Författare: Simo

Efter några timmars drömlös sömn, tar vi dagens första promenad. En hamnansvarig kom och berättade hur allt fungerar. Allt fungerar inte, kan vi konstatera…😊. Men känslan är god och gästfriheten stor…

Beroende på tidvattnet, är det olika svårt att kliva av och ombord. Här är det högvatten.

Vi gick på hela öns vägnät under promenaden, vilket är mindre än 1.5 km… Ett litet samhälle med drygt 33 bofasta idag (år 2012 omkring 60-80 bofasta. Över 15 bilar på dessa två små bebodda öar…

Vi ligger på Bruray. På bilden, den större ön Housay. De är förbundna med en smal betongbro.

Panta Rhei kurar bakom den bortre piren.

Det finns några riktigt gamla hus, men de är förfallna.

Ett promenadtips från en kvinna med hund vi mötte, tog oss runt hela Bruray. Hon flyttade hit för fyra år sedan, på grund av för högt tempo på fastlandet. Vi frågade inte vad hon jobbade med.

Hon kunde berätta att den lilla affären stängde 2017. Likaså skolan. Sjuksystern lämnade samma år. Det märks och känns att tiden var något ”bättre” 2012, då vi besökte öarna första gången… Dessutom träffade vi då, öns ”JR Ewing” med familj. Så icke denna gång. Ska skriva om det mötet, någon gång senare i bloggen…

För övrigt kan vi meddela att den trevliga golden retrievern kvinnan släpade på, var tjockare än en gris inför julslakten. Stackars hund. Den hade av förståeliga skäl svårt att gå.

Fyren som leder båtfarare in via norra inloppet, står på ön Bound Skerry, den obebodda ön.

Högsta punkten på ön med 360 graders utsikt. Samtliga hus syns. Hamnen och den mindre farleden ut likaså.

Stormfåglar från ovan.

Grov, rostig kaj men robust… Hela båten är saltindränkt efter överseglingen.

Det är lördag och påpassligt firar vi att allt gått bra och vår segling nu börjat på ”allvar”. Hädanefter blir det nya hamnar, förutom Lerwick.

Hittade en kyld Champagne i det 11 gradiga kölsvinet. Räckte både till fördrink och fisksoppan…

Golfströmmens värme flödar nog mest på Irlands och Storbritanniens västra kuster.

Den lågtstående solen, avslöjade saltstänkets verkan. Dags att skölja bort det värsta…

Söndag

En envis frisk nordvästvind håller oss kvar i hamn. Planerade ta oss norrut men ändrar planen till att segla SV med bara focken satt. Känns som att vi är klara med Out Skerries.

Kyrkan.

Talade länge med denna gamla fiskargubbe. Han har fiskat scallops (pilgrimsmusslor) under sitt arbetsliv, men aldrig smakat dessa läckerheter. Hans son har tagit över fiskebåten och därmed finns en fiskare kvar på ön. Men även sonen fiskar endast scallops. Vi fick se redskapen som släpar/krattar på havsbotten. Verkar mycket förstörande…

Här hämtas musslorna och fraktas till Mainland Shetland, med färjan Filla. Det kom ytterligare fyra bilar till ön, medan två lämnade…

Dags att segla vidare på eftermiddagen, då vinden lugnat sig en aning. Endast några timmars färd med gung…

Ha’ de

Det är inte en dans över huvudtaget, även om jitterbug med hopp och lätta kast med skruv, till stora delar liknar vår segling. Det tog 34 timmar att lämna EU och komma till Out Skerries, på Shetlandsöarna. Den närmaste ön på vår resa västerut…

Det började som planerat. Vinden var en aning klenare än prognosen, vilket var bra, för den räckte till. Dyningen som stormen byggt upp några dagar innan, rullade mäktigt in mot babords bog. Wow, vilka enorma vattenmassor. Endast några meter höga och 30-40 meter mellan topparna. I dessa dalar började vindens vågor att bygga upp sig. Fulla ställ och vinden in från sidan gjorde färden snabb, och därmed stökig. Som vanligt på en segling över stora vatten…

Autopiloten klarade av att styra men Rorsman valde att låta den vila, och satt på sittbrunnskanten och rattade, mesta tiden…

Kvällen kom och därmed försvann den klena värmen från solens strålar. Påpälsade som övergödda gråsälar, tog vi oss gungande/ hoppande/skruvande fram i det alltmer avtagande ljuset… Så här års blir det inte helt mörkt, vilket kändes bra.

