Den värsta vinden hemsökte oss på sena eftermiddagen. Rattens lås, orkade inte hålla fast rodret. Se där, ännu en punkt att sätta på to-do-listan. Det svängde och gungade alltför mycket… Klonk, klonk… och åtdragning av låset 30 gånger… men till vilken nytta.
Vi såg grannbåten ta sig iland i storvågorna. Men på tillbakavägen var det tufft för dem. Troligtvis yngre muskelknuttar… med bra balans. Inte lätt att äntra en gummijolle i rådande väder…
Men Rorsman, som igår hade en yttemperatur efter dyket, på 12 grader , tyckte det var skönt att spola av sig i ljummet, färskvatten på badplattformen. Visserligen onödigt blåsig plats men helt ok. Döm om min och möjligen Kibbens egen förvåning, där hon stod redo att duscha på akterplatformen, då platsen blev ledig…
Tredje dagen på boj i vindar över 11 m/s i medelvind. Vindbyarna hade vi inte önskat oss… Har sett vattnet släppa från ytan då de värsta vindbyarna svepte förbi. Säkert mellan 18-20 m/s.
Det blev ingen resa till hamnen idag, Vi gnider vidare på våra ”babianrumpor” och fixade en helt utsökt middag ombord.
Hårda vindbyar och gunget gav inte riktig ro i sinnet under natten. Morgonen kom som en befriare med ljus och aktivitet. Bara genom att stiga upp och sysselsätta sig med något, var lugnande.
Vinden ska öka under dagen och det känns inte helt bekvämt att ta jollen till sta’n. Vill vara ombord ifall något skulle hända med förtöjningen. Bara sitta standby, medan Panta Rhei svingar sig 90 grader till styrbord, för att därefter kasta sig tillbaks och fortsätta 90 grader åt babord. I blåsigt gungande.
Vid högvatten har vi 2.5 km till stranden. Vågorna hinner växa sig stora på den sträckan. Under lågvatten endast 700 meter, vilket naturligtvis ger lägre vågor. Just nu har vi 4 meter tidvattenskillnad.
Solen tittar fram lite då och då. Glädjande att solcellerna toppar 12.5 A under korta stunder. Dags att fika… länge… ännu längre…
Blir mycket informationssökning på internet gällande roderfakta. Vi har hyfsat bra 5G uppkoppling även vid bojen.
Om vinden bedarrar innan kvällen, tar vi oss in för promenad, soptömning och eventuellt en middag.
Ombord har vi, jämfört med de andra ”källarbåtarna” runt oss, utsikt genom fönstren hela tiden. Vi behöver inte ens vrida på våra huvuden för att se oss omkring. Snurrar, det gör Panta Rhei så gärna… och gungar…
Lyssnade på ”Ring så spelar vi” och fick hemlängtan.
Resultatet av allt sittande blir ju känslan av ”babianrumpa”.
Tidigt i morgon tar vi oss försiktigt vidare och anpassar avgången till medströmmen i sunden vi har att passera.
Det blåser tillräckligt hårt redan idag, men först i morgon kommer ”finalvindarna”. Regnet kommer farande i en hiskelig fart och avsaltar allt som finns på båten, vilket i och för sig är bra, men tråkigt. En typisk innesittardag i gunget…
Idag hade vi en kortare mailkonversation med Jefa och dessutom kontaktat vårt försäkringsbolag. Där har processen nu startat. Bra så…
Dessutom, glädjande nog, fått tag på enda varvet i närheten, som kan ta upp lilla Panta på land. Det är 25 nm dit. Yes, nu har vi en plan.
Men först ska vi rida ut kulingen på denna boj i morgon. På söndag ska vi släppa det grova, trygga repet och ta oss närmare varvet. Men inte ända fram. Kanske kan varvet lyfta oss på tisdag eller onsdag.
Nu försvinner landskapet i dis och regn…
Rorsman tog en ålning med hasning in bakom motorn och kände på nedre axellagringen. Går inte att dra sidledes, men då jag vrider på axeln, klonkar det rejält. Hmm…
Försöker få tiden att gå. Inte ofta man har tid i överflöd till att göra, ingenting. Men som svaret på våra böner kom en norsk Bavaria svepande förbi, visserligen fort och på onödigt nära håll, och skulle fånga en boj.
