Författare: Simo

D`Arcachon – Marina de Santander, 145 nm

Oj, oj, oj så skönt att gå på Terra Firma igen…!!! Rock n` roll på havet är inte enkelt… Det blir lätt blågult, när man studsar omkring mot inredningen… Oj, oj, oj igen, men det kanske ska vara inslag av aj, aj, aj…

Ett exempel på lite flyt, om ni ursäktar ordet, var att Rorsman gick till bränslemacken igår och återfyllde 10-litersdunken. Tanken var ju att göra så mycket som möjligt dagen innan avresa. Det hade även fungerat att tanka båten när vi lämnade, men allt tar tid.

Nu till flytet. En tankbil körde in och fyllde mackens tankar när vi lämnade och det är ju bra. Men hur mycket slammar det upp bottensedimentet i tankarna? Vi slapp tänka på denna lilla detalj… Bara en sådan liten sak kan man glädjas åt under flera timmar…

Den varma vinden hjälpte oss segla mot utloppet. Motström, ja men efter två och en halv timme kommer vi att passera över sanddynen med god marginal.

Dune du Pilat som vi ”erövrade”. Människorna på kammen påminner om vildavästernfilmer från vår ungdom. Hundratals indianer spanar ned på nybyggarna…

Lugnt hav innan vi är ute ur deltat. På öppet vatten såg vi ett antal lungmaneter. Många delfiner lekte med Panta och visade hur otroligt skickliga de är på att simma nära och fort. Till synes helt utan ansträngning. Senare såg vi, vad vi tror, tonfisk. Hyfsat stora när de hoppade upp ur vattnet. En tanke slog Rorsman. Späckhuggarna äter med glädje dessa fiskar… är de på jakt efter dessa små… Och här kommer vi…

Därefter ökade vinden till 8-11 m/s och gav oss rejäl fart mot Spanien. Det gungade mycket men seglen hjälpte till att stabilisera resan. Surfade fram i 7-10 knop med toppnotering på 14.1 knop. I mörkret seglade vi enbart på storseglet. Det räckte mer än väl och kändes lugnare på alla sätt. Toppade ändå 10 knop några gånger.

Solen går ned ungefär 21:45. Vi rusar in i natten och har snart aftonstjärnan och halvmånens glittrande gata till hjälp för att hålla kursen.

Natten är mörk. Ett passagerarfartyg passerar akter om oss. Stjärnorna hänger i himlavalvets oändlighet. Alla stjärnorna har bytt batterier. De lyser så starkt och klart…

Tyvärr blev vinden svagare lite tidigare än förväntat. Seglen slår obarmhärtigt. Oväsendet är plågsamt och kostar pengar. Ner med seglen och igång med Pentan. NU började det avskyvärda storrullandet jag ondgjorde mig för tidigare. De mäktiga atlantvågorna kastade omkring Panta rejält. Och därmed oss inneboende…

Solen ger oss hopp om en bättre dag, om sex timmar… Sista 40 nm var jobbigt rullande och långtråkiga… brum, brum, brum…suck… GLÖM INTE ATT HÅLLA I DIG!

Men nu är vi framme i Spanien, med egen båt. Kustlinjen grövre än den vi följt i Frankrike.

Fyren Cabo de Ajo dit turistbyrån vill skicka besökare för att se den fantastiska solnedgången. Jo tjena, snacka inte om solens upp och nedgångar med oss…

Vi har seglat längs frankrikes kust sedan första juni. Lämnade landet igår, den 20 juli. Vi gillade Frankrike på många sätt. Tyvärr är språket ett ”hinder” för djupare diskussioner. Man hälsar på varandra. Det anses oartigt att inte göra det. Sådant känns bra.

Nu blir det ett nytt språk att förhålla sig till. Vi kan några fler ord och fraser på spanska och kanske tar vi till oss några fler…

Palacio de La Magdalena i inloppet till staden. Santander har 175.000 invånare.

Efter lång och trogen tjänst fick Frankrikes Tricoloren, lämna plats för Spaniens rödgula flagga.

För att inte somna efter nattens vilda tur med endast en timmes sömn, spolade vi av Panta riktigt grundligt. I de flesta marinor är det inte tillåtet att spola av båten. Här är det ok och slutligen duschade vi oss själva under det varma vattnet som sprutade ur slangen.