Men gungandet/hoppandet/skruvandet fortsatte… Att gå in i båten var förenat med risker att slå sig, om man tappade greppet… Att det ska vara så svårt…? Så var det inte för 20 år sedan… hmm…

Kibben kände av sjösjukan då hon skulle ned och vila en stund. Hon som klarat det mesta gällande ”kaotiska rörelser”… Nej, någon lätt första dag, blev det inte!

Däremot fick vi fira den svenska nationaldagen i sol och svaga vindar. Vi började firandet klockan 00:00 den 6 juni och avslutade klockan 24:00 samma dag. Hela tiden ombord och på väg västerut.

Vi hann segla 85 M innan vinden avtog till 2-4 m/s och vi tog ned seglen. Gungandet, som nu lugnat ned sig, gjorde ändå att seglen slog och måste bärgas.

Volvo Pentan väcktes till liv och fick jobba 11 timmar innan vinden återkom.

En tankeställare över vår demokrati och frihet som generationer före oss har byggt, och format till dagens Sverige… Vi för den svenska fanan ”högt”…

Man blir glad av att möta stormfåglar. Med stela och snabba vingrörelser tar de fart och segelflyger därefter längs vågdalarna. De susade förbi oss även under dygnets mörkaste timmar. Endast någon meter från toppvant och stäv. Man får faktiskt ögonkontakt med dem. En sällsam känsla…

Även sulan är skicklig på att glida. Och dyka i vattnet från hög höjd.

Vi passade på att ta korta sovstunder under Nationaldagen. Rorsman tog sig två stycken entimmars ”powernaps”. Kibben fick en extra i bonus efter sjösjukan.

Nu glider vi in i andra natten och självklart vill ögonlocken senare på kvällen, sluta sig… Att sitta och styra en båt går väl an, även om man nickar till någon sekund…

Sista timmarna under andra natten tog vi ett rev i storseglet för att låta våra trötta hjärnor hinna med att hitta infarten till hamnen.

I nattens mörkaste timme tog vi ned seglen och styrde in i hamninloppet. Tidvattnet var som lägst, vilket gav minst påverkan av strömmar. Vi kände igen oss, eftersom vi varit här 2012, men den något ”romantiserade” minnesbilden i våra hjärnor, fick sig en uppdatering.

Förtöjde mot en grov kaj. Fendrade av ordentligt och såg till att förtöjningslinorna var tillräckligt långa för att klara tidvattensskillnaden på 1.2 meter. Vi orkade inte ens att klättra upp till kajen, utan gjorde klart skepp och kramade varandra för en lyckad resa…

En stunds kontemplation och därefter uppkoppling till internet för att kolla kommande väder…

Kröp ned i den efterlängtade kojen med tunga ögonlock och släckte ljuset 03:45 (02:45 lokal tid).

Ifall ni vill ha kontakt med oss, så länge vi är i ”The Empire” (England), använd WhatsAp. Allt annat kostar stålar.

God natt, från en sjörullad besättning på Panta Rhei…

Kopervik, känner vi oss färdiga med. Som vanligt, om det passar, en morgonpromenad innan frukost.

En kortare segling till Rövaer, med endast focken utrullad. Det får bli dagens aktivitet. Även molnen aktiverades. Efter att vi kastat loss kom ”vintern” över nejden.

Vindstötar på 13 m/s var lagom för det lilla seglet, i undanvinden.

Dessa stora fartyg (gas ?) har legat här alla gånger vi passerat. De ser fullastade ut. Kanske någon ”reservdepå”. Flera ankare och många linor till land.

Väljer att inte segla genom kanalen i Haugesund. Enklare att segla stora farleden. Enligt seglare vi talat med, har de ökat hamnavgifterna rejält, 550 NOK inklusive el men utan dusch.

