Det blåser tillräckligt hårt redan idag, men först i morgon kommer ”finalvindarna”. Regnet kommer farande i en hiskelig fart och avsaltar allt som finns på båten, vilket i och för sig är bra, men tråkigt. En typisk innesittardag i gunget…
Idag hade vi en kortare mailkonversation med Jefa och dessutom kontaktat vårt försäkringsbolag. Där har processen nu startat. Bra så…
Dessutom, glädjande nog, fått tag på enda varvet i närheten, som kan ta upp lilla Panta på land. Det är 25 nm dit. Yes, nu har vi en plan.
Men först ska vi rida ut kulingen på denna boj i morgon. På söndag ska vi släppa det grova, trygga repet och ta oss närmare varvet. Men inte ända fram. Kanske kan varvet lyfta oss på tisdag eller onsdag.
Nu försvinner landskapet i dis och regn…
Rorsman tog en ålning med hasning in bakom motorn och kände på nedre axellagringen. Går inte att dra sidledes, men då jag vrider på axeln, klonkar det rejält. Hmm…
Försöker få tiden att gå. Inte ofta man har tid i överflöd till att göra, ingenting. Men som svaret på våra böner kom en norsk Bavaria svepande förbi, visserligen fort och på onödigt nära håll, och skulle fånga en boj.
Det blev början på en 45-minuters, ska väl inte kalla det underhållning, förevisning hur knepigt det kan vara…
Som så många båtägare i denna väderlek var kalechen (sittbrunnstältet) uppe. Rorsman kurande längst bak i sittbrunnen och försökte se framåt genom sprayhoodens plastfönster, som är regnvåta på utsidan och immiga på insidan.
Efter en böjd och tappad båtshake och kanske några väl valda ord ombord, var de slutligen fast i sin 30 mm tross. Båtshaken hämtades med jollen. Nu kan både vi och de, slappna av…🙂.
Men vad ska vi hitta på nu? Får satsa stort på en fin middag, det är ju fredag.
En trevlig sak är att våra solceller klarar hålla igång både kyl och frys, samt laddning av våra små enheter i detta väder…😊.
Nattens sömn var inte den bästa. Vindbyarna svepte ned, slet i riggen och avlöste varandra. Regnet var helt ok för avsköljning av däcket. Vem bryr sig på natten…😊.
Första gången för eget ankare på 10 meters djup i mjuk lera (enligt pilotboken, dålig hållbotten) gav ingen djupsömn…
Satte på appen ”Ankarlarm” som vi trimmade till 20 meters radie. Vi låg nära en annan båt och ville förvissa oss att vi inte stöter ihop. Vid tvåtiden på natten tjöt larmet. Nytt okänt ljud (otäckt) och snabbt upp och kolla. Inga problem, kontra den andra båten.
Somnar in igen, dock lite svårt, nytt alarm efter en timme. Inga problem. Mest tidvattenförflytting… Letar därefter åter igen efter vår favorit denna tid på dygnet, John Blund med ”extra bloody heavy function”… typ träklubba…
Det blåser rejält och vi beslutar att ta upp ankaret och ta en hyrboj. Helt utan övrig service för 200:- natten. Men det känns tryggt med tanke på kulingvindarna som kommer att svepa över oss om någon dag. Känns tryggt då förtöjningstampen på bojen är över 30 mm i diameter… och klarar båtar upp till 12 ton i kulingvindar. I natt ska det jagas djupsömn. Det tar på krafterna att vara utan kontroll…
Anders Svensson, en mycket duktig tekniker, båtägare och vän, ringde och gav oss råd och tips. Efter en grundligare undersökning av övre lagret uppifrån, tycker vi se att hjärtstocken sjunkit 15 mm. Man ser mycket av rullagren. Men vi vet ju inte hur det såg ut innan… Repet ska förhindra ”roderförlust”,
Pumpade upp jollen för första gången denna sommar, och tog oss in till sta’n. Skvalpigt…
Inre hamnen, dit vi tog jollen.
Panta Rhei längst till vänster och en elegant cruisingbåt till höger i bild.
Vi frågade hamnansvariga om råd och platser där vi kan ta upp båten. Svårt med tung båt och långt till bra upptagning…
Betalade för tre dygn, eftersom det ska blåsa mer än behövligt. Vi behöver stilla vatten för vidare färd. Konsultation med rodertillverkaren Jefa i Danmark. De rekommenderade starkt att ta upp båten prompto, men det går ju inte…
Efter en styrke-tycka-synd-om-oss-öl på en fin sylta, tog vi oss tillbaks till vårt sargade flytande hem.
Rorsman dök ned för att se hur verkligheten under vattnet såg ut. Tolv grader i vattnet, gör ju att undersökningen inte tar onödigt lång tid…
Rodret satt där det skulle och hade inte glidit ned. Mycket märkligt! Nu får vi tänka om än en gång. Stor förvirring igen…
I morgon ska det blåsa ( Intet nytt på Västfronten) och regna drygt 23 mm. Blir nog en innesittardag…
Vaknade redan 04:00. Ja, Rorsman vaknade av, ja ni män i mogen ålder vet nog. Varför lägga sig igen, då väckarklockan är satt på väckning 05:00?
-”God morgon Kibben, dags att segla vidare”. Hon är inte svårövertalad och vi tar varsitt glas vatten och gör Panta Rhei klar för avgång. Elva grader ute och inget regn, vilket tacksamt noteras i den hjärnhalva som huserar sådana känslor.
Port control är lite knussliga i denna hamn med att låta fritidsbåtar störa det större tonnaget. Nu hade vi tur och om vi drog omgående (04:50) var det ok att lämna hamnen. Ett passagerarfartyg var tydligen snart på väg in.
Vi förbereder oss för en lång dag till sjöss med motvind. Bara att gilla läget…
Fick besök av ett tiotal små delfiner. Dagens glädjeämne.
Den minsta trålaren vi sett.
Någonstans där framme finns bukten vi ska ankra upp i. Utanför Skyes största stad, Portree. Här är vi inte varse roderglappet…
Mäktiga toppar.
Portree i all sin färgprakt. Det är nu vi gör den tråkiga upptäckten med rodret. Något är fel och det klonkar oroväckande mycket då vi vrider på ratten. Första tipset är att roderlagren har gett sig. Men så mycket och så snabbt?
Får ta oss in till sta’n och se om det finns hjälp att få. Vore bra att torrsätta med hjälp av tidvattnet, som är fyra meter. I annat fall får man väl bada…🥶
Vi har att göra den närmaste tiden… suck… Så här kan det möjligen bli:
Ta reda på vad som är fel
Beställa reservdelar
Lyfta båten någonstans
Fixa problemet
Segla vidare, men allt detta kommer att ta tid. Dessutom är vi utanför EU…😖
Kibben, hämta lördagsgodiset…😏 Hälsningar från en stukad Panta Rhei 😞
Det tog tydligen på krafterna att färdas på landsvägen. Sovit djupt och länge. Dagens körning går till södra delen av ön, som heter Harris. Naturen ska tydligen vara helt olik den vi såg igår.
Liknar fjordarna i Norge.
Vackert landskap som vi färdades i, både i solsken och regn. Enkelt då man har bil.
Fiskodling, men ska man köpa fisk i matbutiken är den dyr. Hade dessutom förväntat oss större utbud av fisk på restaurangerna. Möjligen väljer vi fel restauranger… Fisch and chips finns förstås överallt.
Vägen är bra men smal för vår skåpbil. Ibland var vägen så kurvig och brant, att vi tappade andan. Att mötas går endast på de breddade platserna, som ligger hyfsat tätt. Denna sträcka kallas ”The Golden Road”.
Vi ett tillfälle mötte vi en grupp kor. Denna eftersläntare vägrade vika av från den asfalterade vägen. Vi stannade så nära vägkanten vi vågade. Kossan var riktigt envis och strök förbi bilen så att backspegeln vek sig bakåt. Rackarns kossa! Ingen ursäkt fick vi heller…
Enorm sandstrand kommer fram vid lågvatten.
Vägen följer kusten.
Church of St. Clement, byggd på 1500-talet.
Även denna, annorlunda typ av natur finns i Norge och även i Sverige.
Hus med sjöutsikt. Det vita ”knytet” är ett får. De fanns överallt och ofta på vägen.
Väl hemma igen, började planeringen för morgondagens segling. Vindar, strömmar mm. Vår plan är att segla 50 M söderut och lägga oss på östra sidan om Skye. Motvind förstås, men det får vi ta om vi ska undvika de mycket hårda vindarna som ska blåsa här.
Kanske första svajankringen i morgon. Kan ju vara bra med tanke på ekonomin. Här kostar varje natt nästan 500:-.
Vet inte hur vårt Bruceankare klarar tränga igenom kelpen. Kan bli en tuff lärdom eller inte…
Fiskebåtarna har en hel del utrustning på stadskajen. Vissa av de båtar som ger sig ut, ser inte ut att ha fått någon yttre vård på flera år…
Valet mellan bussresor eller hyrbil föll till bilens fördel. Det kom vi fram till vid inspektionen av busstidtabellerna på turistbyrån. Emellertid fanns det ingen liten bil att hyra och följdaktligen sitter Rorsman nu och rattar en större modell av skåpbil.
Vid Callanish fanns några olika stensättningar, varav vi stannade till på de mindre. Har man sett en, har man sett alla, tyckte vi och trängde oss med nöd och näppe ut från den trånga parkeringen. Klumpig bil.
Landskapet var fint.
Black house, en liten samling stenhus där folk bodde till mitten av 1970-talet. De började renoveras 1991 och är nu en turistattraktion.
Ibland tog vi genvägar för att se mer ”vildmark”. Vägarna är smala och skåpbilen bred, vilket krävde stort fokus. Kibben agerade, förutom som kartläsare, även som vänstertrafikspåminnare. Det behövdes några gånger, ska ni veta…
På bilden är det hela vägen som används…
Vid norra spetsen av Isle of Lewis, ön vi är på, åt vi fish & chipsburgare. Port Ness ligger väldigt vackert. Solskenet ger vattnet en turkos nyans över sandbotten. Fin fin badstrand men vem badar i kallvatten? Den torrlagda hamnen närmast i bild.
Denna segelbåt måste ha hyfsat med högvatten för att komma ut. Nu står den fint på botten med sina två kölar.
Hamnen ligger bakom klipporna. Fin färg på vattnet.
Vidare till den yttersta udden på ön, Butt of Lewis. Denna plats är den blåsigaste fyrplatsen i hela Storbritannien.
Fina vidder. Det blåser kring 18 m/s i byarna. Kibben nästan flyger tillbaks i medvinden.
Att titta på upprört hav är fascinerande. Man kan till och med bli lite kaxig, då man står på torra land och vet att Panta Rhei ligger tryggt i sin fålla i Stornoway.
Naturkrafter…
Kibben spanar ner i virvlarna.
Vi kom hem helskinnade från dagens bilresa men en våldsam bilkrasch framför oss, medförde en stunds väntan.
En djup och drömlös natt tar oss tillbaks till normalläge, gällande sömnen. Ligger och lyssnar på regndropparnas mjuka dunsar på salongstaket. Skönt att ligga kvar i kojen och låta morgonpromenaden vänta en stund…
Men efter en alltför kort stund, tystnar både dunsarna och ljudet av vinden i riggen. Kliver upp och njuter av lyxen att kliva upp i en torr och varm salong.
Några bilder från gårdagskvällens promenad i den härligt sommarvarma luften. Ni kan nog inte förstå hur mycket vi njöt av denna värme.
Hamnen och staden sedd från andra sidan.
Den sjunkna trädgården.
Ja, denna söndagsmorgon var ju lite blötare men ändå hyfsat ljummen (14 grader). Stadshuset byggdes 1929.
Kibben tog en tidsresa tillbaks till 1900-talet och träffade en ”Herring girl”. De hjälpte till med strömmingsfisket på den tiden.
Regnet kommer till och från att vara närvarande idag. Här råder ingen vattenbrist och vi ska skölja båten ordentligt, för att få bort saltet.
Den stora gröna oasen lockar till promenader.
Lews Castle. Idag tittade vi in och upplevde stora rum och lyx. Dessutom tog vi varsin scones med fika. Denna gång med alla tillbehör, vilket gav en kulinarisk upplevelse.
Den stora balsalen och ”morgonrummet”.
Lite fakta.
Fikastunden gav energi, vilket vi utnyttjade till att vandra vidare i de fina omgivningarna.
Dags för tvättstuga igen. En tvättmaskin som klarade 9 kg och en för 20 kg! Riktiga bamsingar. Torktumlaren svalde 20 kg och torkade vår tvätt på 15 minuter. Bra grejer.
Idag har vi promenerat 13 km och bekantat oss med omgivningarna. I stort sett alla affärer är stängda, det är ju söndag.
I morgon bör bussarna gå och vi planerar en resa till Port of Ness, i den norra änden av denna ö, Lewis.
Hälsningar från den väldoftande båten med en ren besättning🙂.
Morgon i Stromness: Midsommaraftonens soliga morgon lockade till promenad redan innan klockan sex. Denna dag ska inte sovas bort…
Det kommer att bli mycket sittande och rullande på överseglingen till Stornoway. Därför är det bra att få igång kroppen med en toppbestigning till kullarna bakom staden. Bild över hamnen.
Den mysiga lilla staden med de dyra glassarna… (måste släppa detta nu!).
Sundet där vi formligen ”kastades” in genom igår, ska lite senare idag, ”kasta” ut oss med fin medström. Mäktiga krafter och riktigt ”rufsigt” vatten…
Tidvattenströmmen i sundet bestämmer avgångstiden. Hoppas vi räknat rätt… För nu kastar vi loss…
Passerar mäktiga branta klippor.
Innan solen gick ned på midsommaraftonens kväll, seglar vi längs med Scotlands norra, höga kust. Så mäktigt att se i kvällssolen.
Nordöstra hörnet på Scotland, Cape Wrath. Passerar på behörigt avstånd för att slippa ”gropigt väglag”, races, tidal streams och allt vad de kallas.
Måste säga att midsommaraftonens segling hittills, varit bra. Endast liten dyning från olika håll. Det är länge sedan vi varit uppe så länge under midsommar. Och ännu ska vi inte lägga oss på ett tag. Solen går ned 22:32.
Natten bjöd på mestadels bra vind. Enstaka stunder med svag vind och flaxande segel. Sovit endast varsin halvtimme… Solen steg upp vid 04:30-tiden. Under nattens mörkaste timmar, fick vi sällskap av vågval. Senare även delfiner. Trevliga ögonblick, dessa möten.