Stora fina palmer matchar vädret. Något svalare än tidigare dagar och därmed riktigt behagligt.

Tar en cykeltur (för att inte somna). Det fick bli lunch ute och därefter ett besök i ett gigantiskt stort köpcenter. REA på de flesta varor med 40%.

Upptäckte tyvärr en stor skillnad mot Frankrike. Här ligger det mängder av skräp längs alla cykelbanor och vägar. Såg redan när vi tog oss in mot hamnen, plastskräp flytandes på ytan. VARFÖR?

Sängen lockar förföriskt redan klockan 19… En stund till måste vi klara…

Hälsningar från två trötta seglare med inslag av den svenska flaggan på kroppen…

Tidig morgon ger skön svalka innan solen trycker dess heta strålar mot en redan varm och vindfattig hamn. Vi hade lämnat cyklarna vid bryggfoten och det var praktiskt och nästan nödvändigt att snabbt kunna nå servicehuset på morgonen. Det är nästan en halv kilometer dit. Ligger man som vi på hammerhead, längst ut, är det långt iland…

En typisk lätt frukost i värmen. Snart är en av våra fyra gasolflaskor tom. Håller länge eftersom vi ansluter oss till elnätet om det finns tillgång, som här. Elen är ansluten endast korta stunder vid matlagning.

Cykeltur österut längs jättebassängens varierande kust. Denna bränslestation låg tre meter lägre ned igår kväll.

Denna smala landtunga hade mängder av ostronrestauranger. I detta område odlas de i stor skala. Gammal bebyggelse.

Grunda, smala ”fjordar” skär in i landet på många ställen.

Passerade även en båttillverkare, Fountaine Pajot, som tillverkar stora och lyxiga katamaraner.

Pinasses kallas de små båtar som tillverkats här sedan hundratals år. Tidigare med segel eller roddkraft. Idag står motorer för framdrivningen. Platt botten som passar i denna stora bassäng. Numera även byggda i glasfiber.

Senaste varianten i aluminium. Denna är helt flatbottnad och ämnad för ostronskördar. Helt plan även på däck. Ingen fördjupning framför hytten…

På hemvägen cyklade vi in i ett storstadscentrum. Ett centrum vi inte trodde fanns här. Enligt Wiki, bodde 11.000 invånare här 2023. Nu på sommaren säkert mångdubbelt. Längs en av boulevarderna var arkitekturen helt annorlunda. Många hus i elegant äldre stil…

Efter 38 km inkluderande ett bad mitt i sta`n, kom vi hem till en mycket varmare båt, än den vi lämnat i morse… Det är 35 grader i salongen och 34 i sittbrunnen. Solen är givmild med sin energi…

Gör en genomgång av Pantas låssprintar, stag mm, samt kollar oljenivåer i motorn. Fyller 10 liter diesel för att ha hyfsat fullt i bränsletanken. Som en försiktighetsåtgärd.

I morgon ska vi utnyttja tidvattnet för medström ut härifrån, men måste starta lite ”för tidigt” för att ha tillräckligt med vatten när vi kommer till tröskeln vid havet… Hoppas på måttlig dyning för en torr passage.

Det blir segling över natten igen och om allt går bra är vi i böjen mellan Frankrike och Spanien på tisdag. Kanske kan vi hissa den spanska flaggan under styrbords spridare… Två dygn med bra vindar från rätt håll måste vi utnyttja till fullo.

Ska ringa marinen och fråga om skjutfältet, i morgon. Dessutom har de under den senaste veckan sett späckhuggare i detta område. Inte kul på något sätt…

Två 100-fots katamaraner fraktar folk om dagarna. På håll ser de ut som nåldynor när mängder av folk står och sitter på skroven…🙂

Även denna varma dag går över i kväll med något svalare luft. Det är 34 grader i sovrummet och vi bäddar åter i sittbrunnen där temperaturen är 29 grader, men med en skön bris som rufsar i håret…

Hälsningar från vår minisemester på en fin och varm plats i Frankrike…

Sovit som brunbjörnar i vinteride… Det tar på krafterna att segla långa etapper under varm sol… med en kort, orolig natt dessförinnan…

