Författare: Simo

Som vanligt, en morgonpromenad. Försöker hitta nya vägar och gränder att upptäcka.

Info om klocktornet.

Fick besök av GNR (Guarda Nacional Republicana) när vi återvände. En militärt organiserad säkerhetsstyrka. Passen, båtförsäkringen och registreringsbeviset granskades och fotades av. Även Panta blev fotad från några olika vinklar. Artiga och trevliga, som vanligt när det gäller myndighetsutövare vi mött.

Vi tog passagerarbåten till Berlenga. En fin ö 5 nm från kusten.

Hamnen är skyddad för de normalt förekommande nordliga vindarna.

En kort promenad upp till närmaste krön. En lätt dimslöja sveper upp längs ravinen.

Tillbaks till hamnen för att ta en liten ”glasbottenbåt” längs kusten, till fortet. Smal passage ut mot fortet, Forte de Sao Joao Baptista

Fortet dyker upp dimman…

Bron över till fortet från den större ön.

Elefanten.

Vi blev avsläppta vid fortet och tog oss till hamnen till fots. Kibben på väg. Trappan är lång och brant och solen pressar på…

Häftig plats. Fortet var till för att försvara Peniche men idag är det ett Hostel.

Hamnen i sikte. Glass och fika där nere i väntan på avgång. Priserna var högre än i avgångshallen på Arlanda flygplats…

En fin utflykt till en annorlunda plats. Väl hemkomna betalade vi för fyra gästhamnsnätter. Endast 21 Euro/natt. Billigaste hamnen på hela resan. Få gästplatser och en aning sliten.

Dags att ta ut lite kontanter och därför knatade vi iväg på en kvällspromenad. Det finns väldigt många ATM-maskiner, men det gäller att välja rätt för att slippa onödigt höga avgifter.

Passerade kyrkan, Igreja de S. Pedro från 1698.

Senast idag blev en båt attackerad av en späckhuggare. En liten bit norr om ön vi besökte. Söder om ön hade de sett en annan. Enligt hamnkaptenen följer de tonfisken som nu har tagit sig till Peniche. Inte hänt förut att de varit så nära kusten… Annorlunda sommar med varmare väder och vatten kan vara en bidragande orsak.

Kanske dags att sätta stödhjul på Panta och rulla fram på de oändliga sandstränderna…🙂

En fin och givande dag igen.

Hälsningar från den lilla hamnen…

Lugn natt där småvågornas kluckande mot skrovet gav en marin känsla i sovrummet. Måndag morgon, men här är denna dag en helgdag. De firar att monarkin störtades år 1910 och landet blev en republik (5:e-oktoberrevolutionen).

Peniche, liksom Nazaré har varit viktiga fiskebyar men numera är det turismen som tagit över. Bägge orterna är populära vågsurfingssamhällen.

”Morgonstund har guld i mund” tycker vi och ger oss iväg på vår morgonpromenad. Oavsett helgdag eller inte, kan vi inte strunta i gympapasset efteråt, innan den efterlängtade frukosten dukas upp. Vi har gott om tid eftersom vi ska ligga kvar några dagar.

På tal om att ligga kvar. Våra vänner på ”True Love” har lokaliserat felet på motorn. Trasiga ventilfjädrar (de grova spiralfjädrarna) på två av cylindrarna. Mycket ovanligt fel och naturligtvis tråkigt.

Fortet… Tidvattnet kommer och går i denna bassäng. Drygt två meters skillnad.

Dags för tvätt igen. Fin-fina maskiner och instruktioner även på engelska. Vad kan vara trevligare än en fika i väntan på att tvättmaskinen ska göra jobbet. Endast en dörr, inga skyltar, avslöjar det lilla fiket med två bord utomhus. Euron har stigit till 11:30 SEK. Fika och en riktigt god smördegsbakelse med krämig fyllning, pastei de nata, kostar ~ 26 SEK. Helt ok och Rorsman kan tänka sig fler natas framöver… många fler…

Tvåfärgat kakel i mönster. Till höger i bild en vanlig koppling med elkablar…

En halvtimme räckte för att torka kläderna i 7 m/s och solsken.

