Författare: Simo

Tredje dagen och sista blogginlägget på ett tag…

Nu har vi lärt oss namnet på denna stad. Ett par dagar till med inlärning innan vi tar oss med buss till Porto och därifrån flyg till Stockholm, lördagen den 12:e. Tillbaks till Porto två veckor senare, den 26:e.

Morgonpromenad till hotellet för ett snack med våra ”trosagrannar” innan de kör vidare mot Porto. En stad som är sevärd.

Kyrkan…

Ännu ett fint hus som längtar efter renovering… ett av många…

Rorsman fyllde år idag, men det var inte ett giltigt skäl till att ta det lugnt. Panta ska tas om hand inför vår avresa. Lite som att stänga igen sommarstugan inför säsongsslut.

Flagglinan har gått av tidigare och nu är det dags att fixa den och få upp OSK (Oceanseglarklubbens) vimpel på nytt. Många av våra OSK-vänner är på väg söderut och denna vimpel visar samhörighet..

Kibben verkar ha glidit ur stolen…

Panta ligger på bryggan längst bort bland ett antal andra segelbåtar som ”vilar” här. Hamnen är trygg och relativt billig och bara fyra timmars resväg till flygplatsen.

Panta är fixad till stora delar. Kibben ser till att ta ut födelsedagsbarnet på promenad och middag.

Tar oss ut mot havet.

Försöker få tiden att gå tills restaurangen öppnar, 19:30. Sätter oss på en strandbar och provar en ”martini/öl”-blandning. Helt ok men lite för mycket smak mot slutet…

Utsikten från baren. Det är 1 km till vattnet. Tidigare gick havet ända in hit men de har lagt mängder av sand där nu är torrt. Det finns tennisbanor och mycket annat på den nya, jättestora ytan.

Black Angus hamburgare och en sallad blev resultatet av menyns utbud.

Idag anlände en svensk Bavaria 37:a. Inte ofta vi kunnat tala svenska med andra båtägare. ALLA talar om späckhuggarna. De finns i närheten men nu kan vi släppa dem under några veckor. Fick tips och adress till en tysk professor som säljer en ”pinger” som tydligen kan skrämma orcas. Kanske… Men möjligen värt att beställa… åtminstone för att få ro inombords…

Denna bild får bli det som lockar oss tillbaka till värmen. En värme som ibland kan vara lite påfrestande men oftast känns som en skön smekning på bar hud. Det är enkelt att vara, när sommaren kramar oss dygnet runt…

Hälsningar från besättningen som tar en kort ”semester”…

Silla natt, heliga natt 🎸… nja kanske inte riktigt så, men en stilla natt var det… Kliver upp till en behagligt tempererad morgon och tar en morgonpromenad i molnigt väder. Passar på att göra några gympaövningar på vägen.

Fixar lite med Panta och drar sedan iväg för att handla. Våra vänner fiskarna verkar inte lika taggade som vanligt. Möjligen beroende på att det inte finns så mycket att äta runt Pantas vattenlinje.

Fin marknad.

Vandrar runt i staden.

På eftermiddagen anlände våra ”trosagrannar”. En stund i sittbrunnen innan vi tog oss till en bufferestaurang med en mix av Kina-Portugal-sushi-mat. Som ni vet intas middagen sent i Portugal. Vi var de första gästerna vid 19-tiden och njöt av allt som fanns att tillgå.

Men som vanligt gällande buffé, äter man en aning för mycket. Vilket vi känner av nu, sent på kvällen…

Mörkret hade redan lagt sig över hamnen när vi slutligen kom hem.

En vilsam, enkel och trevlig dag med nära vänner. Beställde flygbiljetter hem. Lämnar båten i denna hamn på lördag.

