Startade klockan åtta i Kirkwall för att få medström ut genom sunden. Skönt att segla igen.
Här måste vi ta oss genom dessa tidvattenvågor. Fick två översköljningar på fördäck… Branta och höga, inger respekt.
Besättningen på Mana tog sovmorgon (som vanligt) men kunde redan efter några timmar passera oss på öppna havet. Högt och effektivt segelplan.
I sundet som syns till höger i bild, slog vi fartrekord…
Häftig medström.
Stromness ser inbjudande ut, där den ligger och trycker på sluttningen.
Efter en behaglig och solvarm dag, nåja flytoverallerna var på, blev det promenader i denna lilla stad (ca 1000 invånare).
Vi upplevde äkta, bottenvarm värme. Så skönt. Tillvaron blev genast härligt behaglig. Till den milda grad att vi köpte varsin liten mjukglass (jo de var väldigt, väldigt små) för 104:-. Priset fick man ju reda på då man köpt denna lyxvara…
Kvällspromenad på landet.
Påminner om Norge.
Hotellet har pondus.
Ett kort möte med Erik och Marie om avgångstid i morgon. Vill ju inte komma i fel tid till sundet där vi tog vårt fartrekord. Motström på 5 knop klarar vi inte.
Planen för tillfället är att vi startar vår 110 M segling till Stornoway på Yttre Hebriderna, kring 11-tiden i morgon, midsommarafton.
Det blir varken sillunch eller grillafton men vi kan lova att vi är vakna under midsommarnattens ljusa skymning… som då vi var unga…
Med en önskan om en fin midsommar till er alla 🌸💐🌸.
Morgonpromenad igen. Ja, ja, det börjar bli lite väl bekanta gator vi vandrar på… Här går vi runt Peedie Sea. En inhängnad av vatten med stora fina gräsytor runt omkring. Det seglas modellsegelbåtar på denna ”sjö”.
Nu börjar det blåsa rejält. 11-15 m/s rätt i sidan. Fendertarna motioneras hårt…
Tankstället är ockuperat av en Bavaria 46:a som kom i natt. Under hela dagen har seglare gått förbi Panta Rhei, bärandes dieseldunkar.
Eftersom vi ligger på ”pool position” ser vi vad som händer på bryggan. Ett antal elektriker och mekaniker har besökt många av båtarna. Det finns behov av underhåll och reparationer.
Inte mycket att rapportera idag, en dag i väntans tecken. På redden ligger en av de största lyxkryssare vi sett. Msc Preziosa, registrerad i Panama. Den är 333 m lång (Silja Serenade är 203 meter).
Den kan ta 4345 passagerare och besättningen uppgår till 1388… Barkasserna ”skyfflade” in turisterna (120 personer i varje) och Kirkwalls gator blev en enda tät massa av Homo Sapiens, bablandes de flesta språk som vi känner till…
Avslutar dagen med att äta ute på Helgi’s, en mysig pub med typisk engelsk mat. Alltså inte gourmet men helt ok i detta landet… Erik och Marie gjorde oss sällskap. Vi ser alla fram mot att segla vidare i morgon.
Om det blir till Stromness, här på Orkney, eller till Stornoway i Yttre Hebriderna, beslutas i morgon. Alltså, antingen 35 M eller 135 M… Allt beroende på hur väderfönstret utvecklar sig under natten.
Det är knepiga vindförhållanden just nu… Oavsett beslut, får Pentan träda i tjänst igen…
Måndag: Morgopromenad till Tesco för några färska bröd till frukosten. Passade på att plocka med mig fyra öl, vilka jag fick lämna tillbaks. Efter 10:00 är det fritt fram…
På väg till St Magnus Cathredal för att se insidan. Först en yttre reprisbild på denna mäktiga byggnad i röd sandsten.
Katedralen är otroligt mäktig. Nu pågår en utställning med vackra segel hängande mellan pelarna. Nästa bild är tagen halvvägs i denna bild. Lång…
Började byggas på 1600-talet och byggdes ut under 300 år…
Därefter en promenad till Skottlands äldsta bibliotek. Men utseendet, både det yttre och inre, stämde inte alls. De var moderna.
