Författare: Simo

Puerto de Cudillero – Puerto de Luarca, 19 nm

Först en glad nyhet. Jag lyckades ta en konversation med WordPress AI (snabba svar minsann) och den kom med information som inte fanns att se när jag grävde bland deras sidor. Det innebär att jag kan fortsätta med samma webbadress (bra för våra 450 återstående visitkort) och utöka med 7 nya Gb. Till endast dubbla priset mot idag. Voilà, som vi sade i Frankrike…

Igår kväll kom en motorbåt in med 12 fina bonitos. Det var säkert en stor fångst, för många snubbar samlades och tog bilder mm. Därefter kapade de huvudena på dem och kastade dessa i havet. Tänk så mycket soppa man skulle kunna koka på bara ett huvud… En tanke slog oss. Om bonitos finns någonstans i närheten, kan ju även orcas följa dem… Drömmarna under natten handlade dock om mer angenäma saker…

En kortare morgonpromenad innan det blir dags att ta oss ut på det stilla hav som gäller även idag. Mulet, andra dagen i följd, men inget av det utlovade regnet. Inte än i alla fall. Inloppet till hamnen går runt den beväxta klippan.

När Kibben körde ut ur hamnen, tog hon det lugnt. Ville verkligen se och uppleva det vi glider igenom. Det var rätt beslut att stanna här. Grym hamn, grym stad grymt inlopp…

Klipporna har ofta hål.

Två snubbar i en pytteliten båt, visade stolt upp en fångad bläckfisk.

Rullade ut genuan trots att den böljade fram och tillbaks och kändes tom på luft. Men även med detta lilla tillskott, kunde vi sänka motorvarvtalet med 300 rpm och hålla samma fart. Vinden från sidan, 2-3 m/s.

Kyrka och fyr i samklang. Bakom piren till höger ska vi ta en boj. Lite knepigt…

Efter att ha lyckats förtöja, för oss på ett helt nytt sätt, tar vi en pilsner. Äntligen fredag… Snart ska vi ta oss uppför stegen. Det är lugnt i hamnen.

Lågvatten betyder många höjdmeter. Blir kortare när vi återkommer om några timmar.

Lägger oss en bit ut från kajen för att slippa tänka på värsta lågvattnet. Det är nästan 3 meters skillnad.

Som vanligt vandrar vi runt i staden. En större stad än den riktigt mysiga Cudillero, som vi besökte igår..

Fin ide`…

Förstår nu varför hamnvärden inte gav oss tillåtelse att komma in i den inre hamnbassängen.

Åter igen hamnade vi på en restaurang. Languster och calamares, goda som det sig bör. Har lärt oss att tacka nej till pane, bröd. Det får vi tillräckligt av ombord. Efter middagen fortsatt promenad. Upp mot höjderna. Såg från höjden att badande ungdomar utnyttjade vår jolle för att ta sig upp ur vattnet och till stegen. På väg ned igen såg vi att ungdomarna även utnyttjade vår badplattform på Panta Rhei.

Vår dörr till salongen stod öppen för vädring, men inte ett endaste blött fotspår syntes på durken i sittbrunnen. Kändes naturligtvis bra att ungdomarna bara hade kul… När vi närmade oss båten, redan på håll, fanns inga ”badgäster” i närheten. De hade koll på gubben och tanten…

Kanske inte den mest inspirerande bilden att avsluta med. På höjden fanns denna kyrkogård.

När vi åter skulle kliva in i jollen, var det högvatten. Vilket innebär att vågorna från havet lättare letar sig in i hamnen. Det gällde i högsta grad även nu. Svårt att kliva ombord på en gummibåt som hoppar/glider och rullar. Panta Rhei svingade ordentligt och gav oss en utmaning till, att torrskodda ta oss ombord…

I morgon kan vi troligen segla med fart och ta oss en lite längre sträcka. Ögonen klistrade mot havsytan och horisonten, på jakt efter något vi inte vill se…

-”What about a nice cup of tea?” -” Oh, that would be lovely”. Som engelsmännen skulle uttrycka sig…

Hälsningar från en rejält rullande tillvaro…

Puerto de Aviles – Puerto de Cudillero, 12 nm

Morgonpromenaden tog vi i den gamla fina stadsdelen. Bilden visar vår provisoriska saltvattenlösning på durken. Kibben provade hålet med sitt kalibrerade lillfinger och i en affär gjordes en kontroll av en slang som visade sig vara lillfingertjock. Klockren konstruktion, designad, Kibben (fingertoppskänsla)…

Panta och fiskebåtarna lämnade hamnen samtidigt. Långa trollingspön.