Efter en behaglig segling med tanke på vädret, var vi framme i gästhamnen. Mycket trivsammare att vara här än i Kopervik. Har hamnen för oss själva. Hamnavgift 250 NOK.

Hamnen sedd från bron (Urd, där vi ligger och huvudön Rövaer till vänster). Det finns en fin liten affär på ön. Även ett fint ”Maritimmuseum” med intressanta fakta om havet och djurlivet. Endast ett 80-tal åretruntboende.

Passagen går rätt genom samhället. Ögruppen påminner om Kvitsöy, men är mindre. Dock lika charmig.

Idag blir det både en längre och senare kvällspromenad. Lyxar till middagen som består av fiskhamburgare, egen potatissallad, broccoli, avokado och sallad. Mjukar upp lederna med ett halvt glas rött…

Det är ljust länge på kvällarna. Våghöjden enligt VHF-rapporten är 3.5-4 meter. Respektingivande! Dessa monumentala vattenmassor sveper långt upp på de första skären, som kommer i deras väg.

”Turstien” tog oss både till toppen av ön (46 meter) och buskig vegetation. Stigen var bitvis riktigt krävande. Man vet att man är i Norge, då vissa delar av stigen kräver att man hjälper till att dra sig upp, för det är så brant. Här har Kibben tagit hjälp av repet.

Både getter och får finns på ön. Frisk luft och bra bete året runt.

Som sagt, respektingivande vågor. De bör nog lugna ned sig tills i morgon… kan man i alla fall önska sig…

Det blev en lång promenad i vacker natur och frisk vind. Bör ge god nattsömn…
Rövaer, torsdag

Vi har stirrat i Windyappen (väderprognos) mest hela tiden på förmiddagen. Tyvärr förbättrar det inte prognosen… Kollar igen, senare… och igen… och igen…

Bytte några böcker. Många språk att välja på.

Dags att göra de sista förberedelserna inför överseglingen. Installerade våra MOB1 i flytvästarna. Monterade säkerhetslina längs båten. Fyller ”grab sacken” med skeppspapper, telefoner, paddor, pass mm. Epirben är installerad. Livflotten, lätt åtkomlig i babords sittbrunnstoft. Förtöjd till en fast punkt vid rattpidestalen.

Kibben plockade fisk och räkor ur vår nya frys ombord. Till lunch hade hon lagat till en bedårande god fiskgryta!

Torskrygg, räkor, broccoli, fänkål, potatis, lök, tomater och saffran… samt aioli.

Nu på eftermiddagen kom det utlovade regnet. Det är 12 grader ute och knappt 11 grader i havet. Det blåser friskt och kyler därmed ganska bra.

Vår plan är att segla ut ikväll, men vi ska stirra på väderappen in i det sista. Oavsett hur vi gör kommer det att bli en lång, tuff, blöt och svinigt kall segling. Sätter en waypoint på Outer Skerries, 195 M. Sedan kommer vindarna att bestämma var vi till sist hamnar…

Det blir troligtvis väldigt många timmar motorgång, om prognosen håller.

Vi känner oss redo och hoppas att det går att komma över till Shetlandsöarna. Om det blir alltför jobbigt innan vi kommit halvvägs, kan vi ta oss mot norska kusten igen…

Mätta och belåtna laddar vi för kvällen.

Hälsningar från besättningen på Panta Rhei

Natten var lugn, och i morgonljuset ser vi att havet utanför hamnen är täckt med vågor där topparna är vresigt vita. Vågor som rundat den skyddande udden rullar in och gör livet en aning ”ryckigt”, trots gummihulkar på förtöjningslinorna. Vi ligger tryggt och bra och endast de värsta vindstötarna hugger tag i masten och ger oss slagsida.

Morgonpromenaden kombinerades med matinköp. Rhododendron finns i de flesta trädgårdar.

Kollade motor och drev och såg att bränsleledningen har skavt mot röret för oljemätstickan. Dålig installation av Penta. Gorillatape fixar problemet. Lite båtvård och allmän kontroll av saker ombord. Om någon timme ska stormen rasa som värst och då kommer även regnet.