Bussresa till Skara Brae. En bosättning som byggdes innan pyramiderna. Den kom i dagen 1850 efter en storm.
De har byggt en replika vid museet och att därefter se originalets rester gav en tidsresa från vår tid till 5000 år bakåt. Lite ”ståpäls” då man inser historiens gång.
Originalet, som det stormande havet blottlade.
Skaill House har sin egen historia.
Landägaren (laird på engelska) hade exklusiv smak och pengar.
Bussföraren var tung på gasen, men vi kom helskinnade tillbaks till vår ”base camp”. Blir några nätter till i Kirkwall.
Vinden avtog någon timme på kvällen och ersattes av strilande regn. Passade på att tanka fullt. Det går åt en hel del diesel numera… Vart tog ”normalvädret” vägen…?
Dieselstationen och hamnkontoret.
Blev åter inbjudna till Mana för väderplanering och umgänge. Det tar mycket tid att planera seglingen. Både vind och strömmar ska passa för att slippa en jobbig resa, eller delar av den.
Tisdag: Som vanligt en morgonpromenad. Nattens regn har ersatts av några välkomnande solluckor. Känns lite varmare trots den evigt blåsande vinden. En vind som inte tar hänsyn till oss småbåtar.
I morgon kommer en ”liten kuling” att dra in över ögruppen.
På toppen av stenmuren har de stående stenar. Vi vet inte anledningen men såg samma byggnadssätt på Shetlandsöarna.
Another day in paradise, eller att gilla läget och t.ex. gå till sta’n igen. Ett besök på Orkney Museum och därefter in i stadshuset för en utställning. På St Magnus Café, i Stadshuset, satt många lokala pensionärer. Kan ju inte vara fel att prova en kopp Minestronesoppa och tonfisksandwichar. Godkänt och det gällde även priset. Speciellt då vi jämför med Skara Braes kafé, där vi tog varsin kopp choklad och varsin torr scones, utan extra mumsmums (221:-)…
Tar det lugnt och fördriver tiden med vad som faller in. Köpte lite, med betoning på lite, lösgodis. Engelsk lösgodis är inte god…
Kibben stickar i salongen, undertecknad tar några ackord i musikstudion (förpiken). Läsning av spännande kriminalromaner sker i biblioteket (salongen). Där har vi även intagit kvällens middag… Kvällen avslutas i sovrummet… Liten båt med många möjligheter…
Möjligen kommer ett väderfönster på torsdag, som ger oss läge att ta oss till Stromness. Volvo Pentan är laddad…
Men först ett avsked… Fem dygn i Lerwick gav oss lite ”hemmakänsla”. Vi kände ju även till staden och omgivningarna från vårt tidigare besök 2012. Trevliga och hjälpsamma bofasta, och även båtgrannar. Det är inspirerande att tala engelska och försöka lära sig ett och annat nytt ord.
Dessutom har vi fått nya trevliga norska vänner i ”Mana” (SwedeStar 370).
Vaknar innan klockan. Solen har precis gått upp 04:15 och vi kastar loss direkt, innan frukost. Eftersom det inte blåser, tänker vi inta den under gång. Det skulle visa sig bli svårare än vi förväntat oss…
Lerwick visar sin finaste sida i denna arla morgonstund och nog tycker vi att stadens grå nyans har fått lite färg. I alla fall i våra hjärtan…
Ännu ett kryssningsfartyg på väg in med turister och pengar. Under vår tid såg vi fyra stycken, besöka staden. En viktig inkomstkälla…
Här ligger vi fortfarande i vågskydd av ön Bressay. Det går inte att fånga vågornas storlek på bild. Allt verkar så ”platt” och enkelt…
… men det är inte platt och framför allt inte enkelt i en liten båt… vågorna syns inte i bild…
Då vi kom ut på helt öppet vatten mötte vi ”kämpestor” dyning. En dyning som rullade in mot babords bog och gjorde livet ombord påfrestande. Tio timmar framåt fick vi bra ”träning” av samtliga muskler i kroppen…
Autopiloten styrde bra. Seglen kunde inte stå i gungandet. Frukosten tog sin tid att få till. Även att äta. JÖSSES vad det rullade!