Atlanten sover. Att vinden ibland inte blåser, förstår vi. Att det stora havet endast böljar lätt är svårare att förstå. Det brukar alltid finnas vågor från något håll, som byggts upp i fjärran.

Passerar ännu ett ”Cape” och håller oss nära kusten.

Efter fyra timmar lägger vi till i en liten hamn på ena bryggans hammer head i Puerto de Cudillero.

Husen klamrar sig fast längs bergssluttningarna. Den lilla staden är verkligen mysig. Vägen genom centrum, upp mot toppen, är brant och kantad av både hus och restauranger.

Fullt med folk i restaurangerna (under de vita solskydden).

Hamnen.

Ännu en bild på havet…

Smala gränder, gångar och trappor ledde upp till husen på toppen.

En tunnel färdigbyggd 1892 ledde en del av flodvattnet ned mot hamnen. Den är 300 meter lång.

Blomma.

Efter några timmars vandring, upp och ned, slutar vi dagen med middag på en av de otaliga restaurangerna. Staden verkar vara ett turistmål.

Ser att mitt utrymme på WordPress börjar närma sig 6 Gb och då är det fullt. Det har räckt till bloggen under 2025 och detta år, men nu vet jag inte när det plötsligt tar slut. Har betalat under 1000:-/ år för en reklamfri upplevelse för er följare (hoppas det har varit reklamfritt).

Tänkte utöka utrymmet, men nästa steg är 50 Gb vilket är gigantiskt mycket och kostar 515 :-/ månad, vilket jag inte kommer att ta. Blir nog att jag måste öppna en ny blogg och hänvisa från denna. Men det kommer att ta tid och många svordomar… Kontentan är: ifall denna tar slut, ta det lugnt. Jag kommer att lösa det på något sätt. Jag kör på tills vidare, ända in i kaklet…

Båtklubben som sköter gästande båtar, hade stängt och öppnar inte mer idag. Tur då, att grinden till land inte var låst… I morgon fortsätter vi västerut, troligtvis i samma anda som idag (Penta). Såg förresten delfiner som hoppade helt upp ur vattnet. Graciöst.

I natt var det ännu en båt som blev attackerad, men sjöräddningen hann dit och höll sig nära båten under tre timmar, innan mamma orca och baby orca gav sig av. Båten klarade sig utan skador. I morgon kommer vi att vara nära orcafarvatten. Ju närmare nordvästra hörnet av Spanien, desto fler attacker har anmälts.

Hälsningar från en kalibrerad Panta Rhei…

Gijon – Puerto de Aviles, 22 nm

Sent igår kväll, i mörkret, fiskade folk från piren. Somliga hade grönt sken på draget. Som en liten lanterna. Några fick små fiskar. Antar att de äter dessa, eftersom de gör sig besväret att fiska sent.

Vi började göra oss i ordning redan innan dagsljuset hunnit koppla greppet.Tankade fullt och iväg.

Stort flöde genom vacuumventilen, som inte har något filter. Normalt sett ska det bubbla ut endast lite vatten vid motorstart. Kylvattnet är salt och durken torkar inte om vi inte sköljer med färskvatten efteråt.