En längre kvällspromenad mot fyren vi passerade igår.

Info om grottan vi besökte.

Det var brant men bra trappor.

Grottan gick långt in i berget. Vi undersökte endast den yttre delen.

Det var svalare i grottan…

Grov kustremsa.

Ögruppen Berlengas, utanför kusten, kan man besöka med passagerarbåt.

Djupa urgröpningar i kalkstenen.

Info om fyren.

Farol do Cabo Carvoeiro.

Skönt med egen dusch ombord efter sammanlagt 16 km idag…

Hälsningar från en portugisisk helgdag…

Nazare` – Peniche, 26 nm

Det blev en riktigt trevlig kväll ombord på ”True Love” med skeppare Mikael och gasten Jari. Inte bara trevlig, utan väldigt sen. Kibbens och undertecknads sovklockor var helt satta ur spel. Godnattpussen i Pantas sovhytt utfördes dock innan 24:00…

Vaknar i vanlig tid, vilket är synd på ett sätt men bra på ett annat sätt. Den svenska armadan (True Love och Panta) skulle lämna hamnen vid 10-tiden. Nu hann vi ta en morgonpromenad innan frukost och var nöjda med det.

En lugn morgon utan vind.

Dessutom dimma, som höll i sig nästan hela resan. Motorgång från start till mål.

”True Love” startade en kvart före oss och efter 2 nm hade deras motor stannat. Vi tog oss dit och låg stand by. De hade hissat seglen och försökte med stort fladder i seglen ta sig ut från strandnära läge.

Mikael höll på med bränslefilterbyte och de hade förhoppningen att snart vara på väg igen. Vi lämnade dem och styrde brant in mot grundare vatten.

Tyvärr fick de inte igång motorn och seglade därför tillbaks mot Nazaré i obefintlig vind. Vi såg på AIS att de lyckats ta sig i hamn… Skönt.

Vi fortsatte färden söderut, på 12-16 meters djup. Dimman var tidvis tät. Plötsligt, en smäll och båten ryckte till. Styrningen blev trög… Panta saktade in rejält…

Under några tiondelar går hjärnan igenom orsaken till det som skett. Grundstötning…? späckhuggare…? fiskeredskap…?

Efter någon sekund har hjärnan sorterat bort de osannolika orsakerna. Vi hade kört över en markering för fiskenät. Trästången med flaggan hade huggits i två delar av propellerbladen. Därav smällen och därefter satt vi fast i ett fiskenät…

Lyckligtvis kunde vi lyfta upp linorna till nätet och skära av dem med en vanlig kniv. Turen var med oss eftersom ingen lina lindats fast runt propellern.

Efter 10 minuter var vi på väg igen och som minne av händelsen hänger ett rep runt roderaxeln, utan att påverka styrningen… Hittade ingen frivillig ombord som kunde tänka sig gå ned i vattnet i detta gungandet (och slå sig fördärvad mot skrovet).

Vi hade koll på havet framför oss tidigare men nu var det två par ögon som stirrade ut i dimman. Många av nätmarkörerna vi passerat låg något under vattenytan… Stirr, stirr, stirr…

Ännu en udde passeras. Stor rauk.

Peniche med fortet vid hamnen.

Kvällspromenad vid stadsmuren.

Info och några bilder på fortet.

Havstemperaturen låg på 17 grader och dyningen var hanterbar. Det var skönt att dimman lättade sista timmen. Nattsuddet igår och ett evigt stirrande ut i dimman fick mosigheten att ta över, när mörkret kom. Godnatt.

Hälsningar från en liten och något guppig hamn…

Vaknar tidigt. Lite väl tidigt om man ser till morgonljuset, som inte infunnit sig. Men det blir så, när vi går och lägger oss efter 21 och läser så länge vi orkar. Vilket blir 22 – 22:30. Kvällströtta, efter våra utfärder i området och även att mörkret omsluter oss redan vid 20-tiden, gör sänggåendet till en längtansfull syssla…

Morgonpromenad in mot stadens mitt. Det är lördag morgon och ganska lugnt, än så länge. Bergbanan är redan igång.