Men innan dess tar vi några vändor på sta`n. En stad som inte känns lika mysig som de vi tidigare besökt. Eftersom gästhamnar/städer får pengarna att rulla, kan vi lika gärna gå ut och äta… annars får vi ju inte bra flöde på stålarna… Det räcker egentligen med att båten rullar och inte stålarna… men ibland så…

En enkel kinesisk restaurang lockade in oss på lunch för 155 NOK. Hyggligt pris, tänkte vi, och bänkade oss i den folktomma, spartanska lokalen. Efter några svåra tolkningar mellan kockens kinesisknorska och vårt tungomål, valde vi det han föreslog. Dagens lunch breiflabb (marulk) med okänd, medelstark sås (vi förstod inte alla varianter).

Det var riktigt gott och vi njöt av lunchen, ovetandes om att vi snart skulle bli lite fattigare än planerat. Det kostade 630 NOK. Ok, gilla läget och framförallt gillade vi maten. Första gången vi ätit breiflabb. Vi kunde dock inte betala med kort och några norska pengar hade vi inte.

Med stor tillit till två svenska pensionärer, förklarade kocken, tidigare servitör, nu kassör, att det finns en uttagsautomat tre hundra meter in mot centrum. Vi vandrade dit och hade en fight med automaten, som gjorde ett enkelt uttag, så krångligt som det bara går… Vi gick dock segrande ur denna strid… Men den norska banken tog 20 NOK för detta arbete som vi utfört… Bävar vad som kommer att stå på kontoutdraget hos vår Swedbank… De ska väl också ha något, för något de inte gör…😊

PS Notan slutade på nästan samma summa som vi betalade på Rema1000 för tre dagars mat…

Mätta, panka och med ett antal norska kronor i fickan, tog vi oss tillbaks till vår gungande båt för en fika. Vinden ökade och regnet började hamra på salongstaket lagom till vår fikastund…

Hälsningar från hårdvindsblåsten i Kopervik…

Kvitsöy. Morgonpromenaden avslutades joggande tillbaks till båten…

Tar oss vidare, ut ur den lilla skärgården.

Huvudön har många ”flikar” med kajer, bryggor och hus. År 2023 fanns cirka 500 bofasta här.

En av många laxodlingar vi kommer att se i Norge.

Gråvädret och regnskurarna omger oss.

Seglar med endast focken satt. Höjdar allt det går och mötte mäktig dyning i öppningen mellan Kvitsöyarkipelagen och Karmöy. Får ännu en gång en påminnelse om att inte vara ute på öppet hav då det blåser friskt…

Vinden, fortsatt 11-13 m/s men allt blir så mycket enklare då vi slipper de mäktiga vågbergen, i lä av Karmöy. Det är kallt, blött och lite motigt… Kanske inte helt kul just för ögonblicket…

Desto skönare att ha kommit fram. En lätt lunch och en varm kaffekopp gör underverk… Här ska vi stanna två dygn på grund av stormen som kommer passera oss. Blir nog lite oroligt, även om vi ligger hyfsat i lä av bebyggelsen.

Den holländska grannbåten seglade nonstop från Haarlingen… De fick en tuff avslutning.

Vi har besökt Kopervik tidigare och vi kan åter konstatera att serviceanläggningen, som består (just nu) av en enda offentlig WC, är ”helrutten”. Toastolen och pappershållaren är det enda som fungerar… Första gången på resan vi måste duscha ombord… Ström och vatten finns på bryggan, vilket är det viktigaste just för tillfället.

En skärmdump på vädret för i morgon. Inte kul, inte alls kul… Det tråkiga är dessa hårda vindar även flera dagar framåt…

Vi får fördriva tiden med att turista… Over and out.

Tananger. Hyfsat fin morgon för en promenad. Vinden lagom frisk och från rätt riktning. Planerar att endast segla 11M och tar det lite ”semesterlugnt”.

Den inre gästhamnen som båtklubben driver syns till höger i bild. Vi ligger längre ut (bild igår), ensamma.