Tröttheten dämpas av soluppgången och den gryende dagen. Ännu en ny dag att ta vara på.
Nu närmar vi oss en ny ögrupp. Yttre Hebriderna. Vinden har gett upp och för motor tar vi oss rullande fram mot målet. Med betoning på rull… jösses…
Rejäla sjömärken.
Sista biten in till den fint skyddade hamnen, mitt i staden.
Erik och Marie passerade oss redan innan mörkret ersatte dagsljuset igår. Vi fick ett varmt välkomnande till Stornoway, då vi lade till klockan 07:30, efter 113 M.
Efter lite prat och även besök av en snubbe från hamnen, var det dags att äta lite frukost, och därefter sova en timme… Ivriga att få upptäcka staden och sträcka på benen.
Sommarvarmt! Härligt! Kortbyxor anbefalles. Om vi tog av oss solglasögonen, skulle vi bli tagna för engelsmän, på grund av våra vita ben…🤭.
Vi vandrar oplanerat längs gatorna. Lite vimmelkantiga av sömnbrist och allt gungande under närmare 24 timmar. Känns som vi haft en lyckad fest igår, på självaste midsommaraftonen…
Nu har vi tillbringat både Nationaldagen och midsommaraftonen på havet. Vad blir nästa steg? Korsa Skagerack på julafton…?😊
Hamnen i Stornoway.
Såg ett antal fungerande telefonhytter på sta’n. I några satt information om att de ska tas bort på grund av för lite utnyttjande.
Till sist, en liten pärla, Hillman.
Till sist, gällande bilar. Att gå över gatan är spännande i länder med vänstertrafik… Allt blir fel på något sätt.
Vår midsommarlunch tar vi idag då vi bjuder in våra vänner till sill och nubbe. Hur ska det gå, då hjärnan redan är marinerad av sömnbrist?
Startade klockan åtta i Kirkwall för att få medström ut genom sunden. Skönt att segla igen.
Här måste vi ta oss genom dessa tidvattenvågor. Fick två översköljningar på fördäck… Branta och höga, inger respekt.
Besättningen på Mana tog sovmorgon (som vanligt) men kunde redan efter några timmar passera oss på öppna havet. Högt och effektivt segelplan.
I sundet som syns till höger i bild, slog vi fartrekord…
Häftig medström.
Stromness ser inbjudande ut, där den ligger och trycker på sluttningen.
Efter en behaglig och solvarm dag, nåja flytoverallerna var på, blev det promenader i denna lilla stad (ca 1000 invånare).
Vi upplevde äkta, bottenvarm värme. Så skönt. Tillvaron blev genast härligt behaglig. Till den milda grad att vi köpte varsin liten mjukglass (jo de var väldigt, väldigt små) för 104:-. Priset fick man ju reda på då man köpt denna lyxvara…
Kvällspromenad på landet.
Påminner om Norge.
Hotellet har pondus.
Ett kort möte med Erik och Marie om avgångstid i morgon. Vill ju inte komma i fel tid till sundet där vi tog vårt fartrekord. Motström på 5 knop klarar vi inte.
Planen för tillfället är att vi startar vår 110 M segling till Stornoway på Yttre Hebriderna, kring 11-tiden i morgon, midsommarafton.
Det blir varken sillunch eller grillafton men vi kan lova att vi är vakna under midsommarnattens ljusa skymning… som då vi var unga…
Med en önskan om en fin midsommar till er alla 🌸💐🌸.
Morgonpromenad igen. Ja, ja, det börjar bli lite väl bekanta gator vi vandrar på… Här går vi runt Peedie Sea. En inhängnad av vatten med stora fina gräsytor runt omkring. Det seglas modellsegelbåtar på denna ”sjö”.
Nu börjar det blåsa rejält. 11-15 m/s rätt i sidan. Fendertarna motioneras hårt…
Tankstället är ockuperat av en Bavaria 46:a som kom i natt. Under hela dagen har seglare gått förbi Panta Rhei, bärandes dieseldunkar.
Eftersom vi ligger på ”pool position” ser vi vad som händer på bryggan. Ett antal elektriker och mekaniker har besökt många av båtarna. Det finns behov av underhåll och reparationer.
Inte mycket att rapportera idag, en dag i väntans tecken. På redden ligger en av de största lyxkryssare vi sett. Msc Preziosa, registrerad i Panama. Den är 333 m lång (Silja Serenade är 203 meter).
Den kan ta 4345 passagerare och besättningen uppgår till 1388… Barkasserna ”skyfflade” in turisterna (120 personer i varje) och Kirkwalls gator blev en enda tät massa av Homo Sapiens, bablandes de flesta språk som vi känner till…
Avslutar dagen med att äta ute på Helgi’s, en mysig pub med typisk engelsk mat. Alltså inte gourmet men helt ok i detta landet… Erik och Marie gjorde oss sällskap. Vi ser alla fram mot att segla vidare i morgon.
Om det blir till Stromness, här på Orkney, eller till Stornoway i Yttre Hebriderna, beslutas i morgon. Alltså, antingen 35 M eller 135 M… Allt beroende på hur väderfönstret utvecklar sig under natten.
Det är knepiga vindförhållanden just nu… Oavsett beslut, får Pentan träda i tjänst igen…
Måndag: Morgopromenad till Tesco för några färska bröd till frukosten. Passade på att plocka med mig fyra öl, vilka jag fick lämna tillbaks. Efter 10:00 är det fritt fram…
På väg till St Magnus Cathredal för att se insidan. Först en yttre reprisbild på denna mäktiga byggnad i röd sandsten.
Katedralen är otroligt mäktig. Nu pågår en utställning med vackra segel hängande mellan pelarna. Nästa bild är tagen halvvägs i denna bild. Lång…
Började byggas på 1600-talet och byggdes ut under 300 år…
Därefter en promenad till Skottlands äldsta bibliotek. Men utseendet, både det yttre och inre, stämde inte alls. De var moderna.
Bussresa till Skara Brae. En bosättning som byggdes innan pyramiderna. Den kom i dagen 1850 efter en storm.
De har byggt en replika vid museet och att därefter se originalets rester gav en tidsresa från vår tid till 5000 år bakåt. Lite ”ståpäls” då man inser historiens gång.
Originalet, som det stormande havet blottlade.
Skaill House har sin egen historia.
Landägaren (laird på engelska) hade exklusiv smak och pengar.
Bussföraren var tung på gasen, men vi kom helskinnade tillbaks till vår ”base camp”. Blir några nätter till i Kirkwall.
Vinden avtog någon timme på kvällen och ersattes av strilande regn. Passade på att tanka fullt. Det går åt en hel del diesel numera… Vart tog ”normalvädret” vägen…?
Dieselstationen och hamnkontoret.
Blev åter inbjudna till Mana för väderplanering och umgänge. Det tar mycket tid att planera seglingen. Både vind och strömmar ska passa för att slippa en jobbig resa, eller delar av den.
Tisdag: Som vanligt en morgonpromenad. Nattens regn har ersatts av några välkomnande solluckor. Känns lite varmare trots den evigt blåsande vinden. En vind som inte tar hänsyn till oss småbåtar.
I morgon kommer en ”liten kuling” att dra in över ögruppen.
På toppen av stenmuren har de stående stenar. Vi vet inte anledningen men såg samma byggnadssätt på Shetlandsöarna.
Another day in paradise, eller att gilla läget och t.ex. gå till sta’n igen. Ett besök på Orkney Museum och därefter in i stadshuset för en utställning. På St Magnus Café, i Stadshuset, satt många lokala pensionärer. Kan ju inte vara fel att prova en kopp Minestronesoppa och tonfisksandwichar. Godkänt och det gällde även priset. Speciellt då vi jämför med Skara Braes kafé, där vi tog varsin kopp choklad och varsin torr scones, utan extra mumsmums (221:-)…
Tar det lugnt och fördriver tiden med vad som faller in. Köpte lite, med betoning på lite, lösgodis. Engelsk lösgodis är inte god…
Kibben stickar i salongen, undertecknad tar några ackord i musikstudion (förpiken). Läsning av spännande kriminalromaner sker i biblioteket (salongen). Där har vi även intagit kvällens middag… Kvällen avslutas i sovrummet… Liten båt med många möjligheter…
Möjligen kommer ett väderfönster på torsdag, som ger oss läge att ta oss till Stromness. Volvo Pentan är laddad…
Men först ett avsked… Fem dygn i Lerwick gav oss lite ”hemmakänsla”. Vi kände ju även till staden och omgivningarna från vårt tidigare besök 2012. Trevliga och hjälpsamma bofasta, och även båtgrannar. Det är inspirerande att tala engelska och försöka lära sig ett och annat nytt ord.
Dessutom har vi fått nya trevliga norska vänner i ”Mana” (SwedeStar 370).
Vaknar innan klockan. Solen har precis gått upp 04:15 och vi kastar loss direkt, innan frukost. Eftersom det inte blåser, tänker vi inta den under gång. Det skulle visa sig bli svårare än vi förväntat oss…
Lerwick visar sin finaste sida i denna arla morgonstund och nog tycker vi att stadens grå nyans har fått lite färg. I alla fall i våra hjärtan…
Ännu ett kryssningsfartyg på väg in med turister och pengar. Under vår tid såg vi fyra stycken, besöka staden. En viktig inkomstkälla…
Här ligger vi fortfarande i vågskydd av ön Bressay. Det går inte att fånga vågornas storlek på bild. Allt verkar så ”platt” och enkelt…
… men det är inte platt och framför allt inte enkelt i en liten båt… vågorna syns inte i bild…
Då vi kom ut på helt öppet vatten mötte vi ”kämpestor” dyning. En dyning som rullade in mot babords bog och gjorde livet ombord påfrestande. Tio timmar framåt fick vi bra ”träning” av samtliga muskler i kroppen…
Autopiloten styrde bra. Seglen kunde inte stå i gungandet. Frukosten tog sin tid att få till. Även att äta. JÖSSES vad det rullade!
Den utlovade vinden var klenare än prognostiserat och korta stunder hissade vi storseglet men fick ta ned det igen. Misshandel av segel att ha den uppe…
Fair Isle i diset. Det finns ett sextiotal bofasta på ön. Ett måste att besöka ifall man är i dessa farvatten. Det fick vi höra av samtliga vi mötte. Synd att missa men vår 100 M etapp gav oss inte ro att stanna till… Vi rullade vidare… med betoning på rulla… Ville i hamn innan en friskare västvind skulle komma. Enligt väderrapporteringen är det många svårbedömda lågtryck som försvårar våra planer framöver. Det vore förstås trevligt att ankra i en skyddad vik, om vädret inte vore så växlande och hårt.
Regnet hittade oss på kvällen och blev vår följeslagare resten av resan. Med regnet kom även lite mer vind. Här tas storseglet upp igen. Djup slör och mindre än 7 m/s gav hårda ryck i storseglet. Motorn fick gå samtliga 19 timmar, som färden tog.
Första sundet på Orkneyöarna gav oss en aning motström (vi anlände 30 minuter för sent). Men vi slapp dess fulla styrka på 2 knop. Dessbättre fick vi medström sista timmen och Pentan, som normalt tar oss fram i 5 knop, gav oss glädjesiffror kring 7.5-8 knop😊. Måste än en gång lovorda, speciellt iPadens enkla funktioner gällande position, snabbhet och tidvattenfakta. Paddan är vår reservplotter.
Halv tolv på natten, förtöjde vi bakom ”Mana”. De hade anlänt fyra timmar tidigare. Regnet fortsatte att skölja våra regnställ från saltkristaller, medan vi förtöjde och fendrade av ordentligt. Västanvinden skulle komma med frisk bris tidigt på morgonen. Och till sist… elkontakten! Tänk att få värme och kunna torka allt det blöta, enbart genom några koppartrådar från bryggan…
Morgonen i Kirkwall var fortsatt regnig men solen var på väg.
På denna ruin flyttade de 1877, muren några yard för att bredda vägen…
St Magnus Cathedral. Öppnar för oss turister på eftermiddagen.
Fina byggnader…
… som vi nu endast kan se resterna av.
Här är en utomhusbowlingbana på naturgräs. Superfin och slät yta.
Vi ligger längst in på 2.5 – 4.7 meters djup, beroende på tidvattnet. Skönt med flytbrygga. Hamnen är bra och hamnkaptenen tog inte betalt för första natten… bara en sådan sak gör ju att besöket börjar bra… Ska försöka köpa några liter diesel till vår hjälte för dagen, Pentan. Den lilla vita boden är hamnkuren, där vi checkade in och den ännu mindre gröna ”plastdunken” är dieselmacken.
I skrivande stund viner vinden i våra lazyjacks och korta regnskurar passerar och lämnar blöta spår efter sig. Hyfsat varmt är det och vi planerar nästa ”drag”, som är väderberoende. Ser tufft ut, men det är bara att ”sitta still i båten”… medan fendrarna får jobba dygnet runt…
Hela kroppen känns härligt begagnad efter överseglingen. Det finns tydligen över 600 muskler i människokroppen och vi har nog nyttjat de flesta, det senaste dygnet…
Tidig middag och därefter en soft afton denna blåsiga söndag.
Hälsar besättningen från Orkneyöarna, med 200 öar, varav ett 20-tal är bebodda av 20.000 invånare.
Det tror vi på, just nu. Start innan 06:00 i morgon, för att hinna ända till Orkneyöarna, innan nästa ”blody” kuling drar in. Orkneyöarna, med staden Kirkwall, ligger 100 M söderöver och lockar med nya upplevelser och fina naturscenerier.
Tyvärr ger inte ”väderfönstret” oss möjlighet att stanna till på Fair Isle, där det finns lunnefåglar och vackra, branta klippor.
Sista väderprognosen tar vi in då vi lämnar hamnen, och hoppas på att den inte ändrar sig alltför mycket under resan… Vi kommer att möta mäktig dyning som bör ha lagt sig något, tills i morgon.
Morgonpromenadens vyer börjar bli bekanta. Idag hittade vi en katolsk kyrka som var öppen.
Vidare till Flower park. Där spelade några gamlingar ”outdoor grass bowling” på den mest enastående jämna, släta gräsmatta vi någonsin skådat.