Detta är hela deltat Arcachon. Vid högvatten ser det ut som en jättestor sjö (allt är vatten). Tidvis med starka tidvattenströmmar. När vi seglade in i medströmmen i över 8.6 knop igår, hamnade vi mitt i ett getingbo av båtar. Segelbåtar, motorbåtar och båtar som kör omkring folk. Det verkade som hela Frankrike var här i sina flytetyg, även vid 20-tiden, denna blåsiga och varma fredag i semestertider…

På morgonen, direkt till hamnkontoret, där vi blev ombedda att visa papper på båt och besättning. Vi har ett pampigt registreringsintyg för Panta, utförd av OSK (Oceanseglingsklubben).

Nästan så den unga flickan i receptionen ställde sig upp och gjorde honnör…🙂

Hamnen är jättestor med 2000 platser och längs stränderna utanför, säkert 600-700 platser på boj. Många annorlunda båtar med mycket träinslag. Säkert grundgående för att vara i detta stora delta. Tror nog att de flesta lever sitt båtliv inne i deltat. Utanför pressar Atlanten på och nästa hamn ligger oändligt långt bort…

När frukosten var avklarad cyklade vi till en stor sanddyn, Dune de Pilat, Europas största, med en längd av 3 km, 500 meter bred och 107 meter hög.

Det gick förvånansvärt lätt och framförallt säkert att ta sig fram på de fina cykelbanorna. Kustnära. På vissa ställen hade de gjort om gatorna till enkelriktat och låtit den andra körbanan bli cykelbana… Det var fint… Det var många som cyklade idag..

Efter 13 km kom vi fram.

En lungmanet som inte hunnit ut innan ebb. Ser ut som en glasskulptur…

Ingen trängsel. Fler badare närmare de centrala delarna.

Kibben, närmast i bild till höger, gjorde ett pass till ”Base Camp 1” för att känna på hur tungt det var att gå uppför i den fina, lösa sanden. Tror nog att hon höll inne med vissa fakta…

Därefter, en gemensam attack mot ”The summit”… Kroppspråket säger en del om hur tungt det var… Många pauser… fast för att ta bilder, inte för att flåsa… som de andra…

En fin utsikt och high five för oss som orkade (det fanns en bilväg från andra sidan)… fusk… Kolla vinkeln till höger, där vi kom upp…

Vy över inloppet vi seglade in genom igår.

Båtarna har lagt till mot sanden och väntar på att vattnet ska sjunka så de kan ta promenader på sandön som snart stiger upp ur havet, framför dem.

Mycket sand av den fina sorten.

Lågvatten och flera kvadratkilometer av mark blir synlig…

Det stora deltat har krympt för ett antal timmar. Sedan börjar allt på nytt. Kolla längst bort… långt bort. Fascinerande…

HELA dagen passerade båtar ut och in, förbi vår plats. HELA tiden. Bogpropellrar skriker ut sin frustration för att styrmännen inte fixar att förutse vindar och strömmsättning. Eller är sena i sina beslut…

I skrivande stund krockade en större motorbåt med Panta. Det fanns gott om plats, men väldigt många båtar förstås. Panta har vit motorbåtsgelcoat på stävplåten, men inga skador. Vi visade tummen upp för klantskallen som körde. Vi hade tur denna gång. Båtarna tar aldrig slut, nästan komiskt många… Som en parad…

Eftersom vi anlände ”utifrån” fick vi den andra natten gratis. Och nog var det välkommet, eftersom en natt kostar 71 Euro…! Dyrast hittills… När vi läser vårt kontrakt, jo här är de måna om alla papper, ser vi att vi även slipper gårdagens avgift. Från svindyrt till svinbilligt… Alltså tre nätter för 71 Euro, Har vi missat något…

Någon stunds vila innan vi tar oss till något matställe. Inte så lätt som vi trodde. Klockan närmar sig 20:00… På första stället satte vi oss i den, närmast tomma restaurangen och ville beställa. Tyvärr, allt fullbokat…

Nästa restaurang som såg trevlig ut, sade samma sak. Fullbokat. Men, då tog vi upp alla våra franska glosor och förklarade att vi svenskar kan äta en middag på 35 minuter. Efter att kyparen och även den dit kallade chefen, plockat upp hakorna, fick vi på nåder och med heder och samvete en lucka på 35 minuter. Men endast med rätter som gick att servera snabbt.