Efter frukost tog vi tag i växtligheten på båtbotten. Det satt ganska hårt, tyvärr. Men hyfsat lite hängande växter, som skulle varit förödande mot båtfarten. Före och efter.

Styrbords sida tog vi från bryggan. Babord en halvtimme i 16-gradigt vatten. Blev kallt även med våtdräkt…

Vi ser alltid, morgon som kväll, fiskare på pirarna.

Cyklade söderut och hittade en öde strand…

Kibben fick utgöra en form av ”måttstock” på vågornas storlek. De var knappt 1 meter höga längre ut men tuffade till sig när de kom in över grundare vatten.

Hon gick fullständigt in för uppgiften och glömde rusa bakåt i virvlarna. Lite blöta kan man tåla när vädret är så fint…

Lördag med fint, varmt väder. Vi hade stranden helt för oss själva. Kilometervis…En skön barfotapromenad som slipade fotsulorna bättre än den bästa pedikyren.

In till sta`n för en mycket lätt lunch på fisksoppa. Smala gränder…

Fynd från stranden. De var så släta och lena som de vore slipade med våtslippapper med kornstorlek 1800.

Innan vi tog en sista kvällspromenad för att se solen gå ned i havet, blev vi inbjudna till vår svenska båtgranne i en Moody 37:a. Men först en solnedgång… igen…

Efter solens nedgång 19:13, fanns bara molnens reflektion som bevis på att vi haft en solig och fin dag… igen…

Hälsningar från en bra dag i Nazare`…

Riktigt krispig luft på morgonen. Endast 11 grader vilket föranledde klädkod långbyxor. Hoppsan… En kortare morgonpromenad till beachen. Vi har en del att ta tag i under dagen.

I hamnen ligger en annorlunda båt med en mycket annorlunda rigg… Två parallella storsegel… bara det är riktigt annorlunda…

Saltmättad sjörök svävar in över stranden. Nästan vindstilla.

Kibben såg information om att dyningen var högre idag. Röd flagg för bad, både igår och idag. Det mullrar kring vågornas dödskamp…

Hem för gympa, frukost och telefonkontakt med North Sails i både Sverige och Portugal. Det finns en lösning på problemet med trasiga storsegeltravare.

Dags för en riktig stadsvandring. Passerade en plats där de torkade fisk och bläckfisk. Zooma in nedre bilden.

Med ålderns rätt tog vi den 137-åriga bergbanan upp till den gamla bebyggelsen på toppen.

Kyrkan på höjden.

Fin utsikt över stad och strand. Längst bort, ingången till vår hamn.

Här utbreder sig de gigantiska vågorna vid höst- och vinterstormar. Idag klena (ska vi säga som står på Terra Firma), fjuttiga vågor. Inga surfare.

Den världsberömda klippan varifrån de filmar de våghalsiga surfarna. Ni kan kolla in surfing vid Nazare` på U-tube. Snacka om vågor…

Torget på höjden.

Är det sandsten i klipporna…? Känns lite… Håll i dig Kibben, eller hellre -”Lämna platsen omedelbart och kom hit!”

En fika vid lunch och en cerveja efter några timmars promenad.

Åter nere i turiststråken. Vågorna rullar in. Mäktiga, och de dundrar så det känns i magen… Jo, det är sant…

Vi går och går och går… Många smala gränder…

Rorsman äter svärdfisk. Kibben njuter av stora räkor i vitlökssky. Kibbens mat var helt underbar… så gott! Äntligen fredag innebär ett glas Mateus, populärt rosévin.

Denna stora hund såg vi igår liggande på en parkeringsplats. I morse, några meter längre ut på gatan (alltså inte död). Och nu i eftermiddags sittande på gatan. Vi talade vänligt med den, och se där, han slog följe med oss en bit… Är det någon som vill ta hand om en stray dog?