Det blev början på en 45-minuters, ska väl inte kalla det underhållning, förevisning hur knepigt det kan vara…
Som så många båtägare i denna väderlek var kalechen (sittbrunnstältet) uppe. Rorsman kurande längst bak i sittbrunnen och försökte se framåt genom sprayhoodens plastfönster, som är regnvåta på utsidan och immiga på insidan.
Efter en böjd och tappad båtshake och kanske några väl valda ord ombord, var de slutligen fast i sin 30 mm tross. Båtshaken hämtades med jollen. Nu kan både vi och de, slappna av…🙂.
Men vad ska vi hitta på nu? Får satsa stort på en fin middag, det är ju fredag.
En trevlig sak är att våra solceller klarar hålla igång både kyl och frys, samt laddning av våra små enheter i detta väder…😊.
Nattens sömn var inte den bästa. Vindbyarna svepte ned, slet i riggen och avlöste varandra. Regnet var helt ok för avsköljning av däcket. Vem bryr sig på natten…😊.
Första gången för eget ankare på 10 meters djup i mjuk lera (enligt pilotboken, dålig hållbotten) gav ingen djupsömn…
Satte på appen ”Ankarlarm” som vi trimmade till 20 meters radie. Vi låg nära en annan båt och ville förvissa oss att vi inte stöter ihop. Vid tvåtiden på natten tjöt larmet. Nytt okänt ljud (otäckt) och snabbt upp och kolla. Inga problem, kontra den andra båten.
Somnar in igen, dock lite svårt, nytt alarm efter en timme. Inga problem. Mest tidvattenförflytting… Letar därefter åter igen efter vår favorit denna tid på dygnet, John Blund med ”extra bloody heavy function”… typ träklubba…
Det blåser rejält och vi beslutar att ta upp ankaret och ta en hyrboj. Helt utan övrig service för 200:- natten. Men det känns tryggt med tanke på kulingvindarna som kommer att svepa över oss om någon dag. Känns tryggt då förtöjningstampen på bojen är över 30 mm i diameter… och klarar båtar upp till 12 ton i kulingvindar. I natt ska det jagas djupsömn. Det tar på krafterna att vara utan kontroll…
Anders Svensson, en mycket duktig tekniker, båtägare och vän, ringde och gav oss råd och tips. Efter en grundligare undersökning av övre lagret uppifrån, tycker vi se att hjärtstocken sjunkit 15 mm. Man ser mycket av rullagren. Men vi vet ju inte hur det såg ut innan… Repet ska förhindra ”roderförlust”,
Pumpade upp jollen för första gången denna sommar, och tog oss in till sta’n. Skvalpigt…
Inre hamnen, dit vi tog jollen.
Panta Rhei längst till vänster och en elegant cruisingbåt till höger i bild.
Vi frågade hamnansvariga om råd och platser där vi kan ta upp båten. Svårt med tung båt och långt till bra upptagning…
Betalade för tre dygn, eftersom det ska blåsa mer än behövligt. Vi behöver stilla vatten för vidare färd. Konsultation med rodertillverkaren Jefa i Danmark. De rekommenderade starkt att ta upp båten prompto, men det går ju inte…
Efter en styrke-tycka-synd-om-oss-öl på en fin sylta, tog vi oss tillbaks till vårt sargade flytande hem.
Rorsman dök ned för att se hur verkligheten under vattnet såg ut. Tolv grader i vattnet, gör ju att undersökningen inte tar onödigt lång tid…
Rodret satt där det skulle och hade inte glidit ned. Mycket märkligt! Nu får vi tänka om än en gång. Stor förvirring igen…
I morgon ska det blåsa ( Intet nytt på Västfronten) och regna drygt 23 mm. Blir nog en innesittardag…
Vaknade redan 04:00. Ja, Rorsman vaknade av, ja ni män i mogen ålder vet nog. Varför lägga sig igen, då väckarklockan är satt på väckning 05:00?
-”God morgon Kibben, dags att segla vidare”. Hon är inte svårövertalad och vi tar varsitt glas vatten och gör Panta Rhei klar för avgång. Elva grader ute och inget regn, vilket tacksamt noteras i den hjärnhalva som huserar sådana känslor.