Den utlovade vinden var klenare än prognostiserat och korta stunder hissade vi storseglet men fick ta ned det igen. Misshandel av segel att ha den uppe…
Fair Isle i diset. Det finns ett sextiotal bofasta på ön. Ett måste att besöka ifall man är i dessa farvatten. Det fick vi höra av samtliga vi mötte. Synd att missa men vår 100 M etapp gav oss inte ro att stanna till… Vi rullade vidare… med betoning på rulla… Ville i hamn innan en friskare västvind skulle komma. Enligt väderrapporteringen är det många svårbedömda lågtryck som försvårar våra planer framöver. Det vore förstås trevligt att ankra i en skyddad vik, om vädret inte vore så växlande och hårt.
Regnet hittade oss på kvällen och blev vår följeslagare resten av resan. Med regnet kom även lite mer vind. Här tas storseglet upp igen. Djup slör och mindre än 7 m/s gav hårda ryck i storseglet. Motorn fick gå samtliga 19 timmar, som färden tog.
Första sundet på Orkneyöarna gav oss en aning motström (vi anlände 30 minuter för sent). Men vi slapp dess fulla styrka på 2 knop. Dessbättre fick vi medström sista timmen och Pentan, som normalt tar oss fram i 5 knop, gav oss glädjesiffror kring 7.5-8 knop😊. Måste än en gång lovorda, speciellt iPadens enkla funktioner gällande position, snabbhet och tidvattenfakta. Paddan är vår reservplotter.
Halv tolv på natten, förtöjde vi bakom ”Mana”. De hade anlänt fyra timmar tidigare. Regnet fortsatte att skölja våra regnställ från saltkristaller, medan vi förtöjde och fendrade av ordentligt. Västanvinden skulle komma med frisk bris tidigt på morgonen. Och till sist… elkontakten! Tänk att få värme och kunna torka allt det blöta, enbart genom några koppartrådar från bryggan…
Morgonen i Kirkwall var fortsatt regnig men solen var på väg.
På denna ruin flyttade de 1877, muren några yard för att bredda vägen…
St Magnus Cathedral. Öppnar för oss turister på eftermiddagen.
Fina byggnader…
… som vi nu endast kan se resterna av.
Här är en utomhusbowlingbana på naturgräs. Superfin och slät yta.
Vi ligger längst in på 2.5 – 4.7 meters djup, beroende på tidvattnet. Skönt med flytbrygga. Hamnen är bra och hamnkaptenen tog inte betalt för första natten… bara en sådan sak gör ju att besöket börjar bra… Ska försöka köpa några liter diesel till vår hjälte för dagen, Pentan. Den lilla vita boden är hamnkuren, där vi checkade in och den ännu mindre gröna ”plastdunken” är dieselmacken.
I skrivande stund viner vinden i våra lazyjacks och korta regnskurar passerar och lämnar blöta spår efter sig. Hyfsat varmt är det och vi planerar nästa ”drag”, som är väderberoende. Ser tufft ut, men det är bara att ”sitta still i båten”… medan fendrarna får jobba dygnet runt…
Hela kroppen känns härligt begagnad efter överseglingen. Det finns tydligen över 600 muskler i människokroppen och vi har nog nyttjat de flesta, det senaste dygnet…
Tidig middag och därefter en soft afton denna blåsiga söndag.
Hälsar besättningen från Orkneyöarna, med 200 öar, varav ett 20-tal är bebodda av 20.000 invånare.
Det tror vi på, just nu. Start innan 06:00 i morgon, för att hinna ända till Orkneyöarna, innan nästa ”blody” kuling drar in. Orkneyöarna, med staden Kirkwall, ligger 100 M söderöver och lockar med nya upplevelser och fina naturscenerier.