Mycket motorgång men även några timmars segling. Vågorna är inte alls störande. Håller oss nära kusten, där det är möjligt. Här rundar vi dagens ”Cape Horn”…

Nästa ”Cape”… Mitt på bergsbranten såg vi en snubbe med en hang glider-ryggsäck på ryggen. Klättrandes uppåt. Hur hade han hamnat där? Landat i havet? Vi vinkade i samförstånd när vi passerade. Vi är ”knäppa” men på olika sätt…

Inseglingen är tre nm och halva sträckan kantas av industriverksamhet. Bland annat kol och skrothantering. Tråkig inramning men viktig för samhället med 76 ooo invånare. Troligen rör till vindkraftverk på bilden.

Konst… Skyddad hamn med en hinna av diesel på vattenytan. En runda till servicehuset med toaletten, visar 1.4 km på stegräknaren… Blir inte många besök…

Gästhamnkostnad 33 Euro med kort. Endast 30 Euro med kontanter. Dessutom, efter 10 dagar får du ligga tre veckor gratis.

Fin gamla sta`n där vi tillbringade många timmar.

Stor renovering av huset. Allt rivs inuti men de yttre väggarna behålls. Såg några sådana renoveringar.

Dagens stadsbesök avslutades med tidig middag på en liten restaurang. Calamares och stora räkor i vitlök.

Dags att planera färden för morgondagen.

Hälsningar från Panta Rhei på språng…

Klarerade in och tog en runda på sta`n. Tre båtbutiker/verkstäder men inget napp gällande vår vacuumventil till Pentan. Volvo Pentaverkstadens personal visste inte ens att det finns något som sitter på kylvattenslangen och gör detta jobb… Resultatet blev att vi kör vidare utan membran, vilket egentligen inte innebär några risker, och låter överflödet av det salta vattnet flöda omkring på sittbrunnsdurken vid motorgång. Ska beställa från Sverige till någon hamn längre fram, men måste räkna på dagar och sträckor. Kan ju inflika att denna reservdel ytterst sällan går sönder. Oftast ska den bara rengöras/rensas.

Det ska bli en kort värmepeak på närmare 30 grader idag. Himlen är molnfri och vinden som bortblåst…😊. Få gästande båtar, varav 50 % av dem har något problem att lösa… liksom vi…

Staden har ungefär 270 000 invånare och är Asturiens största. Den har även en gammal del, i vilken vi gillar att vandra i.

En bild på hamnen från förr…

Samma vy idag, med hamnkontoret i den ljusa byggnaden… Framför/nedanför den, ett antal irriterande jet-skies. De finns i varje hamn, och de är omåttligt populära…

Ett konstverk av upp och nedvända tomflaskor. Ingen var fastsatt, utan kunde lyftas bort…

Cyklar iväg genom staden, kors och tvärs.

Äntligen en öppen kyrka i Spanien. Iglesia de San Pedro.

Tog oss ur staden och naturligtvis hamnade vi kustnära… Vill ju se havet…Hur är vi funtade…?

Tänkte ta ett bad i bukten men det var fortfarande en lång bit kvar, uppför. För att sedan klättra ned för branten för ett dopp och därefter kräla upp igen. Vi har nog blivit en aning bekväma, men skyller på dagens höga temperatur.

Däremot plockade vi några björnbär högt över havet…

Lite för brant för att utnyttja bromsarna hela vägen…

Fin cykelväg. Fanns genom hela centrala delarna av staden.

Det kulturella har fått utrymme.

Både öst och väst om centrum finns enorma playor. Fullproppade med badande…

När vi passerar några timmar senare, hade vattnet stigit och utplånat stora delar av playan, och trängseln på stranden har ökat på den decimerade ytan… Valrossarna i Antarktis har mer yta per valross än…

Stor dela av den enorma playan är under vatten och dyningen får fritt spelrum ända in mot promenadstråket.

En av gränderna i gamla staden…

Efter både promenader och några mils cyklande, sätter vi oss på uteserveringen på en bodega och insuper både atmosfären, den gamla bebyggelsen och varsin cerveza…

Duschar i båten igen. Orkar inte ta oss till servicehuset (400 meter) men främst för att vi direkt kan klä oss i badrock/pyjamas och softa i sittbrunnen… Kvällssvalkan känns len och helande… Vädrar med alla luckor öppna. Salongen håller fortfarande 28 grader…

Från piren hörs ungdomarnas glädjefyllda rop och skratt när de hoppar i havet. Även nu på kvällen (21:20)…

Avslutar med ”a nice cup of tea”.