Port control är lite knussliga i denna hamn med att låta fritidsbåtar störa det större tonnaget. Nu hade vi tur och om vi drog omgående (04:50) var det ok att lämna hamnen. Ett passagerarfartyg var tydligen snart på väg in.
Vi förbereder oss för en lång dag till sjöss med motvind. Bara att gilla läget…
Fick besök av ett tiotal små delfiner. Dagens glädjeämne.
Den minsta trålaren vi sett.
Någonstans där framme finns bukten vi ska ankra upp i. Utanför Skyes största stad, Portree. Här är vi inte varse roderglappet…
Mäktiga toppar.
Portree i all sin färgprakt. Det är nu vi gör den tråkiga upptäckten med rodret. Något är fel och det klonkar oroväckande mycket då vi vrider på ratten. Första tipset är att roderlagren har gett sig. Men så mycket och så snabbt?
Får ta oss in till sta’n och se om det finns hjälp att få. Vore bra att torrsätta med hjälp av tidvattnet, som är fyra meter. I annat fall får man väl bada…🥶
Vi har att göra den närmaste tiden… suck… Så här kan det möjligen bli:
Ta reda på vad som är fel
Beställa reservdelar
Lyfta båten någonstans
Fixa problemet
Segla vidare, men allt detta kommer att ta tid. Dessutom är vi utanför EU…😖
Kibben, hämta lördagsgodiset…😏 Hälsningar från en stukad Panta Rhei 😞
Det tog tydligen på krafterna att färdas på landsvägen. Sovit djupt och länge. Dagens körning går till södra delen av ön, som heter Harris. Naturen ska tydligen vara helt olik den vi såg igår.
Liknar fjordarna i Norge.
Vackert landskap som vi färdades i, både i solsken och regn. Enkelt då man har bil.
Fiskodling, men ska man köpa fisk i matbutiken är den dyr. Hade dessutom förväntat oss större utbud av fisk på restaurangerna. Möjligen väljer vi fel restauranger… Fisch and chips finns förstås överallt.
Vägen är bra men smal för vår skåpbil. Ibland var vägen så kurvig och brant, att vi tappade andan. Att mötas går endast på de breddade platserna, som ligger hyfsat tätt. Denna sträcka kallas ”The Golden Road”.
Vi ett tillfälle mötte vi en grupp kor. Denna eftersläntare vägrade vika av från den asfalterade vägen. Vi stannade så nära vägkanten vi vågade. Kossan var riktigt envis och strök förbi bilen så att backspegeln vek sig bakåt. Rackarns kossa! Ingen ursäkt fick vi heller…
Enorm sandstrand kommer fram vid lågvatten.
Vägen följer kusten.
Church of St. Clement, byggd på 1500-talet.
Även denna, annorlunda typ av natur finns i Norge och även i Sverige.
Hus med sjöutsikt. Det vita ”knytet” är ett får. De fanns överallt och ofta på vägen.
Väl hemma igen, började planeringen för morgondagens segling. Vindar, strömmar mm. Vår plan är att segla 50 M söderut och lägga oss på östra sidan om Skye. Motvind förstås, men det får vi ta om vi ska undvika de mycket hårda vindarna som ska blåsa här.
Kanske första svajankringen i morgon. Kan ju vara bra med tanke på ekonomin. Här kostar varje natt nästan 500:-.
Vet inte hur vårt Bruceankare klarar tränga igenom kelpen. Kan bli en tuff lärdom eller inte…
Fiskebåtarna har en hel del utrustning på stadskajen. Vissa av de båtar som ger sig ut, ser inte ut att ha fått någon yttre vård på flera år…
Valet mellan bussresor eller hyrbil föll till bilens fördel. Det kom vi fram till vid inspektionen av busstidtabellerna på turistbyrån. Emellertid fanns det ingen liten bil att hyra och följdaktligen sitter Rorsman nu och rattar en större modell av skåpbil.
Vid Callanish fanns några olika stensättningar, varav vi stannade till på de mindre. Har man sett en, har man sett alla, tyckte vi och trängde oss med nöd och näppe ut från den trånga parkeringen. Klumpig bil.
Landskapet var fint.
Black house, en liten samling stenhus där folk bodde till mitten av 1970-talet. De började renoveras 1991 och är nu en turistattraktion.