Allt väl…

Hälsningar från en riktigt trind besättning… rap…

Ria de Aveiro – Figueira da Foz, 35 nm

Natten var lugn. En stor Bavaria 39:a ankrade onödigt nära sent på kvällen… Morgondopp, frukost och omgående iväg. Det fanns ingen vind och tveksamt om det blir någon alls idag. Här kämpar vi för motor i 2.5 knops motström. På öppna havet slipper vi strömmen men möter istället stor, lång dyning där den över 1 km långa piren tar slut.

Nu kanske någon undrar över att vi just nu alltid har strömmarna mot oss jämt. Det blir tyvärr så om man vill starta tidigt och slippa komma fram sent. Eftersom tidvattnet förskjuts ungefär 35 minuter/dygn, blir det bättre om någon vecka… Vi är här vid fel tidpunkt…

Motorn får jobba 6 h innan vi kan segla de sista 5 nm till hamnen. Enkelt javisst, men tråkigt. Autopiloten gör sitt jobb exemplariskt och vi sitter och spjärnar emot med benen för att inte rulla omkring. Mycket tid för läsning (nu även för Rorsman). Har inte sett några fiskenät igår och inte heller idag, vilket underlättar ett avbrottsfritt läsande.

På avstånd ser man hur saltmättad luft driver iväg från vågbrotten.

Området runt udden grundade upp lagom för att få den långa dyningen att skicka kaskader av skum, 6-7 meter upp i luften.

Nu ska vi bara ta oss förbi playan och piren till höger för att slippa vågorna. Av 30 nm har det varit sandstrand i 27 nm.

Det tog över en timme att vänta in hamnkaptenen och bli inklarerade. Hade sällskap av en charterbåt och en ensamseglare från USA som var väldigt pratsugen… Han hade fått sin båt förstörd av späckhuggare för 6 dagar sedan. På vår styrbordssida anlände Moyà som vi sett många gånger tidigare. Även de hade blivit attackerade.

Idag tog vi oss fram på 10-18 meters djup… Allt för att minska risken med orcas.

Äntligen kom vi iväg på promenad. Skönt att röra på benen igen, fast i ärlighetens namn är det mer ansträngande att röra sig ombord, än man skulle tro. Även lugna dagar som denna… Bild på det ”obligatoriska” fortet.

Frisk vind och hotande moln på kvällen. Dags att ta oss hem för en sen middag.

I morgon får vi besök av våra grannar i Trosa. De har även ett boende i Torrevieja och nu tar de bilsemester runt i Spanien och Portugal.

När Rorsman skulle köra in båten i fållan var strömmen starkare än beräknat och gummibåtens åra touchade pushpiten på båten på motsatta bryggan. Inte alltför stort utrymme att manövrera på. Inget hände den båten men årbladet på vår gummibåt gick sönder. Gammal plast med ett antal soltimmar hade gjort sitt.

Rorsman gick över med en iskall öl, som en försoningsgåva, vilket mottogs med tacksamhet. Även de har en liten söt hund ombord. Många har det.

Såg några fler som hade svårt med precisionsstyrningen i hamnen. Tydligen svårt att se strömmens verkan…

Hälsningar från båten med reducerad paddelstyrka…

Porto – Ria de Aveiro, 34 nm

Igår kväll innan solnedgången var det full fart på alla möjliga flytetyg. Samtliga, inte överbelastade, men fyllda med solnedgångstörstande människor. Tio minuter efter solens nedgång började lämmeltåget återvända i hamn. Säkert en upplevelse för icke båtburna…

Flygplanen går in för landning, en efter en. De verkar flyga lägre än vanligt eftersom molnen blixtrar. ” Ljusbomber” mellan molnen ger oss underhållning i sittbrunnen och vi njuter av skådespelet. Det är behagligt varmt i kvällningen. Innan mörkret simmade vi i 25-gradig vatten… Skönt med ankringens frihet… Som en stjärna är flygplanet på väg in för landning och passerar oss snart på låg höjd.

Morgonen var fuktig av dimma. Här har den lättat och nu är det bara vinden vi väntar på.