Denna engelska gentleman, som seglar en 50 år gammal, mindre träbåt, har alltid då vi frågat, med glädje delgett oss kunskap om segling i dessa vatten. Kibben fick hålla hans blombukett och vinflaska, medan han letade fram mer fakta. Hans fru jobbar för tillfället på Fair Isle, så presenterna var till en god vän, som skulle plocka upp honom… hmm…
Köpte två Pilot books över Skottland. Ovärderliga om vi vill ligga i naturhamnar. Runt öarna och i sunden på Orkney, drar strömmen med 2-3 knop och då gäller det att veta var och vad som gäller…
Avslutningsmiddag åter på The Dowry.
Panta Rhei är redo, är vi…? En tuff resa väntar på sin början… Vi får sällskap av våra norska vänner i Mana (SwedStar 370). Vi seglar i olika fartklasser…😊. God natt…
Bilden tagen i början av musikstunden. Folk och spelemän droppade in hela tiden.
Först en bild från musikpuben från igår kväll. En trevlig tillställning där pianot och dragspelet var dominerande. Övriga instrument var fiol, gitarr och ukulele. Det var nio spelemän vid 21-tiden då vi lämnade puben, som nu var full med publik. Vi hade sällskap av våra norska vänner, Erik och Marie.
Det börjar fylla på i hamnen och kryssningsfartyget utgör ett bra skydd för vågor norrifrån. Morgonpromenaden går längs stranden.
Stora kyrkogårdar på slänten. Bild på den nya…
… och den gamla.
Detta är anledningen till att vi är kvar…
En färgklick i allt det grå.
Ett besök på museet om Shetlandsöarnas historia. Fint upplagt och mycket att ta in. Såpass att vi fikade i konstgalleriet…
… och tog varsin glass till middagens efterrätt… Det är ju sommar här (16 grader) och folk går i kortbyxor och T-shirt. Många badar dessutom. Inte vi, nej, nej och nej.
Helt plötsligt börjar torsdagens klara ljus övergå i aftontoner och därmed har vi avverkat ännu en dag i hamnens bekväma famn. Vi har gått runt lite överallt och fått ihop 13 km.
Rorsman har till och med fått igång gitarren, tack vare värmen. Äntligen…
I klubbhuset har vi hyfsad internet och fin utsikt. Vinden har ökat på eftermiddagen och ska kulminera i natt och på fredag. Därefter är dags att röra på oss.
Skulle vi segla iväg eller stanna? Många variabler fanns i vågskålen och det som fick oss att stanna kvar, var Eriks (norska båtgrannen) information om hur våra tänkta hamnar söderöver var beskaffade. Oavsett, segling eller inte, blir vi liggande i någon av hamnarna och då är Lerwick bästa platsen gällande utbud mm.
Betalade 1300 nya kronor till hamnkontoret, för ytterligare tre nätter.
Kryssningsfartyget Aida, höll på att ankra, denna tidiga och vindstilla morgon. Det är stundtals obefintlig internet här på dagarna, och med alla kryssningspassagerare som ”skyfflas” iland, dör det lilla som eventuellt skulle orka med ett enkelt mail…
Vi har fått en egen plats längs bryggan.
Morgonpromenad till Lerwick Boating Club, för morgonbestyren.
Därefter promenad genom sta’n. Det finns många kyrkor. Alla lika grå och vissa är helt vanliga fyrkantiga byggnader.
Vi tar färjan över till Bressay som ligger någon nautisk mil öster om hamnen. Innan vi lämnade, tog vi emot en båt på vår babordssida. Bra att kolla att de inte fendrar av mot våra skrovfönster.
Lerwick sedd från redden.
Första gången på resan som cyklarna tas fram. Cyklade till sydänden av ön.
Mängder av får och enormt stora ytor. Böljande gröna kullar och många vrak runt ön. Därefter cyklade vi till norra delen i motvind.
En trevlig utflykt (16 km). Fikade i båten och gick till biblioteket där de har bra wi-fi. Uppdaterade våra elektroniska grejer.
Bakom oss ligger det tre båtar i bredd. Innersta båten får mycket tryck, då vinden blåser rakt in mot sidan på de ”tre musketörerna”… De senast anlända är från Frankrike.
Kryssningsfartyget har lämnat och internet återgår till normal tröghet…
Middag ombord och möjligen går vi till en pub vid 20-tiden, där det ska spelas musik idag. Musikerna droppar in allt eftersom och ensamblen växer med olika instrument.
Hälsningar från besättningen med något trötta benmuskler.
Inte många som kommit igång tidig morgon. Några bilder på centrum. Tydligen har invånarantalet på Shetlandsöarna de senaste åren, sjunkit från ca 27.000 till 24.000. I Lerwick bor omkring 7500.
Ett antal smala gränder påminner om Gamla Stan i Stockholm, fast i mycket mindre skala.
Denna båt kräver högvatten vid sjösättning.
Långpromenad runt sta’n på fina gångvägar.
Till höger, utanför bild, ligger en golfbana anlagd 1920. De banor vi såg, sluttade mycket.
Hur var det nu med den ”röda” dagen? Jo, vi fyllde våra tomma dieseldunkar med röd (skattereducerad) diesel. Något annat val fanns inte. Helt ok att använda i GB men då vi kommer in i EU igen, då kan det bli problem.
Det finns mycket information på nätet men som vi tolkar det, ska vi klara oss då vi skrivit på ett papper med fakta om båt och mängden diesel. Det pappret fick vi inte behålla. Tog ett foto. Mitt kvitto är viktigt att spara. Loggbok bör också föras, just in case of…
Ifall vi blir kontrollerade i tex Nederländerna. Kan de, enligt dieselsnubben här, ringa hit och kontrollera om allt stämmer mot mitt kvitto… Verkar ovanligt struligt…
Vi har ett ”tillfälligt” tillstånd att segla in i EU, utan risk för böter, fängelse (jo även det står någonstans i mängden av information) eller att de tar båten i beslag… Man blir trött av denna ”soppa”…
Nåväl, vi har gjort det vi kan. Det kommer att bli mer röd diesel, allt eftersom vår resa fortsätter.
I övrigt har vi tvättat, storhandlat, fixat med båten. Att växla till oss några enpundsmynt som behövdes till tvättmaskinen, frestade tålamodet. Ingen affär var intresserad av denna transaktion, men till sist kom Kibben på att ge sig på en taxi. Det var väl inget föraren såg några framtidsutsikter i, men vi fick ihop till det som behövdes…
Intagit en Caesarsallad inkluderande blackpudding. Den påminner om blodpudding men var fluffigare och mer kryddad och smaksatt. Gott.
Bra väder idag men förstås svalt. Vet inte i skrivande stund om vi seglar vidare i morgon. Det ska blåsa frisk till hård vind från fel håll, i många dagar framöver. Var vill vi ligga inblåsta?
Både på Out Skerries och här på Whalsay har vi varit ensam gästbåt. Legat mot stora bildäck eller andra stora avbärare, och fått klättra upp från båten, vilket naturligtvis gett en viss träning, men som kan gå fel…
Nu ska vi ta oss till huvudstaden och trängas med andra båtar. Där finns flytbryggor, vilket gör det hela mycket enklare.
En kortare morgonpromenad för att få igång kroppen. Träffade en trevlig och möjligen något ”eljest” snubbe, som vi gick med. Han talade med någon form av äkta dialekt. Helt klart något vi inte hört förut. Dessutom stammade han svårt.
Men på något sätt kunde vi förstå varandra. Han tyckte som vi, att promenader är viktigt och en intressant nyhet var att den röda stora fiskebåten är till salu…
Tidplanen för oss, var att vänta in vinden och strömmen. Medan vi åt frukost, blev vi i det närmaste inlåsta av en fiskebåt. Men allt löste sig innan vi kastade loss…
Någon som gillar att bo med vidunderlig utsikt och utan grannar och granar… Böljande landskap.
Snubben som vi talade med i morse, berättade att det ligger stora lyxkryssare i hamnen (vilket Kibben redan sett på Marine Traffic, men vi höll masken för att hålla igång vår svårtydda konversation). Möten med människor vi träffar ger positiva vibbar och bra information…
Lade oss utanpå en norsk SwedeStar 370. Vi fick inte gå iland innan vi fyllt i en ”Pleasure Craft Report” på nätet.
Och det tog sin tid! Mängder av information skulle fyllas i och det var inte alltid lätt att förstå allt…
Femtio minuter senare var vi godkända och kunde hala vår gula karantärsflagga (som vi inte hissat över huvudtaget) och kunde gå iland för att betala hamnavgiften.
Går till båtklubben för att kolla in faciliteterna.
Typisk Shetland.
Inne i båtklubben. År 2012 lämnade vi våra klubbvimplar, men såg dem inte bland alla nyare.
Typiska skorstenar, i mängder…
Maffig och grå. Grå som så många andra byggnader.
Handlade ”fish & ships” och åt i båten. Gott men mastigt fett… Ut och promenera igen…
Bra väder och svag vind gör stadsvandringen behaglig.
Det verkar endast finnas ”röd” diesel att tillgå här i hamnen. Oskattad och därmed ”olaglig” men vi tror att det är ok, om man behåller kvittot och för loggbok. Osäker på hur det är med den saken… Får väl hitta någon snubbe och börja snacka…😊
Söndag eftermiddag och kväll. Bra drag då vinden tog i mellan 8-13 m/s. Vi hade tur som klarade höjda, och slapp kryssa. Focken jobbade hårt och fint. Likaså Kibben…
Lyckades fickparkera mellan två fisketrålare. Det var svårt att få tampar till kajen, eftersom både vind och ström motverkade våra insatser. Dessutom lågvatten och högt till kajkanten.
Kibben är bra på att klättra på däck, alltså inte bara båtdäck, utan grova, svarta lastbilsdäck. Därmed lyckades vi med vår förtöjning.
En reflektion vid middagsbordet: -”Vi kanske inte ska stanna på svåra platser”… Men detta visste vi ju inte innan vi anlände och detta var den enda lediga platsen och vi ville inte ut i blåsten igen.
Efter middagen, en promenad. Panta Rhei ligger vid den gula jättetrålaren.
År 2012 var denna ö, Isle of Noss, vårt första landmärke, då vi dundrade in mot Lerwick i natten. Speciell profil.
Två jättetrålare ligger vid kaj.
Skön promenad men i blåsigaste laget. På Out Skerries finns inga träd. Här på Whalsay hittade vi några runt enstaka hus…
Dörrarna på de offentliga hus vi besökt (väntrum, toaletter och kyrka) har kraftiga fjädrar för att stänga dem. Och alla öppnas inåt, av förståeliga skäl… Det blåser mest hela tiden…
Det känns att vi fortfarande har en liten sömnskuld kvar. Eller så är det kanske för att vi lever alltför aktivt för tillfället… Mycket blåst och gung…
Ska nog betala av lite på sömnskulden. God natt från blåsiga Whalsay.
Efter några timmars drömlös sömn, tar vi dagens första promenad. En hamnansvarig kom och berättade hur allt fungerar. Allt fungerar inte, kan vi konstatera…😊. Men känslan är god och gästfriheten stor…
Beroende på tidvattnet, är det olika svårt att kliva av och ombord. Här är det högvatten.
Vi gick på hela öns vägnät under promenaden, vilket är mindre än 1.5 km… Ett litet samhälle med drygt 33 bofasta idag (år 2012 omkring 60-80 bofasta. Över 15 bilar på dessa två små bebodda öar…
Vi ligger på Bruray. På bilden, den större ön Housay. De är förbundna med en smal betongbro.
Panta Rhei kurar bakom den bortre piren.
Det finns några riktigt gamla hus, men de är förfallna.
Ett promenadtips från en kvinna med hund vi mötte, tog oss runt hela Bruray. Hon flyttade hit för fyra år sedan, på grund av för högt tempo på fastlandet. Vi frågade inte vad hon jobbade med.
Hon kunde berätta att den lilla affären stängde 2017. Likaså skolan. Sjuksystern lämnade samma år. Det märks och känns att tiden var något ”bättre” 2012, då vi besökte öarna första gången… Dessutom träffade vi då, öns ”JR Ewing” med familj. Så icke denna gång. Ska skriva om det mötet, någon gång senare i bloggen…
För övrigt kan vi meddela att den trevliga golden retrievern kvinnan släpade på, var tjockare än en gris inför julslakten. Stackars hund. Den hade av förståeliga skäl svårt att gå.
Fyren som leder båtfarare in via norra inloppet, står på ön Bound Skerry, den obebodda ön.
Högsta punkten på ön med 360 graders utsikt. Samtliga hus syns. Hamnen och den mindre farleden ut likaså.
Stormfåglar från ovan.
Grov, rostig kaj men robust… Hela båten är saltindränkt efter överseglingen.
Det är lördag och påpassligt firar vi att allt gått bra och vår segling nu börjat på ”allvar”. Hädanefter blir det nya hamnar, förutom Lerwick.
Hittade en kyld Champagne i det 11 gradiga kölsvinet. Räckte både till fördrink och fisksoppan…
Golfströmmens värme flödar nog mest på Irlands och Storbritanniens västra kuster.
Den lågtstående solen, avslöjade saltstänkets verkan. Dags att skölja bort det värsta…
Söndag
En envis frisk nordvästvind håller oss kvar i hamn. Planerade ta oss norrut men ändrar planen till att segla SV med bara focken satt. Känns som att vi är klara med Out Skerries.
Kyrkan.
Talade länge med denna gamla fiskargubbe. Han har fiskat scallops (pilgrimsmusslor) under sitt arbetsliv, men aldrig smakat dessa läckerheter. Hans son har tagit över fiskebåten och därmed finns en fiskare kvar på ön. Men även sonen fiskar endast scallops. Vi fick se redskapen som släpar/krattar på havsbotten. Verkar mycket förstörande…
Här hämtas musslorna och fraktas till Mainland Shetland, med färjan Filla. Det kom ytterligare fyra bilar till ön, medan två lämnade…
Dags att segla vidare på eftermiddagen, då vinden lugnat sig en aning. Endast några timmars färd med gung…
Det är inte en dans över huvudtaget, även om jitterbug med hopp och lätta kast med skruv, till stora delar liknar vår segling. Det tog 34 timmar att lämna EU och komma till Out Skerries, på Shetlandsöarna. Den närmaste ön på vår resa västerut…
Det började som planerat. Vinden var en aning klenare än prognosen, vilket var bra, för den räckte till. Dyningen som stormen byggt upp några dagar innan, rullade mäktigt in mot babords bog. Wow, vilka enorma vattenmassor. Endast några meter höga och 30-40 meter mellan topparna. I dessa dalar började vindens vågor att bygga upp sig. Fulla ställ och vinden in från sidan gjorde färden snabb, och därmed stökig. Som vanligt på en segling över stora vatten…
Autopiloten klarade av att styra men Rorsman valde att låta den vila, och satt på sittbrunnskanten och rattade, mesta tiden…
Kvällen kom och därmed försvann den klena värmen från solens strålar. Påpälsade som övergödda gråsälar, tog vi oss gungande/ hoppande/skruvande fram i det alltmer avtagande ljuset… Så här års blir det inte helt mörkt, vilket kändes bra.