Hälsningar från Panta Rhei utan vacuum…

Ribadesella- Gijo`n, 29 nm…

Lugn kväll i sittbrunnen igår. Ibland blir man en aning överraskad av hur unga människor får till det. Det är fem (5) unga på SUP:en (en är skymd av mantågsstöttan). Troligtvis är samtliga duktiga simmare…

Solens sista strålar når de översta husen på stadens slänt.

Morgonpromenad till stranden för att se hur stora vågorna är. Här ska vi ut om fem timmar och då bör vi klara djupgåendet i vågdalarna. Om ni zoomar in, ser ni två surfare i vattnet. Vågen är mellan 1.5-2 meter…

Vi kommer att lämna hamnen innan högvattnet dolt allt det gröna.

Hissade storseglet i den smala rännan i hamnen. Lite lugnare så. Allt gick väl och vi klarade ta oss ut, utan brytande sjö över däck. Kunde till och med rulla ut genuan en stund, innan vi länsade undan för enbart storseglet. Atlantdyningen, som vi kommer att ha i sidan hela dagen, är mäktig men ”snäll”. Som stora böljande kullar med avstånd mellan vågtopparna på 60 meter och en höjd på 2-3 meter. Vinden var tillräcklig för att hålla seglen. Riktigt bra segling…

Passerade några mindre ”samhällen”. De ligger inklämda i skrevor i landskapet. Höll oss nära land. Nu har späckhuggarna sänkt ytterligare en eller två båtar. De är väldigt nära nu, i den riktning vi är på väg. En attack skedde bara någon nm från kusten. Mycket obehagligt…

Inte långt kvar. Udda utsiktspunkt, den vassa spetsen.

Gijon är en storstad med allt vad det innebär av oljud, musik och allmän bullermatta. Saknar redan lilla Ribadesella, där kornas klämtande klockor hördes till hamnen. De gick på den tvärbranta ”väggen”, likt bergsgetter…

Vi hann inte fram innan hamnkontoret stängde och blev därför utelåsta från att ta oss iland. Tar det lugnt och njuter av en god paj med sallad till middag. I morgon gör vi sta`n efter att ha klarerat in med samtliga dokument redo för granskning. Temperaturen är 23 grader men vinden gör att det blir läsning/bloggning i salongen. En enkel dag på vårt äventyr…

Hälsningar från en högljudd stad…

En något längre morgonpromenad som tar oss längs en halvblöt sumpig vattensamling (lågvatten). Ett fint promenadstråk där vi även provar med lite gympa. Möjligt tack vare endast 18 grader på morgonen. Måste erkänna att det kändes lite ovant. Den positiva kicken i huvudet var desto skönare…

Torrt på däck och frisk, klar luft. Bergen synliga inåt landet.

En nostalgisk frukost, för oss nordbor. Kibben tog fram äppelmos ur frysen och till det, var det självklara alternativet gröt. Bloggen har aningen övervikt åt det kulinariska för tillfället. Nyhetstorka… Sista tuben med kaviar…

Dags att undersöka en bit av inlandet där bergen lockar med sina blåskimrande silhuetter. Bra men stundtals smal väg som slingrar sig mödosamt uppåt. Vi är på landet. Hör både höns, getter och kor. Ser bananplantor och palmer längs vår väg.

Stannar till vid ett fint hotell/spa och njuter både av kaffet och utsikten. Vi blev mycket väl mottagna och kaffet var gott… Vänder åter innan de brantaste backarna börjar. Floden, som rinner ut i havet genom vår hamn.

Enstaka stora hus. I övrigt fina normalstora villor i små grupper.

Hem igen och vidare upp på den andra höjden (110 meter) mellan hamnen och havet. Till vänster en blå passionsblomma på slänten.

Häftigt läge för huset. Tvärbrant ned (50 meter) till farleden in till hamnen.

