndagsmorgon… suck…

Nu ska gitarristen ombord sjunga och spela. Det är rena medicinen, även om det blir ”out of tune”.

Hälsningar från Panta Rhei i grå omgivning…

Släppte vår tjocka tross som Panta Rhei klamrat sig fast i under tre ”skakiga” dygn.

Avfärd 05:45 med lagom vind, lagom med segel, lagom trötta, ja lagom med det mesta. Morgonen var vacker med sitt lugna väsen.

Åkte först in till bryggan och lämnade soporna som samlats under vår ofrivilliga karantän. Lågvatten.

Tidvattnet börjar fylla, vilket innebär medström för vår färd. Plockar upp Kibben.

Tar det lugnt med enbart genuan utrullad.

Bakom några frodigt gröna kullar ska vi ankra upp efter 23 M.

Tar en gul gästboj. Många båtar, men de flesta verkar vara hemmahörande här. Vi ligger på en bra plats, även om det är en bit att ro in.

Det lilla samhället är fint och lite gulligt. En fin strandnära gata.

Då vi anlände sken solen och naturligtvis blir allt så mycket mysigare. Speciellt med tanke på att temperaturen stigit till 16 grader.

Efter två dygns stillasittande, var vi i stort behov av att sträcka på benen. Vandrar runt på de flesta gator och tar en avstickare till en utsiktspunkt. Vi kom inseglandes denna väg och mötte våra norska vänner i Mana. De var på väg söderut och nyttjade tidvattnets södergående ström. Många av de närmaste bergstopparna är kring 700 m höga.

Vidare till Duncraig castle. Lång extra promenad men vi belönades med att hitta drygt en liter kantareller. Fint slott med en gräsmatta som även de bästa golfklubbarna skulle avundas…

Passerade enstaka stora träd.

Bra med dubbla kölar vid lågvatten.

Efter mer än tre timmars vandrande, stannade vi till vid ett ”vattenhål”. Notera den lilla kantarellen. Dagens positiva överraskning.

Stora ytor som kommer fram vid lågvatten.

Nästan overkligt lugnt efter alla blåsiga dygn. Det är så skönt och rofyllt i denna vindstilla värld.

Passar på att dyka för ytterligare en kontroll av rodret. Det ser ut som det ska. Inget har glidit nedåt. Förvirringen kvarstår…

I morgon ska det regna över 20 mm. Därav dagens extra långa vandring. Blir troligtvis ännu en blöt dag att ta sig genom.

På måndag får vi reda på när vi kan komma till varvet. En timmes färd och högvattnet måste vara rätt, för att vi ska kunna komma till lyften.

Hälsningar från sommarglada Panta Rhei…