Men gungandet/hoppandet/skruvandet fortsatte… Att gå in i båten var förenat med risker att slå sig, om man tappade greppet… Att det ska vara så svårt…? Så var det inte för 20 år sedan… hmm…
Kibben kände av sjösjukan då hon skulle ned och vila en stund. Hon som klarat det mesta gällande ”kaotiska rörelser”… Nej, någon lätt första dag, blev det inte!
Däremot fick vi fira den svenska nationaldagen i sol och svaga vindar. Vi började firandet klockan 00:00 den 6 juni och avslutade klockan 24:00 samma dag. Hela tiden ombord och på väg västerut.
Vi hann segla 85 M innan vinden avtog till 2-4 m/s och vi tog ned seglen. Gungandet, som nu lugnat ned sig, gjorde ändå att seglen slog och måste bärgas.
Volvo Pentan väcktes till liv och fick jobba 11 timmar innan vinden återkom.
En tankeställare över vår demokrati och frihet som generationer före oss har byggt, och format till dagens Sverige… Vi för den svenska fanan ”högt”…
Man blir glad av att möta stormfåglar. Med stela och snabba vingrörelser tar de fart och segelflyger därefter längs vågdalarna. De susade förbi oss även under dygnets mörkaste timmar. Endast någon meter från toppvant och stäv. Man får faktiskt ögonkontakt med dem. En sällsam känsla…
Även sulan är skicklig på att glida. Och dyka i vattnet från hög höjd.
Vi passade på att ta korta sovstunder under Nationaldagen. Rorsman tog sig två stycken entimmars ”powernaps”. Kibben fick en extra i bonus efter sjösjukan.
Nu glider vi in i andra natten och självklart vill ögonlocken senare på kvällen, sluta sig… Att sitta och styra en båt går väl an, även om man nickar till någon sekund…
Sista timmarna under andra natten tog vi ett rev i storseglet för att låta våra trötta hjärnor hinna med att hitta infarten till hamnen.
I nattens mörkaste timme tog vi ned seglen och styrde in i hamninloppet. Tidvattnet var som lägst, vilket gav minst påverkan av strömmar. Vi kände igen oss, eftersom vi varit här 2012, men den något ”romantiserade” minnesbilden i våra hjärnor, fick sig en uppdatering.
Förtöjde mot en grov kaj. Fendrade av ordentligt och såg till att förtöjningslinorna var tillräckligt långa för att klara tidvattensskillnaden på 1.2 meter. Vi orkade inte ens att klättra upp till kajen, utan gjorde klart skepp och kramade varandra för en lyckad resa…
En stunds kontemplation och därefter uppkoppling till internet för att kolla kommande väder…
Kröp ned i den efterlängtade kojen med tunga ögonlock och släckte ljuset 03:45 (02:45 lokal tid).
Ifall ni vill ha kontakt med oss, så länge vi är i ”The Empire” (England), använd WhatsAp. Allt annat kostar stålar.
God natt, från en sjörullad besättning på Panta Rhei…
Kopervik, känner vi oss färdiga med. Som vanligt, om det passar, en morgonpromenad innan frukost.
En kortare segling till Rövaer, med endast focken utrullad. Det får bli dagens aktivitet. Även molnen aktiverades. Efter att vi kastat loss kom ”vintern” över nejden.
Vindstötar på 13 m/s var lagom för det lilla seglet, i undanvinden.
Dessa stora fartyg (gas ?) har legat här alla gånger vi passerat. De ser fullastade ut. Kanske någon ”reservdepå”. Flera ankare och många linor till land.
Väljer att inte segla genom kanalen i Haugesund. Enklare att segla stora farleden. Enligt seglare vi talat med, har de ökat hamnavgifterna rejält, 550 NOK inklusive el men utan dusch.
Efter en behaglig segling med tanke på vädret, var vi framme i gästhamnen. Mycket trivsammare att vara här än i Kopervik. Har hamnen för oss själva. Hamnavgift 250 NOK.
Hamnen sedd från bron (Urd, där vi ligger och huvudön Rövaer till vänster). Det finns en fin liten affär på ön. Även ett fint ”Maritimmuseum” med intressanta fakta om havet och djurlivet. Endast ett 80-tal åretruntboende.
Passagen går rätt genom samhället. Ögruppen påminner om Kvitsöy, men är mindre. Dock lika charmig.
Idag blir det både en längre och senare kvällspromenad. Lyxar till middagen som består av fiskhamburgare, egen potatissallad, broccoli, avokado och sallad. Mjukar upp lederna med ett halvt glas rött…
Det är ljust länge på kvällarna. Våghöjden enligt VHF-rapporten är 3.5-4 meter. Respektingivande! Dessa monumentala vattenmassor sveper långt upp på de första skären, som kommer i deras väg.
”Turstien” tog oss både till toppen av ön (46 meter) och buskig vegetation. Stigen var bitvis riktigt krävande. Man vet att man är i Norge, då vissa delar av stigen kräver att man hjälper till att dra sig upp, för det är så brant. Här har Kibben tagit hjälp av repet.
Både getter och får finns på ön. Frisk luft och bra bete året runt.
Som sagt, respektingivande vågor. De bör nog lugna ned sig tills i morgon… kan man i alla fall önska sig…
Det blev en lång promenad i vacker natur och frisk vind. Bör ge god nattsömn… Rövaer, torsdag
Vi har stirrat i Windyappen (väderprognos) mest hela tiden på förmiddagen. Tyvärr förbättrar det inte prognosen… Kollar igen, senare… och igen… och igen…
Bytte några böcker. Många språk att välja på.
Dags att göra de sista förberedelserna inför överseglingen. Installerade våra MOB1 i flytvästarna. Monterade säkerhetslina längs båten. Fyller ”grab sacken” med skeppspapper, telefoner, paddor, pass mm. Epirben är installerad. Livflotten, lätt åtkomlig i babords sittbrunnstoft. Förtöjd till en fast punkt vid rattpidestalen.
Kibben plockade fisk och räkor ur vår nya frys ombord. Till lunch hade hon lagat till en bedårande god fiskgryta!
Torskrygg, räkor, broccoli, fänkål, potatis, lök, tomater och saffran… samt aioli.
Nu på eftermiddagen kom det utlovade regnet. Det är 12 grader ute och knappt 11 grader i havet. Det blåser friskt och kyler därmed ganska bra.
Vår plan är att segla ut ikväll, men vi ska stirra på väderappen in i det sista. Oavsett hur vi gör kommer det att bli en lång, tuff, blöt och svinigt kall segling. Sätter en waypoint på Outer Skerries, 195 M. Sedan kommer vindarna att bestämma var vi till sist hamnar…
Det blir troligtvis väldigt många timmar motorgång, om prognosen håller.
Vi känner oss redo och hoppas att det går att komma över till Shetlandsöarna. Om det blir alltför jobbigt innan vi kommit halvvägs, kan vi ta oss mot norska kusten igen…
Natten var lugn, och i morgonljuset ser vi att havet utanför hamnen är täckt med vågor där topparna är vresigt vita. Vågor som rundat den skyddande udden rullar in och gör livet en aning ”ryckigt”, trots gummihulkar på förtöjningslinorna. Vi ligger tryggt och bra och endast de värsta vindstötarna hugger tag i masten och ger oss slagsida.
Morgonpromenaden kombinerades med matinköp. Rhododendron finns i de flesta trädgårdar.
Kollade motor och drev och såg att bränsleledningen har skavt mot röret för oljemätstickan. Dålig installation av Penta. Gorillatape fixar problemet. Lite båtvård och allmän kontroll av saker ombord. Om någon timme ska stormen rasa som värst och då kommer även regnet.
Men innan dess tar vi några vändor på sta`n. En stad som inte känns lika mysig som de vi tidigare besökt. Eftersom gästhamnar/städer får pengarna att rulla, kan vi lika gärna gå ut och äta… annars får vi ju inte bra flöde på stålarna… Det räcker egentligen med att båten rullar och inte stålarna… men ibland så…
En enkel kinesisk restaurang lockade in oss på lunch för 155 NOK. Hyggligt pris, tänkte vi, och bänkade oss i den folktomma, spartanska lokalen. Efter några svåra tolkningar mellan kockens kinesisknorska och vårt tungomål, valde vi det han föreslog. Dagens lunch breiflabb (marulk) med okänd, medelstark sås (vi förstod inte alla varianter).
Det var riktigt gott och vi njöt av lunchen, ovetandes om att vi snart skulle bli lite fattigare än planerat. Det kostade 630 NOK. Ok, gilla läget och framförallt gillade vi maten. Första gången vi ätit breiflabb. Vi kunde dock inte betala med kort och några norska pengar hade vi inte.
Med stor tillit till två svenska pensionärer, förklarade kocken, tidigare servitör, nu kassör, att det finns en uttagsautomat tre hundra meter in mot centrum. Vi vandrade dit och hade en fight med automaten, som gjorde ett enkelt uttag, så krångligt som det bara går… Vi gick dock segrande ur denna strid… Men den norska banken tog 20 NOK för detta arbete som vi utfört… Bävar vad som kommer att stå på kontoutdraget hos vår Swedbank… De ska väl också ha något, för något de inte gör…😊
PS Notan slutade på nästan samma summa som vi betalade på Rema1000 för tre dagars mat…
Mätta, panka och med ett antal norska kronor i fickan, tog vi oss tillbaks till vår gungande båt för en fika. Vinden ökade och regnet började hamra på salongstaket lagom till vår fikastund…
Kvitsöy. Morgonpromenaden avslutades joggande tillbaks till båten…
Tar oss vidare, ut ur den lilla skärgården.
Huvudön har många ”flikar” med kajer, bryggor och hus. År 2023 fanns cirka 500 bofasta här.
En av många laxodlingar vi kommer att se i Norge.
Gråvädret och regnskurarna omger oss.
Seglar med endast focken satt. Höjdar allt det går och mötte mäktig dyning i öppningen mellan Kvitsöyarkipelagen och Karmöy. Får ännu en gång en påminnelse om att inte vara ute på öppet hav då det blåser friskt…
Vinden, fortsatt 11-13 m/s men allt blir så mycket enklare då vi slipper de mäktiga vågbergen, i lä av Karmöy. Det är kallt, blött och lite motigt… Kanske inte helt kul just för ögonblicket…
Desto skönare att ha kommit fram. En lätt lunch och en varm kaffekopp gör underverk… Här ska vi stanna två dygn på grund av stormen som kommer passera oss. Blir nog lite oroligt, även om vi ligger hyfsat i lä av bebyggelsen.
Den holländska grannbåten seglade nonstop från Haarlingen… De fick en tuff avslutning.
Vi har besökt Kopervik tidigare och vi kan åter konstatera att serviceanläggningen, som består (just nu) av en enda offentlig WC, är ”helrutten”. Toastolen och pappershållaren är det enda som fungerar… Första gången på resan vi måste duscha ombord… Ström och vatten finns på bryggan, vilket är det viktigaste just för tillfället.
En skärmdump på vädret för i morgon. Inte kul, inte alls kul… Det tråkiga är dessa hårda vindar även flera dagar framåt…
Vi får fördriva tiden med att turista… Over and out.
Tananger. Hyfsat fin morgon för en promenad. Vinden lagom frisk och från rätt riktning. Planerar att endast segla 11M och tar det lite ”semesterlugnt”.
Den inre gästhamnen som båtklubben driver syns till höger i bild. Vi ligger längre ut (bild igår), ensamma.
Gamla lotsen spanar efter fartyg. Kibben gör honom sällskap men hon spanar mest efter rätta vindar, som kan ta oss långt västerut.
Närmar oss Kvitsöy
Det finns ett flertal små vattenvägar man kan välja, för att komma in i denna fina lilla skärgård.
Mängder av små öar och skär, ger många skyddade hamnar. Vi ligger ensamma vid gästbryggan. Mötte några båtar som troligtvis skulle hem för arbetsveckan.
Passar på att ta en långpromenad i det fina vädret. Den mäktiga fyren, som byggdes 1829, är ett bra riktmärke. De små vita prickarna till vänster i bild, är får (sauer på norska). Vi mötte hundratals av dem på de stora gröna ytorna, på ön.
Fyren från 1700-talet.
En lite annorlunda natur med gröna fält bland skrevorna. Fåren har en fin miljö att vistas i.
Konstnären Lauritz Haaland bodde här. Han var en framstående norsk marinmålare. Några av hans verk och även andra konstnärers verk, var monterade på staketet som omgärdar villan han bodde i.
Kvitsöy är en väldigt fin ögrupp, inte långt från Tananger eller Stavanger. Solen hjälpte till att göra dagen till ett fint semesterminne.
Men det gäller att njuta och leva i nuet, för på tisdag förväntas vindar på upp till 25 m/s i byarna (stormbyar). Planen för imorgon blir att byta hamn.
Det blåser redan ”liten kuling” som de säger här. Vi ligger tryggt förtöjda mot den gamla bryggan, i denna skärgårdsidyll…
Fyller diesel innan vi lämnar Egersund. Tror nog att Pentan får ett långt arbetspass idag. Förhoppningen är att prognosen stämmer, för då kan vi möjligen segla en stund. Vi tänkte avverka 40M i sol och laber bris.
Vita hus, vackert belägna vid vattnet på väg norrut från Egersund.
Knappt någon vind. Prognosen lovade bättre. Både styrka och riktning.
Här lämnar vi den släta vattenytan. Vet inte hur mycket vi kommer att rulla i den gamla dyningen, ute på öppet vatten. Visst är det vackert?
Fyren Obrestad. Pentan jobbar och vi ser att motströmmen är ca. 0.6-1 knop. Söker oss nära land på grunt vatten för att minimera motströmmen.
Det blev 6h motorgång innan vi kunde segla. Dyningen var inget som störde, men vinden var klen. Feisteins fyr.