Hamnen med centrum till vänster om bron. Playan till höger.

Playan.

Högst upp vid inloppet till hamnen. I morgon ska vi ta oss vidare västerut. Följa kusten på nära håll, eftersom späckhuggarna finns längre ut på lite djupare vatten. Tydligen har de sänkt två båtar alldeles nyligen…

Byggd på 1800-talet men nu återstår endast halva kapellet.

Två av våra grannar hade ändrat sig och lämnade redan idag. Överraskande. Har vi missat något? De får både motvind och vågor mot sig. Vi hoppas endast få vågorna mot oss i morgon. Oavsett avresedag blir det en hel del motorgång. Dyningen rullar på i flera dygn om inte kraftig vind från någon annan riktning dämpar den.

Dagens middag avnjuts ombord. Crevettes, eller som de benämns här, languster… mums…

Vacuumventilen till motorn är trasig. Måste hitta nytt membran. Detta system ser till att motorn inte vattenfylls via avgasslangen vid tuff segling. I övrigt preppar vi oss och Panta för morgondagens segling. Vi måste lämna hamnen sent, för att ha vatten under kölen för dyningen. Förlig vind ska komma ännu senare. Håller tummarna att vi har flyt (😊) i morgon…

Vi är omringade av polskregistrerade båtar, ägda av spanjorer. Av skattetekniska skäl.

Nu har vi legat här så pass länge att alla, inklusive ortsborna, hejar hjärtligt på oss när de går förbi på bryggan. Ger en familjär känsla… helt ok…

Hälsningar från en fin plats med lagom sommarvärme…

Klockan är 06:10. Det är fortfarande helsvart ute. Blixtar lyser upp himlen med jämna mellanrum. Mycket effektfullt i mörkret… Ljudet av åskan mullrar oroväckande högt här i ”dalen”. Mäktigt, men samtidigt respektingivande, nästan skrämmande… Sömnen vill inte infinna sig. Ser blixtarna, räknar sekunder och lyssnar på mullret…

Nattbild från ett blött Ribadesella, innan åskan.

Morgonljuset börjar skönjas kring 06:45 och då upptäcker Rorsman en främmande men ändå välbekant kvinna vid sin sida… Fukten i natt, med stängda luckor, har begåvat Kibben med lockar i håret… Nåja, kanske inte helt med verkligheten överensstämmande, men något lite och det var skönt att öppna upp och skicka ut den fuktiga luften, trots några droppar från himlen… Hårstråna rätade sig…

Skippade morgonpromenaden och mekade båt på förmiddagen. Här ålar Rorsman baklänges ut från en kontroll av rodersystemet. Det är trångt, svårt och ännu trängre… och egentligen skittrångt…

Promenad till centrum. Alla dessa fisksorter går naturligtvis att äta, men det vore svårare att ha koll på det, om man fiskar själv. Google kan säkert hjälpa till med artbestämning, i såfall. Om man har täckning.

Tänkte oss en mycket lätt lunch idag. På de flesta restauranger (många gäster på alla) satt folk mest och drack olika drycker. Vi hittade en som redan serverade mat och beställde. Svårt att veta hur mycket man får, men prisnivån var låg och då, tänkte Rorsman, att det inte kan bli så stora portioner. FEL! Kibben åt fisksoppa med en languster och musslor (👍👍👍). Rorsmans jätteportion med choritzo, två ägg, bacon och pommes, fyllde krävan till bristningsgränsen (👍👍👍👍). Vi ställde omgående in den tänkta middagen ombord…

Nu tänker ni väl att vi ofta äter på restaurang …och det stämmer…😊.

Ett av många fina hus på sta`n. Hotell Marina.

Eftermiddagspromenad längs den fina strandpromenaden. Vågorna som rullar in är högre än när vi anlände… Röd flagg på vissa delar av stranden.