En del motorgång innan vinden sakteliga orkade hålla seglen. Atlanten är snäll idag…

Det tog mesta delen av dagen att färdas 34 nm. Här rundar vi äntligen ännu en pir och slipper rullandet. Nu fick vi vinden in från sidan och kunde spurta i 5 knop mot målet. Problemet var att motströmmen bromsade farten till 3 knop…

Det var endast 1.6 nm in till vår ankringsplats och seglen gjorde ett bra jobb.

Vi hann äta middag i sittbrunnen innan solen närmade sig landtungan i väster. Det mörknar snart och vi skippar ta oss i land, Vi är fyra båtar på svaj i ”bassängen”.

Det blir en liknande sträcka i morgon och lika lite, om inte mindre vind. Två dagar med transportsegling.

Hälsningar från ett stopp i transportseglingen…

Gaia – Porto, 1 nm

Torrt på däck, varmt i båten, lite för varmt, torra strupar och torr morgon i allmänhet… och varmt redan i gryningen med 21 grader. Morgonpromenaden företogs till marknaden, som inte hade öppnat. Kibben avvaktar…

I väntan på att den skulle öppna, satte vi oss på ett fik med genuint bofasta portugiser och en mängd okända bakverk. Det var allmän rusning just nu och stressigt bakom disken. Rorsman beställde en kaffe av okänd sort (namnet i menyn antydde 2 gånger vilket borgade för en lite större kopp.) och Kibben valde grönt te, som vanligt.

Två bakverk varav en var någorlunda bekant till utseendet. Spännande… Bilderna visar varför Kibben gick in igen för att få en kopp att dricka ur. Många leenden från gänget bakom disken.

Marknaden gav oss riktigt färska grönsaker. Till exempel de stora (inte helt perfekta till utseendet) tomaterna. Glufs så goda…

Vår närmaste båtgranne (tysk) har en liten 9- årig hund som (tror jag) heter Rubaker. Vilket betyder lite busigt kaos. Fin, grå frisyr på huvudet. Hon älskar folk… Båten hon huserar på är en Feeling 39, döpt till ”Wandela”. Även det lite tufft… vandal tänker man närmast på. De ska söderut i morgon, precis som vi.

Båten på deras styrbordssida blev attackerad av orcas. Något trasigt roder, men de väljer att åka vidare. Ta upp och få det fixat här, skulle ta mer än två veckor. Verkar som de kan segla vidare till en större hamn…

Medan vår tvätt snabbtorkade i värmen passade vi på att besöka en frisörsalong. Första gången Rorsman blir tvättad… Spännande, hon som klippte var hårdhänt och snabb, samtidigt som hon konverserade med de flesta i salongen… snacka om multitasking… akta öronen för bövelen… Det var decennier sedan Rorsman var så kortklippt…

Kibben fick samma behandling och mot slutet av hennes vistelse sjöng och dansade tjejerna i salongen. Det är tydligen tradition och onekligen en positiv och glad tillställning. Kibben kom ut vacker och glad…

Nu hoppas vi på att värmen består…

Folk kan komma till ett tvätteri och tvätta sina kläder och framför allt stora saker (mattor mm). Det finns många bassänger inne i huset, med olika grader av tvål. Första gången vi ser det men det är inte ovanligt. Igår var det fullt på torklinorna.