Två Ceasersallad (med varm kyckling) serverades till vårt rosévin. Gott, snabbt och bra, sent på kvällen…

Båttyper…

Hela kyrkan från nattbilden igår.

Tallarna, eller pine har ständig påverkan av vind. För övrigt är allt vi sett idag som en minivariant av Mallorca men mycket renare och finare. Och cykelvänligare…

Vad ska vi göra i morgon? ”Hitt på nåt”… Framför allt kolla igenom Panta, inför nästa långa etapp.

Hälsningar från ett hav av båtar och sand…

Port Médoc – Arcachon, 76 nm

Kvällen på redden var lagom blåsig för bra svalka. Kvällsdopp och, efter bloggen (som stjäl så många timmar) läsning i sittbrunnen. Även Rorsman hann läsa vidare i sin bok. Skön kväll i solnedgången…

Ankrade 100 meter från ett grundområde med 1 m djup (chart datum). Till det ska läggas 0.87 m lägsta tidvatten just nu. Under natten blåste det upp rejält, som det ofta gjort, och tillsammans med strömmen, räckte ankarkättingen ända fram till 1 meters grundet. Tror nog att ankaret fått fästa om någon gång på grund av den starka strömmen vi låg i.

Klockan ett på natten låg vi rakt ovanför grundet. Ekolodet visade 2.1 m och tidvattnet var på väg ned ytterligare 45 minuter… Som lägst var det 1.9 meter till botten, innan tidvattnet började fylla på igen. Samtidigt ändrade strömmen riktning och vi kunde söka audiens hos John Blund igen… Nu gick det bara uppåt…

Tidig väckning och iväg 05:25 för att få några extra nm. Alla metrar är till vår fördel när vi ska över grundflaket om 65 nm. Vi kämpade för motor under två timmar i motströmmen. Full fart framåt gav 1.4 knop som sämst. Körde på så grunt vatten vi vågade, med ögonen på ekolodet, hela tiden.

I mörkret hörde vi hur vågorna på grund av strömmen vredgades och kastade omkring Panta åt alla håll. Vi såg endast de vita brotten på toppen på den branta sjön. Havet ”låter” på ett visst sätt och det kändes som vågorna ville in i sittbrunnen… Riktigt jobbigt.

Efter en timme var det värsta över, samtidigt som morgonljuset började anas i öster. Nu spurtade vi fram i mer än 2 knop med högt gaspådrag… PUST…

Här rundar vi norra udden och väntar på att vinden ska börja… Vågorna några nm längre fram väntar på oss. Stort gung när vi väl kommit ut på öppnare vatten.

Vinden fanns där och seglen hissades. Från stor rullning sida till sida, blev Panta som en helt annan båt. Slut med rullandet och bra fart söderut. Enligt prognosen, skulle vinden avta under dagen. Vi såg till att trimma seglen.

Vi följde kusten längs den tre nm breda zonen mellan land och militärens enormt stora skjutområde. Sandstrand hela tiden… Inloppet till Arcachondeltat var grunt och i Reeds Nautical Almanac läste vi på hur man skulle göra. Ringde även en myndighet och frågade om vågorna tillät passage, under de ”öppna” två timmarna närmast högvatten. Allt gick bra och vi förstår att informationen i Reeds gäller ”worst case”.

På våra elektroniska sjökort fanns inte några prickar utsatta. Däremot i Reeds, vilka vi följde och på plottrarna såg det ut som vi nästan körde på land…

Till vår stora glädje, hade vi nästan tre knops medström och bra vind upp i deltat. Glada även för att ha kunnat segla hela dagen.

Inget svar på VHF när vi ropade upp hamnen. Klockan närmade sig 20:00 när vi lade till vid väntbryggan. Ingen i Capitaineriet och vi tog oss längre in i hamnen, till en lugnare plats på änden av en brygga. Något trötta och hungriga gjorde vi klart skepp och fick till en fin, men sen middag.

Bryggorna på denna sida av hamnen hade inga grindar, varvid vi kunde ta några sköna steg på land innan kojdags.

Solen går ned 21:45 idag.