Något lite småplock blev det förstås på kvällen. Rorsman hann även med en gitarrstund i sittbrunnen. Inga applåder från något håll men en tumme upp från en som mekade båt. Kanske fick han kramp i tummen och stretchade den… vem vet, men Rorsman var lycklig i sin egen musikaliska värld…

En senare kvällspromenad in till centrum, bara för att smälta maten från tidigare. Folk kommer igång efter 21 och restaurangerna serverar för fullt. Mitt i staden var det uppvisning av unga gymnastikflickor, modevisning och uppvisning av kulturellt klädda modeller. Fullt med folk i en mycket positiv anda…

Har inte kollat in om fler båtar blivit attackerade idag. Vi ser några fritidsbåtar som är långt ute i de vattnen som orcas huserar i… Hur tänker de…?

Igår kom det in en polsk segelbåt med ett yngre par. Idag avseglade de vidare västerut, dit även vi ska om några dagar, när vädret är mer gynnsamt. På AIS såg vi att de pumpade på i 1.6 – 2.5 knop mot stora vågor och stark vind. Tio timmar för 28 nm. Tidsbrist…?

Lördag kväll. Musiken söker sig ut från staden, över vattnet och bäddar in hamnen i lördagsfeeling. Mörkret är kompakt och alla signaler ombord på Panta Rhei pekar på kojen. Dags att avsluta ännu en dag på vår långa resa…

Hälsningar från en vanlig och enkel dag i väntans tider…

Normal svensk morgontemperatur när vi tog vår promenad. Lite senare än vanligt, för sömnen har varit bättre tack vare svalare nätter. En bra och trygg hamn som endast gungar en aning vid högvatten. Då bromsas inte den stora dyningen upp vid grundklacken.

Daggen har lagt sitt blöta lager av färskvatten över både båtar och bryggor. Luften är frisk att andas.

Hamnen och samhället omgärdas av branta berg och hav. Molnen ligger kvar på sluttningarna.

Ett stort träd med änglatrumpet.

Playan är ännu tom, sånär som en grupp surftränande personer (utanför bild) som låg i vattnet och inväntade den rätta vågen…

Vinden har ännu inte byggt upp men dyningen rullar på som vanligt.

Vecklade ut cyklarna och tänkte ta oss in i landet en bit. Där finns grottor och andra sevärdheter. På turistbyrån fick vi veta att vi endast ska cykla runt i tätorten på vägarna. Helst inte cykla ut på landsvägarna om det inte finns cykelbanor. Tydligen för riskfyllt.

Tar oss runt i staden och börjar med en toppbestigning. Upptäcker att kondition är färskvara… Bilden visar farleden in till hamnen.

Hamnen.

En konstnär uppmanade folket att måla varsina trappsteg, La Escalera de Colores, och skriva några tänkvärda ord på den vertikala delen. Han menade att det bidrar till gemenskap i bygden.

Mycket blomprakt i denna del av staden. Fina smala gränder. Riktigt mysigt…

Naturligtvis en kyrka. Inte öppen just nu.

Efter några timmars promenad i de centrala delarna av staden, bokade vi plats på en trevlig restaurang som hade en meny med många rätter. Nu hade vi chansen att prova på något lokalt och spanskt. Vi provsmakade av varandra och tolkade hur våra smaklökar reagerade.

FÖRRÄTT. Kibben: Languster kryddade med Albarino-vin, vitlök och persilja (👍👍👍👍👍). Rorsman: En lokal rätt, Fabada, vita bönor och diverse korvar och kött (👍👍👍).

HUVUDRÄTT. Kibben: Asturisk rätt (choritzofärs) med ägg (👍👍👍). Rorsman: Havsabborre (👍👍👍👍).

EFTERRÄTT. Kibben: Glass (👍👍). Svårt att veta vad man beställt. Rorsman: Yoghurt, mycket naturell med jordgubbssylt (👍👍👍👍👍).

Allt detta för 25 Euro per person. En flaska vin, att dela på, och nybakat bröd ingick i menyn.

Kom i samspråk med ägaren till båten bakom oss. Hon seglar en Westerly Conway (?) och hade två väninnor som gastar. De var också på väg västerut och skulle runda Spaniens nordvästra hörn. Hon är marinbiolog/forskare och mycket kunnig/medveten om farorna med späckhuggarna. Vi fick höra många bra fakta gällande ”incidenter” med späckhuggare.