En enkel dag på havet… Låt er inte luras, så kul var inte dagens etapp…
Efter nio timmar förtöjde vi i Tananger. En plats som vi besökt många gånger tidigare. Det blir ofta samma hamnar, eftersom avstånden är så långa och valmöjligheterna begränsade. En enkel dag på havet. Lördagsmiddag och lång kvällspromenad…
Hummergubben personifierad. Någon har gett honom en ”modernare” look…
En sköytje. Troligen en Colin Archer, före detta räddningsbåt som användes av sjöräddarna förr. Mycket stabil och klarar hårt väder.
Stor eller liten, det finns något för alla…
Vädret framöver ser inte alls bra ut. En seglarkompis som har seglat mycket i dessa vatten, berättade att det är svårt med bra ”väderfönster” vid segling till Shetlandsöarna… Vi vet nu att det stämmer. Oroliga vädersystem ger alltför korta möjligheter, för att hinna över. Vi avvaktar och tar det lugnt. Hur länge, vet vi inte… -”Kibben, ska du inte ha en till pralin”…
I morgon ska det blåsa rejält, men vi ligger tryggt och bra vid kaj. Ha` de, som de säger här.
Fredagen den 30:e maj. Den tidiga morgonen är grå och vindfattig. Vi har det varmt och torrt ombord, och har det bra. Vi klagar inte ”på riktigt” och får planera vår segling efter vind, vågor och ork. Visst kan vi bara gasa på, pressa oss vidare och låta Pentan dra ett ännu större lass, men det skulle innebära en känsla av ”tröttande transportsegling”. Vi har ju tiden, som är en av de viktigaste faktorerna för en resa. Det är långt kvar till hösten… än…
Läste våra anteckningar från seglingen till Shetlandsöarna år 2012. Det var till och med tuffare och lika kallt då, men vi var förstås några år yngre… Dessutom hade vi inte en båt med salong… Den gången lämnade vi Norge från Djurö, en ö väldigt nära Egersund, och seglade 250 M till Shetland. Men som oftast vid långa seglingar på öppet hav, hinner vädret ändra sig några gånger. Framför allt möter man vågsystem från olika håll.
Gårdagskvällens tröstätande spår i salongen är borta. Inte ens vattenglasen står kvar. Innehållets sjunkande nivå i chipspåsen, motsvarade inte höjningen av humöret… Men lite tröst var det, om inte annat så släppte vi fokus på regnet… Om någon timme kommer bordet att bestyckas med en god frukost. Se där, ett av livets glädjeämnen😊. Men först en morgonpromenad, det regnar ju inte…
Ser att en mindre segelbåt med tre snubbar, redan har lämnat. Lite lustigt var det, för en av dem kom ur- och gick i båten genom luckan på fördäck. I allt regnandet igår… Hur blött blir inte det? Skönt med egen kupé…
Gästhamnen i Egersund. Några båtar har vi redan stött på, flera gånger. Sent igår kväll såg vi på Marine Traffic, att vår vän i sin lilla Pogo 650, seglade långt utanför kusten på nordlig kurs. I regn och kulingvindar. Tuff kille!
Morgonpromenaden tog oss bland annat till Varberg, en utsiktsplats vid inloppet. Gästhamnen ligger i utloppet av en älv.
När vi väl lämnar, kommer vi att segla under bron, längst upp i bilden.
På utsiktsplatsen (tuff uppförsbacke) finns historia om kriget. Norge blev ju hårt drabbat av tyskarna. VARFÖR MÅSTE FOLK VARA I FEJD? Även så idag..
De blå ringarna visar tyska nästen längs kusten.
Studerade vindprognoser framöver. Det verkar bli svårt att ta sig över till Shetland den närmaste veckan, om man vill undvika kraftig motvind på vägen. Vi behöver nästan två dygn och vädret verkar inte stabilisera sig tillräckligt länge… dubbelsuck. -”Kibben, plocka fram en chipspåse till, förresten, ta två”… och lite godis…
Kanske en liten croissant, bara för att…
Solen började infinna sig på eftermiddagen, och humöret växte, allt eftersom temperaturen ökade. Dags för en längre promenad.
Grand Hotell har brunnit ned två gånger. Tänk att de restaurerade allt till att se ut som i fornstora dagar.
Ut ur stadens ljudkuliss, fann vi, tror vi, Hålandsälva.
Dagens dos av promenad blir över 15 km. En cykeltävling passerade oss. Även en liten tävling för de små och unga sattes igång. Musik och sång från en scen på torget gav unga (modiga) talanger chansen att framträda inför publik. De sjunger ju så bra!
Köpte färska räkor till middagen, som fick bli huvudrätten idag. Gott, igen…
I morgon tar vi oss minst 12M. En liten bit i taget… Ska tanka fullt med diesel i morgon. Bra plats, bra pris och bra diesel.
Några årtal…
Eftermiddagsvädret har gett oss ett lyft. Det fina vädret är gynnsamt för allt vi seglare längtar efter. Ha’ de.
Farsund. Glömde ta med en bild som berättar om vidskepelse från förr. Kvinnorna har aldrig haft det rättvist…
Kvällen igår var sommarskön. Mörkret sänkte sig långsamt över byn. Dagsljuset ersattes av lampornas klena sken. Ljusen speglar sig i den något slätbuliga ytan i nattmörkret…
Startade tidigt i det fina vädret. Beslutet gav fler motortimmar, men troligen slipper vi regn och framförallt ösregn de sista timmarna.
Vi gjorde ett tappert försök till segling men vågorna omöjliggjorde det. Här passeras Lista fyr. Vågorna borta men svag vind i nosen. Motström. Vinden ska öka om några timmar.
Välskött liten fiskebåt med fem fiskegäster ombord. Den stannade för fiske syd om Lista.
Passar på att ta en fika då havet lugnat sig ordentligt. Vinden obefintlig en stund, eftersom den ska vända till vår fördel.
Mycket nära en krock…!
Sitter i sittbrunnen och njuter av fikastunden då vi plötsligt hör ett plask, väldigt nära. Innan vi ens hunnit reflektera passerar en segelbåt tre (3) meter från vår sittbrunn, på nästan kontrakurs!!! Vi rycker till och likaledes gör de lika överraskade människorna, i den andra båten. Och allt är över på några sekunder…
Vi hade våra ögon på vårt fikabröd och besättningen i den andra båten i sina telefoner…
Vi som har bra sikt genom alla fönster. Hur kunde vi missa den båten. Vi har AIS, vi ser och syns för alla med AIS. Den mötande båten hade inte AIS. Vi vet att många inte har det, och kollar ofta, ofta överallt runtom oss. Men ändå. Hur kunde vi missa på öppet, snällt hav?
Nu har vi slutat darra och lärt oss att vara ännu mer skärpta. Någonstans i universum finns tydligen en stjärna som ser efter oss… Dessutom seglar vi en Sirius… (aftonstjärnan)…🙂
Fin undanvind de sista timmarna. Dock hann vi inte i hamn, innan regnet…
Regn, mer regn och hårda vindbyar sveper över oss gästande båtar. Tio iskalla, blöta grader ute…
Snackade med en holländare i en större aluminiumbåt. De seglade direkt från Holland till Farsund. Det tog dem två dygn. De hade samma beskrivning, som vi använder för överseglingar. ”Like a washing machine”… Ja, dessa vagabonderande vågsystem från olika håll…
Har inte planerat något för morgondagen. Tröstäter…
På morgonen vinkade vi av vår vän i sin Pogo 650, ja den är inte längre i decimeter. Sju grader ute men han håller värmen i sin torrdräkt. Fast det tror vi nog inte på… Lunchen har han i en liten korg, som hänger på relingen… Men afternon tea och middagen…?
Morgonpromenad till hamninloppet för att se hur mycket det gungar. Verkar inte helt fel, och vi beslutar oss för att lämna Mandal, någon timme senare.
Motor tre timmar till Lindesnes och därefter segling. På vägen dit ringde vi till försäkringsbolaget för att utöka vårt seglingsområde. Tretusensexhundra kronor senare är vi lugna…
Grått, blått och moln är hur fint som helst…
Lindesnes, Norges sydligaste punkt, har vi passerat många gånger. Denna gång i svag vind och dyning som hade våglängden, topp till topp på 30 meter. Höjd ungefär 2 meter.
Första gången i Farsund, var som gastar på Nymans C34, på väg till Skottland. Hamnen var redan då välkomnande för oss båtturister. Bra läge och 250 NOK, all incusive, är enastående bra. Tog en tvätt… Vi har 12 meter till servicehuset och 10 meter till mataffären…
Alltså, solen tryckte på med osedvanlig styrka och vi var tvungna att bara njuta av den sommarljuva värmen i sittbrunnen. Så skönt, så härligt, så underbart…
En långpromenad efter middagen. Ankaret är från den skotska fregatten ”The Mary”. Hon strandade utanför Farsund år 1720. Elva man omkom.
När solen skiner är det fint.
Dessa roddare tog sig över Atlanten, från New York till Le Havre i Frankrike. Året var 1896 !!! Imponerande! Det tog dem 62 dygn.
En riktigt skön eftermiddag i solvärme. Ska vi inte söka oss söderut på en gång, för värmens skull? Känns bra i alla leder och psyket..
Men, men, planen för i morgon är 38 M med regn halva seglingen (bara det inte haglar). Då bör vi vara i Egersund till kvällen och kan börja planera seglingen till Shetlandsöarna. Planera är ordet, för vädret styr vår tillvaro. Till 100%…
Vi är tio grader mer västerut än Trosa och med samma tid på klockan, är det ljust, mycket längre än vi är vana vid. Helt OK…
Att studera väderprognoserna framåt, ger en dyster bild av vår fortsatta segling. Just nu inblåsta i Mandal, som är en riktigt bra hamn, oavsett vindriktning. Dessutom nära till allt och synnerligen låg avgift. Det är kommunen som har hand om hamnen. Vi ligger i Mandalälvens utlopp och det är bra att ligga i sötvatten.
En typisk ”innesittardag” med vertikalt regn. En trevlig händelse: Vi körde en tvätt och därefter var det dags för frukost. På bryggan höll en snubbe på med att ta upp grovt sjögräs och grenar ur vattnet. Iklädd täckjacka och mjukisbyxor… Klädesvalet verkade fel och nu borde han vara 10 liter tyngre än när han började.
Under frukosten såg vi honom slita med att ta upp så mycket bråte som han orkade lyfta. Till sin hjälp hade han sin båtshake… Här sitter vi i en torr och supervarm salong och vad tror ni händer? Jo, vi tar på oss minimalt med kläder och går ut och hjälper honom. Tacksam för hjälpen och därefter skulle han ringa kommunen som ska ta bort allt.
Stocken på bilden ovan väger säkert 70kg! Vi fick hämta ett rep för att få upp den. Ryggen klarade sig, hos oss alla tre. Det regnar och temperaturen är 11 grader, men det var inte sååå kallt att vara ute… Där gick en timme till, i väntan på att det horisontella regnet skulle upphöra.
Bilden från resan hit igår, ger en helt annan och framförallt ljusare bild av Norge. Husen är i huvudsak vitmålade. Det är väldigt vackert även i Norge.
Passar på att fixa en läckande slanganslutning. Kallt gråväder ute. Varmt och torrt inne, avskiljd med endast några fönster. Det lilla vädringsfönstret är enkelglas, därav kondensen, jämfört med de tjocka isolerglasen. Vi sitter dock inte i sjön…😊.
Solen kom fram och även vi. Vandrar runt och besöker olika affärer. Shoppade loss på Sport Outlet. Oförskämt billigt!
Provade varsin milk shake och rorsman beställde även en Espresso. Trodde först att den lilla muggen var till skräp, men insåg att på botten av den, skvalpade en skvätt starkt kaffe…😊.
Ännu en promenad i bra väder. En av oss svenskar som ligger här, seglar ensam en Pogo. En mycket lätt och ganska liten båt, med stora kappseglingsregattor, speciellt i Frankrike. Dessa kalla, regniga dagar med hårda vindar, som vi upplever just nu, kan inte vara lätt ombord på denna racer…
Mandalitten med ”Laks i lomma, aegg i skoan å fint bröd i hatten”. Det var rikedom för de mindre bemedlade.
I hamninloppet där Mandalälven rinner ut finns tre konstiga träställningar (zooma in för att se bättre). Det är laxtrappor som man klättrade upp i, för att se när laxen kommer in mot älven. Vet inte om de används idag. Älven är mycket rik på lax och öring och de kan vandra upp till lekplatser 48 km uppströms.
Om vädret inte ger oss bekymmer, kan vi segla en liten sträcka västerut på torsdag. Men tills dess gäller det att aktivera oss. I morgon en ny dag…
Skagen Vaknade efter 02:40 och började fundera… Det ska man inte göra, om man vill somna om. Vinden ylar i riggen och tankarna far iväg hur vi ska komma loss från bryggan. Trångt och vinden rätt in mot sidan. Tänker, funderar och hoppas att Kibben vaknar snart. Fast väckningen är satt till 04:00…
Stirrar på henne en stund innan klockan ringer och (känner på sig att någon stirrar) hon vaknar ur sin sömn och frågar vad klockan är. Rorsman tar till en liten nödlögn (endast på 15 minuter, vilket är inom felmarginalen) och säger att det är dags att stiga upp. Gör klart skepp. Frukosten får vänta, vem är hungrig så här dags?
Kör ”reptricket” och får ut aktern för att backa ut, men misslyckas och får göra om det. Grannarna sover, men hör säkert att vi är på gång.
Lite morgonburriga tar vi oss ut ur hamnen. Revat storsegel och iväg. Fy fasen, vilka vågor vi mötte då vi tog oss mot norra udden av Skagen. Det var inte kul, inte alls. Blöta av saltstänk vände vi fören västerut och fick vinden akter om tvärs… Vilken skillnad…
Rorsman hade precis kollat in en reservhamn på Danmarks västkust, men Kibben hade inte sådana funderingar. Alltså satsade vi på Norge… långt bort västerut. Nämligen 100 M.
Vi delar på bördan med seglingen, men vissa skillnader uppstår naturligt. Det verkar som Rorsman gillar saltstänk och nederbörd (vilket å det bestämdaste dementeras)…
… medan Kibben tar rodret all annan tid…
Men samarbetet fungerar riktigt bra. Mitt på Skagerack såg vi, som vanligt Stormfåglar. De flyger väldigt nära båten och susar ned i vågdalarna med stela, korta vingslag. Det är ett nöje att följa deras flykt.