Tyvärr ger inte ”väderfönstret” oss möjlighet att stanna till på Fair Isle, där det finns lunnefåglar och vackra, branta klippor.
Sista väderprognosen tar vi in då vi lämnar hamnen, och hoppas på att den inte ändrar sig alltför mycket under resan… Vi kommer att möta mäktig dyning som bör ha lagt sig något, tills i morgon.
Morgonpromenadens vyer börjar bli bekanta. Idag hittade vi en katolsk kyrka som var öppen.
Vidare till Flower park. Där spelade några gamlingar ”outdoor grass bowling” på den mest enastående jämna, släta gräsmatta vi någonsin skådat.
Denna engelska gentleman, som seglar en 50 år gammal, mindre träbåt, har alltid då vi frågat, med glädje delgett oss kunskap om segling i dessa vatten. Kibben fick hålla hans blombukett och vinflaska, medan han letade fram mer fakta. Hans fru jobbar för tillfället på Fair Isle, så presenterna var till en god vän, som skulle plocka upp honom… hmm…
Köpte två Pilot books över Skottland. Ovärderliga om vi vill ligga i naturhamnar. Runt öarna och i sunden på Orkney, drar strömmen med 2-3 knop och då gäller det att veta var och vad som gäller…
Avslutningsmiddag åter på The Dowry.
Panta Rhei är redo, är vi…? En tuff resa väntar på sin början… Vi får sällskap av våra norska vänner i Mana (SwedStar 370). Vi seglar i olika fartklasser…😊. God natt…
Bilden tagen i början av musikstunden. Folk och spelemän droppade in hela tiden.
Först en bild från musikpuben från igår kväll. En trevlig tillställning där pianot och dragspelet var dominerande. Övriga instrument var fiol, gitarr och ukulele. Det var nio spelemän vid 21-tiden då vi lämnade puben, som nu var full med publik. Vi hade sällskap av våra norska vänner, Erik och Marie.
Det börjar fylla på i hamnen och kryssningsfartyget utgör ett bra skydd för vågor norrifrån. Morgonpromenaden går längs stranden.
Stora kyrkogårdar på slänten. Bild på den nya…
… och den gamla.
Detta är anledningen till att vi är kvar…
En färgklick i allt det grå.
Ett besök på museet om Shetlandsöarnas historia. Fint upplagt och mycket att ta in. Såpass att vi fikade i konstgalleriet…
… och tog varsin glass till middagens efterrätt… Det är ju sommar här (16 grader) och folk går i kortbyxor och T-shirt. Många badar dessutom. Inte vi, nej, nej och nej.
Helt plötsligt börjar torsdagens klara ljus övergå i aftontoner och därmed har vi avverkat ännu en dag i hamnens bekväma famn. Vi har gått runt lite överallt och fått ihop 13 km.
Rorsman har till och med fått igång gitarren, tack vare värmen. Äntligen…
I klubbhuset har vi hyfsad internet och fin utsikt. Vinden har ökat på eftermiddagen och ska kulminera i natt och på fredag. Därefter är dags att röra på oss.
Skulle vi segla iväg eller stanna? Många variabler fanns i vågskålen och det som fick oss att stanna kvar, var Eriks (norska båtgrannen) information om hur våra tänkta hamnar söderöver var beskaffade. Oavsett, segling eller inte, blir vi liggande i någon av hamnarna och då är Lerwick bästa platsen gällande utbud mm.
Betalade 1300 nya kronor till hamnkontoret, för ytterligare tre nätter.
Kryssningsfartyget Aida, höll på att ankra, denna tidiga och vindstilla morgon. Det är stundtals obefintlig internet här på dagarna, och med alla kryssningspassagerare som ”skyfflas” iland, dör det lilla som eventuellt skulle orka med ett enkelt mail…
Vi har fått en egen plats längs bryggan.