Gamla lotsen spanar efter fartyg. Kibben gör honom sällskap men hon spanar mest efter rätta vindar, som kan ta oss långt västerut.

Närmar oss Kvitsöy

Det finns ett flertal små vattenvägar man kan välja, för att komma in i denna fina lilla skärgård.

Mängder av små öar och skär, ger många skyddade hamnar. Vi ligger ensamma vid gästbryggan. Mötte några båtar som troligtvis skulle hem för arbetsveckan.

Passar på att ta en långpromenad i det fina vädret. Den mäktiga fyren, som byggdes 1829, är ett bra riktmärke. De små vita prickarna till vänster i bild, är får (sauer på norska). Vi mötte hundratals av dem på de stora gröna ytorna, på ön.

Fyren från 1700-talet.

En lite annorlunda natur med gröna fält bland skrevorna. Fåren har en fin miljö att vistas i.

Konstnären Lauritz Haaland bodde här. Han var en framstående norsk marinmålare. Några av hans verk och även andra konstnärers verk, var monterade på staketet som omgärdar villan han bodde i.

Kvitsöy är en väldigt fin ögrupp, inte långt från Tananger eller Stavanger. Solen hjälpte till att göra dagen till ett fint semesterminne.

Men det gäller att njuta och leva i nuet, för på tisdag förväntas vindar på upp till 25 m/s i byarna (stormbyar). Planen för imorgon blir att byta hamn.

Det blåser redan ”liten kuling” som de säger här. Vi ligger tryggt förtöjda mot den gamla bryggan, i denna skärgårdsidyll…

Fyller diesel innan vi lämnar Egersund. Tror nog att Pentan får ett långt arbetspass idag. Förhoppningen är att prognosen stämmer, för då kan vi möjligen segla en stund. Vi tänkte avverka 40M i sol och laber bris.

Vita hus, vackert belägna vid vattnet på väg norrut från Egersund.

Knappt någon vind. Prognosen lovade bättre. Både styrka och riktning.

Här lämnar vi den släta vattenytan. Vet inte hur mycket vi kommer att rulla i den gamla dyningen, ute på öppet vatten. Visst är det vackert?

Fyren Obrestad. Pentan jobbar och vi ser att motströmmen är ca. 0.6-1 knop. Söker oss nära land på grunt vatten för att minimera motströmmen.

Det blev 6h motorgång innan vi kunde segla. Dyningen var inget som störde, men vinden var klen. Feisteins fyr.

En enkel dag på havet… Låt er inte luras, så kul var inte dagens etapp…

Efter nio timmar förtöjde vi i Tananger. En plats som vi besökt många gånger tidigare. Det blir ofta samma hamnar, eftersom avstånden är så långa och valmöjligheterna begränsade. En enkel dag på havet. Lördagsmiddag och lång kvällspromenad…

Hummergubben personifierad. Någon har gett honom en ”modernare” look…

En sköytje. Troligen en Colin Archer, före detta räddningsbåt som användes av sjöräddarna förr. Mycket stabil och klarar hårt väder.

Stor eller liten, det finns något för alla…

Vädret framöver ser inte alls bra ut. En seglarkompis som har seglat mycket i dessa vatten, berättade att det är svårt med bra ”väderfönster” vid segling till Shetlandsöarna… Vi vet nu att det stämmer. Oroliga vädersystem ger alltför korta möjligheter, för att hinna över. Vi avvaktar och tar det lugnt. Hur länge, vet vi inte… -”Kibben, ska du inte ha en till pralin”…

I morgon ska det blåsa rejält, men vi ligger tryggt och bra vid kaj. Ha` de, som de säger här.