Nöjda med dagen, främst för att seglingen gick bra, satt vi en stund i sittbrunnen och inväntade natten. Skön svalkande vind svepte genom de öppna takluckorna, ned i salongen. Vattnet i hamnen håller 28 grader…

God natt…zzzzz

Hälsningar från två mosiga seglare…

Port Medoc – Port Medoc, 1 nm

Lugnt och varmt i hamnen. Solen i dis, vilket tacksamt noterades. Räknat och funderat på fortsättningen och tror att vi ska försöka ta en sista fransk etapp söderut. Kanske tar vi oss vatten över huvudet med 75 nm och en ”slottid” på endast två timmar på målet… Helst i dagsljus dessutom.

Började med morgonpromenad till boulangeriet, totalt 4 km och kläderna var redan på morgonen genomblöta. Tvättade och hade tur att en hagelskur kom 10 minuter innan vi hängde kläderna på tork. Först undrade vi vad som föll i havet… Rorsman var uppe på däck och det var lite underligt att inte bli träffad av dessa ”kulor”. Kan ha att göra med att vi inte orkat träna på länge och Rorsman blivit smal som en räka… If you don`t use them, you lose them… Glest mellan ”kulorna” som ni kan se… till en början.

Det haglade stora, vita och genomskinliga ”snöbollar” från den 28 gradiga himlen…

Om det varit helg och middagsdags, hade kylning av en drink passat utmärkt…

Efter en cykeltur till affären passade vi på att ta en mindre lunchmeny på en av de många hamnrestauranger, på armlängds avstånd. Kalasgod förrätt på sallad, tomat, melon, ägg, skinka och dressing. Hade räckt som huvudmål.

Rorsman tog crevettes insmorda i vitlök och persilja. De var varma. Kibben valde kotlett. Vi delade broderligt. Utsökt mat.

Till efterrätt fick Kibben glass och Rorsman ”pannacotta” samt en liten sockerkaka dränkt i arrac med vispad grädde på toppen.

Allt i allo en riktig fullträff med lunchen. Något stinna i magtrakten tog vi därefter en rejäl cykeltur till nordvästra udden på denna halvö. Till Point de Grave. I närheten finns denna fungerande fyr, Fare de Grave, som även inhyser ett museum.

Vidare cykling via underbart skuggiga skogar, dit solen inte når, och därmed mycket behagligare temperatur.

Till sist framme vid en av plagerna. Rorsman valde att bada med badbyxor, Kibben hade inte en endaste tråd på kroppen… Vi badade i gränslandet mellan ”naturelle” och ”textilier”…

Ungefär 27 grader i havet. Efter 5 minuter på cykelsadeln var vi både varma och blöta igen.

Packade ihop och lämnade den övervarma hamnen för att ligga på redden. Mer vind för kylning i natt och hur många bad som helst ikväll.

I morgon lämnar vi så fort som den starkaste motströmmen minskat. Helst tidigare men då går det oerhört långsamt. Planerad medelfart är nästan fem knop om vi ska lyckas ta oss in i nästa hamn…

Hälsningar från en lugn och varm semesterdag…

Ile D’Oleron – Port Medoc, 50 nm

Vilken natt! Såg blixtarna redan på långt håll. De syntes väl i den kolsvarta natten. Runt hela horisonten flammade de. Visserligen på långt avstånd men det kändes lite ensamt att vara ankrad en kilometer från stranden.

Nu började åskdundret höras. Därefter kom fronten med kraftig vind. Oron i magen omöjliggjorde sömn. Ligger och hoppas att ovädret inte kommer rakt över oss. Det blev inte otäckt nära och så småningom tog sömnen över oron… Mobiler och paddor förvarades i ugnen… Faradays bur (hyfsat bra).

Vi hade långt att segla och tog upp ankaret 07:00. Med motorns hjälp tog vi oss norrut på mycket grunt vatten för att slippa motströmmen längre ut.

Regn- och åskmoln drog sig mot fastlandet men på andra sidan ön vi ska runda, kom nya mörka moln upp vid horisonten.

Mötte branta vågor när vind och vågor kämpade om herraväldet. Här har vi lyckats runda Ile D’Oleron och satt segel. Men efter en halvtimme kom både vind, vågor, regn och hagel. Vi hade rullat in genuan i förväg, vilket var bra, när vinden ökade till 12 m/s. Halvvind/slör, vilket var gynnsamt.