Morgonpromenad till Lerwick Boating Club, för morgonbestyren.
Därefter promenad genom sta’n. Det finns många kyrkor. Alla lika grå och vissa är helt vanliga fyrkantiga byggnader.
Vi tar färjan över till Bressay som ligger någon nautisk mil öster om hamnen. Innan vi lämnade, tog vi emot en båt på vår babordssida. Bra att kolla att de inte fendrar av mot våra skrovfönster.
Lerwick sedd från redden.
Första gången på resan som cyklarna tas fram. Cyklade till sydänden av ön.
Mängder av får och enormt stora ytor. Böljande gröna kullar och många vrak runt ön. Därefter cyklade vi till norra delen i motvind.
En trevlig utflykt (16 km). Fikade i båten och gick till biblioteket där de har bra wi-fi. Uppdaterade våra elektroniska grejer.
Bakom oss ligger det tre båtar i bredd. Innersta båten får mycket tryck, då vinden blåser rakt in mot sidan på de ”tre musketörerna”… De senast anlända är från Frankrike.
Kryssningsfartyget har lämnat och internet återgår till normal tröghet…
Middag ombord och möjligen går vi till en pub vid 20-tiden, där det ska spelas musik idag. Musikerna droppar in allt eftersom och ensamblen växer med olika instrument.
Hälsningar från besättningen med något trötta benmuskler.
Inte många som kommit igång tidig morgon. Några bilder på centrum. Tydligen har invånarantalet på Shetlandsöarna de senaste åren, sjunkit från ca 27.000 till 24.000. I Lerwick bor omkring 7500.
Ett antal smala gränder påminner om Gamla Stan i Stockholm, fast i mycket mindre skala.
Denna båt kräver högvatten vid sjösättning.
Långpromenad runt sta’n på fina gångvägar.
Till höger, utanför bild, ligger en golfbana anlagd 1920. De banor vi såg, sluttade mycket.
Hur var det nu med den ”röda” dagen? Jo, vi fyllde våra tomma dieseldunkar med röd (skattereducerad) diesel. Något annat val fanns inte. Helt ok att använda i GB men då vi kommer in i EU igen, då kan det bli problem.
Det finns mycket information på nätet men som vi tolkar det, ska vi klara oss då vi skrivit på ett papper med fakta om båt och mängden diesel. Det pappret fick vi inte behålla. Tog ett foto. Mitt kvitto är viktigt att spara. Loggbok bör också föras, just in case of…
Ifall vi blir kontrollerade i tex Nederländerna. Kan de, enligt dieselsnubben här, ringa hit och kontrollera om allt stämmer mot mitt kvitto… Verkar ovanligt struligt…
Vi har ett ”tillfälligt” tillstånd att segla in i EU, utan risk för böter, fängelse (jo även det står någonstans i mängden av information) eller att de tar båten i beslag… Man blir trött av denna ”soppa”…
Nåväl, vi har gjort det vi kan. Det kommer att bli mer röd diesel, allt eftersom vår resa fortsätter.
I övrigt har vi tvättat, storhandlat, fixat med båten. Att växla till oss några enpundsmynt som behövdes till tvättmaskinen, frestade tålamodet. Ingen affär var intresserad av denna transaktion, men till sist kom Kibben på att ge sig på en taxi. Det var väl inget föraren såg några framtidsutsikter i, men vi fick ihop till det som behövdes…
Intagit en Caesarsallad inkluderande blackpudding. Den påminner om blodpudding men var fluffigare och mer kryddad och smaksatt. Gott.
Bra väder idag men förstås svalt. Vet inte i skrivande stund om vi seglar vidare i morgon. Det ska blåsa frisk till hård vind från fel håll, i många dagar framöver. Var vill vi ligga inblåsta?
Både på Out Skerries och här på Whalsay har vi varit ensam gästbåt. Legat mot stora bildäck eller andra stora avbärare, och fått klättra upp från båten, vilket naturligtvis gett en viss träning, men som kan gå fel…
Nu ska vi ta oss till huvudstaden och trängas med andra båtar. Där finns flytbryggor, vilket gör det hela mycket enklare.