Fredagen den 30:e maj. Den tidiga morgonen är grå och vindfattig. Vi har det varmt och torrt ombord, och har det bra. Vi klagar inte ”på riktigt” och får planera vår segling efter vind, vågor och ork. Visst kan vi bara gasa på, pressa oss vidare och låta Pentan dra ett ännu större lass, men det skulle innebära en känsla av ”tröttande transportsegling”. Vi har ju tiden, som är en av de viktigaste faktorerna för en resa. Det är långt kvar till hösten… än…

Läste våra anteckningar från seglingen till Shetlandsöarna år 2012. Det var till och med tuffare och lika kallt då, men vi var förstås några år yngre… Dessutom hade vi inte en båt med salong… Den gången lämnade vi Norge från Djurö, en ö väldigt nära Egersund, och seglade 250 M till Shetland. Men som oftast vid långa seglingar på öppet hav, hinner vädret ändra sig några gånger. Framför allt möter man vågsystem från olika håll.

Gårdagskvällens tröstätande spår i salongen är borta. Inte ens vattenglasen står kvar. Innehållets sjunkande nivå i chipspåsen, motsvarade inte höjningen av humöret… Men lite tröst var det, om inte annat så släppte vi fokus på regnet… Om någon timme kommer bordet att bestyckas med en god frukost. Se där, ett av livets glädjeämnen😊. Men först en morgonpromenad, det regnar ju inte…

Ser att en mindre segelbåt med tre snubbar, redan har lämnat. Lite lustigt var det, för en av dem kom ur- och gick i båten genom luckan på fördäck. I allt regnandet igår… Hur blött blir inte det? Skönt med egen kupé…

Gästhamnen i Egersund. Några båtar har vi redan stött på, flera gånger. Sent igår kväll såg vi på Marine Traffic, att vår vän i sin lilla Pogo 650, seglade långt utanför kusten på nordlig kurs. I regn och kulingvindar. Tuff kille!

Morgonpromenaden tog oss bland annat till Varberg, en utsiktsplats vid inloppet. Gästhamnen ligger i utloppet av en älv.

När vi väl lämnar, kommer vi att segla under bron, längst upp i bilden.

På utsiktsplatsen (tuff uppförsbacke) finns historia om kriget. Norge blev ju hårt drabbat av tyskarna. VARFÖR MÅSTE FOLK VARA I FEJD? Även så idag..

De blå ringarna visar tyska nästen längs kusten.

Studerade vindprognoser framöver. Det verkar bli svårt att ta sig över till Shetland den närmaste veckan, om man vill undvika kraftig motvind på vägen. Vi behöver nästan två dygn och vädret verkar inte stabilisera sig tillräckligt länge… dubbelsuck. -”Kibben, plocka fram en chipspåse till, förresten, ta två”… och lite godis…

Kanske en liten croissant, bara för att…

Solen började infinna sig på eftermiddagen, och humöret växte, allt eftersom temperaturen ökade. Dags för en längre promenad.

Grand Hotell har brunnit ned två gånger. Tänk att de restaurerade allt till att se ut som i fornstora dagar.

Ut ur stadens ljudkuliss, fann vi, tror vi, Hålandsälva.

Dagens dos av promenad blir över 15 km. En cykeltävling passerade oss. Även en liten tävling för de små och unga sattes igång. Musik och sång från en scen på torget gav unga (modiga) talanger chansen att framträda inför publik. De sjunger ju så bra!

Köpte färska räkor till middagen, som fick bli huvudrätten idag. Gott, igen…

I morgon tar vi oss minst 12M. En liten bit i taget… Ska tanka fullt med diesel i morgon. Bra plats, bra pris och bra diesel.

Några årtal…

Eftermiddagsvädret har gett oss ett lyft. Det fina vädret är gynnsamt för allt vi seglare längtar efter. Ha’ de.

Farsund. Glömde ta med en bild som berättar om vidskepelse från förr. Kvinnorna har aldrig haft det rättvist…

Kvällen igår var sommarskön. Mörkret sänkte sig långsamt över byn. Dagsljuset ersattes av lampornas klena sken. Ljusen speglar sig i den något slätbuliga ytan i nattmörkret…

Startade tidigt i det fina vädret. Beslutet gav fler motortimmar, men troligen slipper vi regn och framförallt ösregn de sista timmarna.

Vi gjorde ett tappert försök till segling men vågorna omöjliggjorde det. Här passeras Lista fyr. Vågorna borta men svag vind i nosen. Motström. Vinden ska öka om några timmar.