En oskyldig liten ”korv” rakt föröver och till höger ovädret.

Kibben stannade inomhus. Ett hagel, stort som en grön ärta, slank in i salongen vid dörröppning. Hagelkornet fick vad den förtjänade. Kibben åt upp den… Rorsman hade lite skydd av biminin. Det gjorde ont att bli träffad…

Resten av seglingen blev odramatisk och över halva sträckan fick motorn hjälpa till. Vi hade en ”tid” att passa. Och det lyckades vi med, riktigt bra. Medström upp i det stora deltat där floderna Gironde och Dordogne rinner ut. Staden Bordeaux ligger 50 nm uppströms. Hellre 3 knop medström än det motsatta…

Efter 15 nm förtöjde vi i en stor hamn, som kändes ”trött”. Det mesta kändes lite ”B”… Varmt, mer än vi önskade, men nu sent på kvällen känns det behagligt.

Nu får vi fundera på nästa etapp. Kan bli några dagars väntan på bra vindar, men just nu vet vi inte.

Mörkret lägger sig omärkligt över oss medan syrsorna, eller vad det är, spelar sin kvällsserenad…

Hälsningar från en dag med många variabler…

Gungandet blev måttligare ju längre kvällen led. Till vår förvåning brände de iväg ett helt fantastiskt fyrverkeri på ön, klockan 23:00… Nationaldagen är ju i morgon, den 14 juli. Vita, blå och röda färger, som i Tricoloren.

Nåväl, natten var lugn och sval. Till och med kylen är glad… Morgonen så skön och stilla. Morgondopp i 23-gradigt hav. Det strömmar runt båten ~ 1 knop.

Rorsman tog några dyk och putsade propellerbladen och drevet. Tyvärr växer det ganska bra överallt. Nästa objekt får bli rodret. Det tar på krafterna eller främst flåset…

Dags att ta oss in till hamnen och samhället. Även med gummibåten måste vi vänta in högvatten…

Den observante läsaren kan nog se att Rorsman varit hos frissan. Kibben hade satt upp en tillfällig filial på badplattformen… Långa låga dyningar gav en viss karaktär på frisyren, men det gör det hela mer levande…

Hamnen är liten med grunt inlopp (barmark långa stunder). Vid lågvatten kan man gå torrskodd in/ut därifrån. De har två ”sillar” (trösklar som ser till att hålla kvar vattnet i bassängen, vid lågvatten).

Samhället visade sig bestå av hamn, ett antal mat/dryckesställen och egentligen inte så mycket mer. Från vår behagliga tillvaro (temperaturmässigt) ombord, fick vi en grym påminnelse om hur varmt det är på landbacken… Några glas vatten och varsin glass i skuggan, gav oss kraft att ta oss hemåt.

Ett snack med snubbarna på hamnkontoret bekräftade vår teori om att inte åka genom sundet söder om ön. Alltför många risker. Blir alltså att runda ön på norra sidan och därefter ta oss vidare. Vi har en uträknad plan gällande tidvattnet, strömmar och målgång i morgon. Närmare 50 nm. Ska bara kolla hur/om det blåser.

Ännu en intressant rigg. Aluminiummasten är avsmalnande hela vägen. Endast två sidovant från förstaget och en kaltopp värdig en äldre skärgårdskryssare…

Skönt att vara tillbaks på Panta Rheis, visserligen kraftigt rullande, däck igen. Luften är svalare och doppen i havet många…

Hälsningar från en skön sommardag…

La Rochelle – Ile d`oleron, 14 nm

Värmen från igår och senaste natten har gett upp. Vi vann, eftersom vi överlevde 🙂. På kvällen drack vi varsina 1.5 liter köpvatten, innan sovdags. Vattnet i båttanken har inte bästa smaken, eftersom den håller 28 grader. Är naturligtvis bättre om vi kyler den. MEN kylen har problem… vilket vi nu konstaterat vad det beror på.