Men på denna resa fick vi även besök av delfiner! De simmade runt på alla sidor av Panta Rhei och höll oss sällskap under 20 minuter. Sådant blir man glad av, trots allt det böta och guppandet…
Som vanligt på en längre överhavssegling, ändrar vädret karaktär. Det enorma gungandet lugnade ned sig under några timmar. Då gäller det att passa på att äta (tex). Oavsett om vi är hungriga eller inte…
En eloge till Kibben. Endast efter 40 minuter får Rorsman en god varmrätt utskickad i sittbrunnen. Hur går det till? Bara att gå på WC i allt gungande, och att inte slå sig fördärvad, tar drygt 12 minuter… Ni som inte seglar, fattar inte hur svårt detta är… Och ni som är yngre och seglar, skrattar åt dessa rader…
Äntligen närmar vi oss Norge. Regnet, som vi haft som följeslagare under dagen, lättar något och visar oss att det finns en sol bakom alla moln…
Här har vi ”landat” ett antal gånger på vår färd västerut från Sverige. Fyren Grönningen passeras vi 21-tiden. Hård vind och trötta seglare…
Det tar en stund med telefonens hjälp att registrera sig och få tillgång till el. A nice cup of tea med jordgubbar från Danmark får avsluta kvällen. Sova, sova, sova. Men hamnen är utsatt för dessa vindar. Det gungar (vilket inte stör oss) men ibland kommer bryggan och Panta Rhei i otakt och då, ja då rycker det till ordentligt… Men vi somnar med vår sömnbrist, trots rycken.
Morgon i Kristiansand…
Morgonpromenad runt stranden i det soliga vädret. Fina stränder och många nybyggen med utsikt mot vatten. Kristiansholm på bilden.
Såg ett pensionärsgäng bada i havet (11 grader) och mysa tillsammans. Kanske något att ta tag i på äldre dagar… då vi tappat känseln… Bilden kan lika gärna vara tagen i varmare klimat.
Kristiansands Domkyrka invigdes 1885. År 2022 seglade vi hit, den 17/5 och beskådade både träning och fest, på nationaldagens morgon. Efter några timmar seglade vi vidare till Mandal och fick beskåda kvällens nationaldagsfirande där…
En fin nyare Fiskebrygga. Ett helt kvarter med restauranger och en fisksaluhall. Vi köpte med oss räkor på morgonpromenaden.
Vattenkonst i hamnen.
Dags att lämna Kristiansand Eftersom vinden skulle vrida mot syd, skulle denna hamn bli ännu mer gungig. Vi beslutade att segla till Mandal, endast 24 M västerut. Färskaste rapporten gav en prognos med 12 m/s i byarna. Rakt framifrån. Det kan vi nog stå ut med och därmed tog vi in ett rev i storseglet och lämnade den gungande hamnen åt sitt öde…
Men efter endast 4 M med vindar på 12-15 m/s gav vi upp. Panta Rhei klagade och vi ombord tyckte det var grymt jobbigt. Hittade lä bakom en ö och konverterade till en motorbåt. Ständig motvind på 12-14 m/s och motström på 0.5-1 knop är inget alternativ.
Rejält kummel och den pekar med ”hela handen” var vi ska passera.
Tålamodsprövande men bekvämt att ta till motorn. Eftersom dyningen rullade in på vissa passager, tog vi till stor marginal mot klipporna, ifall något fel på Pentan skulle visa sig (t.ex. smuts i tanken)… Rullandet var stundvis brutalt.
Mandal är en bekant hamn för oss. Dessutom prisvärd. I Kristiansand tog de 60 NOK för en dusch. Här 15 NOK… Äntligen rena!
Efter en rejäl morgonpromenad bland vräkigt lyxiga villor norr om Långedrag, kollade vi in vädret. Det var tillräckligt bra för att lossa förtöjningarna… Lämnar Sverige klockan 10:00.
Passerar Winga fyr på avstånd. Vi har varit där. Det var vackert, och historiskt en höjdare. Idag är den lilla hamnen i sundet inget val för seglare på grund av vinden.
Vidare förbi Hönö. Namnen på öarna här ger fina vibbar. Evert Taube har gjort många av dem, ”odödliga” i sina sånger. Vi har seglat här på västkusten många gånger och förundrats av det salta vattnet och siktdjupet. Besökt de flesta kända öar.
Efter en grymt hoppig segling, närmar vi oss Skagen. Man glömmer, vilket är bra, hur jobbig en halvvind på 8-11 m/s kan vara på stora hav… Det blev lite brantare än planerat…
Närmar oss Skagens hamn. Ett trettiotal båtar ligger för ankar och väntar på… ja vadå? Den vita figuren med det långa blå strecket är vi.
Många stora fiskebåtar i hamnen. Inte undra på att fiskbestånden kan ta slut.
Säsongen verkar inte ha satt igång än.
Checka av i Danmark: Ta en öl, handla röda pölser och äta wienerbröd… Eftersom vi anlände sent, blev det inte något wienerbröd… I övrigt har vi uppfyllt vår kvot här.
Det vi lärt oss, efter att de burit in våra öl, är att en stor öl = 0.6 liter och en mellanstor = 0.4 liter. Helt OK tills notan ska betalas…
Hamnavgiften är 455:-. El ingår, men inte dusch. Tur att man på äldre dagar har sämre luktsinne…😊
Bjässar laddar för fiske…
Klockan är satt på väckning 04:00. Bara att gilla läget och försöka utnyttja vinden. Det ska blåsa 17 m/s i byarna och vi hoppas kunna klara det enbart med revad stor. Vågorna kommer dock att bli grymma… men nu måste vi få dem akter om tvärs. Om inte, hamnar vi längre in i Oslofjorden, vilket vi inte vill, men tvingas till, om vi inte ska få det alltför jobbigt. Det ska tydligen regna i morgon… trist. Det är kallt nog som det är… God natt.
Kanske får vi hyfsat väder 30 timmar framåt. Det tror vi på. Vi gör ett försök att ta oss västerut. Blir det för jobbigt, stannar vi i Skagen om 7 timmar. I annat fall bör vi vara i Norge om drygt ett dygn. Om prognosen håller vad den lovat. En tuff resa i frisk till hård vind lär det bli…
Dags att skiljas från vår laddstolpe. Det är lätt att få ”bryggfrossa” och inte ta sig vidare, då vädret är emot och allt vad mysigt sjöliv innebär. Man blir rädd/försiktig, bekväm… Men det gäller inte alla… inte oss…
Motorn fick ta oss hela vägen idag. Lite skämmigt, men det finns lite olika förklaringar till det. Svagare vindar än dyningen och kryss… och bekvämligheten att sitta inne och styra i kyla och småregn. Naturligtvis är en fika i ”motorbåt” enklare…
Långedrag, Göteborgs kappseglingsmecka, har vi besökt ett flertal gånger tidigare. En bra hamn att utgå från. De har en mycket aktiv seglingssektion här.
Spårvagnen tog oss in till staden. Den är det längsta spårvägssystemet i Norden. Vi fick en hint från Maria om att de har supergoda räkmackor i Gothia Towers. Vi tog oss dit och frossade i en god macka på 23:e våningen…Mätta och panka tog vi en promenad till Nordstan och Feskekyrkan.
Mätta blev vi och dessutom mycket gott. En god lunch kräver en bra promenad. På bilden, ”Läppstiftet”, vid Lilla Bommen, den inre gästhamnen. Barken Viking, en fyrmastad bark, ligger här sedan 1951 som hotell och restaurang.
Vi trampar vidare och köper en burk med skagenröra i ”Feskekörka”, till ett kilopris som överstiger varenda smaklök som finns i våra mätta munnar… I Norge och vidare ska vi nog plocka upp våra middagar ur havsdjupen. Utrustning finns ombord.
Det finns så många olika fisksorter… vissa ända från Medelhavet. Behövs det verkligen?
Dags för hemfärd, via Coop idag. Memorera spårvagn nr. 11. Den går till Långedrag.
Två sena nätter med våra vänner i Onsala, gör att vi lägger oss tidigt ikväll… I morgon, en ny dag med nya krafter och visioner…
… väder omger oss, och vår tänkta tidplan har segat till sig som honung i kyla…
Vaknar tidigt när stora regndroppar smattrar mot salongstak och sovrumsfönster. Det regnar vertikalt och Panta Rhei kränger i vindbyarna. Vindmätaren verifierar det vi känner, 13-14 m/s in på babords låring. En titt på temperaturmätaren ger oss svaret på vad vi ska hitta på idag. Regn, nästan kuling och endast 5.6 grader ute. Det blir en innesittardag…
På bilden syns tydligt att vi utökat fikastunden med tröstätning. Varsin extra halva av ”kärleksmums”…
Passade på att uppdatera, samt ladda ned ett nytt sjökort över Storbritannien i ”paddan”. Den är vår redundans till GPS-plottrarna. Även plottrarna fick englandskortet installerat. Tro det eller ej, det tog över två timmar och dessutom stöd från Navionics support. Får väl skylla på långsam uppkoppling, både på nätet och i hjärnan…
Klockan är tre på eftermiddagen och vi har inte varit ute än. Temperaturen har stigit till 7.6 grader och regnet minskat. Den hårda vinden har vridit mer mot norr, vilket minskat guppandet i hamnen… Vilken dag…
Nu anar vi solen svagt genom de gråblå molnen. Dags för promenad. Ordentligt påpälsade klev vi ut i sittbrunnen och fick motstå impulsen att omgående gå in igen. Iskallt🥶!
Panta Rhei, rejält inklämd mellan Y-bommarna likt en hamburgare mellan hamburgerbröden.
Elstolpen på bryggan har ännu en gång gett oss skönt inomhusklimat. Natt som dag…
Ny inbjudan från våra vänner. De lockar med mat och socialt umgänge. Sådant säger man inte nej till…
Ännu en kväll hemma hos Inger och Ragnvald. Herrarna såg Sverige slå Tjeckien i ishockey, medan damerna vandrade i minnenas allé. De har många arbetsår tillsammans. Tack kära vänner för dessa dagar.
Skjuts tillbaks till båten vid 23-tiden. Temperaturmätaren på bilen visade 4 grader. Temperaturen vid båten var 5.3 grader eftersom Panta Rhei ligger i ett ”varmbad” på 12 grader… Det är i stort sett vindfritt nu och bör vara det även i morgon bitti då vi ska knixa oss ut ur denna hamn, som är något liten för en ”kloss” som Panta. Bogpropellern får nog jobba extra… God natt.😴
Innan vi lämnar Varberg, tar vi en obligatorisk morgonpromenad till fästningen. Det blev ju lite ont om tid och lust för en kvällspromenad. Men först en stämningsbild från igår kväll…
Morgonen var hyfsat varm men solen har lämnat oss för många dagar framåt, enligt SMHI. Vi har dessutom nederbörd på gång…
Ett litet samhälle, denna fästning. Högt uppe på borggården finns en pump. Måtte vara djup, för att komma ned till grundvattnet.
Grov fasad mot havet…
Information.
På väg mot Gottskär. En timme med bra vind och god fart. Nästa timme var det svårt att få seglen att stå i dyningen som rullade in i sidan. Fick dämpa storseglets smällar med att hålla i skotet. Jobbigt och risk för armskador. Tredje och fjärde timmen tar vi Pentan till hjälp i allt rullande. Skönt att sköta allt inifrån, i regnet…
Det är ingen upplyftande känsla att kolla in SMHI:s prognos. Närmaste veckans väder kommer att bromsa upp vår framfart ordentligt. Vi får helt enkelt ta det lugnt…
Framme vid Gottskär ska vi besöka Kibbens tidigare chef Inger, samt hennes sambo Ragnvald. Vi får låna deras plats i båtklubben. Pressar in oss mellan Y-bommarna. Blir nog några ”minnen” på friborden. Speciellt med tanke på att det ska bli hårda vindar och troligtvis en del gung i hamnen.
De hämtade oss och vi tillbringade en fin eftermiddag och kväll i deras hus vid havet.
Tvättade både kläder och oss själva. De har haft båt i många år och förstår båtmänniskors behov.
En god middag fick avsluta kvällen innan vi blev skjutsade tillbaks till båten. Det blåser och är ruggigt. I med 230V-pluggen! Fort som attan!
En skön och ”varm” kväll tillsammans… That’s what friends are for” får bli avslutningsorden…
Solen går ned för denna gång i Höganäs. De fjättrade båtarna har stillat sina ryck i förtöjningslinorna, och lagt sig till ro. Dagen i land, har gett oss en skön smak av sommar. Tjugo grader härligt smekande luft kring bara ben och kortbyxor… Vi tar gärna extra promenader en dag som denna. Detta är den andra, nya hamnen för oss.
Redan innan 06:00 tog vi oss ut mot de väntande vågorna. Hissade seglen och riktade stäven norrut. Just nu slipper vi kryssa, men det gungar bryskt…
Rorsman vill visa sin nya flytväst i morgonljuset. Vi ska montera in våra MOB1 i dem (lokaliseringssändare, AIS).
Kullen med sin fyr. Vi har tidigare både promenerat och cyklat dit från Mölle, ”Mölle by the sea”. Tänker på Povel Ramel och hans ”Gräsänkling blues”…
Rätt vindriktning och styrka gör att vi snabbt tar oss förbi denna kända landtunga.
Fördriver tiden med fika och läsning, samt lite båtfix. Rorsman var nere i Pantas workshop och passade på att kolla in i motorrummet.
Det skvalpade runt 5-6 liter vatten där!!! Det läcker någonstans!!! Men var?
Första åtgärden blev en snabb okulär besiktning. Såg ingenting som tydde på en större läcka.
Nästa åtgärd, starta motorn och se ifall det läcker ut någonstans.
Nästa åtgärd, smaka på vattnet. Det var inte salt, vilket var lugnande.
Kibben länspumpade och Rorsman torkade upp det sista (en aning oljigt jobb). Vi håller vårt motorrum rent, men en tunn oljehinna finns ju på de målade ytorna, under och omkring motorn.
En ny kontroll efter en stund, avslöjade att läckaget finns bakom motorn, i den aktre delen av det stora utrymmet.
För att nå detta, måste vi tömma styrbords toft (utrymme) i sittbrunnen.