En kortare morgonpromenad för att få igång kroppen. Träffade en trevlig och möjligen något ”eljest” snubbe, som vi gick med. Han talade med någon form av äkta dialekt. Helt klart något vi inte hört förut. Dessutom stammade han svårt.
Men på något sätt kunde vi förstå varandra. Han tyckte som vi, att promenader är viktigt och en intressant nyhet var att den röda stora fiskebåten är till salu…
Tidplanen för oss, var att vänta in vinden och strömmen. Medan vi åt frukost, blev vi i det närmaste inlåsta av en fiskebåt. Men allt löste sig innan vi kastade loss…
Någon som gillar att bo med vidunderlig utsikt och utan grannar och granar… Böljande landskap.
Snubben som vi talade med i morse, berättade att det ligger stora lyxkryssare i hamnen (vilket Kibben redan sett på Marine Traffic, men vi höll masken för att hålla igång vår svårtydda konversation). Möten med människor vi träffar ger positiva vibbar och bra information…
Lade oss utanpå en norsk SwedeStar 370. Vi fick inte gå iland innan vi fyllt i en ”Pleasure Craft Report” på nätet.
Och det tog sin tid! Mängder av information skulle fyllas i och det var inte alltid lätt att förstå allt…
Femtio minuter senare var vi godkända och kunde hala vår gula karantärsflagga (som vi inte hissat över huvudtaget) och kunde gå iland för att betala hamnavgiften.
Går till båtklubben för att kolla in faciliteterna.
Typisk Shetland.
Inne i båtklubben. År 2012 lämnade vi våra klubbvimplar, men såg dem inte bland alla nyare.
Typiska skorstenar, i mängder…
Maffig och grå. Grå som så många andra byggnader.
Handlade ”fish & ships” och åt i båten. Gott men mastigt fett… Ut och promenera igen…
Bra väder och svag vind gör stadsvandringen behaglig.
Det verkar endast finnas ”röd” diesel att tillgå här i hamnen. Oskattad och därmed ”olaglig” men vi tror att det är ok, om man behåller kvittot och för loggbok. Osäker på hur det är med den saken… Får väl hitta någon snubbe och börja snacka…😊
Söndag eftermiddag och kväll. Bra drag då vinden tog i mellan 8-13 m/s. Vi hade tur som klarade höjda, och slapp kryssa. Focken jobbade hårt och fint. Likaså Kibben…
Lyckades fickparkera mellan två fisketrålare. Det var svårt att få tampar till kajen, eftersom både vind och ström motverkade våra insatser. Dessutom lågvatten och högt till kajkanten.
Kibben är bra på att klättra på däck, alltså inte bara båtdäck, utan grova, svarta lastbilsdäck. Därmed lyckades vi med vår förtöjning.
En reflektion vid middagsbordet: -”Vi kanske inte ska stanna på svåra platser”… Men detta visste vi ju inte innan vi anlände och detta var den enda lediga platsen och vi ville inte ut i blåsten igen.
Efter middagen, en promenad. Panta Rhei ligger vid den gula jättetrålaren.
År 2012 var denna ö, Isle of Noss, vårt första landmärke, då vi dundrade in mot Lerwick i natten. Speciell profil.
Två jättetrålare ligger vid kaj.
Skön promenad men i blåsigaste laget. På Out Skerries finns inga träd. Här på Whalsay hittade vi några runt enstaka hus…
Dörrarna på de offentliga hus vi besökt (väntrum, toaletter och kyrka) har kraftiga fjädrar för att stänga dem. Och alla öppnas inåt, av förståeliga skäl… Det blåser mest hela tiden…
Det känns att vi fortfarande har en liten sömnskuld kvar. Eller så är det kanske för att vi lever alltför aktivt för tillfället… Mycket blåst och gung…
Ska nog betala av lite på sömnskulden. God natt från blåsiga Whalsay.