Sköljde av Panta och fyllde på med vatten. Vi tycker att dricksvattnet fortfarande smakar tillräckligt bra för att även dricka ur kranen. Någon aning mer klorin men inget som stör. Magen klarar av både grönsaker (enkel sköljning ombord) och andra frukter. Idag åt vi grillad kyckling som vi köpte på marknaden. ”Knock on wood” att vi klarar även den…

Fyllde fullt i dieseltanken när vi lämnade hamnen. Ibland tar det tid med inte fungerande pumpar. Men tid, det har vi…

Flyttade över till Portosidan av floden igen. Nu ankrade vi LÅNGT ifrån de andra som ligger och svajar. Hoppas få ligga ifred. Eftersom vi åt en lätt lunch på soppa till lunch (beställde fisksoppa men fick välja annat) fixade Kibben till en lättare middag ombord. Gott lagom och ”slim line” förutom olivoljan som egentligen är hur bra som helst…

Hälsningar från den korthåriga besättningen… (matchar den gulliga taxen Rubaker) …

Porto – Gaia, 1 nm

Tidig morgon. Ljuset är på ingång. Det porlar svagt runt stäven när vattnet strömmar förbi. Morgondopp, frukost och en utskällning till grannbåtens skeppare, i nämnd ordning. Det var ju nära kontakt igår. Fast inte riktigt en utskällning. Ni som känner Rorsman vet att han är alltför ”mjuk” när det gäller konfrontationer. Somliga skulle kalla honom mesig. Men en positiv, faktabaserad information om läget igår kväll, gav nog bättre inlärning i skepparens kunskapsbas… (drulle, fast det har ni inte läst här)…

Efter 30 sekunder svängde Drifter styrbord och kom förbi vår akter och därefter in mot vår styrbordsbog. En meter ifrån, när vi kortade vår ankarkätting… Båtar ”kryssar” upp mot strömmen med kölen som segel… ”Botemedel”: ankra på avstånd… Har ni hört det förr…?

Nu har vi lagt till i Gaia som är dyraste hamnen i år, trots att vi har 15 % rabatt via Oceanseglarna. Detta är inte Portos sydliga stadsdel som vi trodde tidigare. Förklaringen kommer snart, tack vare en pratglad taxichaufför…

Vi ligger längst ut på bryggan. En stor motorbåt kör ut/in/ut/in och passerar vår akter i 5 knops fart. Motorbåtsskola. Tur att vi har gummibåten hängande i aktern, som en förlängning och eventuellt som ”krockkudde”…

Fin dag att tvätta kläder. Bra maskin och torr luft.

Därefter skulle vi in till det svenska konsulatet för att rösta. Långt bort, på andra sidan floden, och kort om tid till lunchstängning krävde snabb transport. Taxi.

Vi trodde tidigare att Porto var beläget på bägge sidor om floden Rio Douro. Så är det inte. På norra sidan finns Porto, Spaniens näst största stad, och söder om, Gaia.

Porto med turismens lockande kraft och dess fantastiska byggnader och gamla staden. Gaia beskrev taxichauffören som en sovstad. Inte lika dyrt att bo där.

Första gången för oss och så även för damen på kontoret. Två personer skulle vittna att vi gjorde rätt och det andra vittnet fick bli ”damen-på-kontoret”. Eftersom hon inte hade något personnummer fick hon skriva ned sina födelsedata… Det blev många skratt innan vi fick siffrorna präntade av denna ”18-åring”… Hon längtade till pensionen men den får hon ta ut först vid 76-års ålder. Hon hade dock en annan plan…

Det är trevligt att se hur glada folk blir när man till sist tackar dem på portugisiska. Överraskade och glada…

Orkade inte gå hela den långa vägen i Porto, mot centrum. Metro fick bli vår transport. Med våra ifyllda röstsedlar i kuvertet letade vi reda på en correios (postkontor) för att köpa frimärken och lämna ifrån oss breven. Såja, nu hade vi gjort vår plikt och kunde börja njuta av helgen…

Det finns så många fantastiska byggnader i Porto.

Renovering pågår överallt.

I Galicien (Spanien) hade husen överhäng mot gatan men här är det mer balkonger.

Lunch på hemvägen. En mixad blandning av korvar, skinka, prosciutto och ostar. Med tillhörande helgdryck.

Därefter fortsatt promenad hemåt. Porto är verkligen en annorlunda och sevärd stad.