En sista kvällspromenad innan solen lämnar oss för denna gång. Det blev 13 km med intressanta inslag idag. Det vore inte helt fel att bo här. Sitta vid stranden och se de mäktiga vågorna rulla in. Det ger ett lugn i vårt inre. Låta andningen följa dyningens rytm…

Hälsningar från en mycket trivsam stad…

Figueira da Foz – Nazare`, 38 nm

Morgonrodnadens himmel färgade hamnen behagligt gulorange. Ser ut att bli en fin dag och till vår förvåning blåser vinden redan friskt från nord. Lämnar passerkortet till vår vän på hamnkontoret och tackar för att vi fått ha Panta i hamnen under 24 dygn.

Tar en kort sväng mot floden för att se om tidvattnet rusar ut mot havet. Check på den. Det blir en fartfylld första halvtimme…

Ropar upp port control (stora hamnen) via VHF men får inget svar. Vi kör efter en tyskflaggad Hanse 385 och hissar vårt storsegel för extra fart. Vid utloppet möter vi mäktig dyning och med ett vattendjup på endast 10 meter stegrade vattenmassan brant och började bryta…

Seglet drog men motorn fick gå på full fart för att få snabbare styrrespons och inte hamna med bredsidan mot de största, brytande vågorna. Några gånger när vi kommit över krönet på vågorna, föll Panta kontrollerat ned på andra sidan. Det sög till i magen, vill vi lova. WOW ! När vi väl lämnat flodinloppet och siktat in oss mot Nazare`, hade vi vinden (8-13 m/s) i aktern och den jättestora dyningen på låringen. Det var början på en sex timmar lång berg och dalbana.

Dyningen var inte hemsk, bara rejält stor. Kanske de största vågor vi någonsin seglat i. Då och då kom vågor som uppskattningsvis var 100 meter långa och 4-5 meter höga…

När vi gjorde en kontrollerad gipp (vind ca 10 m/s) gick tre av fem travare som håller lattorna sönder. De gick av. Inte bra. Var får vi tag i nya? (För er som inte seglar: travare håller fast seglet mot masten).

Här närmar vi oss Nazare`. Just nu i vågdalen. Det är ”uppförsbacke”… (fast på bild ser det ynkligt ut).

Den berömda udden där världens högsta vågor bygger upp sig under vinterstormarna…

Bakom udden kommer stadens waterfront fram.

Det är stor massa i vågorna.

Äntligen slut på gungandet. Vinden ger sig inte och viner i riggen med 10 m/s. En i övrigt lugn och väldigt fin hamn med välkomnande personal.

Dags för en kvällspromenad.

De har byggt katthotell längs piren.

Lång strandpromenad. Vi gick ända till klippan.

Den äldsta delen av fiskesamhället var byggt högt upp på höjden, som man kan se längst bort i bild. Den nedre delen där vi går är för turisterna…

Solen skiner in i de smala tvärgatorna under några minuter på kvällen.

Denna typ av båt användes tidigare. Fyra båtar i ett arbetslag och de använde flytgarn som låg i hela sommaren.

Dyningen avslutar resan mot en fin playa.

Det är mycket folk i rörelse på kvällen. Restaurangerna är öppna och folk sitter och njuter av solnedgången.

Dags att ta oss tillbaks innan mörkret. En fin kvällspromenad men lite kylig i den friska vinden. Havet utanför höll 16 grader, vilket naturligtvis kyler bra…

Hälsningar från en plats där det kan gunga… och gör det…

Sovit bra även i natt. Vet inte riktigt vad det beror på. Miljöombytet kanske bidrar till god sömn. Som vanligt har Kibben redan hunnit läsa en stund på morgonen, innan Rorsman uppnår vaket tillstånd… och ofta, men inte alltid, är vi på språng efter 10 minuter. Rorsman vaknar fullt ut, gående någonstans på bryggan…

Strandpromenaden ut mot havet lockar ofta mer än staden. Speciellt nu när vi varit många dagar på språng bland husen. Strandremsans bredd från promenadstråket till havet är omkring 1 km. Här har vi kommit nära. Havet ser ”snällt” ut. Nu är Rorsman så pass vaken att han förstår att föreviga stunden med ett foto…

Udden i norr, som vi rundat på hitresan, ligger i ett morgondis med sälta. En mycket fin morgon med vind som knappt andas…

Efter gympa och frukost tog vi tag i vaxning av överbyggnaden. Suck, inte helkul men bra för Panta. Efteråt var vi riktigt nöjda. Både med resultatet och oss själva. Efteråt tog vi en promenad till stranden och doppade oss i det 18-gradiga vattnet. Första gången på länge som vi badar i havet.