Vi följer läget på nätet och till vår förfäran ser vi att fem båtar blivit attackerade igår. Varav en så illa att den sjönk. De håller till endast två dagsetapper från var vi är just nu. För tillfället ligger vi still och inväntar bättre väder. Men i förlängningen ligger vi kanske still och avvaktar späckhuggarna. De kommer tydligen att hålla till här till mitten av augusti…

En kvällspromenad in till centrum. Utlovat regn efter 20:00 och klockan var nu 18:00. En kort promenad. När vi var framme i centrum kom åska, blixtar och ösregn över oss. På båten hade vi takluckorna i ventilationsläge, förutom på toaletten, där luckan var öppen… Voi, voi…

Vi rusade hemåt och passade på att snabbt köpa två paraplyer i språnget. Ösregn av sällan skådat slag. Vägarna fick fem centimeter vatten och vi sprang så fort som både vind och regn tillät.

Totalt genomblöta, förutom möjligen håret, kom vi hem och började den stora torkningen av Panta. Nu är allt rent men fuktigt. Åska och blixtar dundrar högt i dalgången… Home sweet home…

Hälsningar från en flytande ångbastu…

San Vicente de la Baraquera – Ribadesella, 32 nm

Natten var lugn, mörk, vindfattig och sval. Knappt 18 grader på morgonen kändes bekant men lite burrigt. Detta kortstopp i San V… delade sträckan till Ribadesella i två dagsetapper. En heldag med segling igår (😊) och idag motorgång (😕). Fast det är lättare att acceptera många motortimmar när man vet att det blir så redan vid start…

Ribadesella har en bra och skyddad hamn och under de närmaste dagarna kommer det blåsa friska vindar från väst, vilket ger oss några dagar i hamn. Möjligen många. Vill inte stångas mot vind (10 m/s) och vågor. Eller det SKA man inte göra om man inte kappseglar. Ribadesella är en liten stad med drygt 6300 invånare. Det vi sett hittills är lovande.

Morgonljuset ger en varm inramning över staden San V… Bergen är mäktiga.

Tog oss ut vid lägsta tidvatten, vilket inte alls var spännande. Nu visste vi ju hur det förhöll sig i utloppet, med både vågor och tidvatten. Erfarenhet är värt mycket. Vi möter stor, loj dyning. Stöttar en timme med genuan, men därefter enbart motor och därmed mer rullande… oj, oj… Nåtera att det tredje ojet saknas. Alltså inte alltför illa…

Vacker kust med höga berg. Påminner om Norge men utan vita snöfläckar på topparna.

Motorn brummar, autopiloten surrar och vi sitter still i båten… och håller i oss. Bakom de närmaste bergstopparna kan man ana ännu högre berg i fjärran. Inte bara moln.

Närmar oss Ribadesella med full fart på motorn. Fick, efter några försök på telefonen, tag i hamnpersonal och berättade att vi beräknar anlända innan halv fyra. Beskedet att ta sig över grundklacken senast tre, var ett kommando. Därav nästan full gas sista timmen…

Snart kommer vi över grundet, i en gir åt babord. Rakt föröver, den stora playan med badande.

Tar oss fram på grunt vatten längs en stor och fin badstrand. Folk simmar eller ännu värre, står på botten 10 meter ifrån oss. Skarp sväng åt styrbord längre fram och vi är framme. En annorlunda och intressant infart till hamnen. Samhället och området kring stranden ser trevliga ut. Verkar vara en populär turistort.

Väl förtöjda ringer Anders, en god vän och vår Orcaspanare, och varnar oss för späckhuggare som gått till attack endast 65 nm respektive 90 nm, väster om oss. Dit vi är på väg. Vi hörde ett May Day- rop på VHF:en tidigare och troligen var det en av dessa. En attack igår och en idag… Nu är de för nära. Det känns i magen.

Vet inte hur vi kommer att göra…

Oavsett all olust med dessa, i övrigt magnifika djur, tog vi en promenad längs ”turiststranden”.