Ibland tog vi genvägar för att se mer ”vildmark”. Vägarna är smala och skåpbilen bred, vilket krävde stort fokus. Kibben agerade, förutom som kartläsare, även som vänstertrafikspåminnare. Det behövdes några gånger, ska ni veta…
På bilden är det hela vägen som används…
Vid norra spetsen av Isle of Lewis, ön vi är på, åt vi fish & chipsburgare. Port Ness ligger väldigt vackert. Solskenet ger vattnet en turkos nyans över sandbotten. Fin fin badstrand men vem badar i kallvatten? Den torrlagda hamnen närmast i bild.
Denna segelbåt måste ha hyfsat med högvatten för att komma ut. Nu står den fint på botten med sina två kölar.
Hamnen ligger bakom klipporna. Fin färg på vattnet.
Vidare till den yttersta udden på ön, Butt of Lewis. Denna plats är den blåsigaste fyrplatsen i hela Storbritannien.
Fina vidder. Det blåser kring 18 m/s i byarna. Kibben nästan flyger tillbaks i medvinden.
Att titta på upprört hav är fascinerande. Man kan till och med bli lite kaxig, då man står på torra land och vet att Panta Rhei ligger tryggt i sin fålla i Stornoway.
Naturkrafter…
Kibben spanar ner i virvlarna.
Vi kom hem helskinnade från dagens bilresa men en våldsam bilkrasch framför oss, medförde en stunds väntan.
En djup och drömlös natt tar oss tillbaks till normalläge, gällande sömnen. Ligger och lyssnar på regndropparnas mjuka dunsar på salongstaket. Skönt att ligga kvar i kojen och låta morgonpromenaden vänta en stund…
Men efter en alltför kort stund, tystnar både dunsarna och ljudet av vinden i riggen. Kliver upp och njuter av lyxen att kliva upp i en torr och varm salong.
Några bilder från gårdagskvällens promenad i den härligt sommarvarma luften. Ni kan nog inte förstå hur mycket vi njöt av denna värme.
Hamnen och staden sedd från andra sidan.
Den sjunkna trädgården.
Ja, denna söndagsmorgon var ju lite blötare men ändå hyfsat ljummen (14 grader). Stadshuset byggdes 1929.
Kibben tog en tidsresa tillbaks till 1900-talet och träffade en ”Herring girl”. De hjälpte till med strömmingsfisket på den tiden.
Regnet kommer till och från att vara närvarande idag. Här råder ingen vattenbrist och vi ska skölja båten ordentligt, för att få bort saltet.
Den stora gröna oasen lockar till promenader.
Lews Castle. Idag tittade vi in och upplevde stora rum och lyx. Dessutom tog vi varsin scones med fika. Denna gång med alla tillbehör, vilket gav en kulinarisk upplevelse.
Den stora balsalen och ”morgonrummet”.
Lite fakta.
Fikastunden gav energi, vilket vi utnyttjade till att vandra vidare i de fina omgivningarna.
Dags för tvättstuga igen. En tvättmaskin som klarade 9 kg och en för 20 kg! Riktiga bamsingar. Torktumlaren svalde 20 kg och torkade vår tvätt på 15 minuter. Bra grejer.
Idag har vi promenerat 13 km och bekantat oss med omgivningarna. I stort sett alla affärer är stängda, det är ju söndag.
I morgon bör bussarna gå och vi planerar en resa till Port of Ness, i den norra änden av denna ö, Lewis.
Hälsningar från den väldoftande båten med en ren besättning🙂.
Morgon i Stromness: Midsommaraftonens soliga morgon lockade till promenad redan innan klockan sex. Denna dag ska inte sovas bort…
Det kommer att bli mycket sittande och rullande på överseglingen till Stornoway. Därför är det bra att få igång kroppen med en toppbestigning till kullarna bakom staden. Bild över hamnen.
Den mysiga lilla staden med de dyra glassarna… (måste släppa detta nu!).
Sundet där vi formligen ”kastades” in genom igår, ska lite senare idag, ”kasta” ut oss med fin medström. Mäktiga krafter och riktigt ”rufsigt” vatten…
Tidvattenströmmen i sundet bestämmer avgångstiden. Hoppas vi räknat rätt… För nu kastar vi loss…
Passerar mäktiga branta klippor.