Bunkrade mat från Aldi och åt middagen ombord. Panta är klar för fortsatt färd. Vi håller tummarna på att botten och propeller inte vållar några större bekymmer med växtlighet.

Inga späckhuggarattacker i närheten de senaste dagarna. Vid Nazare` måste vi ut på djupare vatten, vilket inte känns bra. Vågornas storlek avgör avståndet till kusten.

Rorsman tog en gitarrstund i sittbrunnen, innan himlen ändrade färg från orange till blåsvart.

Kibben studerar väder och tidvatten. Dessutom info om Nazare` som samhälle och hamn. IPadens sjökort i vårt närområde har blivit ”knäpp”. Ser inte rätt ut. Fick inte ordning på det. Måste ta kontakt med Navionics (sjökortstillverkaren). Alltid något som ser till att hålla oss på ”tårna”…

Hälsningar från en skinande blank Panta…

Staden är numera bekant för oss. Vi har promenerat kors och tvärs genom olika områden. Somliga människor ser ut att har det mindre bra, men vi har inte mött ”typiska A-lagare”. De kanske inte ger sig tillkänna lika högljutt som i Sverige.

Morgonpromenad längs floden ut mot havet. Mulet och riktigt frisk vind från syd (nästan kuling), men behagliga 21 grader i luften. Strömmen rinner ut i närmare tre knop, ser det ut som…

Mudderverket har jobbat i flera veckor för att säkerställa fraktfartygens möjligheter att ta sig uppströms Rio Mondego.

Provade några enkla redskap.

Hur många gånger har vi inte passerat detta fort? Forte de Santa Catarina.

Muren har smyckats med konst i minikakel-storlek (1 cm). Kakel ser vi överallt på hus mm.

Fortsatt ser vi väldigt många fina hus som har förfallit totalt. Denna pampiga entré utgör ingången till ett stort hus. Husdelen har trasiga/ruttna fönster och som grädde på moset, flera hål i taket.

En figur av en tjur på väggen ger en ledtråd. Byggd 1895 och används idag bland annat för tjurfäktning och musikevenemang. Kan ta 5.000 besökare.

Panta var ren efter gårdagens tvätt. Idag avsatte vi några timmar för vaxning. Varmt, blåsigt och mulet fick det tråkiga jobbet att flyta på.

Solcellerna håller ställningarna även vid tunn molnighet med någon extra solglimt då och då.

De håller några burar med kanariefåglar vid ett litet grönområde där även den kommunala toaletten finns. Vi har lite närmare hit än till hamnens servicehus. Buren kallas voljär.

Att vi överhuvudtaget hamnade här just nu, var vår längtan att belöna oss med varsin glass efter slitet med Panta. Sökandet efter en öppen restaurang eller en glasskiosk klockan 15 på en tisdagseftermiddag, är inte lätt.

Det blev ingen glass. Endast 3 km extra promenad…

Två fartyg, en bogserare och en lotsbåt trängs samtidigt runt mudderverket innan aftonen förvandlas till kväll.

Hälsningar från en skinande Panta…

Efter våra två veckors semester i Trosa, flyttade vi åter in i Panta Rhei, söndagen den 27/9.

Det kändes riktigt trevligt att kliva in i vår lilla salong och se att allt var ok. Vi lämnade båten välstädad och ren och det doftade gott. Inga läckage eller annat strul. Utsidan var dock smutsig och växtligheten under vattenlinjen hade ökat rejält. Det verkar som våra ”putsfiskar”, även de, tagit semester…

Tre veckor på samma plats, sätter sina spår. Det blir intressant att se hur växtligheten påverkar farten. Förhoppningsvis är propellerbladen inte alltför överväxta.

Vi packade upp, vilket var snabbt gjort, och startade de system som behövdes för livet ombord. Handlade lite mat på sta`n och tog det lugnt i största allmänhet. Värmen var välkommen och först vid 19-tiden fick vi ta på oss tröjor eftersom sittbrunnen lockade till läsning tills ljuset blev alltför svagt för detta. Skymningen kom snabbt och solen gick ned 19:20.