Restauranger finns överallt där det går att placera ut bord och stolar. Ibland endast med några få sittplatser. Denna restaurang ser lyxig ut. Med egen trubadur…

Nu har vi bara 3 km hem…

En kort lugn stund i Panta innan vi undersökte närområdet runt hamnen i Gaia.

Mycket lugnare.

Trots taxi och Metro blev det 11 km till fots…

Hälsningar från två väljare i förskingringen…

Staden på södra sidan om floden Rio Douro. Där finns gästhamnen, men den delen av sta`n är troligen inte lika mysig att promenera i.

Belysningen på land är extra stark vid denna ankringsplats. Kanske för att underlätta för de små båtar som är förtöjda vid bojar här. Vår norska båtgranne syns bra i ljuset från land. Floden är stilla just nu, endast stadens bakgrundsljud mullrar i bakgrunden.

Inga problem med morgondopp i 23-gradigt vatten. Vi behöver inte duscha efteråt, eftersom det inte är salt. Tidigt i morse hördes flygplanen över oss igen. Det finns en stor flygplats norr om Porto. Ryanair flyger därifrån direkt till Sverige.

Dags för en stadspromenad. Det är ”medelhavsfint” och varmt. Alltför svag vind, vilket gör värmen mer påtaglig.

Idag skulle vi högre upp i stan. Många, vinglande gränder kors och tvärs.

Denna ståtliga kyrka har blivit inringad och inklämd mellan byggnader av nyare snitt. Betongklumpen längst ned till höger är ett bostadshus. Var fanns stadsarkitekten…

Vi har sett många gamla hus som förfallit. Här är rivning och renovering (förhoppningsvis) på gång. Logistiken är knepig i de trånga gränderna. Överlag byggs och renoveras det mycket i Portugal.

Brant som attan. Hela denna del av staden är byggd på sluttningen. Jämfört med Porto är San Franciscos kända backar fjuttiga och få… Nu är vi rejält överhettade…

En av de gamla kyrkorna.

… vi promenerar vidare…

Utsikten från vårt fik. Vi delade en cameron (friterad liten pirog med räkor och ”gegga” inuti). Serverades varm. Delade även en pastenata (rund kaka med ägg/smörkräm). Intressanta och godkända smaker.

Det gick att komma ännu högre i staden. Ingress dos Carmelitas, byggd under första halvan av 1600-talet. Tjejen till höger sjöng och spelade gitarr. Fantastiskt duktig. Wow… Musikanter fanns nästan vid varje öppen yta.

Grym inredning, med sidoväggarna…

… karvade i barockstil. Kändes överarbetat men var nog helt rätt och fint på den tiden.

Vi kunde gå in runt altaret och beskåda den överdådiga lyxen och prakten. Många skulpturer och målningar längs väggarna i denna inre del, som var ett museum.

Det finns även stora gator.

Många gamla och stora hus här och var.

Nu är vi högt upp och börjar återfärden.

Kommit ned en bit och stannar för lunch i skuggan av parasollen. Det är rejält varmt…

Kibben vågade sig på bacalao (saltad och torkad torsk, oftast från Norge). Rorsman tog en medium rare biff.

Enklare att promenera nedåt.

Nu är vi tillbaka till turisternas ”epicentrum”. Lika mycket folk idag.

Nedanför avloppet trängdes mängder av fisk… de slogs om de bästa bitarna…urk…

Trötta på ljud och upplevelser började vi färden hemåt med stumma vader. Efter 14 km var det skönt att komma hem till sin egen kupe` och ta ett rejält dopp i floden. Stora fiskar (50 cm) simmade runt oss. Möjligen några som flutit med strömmen ut från ”epicentrum”… urk igen…

Scenariot utanför oss, är en upprepning från igår. Båtar, båtar, båtar… alla ska ut en kort sväng… Solen är rejält värmande även vid 19:30-tiden. Skuggan är vår vän just nu… men snart är det mörkt…