Några hotell, naturligtvis…

Vi rundade den höga udden till vänster och följde stranden runt till baksidan.

Lite svalare i vattnet (22 grader) och i övrigt något lägre temperatur i luften, gör tillvaron piggare. Solen är het som vanligt.

Middag ombord på både torkad skinka, kallrökt lax, sallad, olja, salt och bröd. Med bra fantasi kan vi säga att vi ätit tapas… Creme Bryle` till efterrätt. Helt ok afton…

Hälsningar från besättningen som bara har Orcas i tankarna…

Marina de Santander – San Vicente de la Barquera, 35 nm

Kramp i smalbenen på natten tvingade Rorsman trampa omkring på däck. Natten var ljuvligt sval och mörk. Halvmånen som guidade oss förra natten, gör säkert sitt jobb även i natt. För någon annan men inte oss.

Fina byggnader kantar hamnen.

Hamnen ligger vackert inbäddad i en dal av hus på ena sidan och en allé av grönska på andra sidan. Flygplatsen ligger mellan grönskan och bergen. En fin hamn med vänlig personal.

En kort cykeltur innan avfärd. Tallarna (pine tres) av någon sort verkar anpassade för att ge maximal skugga mitt på dagen.

Idag fanns vind, vilket vi ville utnyttja. Nästa större hamn ligger över 60 nm västerut men dit hinner vi inte innan blåsten tar slut. Inte nattsudd igen…

Kryssade ut ur detta stora delta och allt fungerade till belåtenhet. Tills en svart gummibåt med tre svartklädda personer närmade sig med hög fart. De siktar mot oss och en flyktig tanke for genom huvudet. Vad har vi gjort fel?

De bad att komma ombord och förhöra sig om data, fakta och vilka vi var. Två av snubbarna klev ombord. de var mycket hövliga och bad om alla papper vi hade om oss själva och om båten. Vi har full koll på våra papper denna gång…

Vi kryssade vidare och de var glada åt alla dokument Kibben matade dem med. Därefter fick vi vårt ”Blue paper” som vi kan visa upp, om det krävs.

De tackade för förtroendet och embarkerade tillbaks till gummibåten. En god stämning rådde ombord.

Kustlinjen är mer dramatisk än tidigare. Seglen klarade att stå, trots mäktig dyning.

Vi närmar oss inloppet till San V… bla bla (det är ibland långa namn). Djupet endast 2.2 meter, vilket är spännande när dyningen häver oss både uppåt (helt ok) men även djupt ned i vågdalarna. Tyvärr var tidvattnet nästan lägst, när vi anlände.

Chart datum visade 1.6 meter och detta ska läggas till dessa 2.2 meter. Men det kändes ändå spännande att surfa in i kanalen med dyningen i ryggen. Kibben, med ögonen på ekolodet och Rorsman redo för en 180-graders sväng… Allt gick som vi planerat (teoretiskt) och inga sandbankar överraskade oss.

Ankrade på 2.8 meters djup i fin sandbotten. Fixade båten, som känns så skönt avsaltad idag, innan vi tog en tur med gummibåten. Den har tyvärr stora luftläckage på bägge bottentuberna. Dessutom har den läckt in vatten vid akterspegeln. Den är endast åtta år och bör ersättas…

Ror in mot en sandbank som kommer att försvinna om några timmar. Går omkring och motionerar våra ben.

Allt detta kommer att ligga under ytan…

Middag ombord bland annat från den ”Doggy bag” vi tog med oss från restaurangen igår. Kibbens maträtt på calamares och några andra havsdjur var ”plenty” milt sagt… Dopp innan maten. Allt känns bra och den tidigare nattens rullande är redan glömd…

Det ska bli omkring 16 grader i natt medan vattnet är 25 grader. Blir bra i sovrummet med takluckan öppen.

Dags att provspela gitarren. Det var evigheter sedan sist. En tysk båt som ankrat alltför nära vår akter, får skylla sig själv, ifall de har bra gehör…

Hälsningar från sandbanken som försvann…