Kylskåpet har, för att se fin ut, en yttre dörr i mahogny för att matcha inredningen. Så är det ofta i fina kök, i hus. Originaldörren (den inre) har luftutsläpp i övre delen där den uppvärmda luften från den hårt arbetande kompressorn skickas ut (normalt in i salongen). Men den yttre dörren i mahogny är heltäckande (ser ju fint ut) och hindrar varmluften att komma ut. Istället skickas varmluften mellan dessa dörrar och in runt kylskåpet igen…

Sååå dumt. Fungerar bra vid normala sommartemperaturer, men de senaste dagarna har ju varit extrema. Nu vet vi att maskinen jobbar som den ska, men har denna begränsning…

Eftersom vi ska vara i varmare vatten ett tag, planerar vi att borra hål i övre kanten av mahognydörren. Kibben håller handen vid utblåset. Varmluften går ovanför den grå dörrovansidan, men stoppas av mahognydörren.

Sömnen i natt, i sittbrunnens 34-gradiga luft blev något klen. Inte enbart för värmen, utan mer på grund av den hårda vinden (8-10 m/s) som satte alla dåligt spända fall på grannbåtars master, att slå mot mot respektive mast. Musiken från festivalen höll på extra länge, men störde inte.

Morgonen kom med halvsol och svag vind. Temperaturen hade fallit närmare 10 grader. Vilken skillnad! En promenad till den nästan folktomma badstranden, för ytterligare nedkylning. Passade på att säga farväl till våra engelska vänner i Kimchi.

Köpte mängder med fina grönsaker mm på torghandeln, vid hamnen. Närmare 100 meter breda båtramper underlättar båtlivet. Full fart på att plocka upp båtar för renskrapning och ommålning av bottenfärg. De har flera stora 150-tons kranar för detta.

Efter en seg kryss i bitvis mycket hårda vindar, ankrade vi upp nära ön, Ile d`oleron. Vattentemperaturen är 24 grader och vinden behagligt sval/varm. Ett uppiggande dopp innan middagen, som åter igen bestod av crevettes. Gott som fasen och proteinrik smalmat…

Just nu vet vi inte hur vi gör de närmaste dagarna. Rakt på mot Spanien eller några kortare etapper. Men den franska marinen är ett hot. De vill skicka ut oss, utanför skjutområdet. För att inte tala om späckhuggarna. Som lök på laxen finns många stora fiskenät i vår väg vid nattsegling. Vissa har markerat näten med AIS.

Vädret är bra (inte alltför hårt) men medför eventuellt många motortimmar. Vi får fundera vidare. Just nu har vi det bra, rullandes i svag dyning…

Fort Boyard syd om oss.

Vi är den röda pilen. Kanske tar oss in i hamnen vid högvatten i morgon. Det är grunt (mindre än en halvmeter) vid lågvatten (chart datum).

Hälsningar från en plats med normalt behaglig temperatur…

Lade oss åter i sittbrunnen för natten. Enbart badbyxor och inga lakan… Musiken från festivalscenen på två kilometers håll, fick bli vår godnattmusik… I några av våra båtgrannar hördes lågmälda samtal. I övrigt endast varm, orkeslös tystnad…

Vaknade vid 05-tiden och tog oss in i sovrummet. Tro det eller ej, Rorsman kände sig något frusen… fast det var 25 grader ute… Nattbrisen svepte stundtals böljande över hamnen…

Kort morgonpromenad längs ett fint stråk utmed stranden. ”Vår” playa.

Ungefär 9 nm SSV om hamnen kan vi ana Fort Boyard (Fångarna på fortet, TV4). Restricted area för oss.

Idag plockade vi fram cyklarna. Lite ”luftigare” transport än promenad. Även något mer fläktande fartvind. Marinmuseet med vädermätningsfartyget France 1. Den samlade väderdata på Atlanten, tillsammans med fartyg från både USA och Canada, för att göra väderobservationerna säkrare.

Tre stora V8-or.

Pentrydelen var nästan det största utrymmet ombord.

Här har vi Joshua igen. Nu gör den utflykter med intresserade.

Vi smög omkring längs skuggsidorna på hus och växtlighet, på vår vandring i staden. I solen var det nog över 50 grader. Det var HETT ! Ugnshett !

City Hall, Hotel de Ville.