Det porlar om stävarna i den starka strömmen just nu, och en ny granne svingar endast fyra meter akter om oss. Nej, nu är det endast en meter. Den kommer att ta i! -”Kibben håll koll”. De är inte hemma… Vi kortar snabbt vår kätting… Tur att vi var hemma…

Kvällen avslutas med a nice cup of tea…

Hälsningar från den backigaste av backiga städer…

Leixoes – Porto, 4 nm

Går iland omlindade i en mjuk dimma som inte kyler, trots avsaknad av solens värmande strålar. Vindens frånvaro och det korta synfältet ger morgonpromenaden en avspänd, kokongliknande känsla.

Allt är lugnt förutom betongbilarnas körning till och från den långa piren, som ska förlängas med 1.7 km. Betongklumpen på flaket väger 56 ton… !

Promenerar kors och tvärs i staden…

… promenerar…

På stranden har de byggt några pooler. Det var mycket folk i dem igår, när vågorna i havet var alltför stora för sköna (säkra) dopp. Det visades röd/gul flagg på några stränder. Pris i piscinan, omkring 10 Euro för en heldag.

Idag tog vi det lugnt och morgonpromenerade en timme. I väntan på att vinden skulle börja och att dimman lätta, storstädade vi Panta. Det är endast 4 nm till Porto.

Igår kväll när vi kollade in orcas-kartan, såg vi att vi passerade endast några nm från en båt som de anföll. Vi seglade ~ 1 nm från kusten (eller närmare) och anfallet skedde ~ 3 nm från oss, ungefär vid samma tid. Den attackerade båten blev bogserad in i hamn. De är oroväckande nära nu… Vi hörde inget i VHF-radion.

Här seglar vi ut från hamnen och kan studera äldre 56-tons klumpar…

Från en pir till en annan. Stora, mäktiga och viktiga för en skyddad hamn. Efter endast en timmes segling rundade vi denna och seglade in på Rio Douro i Porto.

Floden delar staden i en nordlig- respektive sydlig bebyggelse. Vi lägger oss för ankare vid den norra stranden för denna natt.

Vädret är behagligt varmt. Vattnet 23 grader. Ett dopp i det nästan saltfria ytvattnet i floden. Väntar några timmar innan vi ror iland för upptäcktspromenad. Det är varmt i solen. I skrivande stund ankrade en polsk båt något aningen för nära… Visserligen med kort ankarkätting (de fick göra två försök) men tidvattenströmmen är stark här enligt böckerna och vi snurrar redan åt olika håll…

Dags för en promenad till ”där det händer”… Det är långt… ungefär 4 kilometer… i värmen… Pikeskjortan klibbar snart fast mot kroppen…

På bilden syns tre rabelobåtar. Anrika båtar från förr som bland annat transporterat portvin. Idag turister. Ett överslag: Det kostar 20 Euro/vuxen för 50 minuter och de största var fyllda av turister (~ 80 st) => ”plenty money” per resa. De körde hela tiden, varje timme…

En mindre, möjligen original från förr. Den långa styråran till höger.

Vi kunde ha tagit spårvagnen, men missat motionen…

Den gamla staden byggdes vid floden och för att lösa trafikproblemen som tillkommit senare, byggdes en väg över vattnet.

Det fanns några hus till salu men läget under vägnivån, som passerade 20 meter utanför, var inte optimalt. Hela den branta flodbanken är bebyggd.

Vid det här laget var vi ordentligt fuktiga, milt sagt. Det var varmt på land… Men i de trånga gränderna dit solen inte når på dagarna, var det behagligt.