En sista promenad på kvällen till servicehuset. Det blir blir 1.4 km tur och retur på grund av att vi ligger långt ut på bryggan. Men även för att huset ligger långt från grinden. Strandpromenaden är fin, både dag och natt.

Den ljumma kvällen lockade till en extra runda… Det är lugnt i hamnen. Fullmånen påkallar uppmärksamhet och påverkar även tidvattnet till högre höjder…

Måndag 28/9

Morgonpromenaden blev inställd på grund av regn. En rejäl tvätt av däck, överbyggnad och sittbrunn efter frukost. Därefter fortsatte vi meka lite under förmiddagen.

Bland annat annat monterade vi ett nytt membran i vacuumventilen. Den svarta slangen på durken i sittbrunnen kunde vi äntligen ta bort.

Promenad till sta`n för att hitta Boracol (att pensla på teakdäcket för att få bort svarta algfläckar). Hittade inget, men totalt gick vi 8 km… Alltid något.

Passerade en kyrkogård med många stora portugisiska jazigos (kryptor).

Inget speciellt att notera denna dag, men trevligt att vara ombord igen. Inne i Panta är det nära till allt. Från sovrummet är det fyra steg till toaletten, fem steg till förpiken. Åt andra hållet sju steg till pentryt och ytterligare ett par till salongen… Mysfaktor på sätt och vis…

Det blir några dagar till i denna hamn innan vi tar oss vidare söderut.

Hälsningar från en myshörna ombord…

Tredje dagen och sista blogginlägget på ett tag…

Nu har vi lärt oss namnet på denna stad. Ett par dagar till med inlärning innan vi tar oss med buss till Porto och därifrån flyg till Stockholm, lördagen den 12:e. Tillbaks till Porto två veckor senare, den 26:e.

Morgonpromenad till hotellet för ett snack med våra ”trosagrannar” innan de kör vidare mot Porto. En stad som är sevärd.

Kyrkan…

Ännu ett fint hus som längtar efter renovering… ett av många…

Rorsman fyllde år idag, men det var inte ett giltigt skäl till att ta det lugnt. Panta ska tas om hand inför vår avresa. Lite som att stänga igen sommarstugan inför säsongsslut.

Flagglinan har gått av tidigare och nu är det dags att fixa den och få upp OSK (Oceanseglarklubbens) vimpel på nytt. Många av våra OSK-vänner är på väg söderut och denna vimpel visar samhörighet..

Kibben verkar ha glidit ur stolen…

Panta ligger på bryggan längst bort bland ett antal andra segelbåtar som ”vilar” här. Hamnen är trygg och relativt billig och bara fyra timmars resväg till flygplatsen.

Panta är fixad till stora delar. Kibben ser till att ta ut födelsedagsbarnet på promenad och middag.

Tar oss ut mot havet.

Försöker få tiden att gå tills restaurangen öppnar, 19:30. Sätter oss på en strandbar och provar en ”martini/öl”-blandning. Helt ok men lite för mycket smak mot slutet…

Utsikten från baren. Det är 1 km till vattnet. Tidigare gick havet ända in hit men de har lagt mängder av sand där nu är torrt. Det finns tennisbanor och mycket annat på den nya, jättestora ytan.

Black Angus hamburgare och en sallad blev resultatet av menyns utbud.

Idag anlände en svensk Bavaria 37:a. Inte ofta vi kunnat tala svenska med andra båtägare. ALLA talar om späckhuggarna. De finns i närheten men nu kan vi släppa dem under några veckor. Fick tips och adress till en tysk professor som säljer en ”pinger” som tydligen kan skrämma orcas. Kanske… Men möjligen värt att beställa… åtminstone för att få ro inombords…

Denna bild får bli det som lockar oss tillbaka till värmen. En värme som ibland kan vara lite påfrestande men oftast känns som en skön smekning på bar hud. Det är enkelt att vara, när sommaren kramar oss dygnet runt…

Hälsningar från besättningen som tar en kort ”semester”…