Nu kom vi på något bra. Vi isolerar oss mot värmen med våra flytoveraller… Smart…

… eller hur tänkte vi här…? Nu är de i alla fall nytvättade och de torkade snabbt i solvärmen. Vi är lika slut som overallerna visar, när vi återkom från dagens stadsbesök. Både sittbrunnstermometern och badtermometern (i luften) visade 37.5 grader i skuggan…!!!🥵 I salongen 35 grader… Det ÄR riktigt tufft med denna höga värme. Hur ska vi klara natten…?

Vid tvättautomaten bad vi om hjälp att tolka den franska, mångfacetterade texten. En synnerligen vänlig snubbe, som inte kunde ett ord engelska ville hjälpa oss. Vi kan ju bara lösryckta viktiga franska ord som boulangeri, baguette mfl. Många förvirringar och då vi som bäst var överförvirrade, han såg det väl på oss, gick han ut till sin bil och hämtade tvättmedel. Därefter tryckte han på knapparna i rätt ordning, och voilà, maskinen startade… Han var frikostig med tvättpulvret… vilket bubbel…

Trots språkförvirringen kunde vi kommunicera tillräckligt bra, för att få reda på att hans kompis flugit från Stockholm till Düsseldorf i en ultralätt farkost. Han fick veta att vi seglat från ~ Stockholm, hit… Det går att kommunicera men det tar tid och vilja… Men det ger positiv energi…

I morse orkade kylskåpet endast kyla till 13 grader. Den klarar inte denna omgivningstemperatur, gammal som den är… Även våra mobiler strejkar på grund av överhettning. Det går inte att gå barfota på teakdäcket om solen lyser mitt på dagen… Det bränner under fotsulorna…

Våra vänner i sin Ovni 395 ”Kimchi” anlände idag. De ska ha båten här i två veckor. Tydligen lika varmt på ön Re`.

Igår kväll vid 22:30-tiden gick vi och tog en sista dusch. Den lilla nöjesparken var igång och något förvånade blev vi att se 2-3 åringar sitta i karusellerna och ha hur kul som helst… Vad säger svenska socialstyrelsen om att ha småbarn igång, när klockan rusar mot midnatt…? Eller är det en generationsfråga…?

Ikväll tog vi åter ett bad i havet. Måste helt enkelt få ned kroppstemperaturen. Nu, klockan 20:30 kommer starka vindpustar från land, på 8-12 m/s. De känns som de värmer, eftersom de verkar ha högre temperatur än våra nakna kroppar… Egendomlig känsla…

Hälsningar från bastun i La Rochelle…

Igår var det varmt, mer än vad vi egentligen tål. Började med att sova i sittbrunnen fram till midnatt, för att sedan ta oss in i sovrummets 28 grader… Det är tufft…

Nya dagen började med ett bad i havet. Ensamma. Några regndroppar och välkomna moln. Beslutade att gå in till city.

Intressant rigg med kolfibermast och wishbone bom.

Ännu en intressant rigg.

Innanför dessa historiska torn finns den inre gästhamnen.

Staden har många historiska inslag.

Staden är gammal och fin med mängder av gränder fyllda med restauranger, fik och butiker. En riktigt trevlig promenad i de inre delarna. Förutom värmen…

Ett av tornen vi var uppe i.

Detta var ett fängelse tidigare, långt tidigare…

En av cellerna.

Utsikt mot vår jättehamn.

Grått är flott.

Denna båt är troligtvis den som Bernard Moitessier skulle vunnit jordenruntkappseglingen med, om han inte vikit av innan målgång och seglat vidare ett halvt varv till. Till Tahiti. Ni som läst båtlitteratur har nog koll…

Det blev över 16 km promenad i 34-gradig värme. Både fika och senare en lätt lunch på knivmusslor och bläckfisk, gav oss ork att gå vidare.

Väl hemkomna sköljde vi av våra blöta kläder. Vattnet på bryggan höll 41 grader! Luften i båten 34 grader och i skuggan i sittbrunnen 32 grader. Det är tufft !

Iväg till havet för avkylning. Nu var hela playan fylld av lördagslediga, varma människor. Försöker bara att vara i sittbrunnen, men även det är svårt. Ingenstans att ta vägen… Något värmeskadade…

I natt ska det bli 29 grader och i morgon vid midnatt 31 grader. Därefter blir det några grader lägre…

Hälsningar från en riktigt, riktigt varm plats…