En gummibåt, två cyklar, två cykelväskor, ett Code-0 segel, två sittstolar, dävert, åror och andra detaljer till jollen. Samt en solcell…
Därefter kunde Rorsman kliva ned och kika in akterut mot det vi misstänkte. Varmvattenberedaren. Blandarventilen till den, har en koppling som droppade. Den gick inte att dra åt hårdare. Lösningen i denna gungande värld, där Panta klarade sig själv, blev vulktape. Får se hur bra det blir…
Efter en timme var allt i ordning och vi kunde återgå till våra aktiviteter. Kibben vill också visa sin nya, fina flytväst…
Varbergs fästning, numera vandrarhem, museum och restaurang. Byggd på 1300-talet. Stod färdig år 1618 som ett av Europas modernaste, men blev aldrig involverat i något krig.
Kallbadhuset byggdes år 1903. Föregående två badhus hade förstörts i stormar.
Solig, stilla och varmt i Varberg.
Efter 11 timmar på havet, är det skönt att ta en promenad i den varma aftonen. Det blev 8 km av misstag. Skulle handla kläder på en Outlet som var utlokaliserad… långt bort… och vi irrade lite…
Under segel vid sjutiden. Ännu en dag med motvind och krabba, uppstudsiga vågor. Vi börjar med ett långt slag mot Vens östra hamn, Bäckviken. Ön kallas ofta för Öresunds pärla. En fin ö att cykla på, kan vi intyga. Turbåten från Landskrona lägger till här. Hamnen syns längst till höger.
Vidare mot och förbi det danska renässansslottet Kronborg, i Helsingör. Att solen tittat fram och att det ska bli 20 grader varmt på land, lättar upp stämningen ombord. Besättningen är som vanligt iklädda sina overaller, oavsett temperatur i land…
När vi lämnade Södra Östersjön och kom över i Kattegatt, mötte vi vågor som vuxit sig stora, ända från Skagen. Men vi hade ett ”ess i rockärmen”. Nämligen den fina medström som puffade oss i rätt riktning.
Strömkartan visar var vi bäst utnyttjar dem. Det gör stor skillnad och hjälper Panta Rhei att hålla god fart mot målet, som idag blev Höganäs.
Det är lite underligt att strömmen går rakt mot vindriktningen här… Vi behöver ju inte förstå allt, utan bara glädjas åt detta.
Screenshot
Hamnen är hyfsat stor och det finns ett hotell och två restauranger vid den långa bryggan. Vi kunde inte motstå dagens lunch… lite bortskämda är vi nog, men idag ramlar pensionen in… och ut…
Höganäs är känt för sina krukor, men den enda vi hittade var denna… Det tillverkas inga krukor här längre. Numera är det högteknologisk järnteknik som är den stora grejen. Huset i bakgrunden med 15 våningar fick mycket kritik då den byggdes. Den passar inte in i den övriga stadsbilden.
På den södra piren har de cementerat fast mängder av kakelplattor, med olika motiv och texter, på en sträcka av cirka 100 meter. Dekorativt. Zooma in.
I morgon blir det troligtvis en heldag på sjön. Håller oss på den svenska sidan, på grund av den envisa vindriktningen. Svårt att komma loss…
Dags att segla vidare. Motvind och korta, krabba vågor gjorde det till en utmaning… Till vår fördel hade vi medström på nästan en halv knop. Det kändes positivt. Som synes var det samma klädkod, som vanligt. Regn fick vi också… Är det egentligen kul, det här vi håller på med?
”Ingenting går upp mot gamla Skåne, i Landskrona, är det toppen tycker jag…”. Siv Malmkvists gamla dänga från förr. Vattentornet är ett tydligt landmärke, som vi passerat förr. Idag blir första gången vi tar natthamn här.
Vi lägger oss i inloppet till ”Lustbåtshamnen i Landskrona”. En grund hamn, men det fungerar ju för oss, med vårt lilla djupgående.
Promenad efter regnet. Annorlunda design på vattentornet. Stranden kallas Halvmånen och är rensad från sjögräs. Bryggan som går långt ut i vattnet är nyinvigd. Längs ut (300 meter) finns ett kallbadhus. Det kostar 85:- att bada där, men då ingår även bastu.
Citadellet har en lång historia.
Stora ytor runt om.
Det har bland mycket annat, använts till att ta emot flyktingar som fritogs ur koncentrationslägren 1945. Redan den 2 maj kom de första vita bussarna med flyktingar.
En av Sveriges första koloniområden finns runt citadellet. Ett stort område med prunkande trädgårdar.
Själva staden har många stora, gamla byggnader. Det verkar som allt som har med växtlighet att göra, växer sig mycket större, lummigare och högre, än hemma.
Själva seglingen var mindre ansträngande idag. Något, lite varmare… Just nu surrar kupévärmaren och ger oss trivsel. I förrgår var det skeppskatten ”Trasan”…
Man kan inte motstå en söt katt som mönstrar ombord… Telefonnumret runt halsen och ett samtal bekräftade att hon heter Trasan och bor i hamnen. Hon ”pratar” helt otroligt mycket och är vansinnigt kelen……
Visar sig på ruffluckan och ”snackade” in sig…
Det blir svårt att kasta ut henne om hon inte självmant tar tag i det…
Hur gick det då? Jo, hon förstod att det var dags att gå hem, precis innan Eurovision…
Solen lockade redan vid 05-tiden men ”slocknade” igen efter en kort stund. Likaledes gjorde Rorsman. Sovmorgon är något man ska ta på allvar i mogen ålder…
Köpte ny gasol. Nu har vi fyra fulla 2-kilos gasolflaskor ombord. När vi lämnar Sverige, går det troligen inte att byta/fylla dessa. Vilket betyder att vi ansluter oss till raw-food-gänget…
Buss till Malmö C. Billig biljett (24:-) för oss över 70 (vilket vi endast är på pappret)…
St Petri kyrka reser sin mäktiga silhuett mot skyn. Den är Malmös äldsta tegelbyggnad. Byggd mellan 1300-1380.
Tittade in i Apoteket Lejonet. Härlig gammaldags inredning. Ett kulturapotek, byggd 1898.
Går man 10 km i sta’n hinner man även se många fina parker. Det slog oss att vi känner dofterna av många blommande buskar och träd. Kanske rensar vi doftsystemet ute på öppet hav?
Bilden nedan, blommorna på ett ”nakenträd”. Kejsarträd som blommar på bar kvist. Inte ett endaste blad än.
Intog en fin-fin buffelunch på restaurang Umami där Kibben fastnade i entrén. Ni som känner hennes fablesse för dessa amfibier, förstår bilden på ett djupare plan…
Innan sista stadspromenaden, kom lite regn. Vi beslutade att ta en vanlig busstur ”ringleden” ett varv och därefter, på samma biljett (inom 60 minuter), åka hem till båten i Limhamn.
Det gick inte som vi planerat. Med datamässig precision förklarade biljettappen att biljetterna var förbrukade. Tre minuter innan vi skulle kliva på hembussen…
Det fina med nya köp, var då Kibben köpte TVÅ biljetter, fick hon 25% rabatt… Nu har vi lärt oss det…
Mycket snack om Eurovision ikväll. Vi laddar för att hålla oss vakna…
Det vi tar med oss gällande Malmö är, stora ytor, frodiga grönområden, cykelvänlig stad och många gamla mäktiga byggnader. En trevlig dagsutflykt.
På morgonen var temperaturen redan 10.5 grader och solen började värma. Vinden över hamnen knappt märkbar. En angenäm känsla av en annalkande sommar…
Bron vid Falsterbo kanal öppnar varannan timme. Vi planerar att gå igenom där 15:00 efter 32 M segling. Dags att hissa seglen.
Djup slör och 8-10 m/s samt frånlandsvind (små vågor) ger en behaglig resa. Åtminstone första delen. Kan ni tänka er, Panta Rhei gasade på allt hon hade och vi hann med broöppningen vid 13:00! Numera omdöpt till Panta Rhei R, som i racing…
Allt gick bra denna fartiga segling och vi kunde andas ut med 15 minuter till godo.
Kanalen byggdes 1942 och kortade av sträckan runt det ökända Falsterbo rev.
Själva kanalen är 0.9 M lång och är skyddad mot både vind och vågor. Den blev klar 1942 och byggdes under brinnande krig för att undvika tyska minfält. Vi anropade kanalen via VHF, om vår ankomst. De svarade artigt, fast de sitter i Trollhättan…
Efter bron blev det motvind, men vi kämpade tappert på, eftersom vi haft en bra resa under hela förmiddagen. Här passerar vi under Öresundsbron. Det är alltid läskigt att se uppåt… trots fem meter till godo…
Brons norra sida, ett fantastiskt stycke ingenjörskonst…
Smidig incheckning i Limhamns marina. Allt går via internet. En kort promenad innan dagens höjdpunkt, fredagstacos…
Det är varmt på land och vattentemperaturen är 12.2 grader… Kortbyxor på? Nix… Men en lång kvällspromenad runt nejden lockade i den relativt varma kvällssolen… Bryggorna är ohyggligt långa. Många platser, men även många lediga, eftersom ett stort antal båtar forfarande står på land.
Hamnen i Limhamn är riktigt bra och toaletter och duschar är i toppklass. Det är en riktigt stor hamn med många platser.
Säkert många aktiviteter under sommaren. Vi såg ett fyrtiotal Optimistjollar upplagda vid en stor damm ” på land bakom stranden”. Helt perfekt ställe att segla på för dessa små flytetyg…
Nu blir det dags att ta ned flaggan klockan 21:00. Tidigare var det vid solens nedgång…
Morgonpromenad i ett blåsigt och ”nordanvindskallt” Skillinge. Solljuset ger oss kraft, vilket behövs, denna kalla vår… Vi har anlänt till ag-takens rike.
Seglingen bjöd på hårda vindar och därmed en snabb resa. Började med endast ett revat storsegel eftersom de värsta vindbyarna svepte över oss med 16 m/s.
Kusten kring Sandhammarens fyr är en av Sveriges största skeppskyrkogårdar. Fyren är byggd på 1860-talet. Sandstranden här är tre kilometer lång och lockar troligen badgäster, när vädret och därmed badtemperaturen ökat…
Vi genade längs strandlinjen på 5-6 meters djup, för att hålla bra höjd efter rundningen av Skånes sydöstra kust. Bra tryck i seglen och ett vakande öga på ekolodet…
Denna Folkbåt har nog inte sjunkit utanför Sandhammaren, men legat under vattnet en längre tid…
Ni tolkar bilden fel! Så här var det: Vi hade inhandlat färskt bröd och bar det i kassen. Plötsligt såg vi två duvor förfölja oss ett trettiotal meter. De trodde nog att vi var gamla nog, för att mata duvor… Lite oförskämt av dem. De hade kanske dålig syn… Och nej, de fick inget av oss unga pensionärer…
Franciskanerklostret i Ystad.
Information.
Gästhamnen i Ystad. Det finns en bra båttillbehörsbutik i närheten… men (kors i taket) vi hade inte behov att köpa något…
Det blev några promenader i denna fina stad. Många fina gamla hus. Det märks att turistsäsongen börjat så smått. Det talas engelska, tyska, ryska, italienska och skånska i sta`n…😊
Troligtvis blir det en lång etapp i morgon till Falsterbokanalen. Vinden kommer att räcka till även i morgon…
Vinden och den stora dyningen döljer sig bakom klippan. Bruset hörs tydligt. Hamnens släta vattenspegel ligger fortfarande i sömn. En lång dag på havet väntar oss. ”Freja”, den blå båten, träffade vi i Harstad, Norge 2022. Hon seglar under Schweizisk flagg.
Bra vind och vindvinkel första tre timmarna. Därefter svag vind. Rorsman fick hålla storskotet för att undvika kraftiga ryck i den stora dyningen. Vinden orkade inte hålla seglet.
Dessbättre återkom vinden och det rejält. Toppnoteringen blev 10.2 knop i ”nedförsbacke”.
Vårt färdspår fick en liten ”knick” då vinden åter lugnade ned sig. Det stora tonnaget håller till i trafikkorridoren mellan fastlandet och Bornholm.
Kanske ett stall, i sitt tidigare liv.
Vi behöver inte trängas, så här års. Efter 58 M är vi nöjda. Mat, tvättstuga och promenad, blev kvällens aktiviteter. Andra gången vi stannat till i Skillinge, Österlen.
I morgon tänker vi segla till Ystad, om allt klaffar…
Vilken lugn och ljus morgon vi får uppleva i Kristianopel. Solen trycker på med värme, rakt in i salongen. Svårt att förstå att det endast är tre grader varmt… Klockan närmar sig sju och vi börjar dagen med en morgonpromenad.
Udda parkering…
Rapsen blommar…
Nattfrosten har inte gett sig.
Lite fakta om Kristianopel.
Fyra tyska grannar i den stilla hamnen. Minsta båten en ”Späckhuggare”.
Numera har vi en 230V äggkokare på 300W. Vår lilla inverter klarar den utan yttre elanslutning.
Mekade lite med Panta Rhei, innan det var dags att segla söderut. Det blev motvind, tyvärr. Dubbelt så kallt och 30 % längre sträcka, på grund av allt kryssande… suck… Och kallt blev det, rejält kallt.
Skönt att vara framme i denna, före detta övernattningshamn för fiskare. Nu gäller det att få upp värmen. Efter att vi gjort ”klart skepp” är vi, som vanligt varmare.
Till kvällen var vi fyra båtar från fyra olika nationer i bassängen. Panta Rhei var minstingen i gänget… Det lär inte bli så långa promenader här då ytorna på de tre öarna är små och just nu ska man inte gå överallt på grund av fåglarnas häckning.
På tal om fåglar. Dessa arter såg vi idag: Svan, skrak, havsörn, kråka, gräsand, ejder, svala, gråtrut, silltrut, mås, rödbena, sädesärla, grågås, tärna, lärka och strandskata. Dessutom gråsäl och knubbsäl.
På tal om fåglar, överkurs. I förrgår mötte vi fem vita hägrar. De är sällsynta och finns tydligen bara söder om Kalmar…
Det finns lånebåtar, för att komma över till de andra öarna.
”En Heidenstammare”.
Äntligen fick vi se en solnedgång i havet…
Utklippan, dag 2…
Tisdagens väderprognos lockade inte till fortsatt segling. Alltför motigt… Det kommer att bli en lång dag då vi väl lämnar hamnen. Troligtvis i morgon.