Innan solen gick ned på midsommaraftonens kväll, seglar vi längs med Scotlands norra, höga kust. Så mäktigt att se i kvällssolen.
Nordöstra hörnet på Scotland, Cape Wrath. Passerar på behörigt avstånd för att slippa ”gropigt väglag”, races, tidal streams och allt vad de kallas.
Måste säga att midsommaraftonens segling hittills, varit bra. Endast liten dyning från olika håll. Det är länge sedan vi varit uppe så länge under midsommar. Och ännu ska vi inte lägga oss på ett tag. Solen går ned 22:32.
Natten bjöd på mestadels bra vind. Enstaka stunder med svag vind och flaxande segel. Sovit endast varsin halvtimme… Solen steg upp vid 04:30-tiden. Under nattens mörkaste timmar, fick vi sällskap av vågval. Senare även delfiner. Trevliga ögonblick, dessa möten.
Tröttheten dämpas av soluppgången och den gryende dagen. Ännu en ny dag att ta vara på.
Nu närmar vi oss en ny ögrupp. Yttre Hebriderna. Vinden har gett upp och för motor tar vi oss rullande fram mot målet. Med betoning på rull… jösses…
Rejäla sjömärken.
Sista biten in till den fint skyddade hamnen, mitt i staden.
Erik och Marie passerade oss redan innan mörkret ersatte dagsljuset igår. Vi fick ett varmt välkomnande till Stornoway, då vi lade till klockan 07:30, efter 113 M.
Efter lite prat och även besök av en snubbe från hamnen, var det dags att äta lite frukost, och därefter sova en timme… Ivriga att få upptäcka staden och sträcka på benen.
Sommarvarmt! Härligt! Kortbyxor anbefalles. Om vi tog av oss solglasögonen, skulle vi bli tagna för engelsmän, på grund av våra vita ben…🤭.
Vi vandrar oplanerat längs gatorna. Lite vimmelkantiga av sömnbrist och allt gungande under närmare 24 timmar. Känns som vi haft en lyckad fest igår, på självaste midsommaraftonen…
Nu har vi tillbringat både Nationaldagen och midsommaraftonen på havet. Vad blir nästa steg? Korsa Skagerack på julafton…?😊
Hamnen i Stornoway.
Såg ett antal fungerande telefonhytter på sta’n. I några satt information om att de ska tas bort på grund av för lite utnyttjande.
Till sist, en liten pärla, Hillman.
Till sist, gällande bilar. Att gå över gatan är spännande i länder med vänstertrafik… Allt blir fel på något sätt.
Vår midsommarlunch tar vi idag då vi bjuder in våra vänner till sill och nubbe. Hur ska det gå, då hjärnan redan är marinerad av sömnbrist?
Startade klockan åtta i Kirkwall för att få medström ut genom sunden. Skönt att segla igen.
Här måste vi ta oss genom dessa tidvattenvågor. Fick två översköljningar på fördäck… Branta och höga, inger respekt.
Besättningen på Mana tog sovmorgon (som vanligt) men kunde redan efter några timmar passera oss på öppna havet. Högt och effektivt segelplan.
I sundet som syns till höger i bild, slog vi fartrekord…
Häftig medström.
Stromness ser inbjudande ut, där den ligger och trycker på sluttningen.
Efter en behaglig och solvarm dag, nåja flytoverallerna var på, blev det promenader i denna lilla stad (ca 1000 invånare).
Vi upplevde äkta, bottenvarm värme. Så skönt. Tillvaron blev genast härligt behaglig. Till den milda grad att vi köpte varsin liten mjukglass (jo de var väldigt, väldigt små) för 104:-. Priset fick man ju reda på då man köpt denna lyxvara…
Kvällspromenad på landet.
Påminner om Norge.
Hotellet har pondus.
Ett kort möte med Erik och Marie om avgångstid i morgon. Vill ju inte komma i fel tid till sundet där vi tog vårt fartrekord. Motström på 5 knop klarar vi inte.
Planen för tillfället är att vi startar vår 110 M segling till Stornoway på Yttre Hebriderna, kring 11-tiden i morgon, midsommarafton.
Det blir varken sillunch eller grillafton men vi kan lova att vi är vakna under midsommarnattens ljusa skymning… som då vi var unga…
Med en önskan om en fin midsommar till er alla 🌸💐🌸.