Välskött liten fiskebåt med fem fiskegäster ombord. Den stannade för fiske syd om Lista.

Passar på att ta en fika då havet lugnat sig ordentligt. Vinden obefintlig en stund, eftersom den ska vända till vår fördel.

Mycket nära en krock…!

Sitter i sittbrunnen och njuter av fikastunden då vi plötsligt hör ett plask, väldigt nära. Innan vi ens hunnit reflektera passerar en segelbåt tre (3) meter från vår sittbrunn, på nästan kontrakurs!!! Vi rycker till och likaledes gör de lika överraskade människorna, i den andra båten. Och allt är över på några sekunder…

Vi hade våra ögon på vårt fikabröd och besättningen i den andra båten i sina telefoner…

Vi som har bra sikt genom alla fönster. Hur kunde vi missa den båten. Vi har AIS, vi ser och syns för alla med AIS. Den mötande båten hade inte AIS. Vi vet att många inte har det, och kollar ofta, ofta överallt runtom oss. Men ändå. Hur kunde vi missa på öppet, snällt hav?

Nu har vi slutat darra och lärt oss att vara ännu mer skärpta. Någonstans i universum finns tydligen en stjärna som ser efter oss… Dessutom seglar vi en Sirius… (aftonstjärnan)…🙂

Fin undanvind de sista timmarna. Dock hann vi inte i hamn, innan regnet…

Regn, mer regn och hårda vindbyar sveper över oss gästande båtar. Tio iskalla, blöta grader ute…

Snackade med en holländare i en större aluminiumbåt. De seglade direkt från Holland till Farsund. Det tog dem två dygn. De hade samma beskrivning, som vi använder för överseglingar. ”Like a washing machine”… Ja, dessa vagabonderande vågsystem från olika håll…

Har inte planerat något för morgondagen. Tröstäter…

På morgonen vinkade vi av vår vän i sin Pogo 650, ja den är inte längre i decimeter. Sju grader ute men han håller värmen i sin torrdräkt. Fast det tror vi nog inte på… Lunchen har han i en liten korg, som hänger på relingen… Men afternon tea och middagen…?

Morgonpromenad till hamninloppet för att se hur mycket det gungar. Verkar inte helt fel, och vi beslutar oss för att lämna Mandal, någon timme senare.

Motor tre timmar till Lindesnes och därefter segling. På vägen dit ringde vi till försäkringsbolaget för att utöka vårt seglingsområde. Tretusensexhundra kronor senare är vi lugna…

Grått, blått och moln är hur fint som helst…

Lindesnes, Norges sydligaste punkt, har vi passerat många gånger. Denna gång i svag vind och dyning som hade våglängden, topp till topp på 30 meter. Höjd ungefär 2 meter.

Första gången i Farsund, var som gastar på Nymans C34, på väg till Skottland. Hamnen var redan då välkomnande för oss båtturister. Bra läge och 250 NOK, all incusive, är enastående bra. Tog en tvätt… Vi har 12 meter till servicehuset och 10 meter till mataffären…

Alltså, solen tryckte på med osedvanlig styrka och vi var tvungna att bara njuta av den sommarljuva värmen i sittbrunnen. Så skönt, så härligt, så underbart…

En långpromenad efter middagen. Ankaret är från den skotska fregatten ”The Mary”. Hon strandade utanför Farsund år 1720. Elva man omkom.

När solen skiner är det fint.

Dessa roddare tog sig över Atlanten, från New York till Le Havre i Frankrike. Året var 1896 !!!
Imponerande! Det tog dem 62 dygn.

En riktigt skön eftermiddag i solvärme. Ska vi inte söka oss söderut på en gång, för värmens skull? Känns bra i alla leder och psyket..

Men, men, planen för i morgon är 38 M med regn halva seglingen (bara det inte haglar). Då bör vi vara i Egersund till kvällen och kan börja planera seglingen till Shetlandsöarna. Planera är ordet, för vädret styr vår tillvaro. Till 100%…

Vi är tio grader mer västerut än Trosa och med samma tid på klockan, är det ljust, mycket längre än vi är vana vid. Helt OK…