Restauranger överallt. Vi promenerar till bron innan vi vänder. Efter denna ”fria” yta blev det trångt med restauranger och folk. Helt knökfullt. Tydligen är vi nu i turismens epicentrum. Musiker ( gitarrister) på var 100:de meter. Voi, voi så duktiga…

Vi vände som sagt vid bron och hade närmare 5 km hem… Handlade bröd och grönsaker till en lätt middag ombord och lyxade med rosévin. Upplevelsen vid middagsbordet var så fin som bilden förmedlar…

Men först ett dopp i den varma floden. Tidvattnet var på utgående och tillsammans med flodens utrinning var strömmen tre knop mot havet. Det porlade runt Panta. Vi fokuserade på att inte släppa taget om badstegen. En skön stund efter all promenad… Idag totalt 14 km.

Klockan 20:06 gick solen ned. Ett tjugotal fritidsbåtar (med många vänner ombord) passerade oss innan. De ville förstås uppleva en solnedgång i havet, utanför piren. Mörkret faller snabbt och i skymningsljuset pressade de på mot strömmen, för att komma i hamn.

Kvällsljusets sista skimmer innan nattens mörker tar vid. God natt.

Hälsningar från Panta som flyter i strömmen…

Póvoa de Varzim – Leixoes, 14 nm

Enastående eldröd morgonhimmel idag. Det är stilla och det enda som hörs är plask från våra vänner, putsfiskarna. De började jobba redan igår när vi förtöjde Panta. Det är så mycket fisk i hamnen, att man tror sig vara i ett jätteakvarium.

Tidsomställningen gör oss mer morgontidiga än normalt. Gör i ordning allt inför frukosten och ger oss ut på morgonpromenaden.

Ska även handla frukt och grönsaker på ”Bondens Marknad”, som ska vara öppen. På hemvägen besökte vi ett bageri (padaria) som även var ett fik.

Rorsman tyckte det vore trevligt med morgonfika på ett sådant här genuint ställe, och fick medhåll av Kibben. Vi började med att beställa kaffe och te`. Rorsman fick frågan gällande stor eller liten kaffe av en av de fyra damerna, som måttade ett mellanrum mellan tumme och pekfinger. STOR naturligtvis, enligt Skandinavers vis att bälja kaffe i stora muggar. Ingen av damerna kunde engelska och vi har knappt lärt oss mer än ”obrigado” (tack). Vi har mycket att lära oss…

Därefter pekade vi på ett stort, något mörkare bröd. Den önskar vi köpa. Där uppstod en förvirrad stund när damen trodde att vi skulle ha den till fikat… Men det ordnade upp sig med viftande händer och många leenden.

Till sist beställde vi fikabröd och då, om inte förr, ramlade poletten ner. Fler glada leenden. Nästan småfnitter… Prisbilden i Portugal passar oss bra. Detta fika kostade 45 SEK. Den ”stora” kaffekoppen var ynkligt liten… men god och stark. Fikabrödet närmast smakade saffran och innehöll bland annat skinka.

En gammal borg som tidigare var en viktig försvarspost. Numera restaurang.

Olika ytskikt på hus.

Kakel används i stor omfattning. Både på hus och murar.

Genom att gå långt denna morgon upptäckte vi olika design på vissa områden. Här en av de större kyrkorna vi gick förbi…

… och även klev in i. En gudstjänst skulle börja fem minuter senare och folk fyllde på.

Eftersom vi redan ställt fram allt för frukosten innan promenaden, fick vi tänka om, eftersom vi fikat på stan. Vi döpte om vår egen, nu senarelagda, frukost till brunch. Det gick bra, fast nog liknade brunchen det vi normalt äter till frukost…😊.

Förmiddagen gick i promenerandets tecken. Passade även på att skura biminin (solskyddet), innan en bryggpromenad. Även lite småfix, som vanligt.

Vi träffade ett svenskt par som seglat runt klotet under många år. Nu på väg norrut. En trevlig pratstund, dock alltför kort. Vinden började fylla och vi passade på att segla iväg. De var de fösta svenskar vi talat med, sen Engelska kanalen.