Denna ”lediga” dag börjar med frukost, storstädning, omstuvning av saker samt lite skruvande och mekande. Och kan ni tänka er, ni kommer inte att tro det är sant, kortbyxor på! Visserligen tröja och täckjacka, men wow. Så länge solen skiner och vi kan vara i lä för vinden…
Våra grannbåtar lämnade allt eftersom. Det blev tyst och stilla. Endast fågelsången ljöd över oss, speciellt lärkan, samt vågornas dova slut mot klipporna utanför pirarmarna… Det varade en stund men därefter kom en öppen, mindre rib-båt, in med tre snubbar. Enligt tillsyningsmännen, som också brummade in i hamnen, hade gummibåten startat i Malmö och besökt intressanta platser längs vägen. Närmast kom de från Karlskrona och skulle Vidare upp mot Kalmar…
Ombord på tillsyningsmännens båt fanns tre anställda på SMHI. De skulle laga en mast som förser dem, och oss, med aktuella vinddata. Vart tog vår ”ensamtid” vägen…?
Solen är framme och gör tillvaron riktigt mysig samt fylld med Ah (amperetimmar)… I ”skrivarstugan” har vi hyfsad kontakt med internet.
Morgonpromenaden företogs naturligtvis vid den vackra parken, förbi slottet och vidare till Stensö. Kunde inte motstå en bild på Kalmar Nyckel i solskenet.
Idag är det lugnt…
… även i den södra delen av Kalmar sund. Fraktfartyget stävar mot gränsen mellan himmel och hav…
Petter Stordalen ska bygga ett 12 våningar högt hotell, vid inloppet till gästhamnen. Bredvid högskolan.
Ibland, som här vid inseglingen till hamnen, är det svårt att se sjömärkena som visar var vi ska segla. GPS:en är då en fantastisk tillgång.
Muren byggdes mellan 1603-1606 av danskar, då det begav sig. Den är tre kilometer lång. Hitta Kibben i övre bilden. Hamnen syns bakom vågbrytaren. Tidig fyr på bilden nedan.
Intressant information.
När vi lämnade Kalmar tankade vi diesel och skulle därefter tömma WC-tanken. Men det sistnämnda sket sig, bokstavligt talat. Den var inte igångsatt för säsongen😡. Väldigt ofta alltför ofta, är de satta ur spel, av olika anledningar. Frustration!
En svag vind sveper över den tysta hamnen. Kibben är redan vaken då undertecknad slår upp ögonen. Dags att stiga upp och möta en ny seglingsdag. Det hoppas vi på trots SMHI:s ”motorbåtsvänliga” väderprognos… På kajen träffar vi en fiskargubbe, med grå skepparkrans, som ska tömma sin lilla öppna, överbelamrade fiskebåt. Han berättade att fisket för hans del, i stort sett är över på grund av brist på fisk.
Det kommer att bli mer fart i hamnen snart, då kranbilen anländer för att sjösätta båtarna som står uppställda framför oss. Bland annat en Omega 42 som ska delta i kappseglingen ”Gotland Runt”. Men då är vi redan långt härifrån. Det tror vi i alla fall… Gårdagens etapp blev endast 19 M. Idag lockar den asiatiska bufférestaurangen i Kalmar och vi lossar förtöjningarna 05:45.
Försäkringsbolaget kräver nya nödraketer ombord. Det är lördag och båtbutiken i Kalmar hinner troligtvis stänga, innan vi kommer fram. Det är 30 M dit och just nu glider vi fram i måttliga 3-4 knop. Det känns som Panta Rhei har träningsvärk…
En nyinstallerad kyl/frys i kölsvinet är full med fryst god mat (-10 grader). Därför har vi möjlighet att planera var vi intar våra middagar. Ombord eller på restaurang. Dessutom inga problem med strömförsörjningen, eftersom vi kopplar in elsladden i varje hamn, nu då det är extra kyligt.
Motorn får jobba igen då vi passerar Borgholms Slottsruin…
Vi hann, med Pentans hjälp, till båtbutiken. Köpte ”Havsropet” med två fallskärmsraketer och två handbloss för 1300:-. Inte billigt, för något vi hoppas slippa använda. Dessutom tog de våra 20 år gamla raketer för destruktion (130:- = billigt). Idag är det inte lätt att bli av med gamla nödraketer. Varken polis, brandkår eller återvinningen tar emot dem.
Under Ölandsbron har vi passerat massor av gånger.
Svenska marinens övningsfartyg Gladan, systerfartyg till Falken, ligger här. Det är en skonert (skonare med två eller fler master) byggd 1946.
Att anlända till en gästhamn innebär ett utflöde av pengar, i alla möjliga riktningar. Vi shoppar loss och handlar mat för tiden framåt. Just nu laddar vi för buffén med varsitt glas rosévin i salongen… det är ju lördag…
Precis i första skålen, kommer en holländsk Gibb Sea 33 in lovart om oss. Han hade inte flaggan satt (troligen inför tilläggningen) och vi antog att det var ännu en av de tyska seglare som ska segla i vår oerhört fina skärgård… Och tyskar är mycket vänliga. De tar gärna och hjälper till då vi exempelvis kommer in i någon gästhamn. Oavsett behov eller inte. Därför stoppade vi skålen och Rorsman gick ut på bryggan för att ta emot båten som seglades av en ensam HOLLÄNDARE… (de är ju duktiga).
Att det kan gå fel är ett understatement. Knappt någon vind och allt borde vara lugnt, fick denne seglare ett ”ryck” som inte var planerat. Rorsman som stod på bryggan hoppade ombord på det egna flytetyget och förhindrade en ”close encounter” med stävarna.
Därefter sade holländaren: ” it`s first time for me”. Vet inte vad som var första gången men allt gick väl och vi är glada att vi var ombord. Placerar ännu en fendert i lovart…
Efter att pulsen återtagit normalfart gick vi runt i stan och hamnade så småningom på Thai Silk restaurangen. Obegränsat med sushi att börja med. Därefter ett smaskigt frossande på buffén… oj, oj, oj…
Gott, mycket mat, extra mycket, alltför mycket och därefter den uttöjda magsäckens smärta… För er som eventuellt läser dessa rader, lär av andras misstag…
Bästa ”botemedlet” efter missbruket är att ta en längre promenad. Finaste delen är stadsparken vid Kalmar slott.
På bilden ovan syns Kalmar nyckel. Se nedan.
Efter fem kilometer känns det bättre. Lyxar med dusch…
Ett glest och troligen iskallt morgonregn ger oss lugnet att softa i sovrummet… känns lyxigt… ingen brådska. Konstaterar att kupévärmaren gjort sitt jobb i natt…
Idag packar vi saker på sina rätta platser och ordnar allt som verkar kaosartat. Känns bra efter några timmar, när allt kommit på plats.
Efter regnet kryssade vi söderut i klen vind. Kämpade ett tag mot ”kalmarsundsvågor” och något motström. Gav upp efter drygt en timme och kunde konstatera att vi endast kommit 3 M mot målet…
Blå Jungfrun i röd granit, såg vi igår, ser den hela dagen idag och kommer att se den även imorgon… Mytomspunnen, säregen och isolerad. Tidigare hette ön Blåkulla men ändrades senare till Blå Jungfrun. Myten säger att den som tar en sten med sig från ön, kommer förföljas av otur, tills stenen återförs till ön.
En lugn resa för motor… lite tråkigt är det ju…
I hamnen kan vi vräka ut oss i hela Pantas längd. Troligen första gästbåten i år…
Handlade strömming, skagenröra och potatissallad i fiskbutiken. En kortare promenad innan middagen ökade smaklökarnas känslighet.
Väderkvarnen byggdes i Vimmerby 1856 men flyttades hit 1885. Användes till 1950 och är Nordens största väderkvarn. Den är 26 meter hög.
En längre promenad (7 km) efter middagen tog vi på allvar på Allvaret 😊. Stora torra, karga ytor.
Sett korthorniga kor och ett antal fågelsorter på vår kvällspromenad. Tomma sommarstugor och i övrigt ett slumrande Öland. Syrenbuskarna har börjat visa vilken färg de har då knopparna öppnat sig något, trots den kalla våren.
Något varmare idag, men vi tar inga risker. Elsladden är inkopplad…
God morgon. På något sätt blir den ”inre väckarklockan” påverkad av gårdagens titt på väderprognosen. Den lovade hyfsad vind på morgonen och riktigt bra fram till tidig eftermiddag. Ja, då blir vi omedvetet påverkade och därför var vi på väg redan 05:20. Utan yttre väckning.
Men som så ofta, stämmer det inte alltid. Som nu, i skrivande stund, då vi för motor tar oss söderut. Nåväl, livet är ännu enklare i ”motorbåtsutförande”…
Den arla morgonen var kall och stilla. Fåglarna hade redan börjat sjunga för oss. Även göken, som vi hörde redan igår. Lämnar hamnens två sovande segelbåtar och ger oss ut på ännu en lång etapp.
Solen döljs av lågt hängande nattmoln, som vi hoppas ska lätta. Vi behöver verkligen solvärmen. Please…🙏🏻
Vinden kom, om än något försenad, och Panta Rhei dansade fram i vågorna i en djup slör. Stabilt och fort, det gillar vi som sitter inne i glasburen och håller i oss…
Ännu en bra seglingsdag! Kom tidigt fram till Byxelkroks gästhamn, efter 49 M. Den mesta tiden var vi i salongen och Panta Rhei fick sköta all förflyttning själv. Ni anar inte hur kallt det är då vattentemperaturen ligger på 6.4 grader och luften 7.6… Vem vill sitta i blåsten då?
I lä av land och full solinstrålning började vi tina upp, även mentalt. Fyra segelbåtar, två tyska, en holländare och så vår ”racer för dagen” Panta.
Skönt med en promenad efter seglingen. Mellan stugorna syns Blå Jungfrun, i Kalmarsund. Den ön syns på långt håll, med sin höjd på 86 meter.
Bland sand- och stenstränderna ligger stora kalkstenshällar.
Vi hann med två promenader på ön, samt serva den återstående winchen. Solen trycker på allt den kan för att övervinna vindens kylande effekt.
I natt kommer vi att njuta av kupévärmaren, tack vare el på bryggan…
Efter en lugn natt och sovmorgon kom vi iväg innan sju. Svag undanvind utlovad och då är det ju dumt att ligga och dra sig. Frukost tar vi då vi kastat loss. Det är ingen sommarvärme. Sex grader, vilket gjorde klädvalet enkelt. Flytoveraller…
En sak som vi uppskattade mycket, var våra nyinköpta head sets (intercom). Såååå bra och enkelt att kommunicera med då Rorsman hänger i stäven och spolar av ankaret och Kibben styr och ställer med båt och ankarkätting! Kanske något att ha på sig jämt för att förstå varandra, istället för hörapparat…😊
Seglen hissades och Panta Rhei gled makligt söderut medan vi åt frukost i salongen. Detta är DS-segling då den är som bäst😊.
Vi seglade på öppet hav, kortaste spåret, och hoppades att dyningen inte skulle stöka till det i den modesta undanvinden. Allt gick över förväntan och vindprognosen stämde inte med verkligheten, vilket vi tacksamt noterade…
Passerade Häradsskärs fyr, en rejäl Heidenstamskonstruktion. Byggdes 1863 och är den första svenska fyren med roterande lins.
Efter 47 M (nautiska mil) förtöjde vi mot Kryssarklubbens brygga på Stora Ålö. Iskalla sjömil eftersom vattentemperaturen låg på 6.8 grader C och luften ca 12 grader. Kylan suger kraft… men i salongen där vi tillbringade halva tiden, var det drygt 20 grader tack vare solen. I övrigt en gynnsam och bekväm seglingsdag…
Styrbords genuawinch var i behov av infettning. Den lät inte helt ok. Lätt åtgärdat.
Efter maten en kvällspromenad. Träffade på ett antal Scottish Highlanderkreatur. De är bra betesdjur på fuktiga marker.
Klockan har passerat 21 och solen har precis gått ned, vilket även känns i salongen. Ute är det 6.2 grader, samma som i havet. Dags att slå på värmaren…
Denna mås har tagit emot oss varje gång vi kommit till båten. Den sitter på akterstolpen, endast en meter från båten. Vi kan även konstatera att den suttit på segelkapellet. Stora blaffor som vi skyndsamt tvättar bort… suck…
Tisdagen anlände med klar, fin luft med långa solstunder mellan bulliga moln. Dessutom frisk vind med ettriga vindbyar. Ytterligare några vändor till båten, i den kyliga morgonluften. Man slutar inte förvånas över hur mycket hon ”sväljer”, gällande allt man packat in. ”Hängbuk”? Ja, hon tillhör ju inte racingsegmentet inom segelsporten…
Efter en lunch på stan med några av våra vänner, lossade vi förtöjningarna för vår planerade avresedag, den 6 maj klockan 14:40. Låt äventyret börja…
Den svenska flaggan ska vi med glädje visa upp i de utländska hamnar vi besöker. Undrar hur länge vi kommer att behöva flytoverallerna mot kylan…?
Vi fick en fin segling till Ringsö. Ankrade på svaj i fladen. En stor motorbåt med finska flaggan i aktern, låg redan där för natten.
Ankrar på fyra meters djup och kliver in i den soluppvärmda salongen… Dags för ”a nice cup of tea”. Första etappen avklarad. Tid att softa…
Sommaren 2024 blev en ”hemmasegling” i Östersjön, bland annat till Örnsköldsvik i norr och Öland samt Gotland. Behovet av långsegling fanns inte efter vår ”boatsitting” vid ön Nuku Hiva i Franska Polynesien (Marquesasöarna) under vintern. Vi tog hand om en Feeling 52 under sju veckor, medan ägarna reste runt vår planet, på sin semester. En fantastisk och varm upplevelse… Några bilder från vintervärmen🥵… innan vi kastar loss i vårkylan nu i maj🥶… (It´s possible to click the pictures).
Elvira at anchor in Taiohae bay, Nuku Hiva, Marquesas, French Polynesia
Förutom en extra noggrann genomgång av båten i år, har vi bland annat köpt några elektroniska säkerhetsdetaljer. Epirb (satellitnödsändare, krav från försäkringsbolaget) och MOB1 (personliga nödsändare).
Dessutom nyare nödraketer (krav från försäkringsbolaget), utökad försäkring för båten och oss själva, ompackad livbåt, sjökort, hamnböcker, solceller, extra reservdelar mm mm.
Till sist. Länken nedan visar vår rullande vistelse vid Nuku Hiva ombord på ”Elvira”. Bra träning inför kommande havsseglingar😉. Gungandet pågick mer eller mindre 24h/dygn under 7 veckor…
Panta Rhei sailing west, to start with… 