Seglingen gick bra utan alltför mycket gung. Här är vi inne i den stora hamnbassängen i Leixoes och siktar mot ”ett hål i väggen”.

Något udda design där forskning av något slag bedrivs.

Väl inne i ”hålet”. Mycket buller i hamnen av pågående pirarbeten och en surfingfestival på den närliggande beachen. Hamnavgiften var måttliga 308 SEK.

Iväg för att bekanta oss med en ny stad. Det ”obligatoriska” fortet. Finns i de flesta hamnstäder vi besökt.

Många och långa stränder längs hela vår dagsetapp. Mest sandstränder.

Vi är glada att slippa vågorna.

Däremot var surfveckan i sin linda. Ett flertal semitrailers med TV- bolag var på plats.

Passade på att äta äkta portugisiska hamburgare innan hemgång. Mycket goda.

Hälsningar från testpanelen för fika och hamburgare…

Caminha – Povoa de Varzim, 32 nm

Vaknar till första heldagen i Portugal. Något höstlik känsla med 15 grader denna arla morgon. Vi har endast badat i detta nya land. Inte varit i land. I går kväll kunde vi tydligt se hur två båtar (Panta och en polsk båt) som är ankrade nära varandra kan snurra iväg åt helt olika håll, på grund av tidvattenströmmarna. Vissa inser inte det och lägger sig ibland alltför nära.

En gnutta resfeber såg till att vi vaknade tidigt. Här börjar gryningsljuset anas. Ankarlanternan och GPS-plottern står för ljuset i sittbrunnen.

En stund senare, vända mot öster, börjar vi ta upp ankaret. Vill passa högsta tidvattnet på väg ut.

Det känns onekligen ovant att segla över grunda vatten. I detta inlopp och hamn stämde varken position eller djup med sjökorten. Sandbankar förändrar landskapet hela tiden.

Den här långa landtungan finns inte med på bilden ovan. Den finns nära 0.8 snett bakom Panta. Vi har precis passerat den. Ekolodet gäller som vägvisare.

Dyningen rullar vidare idag. Ett antal små fiskebåtar är ute i gunget.

Code 0:an orkade fylla i den svaga vinden, trots rullandet.

De sista timmarna blev fartfyllda.

Nu ska bara piren rundas innan vi kommer i lä för vågorna.

Vi valde den inre av två hamnar för en lugnare tillvaro. Nu på kvällen blåser det fortfarande 10 m/s. Nackdelen med denna inre hamn, är att vi har 1 km till servicehuset… Promenad till hamnkontoret (1 km).

Det är beklämmande att se hur mycket skräp det finns överallt på gator, grönområden och torg.

Vid incheckningen läste de av våra fingeravtryck och därmed hade vi ”nyckeln” inbyggd, till brygga och servicehus. Snitsigt…

Hittade några svenska böcker i klubbhuset och passade på att byta till oss några nya.

Därefter en stadspromenad genom gamla sta`n. Denna stad, med 38.000 invånare, har inte den för oss typiska gamla staden. Vissa hus hade kakel på fasaderna.

Andra gamla hus var mer alldagliga.

Den inre hamnen.

Kvällspromenad till Lidl för komplettering av vissa varor. Passerade denna kyrkogård. Packad med stora gravstenar…

Igår när vi låg förankrade på gränsen mellan Spanien och Portugal, blev tidsomställningen knepig. iPaden ändrade till lokal portugisisk tid under kvällen (-1h)… Telefonerna gjorde det i morse när vi kommit en bit längre in i Portugal. Och som lök på laxen förstod vi inte vad Navionics tidvattentabell varnade för gällande klockslaget i tabellen…

Det enda säkra, trygga och förståeliga var när Kibben ändrade vår analoga båtklocka. Det kändes helt rätt och vi kunde slappna av… Nej, vi är inte bakåtsträvare men ibland vill man förstå hur allt fungerar…

Hälsningar från Portugal…